Annika Olsson

Hejsan.

Eftersom vattnet vid vår brygga förvandlats till naturens eget lilla komposthål, fyllt med grenar och löv, så hade vi skjutit upp våra gryningsdopp för ett tag framöver. Istället beslöt vi oss för att ta en morgonvandring ett stenkast härifrån.

Det blev en tidig tur till Forsemölla och till Rörums böljande backar. Vattnet i Rörumsån var vilt och busigt. Vi hade varit  slående överens om att gryningsbaden fick vi vänta med tills sjön var badbar igen. Trots det skulle det visa sig att vi båda smugit ner vars en liten handduk i våra packningar, för man vet ju aldrig…. Ibland tror jag att vi varit systrar i ett tidigare liv.

Förvisso är vi nog lite smått galna båda två, så vilda bad i en ån skulle kunna vara fullt möjligt för oss. Men vi är ju inte dumdristiga för det, så med så mycket vatten i ån så fick badet vänta. Istället vandrade vi runt i Mandelmanns stora hage. Vi väckte upp alla hans söta små fjällkor och stretade sedan upp till ensamma trädet där det luftad rejält om öronen.

Lite nya skyltar hade kommit upp, men vi tyckte nog att det var en aning oklart var de egentligen ledde. Men efter att ha varit nere vid vattenfallets slut och fått vattenstänk i ansiktet och beundrat den ”snidade kvinnan” gjorde hungern sig påmind.

Aldrig smakar mat väl så gott som när man är ute i naturen. Vår enkla frukost var lika god som en lyxig hotellfrukost och vi lät oss väl smaka.

Bästa T, tack för ännu en minnesvärd morgon.♥

Kärleksbrev.

Ända sedan vi tömde pappa Kurts hus så har jag haft en  hel kass med papper, foto och annat att sortera och gå igenom. Sådana där saker som man inte bara kan kasta, utan det behövs liksom sorteras. Viktigheter. Den kassen står här på mitt kontor och jag ser den varenda dag, ändå känns det lite motigt att ta tag i den. En dag när jag såg den, så kom jag att tänka på några andra kartonger som Kurt kommit med, en kort tid innan han han blev sjuk i sin stroke.

-det här är gamla vykort och brev, de ska du ha …. 

De lådorna hade jag satt undan i förrådet och sedan glömt bort. Nu tänkte jag att jag kunde ju börja att sortera i dem först, gamla julkort var väl ändå inget att ”spara i åravis”. Det visade sig att de innehöll rena skattgömman för mig. Mest var det ju mycket riktigt gamla julkort och gratulationskort. Men mitt bland alltihopa fanns en bunt brev som liksom stack ut litegrann. Breven var extra fint hoplagda med ett rött bomullsband omsorgsfullt knutet omkring dem. Det visade sig vara kärleksbrev skrivna och skickade mellan mina föräldrar  innan de gifte sig. Jag sjönk djupt ner i soffan den kvällen med breven i mina händer… Finaste Ingrid och Kurt, som jag saknar er.♥

Jag var så tacksam att Kurt varit så noga med att ge mig dem den gången, annars hade risken varit stor att de blivit kastade när hela huset tömdes inför husförsäljningen.

Dagens citat:

Nästa gång du står inför något som är oväntat, oönskat och osäkert, tänk dig att det skulle kunna vara en gåva.

Meningen med vissa saker förstår man inte förrän långt bakefter, så det är lika bra att bara följa med i livets berg och dalbana.

Kram Annika