Annika Olsson

Lugn promenad, nosework och boktips.

6 kommentarer / Boktips, Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I söndags gick allt i ett lite lugnare tempo än vanligt här hos oss.

Jag var nyopererad på båda ögonlocken. Ett ingrepp jag blivit erbjuden av sjukvården för fyra år sedan, men då inte riktigt vågade. Den gången tackade jag nej. Nu hade jag återigen fått erbjudande om en sådan operation. Läkaren bedömde att jag behövde det för att få ett bättre synfält. Den här gången sa jag, ok då! Eftersom jag det senaste året fått mer och mer spänningar i pannan, så var väl tiden inne att göra något åt det.

Rekommendationen var att hålla sig lite i stillhet den första tiden efter ingreppet, så jag och Stefan tog bara små promenader med hundarna. Vädret var härligt, så det var bara skönt att komma ut lite.

Att ha ett par solglasögon kändes skönt när solen strålade, för att kisa med ögonen gick inte särskilt bra då allt var svullet och det stramade i stygnen.

Till hundarnas glädje blev det lite roliga hundaktiviteter på eftermiddagen. Nosework är något som de älskar att göra. Att träna sig på att leta efter en viss doft som jag gömt på olika ställe ger dem sådan bra mental stimulans.

De flesta hundar må bra av att arbete med sitt luktsinne. För en hund är det ju deras absolut viktigaste sinne. Ofta blir vi människor förtvivlade om vår hund skulle bli blind, men man får inte glömma att för en hund är luktsinnet så mycket mer betydelsefullt. Man säger att för hundar är lukten hela deras värld, därefter kommer hörseln och först på tredje plats är alltså synen. Att låta sin hund få använda sin nos är därför så himla viktigt.

Molly, Lykke och Penny  är kanske inga stjärnor på nosework någon av dem, men det älskar det verkligen alla tre och de blir härligt trötta efteråt.

Boktips

Jag har lyssnat på en så läsvärd bok som heter ”Lång väg hem, mina 25 år i sekten” av Mariette Linstein. Det är en verklig skildring skriven av en kvinna som efter 25 år lyckades fly ifrån scientologerna.  Man får följa hennes liv från det att hon gick med i sekten som mycket ung, tills hur hon lever nu, så många år senare. En bok jag kan rekommendera.

 

Dagens citat:

Ibland sitter jag och väntar på att verkligheten ska bli vacker. Ibland sitter verkligheten och väntar på att jag ska se allt det vackra.

Ha en fin dag.

Annika

Lugn promenad, nosework och boktips. Läs mer »

En morgon jag längtat efter.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen kom den där morgonen som jag längtat så mycket efter. Den där morgonen som skulle bli sådär extra vacker och som jag fick dela med den finaste vännen man kan tänka sig.

Av lite olika anledningar så hade jag och min fina vän T, inte kunnat ses på ett bra tag. När jag nu fick se henne komma vandrande där i mörkret, så kände jag mig så barnsligt lycklig. Jag hade saknat henne, nästan som när man gick i lågstadiet och fick träffa sin bästis igen efter ett långt sommarlov.

Att det skulle komma att bli en fin morgon det hade vi gissat, men vi kunde väl inte tro att det skulle bli så himla magiskt som det nu blev. Precis en sådan morgon som vi båda längtat efter.

Vi hoppade glatt i vattnet från vars en sida av bryggan. Temperaturen i vattnet hade stigit till drygt nio grader, så något kallbad kunde vi ju inte längre kalla det. Härligt, friskt vårdopp. får det nog benämnas.

Sedan satt vi som vanligt och drack vårt te, vi pratade om viktigheter och vi fnissade. Vi pratade om precis allt som hänt sedan senast vi sågs. Vi förundrades över allt i naturen och vi häpnade över den magnifika soluppgången vi fick uppleva, trots att vi varit med om det här så många gånger förut. Men vi är överens om att det är alltid något som skiljer sig från ena året till det andra. Det är aldrig likadant, det är alltid nya upplevelser.

Efter det tog vi vår härliga runda i skogen, den som är ungefär en mil, och sedan gick vi hem till oss där Stefan gjort frukost åt oss alla. Det blev en så mysig morgon på alla sätt och vis. Precis en sådan morgon som jag längtat efter ett bra tag.

 

Dagens citat:

Livet är kort. Följ ditt hjärta. Häng med människor som gör dig lycklig och gör det som gläder dig. Det finns inte tid för annat.

Ha en härlig dag.

Annika

 

 

En morgon jag längtat efter. Läs mer »

Grått och grönt i skön harmoni.

8 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När jag gav mig ut tidigt en morgon i förra veckan så låg dimman tät över landskapet.

Ramslöken stod som allra frodigast och godast. Jag plockade en liten knippe blad med hem för att lägga i kvällens sallad. Det blir sällan att jag frossar i dessa populära godsaker direkt. Kanske är det för att jag har det alldeles för nära och lättillgängligt, eller så är det helt enkelt för att jag tycker att det har blivit en aning överreklamerat. Nu för tiden ska ju precis allting innehålla ramslök. Det har liksom blivit ”lite fint” med ramslök. Jag älskar all sorts lök, så såklart gillar jag ramslök också, men egentligen inte mer än någon annan variant.

Vitsipporna står också som allra vackrast just nu. Dock gillar de inte kyla, blåst och dåligt väder. Då gömmer de sig under kronbladen, men så fort solen kikar fram och dess strålar värmer minsta lilla, ja då kikar de upp som om de allihopa vänder sina ansikten mot solen. Just den här morgonen var det allt lite extra blyga…

Det gråa vädret och den gröna mossan var så vackert ihop. Det liksom lyste upp av allt det gröna på marken. Det känns så ljust i skogen vid denna årstiden. Så fort träden sedan får blad så kommer all undervegetation att liksom vissna ner eftersom ljuset då  blir betydligt mindre.

Vi längtar alla till sol, vårvärme och till att boken står nyutslagen. Det är ju fantastiskt vackert. Men jag försöker stilla mig. Jag tränar mig i att se de vackra i varje skiftning, i varje sorts väder och i det som är just nu.

Nu börjar den härliga tiden då man kan plocka in små buketter från trädgården.

Vitsipporna växer lite överallt i vår trädgård. I mina rabatter räknar jag dem som ogräs, men annars får de står lite där de vill. Och pärlhyacinterna. De är ju så himla fina. Nästan varje år sätter jag ner några nya små lökar, så nu kommer även de lite här och där. De är som små konstverk när man kikar på dem lite mer i närbild. Så fantastiskt fina.

Även påskliljorna kommer lite här och där hemma hos oss. Jag ”hatälskar” dem. De är inte min absoluta favoritblomma, men ändå bara älskar jag dem vid den här tiden. Pingstliljor är en betydligt större favorit, men av dem har jag bara några få stycken som brukar komma lite senare.

Dagens citat:

Möjligheter möjliggörs genom att omöjligheter omöjliggörs.

Njut av dagen, och se dina möjlighet.

Kram kram

Grått och grönt i skön harmoni. Läs mer »

En sörjande svan.

6 kommentarer / Boktips, Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej.

I förra veckan när jag gick ner till sjön för mitt morgonbad så hade jag sällskap av ett vackert svanpar som stilla gled fram på vattenytan.

Jag la lite extra märke till dem eftersom det såg så stilla, fint och harmoniskt ut.

Dagen efter var det dags för en löptur istället för morgonbad. Jag njöt av den annalkande våren och av att nästan kunna se hur allting grönskade från den ena dagen till den andra. Stegen kändes lätta och jag njöt för fullt.

Plötsligt hörde jag ett annorlunda läte ute ifrån sjön. Det var som ett klagande och förtvivlat rop. Mitt ute på sjön simmade en av svanarna runt i cirklar och utstötta sina högljudda sorgeskrik.

Strax efter föll min blick på något vitt i vattenbrynet. Det var den andra svanen som låg död i strandkanten. Det var så förfärligt ledsamt att beskåda den sörjande svanen och upplevelsen hängde sig kvar i mig resten av den dagen. Tänk så mycket som händer i djurens värld, saker som vi kanske inte vet om, eller inte skänker en tanke på.

I min hjärna ringde en signaturmelodi från ett barnprogram som gick då jag var barn. Fablernas värld. Kommer ni ihåg den texten, att djuren har ju också känslor.

Joo! Här står vad djuren gör och tänker,
djur har också mänskors känslor,
djuren är väl också mänskor.
Ja det är just vad dom är,
I fablernas värld, i fablernas värld

Jag minns exakt hur melodin går.

Boktips

Jag hittade ingen ljudbok som jag kände för att börja på, så av en slump dök ”Dagbok från ett kvinnofängelse”  av Lillemor Östlin upp. Man kan nog säga att det är en fortsättning från ”Hinsehäxan”. Intressant och lättlyssnad.

Dagens citat:

Ibland räcker det med att bara blunda, för att kunna se lite längre.

Ha en fin tisdag. måndag – jag var lite snurrig där…

Kram kram

En sörjande svan. Läs mer »

Liten snigel.

4 kommentarer / Djurliv, Familj, Trädgård / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

För precis en vecka sedan var barnbarnen här. Det var en underbar vårdag och vi var ute nästan hela dagen.

Det är så härligt i trädgården nu när det dyker upp en massa nymorgnade invånare både här och där. Killarna gillade särskilt när en snabb skalbagge kröp från mina händer till deras. Fast när jag kom bärande på årets första vinbässnäcka, då ville ingen av dem längre prova att hålla den i sina egna små händer.

Vi satte den på en stubbe där vi istället kunde titta till den lite då och då. Fotot på snigeln blev inte det bästa, så  jag har letat upp bilden på det förälskade snigelparet istället  (ja, det har ju blivit en del snigelbilder genom åren)

Efter alla sniglar och småkryp så enades vi om att vi var sugna på lunch. Scott ville ha pannkakor. Jag gick in och gjorde ett helt lass med nygräddade pannkakor åt oss. När allt var klart så sa Scott, Nicolaj tycker inte om, och jag är inte så hungrig… Suck! Det är ju en farlig tur att jag har en matglad make…

När jag hade trugat i pojkarna lite pannkakor trots allt, så var det lek och bus som gällde på nytt.

Scott hade tjatat om att titta på TV hela dagen, så när det bara var en stund kvar innan grabbarna skulle åka hem, så gav jag med mig. Scott kunde ju titta en stund på Tv medan jag och Nico var ute i trädgården med hundarna.

Det är bra när Nico är här, för han är en hejare på att städa. Med en gammal diskborste och en burk vatten så gjorde han allting ”rent”…. all singel, sin traktor, trallgolvet, trappan till friggeboden, ja kort sagt allting. Hela tiden upprepar han, ett av de få ord som han kan, ”täda”

När mamma Amanda kort därefter anlände ifrån sitt jobb, så hördes en hejdlös gråt ifrån TV-rummet. Scott hade av någon outgrundlig anledning trillat ner från soffan och slagit i sitt öra så en droppe blod hade trängt fram från såret. Han hävdade bestämt att han absolut INTE snurrat på fåtöljerna som ju är strängt förbjudet. Gråtande hulkade han att han aldrig någonsin skulle komma att bli glad igen. Händelsen föll dock i glömska, och någon dag senare när fröken frågat vad han gjort på örat så drog han till med att han sprungit med sina ”snabbskor” och trillat i gruset och slagit sig. Ja, den versionen var ju tuffare än att ha trillat ner för mormors TV-soffa.

Dagens citat:

Barn är alltid i underläge. Vuxna är alltid i ansvarsläge.

Såklart gnagde mitt dåliga samvete. Jag borde sett efter så Scott inte slog sig, jag borde sagt åt honom ytterligare en gång att inte leka med snurrfåtöljen, jag borde….

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Liten snigel. Läs mer »

Spirande vårtecken och en ihärdig linslus.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

För varje dag så kommer det allt fler vårtecken. Man kan nästan se, från dag till dag, hur det grönskar och frodas i trädgården och i naturen nu.

Aldrig förr har vårt persikoträd blommat så ofantligt mycket som i år. Kanske får vi mängder av söta, goda frukter det här i året. Ja, man kan ju alltid hoppas. I vilket fall som helst så ska vi äntligen bruka lite allvar med att beskära det där trädet rejält till hösten.

Vid sjön har vitsipporna slagit ut nu, även om de kniper ihop sina kronblad så fort det blir lite kallt och blåsigt. En liten bukett till lilla vasen i köket fick följa med mig hem från min vandring.

Ramslöken står som frodigast just nu. Även om jag inte plockar några mängder, så blir det några blad med hem för att ha i salladen ibland. Sedan gäller det att inte plocka bladen precis vid stigen, för det har man ju sett hur många hundar som brukar pinka precis där…

Linslusen

Här hos oss finns ett äkta par som vandrar runtomkring vår trädgård. Herr och fru Fasan. Så fort någon av oss kommer ut ur huset så skriker Herr Fasan till i ett gällt kackel och rusar på vingliga ben skrämt iväg ett par meter. Var man än går så är han där.

En kväll klickade till i Stefans viltkamera som han har uppsatt för att hålla koll på vildsvinens framfart om nätterna. Men nej, det var ingen vild gris. Det var Herr Fasan. Som vi skrattade när vi såg honom sticka upp sitt röda nylle mitt i bild.

Förut var vår katt Felix en duktig jägare och det hände faktiskt att han tog sig en fasan till middag. Numera är Felix en gammal herre och han har nog lagt sådan jakt på hyllan för gott.

Ja våren är här nu på riktigt, och nog skulle man ville stoppa upp tiden litegrann för att hinna njuta av allt.

Dagens citat:

Lev i nuet! Det är inget krav, det är ett erbjudande.

Ha en jättefin fredag.

Annika

Spirande vårtecken och en ihärdig linslus. Läs mer »

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri.

4 kommentarer / Allmänt, Träning / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

I helgen kunde vi ana lite härligt vårväder och jag kunde inte motstå lusten att ta mig ann växterna i orangeriet.

Jag började med att tända fyr i den gamla kaminen. En knastrande brasa gjorde jobbet så mycket mysigare, och den lite råa vinterluften byttes snart ut mot skön värme istället. Sedan var det dags att lyfta på locket till träsoffan och se hur det gått för dahlieknölarna under den långa vintern. De såg ut att ha klarat livhanken hyfsat. Lite torra och rynkiga, men bättre det än ruttna. Några av dem hade till och med fått små ögon, så nog fanns det liv alltid.

När alla knölarna hade kommit ner i lite jord där de skulle förgros, så var det dags för att väcka upp alla pelargonerna.

Pelargonerna blev hårt friserade, en efter en och fick lite ny jord också. Av några sorter tog jag lite sticklingar av, så nu gäller det att inte glömma bort de där små pelargonbebisarna. Litegrann smärtar det alltid när jag behöver klippa bort alla fina blommor och knoppar, men det är ett måste om man vill att det ska bli täta och fina plantor längre fram.

Särskilt glad är jag för den vildpelargon som jag fått av en vän. Just den vårdar jag lite extra ömt, och har jag tur så tar sig de små plantorna som jag satt av den också.

Än är det ju alltför tidigt att sätta ut de frostkänsliga träden som också stått i orangeriet för vinterförvaring. Hortensiorna sjuder av liv och av knoppar, men än får de stå kvar i någon månad till.

Även om mina citronträd börjar bli alltför trångbodde nu och skulle behöva nya krukor att bo i, så hittade jag den första lilla citronen så gul och grann. De där stor krukorna som nu krävs är ganska dyra, men jag tänker att jag kan åtminstone plantera om ett av träden i år, så får det andra vänta till nästa år.

Värdefulla bilder

För någon vecka sedan hittade jag ett minneskort från en bortglömd kamera, och jag blev sååå glad när jag fick se vad som fanns på det. Det var ett par vackra bilder från en fin skymning över Komstad, men också några foto på pappa Kurt. Fotona är tagna på hösten året innan Kurt dog, och jag tror att det var sista gången som vi var och gjorde fint på graven tillsammans, han och jag. Åhhhh pappa Kurt, så saknad …. ♥

Dagens citat:

Vad som än kommer efteråt – detta liv får vi aldrig uppleva igen.

Det gäller att ta vara på livet för nu är det min och din stund på jorden.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri. Läs mer »

Jag gjorde en tavla.

8 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag hade en så himla mysig helg tillsammans med två av mina döttrar. I fredags åkte jag och Amanda in till Malmö, till yngsta grynet Emmy.

Vi hade anmält oss till något som hette ”Sip & Create” (eller på svenska – Skåla & Måla) och det gick ut på att vi skulle lära oss att måla en tavla under trevliga former. Kvällens tema var bröst.

I Malmö öste regnet ner, men det gjorde inte så mycket, vi var lika glada för det. Vi blev bjudna på alkoholfritt bubbel med tilltugg, fast de allra flesta hade egna alkoholhaltiga drycker med. Så allteftersom kvällen gick så blev stämningen bättre, sorlet högre  och alla blev snäppet gladare.

Med hjälp av en ledare så blandade vi kulörer för glatta livet. Vi skålade och målade och det slutade med att vi allihopa, efter tre timmars kreativitet, stod med vars en tavla föreställande bröst i alla de former.

Sedan tog vi bussen hem till Emmy där jag och Amanda trötta kröp ner i hennes gästsäng.  Trots att jag höll mig till alkoholfritt kvällen före så vaknade jag upp med en smällande huvudvärk.

Vädret var underbart, så vi tog en skön morgonpromenad i Malmö. Frisk luft är alltid bra för huvudvärk.

Där, på andra sidan Skåne, så brukar våren ha kommit en bit längre än hos oss på Österlen.

Efter en skön promenad gick vi hem för att äta frukost. Promenad och mat gjorde susen för min skallebank. Allt eftersom så lättade det en smula.

Vid middagstid kramade vi Emmy ”hejdå”, och tog våra alster och styrde kosan österut.

Nu är vi alla tre sugna på att skapa fler tavlor… Vi får väl se hur det blir med den saken…

Dagens citat:

Den är konstnär nog som gjorde en annan människa lycklig.

Ingen av oss är kanske någon Rembrandt, men fy bubblan så kul vi hade. Tack tjejer för en så mysig kväll♥

Ha det gott och kram.

Jag gjorde en tavla. Läs mer »

April kom med snö.

2 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

I onsdags när jag kom upp ur sängen så var det till en vintrig värld.

Jag hade planerat för en springtur runt sjön, och så fick det bli trots allt. Med lilla kameran i fickan så kunde jag inte utan att tycka att det var ganska vackert ändå. Det blir alltid så fint med snö i april, som om vårljuset ger en extra dimension till det vita.

Ramslöken stod tålig i sin backe,  det är ju inte första året den blir täckt av aprilsnö.

Visst, snö i april kan kännas himla onödigt, men vi vet ju att det aldrig blir särskilt långvarigt. Det fick bli lite uppehåll i trädgårdsarbetet, fast det är inget som brådskar ännu. Man gör bäst i att gilla läget och njuta av att det ser så vackert ut.

Fåglarna i trädgården är ju i full gång med att sätta bo, så nu har vi bytt ut en av deras foderautomat till ”byggmaterial-automat” istället. Det är vinterns skörd av hundarnas ull som jag borstat av. Det kommer bli finfin isolering till fåglarnas bygge. Fågelungarna i Gyllebo kommer att ligga mjukt och varmt i år.

Dagens citat:

Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma.

Ha en fin måndag, och en ny härlig vecka.

Kram

April kom med snö. Läs mer »

Egentid med liten mammagris.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Rulla till toppen