augusti 2024

Ur ett hundperspektiv.

Hej.

Under flera veckor har vi nu haft torrt och underbart soligt sommarväder.

I trädgården märks det också, mer och mer, att det är torrt och växterna kräver lite extra bevattning.

Men en morgon i förra veckan så vaknade vi upp till ljudet av ett strilande regn på fönsterblecket. Jag älskar när det kommer en regnig dag efter en lite längre torrperiod, det känns nästan som att själv släcka törsten när man varit riktigt törstig.

På morgonen när jag tog hundarna ut på sin första morgonpromenad så såg de alla riktigt förvånade och smått chockade ut. Att bli våta i pälsen är inte något de tycker om.

Nej, ur hundarnas perspektiv var det verkligen inget härligt väder. Det må kallas ”hundväder” så mycket det vill, för Molly, Lykke och Penny gillar bäst när det är lagom varmt och uppehållsväder. Redan nästa dag var ordningen återställd och inget mera regn i sikte.

Och såklart gillar även jag när det är torrt och soligt. Veden torkar som den ska, och jag får fortsätta att vattna de växter som är törstigast i min trädgård.

När kvällen kom så var det ett fantastiskt ljus över den stora hagen. Jag for ut med mobilen i högsta hugg.

Dagens citat:

Låt inte längtan efter något nytt göra så att du inte ser vad du har.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Ur ett hundperspektiv. Läs mer »

Frukost nummer två på stranden.

Hejsan.

Morgonen då jag och min vän klev upp ur sänghalmen redan klockan tre på morgonen (för att möta dagen uppe på Brösarps backar) så avslutade vi vårt äventyr på stranden i Vitemölla. Där fick vi en alldeles  ljuvlig förmiddag.

Först stannade vi på café Smulan i Brösarp och köpte med oss vars en god frallebulle och även en av deras fantastiska kardemummabullar. När vi kom fram till stranden så var vi ganska ensamma där.

Vädret hade blivit härligt sommarvarmt, så vi började med att kasta av oss kläderna och ta ett skönt, svalkande dopp.

Sedan lät vi oss väl smaka av vår andra frukost för dagen. Sanden var varm och himlen klarblå och vattnet lagom varmt. (gissningsvis kanske 16 grader)

Det blev en riktigt härlig stund på stranden. Där vi satt, på Vitemöllas strand vid de gamla ”pileträden”,  är det så vackert och det ser nästan lite exotisk ut.

Vid middagstid började vi båda bli ganska trötta i ögonen. Vi hade ju stiget upp runt tre-snåret, så det var nog  inte så konstigt att vi kände oss smått sömning. Ett tag övervägde vi att bara lägga oss ner och ta en middagslur, men vi hade så mycket att prata om så vi hade ändå inte kunnat sova med någon ordning. Till sist packade vi ihop våra saker och styrde hemåt mot Gyllebo igen.

Dahliorna

Och nu börjar jag nog bli tjatig, men det är ju helt galet som mina dahlior växer och frodas.

Till hösten när det är dags att gräva upp dem så ska jag vara bättre på att märka upp knölarna och skriva ner vilka sorter jag har.

Den polkagrisfärgade sorten har jag lite för många av, och de är inte heller min största favorit. Nästa år ska jag byta ut den mot några nya är min tanke.  Men såklart är de rödvita också vackra på sitt vis,  och det återstår och se hur knölarna klarar vintern. Tänk om polkagrisblommorna är de enda som överlever…

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

På mig väntar idag en dag på Luckan, hoppas ni också har något härligt att ta er för idag.

Kram Annika

 

Frukost nummer två på stranden. Läs mer »

En tur på den Blå Leden.

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken.  Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

En tur på den Blå Leden. Läs mer »

Vår årliga Björstorps-morgon.

Hejsan.

Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Alltså har vår årliga morgontur till Norra Björstorp nu blivit en tradition.

Som jag längtat efter just den här morgonen. Min finaste badkompis Tina och jag hade planerat in att möta gryningen vid den vackra utsiktsplatsen på Brösarps norra backar. Strax före fyra den här morgonen så hämtat jag upp min vän för att vi sedan skulle bege oss mot N. Björstorp. Det var alldeles beckmörkt ute när vi anlände. Skrattande famlade vi runt lite i mörkret, men ganska snart så hade våra ögon vant sig och vi hittade utan problem upp till rastplatsen där vi brukar sitta.

-vi tar inte så mycket med oss, hade Tina sagt till mig, och dukade sedan fram en halv hotellfrukost från sin ryggsäck.

Vi åt, vi pratade och vi skrattade. Nedanför oss låg Brösarps lilla upplysta by och i backarnas dalar svepte trolsk dimma fram. Vi satt bara där i dunklet med allt gott och blickade ner mot samhället. Bakom oss kunde vi skymta hästarna som stilla gick och tuggade i sig av det daggvåta gräset. Jag råkade smacka med tungan åt dem, men det var tydligen inget bra. Tina sa att på hästspråk betydde det ju ”kom hit”, så plötsligt hade vi hela ”gänget häst” runt bordet.

Väldigt vackra var de allihopa, men stundom lite väl närgångna i mitt tycke. Jag insåg att jag nog inte skulle prata mer med dem, utan överlät snacket till min mer hästvana kompis.

Den slående soluppgång vi hade förväntat oss blev det ingenting av med den här gången. Det bara ljusnade sakta men säkert. Fast istället möttes vi av ett gryningsljus som liksom bara blev finare och finare.

Mätta och nöjda plockade vi ihop våra saker och ägnade sedan en stund åt att bara ta in den storslagna vyn och allt det vackra. Som alltid, tog vi mängder av foto, men ingen av våra bilder kunde ändå ge upplevelsen full rättvisa. Sådana här morgnar ska upplevas på riktigt.

Vi tog några sista bilder, innan vi återvände till bilen för att lasta av de tyngsta sakerna. Planen var att sedan vandra längs den lilla leden, som jag tror kallas för ”Blå Leden”.

När de första solstrålarna kikade fram över tallarna, så sa vi hejdå till hästarna och vandrade vidare.

Dagens citat:

Förälska dig i livet lite varje dag. Leta efter de saker som får dig att må bra.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Vår årliga Björstorps-morgon. Läs mer »

Ingen sommar utan en galette på Franskans.

Hej.

Efter förra helgens strandbesök hade vi bokat bord på Franskan Creperia i Rörum. Att äta där en gång varje sommar, det hör liksom till.

Jag gillar, att trots att det nu är nya ägare där, så har man samma klassiska maträtter på sin meny fortfarande. Även om lite nyheter har kommit till, så kan man ännu hitta sina gamla favoriter där.

Mitt val brukar pendla mellan Lutterlögn och Vricklund, namn med inspiration från Bombi Bitt, ni vet. Småpojkarna som grundat med pizzabitar hemma i Gyllebo kunde ju gå direkt på efterrätten. Pannkakor med sylt, glass och choklad – hur gott lät inte det?

Det blev en underbart härlig stund där i solgasset på Franskans. Fast till sist fick pojkarna ”spring i benen”, så då hade vi bestämt att vi skulle köra till Kivik så att de skulle få se på Stefans båt.

Det blev bara en kort runda på båten. Eftersom det inte fanns flytvästar åt oss alla, så fick båten ligga still intill kajen (nästa gång ska vi vara rustade för en båttur, även för de små). Istället susade vi hem för att koka kaffe och njuta av de godaste bakverken från Kiviks Bageri. Inte fy skam det heller.

Dagens citat:

Själviskhet är inte att leva som du vill, det är att begära av andra att de ska leva som du vill.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Ingen sommar utan en galette på Franskans. Läs mer »

Härlig eftermiddag vid Haväng

Hejsan.

Förra lördagen utlovades det toppenväder efter lunch. Jag och Emmy låg i startgroparna, för sådana sommarchanser får man ju inte missa, särskilt när det är i slutet av säsongen. Vi packade och for iväg till stranden så fort vi hade alla morgonbestyren klara.

Att komma till Haväng är alltid en lisa för själen. Platsen är något alldeles extra och enligt mig så är den här stranden minst lika vacker som det omåttligt populära Knäbäckshusensstrand.

Trots att molntäcket inte spruckit upp ordentligt när vi anlände, så var vinden varm och vi njöt från första stunden.

Efterhand som molnen försvann så kom det allt fler besökare. Jag och Emmy mös i solgasset med vars en ljudbok i öronen. Då och då pausade vi och berättade vad som hänt i våra böcker. Det är alltid kul när någon annan läser en bok som man själv också läst. Jag hade tipsat Emmy om den gamla klassikerna ”Grottbjörnens folk”, men eftersom det är en ”halv livstid” sedan jag själv läst den, så visst jag inte riktigt vad hon skulle tycka om den…

Även här i Haväng har stormen Babet satt sina spår. Men bron över Verkeåns utlopp är reparerad och vyn därifrån är lika tjusig som alltid.

Efter några timmar på stranden tyckte vi att det fick vara nog med solandet. Vi hade dessutom fått besökare hemma i Gyllebo, och beslöt oss för att styra kosan hemåt igen.

Besökarna där hemma var ingen mindre än den lilla familjen från Tomelilla. Vi skulle gå ut och äta på kvällen, men pojkarna fick grunda lite med pizzabitar vid poolen. Och att vara nakenfisar och äta pizza vid poolen det var nog bästa sommarmiddagen för två små grabbar.

Dagens citat:

Mister du pengar, mister du ingenting.

Mister du vänner, mister du något.

Mister du kärlek, mister du mycket.

MEN mister du hoppet, mister du ALLT!

Ha en riktigt fin lördag, en dag då vi hoppas på fint väder igen.

Kram Annika

Härlig eftermiddag vid Haväng Läs mer »

En idyllisk kväll … eller …

Hej hej

I förra veckan, då när Emmy var här hemma några dagar, så var det ett alldeles underbart sommarväder. Kvällen var så ljummen och skön. Precis en sådan sommarkväll som man drömmer om mitt i smällkalla  vintern, ni vet.

Efter kvällsmaten tog vi med oss hundarna på en tur runt sjön. Allting var stilla och lugnt. Det var egentligen bara en helikopter som störde idyllen. Vi kunde höra surrandet ovanför trädtopparna medans vi gick i skogen.

Vid bryggan inne i skogen stannade vi och tog oss en vätskepaus. En stund satt vi där och njöt av stillheten, alltmedan helikoptern cirklade ovanför.

-undrar vad den sysslar med, sa vi till varandra…

På sjön rodde fiskarna omkring och letade efter bästa stället för att få fisken att nappa. Lilla Molly började sacka efter mer och mer och till sist fick hon komma upp i ryggsäcken istället. Hon älskar ju att sitta där och ha full koll på allt och alla och bara gunga med.

Vi närmade oss badplatsen då en mörk bil kom susande i hög hastighet. Bilen sladdade in på de olika parkeringsplatserna vid badet. Jag ilsknade till för en kort sekund, innan jag såg att det faktiskt var civila poliser som satt i bilen. Helikopterns surrande höll i sig ovanför våra huvuden. Strax efteråt fick vi syn på ännu en vanlig polisbil som vände borta vid slottet. Då började vi verkligen undra vad det var som  egentligen försiggick.

Vi gick den sista biten hem, undertiden som vi spekulerade om vad det kunde vara som hände i området. På nätet skrev någon att man letade efter en stulen bil…. själv tror jag mer att man sökte efter människor – skumma sådana. Men efter 1,5 timme gav helikoptern upp och det blev återigen tyst och stilla i Gyllebo.

Gyllebo må vara en idyll, fast man ska ändå vara på sin vakt, mycket människor rör sig i området, och inte alla har rent mjöl i påsen.

För några veckor sedan stannade en bil på vår gata på en underlig tid, bilen lämnades på tomgång och en man med luva och ryggsäck gick av och smög fram på grusvägen i dunklet (kanske i tron att ingen skulle se honom) Han kunde ju inte veta att inne hos oss bor ”Sector Alarm”, dvs tre små ihärdigt skällande hundar som inte kan hålla tyst om de hör så mycket som minsta lilla ljud utanför. Jag brukar tycka att det är pinsamt med våra skällande hundar, men ibland är det så bra att ha de där små uppmärksamma liven. Mannen kom fort in i sin bil igen och försvann. Kanske hade han goda avsikter, fast jag har bara svårt att tänka ut vilka… Ja, det är inte första gången vår lilla hundtriss skrämmer iväg folk med onda avsikter.

Boktips

Jag har lyssnat på ”Döda kvinnor förlåter inte” av Katarina Wennstam. Boken är den första delen av fyra i ”Sekelskiftesmorden”. Boken skildrar kvinnors villkor  under slutet av 1800-talet. En underbart detaljrik historisk deckare som jag verkligen tyckte om.

Dagens citat:

Om man vågar så är man inte modig. Mod är att göra något trots att man inte vågar.

Ha det fint, var rädda om er och kram.

Annika

En idyllisk kväll … eller … Läs mer »

Sommar och sol.

Hej hej

Oj oj, vilken fantastisk sommar vi haft det här året. Alldeles precis lagom måste jag nog tycka. Visserligen var det några veckor i Juli som var både blåsiga och regniga, men på det stora hela har det varit helt perfekt.

I förra veckan fick vi återigen riktigt varmt och härligt sommarväder. Emmy var hemma i Gyllebo, så då passade vi på att åka ut en runda med båten.

Stefan hade fiskespöet med sig, medan jag och Emmy tog svalkande dopp ifrån båten.

På havet gick det ”gamla vågor”, och den lilla båten guppade både hit och dit. Även om Stefan köpt en särskild liten badstege så gällde det att hålla tungan rätt i mun då vi klättrade upp från vattnet. Jag skrattade så mycket att både armar och ben blev alldeles svaga, men det var så himla skönt att bada, och upp kom jag ju tillsist.

Jag tror att om man får rejält med sol och bad under sommaren, så är man bättre rustad för kylan, mörkret och vintern då den tiden kommer.

Boktips

Av min ena dotter fick jag ett tips på en bok, en ganska sorlig biografi, men ändå vacker och läsvärd. Den heter ”Kräftans Tid” av Allissandra Nylin. Den vittnar om, att trots att man kanske både är ung och stark, så kan sjukdomen slå till.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Vädret har slagit om lite grann nu, men ännu är det både varmt och skönt. En och annan regnskur gör bara gott för blommorna.

Ha det fint.

Annika

Sommar och sol. Läs mer »

Från blommorna i Gyllebo till Carola och Malmöfestivalen.

Hej hej

För en dryg vecka sedan bytte jag ut blommorna, lugnet och stillheten här i Gyllebo, mot lite mer storstadspuls och festligheter.

Men först såg jag till så att alla mina krukor var ordentligt vattnade. Mina små rosépepparträd gav jag lite extra omvårdnad. Med tanke på att det är hela nio år sedan jag satte de där små pepparkornen direkt från en kryddburk, så har de där träden nu växt sig kraftiga och fina och dem är jag nu lite extra rädd om.

Småhundarna lämnade jag i Stefans omvårdnad, och de tycktes alla vara ganska nöjda med det.

Så satte jag mig på tåget och for inte till Malmö där Emmy mötte mig på stationen. Vi startade kvällen med en middag hos henne. Det blev vit vegetarisk lasagne som var så himmelskt god. Jag kände mig oförskämt bortskämd av att bara kunna sätta mig till ett dukat bord och bli serverad hemlagad mat som var sådär extra god.

Sedan gav vi oss av ut i folkvimlet på Malmöfestivalen. Staden var fylld av glada människor och allehanda festligheter. Vi tog vars en öl på Lillatorg och njöt av att bara titta på alla människor som passerade i en strid ström.

När klockan slog nio gjorde Carola entré på den stora scenen. Sedan bjöd hon oss alla (närmre 25.000 personer uppgavs det) på ett helt fantastiskt framträdande som bara hon kan klara av att göra. Man får tycka vad man vill om henne, men som artist är det inte många som slår henne på fingrarna. Vilken sångröst, vilken energi, vilken kvinna. Wowww!, säger jag bara. Hon vara bara så himla bra. Och hela den här fantastiska showen bjöds vi på helt gratis.

Dagen efter tog jag tåget hem till Gyllebo, lugnet och stillheten igen. Och vips hade det sedan blivit dags för ett par arbetsdagar på bästa Luckan i Björstorp.

Livet – som det ska vara när det serveras i en alldeles lagom blandad kompott.

Dagens citat:

Ett vackert ansikte kommer att åldras och en perfekt kropp kommer att förändras, men en vacker själ kommer alltid att förbli en vacker själ.

Ha en fin tisdag. Kram kram från mig., Annika

Från blommorna i Gyllebo till Carola och Malmöfestivalen. Läs mer »

Ljungens tid.

Hejsan.

Om man vill njuta av blommande ljung så är det nu man ska passa på, för just nu blommar den som allra vackrast.

Vid Drakamöllan finns en fantastiskt vacker vandringsled som jag varmt kan rekommendera. (Drakamöllan ligger norr om Brösarp.) Blåvingeleden, som den heter, är ungefär 1 mil lång och går genom en ganska kuperad terräng. Men det finns även en lite kortare slinga som är ca 3 kilometer lång och den är uppmärkt med vita fyrkanter. Den är också helt magiskt vacker nu när all ljung blommar. Förra helgen valde jag och Stefan att ta hundarna med på den kortare slingan.

Dagen var het och varm, men som tur var blåste det friskt över ljungheden. Ovanför oss seglade vita fluffmoln snabbt förbi, och marken var som en enda purpurfärgad matta.

I min ryggsäck hade jag extra vatten till hundarna. I skuggan under ett träd tog vi en drickapaus när tungorna på hundarna tycktes släpa i marken. Mest var de tre hundarna glada och uppspelta över att vara med på lite strövtåg.

Sedan var vi stärkta för sista biten i den violetta världen. Alltså, man kunde nästan inte förstå att det kunde vara så vackert.

Sensommaren är här och hösten börjar obönhörligen att flåsa oss i nacken, men jag väljer att njuta fullt ut av allt det där vackra som hör den här tiden till, för det är oslagbart fint nu.

Tiden för att njuta av de vackra små blå fjärilarna (de söta blåvingarna) är nog förbi, jag tror att bäst chans att se dem har man i början av juli. Jag och Stefan var här för 3 år sedan, och då vimlade det av blåa små fjärilar. Ett inlägg från den gången finns HÄR

 

Dagens citat:

Livet ger oss inga ångerveckor, ”ta två betala för en”, reor eller garantier. Vi får endast ett erbjudande och det är möjligheten att leva här och nu.

Ta vara på livet. Kram Annika

 

Ljungens tid. Läs mer »

Rulla till toppen