Månad: april 2016

Etapp badrum är klart!

Kära Blogg
Nu har långkalsonger och vinterkläder kommit till användning igen. De senaste dagarna har det varit mer höst än vår. Fast för mig är April detsamma som att våren har tillåtelse att bjuda på riktigt skitväder. En bra sak med det här kalla och regniga vädret, är att mördarsniglarna tycks inte alls trivas. Min ”mose brinnande buske” börjar äntligen skymt fram, så nu håller jag tummarna för att den får växa sig stor och kraftig i år.
 
Vi har nu kommit till etapp kök/hall i vår renovering. Skjutpartiet i hallen ska bort, ny el ska dras, nytt tak måste göras, ett fönster ska bort och ett gammaldags skafferi ska byggas. Nytt ytskikt på väggarna och nytt golv. Sedan är det midsommar och då levereras det nya köket. Vår fritid är räddad.
Alla djuren tycks trivas med att vi ständigt pular och fixar här i huset.
 
 
 

Så var då vår toalett och spa avdelning färdig. En liten glashylla ska levereras, men sedan är det alldeles, alldeles klart.
Självklart har vi invigt den, jag och Stefan. Vi har bubblat runt med exklusivt badsalt och haft det riktigt mysigt.
 
 
 Dagens tänkvärda ord:
Allt måste inte ha en mening …
Ofta räcker det om du bara har roligt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Min magnolia.

Hej igen Bloggen.
Kanske ska bloggen och jag fortsätta att vara vänner ändå och ses ibland, inte lika ofta som förr, men ibland …. så hej igen.
Jag tänkte börja med ett klagomål. Och det gäller våren. Jag är inte riktigt nöjd med hur våren sköter sig i år. Fast nu kan det vara så att maj månad blir helt underbar, och då är våren förlåten tycker jag. För jag har faktiskt hellre fint väder i maj än i april. Så kom igen nu vårusling!
 
På dagens skogsrunda var det full action i skogen. Fåglarnas kärleksliv ligger liksom på topp nu, och i vattnet slogs knipänderna om brudarna.
Nattens evinnerliga regnande hade nästan svämmat över de små bäckarna vid sjön och i de vattenrika kärren blommade kabbelekan för fullt.
 
Äntligen! Det verkar som om mitt magnoliaträd äntligen bestämt sig för att börja blomma. Det var för 12 år sedan som vi fick det av mina föräldrar i bröllopspresent. Den först gången trädet blommade var för tre år sedan, året då mamma Ingrid dog. Då kom det en enda blomma på hela trädet. Blommorna är ganska oansenliga. Helt vita och de ser ut ungefär som om någon kastat upp använda pappersnäsdukar i det kala trädet. I år är där mellan 15 – 20 blommor och de gör mig så glad.
 
Dagens kloka ord:
Ibland behöver vi stänga några dörrar. Inte pågrund av stolthet eller arrogans, utan helt enkelt för att de inte längre leder någon vart.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Vi håller nog på att göra slut …

Kära Blogg
Ja, vårt förhållande knakar i fogarna.
Jag känner inte samma glädjen och inspiration längre. Den senaste tiden har jag tänkt på att göra slut.
Emmy tyckte att jag skulle skaffa en ny. En ny med lite mer humor.
Men nej, jag är inte mogen för det.
Nu blir det nog så att vi träffas lite kortare och färre stunder framöver.
Kanske dör vårt förhållande ut, kanske blommar det upp igen … Vem vet?
 Var inte ledsen Bloggen!
Din tid är kanske över, och så är det för allt och alla.
 
Bilder för fan … alltid bilder!
 
Jag vill betona att detta inlägg inte har någonting med min älskade make Stefan att göra. Det handlar enbart om mitt och Bloggens förhållande.
Så var det klargjort!
 
Förresten, tack mina älskade, älskade döttrar. Den här helgen var vi ju allihopa tillsammans igen!
Uppe i cyberrymden möttes vi. Hysteriska skratt, hårproblem och kärleksfull omtänksamhet. Planer inför julfirandet … För visst bor väl Tomten i Canada?
 
 
Vackra ord också, såklart:
 
Att en dag
i den ovissa vårens tid
ändå säkert veta
i vitsippsbacken
under de snart utslagna bokarna
äntligen
alldeles säkert veta
att detta bländvita
som ligger uthällt i gräset
är inte snö inte snö
inte snö
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

 
 
 
 
 
 
 

Andréa ska fylla 28 år, och det firade vi någon vecka för tidigt.

Kära Blogg
Vilken vårdag vi haft!! Helt under. Min tur gick på åsstigen, och jag bjuder på en bildkavalkad från ”min” underbara skog. Gillar ni inte vitsippor, då får ni helt enkelt scrolla.
 
 
 

Den här fredagen var det tänkt att vi skulle fira att Andréa snart fyller 28 år. Hon brukar själv vara så rysligt upptagen på Valborg och första maj, så därför gäller det att passa på när hon har lite tid över.
Tyvärr kände Stefan sig inte riktigt bra, så han fick avstå firandet och stanna hemma och ta det lugnt istället.
Jag, Amanda och Andréa möttes i Malmö och gick på pinhos, en modern restaurang med jättegoda små rätter. Efter det fortsatte vi till ett annat ställe där vi åt en smarrig efterrätt.
Grattis i förskott älskade Andréa, och tack mina underbara döttrar för en minnesrik fredagkväll.
 
 
Så är det exakt ett år sedan jag startade min blogg. Så gott som varenda dag har jag knåpat ihop ett inlägg.
Min dotter Andréa sa: ”mamma om du inte hade bloggat, då hade vi kanske behövt ringa dig lite oftare” ….
Ja, det var ju också en tanke….  Kanske är det dags för bloggen att gå i vila?
 
Dagens tänkvärda ord:
Tala inte så att du glömmer att lyssna.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Jag heter Annika jag, tralala …

Kära Blogg
Den här dagen var det min namnsdag. En hel dag som hette Annika. Några nära vänner kom ihåg mig och gratulerade mig, och jag blev så klart glad för det. Guldsmeden där jag lämnat in ett smycke, sms:ade den här dagen att det var klart. Han passade även på att skriva ”grattis på namnsdagen”. Världens härligaste guldsmed Lancing. Många tack!
Jag hade en tid för besiktning av min gamla Volvo. Grannens käre påg hade bytt ut det mest trasiga och akuta på bilen, men han sa att det kom att bli en hel del två:or på bilskrället … ja så jag skulle vara beredd på det…
Men först hann vi ut en runda i skogen, jag och hundarna.
 
Så var det dags för bilbesiktning.
Killen som fick hand om min bil, blev liksom eld och lågor när han förstod att jag var militär. Det går inte att undvika att se, eftersom hela Volvon ser ut som ett militärt mobbförådd. Han gick igång med liv och lust. Han granskade min kamouflerade hjälm, inspekterade min stridsväst, hummade, frågade …  och vips så var besiktningen över.
Blanka papper! Med en viskning sa han, ”du smörj upp handbromsen lite, den tar nästan inte alls”.
Japp. Så var det klart!
 
 
När jag och hundarna varit ute på vår runda ger jag alltid dem vars ett ben. Lilla Molly är värsta retstickan. I en hel timme ligger hon med sitt sparade ben intill Johnny och vill liksom verkligen reta honom. Det slutar alltid med att hon till sist somnar och såklart tar Johnny hennes ben då … för han, han sover nästan aldrig på riktigt.
 
 

 
Den här dagen tog vi beslutet om hur vårt kommande kök kommer att se ut. Vilket fabrikat, vilken planlösning. Ja allt har vi valt, till och med knopparna på luckorna.

Spännande.
 
(Bild lånad av Smedstorps snickerier)
 
 

 Stefans doktor har gett honom många direktiv. Nya mediciner, men också ordinerat lite mer vardagsmotion och såklart äta lite mindre.

Jag hjälper gärna till och peppar. Den här kvällen blev det därför en kvällspromenad med hela mitt älskade gäng.
 
Dagens tänkvärda ord:
Tala en vän tillrätta i hemlighet men beröm honom inför andra.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

En strålande sol.

Kära Blogg
Även om morgonen var iskall och vinden bet mig litegrann i kinderna, så var det en alldeles fantastisk morgon.
Som alltid var jag utrustad med de allra viktigaste sakerna … min kamera, hundgodis och bajspåsar. Min mobil har jag nästan aldrig någonsin med mig. Fast just den här dagen, när älskade Stefan låg på sjukan, så fick även den följa med i fickan.
 
På min runda passerar vi flera små bäckar och vattenhål. Där finns en liten bäck där jag tycker att flödet på vattnet är lite rikligare och vattnet ser lite friskare ut. Just i den bäcken låter jag hundarna dricka om de vill. Lilla Molly vet precis var det stället är och varje dag måste hon dricka där. Johnny vägrar att dricka helt, eftersom han helst vill ligga ner i bäcken samtidigt och bada. När han inte får det, då vill han minsann inte dricka heller.
Några rådjur sprang över vägen och jag hann precis ställa in kameran och fånga dem. En något överexponerad bild blev det dock.
Över oss skränade ett gäng tranor. Jag älskar deras läte, det påminner så väldigt mycket om våren, om Gyllebo och om min älskade natur.
 
När dagens arbete på kontoret var klart gick jag ut i min trädgård. Jag och hundarna njöt någon timme där i solen.
Några av mina växter blommar som vackrast nu. Särskilt glad är jag för mina ”Henriksdahlsprimulor”…. ja, så heter de egentligen inte, och kanske är de helt vanliga primulor. Men jag har fått just dessa av mina döttrars farmor, och jag minns att hon hade dem växande runt den ståtliga flaggstången på Henriksdahl. Underbara är det och så tacksamma. Även mina backsippor blommar nu för fullt.
 
Så kom han då äntligen hem igen. Älskade Stefan. Trött och sliten såg han ut. Han hade en lång lista på mediciner och kommande uppföljningar som måste göras. Men han var hemma och det var så skönt.
Även om han fått stränga order om att ta det lugnare framöver, hittade jag honom på toaletten där han var i full färd med att greja till något till den nya toalettstolen. Han skulle bara …
 
 
Dagens ord är till dig Stefan ♥
 
Att träffa dig var ödet,
att bli din vän var ett val,
att bli kär i dig var bortom min kontroll.
Puss.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 

I en sal på lasarettet.

Kära Blogg
Hela natten hade jag hört hur det stormat och regnat utanför huset. Alla våra husdjur som normalt brukar terrorisera Stefan på morgonen fick nu inrikta sig på mig. Det var bara att skutta ur bingen halv sex och den där obligatoriska kvarten som jag brukar ligga och dra mig var inte att tänka på.
Jag och hundarna gick en liten runda i skogen.
 
Den här dagen var det dags för mig att ta lite olika prover på sjukhuset. Därefter få kontrast, både som dryck och i blodet, för att röntga organen på framsidan av ryggen. Magen då alltså. Det var väldigt passande att Stefan hade egen svit där på lasarettet. Där kunde jag kampera tillsammans med honom mellan mina undersökningar.
Vi hade riktigt mysigt där på salen. Jag låtsades att vi var på ett hotellrum på Bahamas, så kändes det lite roligare.
 
 
En bra sak med Stefan är att det blir liksom aldrig långtråkigt med honom. Det kvittar var vi är så händer det små fadäser som vi kan ha väldigt roligt åt.
Nu håller jag alla tummar och tår för att de kommer på vad som är felet på Stefans hjärta. Och såklart vill jag ha hem honom.
Kram och tack till alla som skickat hälsningar till mig, men framförallt till Stefan. Kram på er alla ♥
 
Dagens citat:
Kärlek är stimulans för hjärtat och samtidigt lokalbedövning av förståndet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Stefan checkade in på Hotell Capio och jag fick bossa över våra hantverkare.

Kära Blogg
Det var en kall men otroligt vacker morgon. Vattnet i sjön var isblått. Den sista lilla blåsippan kämpade tappert i vinden på sin backe. På grusvägen vid våra tyska vänners hus, hittade vi en död mullvad. Jag tror att Wilhelm och Maria hade varit väldigt lättade om de visst att åtminstone en enda av deras förhatliga djur försvunnit. De har nämligen Gyllebos mullvadsrikaste gräsmatta.
 
Den här dagen skulle Peter elektriker och rörmokare Jocke komma och hjälpa oss med inkopplingar i badrummet. Istället ringde Stefan från sjukhuset. Hans hjärta klappade konstigt och inte i takt … i alla fall inte i den takt som hjärtan ska göra. Så istället fick jag ta över och vara chef för bygget ett tag. Nåja, chef och chef … vi slog alla våra kloka hjärnor ihop och gjorde det bästa av jobbet.
 
Nu blev det så att Stefan fick checka in där på sjukhuset för bevakning. Han begärde på ett eget rum så han skulle kunna sköta sitt företag via telefonen. Egen svit med tv fick han minsann.
Lite orolig blev jag förstås. Korpulenta herrar i övre medelåldern ska man vara rädd.
 
 
Krya på dig älskling. Vi saknar dig här hemma!
Annika, Johnny, Molly, Judith och Felix.
 
Dagens vackra ord:
MIN VÄN
Min vän är som barken
runt ett träd som värmer
mig som en sol under
vintern och skänker svalka
likt svalt vatten när solen
står som högst.
Han är min vän och jag är
hans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Nu grönskar det i dalens famn.

Kära Blogg
Den här morgonen blåste det en iskall vind. Fast som så ofta på min runda, kikade solen fram lite då och då. På vissa ställen i skogen kan jag se hur allting grönskar, mer och mer för varje dag. Jag kan nästan höra hur knopparna brister.
 
Det finns alltid saker jag funderar över när jag går där i skogen. På ett ställe har någon sågat ett fällskär i en gammal trädstam och sedan bara låtit den står kvar så. Jag undrar ofta varför man gjort på det viset. Lite farligt verkar det ju.
På grusvägen mötte vi en seg och trött liten vattensalamander. Såklart lyfte jag in den i kanten och förmanade honom att vara lite rädd om sig.
 
Den här söndagen var det tänkt att Stefan skulle vila sig lite från bygge och sånt där jobb. Han vilade sig – i exakt 10 minuter. Sedan for han upp, och med orden ”nä, detta går inte”, for han iväg till sitt lager för att hämta hem mer golv. Hela dagen jobbade han sedan på med att lägga om golvet i sovrummet.
Jag skötte marktjänsten, målade lister och var allmänt behjälplig. Så var det ju dags att klippa rosor och pyssla lite utomhus.
 
Golvet tog slut, så vi pausade och körde till Simrishamn en runda. Vi åt vars en glass, köpte ”den sure tidningen”, hämtade mer golv på lagret och for hem igen. Det blåste friska vindar, så flaggstängerna höll på att brytas och det lilla rådjuret kunde knappt stå på sina spinkiga ben. Våren stormar i år.
(”Den sure tidningen” är ett internt skämt i familjen och det betyder Kvällsposten)
 
 
Tadadadaaaa … nytt golv i sängkammaren!
 
Dagens tänkvärda ord:
Vi kan bära med oss allt gammalt elände.
Vi kan ha en checklista och gå igenom den ofta, så att vi
säkert har med oss allt som hindrar oss från att gå vidare
Eller så kan vi släppa allt och fokusera på nya möjligheter.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

En pyssellördag i Gyllebo

Kära Blogg
Den här morgonen var skogen full av små blåklädda människor med vita scarfsar. Scouter. Det var något som kallas för kretstävling. Jag och hundarna smög tyst förbi dem, där de var i full färd med diverse tävlingar av alla de slag.
 
Det ser så vårligt och fint ut med alla nyskrapade grusvägar. Riktiga vårtecken tycker jag.
 
 

Den här dagen pausade vi lite med renoveringsarbetet. Det gick liksom inte att göra så mycket förrän elektriker och rörmokare varit på plats. Istället blev det småpyssel med andra saker. Stefan tvättade staketet och trallgolvet. Jag tvättade våra kläder och lakan.

Mina trasiga jeans som min syster Görel tyckte borde bytas ut, lagade jag både här och där. Nej, sina skönaste jeans de kastar man minsann inte.
 
 
I min trädgård gladde jag mig åt alla blommor som börjat slå ut i blom. Särskilt glad är jag över att det stora magnoliaträdet i år ser ut att ha lite knoppar. Äntligen!!
 
På kvällen blev det lördagsmys för hela slanten.
 
I Australien ser det ut som Emmy &Co lever livets glada dagar.
En bamsekram vill jag skicka till andra sidan jordklotet.
…och tack för alla bilder du delar!
 
Dagens kloka ord:
 
Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Scroll to Top