Hej.
Precis just idag är det ett år sedan vi tog avsked av vår trogne familjemedlem. Vår fine hund Johnny.
Tiden med Johnny gick så fort, så fort. Jag minns så tydligt när han som liten valp kom in i vår familj. Det var sommaren 2009 som vi helt oväntat miste vår hund Leo, då denne bara var 6 år gammal. Vi kände då så starkt att vi genast ville ha en ny flatcoated retriever. Vi stod inte ut med tystnaden i huset, vi ville så gärna ha en hund nästan direkt.
Så in i vårt liv kom Johnny, Susedalens Right for You.
Jag var såååå lycklig! Genast satte jag igång att träna med honom. Lydnad, spår och lite allmän uppfostran som alla hundar bör kunna.
Det blev många kurser på Brukshundsklubben. Lite av en slump fastnade vi båda för att prova på det här med patrullhund inom försvaret. Jag tyckte att Johnny verkade passa till just det och själv var jag också nyfiken på att göra en samhällsinsats. Att simma och hämta ankar i vattnet var Johnny inte så road av. Han verkade istället älska det här med att spåra, söka och bevaka. Att det smällde och sköt runt öronen, det bekom honom inte så mycket.
Ett första steg när man ska utbilda en tjänstehund är bla att göra ett mentaltest. Det är ett prov där hundens egen personlighet utvärderas kan man säga. Man tar helt enkelt reda på om just sin hunds mentala status passar till det man vill utbilda den till. Min Johnny skulle kunna funka bra till militärhund visade det sig.
För att göra en lång historia kort så klarade vi efter ganska mycket arbete och träning att certifiera oss till tjänstehundsekipage i hemvärnet.
Om någon berättat för mig hur mycket tid det skulle krävas av mig, så hade jag kanske tvekat lite grann. För det var inte bara min hund som skulle utbildas. Jag själv skulle ju också utbildas till beväpnad insatssoldat. Men jag lovar, det är nog det allra bästa jag gjort i hela mitt liv.
Men mest var Johnny en älskad familjemedlem. Eftersom jag jobbar hemifrån så har jag haft förmånen av att kunna umgås med honom hela dagarna året runt. Han har funnits vid min sida dygnets alla timmar.
När vi för 1,5 år sedan upptäckte en cancertumör ovanför Johnnys ena has, så lovade jag honom att jag aldrig skulle låta honom lida. Vi var stridskamrater och jag skulle strida med honom ända till slutet.
Jag tog verkligen vara på varenda dag med honom. När dagen så kom och han visade mig att det vara dags, då var jag beredd…. Man får tro vad man vill, men jag vet att jag och Johnny kunde kommunicera med varandra. Men att ta farväl av en nära vän är aldrig lätt. Tomheten känner jag av varje dag.
Ännu är jag inte beredd att skaffa någon ersättare för Johnny. Jag njuter av mina små hundar som fyller en liten del av tomrummet. När och om en ny ”flatte” flyttar in hos oss i Gyllebo, då vill jag vara beredd och redo att kunna lägga tid och kraft på den träning och uppfostran som krävs. En hund av rasen retriever kräver en meningsfull sysselsättning för att må bra, och det vill jag kunna uppfylla fullt ut.
Ett år har gått sedan dagen vi tog farväl. Tack för allt min älskade Johnny.
Mitt sista inlägg om Johnny hittar ni HÄR.
Dagens citat:
Djur saknar hämndkänsla. Kanske är det för att den bästa ”hämnden” är att gå vidare och finna ro igen?
Ha det fint.
Annika
