Månad: augusti 2018

Alltid redo i Gyllebo

Hejsan.
Här i Gyllebo finns en alldeles bedårande lägerplats som varje sommar intas av scouter från när och fjärran.
Den ligger på ängen på andra sidan sjön och vackrare lägerplats tror jag nästan inte man kan hitta. Sjöröds lägerplats heter den.
Ibland när där är tomt och tyst händer det att jag och hundarna tar den vägen på våra vandringar.
Just den här dagen var där ett litet gäng ungdomar som hade slagit läger på ängen. Från scoutstugan kunde jag höra slamret av porslin och kanske var det frukosten som var på gång att serveras.
För bara några veckor sedan var här ett stort läger med massor av scouter i alla åldrar. Hemma från vårt eget hus kunde vi varje kväll höra glada skratt och musik från ungdomarna.
Jag älskar verkligen ljudet av glada scouter. Men så finns det nog ingen annan som är så noga och rädd om vår härliga natur som just scouter.
Som alltid när jag går runt sjön med hundarna så vill lilla Molly åka i sin ryggsäck den sista biten. Jag får helt enkelt vara glad att både Johnny och Lykke orkar gå för egen maskin.
Dagens citat:
Låt ditt leende förändra världen.
Låt inte världen förändra ditt leende.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika

Vem har familjens bästa självkänsla?

Hejsan.
Jag brinner ju för det här med mental träning. Att bygga på min självkänsla och mitt självförtroende.
I min familj finns det en individ som i liket med Zlatan har en medfödd onaturligt stark tro på sig själv. Det är någon som definitivt inte behöver träna på att bättre på sitt självförtroende.
Det är en gosse som tar för sig av livet. Han älskar precis alla människor av hela sitt hjärta, inklusive sig själv förstås. Och han tror fullt och fast att alla han träffar älskar honom lika mycket tillbaka.
Hunden Johnny.
Något han älskar minst lika mycket som sig själv, det är mat.
Det spelar ingen roll att han aldrig har blivit serverad någonting direkt från matbordet, för hoppet är det sista som överger en flatte. Johnny slutar aldrig hoppas på att även han är inbjuden att ta för sig direkt från buffébordet. Han är alltid den första självskrivne gästen när jag kallar att maten är serverad.
Med stora luffsande kliv tränger han sig först i matkön.
Att tigga och försöka tjuva mat från familjemedlemmar, det generar inte Johnny det minsta.
Det spelar ingen roll hur arg man blir på honom och försöker tillrättvisa när han bufflar sig fram för att tigga – Johnny anser att en stulen matbit är värd alla sura miner i världen, långsinthet och nyp i öronen.
Nu får Johnny inte särskilt mycket skäll eller bannor av någon av oss, eftersom det liksom rinner av honom som vatten på en gås, det är liksom onödig energi att lägga på negativ energi. Vi får istället försöka dressera honom att inta sin plats i väntan på sin egen mat. Man får ta till mutor.
Ett helt underbart skafferi har han som är bara hans. Det innehåller djurfoder, gotter, ben och andra viktiga saker. Det innehåller en ynka hylla som katterna och de små hundarnas attiraljer får samsas på, annars är det bara Johnnys. Och såklart finns sådana skitsaker som bajspåsar. Det där skåpet, det har han full koll på vår käre Johnny.
Ja nog vore det härligt att ha samma själkänsla som hunden Johnny. Att ta livet på samma sätt som han gör.
Ingenting generar honom. Han bryr sig inte om ifall någon tittar snett eller han egentligen inte är omtyckt. För honom räcker det med sina egna känslor. Och en stark känsla för honom tycks vara hunger … men såklart också kärlek till sin familj.
Dagens citat:
Vänlighet är ett språk som till och med
den stumme kan tala och den döve höra.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Sensommartecken.

Hejsan.
Sensommaren är en tid som jag alltid njuter till fullo av. När lugnet kommer och allt sommarspeedande lägger sig en gnutta.
I år känns det annorlunda, det känns som om naturen haft sensommar alltsedan juli månad och nästa steg för mänskligheten är att krypa in i stugan och mysa under en filt.
Stopp, stopp vill jag skrika. Än har naturen så väldigt mycket njutbart att ge.
Jag passar på att vara utomhus så mycket det bara går. Och nere vid sjön finns det ännu semesterfirare kvar.
På en av rastplatserna har människor i en ensam husbil slagit läger, och det ser så härligt ut.
Som alltid på sensommaren så verkar spindlarna ha fått oanad skaparlust och fyller naturen med sina olika alster i form av spunna nät.
Extra glad blir jag när jag springer på en underbart vacker korsspindel.
När sensommaren kommit med sitt lite kyligare väder har jag och min dotter passat på att göra lite fint hos mamma Ingrid. Hennes grav har sett torr och eländig ut hela sommaren och det enda som överlevt torkan är ett par kärleksört som jag planterade för att platsen inte skulle se helt bortglömd ut.
Dagens citat:
Tystnaden är inte tom,
den är full av svar.
Glöm inte att njuta av utelivet ett bra tag till innan ni boar in er. Sedan får man sitta där inne och uggla så väldigt länge.
Kram på er från mig.
Annika

Blåregnets andra andning och en persikopaj.

Hejsan.
Hemma hos mig har mitt blåregn satt igång med en andra blomning såhär på sensommaren.
Den blommar inte alls lika riklig som i våras, men såklart blir jag förtjust över de underbart vackra blå blommorna.
Ännu är det varma, sköna dagar som gör att vi kan hänga där ute i sofforna på tralldäcket.
Där i vår lilla hörna är oftast varmt och skönt, så jag passar på en liten stund varje dag att ligga där i en soffa och speja upp bland molnen.
På mitt persikoträd har det blivit flera stycken små söta persikor i år.
Även om de frukter som växt på de nedersta grenarna för länge sedan blivit stulna av hunden Johnny, så blev där gott om frukt till en gudomligt god paj åt oss tvåbenta.
Med egna persikor och äpplen från Vik blev det så himmelskt gott.
Inspirerad av ett recept av ”Leila bakar” så stekte jag äppelkyfter och persikobitar i lite smör och socker. Över det la jag sedan ett täcke av en jättegod smuldeg med cocos. Ett recept som kallas för Äppeltantens Smuldeg.
Det blev så gott, och det här serverade jag lite halvljummet med den där tjocka vanlijsåsen med extra grädde som finns på ICA. Mumsfillibabba.
Och efter ett sådär gott kvällskaffe så passar det utmärkt att avrunda dagen med ett naket kvällsdopp i poolen. Särskilt mysigt är det nu när mörkret faller lite tidigare och de levande ljusen brinner inbjudande inne på soffbordet. Då är det bara att glida in i sin morgonrock igen och krypa ner framför TV:n med fötterna instuckna i ulltofflorna.
Dagens citat:
Vad saven
är för träden
är livslusten för
människan.
Minns sommaren som gått med glädje, men ta emot tiden som kommer och omfamna den.
Här och nu är där sinnet mår som bäst.
Kram Annika

Tysta morgnar och en ond bråd död.

Hejsan
Det är så härligt i skogen nu när sommaren går på sluttampen. Det är nästan helt tyst och inte en endast fågel sjunger. Åtminstone inte lika ihärdigt som de brukar göra när våren nalkas.
Det känns så skönt. Det är som om naturen behöver den här tystnaden efter en högljudd och skränande sommar.
För andra gången den här sommaren hittar jag en död ekorre på stigen i skogen. En till synes välmående och frisk ekorre, som bara låg där stendöd på marken framför våra fötter. Småhundarna inspekterade nyfiket det döda djuret innan jag puttade in den lille stackaren i kanten. Naturens kretslopp, så som det är tänkt, men såklart lika sorgesamt för det.
Jag stannade för att knäppa några bilder på hundarna i skogen. De små hundflickorna kunde inte riktigt sitta stilla och de snurrade och konstrade på sitt vanliga ”pomeranianvis”, så till sist fick de onda ögat av den stora Johnnyhunden.
Ja, att sitta stilla och bli förevigade är väl inte det roligaste mina hundar vet…
Till och med korna och hästarna gick där tysta och tuggade i sig sin gröna frukost.
Jag njuter alltid av att stanna till och studera dem för en stund. Det är något vilsamt och harmoniskt över betande kreatur. Jag liksom fylls med en måbra känsla i hela kroppen.
Hemma i min stuga hade mina döttrar dukat fram en härlig frukost när jag kom hem. Det var bara för mig att slå mig ner vid köksön och hugga in. Stunder av samvaro med mina närmaste, min familj som jag älskar. Dyrbara stunder som det inte blir så ofta nuförtiden.
Dagens citat:
Du kan leva livet
på ett av två sätt:
antingen
gnälla över vad
du inte har
eller
vara tacksam över
vad livet gett dig.
Det är ditt val!
Ha det gott och kram
Annika

Kvällsmat hos Mandelmanns

Hejsan.
Sommarens största matupplevelse fick jag nog den kvällen då vi var på kvällsmat hos Mandelmanns. Det där var kanske inte bara sommarens smakupplevelse, utan förmodligen mitt livs största matfest.
Om ni har varit på det moderna matstället Pinchos (de som serverar en massa smårätter i alla de former) så kan man säga att det var ungefär som där… med den skillnaden att på Djupadal behövde man då rent inte någon mobiltelefon för att få in sin mat till bordet. Maten kom Marie kilande med, nästan i högre hastighet än våra magar orkade med.
Bäst av allt var att allting som serverades var garanterat självproducerat och direkt från gården.
I god tid före klockan 19.00, parkerade jag och Stefan på Mandelmanns ”vindkraftsbacke”. Jag ville hinna ströva ett varv i trädgården före maten.
Stefan med sin krycka placerade jag på en lämplig plats, där han både hade uppsikt över trädgården, men samtidigt kunde njuta av alla de goa dofterna som strömmade ut från den öppna serveringsluckan.
Själv vandrade jag bort i den underbara trädgården som nästan tar andan av mig varje gång jag kommer dit.
Nej, TV-programmen har ännu inte lyckats göra den här trädgården riktig rättvisa, för här är så mycket vackrare i verkligheten.
Precis överallt växer och frodas det.
Allt ifrån grönsaker som går att äta, till fantastiska exotiska träd som nog mest är för sin skönhets skull.
Så var det dags för oss att sätta oss till bords.
Gustav och Marie började med att hälsa oss alla hjärtligt välkomna.
Gustav förklarade med ett stort leende att dasset var nystädat och att han under kvällen kom att avvika. Jag tror han skulle följa med fjällkorna upp vid ensamma trädet en stund… Och för en hårt arbetande självhushållare så kan han väl vara värd en ensam stund i stillhet. En bättre plats för en stunds vila finns nog inte i hela världen.
Marie började med att förbereda oss på att vi skulle komma att bli mätta. Mätta med åtta utropstecken efter sig.
Och det vill jag lova att vi blev.
För in kom hon dansande med alla möjliga delikatesser tillagade av allt som gården förmår.
Det var väl efter den femte förrätten ungefär, som jag la undan min kamera. Jag förstod att här gällde det att koncentrera sig på att äta och njuta istället.
I halvlek blev det en kort paus i ätandet. Då kunde de som behövde, passa på att pudra näsan på dasset. Hela sällskapet tog tillfället i akt att sträcka på benen och ta sig en nypa frisk luft i den sagolika Djupadalskvällen.
De tappra kockarna såg glada ut och den unga servitrisen passade på att ta sig ett välförtjänt glas vatten.
Marie själv tappade upp nytt friskt vatten på glasflaskor för att servera oss.
Dricksvattnet här på Djupadal är underbart gott, men kanske tycker jag det för att det smakar precis som vårt eget hemma i Gyllebo.
Efter ungefär 16 rätter av alla de slag, var det dags för efterrätterna. Inte en, utan minst tre olika. Och såklart kaffe!
Tillsist var Stefan så mätt och trött att han nästan smälte ihop med väggen där han satt.
Alltså!! Vilken smakupplevelse.
Tusen tack fantastiska Marie och Gustav Mandelmann för en underbar kväll.
Själv tänker jag inte äta så här mycket igen förrän möjligtvis till jul.
Dagens citat:
Hemma är där vattnet inte
smakar konstigt.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Augustimörker och grön uniform.

Hejsan.
Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.
Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.
Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.
Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna ”militärvolvo” så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.
Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.
Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.
Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ….
Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.
Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.
En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.
Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.
När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter ”Mamma sa att jag inte fick berätta” av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran.  Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.
Dagens citat:
Det är en så otroligt skön
känsla att göra det där som
andra sade att man aldrig
skulle klara av.
Ha en ljuvlig dag och en stor kram.
Annika

Svag för den svenska husmanskosten.

Hejsan.
Jag gillar verkligen den gamla hederliga svenska husmanskosten. Mat som kommer från våra svenska bönder. Maträtter som ofta blivit lite bortglömd nuförtiden.
Tänk er bara en plommonspäckad fläskstek med kokta potatis, gräddsås och goa grönsaker till. Och som pricken över i:et kan man ha en massa goda tillbehör till. Lingonsylt, ättiksgurka, syltlök…
Eller varför inte inlagd pumpa!
Just inlagd pumpa gjorde jag i förra veckan, och den blev riktigt god.
Jag hittade ett recept på nätet – inlagd pumpa med sting.
Det passade riktigt bra eftersom jag har fått rejält med chilisar på mina plantor ute i orangeriet. Som extra smaktillsats hade jag även ingefära, vitlök och lime.
Det kvittar vad jag håller på med när jag kockar i mitt kök, för runt mina ben cirkulerar alltid de små hundarna. De slutar liksom aldrig hoppas på att någon godsak ska hamna till deras förfogande på golvet.
Min käre Stefan iakttog det hela med en något skeptisk min. Jag kunde se på hans ansiktsuttryck att det där kom han säkerligen inte att gilla.
Men till hans förvåning var det riktigt gott. När jag för ett par dagar sedan bjöd honom på en riktig söndagsmiddag försåg han sig med en rejäl sked inlagd pumpa med sting.
-di va jo redet gutt, blev hans betyg.
Dagens citat:
Utan lantbrukarna skulle vi alla vara
hungriga, nakna och nyktra.
Jag har som mål att verkligen försöka handla så mycket närproducerad mat som möjligt.
Mat är ju halva födan!
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Mera solrosor och en tur till Önneköp.

Hej hej
Jag är ledsen om någon tycker att jag börjar bli dryg med mitt tjattrande om de här solrosorna nu.
Men jag är själv så fylld av förundran och sådär lite lagom mallig också. Mallig och stolt som man kan bli när man lyckas med någonting lite över förväntan. Fast mest är jag förvånad och smått fascinerad.

Nu har de slagit ut allihopa och det blev några gula och några röda.

Så ljuvligt vackra båda färgerna.
Det som gör mig mest förundrad är att de nu inte tycks kunna sluta växa.
Den högsta solrosen är drygt tre meter hög, vilket jag inte kunde tänka mig när jag tidigare i år varsamt spjälade upp dem mot små tändstickstjocka blompinnar.
Bladen är stora som dasslock och stammen har blivit jättegrov.
Ja solrosor är nog en av mina absoluta favoritblommor.
Någon som också gillar solrosor är min gulliga kompis i Ilstorp. Hos henne har fåglarna sett till så att det blivit en massa ljuvliga solrosor där fågelbordet tidigare stod i vintras.
Jag tycker nästan ännu mer om hennes sort av solrosor,  inte fullt så höga, men vilda och busiga precis som jag vill att de ska vara.
När vi hade beundrat min väninnas vackra blommor både länge och väl så for vi iväg på en liten tur ut i obyggden. Vi körde en sväng till den lilla byn Önneköp, där vi gick på ett underbart fik med de mest fantastiska fikabrödet. Högsta betyg på det!
När man är såhär ute i ”stökäppalandet” och far så får man se både det ena och det andra…
Tusen tack finaste vännerna för en härlig eftermiddag ♥
Jag hittade ett litet citat som jag tycker passar bra efter att ha besökt vännerna från Ilstorp:
Vi har varit vänner så länge nu
att jag inte längre kommer ihåg
vem som har dåligt inflytande
på vem.
Vi är nog lika goda kålsupare på den fronten allihopa.
Om ni har gamla kära vänner, var rädd om dem.
Ha det gott kära ni.
Kram Annika
Föresten, om mina solrosor fortsätter med sitt galna växande så kan det hända att jag måste blogga om dem igen. Ingenting är någonsin säkert.

En oväntad buske och spontana besök.

Hejsan.
Saker som jag uppskattar i livet är sådant som är lite impulsivt och oplanerat, ostyrigt och spontant.
Möten som bara blir till utan att man behöver planera en massa långt i förväg.
Som att få goa vänner på besök. Vänner som inte märker att de måste ta höga steg över dammsugarslangar och dammtussar. Eller åtminstone låtsas de att de inte märker alla hinder som finns utströdda på strategiska ställen i vårt hem.
Vänner som kikar hit för en enkel kopp kaffe med dopp mitt i vardagen.
Kaffe med dopp behöver ju nödvändigtvis inte betyda att det serveras kakor till kaffet. Den här sommaren kan det likagärna innebära en slät kopp kaffe med ett dopp i poolen efteråt.
Eller så kan det betyda en kopp kaffe med Ballerinakex innehållande en smält, kladdig chokladsörja i mitten som smetar ut sig över alla fingrarna, så det liksom blir helt tvunget med ett dopp i poolen efteråt. Då blir det ju kaffe med dubbeldopp.
Nog har det blivit många härliga spontana besök och mycket dopp till kaffet den här sommaren.
Härliga stunder att minnas när vintern kommer.
En annan sak jag gillar, är min trädgård. Jag älskar att planera och tänka ut hur jag ska ha allting, men det är inte alltid som det blir som jag tänkt, och ibland kan det faktiskt vara ganska roligt det med.
På framsidan av huset har jag en liten zinkbalja med petunior stående på en stubbe. I sommar har jag sett hur den där stubben blivit helt urholkad av myror och min plan har varit att ta bort alltihopa nu till hösten.
Jag blev ganska häpen för några dagar sedan då jag skulle bryta bort lite grönt ogräs som plötsligt börjat växa där i den murkna stubben. När jag kikade lite närmare på det sega ogräset så insåg jag att det som växte där var en vacker fjärilsbuske.
Jag kan inte riktigt förstå hur den lyckats gro där och hur den kommit dit överhuvudtaget.
Nu får den stanna kvar där den valt att växa, så får jag se vad som händer med den framöver.
Lite roligt är det allt när trädgården själv tar över kontrollen.
Dagens citat:
Ibland är en kopp kaffe med de bästa vännerna
den enda terapin du behöver.
Ha en härlig dag.
Kram Annika
(Fotograf för en del av bilderna i detta inlägget är Amanda och Delwin i ett härligt samarbete.)
Scroll to Top