orangeri

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri.

Hejsan.

I helgen kunde vi ana lite härligt vårväder och jag kunde inte motstå lusten att ta mig ann växterna i orangeriet.

Jag började med att tända fyr i den gamla kaminen. En knastrande brasa gjorde jobbet så mycket mysigare, och den lite råa vinterluften byttes snart ut mot skön värme istället. Sedan var det dags att lyfta på locket till träsoffan och se hur det gått för dahlieknölarna under den långa vintern. De såg ut att ha klarat livhanken hyfsat. Lite torra och rynkiga, men bättre det än ruttna. Några av dem hade till och med fått små ögon, så nog fanns det liv alltid.

När alla knölarna hade kommit ner i lite jord där de skulle förgros, så var det dags för att väcka upp alla pelargonerna.

Pelargonerna blev hårt friserade, en efter en och fick lite ny jord också. Av några sorter tog jag lite sticklingar av, så nu gäller det att inte glömma bort de där små pelargonbebisarna. Litegrann smärtar det alltid när jag behöver klippa bort alla fina blommor och knoppar, men det är ett måste om man vill att det ska bli täta och fina plantor längre fram.

Särskilt glad är jag för den vildpelargon som jag fått av en vän. Just den vårdar jag lite extra ömt, och har jag tur så tar sig de små plantorna som jag satt av den också.

Än är det ju alltför tidigt att sätta ut de frostkänsliga träden som också stått i orangeriet för vinterförvaring. Hortensiorna sjuder av liv och av knoppar, men än får de stå kvar i någon månad till.

Även om mina citronträd börjar bli alltför trångbodde nu och skulle behöva nya krukor att bo i, så hittade jag den första lilla citronen så gul och grann. De där stor krukorna som nu krävs är ganska dyra, men jag tänker att jag kan åtminstone plantera om ett av träden i år, så får det andra vänta till nästa år.

Värdefulla bilder

För någon vecka sedan hittade jag ett minneskort från en bortglömd kamera, och jag blev sååå glad när jag fick se vad som fanns på det. Det var ett par vackra bilder från en fin skymning över Komstad, men också några foto på pappa Kurt. Fotona är tagna på hösten året innan Kurt dog, och jag tror att det var sista gången som vi var och gjorde fint på graven tillsammans, han och jag. Åhhhh pappa Kurt, så saknad …. ♥

Dagens citat:

Vad som än kommer efteråt – detta liv får vi aldrig uppleva igen.

Det gäller att ta vara på livet för nu är det min och din stund på jorden.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri. Läs mer »

En mjölktand och spirande grönska.

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

En mjölktand och spirande grönska. Läs mer »

Min morgon i orangeriet.

Hej hej.

Vädrets makter har mest hållit sig till att vara grått och fuktigt alla dagar mellan nyår och trettonhelgen.

Det har även varit riktigt milt och varmt för årstiden. Trots duggregnet har det varit jätteskönt med morgonbaden vid bryggan.

Fast en morgon öste regnet ner lite extra mycket och jag bestämde mig för att dricka mitt morgonte ute i vårt orangeri istället.

Med regnet smattrande mot rutorna och en massa stearinljus tända i det lilla huset, njöt jag av en stilla och fridfull morgon.

De flesta växterna inne i orangeriet har gått i vintervila nu, utom den tappra lilla kärlekspelargonen som blommar med några små blodröda blommor.

Med lite tända rökelser och hett te i min mugg satt jag länge och njöt av morgonstunden. Morgontimmarna är dygnets bästa, tycker jag, antingen man är på bryggan eller inne i ett litet mysigt hus.

Dagens citat:

I stillheten finns svaren som farten får mig att missa.

Ha en fin fredag och kram från mig.

Annika

Min morgon i orangeriet. Läs mer »

Säsongsavslutning i lilla huset.

Hej hej.

Hösten blir mer och mer påtaglig här på Österlen. En vacker kväll inmundigade vi kvällsmaten i vårt lilla orangeri.

Det gäller att passa på en sista gång innan alla små träd ska flytt in dit, hävdade jag bestämt.

Tidigare på eftermiddagen hade jag både hört och sett hur tranorna begav sig iväg till varmare breddgrader. I v-formation flög de skrikande över vårt hus i Gyllebo och en strimma av vemod fladdrade runt i mitt bröst.

Fast så slog det mig, att jag ju faktiskt älskar både höst och vinter, och inte alls vill flytta iväg till något varmt ställe. Nej jag njuter ju av årstiden precis just som den är här för dagen.

Och just den här dagen var det ju perfekt för en säsongsavslutning i lilla orangeriet.

Dagens citat:

Ibland är gräset grönare för att det är konstgräs.

Man ska vara tacksam för det man faktiskt har i livet och inte jämföra med vad alla andra har. Det är inte alls så säkert att det verkligen är som det ser ut…. Fast om ni tycker att det ser ut som om vi hade det väldigt mysigt den här kvällen, så hade vi faktiskt det!!

Ha det gott och kram från mig

Annika

Säsongsavslutning i lilla huset. Läs mer »

Madonna har flyttat in.

Hejsan.

I helgen fick vi riktigt skönt sommarväder här hos oss på Österlen. Jag och Stefan ägnade vår söndagseftermiddag åt att flytta ut alla träd från orangeriet. Citronträd och olivträd åkte ut vid poolen istället. I det lilla huset städades vinterns alla torra löv och spindelväv noggrant bort.

En nykomling har flyttat in i orangeriet under vintern. Det är min dotters ”Madonna”, som hon själv inte hittat någon lämplig plats till ännu. En kvinnobyst som är så tung att hon bröt nacken när hon skulle flyttas förra gången.

För att hon ska stå stadigt och inte riskera att slå ihjäl något litet barn om hon trillar omkull igen, så har Stefan gjutit fast henne på ett rejält betongfundament. Som plåster på såren och för att dölja skadan på sin hals, får hon låna ett pärlhalsband av mig så länge. Nu står hon där i ett hörn av orangeriet och kikar oskuldsfullt ut genom fönstret.

Dagens citat:

En resa på tusen mil börjar alltid med ett litet steg.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Madonna har flyttat in. Läs mer »

Julmarknadstider.

Hejsan.

Fast det är höst och adventstiden nu står och stampar framför dörren, så blommar det tappert i mitt lilla orangeri.

Jag har varligt plockat in alla blomster i det lilla huset. Jag har satt på en frostvakt för att ingen ska frysa ihjäl där inne när den Österlenska vargavintern kommer. Jag har nattat och jag har ”vintersömnat” pelargonerna. Men se, likt småungar på kvällskvisten, så vägrar de falla i sömn.

Fast det är ganska mysigt att ta en tjocktröja på sig och sitta där och filosofera. Jag brukar tända lite ljus och en väldoftande rökelse, så kanske är det inte så konstigt att mina pelargoner inte kan sova.

Trots att det blommar likt en vårdag i mitt orangeri så är det tid för alla julmarknader nu. Jag och Stefan lämnade Österlen bakom oss för en dag och besökte mysiga Svaneholm.

Så vackert och mysigt … och väldigt trångt.

Det var allt bra skönt att komma hem och slå sig ner i lugnet och bara lukta på blommorna igen.

Katten Felix har hittat ett nytt favoritställe i vårt hem. En plats som numera doftar gudomligt för honom. Barnpuder, babybajs och bröstmjölk. Det kan ju faktiskt inte bli bättre om man är en Felixkatt.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Ha det fint. Kram Annika

Julmarknadstider. Läs mer »

En svag doft av höst.

Hejsan.

Det är ännu bara augusti och jag är väldigt noga med att tänka på att det faktiskt ännu är sommar. Sensommar förvisso, men en riktigt sommarmånad utan tvekan.

Men precis som man i mars kan känna doften av en annalkande vår, så har den där första tunga doften av höst kunnat skönjas i luften.

En tung doft av jord, torkat hö och kobajs ligger över vårt kära Österlen. Det känns att den snart är på väg nu – den härliga hösten.

En ensam amiralfjäril vilade trött ut på ett änglablad. Kanske har sommaren varit tuff för den. I min trädgård har sensommarens blommor nu slagit ut i full prakt.

I mitt orangeri ser det skräpigt ut på golvet. Ingen har haft tid att sopa undan alla torra blad som sommarens praktblomning har fört med sig. Det gör inget, den tiden tar jag mig nu istället.

Nu när vardagsrutinerna är här igen och livet går in i ett lugnare tempo, då finns tiden för småpyssel och avkoppling…. hoppas jag i alla fall …

Dagens citat:

Den vanligaste förfalskningen – att förfallska sig själv.

I naturen när livet stillar sig en smula, då hittar man lättare sitt sanna jag.

Kram Annika

En svag doft av höst. Läs mer »

Alltid projekt på gång.

Hejsan.

Som så många här på Österlen, så har vi små projekt på gång hela tiden. Just nu är det en damm till grodorna som står överst på vår ”to-do-lista”.

Efter tre sjuka somrar mår min Stefan hyfsat bra igen. Han grävde för glatta livet och lilla hunden Lykke hejade på.

Mer om det projektet ska jag visa en annan gång. Istället får ni se hur det blev i lilla orangeriet.

Golvet är gjutet. Cementet ska nu bränna och härda hela sommaren innan det går att lägga klinkers på. Tills dess njuter vi av det precis som det är. Den råa cementen är väldigt vacker som den är.

Utanför den lilla tegelväggen har den vackraste vallmon nu slagit ut.

Aklejan som förökat sig värre än min barndoms kaniner, hade lockat till sig miljontals humlor och ljudet var nästan öronbedövande av deras surr.

Undertiden som Stefan slet i sitt anletes svett med grävningen, så jobbade jag med att fånga humlorna på bild. Nog så svettigt det med, må ni tro.

Ja man ska njuta av utelivet så mycket det bara går nu. Och har man en trädgård, ja då behöver man ju inte köpa gymkort.

Dagens citat:

När jag blir gammal vill jag inte se ung ut – jag vill se lycklig ut.

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

Alltid projekt på gång. Läs mer »

Det ena är inte det andra likt.

Hejsan.

Det ena året är aldrig det andra likt. Och kanske är det egentligen tur. Även om vi nog är många som önskar oss en likadan sommar som i fjor, en lika härlig maj månad som vi fick förra året…

I år har det varit kyligt och regn nästan var och varannan dag. I min lilla trädgård har mina småplantor trots det fått flytta ut nu.

Hur det går med min solrosodling i år, ja det står ännu skrivet i stjärnorna. Men nu är det utplanterade med lite stöd så här i början. Kanske blir det inte alls så stora och fina som i fjor, men då får det bli som det blir. Då blir något annat stort och fint kanske…

Den sommar som bjöds i fjor gjorde problemet med mördarsniglar nästintill obefintligt. Hur det blir med den saken i år, det återstår att se. Att de rackarna vaknat till liv, det har jag allt sett minsann.

Jag älskar att det inte alltid blir likadant. Att ingen kan förutspå eller säga hur det egentligen kommer att bli. Att istället ta varje årstid som den kommer fylld med spänning och glad förväntan. Ramslökens blommor har varit betydligt sparsammare än tidigare år.

I år njuter jag av mina blommor i trädgården, och av att de inte slokar av törst.

I lilla orangeriet ska det bli nytt golv. Tegelgolvet har vi tröttnat på och istället ska det bli isolering, armering och gjutning. Efter det kommer ett tjusigt ytskikt att läggas dit, och det kommer säkert bli så snyggt, så snyggt. Nya projekt varje år, för det ena året är aldrig det andra likt.

Dagens citat:

Ingen relation är enbart solsken, men man kan dela paraply och ta sig igenom ovädret tillsammans.

Ha en fin dag …. och köp ett paraply om det behövs.

Kram Annika

Det ena är inte det andra likt. Läs mer »

Nu blommar löken.

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Alltså! Det är helt galet som det blommar just nu inne i mitt orangeri.
Där är nästan mer blommor nu, än där var i somras, trots att jag då både vattnade och gödade för både kung och fosterland.
Det är som om mina blommar satt igång med någonslags överväldigande ”rädda-sommaren-aktion”. Eller så är det bara den sista lilla sucken av sommarenergi som pyser ur de tappra växterna, som en slags glädjefnatt.
Det kan också vara en slags ”vägra-jul” demonstration …
Nu är det ju faktiskt inte några lökar jag har som blommar.
Nej, den lök jag syftar på i rubriken är den lilla, gulliga vita lök som hängt med mig i några månader nu.
Mandelmanns vitlök som legat och skramlat runt i min jackficka i flera veckor.
Såklart betalade jag för min lök den där dagen då jag besökte Djupadal på deras årliga skördefest.
Ingen får tro att jag helt fräckt bara tagit den där på gården. Jag skulle då aldrig göra mig till tjuv för en vitlöks skull. Tio kronor och löken var min.
Den lille löken hade sedan legat i min ficka så länge att den nästan blivit som en liten maskot för mig.
Tanken var att jag skulle plantera vitlökskyftor i en vintunna nu i höst, men allt hade liksom bara stannat som en tanke.
Och när jag reste ensam till Stockholm för en tid sedan, kändes det allt lite tryggt att lite då och då sticka handen i fickan och pilla lite på den där österlenska lilla löken som kom hemma ifrån från Mandelmanns skånska mylla.
Men en dag tyckte jag att det var dags…
Ska en lök blomma, så måste den i jorden.
Vid sidan om den frodiga persiljan fyllde jag på med extra mjuk svart jord och petade ner de väldoftande vitlöksklyftorna i små hål.
Om det överhuvudtaget blir nya vitlökar här, ja det får framtiden utvisa. Provar man inte, så får man ju aldrig veta.
Dagens citat:
Låt inte längtan efter
något nytt göra så att
du inte ser vad du har.
 Tips:
Något jag själv skulle behöva lite mer av nu, är mysiga stickade tröjor och koftor.
En kornblå långkofta som finns här hade jag trivts i.
 En senapsgul stickad kofta som den här hade jag gillat, eller en stickad klänning som den här, att bara skota runt i hemma i stugan. Drygt 40% rabatt på stickat just nu och mer finns här.
Ha det fint och kram från mig
Annika
 (bilderna av mig är tagna av Stefan Olsson)

Nu blommar löken. Läs mer »

Rulla till toppen