Månad: juni 2020

Back home

Hejsan.

Nu är hon hemma igen. Min Emmy.

Efter en låååång, dyr och ganska annorlunda flygresa anlände hon till sist till stationen i Gärsnäs.

På önskelistan stod pizzabuffé, precis som när hon skulle resa iväg strax efter nyår. (det inlägget hittar ni HÄR) På kvällen hade vi samlats hemma hos oss och tog emot henne med kvällsmat vid poolen.

Dagen då hon och Matilda gav sig iväg så satte hon ett foto på min köksbänk.

-du kan titta på det här medans jag är borta, sa hon… och där har den där bilden fått stå ända sedan dess.

Gladast över att få hem Emmy, det var nog helt klart syster Amanda. Även om Scott i början var lite blyg för sin yngsta moster, så blev de ganska snart riktiga bästisar.

För mig är det bara en familjemedlem som fattas här hemma nu. Dottern i Alabama. Såklart ringde vi upp Andréa den här härliga kvällen, men eftersom hon har det arbete hon har som djurläkare, fick samtalet ett hastigt slut med orden:

-oj, jag måste gå och avliva någon nu. Hejdå….

Dagens citat:

Jag har tre stolar i mitt hem; en för ensamhet, två för vänskap och tre för sällskap.

Min döttrar behöver inte några särskilda sittmöbler, de har ju sina alldeles speciella platser i mitt hjärta och här hemma finns många ställen att slå sig ner på.

Kram Annika

Mygg och ljummen sommarkväll.

Hejsan.

Vilka härliga sommarkvällar vi haft den senaste tiden.

En kväll när vi höll på att vattna våra blommor här hemma i trädgården, så bestämde vi oss för att ta en paus och trampa ner till sjön en liten sväng.

Badplatsen var helt full av badsugna människor.

I kvällens sista solstrålar dansade blodtörstiga myggor omkring.

En stund satt vi där och njöt innan vi svängde hemåt med cyklarna igen.

Jag tog en sista runda i min trädgård och log lite åt vår lilla konstruktion i dammen. Ett pyttelitet vattenfall gjort av det läckande fågelbadet som min mamma gjutet för många år sedan. Jag tror att hon nu ler lite i sin himmel åt vår uppfinningsrikedom.

Dagens citat:

Den vackraste dikten är livet, det som levs under tiden det diktas.

Ha det gott och kram

Annika

En pigg 90-åring.

Hejsan.

I helgen blev vi så sugna på lite utflykt här hemma i vår hembyggd.

Precis just den dagen så fyllde den anrika kaffestugan vid Alunbruket hela 90 år. En fräsch och pigg nittioåring måste jag nog säga.

I den stora lummiga trädgården var det goda möjligheter till avstånd och distans (även om det i min kameravinkel ser ganska trångt ut, så var det rejäla avstånd mellan borden)

Inomhus i den lilla stugan är det också så charmigt och hemtrevligt. Just nu, vid rådande pandemi, så var det dock avstängt, vilket jag tycker kändes tryggt och klokt.

Jag och Stefan njöt av vars en smarrig räkmacka och svart kaffe. Överallt prunkade rabatterna av vackra sommarblommor.

Kaffestugan vid Alunbruket ska inte förväxlas med Kafé Annorlunda, som är en helt annan kaffestuga här på Österlen. På social medier ser jag ofta att människor tar fel på de båda ställena.

Alunbrukets kaffeservering ligger nära Christinehofs slott, och såklart var vi tvungna att ta en sväng inom slottet på hemvägen. Är man som jag, född och uppvuxen här, så är det en oskriven regel att man tittar till allting när man ändå är i området.

Dagens citat:

Om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Det är på avstickare och sidospår som det mest intressanta och spännande händer har jag märkt. Notering till mig själv; ta fler omvägar och undvik genvägar.

Kram Annika

Lata dagar och fyra generationer.

Hejsan.

Den här pandemin har gjort att jag mest bara håller mig hemma och tillsammans med ett fåtal människor jag träffat hela året. Familjen och några få vänner. Jag håller i och håller ut. Här på bloggen har det blivit lite mer personliga inlägg igen, och så får det vara.

I midsommarhelgen träffades vi hemma hos oss i Gyllebo, och då fick vi möjligheten att föreviga pappa Kurt tillsammans med oss andra i de yngre generationerna. Tripp, trapp, trull och trulltrull. Lille Scott var inte alls särskilt förtjust över idén förstås.

Vi lekte och busade, badade och kastade pil. Gammal som ung.

När buset och stojet var över så ringde mat- och sovklockan. Mat för några och sov för andra.

Dagens citat:

Jag varken kan, vill, ska, borde, är tvungen eller måste.

Lata sommardagar är nog det bästa som finns, inga måsten, bara behagligheter.

Kram Annika

Ny cykelväg och vackra vägkanter.

Hej hej

Den senaste tiden har min bil rullat ganska mycket mellan Gyllebo och Brösarp. Varje gång har jag lagt märke till hur sanslöst vackert det blommar i vägkanterna på den vägsträckan.

Där mellan Kivik och Ravlunda har det byggts en alldeles ny och fin cykelväg.

Jag har dock blivit lite sur på just cyklister (läs riktigt förbannad). Till min glädje hörde jag att Ulf Lundell hade ungefär samma erfarenhet och åsikt som jag… Efter att jag ett flertal gånger varit nära att bli påkörd av galna mountainbikecyklister i både naturreservat och nationalparken är jag på krigsstigen mot människor på två hjul.

Med så här ljuvliga vägar, byggda bara för dem, så borde de faktiskt hålla sig här, tycker jag. För de som önskar terrängcykling lär det även finns en mountainbikeled i Smedstorp.

När jag i värsta ”Ovestil” hade svurit och gnällt färdigt över cyklisterna, så svängde vi ner mot Floen för att vända bilen. Där nere var det så vackert så det nästan tog andan ur mig.

Korna låg mätta och dästa vid den lilla vattensamlingen och feta svanar simmade lojt omkring på vattenytan. I sädesfältet blommade en vacker ”hyllebuske” överdådigt.

Hylle är förresten ett skånskt ord och betyder fläder. Skåne och Österlen visar sig verkligen från sin bästa sida just nu.

Dagens citat:

Att veta vad man inte kan göra är viktigare än att veta vad man kan göra.

Att veta vad man inte FÅR göra är viktigt, men att rätta sig efter det är betydligt viktigare.

Kram och hej från mej.

Annika (standin för Ove)

Härliga Gyllebo.

Hejsan.

Sommarn är här på riktigt och snart stundar sköna semestertider.

Här i Gyllebo brukar det vara mycket semesterfirare på besök och kanske blir det så även i år.

Riktigt ledsen blir jag dock när det finns de som bara förstör… Redan har någon varit framme och klottrat ner de nya bänkar och bord som vi fått i vårt underbara naturreservat.

Men de flesta som kommer hit på besök är ändå oftast skötsamma och visar respekt för vårt fina område. Tack och lov!

Att ha möjlighet att fritt ströva omkring i skogen runt sjön, det är en gåva som man ska uppskatta och sätta värde på.

Att ha förmånen av att möta vilda djur på sin vandring är spännande och kul… om det så bara är en liten rädd skogsmus som tror att den inte syns… Ser du den där den gömmer sig under pinnen?

Ja, Gyllebo är verkligen en härlig plats, antingen man bor här eller bara är här på tillfällig semester.

Dagens citat:

Världens sju underverk!

  1. Att se
  2. Att höra
  3. Att röra
  4. Att smaka
  5. Att känna
  6. Att skratta
  7. Att älska

 

Ha en fin dag och kram

Annika

Midsommarafton 2020

Hejsan.

Midsommarvädret här längst nere i söder förutspåddes i år att bli verkligt uselt. Regn och rusk stod det med stora rubriker i lokalblaskan.

-asch, di vidd ente hunt di bler endå har po Österlen, di har di allri kunnad si i fårrvajj, sa Stefan tvärsäkert, dagen innan midsommarafton. 

Tänk så rätt han fick! Så underbart härligt det blev.

Jag vågade till slut tro på det fina vädret och dukade upp för midsommaraftonens buffé utomhus.

Där ute på vårt stora trädäck kunde vi sedan sitta hela kvällen och njuta av den svenska midsommaren när den är som bäst.

Såklart var jag tvungen att plocka fram stora kameran och föreviga lille Scotts allra första midsommarafton.

Som tack fick jag känna på hans ljuvligt blöta kyssar. Ja vem drömmer inte om att bli kysst av en sådan här härlig kille i midsommartid.

Dagens citat:

En kyss är det som är allra svårast att ge, när man inte älskar.

Men att pussa på den här lille killen krävde ingen ansträngning… ingen ansträngning alls.

Kram från mig, Annika

 

Midsommarvackert.

Hejsan.

Veckorna före midsommar är extra vackra tycker jag. Kanske är det något med ljuset som som gör den här tiden lite extra mystisk och fin.

Det sista ljuset nere vid badplatsen och himlen som speglar sig i sjön. De sista våta fotavtrycken på bryggan som blänker i den ljusa himlen, innan de sakta torkar bort och försvinner. Det är så fint.

Att höra gruset knastra under sandalerna när jag sakta vandrar fram på vår torra grusväg, och få se solen sjunka ner över skogens toppar, det är så härligt.

Att se midsommarpotatisen stå frodiga och gröna i sina tunnor. Att byta ut de överblommade penséerna mot sommarblomster istället, det är sommarkänsla så det stänker om det.

Veckorna före midsommar har så mycket hopp och glädje. Och såklart lite extra glädje när man får påhälsning av sitt lilla barnbarn som vill busa i poolen.

Dagens citat:

Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.

Må väl och kram Annika

Blå blå himlar och hav.

Hejsan.

Kvällen då vi var i Kåseberga så vandrade vi upp till de vackra Ale stenar.

Jag och Stefan strosade runt där uppe som i en blå sommardröm. Blåelden blommade överdådigt, och med himlen och havet i bakgrunden, ringde Tomas Ledins slagdänga i i mina öron… blå blå vindar och vatten …

Lite uppretad var jag dock på de ungar som klättrade likt klängapor på stenarna i skeppssättningen. Det fanns ju faktiskt skyltar om just den saken uppsatta på flera ställen, mumlade jag förargat.

Men så kom jag på mig själv, och tänkte på det som min dotter ibland påpekat för mig, att jag hörs som Ove i filmen ”En man som heter Ove”. Jag skrattade till och lät ungarna klättra bäst de ville.

Så länge Stefan inte fick för sig att hoppa runt på fornminnet, så kunde jag faktiskt tillåta mig att koppla av.

När kvällssolen sakta sjönk ner, vände vi tillbaka mot byn igen.

Det var en så obeskrivligt vacker kväll, och Ledins låt fortsatte att snurra i min hjärna … blå blå känslor i natten …

Dagens citat:

Inget är så mänskligt som att vara människa. Ändå har vi så svårt för att acceptera när vi är det.

Ha det bäst och kram Annika

Äta en räli gråda.

Hejsan.

Att jag är fascinerad av ormar, ödlor och grodor det har nog inte undgått någon i min närhet. Allt som har med herpetologi (sånt som handlar om grodor och kräldjur) har jag en lite skräckblandad förtjusning för.

För er som har fobi och inte alls gillar något av dessa djur, vill jag därför varna lite extra nu. Det här inlägget kommer mest att handla om just ormar, ödlor, grodor och jättestora varaner.

Min absolut häftigaste upplevelse var när jag fick chansen att åka till Komodo för att se och uppleva världens största levande ödla, komodovaranen.

Att få besöka de här groteskt stora ödlorna på ca 70 kilo var så fascinerande. Vill ni läsa mer om vår resa i Indonesien hittar ni ett långt inlägg  HÄR.

Men man behöver inte resa över halva jordklotet för att få uppleva häftiga saker. Här hemma i Gyllebo kan man till exempel få se en snok käka på en ”rälig gråda” om man har riktig tur.

Tråkigt nog kunde min käre Stefan inte hålla fingrarna borta, utan var tvungen att peta på den stackars snoken. Såklart blev ormen rädd och lämnade platsen fortare än en avlöning i december.

-jau trode ju ad han hade fåd den i halsen…  sa en skamsen Stefan när ormen rädd och hungrig ringlade mellan mina fötter och försvann bort i gräset.

Vilda djur har alltid fascinerat mig, söta, fula, gulliga och räliga… alla!

Dagens citat:

Lev för att lära så lär du dig leva.

Med en lite äldre bild säger jag idag tack och hej och kram från mej.

Annika

Scroll to Top