vätteros

Ögon, vättar och starar.

Hejsan.

Just nu har vi full rulle på många fåglar i trädgården. I en buske ser jag hur koltrasten flyger in och ut med jämna mellanrum. Jag tror att en barnkammare håller på att iordningställas där. Några andra som också har fullt upp nu, det är alla stararna.

På vår tomt finns många olika holkar, och i nästan varenda en har starar flyttat in.

Något som också ökar för varje år i min trädgård, det är vätterosen.

Vätterosen är en märklig växt som lever som helparasit. Den saknar klorofyll och jag tror att det är en fridlyst växt. Dess närmaste släkting lär vara lejongap.

Dess namn har växten fått från de underjordiska vättarna såklart. Vättar är tjuvaktiga och lite mystiska väsen som bor i underjorden. Ofta klädda i grått. Någonstans har jag läst att man bör hålla sig på god fot med de här vättarna, och för säkerhetsskull så ser jag noggrant till att gräsmattan inte klipps där den här annorlunda blomman just nu växer.

Från vättar till ögon… I slutet av veckan var jag och fick en laserbehandling av mitt ena öga. Eftersom jag har en lömsk ögonsjukdom (grön starr) så är det av största vikt att mitt ögontryck hålls på en lagom nivå. Då mina droppar inte riktigt klarade av att sänka trycket till en önskvärd nivå, så fick jag prova på en annan behandling. En laserbehandling. Det innebar att man sköt 90 stycken hål i ögat som skulle göra att vätskan lättare skulle kunna dränera sig. Helt galet vilken teknik som finns!! En smula ont gjorde det samma dag, men inte alls det värsta. Lite vila med hunden Penny på eftermiddagen, och sedan var det full rulle igen. Nu hoppas jag att behandlingen fått önskvärd effekt såklart.

Dagens citat:

Vips, så finns vi inte mer. Minns det när du tvekar.

Lev och njut, här och nu.

Kram Annika

 

Vättar i min trädgård.

Hejsan.

Runt om i Gyllebos naturreservat växer en massa spännande blommor. En hel del av dem är fridlysta. Precis i närheten av ramslöksbacken växer den spännande vätterosen. Den brukar jag nämna här på bloggen varenda vår tror jag.

Den är egentligen inte särskilt vacker. Det som är spännande med den är att det är en snyltrotsväxt. Den lever alltså som parasit på trädrötter långt nere under jorden och saknar klorofyll.

Dess namn har växten fått från de underjordiska vättarna såklart. Vättar är tjuvaktiga och lite mystiska väsen som bor i underjorden. Ofta klädda i grått. Alla har vi väl sett de små rumpenissarna i Ronja Rövardotter.

För en vecka sedan upptäckte jag lite häpen, att jag själv hade min rabatt full av just vätteros. Tillsammans med Österlentulpanerna ståtar den nu precis utanför mitt köksfönster.

Såklart vårdar jag de småfula rosa blommorna ömt. För man ska hålla sig vän med vättarna … Tänk att jag har egna små Rumpenissar i marken vid mitt hus.

Om man nu ska vara kompis med vättarna, sägs det att man ska sätta ut mat till dem. Nu tror jag inte att det är någon större idé, särskilt inte när det bor en kroniskt hungrig Johnny-hund på tomten.

Jag hoppas att mina vättar kan hitta egen mat och att de kan glädjas åt alla andra vackra blommor som nu blommar för fullt.

I folktron sägs det att vättar har ett särskilt band till grodor. Själv älskar jag ju grodor som ni kanske märkt. Där har vi ju något gemensamt, jag och mina vättar.

Dagens citat:

Det är stor skillnad på att leva och att uppleva.

Tänk så mycket spännande man kan uppleva i naturen, till och med hemma i sin egen trädgård.

Kram på er.

Annika

Rulla till toppen