februari 2024

Naturens tempo kan kallas tålamod.

Hejsan.

Sakta börjar det mer och mer höras som vår ute i skogen nu. Tranornas ihärdiga skrikande, spillkråkans frenetiska hackande som ekar över sjön. Visst är den här tiden så härlig! Tiden då vi är mitt emellan vår och vinter. Tiden med mest förhoppningar. Även om det ännu är ganska kyligt så finns det en föraning om allt vi nu har framför oss.

Markerna runt Gyllebo är fyllda med vatten och på många åkrar ser det ut som stora insjöar. Det känns riktigt skönt, för man vet ju aldrig om vi har en lång och torr sommar att vänta oss.

Även om det inte varit så jättevarma dagar ännu, så har vi startat litegrann med vårbruket i vår trädgård. Jag har mest räfsat upp fjorårslöven från rabatterna och klippt ner de torra perennerna. Årets första penséer är planterade i en kruka vid ytterdörren. Jag bara älskar de här första vårblommorna.

Stefan har röjt på vår andra tomt och sågat bränne så motorsågen glött och nästan blivit uppsliten. Det är minsann tur att det då finns bra ställen där man kan lämna in maskiner för reparation. På bästa ”Luckan” (alltså Brösarps Lokalförening) är de något av tusenkonstnärer i den lilla verkstaden. Där fixar man allt, allt från åkgräsklippare till motorsågar…   Tips, tips – om ni behöver service av något slag.

Igår passade jag på att peta ner alla hyacintlökarna från i julas. Det är så roligt att de kan återanvändas och komma till glädje fler gånger.

Ännu är det kallbad som gäller, stillsamma bad med händerna ovanför vattenytan. Vattnet är fortfarande rejält kyligt och ännu dröjer det lite innan vi vill simma omkring och plaska bland storgäddorna i sjön.

Dagens citat:

Vissa människor ser saker som de är och säger varför? Andra drömmer om saker som aldrig funnits och säger, varför inte!

Ha en fin torsdag och gör verklighet av någon dröm.

P.s idag är det skottdagen, en dag för kvinnor att fria. Ta chansen töser, men bara om det är just det – en chans!!

Kram Annika

Naturens tempo kan kallas tålamod. Läs mer »

Förebådande om snö och kyla.

Hejsan

I förra veckann då det ena vårtecknet efter det andra poppade upp, så dök även en sällsynt gäst upp i vår trädgård.

Det var den vackraste fågeln av dem alla, den knallröda domherren. En hel flock (både hanar och någon enstaka hona) höll till vid vår utfodringsplats och försåg sig girigt av nerfallna solrosfrön på marken.

Att domherren kommer med varsel om snö och kyla, det har ju hänt förr. Min mamma Ingrid gillade aldrig den här vackra  fågeln av just den anledningen – hon hatade snö och ville inte ha någon vinter.

Men vad tror ni?… om man kikar på prognosen framöver, så inte verkar det bli någon vinter de närmaste 14 dagarna. Kan det vara så att domherren har fel i år?

Att den stackars domherren levde lite farligt här i vår trädgård, ja det vittnar bilden om som Stefan lyckades knäppa med en av mina kameror. En varsk sparvhök gjorde sig beredd att gå till anfall…

Om vi får mer vinter i år det står skrivet i stjärnorna. Men jag njöt av vårt fina besök och gladda mig åt de sällsynta gästerna.

Dagens citat:

Nu kan det inte bli värre, sa den negative. Jo, det kan det visst, skrattade den positive.

Njut av tisdagen och håll ögonen öppna efter nya vårtecken.

Kram Annika

Förebådande om snö och kyla. Läs mer »

En hel söndag med bara lek och bus.

Hejsan.

Vissa söndagar så jobbar både min dotter Amanda och hennes sambo Jimmy. Sådana dagar behövs det förstås att någon kan ställa upp och passa pojkarna. Såklart gör vi det så mycket vi bara kan, jag och Stefan.

Förra söndagen var en sådan ”jobbesöndag” då grabbarna skulle komma och vara hos oss i Gyllebo hela dagen.

Det var en vacker rosa morgon då Amanda kom och lämnade de två nymorgnade och trötta gossarna.

Vi startade med lite frukost innan vi gick ut igen. Vädret var så härligt och vi ville passa på att ta tillvara på det innan regnet skulle återvända. Vi började med att lägga ut äpplen till koltrastarna och rådjuren.

Barnens ”maskinpark” kom sedan fram och pojkarna körde varv efter varv på det hala trallgolvet.

Eftersom vädret var lugnt och vindstilla så passade vi på att elda upp lite papper och kartonger ute bakom gästhuset. Det där var väldigt spännande tyckte pojkarna. Och det var nog en ”supertur” att Scott var med, så han kunde rädda en liten bit kartong som vi klippt ut med en massa bilar på och som råkat hamna där bland allt skräpet.

Vi brukar ha fullt upp precis hela tiden när pojkarna är här, och nästan alltid är det bara glada miner. Men såklart händer det att någon blir lite sur och stött  ibland. Särskilt nu när lille Nicolaj lärt sig att säg ”nej” i tid och otid till nästan allting. Då kan det bli en och annan sur min 🙂

Men det där sura försvinner väldigt fort, och då blir han sitt glada busiga Nico igen.

Efter sådana här ”barnpassar-söndagar” så brukar jag vara ganska trött. Det är något konstigt med det…. När jag var ung och mina tre döttrar var i den här åldern, så minns jag inte att det tog musten av mig på samma vis. Kanske hade jag då autopiloten inkopplad i mammarollen och nu, som mormor, finns den inte lika naturligt kvar längre …

Men det där trötta gör ingenting, ingenting alls. Jag kan ju vila mig nästa dag om det skulle behövas.

Boktips

Och vilat har jag gjort ganska mycket i veckan. Jag har tillexempel lyssnat på en ljudbok som jag tyckte var väldigt bra och som jag inte riktigt kunde slita mig ifrån. Boken heter ”Näktergalen” av Kristin Hannah. Det är ju samma författare som skrev boken ”Himmel över Alaska” som jag läste för ungefär 3 år sedan, och som jag tyckte så väldigt mycket om. Tps, tips!!

Dagens citat:

Visste du att om du lägger 100 svarta myror och 100 röda myror i en burk så händer inget. Men om man skakar burken hårt börjar myrorna döda varandra. De röda myrorna betraktar de svarta myrorna som sina fiender, och de svarta myrorna betraktar de röda myrorna som sina fiender. Den sanna fienden är den som skakar burken. Samma sak händer i människans samhälle. Så innan vi attackerar varandra ska vi fundera på vem som skakar burken!

~Kurt Vonnegut~

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

En hel söndag med bara lek och bus. Läs mer »

Små och stor tecken på en annalkande vår.

Hej hej

I förra veckan kom ett av de finaste vårtecknen hit till Gyllebo. De första tranorna anlände skränande och de ”struttade” sedan omkring långt borta i en av de stora hagarna. Deras läte på våren är bland det härligaste jag vet. Tyvärr lät de sig inte fångas på bild, men jag fick se en skymt av dem på långt håll i alla fall.

Även morgonens skogsvandring kändes lite mer vårlig. Både jag och och min vän hade lagt av oss ett av alla de lager vi brukar ha på oss i form av ullunderställ. Tänk så skönt det är när man klär sig något lite lättare. Den känslan minns jag så tydligt från då jag var barn.

I lördags kändes det nästan som vår på riktigt. Solen förärade oss med sitt besök på eftermiddagen. Jag och Stefan passade på att jobba lite smått i trädgården. Bäst som vi höll på så kom årets första citronfjäril dansande.

Under täcket av alla nerfallna eklöv kikade små vintergäck och snödroppar fram.

 

Tjocka och svagt rosafärgade knoppar täckte min gamla rhododendron. Kanske blir det en extra riklig blomning den här våren, och törstig tror jag inte att den kommer att vara på ett bra tag, inte med all nederbörd som vi har fått.

Ett annat vårtecken som de flesta kanske missar, det är de pyttesmå cerisefärgade blommorna som sitter precis ovanför hasselns hänge. Gå ut och leta nu, så ska ni få se! De där små blommorna är så näpna.

Inomhus har jag hjälpt våren på traven lite grann. Små gulliga rosa persikoblommor har slagit ut på de grenar som jag satt in i en vas.

I väntan på att hänga upp påskpyntet i riset så har jag fått så himla söta små semlor av min dotter Amanda. Hon har ärvt min mammas kreativa och pyssliga ådra och själv gjort dem på en ledig stund. Visst är de fina?

Dagens citat:

Välsignade är de som ger utan att minnas det och de som tar emot utan att glömma det.

Njut av er torsdag.

Annika

Små och stor tecken på en annalkande vår. Läs mer »

Ut i dimman och bakelser till kvällsteet.

Hej hej

Lite fuskande med träningen har det blivit i någon vecka nu. Då menar jag inte min egen träning, utan min käre makes.  Jag håller ju på att försöka få honom i lite bättre form igen efter den långa krassligheten. En dimmig dag i förra veckan så tyckte jag inte att han kunde ha några som helst godtagbara undanflykter längre.

Vi tog med oss hundarna och gick ut i något som såg ut som utspädd mjölk. Jisses så dimmigt det var, men för övrigt var det en alldeles underbar dag.

Vi tog sikte på en tur till badplatsen. Nere vid sjön låg stora flockar av gäss och gled så stilla fram i den täta dimman.

Vi följde den lilla stigen ner mot bryggorna och överallt i löven kunde jag se de första snödropparna sticka upp. I vattenbrynet paddlade gräsänderna misstänksamt iväg när hela vårt gäng kom traskande.

Min egen träning har också uppgraderats något. Löpningen är jag igång med efter ett kort uppehåll när vi hade som mest med snö. Just att springa är något som jag gillar och det är därför lätt att komma igång med. Det är ju bara att snöra på sig skorna och ta ett kliv ut genom dörren. Jag springer inte fort och säkert inte snyggt heller, men jag springer 🙂

Men jag hade ju också en plan på att börja med någon form av styrketräning. Det är bara det att jag ogillar att behöva köra iväg för att göra just bara det – att träna.

-mamma, hemmaträning är underskattat, sa min dotter Emmy en dag, och satte ihop ett litet träningsprogram åt mig. 

Genast kändes det en aning lättare att lyfta hantlar och ”ligga i planka” – gymmet i garaget funkar ju hur bra som helst.

Det bästa med att röra på sig är att det känns ok att njuta av godsaker efteråt. En liten bakelse till kvällsteet då det var Alla hjärtans dag smakade himmelskt.

Boktips

Så har jag lyssnat på en ny bok. ”Aldrig släppa taget” av Tilda och Frida Boisen. Det var en stark berättelse om psykisk ohälsa, berättad växelvis av mor och dotter. En gripande och öppenhjärtig skildring som jag varmt kan rekommendera.

Tack bästa Petra för boktipset ♥

Dagens citat:

Du kan inte tvinga dig att känna något du inte känner, men du kan tvinga dig att göra det rätta trots dina känslor.

~Pearl S. Buck~

Ha en härlig tisdag.

Annika

Ut i dimman och bakelser till kvällsteet. Läs mer »

Semmelsöndag.

Hejsan.

Förra söndagen var det ”semmelsöndag”. Jag hade längtat ett helt år efter några alldeles särskilda fastlagsbullar – de där som gjordes hos Mandelmanns och som bara går att köpa under just den här ”rätta” helgen.

Nu började vi förstås inte med att stoppa i oss gräddiga fastlagsbullar. Först bottnade vi med köttbullar på dovhjort och hemmagjord potatismos. Alltså, det där är ju grejer det. Mums! Dock blev det en liten bakläxa för mormor (mig då alltså) …en lite för stor lökbit hittades i en av köttbullarna och det var inte bra tyckte Scott, inte bra alls. Själv älskar jag lök, i alla former, och jag tycker att det är en helt underbar krydda i mat.

Under tiden som jag stod vid spisen och kockade och lagade maten, så ville pojkarna bada. Efter maten insåg vi att vi borde gjort det där i omvänd ordning. Nåja, de var ju å andra sidan rena och fina när de gick till bords.

Kvällsmat med familjen en helt vanlig dag, det är nog bland det bästa som finns.

I veckan har det varit full rulle, men någon morgon lyckades jag och min vän ändå pricka in ett härligt gryningsdopp.

Efter att ha suttit på bryggan en stund och avhandlat livets alla viktigheter så bestämde vi oss för att ta den långa rundan i skogen, den som är 11 kilometer lång.

Vi kunde ana den första lilla känslan av vår, och då hade ju ingen av oss så bråttom hem. Med en mils vandring i benen kändes det sedan riktigt härligt.

Dagens citat:

Njut av de små sakerna i livet – en dag när du ser tillbaka så kommer du att inse att de sakerna var de verkligt viktiga i livet.

Idag väntas en strålande sol på Österlen. Hoppas ni kan njuta av den. Jag ska ha två små busfrö här, så jag kommer ha fullt upp.

Kram Annika

Semmelsöndag. Läs mer »

Mysig vinkväll och morgontur runt Stenshuvud.

Hej.

Förra helgen var så himla mysig här hemma hos oss. Två av mina döttrar hade framfört ett önskemål om en vin- och ostkväll, och i helgen var det äntligen dags. Det var vi tjejer, men såklart fick Stefan vara med på ett hörn. Även om han inte dricker vin så äter han gärna goda ostar och småplock.

I min familj gillar vi ju plockmat som man sitter länge och äter. Förutom ost och chark så gjorde vi en matig paj, baconrullade oliver och krustader med smält ost. Länge satt vi sedan och åt och smuttade på vinet.

När vi var mätta och nöjda så åkte ett roligt spel fram. Det var ett sånt där kunskapsspel där man skulle pricka in olika händelser på en tidslinje. Det var ett spel helt i min smak (förmodligen tycker jag det eftersom jag vann matchen, vilket kanske inte hör till vanligheterna)

Morgonen efter så hade Amanda lite bråttom hem till sina pojkar i Tomelilla. Jag och Emmy packade då in hundarna i bilen och for till nationalparken för en morgonvandring.

Det blåste minst sagt friska vindar, så när vi kom ner till havet och såg de höga vågorna så bestämde vi oss genast för att gå på andra sidan parken där berget skulle ge skön lä för vinden.

På alestigen var det lugnt och skönt. Dessutom är där så vackert tycker jag, det ser ut litegrann som i en John Bauer saga.

Vinterns rikliga nederbörd hade gjort att marken var extra vattensjuk och på sina ställen stod det högt med vatten runt träden. Det kommer bli rena paradiset för grodorna och alla snokar.

Vi hade siktet inställt på Hällevik, för att därifrån ta stigen som går på andra sidan berget. Alltså den lilla vandringsleden  som går närmast havet.

I Hälleviks kås så hade svanar och sjöfåglar något slags morgonmöte på det guppiga vattnet. Kackalorum stod nog på dagordningen.

Vi passerade den vita söta lilla fyren. Alla småhundarna kämpade tappert på, då vi fick hoppa från sten till sten och stundom ta omvägar för små översvämningar här och där. Många små och korta steg blev det.

Så kom vi fram till Jätten Stens boning. Det är den platsen som det sägs att sjömän förliste förr i tiden, om det råkade kika in gattet.

Här är också så vackert, och har man tur och är uppmärksam så kan man än i dag få se ”Stenshuvudsgubben” här bland alla stenbumlingar. Det är säkert helt sant, för det har Stefan sagt…. 🙂

Dagens citat:

Och förresten. Försök aldrig vara perfekt. Det är i sprickorna magin finns. Glöm aldrig det!

Ha en fin fredag.

Annika

Mysig vinkväll och morgontur runt Stenshuvud. Läs mer »

Valentines dag.

Hej hej

Vintern kom tillbaka i slutet av förra veckan. Men bara lite grann, sådär så det mest bara blev fint och tjusigt med lite pudersnö.

Hela vintern har jag kikat på nya vinterkängor med broddar, men jag har inte riktigt kommit till skott med något inköp. Nu vet jag inte riktigt om det är lönt – kanske tar vintern ändå snart slut. Jag tänker att om jag köper mina skor nu, då kommer vi  att få en tidig vår  (på ren jäkelskap), och då hade jag ju bara fått sätta undan mina nya skor. Men till hösten ska jag investera i ett par nya Icebug, tror jag bestämt …. ja, så om vi nu får en sen vår i år så vet ni varför och vem ni då ska skylla på….

Nya skor, eller inte… det går ju bra ändå. Med lösa broddar på mina Eccoskor så tar jag mig ganska säkert fram igenom skogen trots allt.

Alla Hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag, och många ska göra något lite extra för personen som de håller kär. Jag hade tänkt göra någon smarrig bakelse och bjuda min Stefan på, men här hemma ska vi ju hålla ”smala linjen” ett tag, så det fick bli vanliga bondkakor istället.

De där bondkakorna blev hur goda som helst. Receptet hämtade jag från ”Mandelmanns söta”, och sådana där små hemmabakade kakor de är verkligen underskattade.

Idag, på självaste alla hjärtans dag, fyller också min systerson år. Med en bild på min väggalmanacka av Lisa Aisato, vill jag skicka varma gratulationer till dig Samuel på din 17 årsdag♥ Grattis grabben.

Dagens citat:

Börja använda dina fina prylar! Livet är ett speciellt tillfälle!

Ha en fin dag ♥

Annika

Valentines dag. Läs mer »

Vacker morgon och 20.000 steg.

Hejsan.

Förra onsdagen fick jag och min vän en helt fantastisk morgon vid sjön.

När vi den senaste tiden mest bjudits på grått och blåsigt väder, så kändes det helt fantastiskt att komma ut den här härliga morgonen.

Vi badade och satt en stund på bryggan och njöt av vårt te i den fina gryningen, men sedan bestämde vi oss för att ta en lite längre runda i skogen än vanligt.

Vår vandring slutade på 11 kilometer den morgonen, och ändå kändes det nästan som om vi aldrig ville gå hem och gå in.

Sådana här dagar är så härliga och jag tycker att man känner sig både stark och nyttig. När kvällen kom stod min stegräknare  på 20.000 steg, en härlig känsla.

Maken min har dock inte varit lika sugen på motion. ”För dåligt väder, ont i foten, regnigt – ja, undanflykterna har duggat tätt. Fast jag har inte gett upp hoppet om honom – så fort det blir drägligt ”cykelväder” så kommer han inte att komma undan!

Dagens citat:

Om du inte kan flyga, spring!

Om du inte kan springa, gå!

Om du inte kan gå, kryp!

för vad du än gör, fortsätt framåt!

Alla kan inte springa eller vandra – men alla kan göra något. Små rörelser i vardagen efter sin egen förmåga – det räcker långt.

Ha det fint.

Kram Annika

Vacker morgon och 20.000 steg. Läs mer »

Blötsnö, syskonkärlek och Gyllebotroll.

Hej hej.

Här blev det ju tyst för några dagar. Jag har haft barn och barnbarn på besök hela den här helgen och då blir det inte mycket tid över att knåpa ihop blogginlägg inte.

Förra söndagen var pojkarna också här hos oss i Gyllebo, eftersom både Amanda och Jimmy jobbade då. Jag och Stefan fick full rulle precis hela dagen.

Vädret var inte det bästa, men lite frisk luft tyckte jag ändå att vi behövde. Alltså drog vi på pojkarna vinterkläder och bäddade ner dem i vars en sittvagn. Jag tror nog att Scott njöt lite extra av att också få känna sig liten, det är sånt man får göra när man är hos mormor och ”morfar Ginko”.

Det blåste en isande kall vind och vi valde en lite kortare runda för att inte frysa ihjäl (jag och Stefan hade ju inga mysiga vagnar att krypa ner i) Vi gick en sväng på trollstigen och tittade på alla ”Gyllebotroll” som finns där.

När Nicolaj sedan envisades med att kasta av sig mössan hela tiden, då tyckte jag att vi skulle skynda oss hem igen. Små tunnhåriga lintottar ska inte vara ute i blåst utan mössa.

Hemma i stugvärmen kröp pojkarna upp i fåtöljen och kramades, för när de inte kivades så flödade syskonkärleken rejält. Sedan byggde vi höga torn med duplo. Som final på byggandet ville Scott köra på tornen med sin helikopter (jag kom bara bara att tänka på terrorattacken den 11 september… )

Snön hade inte mer än precis hunnit försvinna, förrän vi fick ny, vit blötsnö här i Gyllebo.

Jag tog med mig hundarna på en våt runda runt sjön. Efter bara någon enstaka kilometer så hade Molly fått nog av vädret. Hon gillar inte när hon blir blöt och smutsig, så hon tvärvägrade att gå ett enda steg till  och jag hade inget annat val än att lyfta upp henne i ryggsäcken där hon ju älskar att sitta.

De andra hundarna traskade tappert på runt hela sjön. Kameralinsen blev både blöt och suddig och hundarna liknade mest små vattenråttor när vi kom hem. Friskt och skönt var det trots allt, och man ångrar ju  aldrig en promenad i skogen.

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok. ”Jävla karlar” av Andrev Walden. Det är en galen berättelse om hur det är att vara pojke och växa upp med sju olika pappor som inte är hans riktiga. Det är en bok med ett lättsamt sätt att berätta om något som jag tänker mig är både svårt, mörkt och jobbigt för en liten pojke.

Dagens citat:

Varje gång du läser en bok så ler ett träd och tänker; ”där finns ett liv efter döden”.

Jag önskar en härlig måndag och en fin ny vecka.

Kram Annika

 

 

Blötsnö, syskonkärlek och Gyllebotroll. Läs mer »

Rulla till toppen