Månad: juli 2015

På besök i Yangtorp

 
Kära Blogg
Det är exakt ett år sedan jag körde på en svart katthona utanför Gärsnäs. Inte visst jag då att vi skulle få en ny familjemedlem. Den lilla kattungen hon hade i munnen var jag förstås tvungen att ta hand om. Att mata och se till att den fick ett bra liv. Hon fick namnet Judith.
 
På facebook försökte jag förtvivlat efterlysa en eventuell ägare till katterna, men jag förstod snart att det var vildkatter. Lilla Judith var full av ohyra. Loppor i pälsen och skabb i öronen.
Jag tror nog att fröken Judith är ganska nöjd nu med sin tillvaro här i Gyllebo.
Dagen till ära har Stefan byggt en bekväm ramp åt henne, så hon ska slippa hoppa upp till sängkammarfönstret om nätterna. Nu är det bara att spatsera in.
 
Morgonens hundpromenad gick på ”åsstigen”. En härlig stig genom ett underbart landskap. Johnny älskar den rundan! Kanske är det för där växer väldigt mycket vildhallon. Lite mindre bär, men de är mycket större i smak. Mums!
 
 
Jag har varit lite nyfiken på det där templet i Jönstorp. Det som ABBA-Frida var inblandad i på något vis. Nu kan man besöka det och även gå kurser där i Qigong. Vi bestämde oss för att köra dit, men först gjorde vi en paus på mitt älskade Christinehof. Home sweet home liksom …
 
 
En liten bit utanför Björnastad mot Önneköp kom vi så fram till ett bygge som såg ut att ha hamnat helt fel, men ändå så otroligt vackert på ett märkligt sätt. Där ibland bondgårdar, betande kor, slöa hästar och bökande grisar låg det. Yangtorp!
Jag var inne och tittade och blev väldigt sugen på att lära mig mer om Qigong och kinesisk medicin. Kanske det blir en kurs där … Stefan, som nog inte var lika intresserad av tempel och meditation, stannade utanför med hundarna. Han var fullt nöjd med att bli bjuden på glass innan vi for hemåt igen. Dålig konstruktion var det visst också, för det hörde jag att Stefan muttrade, när han gick där och knackade på fasaden. Svalor hade de i alla fall, där i Yangstorp, precis som vi.
 
När jag summerar dagen kan jag konstatera att det varit en helt underbar svensk sommardag. Vi avslutade med en köttbit på grillen. Jag tog ett glas vin. Det hör inte till vanligheterna, men jag har en sån där låda som jag öppnade när jag fyllde år, den där med tre apor.
 
Dagens kloka ord:
 
”Livet är ett eko
 
 
Det du sår, skördar du
Det du ger, får du
Det du ser i andra, finns inom dig själv.”
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det var länge sen ja plocka nårra blommor …

Kära Blogg
Först måste jag säga ….
Ååhhhh, vad glad jag blev för min present. Den jag fick av moster och kusiner.
Det är en underbart vacker vas, som passar mig perfekt. Jag kan plocka alla sorters blommor i en salig blandning. En ensam blomma eller en hel bukett.  Allt blir så vackert.
 
 
Jag har köpt nya hundben. Allihopa exakt lika stora. Nu kan väl ingen avundsjuka uppstå! Trodde jag.
Molly har sitt ben och Johnny sitt. Allt var frid och fröjd tills …
 
 
Molly får syn på att Johnnys ben helt klart är mycket godare än hennes.
 
Va glor du på, tänker Johnny!
 
Molly är inte dum. Hon är en ganska slug liten pomeranian. I ett obevakat ögonblick är hon framme och norpar Johnnys ben. 
 
 
Störst går först … -”Jag ger mig, jag ger mig, du får väl ditt sketna ben igen!
 
 
Tillbaka till sitt eget ben igen,  som är torrt, smaklöst och tråkigt och egentligen alldeles för stort!
 
 Alltihopa slutade med att Johnny la beslag på båda tuggbenen. Det ena åt han upp och det andra hade han ett farligt bestyr med att gömma undan i trädgården. I en hel timme vankade han runt med det i munnen och Molly i hasorna.
 
 
I min trädgård hittade jag en vacker Björnspinnare. Den var ganska väl kamouflerad där den satt på singelgången.
Men om man petade lite grann på den, så bredde den ut sina vingar och visade de vackert röda undervingarna.
 
 
Vid sidan om hoppade en groda och såg ut att envist försöka ta sig in på vår veranda.
 
Jag och Stefan har några lata semesterdagar på tu man hand. Kvällen avslutade vi i Simrishamn med en god middag på Måns Byckare. Smaskens.
 
Dagens kloka ord:
 
”Livet är dagarna som går, se till att det blir dagar du minns.”
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Love is in the air.

Kära Blogg
Just nu verkar det som de röda baggarna i Gyllebo är alldeles vilda och galna.
Överallt, på vartenda grässtrå, sitter de kärlekskranka rackarna två och två.
 
I förra veckan konstaterade jag att mina krusbär och vinbär snart, snart var mogna och dags att skördas.
I dag insåg jag att det var för sent, när Johnny kräktes upp en stor hög med diverse bär på hallgolvet ….
Bara ett par krusbär hade han lämnat där på de stympade buskarna.
 
Min trädgård börjar se lite vindpinad ut efter allt blåsandet. Men jag och hundarna trotsar vädrets makter och vandrar i skogen varendaste dag. Judith fortsätter sina nattliga jakter och min rosépepparplanta växer så det knakar.
 
Dagens kloka ord:
”När någon bryr sig för mycket tror jag det kallas KÄRLEK.”
 
Med en vink från mig och Felix säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 

Min underbara gudmor Gerd fyller år

Kära Blogg
Det är Moster Gerds födelsedag och hon blir 75 år.
Min fina gudmor som funnits där i hela mitt liv.
 
Såklart ville jag uppvakta Gerd med något extra. Jag tror att mamma Ingrid från sin himmel ville ha ett finger med i spelet dagen till ära … den blomma jag direkt fastnade för, var en porslinsblomma formad i en  båge med en vackert slipad ”glasmojjäng” hängande i mitten. Exakt sådana som mamma Ingrid alltid hade i sina egna fönster hemma i Brösarp.
En äppellåda från Kiviks Musteri inhandlades också till min kära moster. Det var nog väldigt många människor som hade mostrar som fyllde år precis i dag, för parkeringen var smockfull där i Kivik.
 
 
75 års dagen firades hemma hos min kusin i Veberöd. Det var de allra närmaste som samlats, och för mig var det en stor ära att få vara med.
Mikael och hans Boel hade gjort allt så underbart fint. Vi började med att skåla i bubbel för vår söta jubilar.
 
Min stilige kusin Mikael, kvällens värd.
 
Ja, hade jag nu inte visst hennes rätta ålder hade gissat på nybliven pensionär.
 
 
Mor och dotter i förtroligt samspråk.
 
Kvällens vackra dukning.
 
Vi bjöds på fantastiskt god mat. Ja, jag tror nog att den slår Nobelfestens middagar med hästlängder.
Tänk er bara – Mikaels himmagjorda ”beasås”!!
 
Förrätt och middag avslutades med spettekaka och hemmagjord glass. Glassen ”made by Boel”. Mmmmm …. så gott!
 
Direkt från Småland kom kusin Anita med familj för att uppvakta.
-”Jag är lite osminkad för mascaran i Småland var helt torr”, sa Anita – vackrare och sötare än någonsin.
 
När alla var upptagna med att ta för sig av kaka och glassbomb, då pustade värdparet ut med en kärleksfull kyss i bakgrunden. (en paparazzi ser allt!)
 
Och tänk, mitt i allt blev även jag gratulerad.
Tusen, tusen tack för den fina presenten jag fick.
 
 
Tack kusiner, tack min gudfar och tack min fina gudmor.
Jag är glad att ha er alla i mitt liv!
 
Ett stort grattis Gerd, på din egen dag!
Jag önskar dig många, många fina stunder framöver.
 
 
 
 
 
 
 

Lågtryck kan vara ganska mysigt.

Kära Blogg
På TV kallar de dagens väder för lågtryck. Jag tycker det är ganska behagligt med sånt här lågt tryck ibland. Man myser runt och tar det hela med ro.
Min rygg har exakt samma status fortfarande, och besked på min röntgen lär jag få i mitten av augusti. Ja, för de har tydligen stängt där på läkarstationen. Det är konstigt att doktorer, som har hand om människokroppar, kan stänga igen helt på sommaren, medan en byggare bör finnas tillgänglig årets alla dagar ….
Men jag väntar och gör det bästa jag kan av det hela. Ibland gör det extra ont och då är det bra att ligga i en särskild ställning på golvet …. till hundarnas förtjusning.
 
… Stefan blir också lite glad och uppspelt när jag ligger här på golvet i min ställning ….
 
Trots det där låga trycket i vädret, så vandrade vi genom ett härligt landskap. Från Stenshuvud mot Knäbäck. Genom skog och gammal äppelodling.
 
På vägen tillbaka gick vi på stranden och trotsade hundförbudet …. för jag såg inte en enda badgäst som kunde bli störd av att vi stilla tassade fram där på stranden.
 
Efter maten blev det ryggläge i soffan och  filmtajm. Jag är ingen person som älskar att glo på TV, men dagen var som gjord för en bra film och min stol var ju redan upptagen …
 
Dagens kloka ord:
”Gör vad du kan med det du har där du är.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 

Söndag med småkryp i fokus.

Kära Blogg
Det är den tiden på året då naturen kryllar av allehanda småkryp. Den tiden då jag älskar att krypa runt med kameran i högsta hugg. Hos oss brukar det finnas en sorts små röda baggar. Jag har lagt märke till att deras största hobby är att göra fler små röda skalbaggar.
 
 Det är inte bara flugor och insekter vi har gott om just nu. Vi har även små, små grodor som hoppar runt lite varstans. Jag älskar grodor och paddor av alla de slag, stora som små. Jag tycker inte alls att de är räääälia.
 
 
 Tidigt i våras köpte jag en vacker liten ros på stam. När jag planterade om den, visade det sig att den nästan inte hade någon rot. Sakta men säkert tynade den bort och dog …. nästan…. Med mycket vatten och mycket kärlek så är den nu på väg tillbaka med full växtkraft.
Lärdom: Ge aldrig upp hoppet!
 
 
 
Min söndag var som den brukar med diverse göromål. På kvällen tittade min söta vän Monne ut en runda till Gyllebo. Det blev en liten skogspromenad och såklart en slurk kaffe.
Lilla hunden Snowie tackade för denna gången och följde sedan med Monne och Wilma till Tomelilla.
 
 
Dagens kloka ord:
”Varje människa du möter i livet, vet något som du inte vet.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 

Kalas hos Tina och Bosse i Ilstorp.

Kära Blogg
Dagen började med mulen himmel. Men vad gör de,t när jag har huset fullt av fyrbenta solstrålar.
Vi tog ett varv runt sjön som slutade med regn, blixt och dunder. Härligt ändå!
 
Lilla Molly blev blöt som en liten vattenråtta. När hon blir blöt springer hon runt och kan liksom inte vara stilla en endaste sekund. Hennes lilla kropp spritter av lycka. Därav en suddig bild på mitt yrväder.
 
På kvällen var det dags för fest och hundarna fick stanna hemma och passa huset tills Emmy kom hem från jobbet.
 
Så var det dags för 75 års fest i Ilstorp. Tina 50 och Tim 25.
Tänk, jag har känt fina goa Tina ända sedan lekis, och hon är sig precis på pricken lik.
 
Efter en dag med storm och hällregn så förstår jag att Tina måste haft kontakt med någon högre makt. För likt ett trollslag slog vädret om till klockan 17.00 och solen tittade fram. Vi startade med en fördrink i trädgården helt enligt planerna.
 
Niklas skötte fotograferingen och Tim tog emot gästerna. Stabila pågar.
 
 
Såklart var lilla barnbarnet Tirild också med. Självklart i famnen hos mormor.
 
 
Mellan dottern Sofia och svärsonen Kristoffer minglar en annan skolkamrat från förr. Eva! Hon är rysligt rädd för kameror, så man måste smyga för att få henne fast.
 
 
Annika är också en lekiskamrat jag och Tina hade i Lövestad. Hennes man kan vara lycklig här. Tänk – han får stå och mingla mellan två glada Annikor!
 
Systrarna från Ilstorp. Tina och Lena.
 
 
Ja, sedan satte festligheterna igång. Vi blev bjudna på en fantastisk kväll. Världens godaste mat från Lillehems utegrisar. Till efterrätt blev det sommarens absolut sötaste, smakrikaste jordgubbar från Orelund.
Vi åt, drack, pratade, skrattade och slog klackarna i tacket.
 
 
De som känner Bosse vet att det är en man som inte sliter upp skorna på att dansa i alla fall. En dans med honom hör nog till ovanligheterna. Men för första gången (tror jag) på alla år jag känt honom kan jag säga ”Tack för dansen Bosse”.
 
 
Ett stort tack till er alla i Familjen Tånnander, för en magisk kväll.
Och en kram till dig Tina, min vän.
 
Dagens kloka ord:
 
Jag försöker inte dansa bättre än någon annan. Jag försäker bara dansa bättre än mig själv.”
 
En bild från morgonens runda innan åskovädret var över oss.
Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 
 
 
 
 
 

Krämarmarknad i Simrishamn

Kära Blogg.
Simrishamn gästas för några dagar av Briggen Tre Kronor. Ett underbart vackert segelfartyg.
Vi passade på att se henne, samtidigt som vi gick på krämarmarknaden. Perfekt väder för att strosa på gatorna, göra fynd och hälsa på vänner och småprata.
 
Emmy har förvandlats. Inte nog med att hon numera jobbar som en liten iller, varje dag, utan uppehåll. Hon har börjat äta vanlig mat. Förr var det bara O´boy och nutella som gällde. Ja, en och annan energidricka slank nog också ner. För några dagar sedan kom hon med ett önskemål. Hon var sugen på ”Mammas special”- grillade baconlindade färsbiffar med nypotatis. Och så fick det bli. Vi åt, vi njöt, vi solade, vi mös …
En härligt solig fredagkväll.
 
Det där med att man får kramp om man badar direkt efter att man har ätit, det tror jag bara är en skröna. I alla fall har jag aldrig brytt mig om det.  Så det var fritt fram för ett ”dopp på maten”.
Emmy tog tillvara på solen och utnyttjade de sista solstrålarna som nådde en hörna av bassängen.
 
 
Många frågar mig om jag badat mycket i år. Nja, det kan jag nog inte påstå. Jag gillar det inte riktigt. Det är inte det att det är kallt, för det är det inte. 27 grader kan man inte klaga på. Det är mer det att jag inte vill bli blöt. Nej, jag sitter hellre och tittar på, pussar en katt, eller klappar en hund.
 
 
 
Dagens dikt:
 
Dikten till ett leende
Det spontana oväntade leendet smekte ömsint mitt hjärta.
Omslöt mig kravlöst.
Fyllde mig med glädje och värme.
Förde min själ till nya höjder av att bara vara.
Här och nu!
Jag och du!
Tacksam.
 
Jag ler tillbaka.
 
Le mer, det gör så gott. Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 

Emmydagen.

Kära Blogg
 
Dagen heter Emmy och det var väl på tiden att ett av de vackraste namnen av alla, fick en plats i kalender.
Grattis min fina dotter.
 
För första gången fick lilla Molly följa med på rundan runt hela sjön. Jag tänkte att det nog var för långt för hennes små ben att traska nästan 6 kilometer och förberedde mig därför på att bära henne en bit.
Det var en underbar morgon i skogen. Molly sprang glatt på som en liten ledarhund hela rundan och verkade inte alls tycka det var särskilt långt. Drickapauser och spännande scouter i skogen gav oanade krafter.
 
Johnny har de senaste dagarna haft lite var i sina ögon när han vaknar, och kanske dragit på sig en ögoninflammation. Salva har inhandlats. Man kan ju fråga sig varför salvan måste vara i en ilsket gul färg. Nu ser han riktigt eländig ut i sina ögon. Det där får jag fråga veterinärdottern när hon kommer hem ….
 
Vi har ätit riktig sommarmat. Grillade laxknyte med nypotatis. Mums! Vi åt och njöt och Felix solade sig.
 
 
Det är rosornas tid nu. Underbara fina blommor. Jag älskar dem.
Det känns som om det är ett riktigt ”rosår” i år.

Jag funderar på att plantera fler rosor och fler rhododendron. Det är de växter som trivas bäst här hos oss. Det gäller bara att planera och hitta lämpliga platser för plantering…. och Stefan gräver ju så gärna ….
Japp, fler rosor får det nog bli! För rosor får man aldrig för mycket av. Ja, rosor de är mitt liv de.
 
 

 

Snowie vill också passa på att skicka en hälsning till Ungern:

Allt är bara bra här i Gyllebo. Jag lever livets glada dagar. Myser, gosar, bråkar, äter … Molly hänger efter mig som ett plåster, men jag står ut med henne ändå.
Kram till er, min matte och husse. //Snowie
 
 
Dagens kloka ord:
”Du lär folk hur de ska behandla DIG.
Tillåter du att folk kör med dig – så gör det det.
Kräver du att bli behandlad med respekt – så blir du det.”
 
Med en bild på världens underbaraste lilla Judithkatten säger jag Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

Kampen om det bästa tuggbenet.

Hej!
 
Välkomna till Gyllebobloggen.
Kul att ni tittar in till oss igen!
 
Idag fick alla hundarna vars ett tuggben. Små ben till små hundar och stort ben till stor hund.
Ja, det trodde jag skulle bli hur bra som helst … men tji fick jag.
Snowie låg nöjd, glad och snäll och tuggade på sitt ben.
Så långt var allt frid och fröjd.
 
Och Johnny tuggade glatt på sitt stora jätteben.
 
Men Molly … hon sprang fort och gömde sitt lilla ben en bit bort och la sig sedan och tjurade intill Johnny. Märkbart sur och irriterad av att hon inte fått det stora benet. Där låg hon och gnällde och pep.
 
Men plötsligt när Johnny var ouppmärksam, var hon kvickt framme och norpade det mitt framför hans ögon. Som en liten vessla ilade hon iväg med sitt fynd  till en säkrare plats.
 
 
Säg den glädje som varar… Johnny åt först upp det lilla benet som Molly gömt undan och gick sedan lugnt fram och tog tillbaka sitt eget. Coolingen.
 
Sedan fick Molly sitta där och titta på när han åt upp hela det stora benet. 
Ett nytt litet ben fick hon som tröst, men det vägrade hon att titta åt, så de slank i Johnnys mage det med.
 
Dagens lärdom: Köp alltid likadana hundben.
 
 
Att äta många tuggben kräver svalkande bad.
 
Emmy var ledig på förmiddagen och hann också med ett par dopp.
 
 
 Felix gjorde henne sällskap, men han tvättar sig på sitt eget vis. Att hoppa i någon pool är under hans värdighet. Intresserad är han, men från det till att blöta ner sig är steget långt. Mycket långt.
 
Lilla Judith ser vi sällan till på dagen, då ligger hon troligen i buskarna och sover efter nattens jakter.
Jag har ett fönster öppet i sovrummet och på kvällen förbereder jag en liten kattbuffé på vasken åt henne.
Visst kan jag höra hur hon kommer tyst som en tjuv om natten. Ofta är jag så trött att jag bara tror att det är en dröm. Men hennes skålar är tomma på morgonen och hon tackar oss genom att  lägga sitt byte vid trappan.
Vår älskade duktiga Judith.
4 mullvadar har där legat utanför dörren de senaste dagarna.
 
 
En underbar sommarkväll som jag bara njöt av. Småpyssel i trädgården, utefika och bara lukta på blommorna.
Det är livet.
 
 
Dagens kloka ord:
”Lägg dig till med naturens tempo. Hennes hemlighet är tålamod.”
 
Kram och Hejdå från oss.
 
 
 … så hälsar Snow till Budapest, att allt är bara bra. Det är förstås lite svårt att banta här, nu när den lilla Molly får belöningsgodis för minsta lilla …
 
Scroll to Top