familjen

Grabbarna och fotbolls VM på Tv

Hejsan.

I början av juni  månad så inträffar nästan ”allt” på en och samma gång tycker jag. Det är skolavslutningar, student, Sweden Rock, min och Nicos födelsedag plus en massa annat som familjen vill hinna med.

När jag och Nicolaj fyllde år så åkte halva familjen till Norje för att gå på Sweden Rock. Själv jobbade jag och dagen kändes som vilken annan dag som helst. Men plötsligt kom min mellandotter in på mitt arbete  med en blomma i en vacker kruka för att säga ett snabbt grattis innan de for vidare för att lyssna på rock.

-”krukan är från en av din följare mamma”, upplyste hon mig om, jag träffade henne på Boan…

Åhhhh, så himla gulligt, och såååå glad jag blev. Ett varmt tack till dig kära M♥

Helgen efter, när pojkarna kom för att sova över hos oss, så passade vi såklart på att fira våra dagar ändå, jag och Nicolaj.

Bästa presenten för Nico blev ett par arbetshandskar som sedan satt på honom natt som dag en tid efteråt. En arbetsam och hjälpsam gosse som han ju är, så kom handskarna väl till pass.

Även söndagen veckan därpå, så kom pojkarna hit till oss för att sova över. Den dagen hade sommaren gjort ett uppehåll och eftermiddagen var grå och regnig. Utrustade med rejäla regnkläder så kunde vi ändå vara ute och leka precis lika bra för det.

Nicolaj städade och Scott sladdade.

Den gamla traktorn som jag för länge sedan hade trott att Scott vuxit ur kom fram, och runt poolen blev det en perfekt racingbana med depå i hörnan vid mina blomkrukor. Snart var även Nico med i racet, och jag fick vara tidtagaren.

Sedan blev det glasspaus.

-jag tycker bara om Magnum, upplyste Scott besviken mig om.

Tyvärr fanns det inte just den sortens glass, så efter ett tag fick ju kolastruten ändå duga. Nicolaj hade fått intresse för min regnmätare och ville stå där hela kvällen för att se på när den fylldes. Det blev ganska snart tråkigt eftersom regnet så gott som helt upphört. Istället blev det mera racingkörning innan det var dags att gå in och äta kvällsmat och krypa till kojs. En tidig morgon väntade ju på oss.

Redan klockan fyra nästa morgon ringde klockan högljutt och döm om min förvåning när båda pojkarna också ville tassa med upp för att titta på fotbollsmatchen på TV. Nu gick det ju riktigt bra för Sverige i den matchen så det var så mysigt att sitta där tillsammans och heja på Sverige. Sedan ville Nicolaj fort ut för att kolla hur mycket regn som kommit under natten.

Dagens citat:

Du är inte för gammal för att börja om. Men du är för gammal för att fortsätta göra det där som inte fungerar ändå.

Ha en fin tisdag och njut av sommaren.

Kram Annika

Grabbarna och fotbolls VM på Tv Läs mer »

Traditionella syskonbilder.

Hejsan.

Varje sommar brukar jag tjata på mina döttrar om att jag vill ta några syskonfoto på dem ihop. Inget märkvärdigt, bara lite bilder för att minnas liksom. Ofta har de då blivit obekväma och det har blivit ett sådant ståhej om vilka kläder som ska vara på, hur håret ser ut, sminket osv… Många år har det inte heller blivit att vi kunnat träffas allihopa på en och samma gång, så då har det inte alls blivit några foto.

Men i år, på mors dag, så frågade jag lite försynt om vi inte kunde ta ett par bilder på dem utanför vårt hus. Döm om min förvåning då de allihopa ställde upp utan protester.

När jag kom med mitt foto-förslag så var alla upptagna med olika saker. Andréa och pojkarna  spelade Monopol, Emmy halvsov i solstolen och Amanda löste ett svårt korsord.

-vi kommer mamma, sa de, och själv blev jag helt häpen av förvåning.

Snabbt skyndade jag mig att få tag på kameran och bestämma en plats där de skulle förevigas. Såklart ville jag även ha pojkarna med, vilket skulle visa sig inte var helt enkelt, eftersom de där pågarna hade så mycket spring i benen att de mest blev suddiga på vartenda foto.

Jag gillar egentligen inte bilder där människor står uppradade sida vid sida som på ett tillgjort lagfoto, utan det får gärna vara lite liv och rörelse och inte heller så tillrättalagt. Lite lek och bus innan, brukar göra att det blir mer avslappnade foto och som bonus får man även härliga ”före-bilder”  som ibland blir de jag gillar mest att titta på.

Och när vi lekte och busade som bäst kom även Stefan ut och erbjöd sig ta över rollen som fotograf så även jag skulle vara med på några bilder.

När jag nu sitter och knåpar ihop det här inlägget så kan jag inte låta bli att titta tillbaka i mitt arkiv för att se hur det sett ut förr om åren…

Så många härliga bilder det blivit. Ofta tagna på vackra platser här på Österlen, och med proffskameran som nu oftast får ligga och damma i skåpet.

Mest kommentarer och uppmärksamhet har dock sista bilder här nedan fått.  En oplanerad och rolig bild där systerskapet och energin flödade som bäst.

De fotografier som jag älskar allra mest, startade oftast som helt vanliga ögonblick i livet.

Dagens citat:

Ett av mina kärleksspråk är att ta bilder och dokumentera livet, för vi kommer aldrig att bli så här unga igen.

Idag har nästan alla en kamera med sig jämt och ständigt och överallt (mobilen). Passa på att ta lite foto av nära och kära i vardagen. Det blir verkligt kära minnen att ta fram en gång.

Ha en fin torsdag.

Kram från mig, Annika

Traditionella syskonbilder. Läs mer »

Födelsedagskalas den första maj.

Hej hej

För första gången på väldigt, väldigt länge så firade Andréa sin födelsedag på hemmaplan.

Hon bjöd in vänner och familj att fira hennes dag hemma hos oss. Klädkoden för kvällen var ”ta något gammalt i garderoben som du inte nänns slänga bort”.

Alla var så finurligt och fint klädda. Emmy tex. hade en dress som var ända ifrån hennes konfirmation. Den satt som en smäck fortfarande och hon var lika fin i den som om den varit nyköpt.

Stefan hade sin Kenyatröja som han köpt på vår Afrikaresa år 2005, och Låke hade en gammal jeansväst ifrån sin knuttetid i ungdomen. Gunilla hade en klänning från forna dagar med shorts under för säkerhets skull.

Tjusigast klädda var nog Elna och hennes Stella. Iklädda sina folkdräkter var det mer än högtidsklädda för den här kvällen. Verkligen tjusiga, men väldigt varma, så senare på kvällen bytte de om till lite svalare dräkter.

Inför kvällens festligheter lagade Jeff en supergod middag med koreanskt sting. I timmar stod han vid spisen och fixade och grejade, och så gott det blev alltihop. Tack Jeffy.

Vi åt och njöt och mådde alla så bra den här kvällen.

Sedan blev det såklart tårta, födelsedagssång och många glada skratt. Det var väldigt fint att få fira min lilla tös här hemma igen.

Min egen klänning för kvällen

Jag hade själv valt att ha på mig klänningen jag hade då jag och Stefan gifte oss år 2004. Den stramade visserligen konstigt över bysten och satt inte helt bra, men jag tyckte nog att den skulle kunna funka för en kväll.

Så tjuck du har blitt 🙂

Men så tog vi den där gruppbilden där jag tyckte att jag såg hemskt tjock ut där jag stod närmast kameran ute till vänster. Andréa kom med rådet att jag skulle be AI att ”smala” mig litegrann så jag skulle bli mig mer lik. Chat GPT missförstod mitt önskemål och det blev precis tvärt om, och herregud som vi skrattade åt resultatet. Herrejösses!!

Alltså, så kunde jag inte ha bilden, tyckte jag. Istället kom jag på att jag skulle kunna be att alla andra blev något lite tjockare, då skulle jag själv se smal ut. Haha… det blev ju bara värre och värre… Och ingen var sig lik heller. AI i all ära, men verkligheten är ju alltid bäst.

Dagens citat:

Du må vara hur framgångsrik, snygg, duktig som helst, men i slutändan är det hur du behandlar andra människor som säger mest om vem du är.

Ha en fin onsdag.

Kram från mig, Annika

Födelsedagskalas den första maj. Läs mer »

En heldag med ungdomarna.

Hejsan.

Förra fredagen hade jag och min dotter planerat in en heldag tillsammans. Hennes vän Jeff, från Kanada, hade nyss anlänt och när han fått möjlighet att återhämta sig lite från den långa resan så blev det en mysig dag tillsammans.

Vädret var underbart vackert. Solen strålade och fåglarna sjöng. Efter frukosten bestämde vi oss för en promenad runt sjön, där vi även passade på att plocka lite ramslök till kvällens festmåltid. Vattnet glittrade och grodorna var i full gång med att göra nya små grodor. Liksom jag själv, så älskar Andréa grodor, så hon kunde inte låta bli att kika lite mer på dem.

Efter lunchen åkte vi allesammans ner en runda till Kivik för att ta en tur med Stefans båt. Vinden var rejält kylig, men det var så vackert och mysigt när båten tuffade på längs Kiviks kust.

Några kast med fiskespöet blev det innan vi åter tuffade tillbaka till kajen igen.

-var beredd nu med kameran skrattade Andréa när Stefan balanserade för att knäppa på kapellet på båten. 

Men dagen bjöd inte på några ofrivilliga bad och torrskodda kunde vi alla åka hem igen.

Hemma väntade en rejäl bit kronhjortstek på att bli tillagad. Jeff hade fått äran att tillaga köttet, medan jag fixade en potatisgratängen med massor av ost. På Andréa:s lott stod förrätten, som bestod av krämig  jordärtskockssoppa.

Det blev en så mysig kväll då vi alla samlades i köket för att fixa och greja tillsammans. Stefan hade köpt någon teknisk attiralj som han fick hjälp av Jeff att förstå. På engelska dock, så det är oklart hur mycket Stefan egentligen förstod av det hela 🙂

När förrätten var klar satte vi oss alla till bords. Såklart bereddes en extra plats (som alltid) till lilla hunden Molly som älskar att sitta med vid bordet då det vankas festligheter. De båda andra hundarna ligger gärna vid våra fötter, ifall någon av oss skulle tappa en bit ner på golvet.

När kronhjorten var tillagad så hamnade vi alla i mathimmeln, och kameran glömdes helt bort. Men jag kan lova och svära på att maten blev så himla god och kvällen en av de bästa på länge. Vi åt gott, drack gott och var i det godaste sällskapet. Gott, gottigott gott helt enkelt!

Dagens citat:

Vissa stunder är lätta – då gäller det att lyfta. Andra stunder är tunga – då gäller det att släppa.

Det här var en dag då livet lyfte lite extra mycket.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

 

En heldag med ungdomarna. Läs mer »

En herre att lita på

Hejsan.

Precis när den mesta snön hade försvunnit och vårkänslorna slagit på för fullt, så kom en speciell gäst på besök vid vårt fågelbord. Herr domherre. Och vad hans besök förebådar vet ni väl alla… just det, mera vinter!

Men kan man verkligen lita på domherren? Vill man tro honom?

Nu kan det väl ändå inte hinna bli så väldigt mycket mer vinter den här säsongen. Jag njöt i alla fall av den vackra fågeln som förärade oss med sitt besök. Domherren hör till en av mina favoritfåglar, medan min min mamma varken gillade den eller vintern särskilt mycket. Hon tyckte nog att det var en väldigt vacker fågel, men sa alltid: -usch, där är en domherre…

Kalops och kladdkaka

Det var så länge sedan jag träffade den lilla familjen från Tomelilla. Men förra veckan kom de äntligen hit på lite kvällsmat. Amanda hade varit sugen på kalops ett bra  tag, så det fick bli en stor gryta skånsk kalops gjord på kronhjort.

Kalops och kokt potatis var inte barnbarnens favoritmat precis. Men efteråt bjöds det på kladdkaka och lättvispad grädde, och det slank ner utan klagomål. Jag kan minnas att Amanda som barn inte heller tyckte särskilt mycket om kalops, ändå hade hon nu blivit så väldigt sugen på det. Kanske ändras smaklökarna då man blir vuxen, eller så är det för att hon ändå fick äta vad som bjöds och började tycka om kalops till slut

Dagens citat:

Världen är full av trevliga människor. Kan du inte hitta någon – var en själv!

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

(fotot nedan taget av Scott)

En herre att lita på Läs mer »

I år matar vi fåglarna igen.

Hej hej

Efter att tvingats hålla upp med vintermatningen av småfåglarna så kan vi i år äntligen ha en utfodringsplats igen.

Det var under vintern 2023 som jag började misstänka att det någonstans var en råttinvasion i grannskapet. Mina misstankar besannades när vi en dag fick syn på en råtta som irrade omkring på vår gräsmatta som om den var drogad. Den råttan avlivade Stefan. Men efterhand som det vårades så hittade jag flera döda råttor runt om i vår trädgård. Vi listade ut att man förmodligen fått lägga ut gift i en bostad som totalrenoverades och de arma djuren drog sig då ut för att söka vätska. Nästa vinter bestämde vi oss för att hålla upp med utfodringen av fågelmat. Allt för att inte locka hit några oönskade råttor.

Men nu har jag inte sett till några skadedjur på länge, så i år ger vi småfåglar, fasaner och ekorrar mat igen.

Katten Felix, som i sin glans dagar var en riktigt duktig jägare, har nu lagt det intresset på hyllan och ligger numera nästan bara inne i stugvärmen och sover. Katten Judith har sina jaktmarker utanför vår trädgård, där hon slipper hundarna som hon inte gillar. Så hos oss kan de komma och äta sin mat, relativt tryggt ändå.

 

Bilden här ovanför tog jag på Nobeldagen år 2012. Lite lustigt var det att det serverades fasan även på Nobelbanketten det året.

De första åren som vi bodde här i Gyllebo så hade vi jättemycket djur inpå husknuten. Allt sedan dess har det minskat något efterhand som tomterna blivit bebyggda och man skogat undan lite träd och buskar. Det är inte utan att jag saknar de där första åren som vi bodde här.

Förra helgen kom Amanda och barnbarnen hit och sov över en natt. Det är alltid så himla mysigt att ha dem här. Att bädda sängarna i gästrummet och sedan veta att de ligger där och snusar det är en underbar känsla att vakna upp till.

 

Dagens citat:

Om ett barn inte kan lära sig på det sätt vi undervisar, kanske vi ska undervisa på det sätt som barn lär sig.

Ha en skön söndag och kram från mig.

Annika

I år matar vi fåglarna igen. Läs mer »

Lata dagar och pojkarna här.

Hejsan.

Först måste jag tacka för alla fina och omtänksamma ord om mina ögon och det skenande trycket. Ibland är det skönt att bara få erkänna att man är rädd, och få sätta ord på det. Det blir liksom lite lättare efter det.

Läkaren ringde som bestämt och en tid för en laserbehandling är inplanerad redan i nästa vecka. Jag hoppas så klart att det kommer att ha önskvärd effekt, och försöker nu att inte oroa mig mer än nödvändigt.

Någon helg innan jag gick på semester så var jag på en ensam vandring på stranden vid norra Vitemölla. Det var en härlig förmiddag. Jag strosade fram i ett lugnt tempo och njöt mest av att bara lata mig.

I vattenbrynet låg en fågelfamilj och sov sött när jag kom gående. Jag tror att det var en slags skrake, storskrake kanske… Hur som helst, gulliga var de.

Det ensamma trädet låg kvar på sin viloplats och såg allt annat än friskt ut. En ny bänk hade placerats vid dess sida och vyn därifrån var precis lika vacker som alltid.

Jag gick bort till Haväng innan jag vände åter. Det blev en skön och härlig vandring, precis vad jag behövde.

Barnbarnen

För en vecka sedan, då jag hade mina första semesterdagar, så checkade barnbarnen in här hos oss i Gyllebo. Det blev två fartfyllda dagar med Scott och Nicolaj. Jag hade förberett med en stor laddning pannkakor, vilket även Stefan tycktes gilla.

Dagens citat:

Det är de små sakerna som gör oss lyckliga. Det räcker med ett oväntat meddelande, ett telefonsamtal, en kram, ett leende, en smekning…. Inget mer.

En varm kram från mig

Annika

Lata dagar och pojkarna här. Läs mer »

Sista helgen med gänget.

Hejsan.

De där sista dagarna som Andréa och Jeff var hemma i Sverige kändes så bitterljuva.  Hela gänget var samlade och hade sovit här i Gyllebo. Efterhand som alla vaknade så samlades vi vid frukostbordet.

Vädret var toppen, så det blev mysigt poolhäng hela dagen. Sol och bad varvades med hårklippning. De som ville och vågade kunde låta Andréa sätta sax eller rakapparat i kalufsen.

På eftermiddagen åkte sista midsommartårtan fram. Även en god drink serverades med smak av Amaretto, eller Björnklister som jag tycker att det smakar. God var den i vilket fall!!

Är det föresten någon som minns Björnklistret i den lilla gröna plastburken med röd spatel?

Nästa kväll ville Andréa och Jeff bjuda oss på middag. Och vilken middag det blev. Wowww så himla gott. Inte fick vi hjälpa till med något, inte ens disken.

Tusen tack för allt ni fixade.♥

Det var såklart med sorg i hjärtat som vi sa godnatt till varandra den kvällen. Nästa dag skulle Andréa och Jeff med planet till Kanada, och själv hade jag tagit på mig en extra arbetsdag. Dessa avsked är lika jobbiga varje gång, det tycker vi nog alla.

Men snart ses vi ju igen, och tiden springer som bekant fort.

Dagens citat:

Dröm vad du vill drömma, res dit du vill resa och var den du vill vara, för du har bara en chans att göra det.

Är mina barn lyckliga, då är jag också det.

Kram Annika

Sista helgen med gänget. Läs mer »

Som att simma på Island

Hej hej

Början på förra veckan var ganska kall och kylig.

Även om solen kikade fram mellan varven så var vinden ganska isig. Jag jobbade på  Lokalföreningen och Stefan satte igång att måla huset.

En kväll efter jobbet så hade jag lovat att bjuda Andréa och hennes Kanadensiske vän på någon riktig svensk mat. Köttbullar, potatis, brunsås, lingon och pressgurka var önskemålet. Senare på kvällen kom också Amanda och pojkarna hit. Nicolaj hade sin radiostyrda båt med som han ville prova i poolen. Alltihopa slutade med att alla ville bada, trots att Scott trodde att det måste ha varit lika kallt som på Island.

Just nu har Andréa och hennes vän åkt iväg på en ”semester i semestern” kan man säga. De har kört en runda till Norge för att vandra och leva friluftsliv, så som de båda älskar. Men innan dess så passade vi på att få alla hundarna lite hälsoundersökta, allihopa klarade sig utan anmärkning, sa hon.

Lagom till min fridag i fredags så fick vi härlig sommarvärme och riktigt skönt väder. Lite regn och värme gör underverk för både blommor och blader,

Precis ett sånt här väder beställer vi väl till midsommar också, eller vad säger ni!?

Dagens citat:

Pingvinhonor väljer partner efter vem som bygger det bästa boet. Inte efter vem som skickar ”vaken?” kl 02.30. Prioritera som en pingvin.

Ja, kanske kan man likna mig vid en pingvinhona då. Gift med en byggare som aldrig orkar hålla sig vaken längre än till kl 21.00 🙂

Må gott, kram Annika

 

Som att simma på Island Läs mer »

Agressiva barnbaciller

Hej hej

Hos mig har det blivit lite tyst ett bra tag nu, och det har några olika förklaringar.

En av dem är att jag blivit så in i bubblan förkyld och febrig att jag kände mig rent däckad den här helgen som gått.

Alltihopa började för ett par veckor sedan då jag skulle passa min små barnbarn. Schemat var att ”morfar Låke” skulle ta dagspassen och jag fick nattpassen, eftersom jag även behövde jobba på Lokalföreningen.

Alltså susade jag till Tomelilla efter jobbet för att ta hand om de båda grabbarna, laga kvällsmat och sedan sova hos dem tills dagpassaren kom och avlöste mig och tillbaka till jobbet. Första dygnet gick jättebra. Vi mös och hade en rolig kväll, och nattningen gick som en dans.

Det var andra natten som det började kännas lite grinigt och trött. Nico hade lite feber, men efter en slurk barnalvedon så var han i fin form igen. Det trollades och spexades så det slog härliga till.

På natten bröt eländet ut med feber, hosta och kräkning. Det var bara att köra igång tvättmaskinen för fullt. För lille Nico gick sjukan över ganska fort och de båda grabbarna fick därefter en underbar semester med mycket sol och bad tillsammans med familjen på Cypern.

Själv blev jag bara mer och mer förkyld och kulmen nåddes nog i fredags när jag skulle jobba sent. Arg och vresig kände jag mig när ingenting blev rätt och allting bara kändes så övermäktigt. Väl hemma tog jag tempen och insåg att jag mådde faktiskt ganska risigt.

Men förhoppningsvis har jag snart passerat det värsta, och hoppas att jag blir lite mer motståndskraftig mot de små ”superspridarna” som ju barn är.

Jag ska jobba några dagar nu och sedan vill jag känna mig helt frisk och kry då min älskade Andréa kommer hem från Kanada. Jag vill ju hinna umgås med familjen och fira allt vi missat under året. Jag har även en rolig sak på fredag med min fina vän inplanerat, så här finns verkligen ingen tid att vara mer dålig nu.

Dagens citat:

När vi åldras, lär vi oss att allt inte varar och består, och det är okej.

För det gäller ju även det dåliga också.

Må gott och kram

Annika

Agressiva barnbaciller Läs mer »

Rulla till toppen