familjen

Vacker höstdimma och pojkars intresse.

Hejsan.

Det har varit några riktiga höstdagar hos oss, med både dimma och gråväder. Det blir så vackert nu på hösten eftersom dimman förhöjer de mustiga färgerna. Särskilt fint tycker jag att det är vid vårt vedskjul just nu, där den lilla rönnen står alldeles överdådig med alla sina röda bär.

På bryggan börjar änderna nu att samlas om morgnarna igen. Jag har läst att de är mycket sociala av sig, och det märks verkligen när de nu slår sig ihop i stora flockar, och kommer simmande tillsammans allihopa.

I skogen är det ganska blött om morgnarna och stora trädsvampar bildar så vackra formationer. Jag är av den typen som hellre njuter av naturens skönhet, än går på jakt efter ätbara saker som svamp och bär. Den där samlargenen från våra förfäder har nog missat mig.

Jag har funderat på det här med pojkars intresse. Vad är det som gör pojkar så väldigt intresserade av fordon och maskiner? Är det för att de brummar månne? Nu säger jag inte att precis alla pågar har det som sitt intresse, men väldigt många är det väl ändå som gillar det? Ett annat intresse som jag märkt att många män har, det är shopping på Biltema…  som Stefan och Kent tex 🙂

Sist som vi var på Biltema så hade Stefan smygköpt en liten överraskning åt lille Herr Scott. En sak som han sedan gömt undan i sitt garage och som han tyckte kunde passa bra att plocka fram en regnig dag i förra veckan.

Glädjen över alla maskiner och traktorer som fyllde mitt köksgolv, det kunde man verkligen inte ta miste på. Det liksom glimmade av förtjusning i ögonen på dem båda.

Barn ska få leka med vad de vill tycker jag. Det viktigaste är att de är ute i naturen emellanåt. För frisk luft främjar hälsan tror jag.

Med rätt kläder så är det alltid härligt att vara ute, även i höstrusk!

Dagens citat:

Det är omöjligt att njuta av livet om du kontrollerar allting. Slappna av, andas och lev i nuet.

När man har en hel maskinpark i köket då måste man släppa kontrollen en smula. Och att försöka städa då, ja det är ungefär som att äta kakor när man borstar tänderna.

Ha det gott

Annika

Ljuvligt lugn, men med en smula tomhet.

Hejsan.

Efter tre intensiva dagar med lilla ”herr Scott”, så la sig lugnet över mig och mitt Gyllebo igen.

Jag vaknade upp till tystnaden och smög mig ner till sjön för ett dopp. Det var sagolikt, precis som alltid. Ändå fanns en strimma vemod och saknad i mitt hjärta, det blev ju så rysligt tomt och tyst i huset när Scott åkt hem. Jag tänkte tillbaka på de fartfyllda dagarna med honom som nu passerat.

Det var dagar då jag haft ett litet sällskap vid min sida precis hela tiden. En liten kompis som var med när vi vattnade blommorna i trädgården. Han var med och hittade insekter, grodor och spindlar.

Tung, tung… sa han, när han bar den lilla vattenkannan med sig för att hjälpa till med kvällsvattningen.

Allt det där hade jag tid att tänka på där jag satt på bryggan och såg solen stiga upp över sjön.

Över vattnet dansade dimslöjor så vackert i det varma morgonljuset. Det var en vemodig känsla i luften … eller nej – känslan fanns i mitt bröst…. Kanske berodde det på minnet av det fina avskedet kvällen innan, det ömsinta ”hejdå” när Scott blev hämtad för att åka hem. Fast mest berodde vemodet nog på den ständiga längtan jag har efter min dotter ♥

Som alltid när jag satt där vid sjön så tog jag upp telefonen och pratade en stund med dottern i USA. En liten ”snapchat” som hon skulle kunna lyssna på när hon vaknade ett halvt dygn senare.

För mig känns det nästan ofattbart att hon i höst kommer att komma hem igen. Efter 2,5 år kommer hon åter att stå på svensk mark. Jag kan inte tänka tanken utan att mina ögon fylls av tårar. Det är snart, men tills dess kommer jag att sakna och att längta med full styrka!

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Jag känner mig så tacksam och privilegierad  för allt och alla som jag har i mitt liv. Ändå stryker ett stråk av vemod sakta förbi i hjärtat då och då. Bara den som saknat och längtat i flera år kan förstå.

Ha det fint och kram

Annika

 

En mormor vilar sinnet för en stund.

Hejsan.

När jag vaknade upp tidigt dagen efter vår marknadsdag, så steg jag tyst upp och tassade ner till bryggan vid sjön.

Kvällen före hade blivit både lite sen och roligt intensiv. För såklart hade vi mycket att göra med alla de marknadspresenter som lille Scott hade med sig hem från marknaden.

Bilgaraget med alla sina ”tusenmiljoner” små delar byggdes ihop ute i trädgården, och jag tror nog att både Stefan och Amanda hade minst lika kul som Scott hade. De nya tofflorna åkte på och av, stup i kvarten, för ni kan väl tänka er den lyckan man känner när man för första gången äger ett par skor som man själv kan ta på sig.

Jag njöt av min tidiga morgon och kände mig extra glad över att ha hela gänget sovande hemma i våra gästsängar i Gyllebo. Jag visste att om bara någon timme skulle det komma att bli full rulle igen.

Och full rulle blev det sannerligen när gänget vaknade och kom upp en efter en. Dagen visade sig bli rejält varm och het, så det blev morgondopp i poolen före frukost.

Jag kände mig tacksam för den ensamma stund jag fått vid bryggan, men lika tacksam för det stim och stoj det blir i huset när familjen samlas.

Dagens citat:

Det händer bra saker varje dag. Vi måste bara lära oss se dem.

Jag är tacksam för de fina vardagsstunderna jag får dela med familjen. De små guldkornen som förmodligen kommer att bli de verkligt stora minnena – minnena för livet.

Kram Annika

Aprilväder och morgonfirande.

Hej hej

Förra söndagen åkte vi på kalas tidigt på morgonen. Fast ett litet dopp i sjön hann jag med innan dess. Om jag  sneddade genom skogen och tog vägen om ”stora kohagen” hem, då skulle det gå fortare, det hade jag räknat ut. Då skulle jag hinna.

När jag drog på mig kläderna igen efter badet, så förvandlades vädret till något jag nog vill benämna som ett äkta aprilväder, även om det bara var i mitten av mars. Stora blöta snöflingor började plötsligt trillade på mina axlar, där jag satt och krängde på mig kängorna. Jag blev nästan full i skratt, så roligt det kändes att bara sitta där i det ymniga snöfallet. Det var snöflingor stora som mindre kobladdor (komockor)

Men sedan blev det fart på mig. Jag skulle ju på trettioårsuppvaktning i Tomelilla. Min uträknade genvägen var inte riktigt lika lättframkomlig som jag tänkt mig. Fast hem kom jag, och nybadad var jag ju redan. Det var bara att byta om och åka på kalas.

Där i Tomelilla hade Jimmy precis blivit firad av sin lilla familj och han satt som bäst och skulle inta sin frukost när vi kom. Lille Scott sprang glad och nymorgnad runt och tycktes gilla att det kom gäster med roliga hattar och hälsade på tidigt på morgonen.

Vi drack kaffe, åt gooood smörgåstårta och hade det trevligt. Efter en stund åkte vi vidare och gjorde plats åt alla andra som ville fira Jimmy den här dagen.

Kram och tack Jimmy med familj ♥

Dagens citat:

Livet handlar inte om att hitta sig själv. Livet handlar om att skapa sig själv.

Ha en riktigt härlig fredag och kram från mig.

Annika

88:an

Hej hej

Mitt i den svenska högsommaren fyller min pappa Kurt år.

Hela 88 år har han nu hunnit fylla, den forne skogvaktaren på Christinehof.

På födelsedagen samlades vi för att fira jubilaren hemma i Brösarp.

Barn och barnbarn kom, och för allra första gången även ett litet barnbarnsbarn.

Det blev en härlig sommardag då vi njöt av en god smörgåstårta i solskenet. Och vad kunde väl passa bättre till kaffet när man fyller 88 år, än den traditionella glasspinne ”88:an”!

En lite extra tanke gick såklart till mamma Ingrid som jag vet hade njutit av att se sin familj samlad i sitt älskade Brösarp.

Dagens citat:

Det är en olycka att det är för liten intervall mellan den tid då man är för ung och den då man är för gammal.

Glöm aldrig bort att ålder egentligen bara är en siffra. Allt handlar om hur man känner sig i sinnet.

Ha det gott och kram

Annika

Min stjärna.

Hej.

Året som gått och snart är över, har varit ett bra år för mig. Jag har haft hälsan och jobbet har rullat på utan större missöden. Egentligen har jag ingenting att klaga på. Ändå har det skavt…

Efter sommarn kände jag mig mer och mer tyngd och ledsen. Kanske var det skuggan av min hunds sjukdom som tyngde. Kanske var det andra privata saker som blev för mycket för mig. För första gången i mitt liv var jag mest bara ledsen.

Strax innan jul fick jag en ”uppmuntranspresent” av mina tre döttrar. Det var den där fina julgransstjärnan som jag så länge önskat mig.

-mamma, vi vill att du ska ha den. Varje år när vi sätter upp den, så ska vi minnas och tänka på vår egen stjärna, vår Johnnystjärna.

Alldeles lagom till jul fick jag hem hans urna igen. Johnny var återigen där han hörde hemma – här hos oss.

Såklart sköljde minnen över mig. Alla minnen av min trogne följeslagare. Men märkligt nog kändes mitt hjärta lite lättare. Tomt och sorgset, men ändå en smula lättare.

Jag har mina underbara dunbollar som ger glädje, skratt och mys, men som en skugga finns Johnny alltid där ändå. Vår fine Johnny.

Vad framtiden har i sitt sköte det vet jag inte riktigt ännu. Den som lever får se.

Dagens citat:

Varje ord får konsekvenser. Varje tystnad också.

Tack mina fina döttrar för er omtanke. Jag älskar er så.

Ha en underbar dag alla som kikar in här.

Kram Annika

New York

Hejsan.

I början av december åkte jag iväg på lite semester. Eller, egentligen var det mest för att äntligen få träffa min äldsta dotter några dagar. Några få, dyrbara dagar med min älskade fina Andréa.

Andréa bor i Auburn i Alabama, men vi bestämde oss för att ses i New York istället.

Jag hade bokat hotell åt oss i Queens, dit jag anlände ett dygn före Andréa. Av mina döttrar hade jag fått tydliga instruktioner om att undvika stadsdelen Bronx. Delen av New York som var det stökigare och farligare området. Det där första dygnet hamnade jag dock på lite tvivelaktiga områden ändå… Så kan det gå med vilsna mammor i storstan…

Men så kom hon äntligen, min Andréa, och vårt äventyr kunde börja på riktigt.

Vi besökte New Yorkbornas stolthet, deras centralstation, vilken inte var vackrare än Stockholms centralstation tyckte jag.

Vi tog oss till biblioteket, New York Public Library. Ett stort maffigt bibliotek i en oerhört vacker byggnad.

Vi hade tur med vädret. Visserligen var det rejält kyligt om öronen, men vi gick torrskodda och ibland kikade till och med solen fram. Efter att ha investerat i vars en likadan mössa så höll vi oss riktigt varma och goa.

Vi strosade runt i Central Park både länge och väl.

Vi studerade skridskoåkarnas olika stilar och njöt av stadens vackra skyline.

Såklart tog vi oss till den rikare delen på Manhattan, Upper east side, till huset där Andréa jobbat några somrar för länge sen.

Vi såg Empire state building och vi vandrade på Brooklyn bridge.

Vi shoppade på Fifth avenue och vi njöt av julstämningen vid Rockefeller center.

Vi kände stadens puls på Time Square, där vi satt en stund på den berömda röda trappan.

Självklart åkte vi ut till Memorial 9/11. Minnesmonumentet av 11 september attackerna. En märklig plats, som grep tag och berörde.

Efteråt strövade vi länge och väl i det vackra nybyggda shoppingcentret vid Tower of freedom/One World Trade Center.

På våra fyra dygn tillsammans hann vi nästan med det mesta som man bör se när man är i New York. Frihetsgudinnan lämnade vi dock åt sitt öde. Istället gick vi på musikalen Frozen på Broadway, vi besökte julmarknader, vi vandrade på High Line Park, vi åkte tunnelbana så det stänkte om det. Vi åt på restaurang och vi trängdes i folkvimlet. Vi pratade, skrattade och upplevde. Men mest njöt jag av henne – min tös.

På fyra dygn hinner man med mycket. Men fyra ynka små dygn är på tok för kort tid att träffa en dotter som man älskar och saknar så innerligt. Tårarna flödade och jag avled en smula när jag kramade henne hejdå för en lång tid framöver.

Min flygresa hem blev en utdragen historia, men det var det värt för allt kul jag fått tillsammans med min dotter. Minnen som ingen kan ta ifrån oss.

Tack min älskade tös för den här gången.

Dagens citat:

Det finns så mycket sjukt här i världen. Men det sjukaste är fortfarande att amerikaner har skor på sig inomhus.

Ha det gott och kram

Annika

 

Scroll to Top