Gyllebosjön

Vår tid.

Hejsan.

Hösten, det är en härlig tid. Den är här nu.

Jag njuter alltid av den här tiden på året, då den första höstdoften känns i luften. Alldeles extra njuter jag nog det här året.

Min älskade fine Johnnyhund har en elakartad cancertumör i bakbenet. För varje morgonrunda han kan hänga med på, så är jag överlycklig.

I förra veckan vandrade vi som så ofta ett varv runt Gyllebosjön.

Som vanligt höll jag ett granskande öga på Johnny och på hans sätt att gå. För första gången kunde jag ana att han kanske haltade en liten smula och gick lite stelare. Vi pausade ofta.

Småhundarna hade fullt upp med sitt…

Jag njöt av naturens egna konstverk.

Den ena hösten är inte den andra lik, och jag är smärtsamt medveten om att nästa år kan se helt annorlunda ut…

För första gången visade Johnny tydliga tecken på smärta i sitt ben. Som hon skrev, min veterinärdotter, Histiocytic sarcoma är ingen barnlek…

Men nu är nu, och vi gör varje dag så bra som det går.

Dagens citat:

Ibland kommer någon in i ditt liv och ger dig känslan av att du är HEMMA, oavsett var du är.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

De sista dropparna av sommar.

Hejsan.

Efter kvällsmaten tog jag min cykel på en liten tur. Nere vid sjön stannade jag till en stund. Det märks tydligt hur mörkret kommer smygande, tidigare och tidigare för varje kväll.

Traktens ungdomar passade på att suga de sista dropparna ur årets sommar den här fina kvällen.

De vackra tjejerna tog sig kanske sommarns sista dopp från bryggan. En bit bort satt den tama andfamiljen och gjorde sina fjädrar vackra.

Det plaskades både av töser och av änder i det ljumma vattnet. Kvällen kändes nästan magisk.

Så fick de syn på mig, och kom vaggande emot mig … änderna alltså… ivriga efter kaksmulor och andra godissaker.

När jag kom hem så lyste det inbjudande i lilla gäststugan. Jag tänkte en stund på min dotter långt där borta i Alabama. Det högg som alltid till i mitt hjärta… Det dröjer länge innan hon kommer hem igen, men så fort som tiden går, så säger det nog bara ”phåffff”, så är hon hemma igen.

Hennes katt, Felix, sitter ofta på verandan och kikar även han på lilla gästhuset. Han längtar nog också… Vi ser till så ”hennes hus” är redo, närhelst hon än behagar komma hem.

Dagens citat:

En del människor vill ha en stor flott villa, en dyr fin bil och massor av pengar. Andra vill bara ha en liten stuga i skogen långt bort från de här människorna.

Vi är alla olika. Med olika mål och drömmar. För mig passar det bäst med ett litet hus i Gyllebo på Österlen.

Kram Annika

Ensam löpare.

Gomorron.

Jag älskar att börja min dag med en ensam löprunda i skogen. En stilla tur på stigarna runt den gamla sjön.

Förut hade jag alltid min svarta Johnnyhund med vid min sida. Nu på ålderns höst så har han låtit mig förstå, att ska han med så ska vi göra roligare saker än och bara springa. När mina joggingskorna snöras på så vänder han bara lugnt om och kurar ihop sig i sin korg istället.

Att hitta rörelseglädjen och utmana sig själv är en skön känsla. De allra flesta klarar av någon form av rörelse. Om det så bara en tur med rullatorn, så gör det till en vana och hitta på en utmaning som är möjlig att klara.

Efter den lilla triathlontävlingen här i Gyllebo, så  föddes en tanke i min hjärna. En liten plan om att kanske delta nästa år. Hur svårt skulle det vara att cykla de där två milen på min tantcykel egentligen?

Sagt och gjort… jag hoppade upp på den gamla cykeln för att testa. Jag trampade ut i skogen med en enkel karta i nypan. Med en cykelkorg som skramlade öronbedövande susade jag nerför den första tvättbrädsliknande backen. De två enstaka växlarna bråkade en smula, men framåt gick det.

Ja, att cykla de där två milen var egentligen inte särskilt svårt. Det jobbiga kommer väl när man ska blanda in simning och löpning också…

Bäst är ändå en stilla löprunda, ensam i skogen.

Om två veckor är det dags för tjejmilen igen. Min ischias plågar mig ännu, men när väl nummerlappen sitter fastnålad på tröjan tjocknar pannbenet. Det bara är så! Hoppas just ni hittar utmaningen som passar i era liv och för just Er och era förutsättningar.

 

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Jag fokuserar på allt det som jag faktiskt klarar av, istället för det som inte går. Det är inte så svårt att komma igång med träningen, det handlar mer om att aldrig sluta när det kommer motgånger.

Kram Annika

Avkoppling hemmavid.

Gomorron.

Det är den tiden på sommarn då allt stillar sig en smula. Hetsen och brådskan stannar av. Det är som om människor plötsligt inser att allt de behöver är lite avkoppling och lugn och ro de sista dagarna av sin semester.

Nere vid Gyllebosjön kommer ännu husbilar och campare i en strid ström. Men det vilar ett större lugn över de flesta semesterfirare nu.

Jag och hundarna vandrar också lite lugnare på våra runder. Värmen gör att vi sänker hastigheten. Då och då svalkar hunden Johnny sig i det sköna vattnet. Hundar vet minsann hur man tar vara på livet… varför gräva ner sig över tunga cancerbesked när man kan ”gräva guld” och pinka revir istället…

Luften är helt annorlunda nu än vad den var i våras. Skön sensommarluft, så härlig att andas in.

Hemma hos oss gör sig Stefan redo för jaktsäsongen. Först ut är ”bockajakten” som smyger igång i augusti. Jakttornen är renoverade och översynade. Jag gillar inte rådjurskött (mest bara såsen), så i hemlighet hejar jag alltid på bocken.

Jag följer gärna med ut i skogen, men istället för bössa på ryggen, tar jag med min kamera.

Ja, det är en härlig tid, den här lite lugnare sensommartiden.

En annan härlig sak med sensommarn är att trädgården bjuder på så mycket vackert i blomsterväg.

Dagens citat:

Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.

Varma kramar från mig.

Annika

Rätt som det regnar så kommer det en skur.

Hejsan.

Om vi var nära jordens undergång i fjor, då torkan och värmen fick många att befara både växthuseffekter och miljökatastrofer, så har det i år återgått till en helt normal svenska sommar igen. Sol och regn i spridda skurar.

I år är det frodigt och grönt i skogen igen, så som det brukar vara.

Det var en sådan här ”regnskurskväll” som vi passade på att ta ett varv runt sjön. Jag, hundarna och Emmy.

På den fina rastplatsen i skogen hade en familj slagit ner sina bopålar. Det såg så mysigt ut när vi passerade deras läger.

När himlen skiftade färg till mörkblått och nästa störtskur hängde i luften, då fick vi slänga upp den långsammaste lilla hunden i ryggsäcken och skynda på våra steg.

Hemma på vår egen tomt gick rådjuret med sitt lilla kid och åt av det frodigt, gröna gräset. Precis så som det ska vara en helt vanlig svensk sommar på Österlen.

Dagens citat:

Det är bättre att göra något bra av den dagen som är, än att gnälla över den dagen som inte blev som man ville.

Ha det riktigt bra och kram.

Annika

 

Killen i mitt liv.

Hejsan.

Ni som följt min blogg ett tag, vet nog redan vem jag syftar på. Grabben som är med på det mesta jag hittar på. Killen som aldrig tvekar att ta en tur med mig oavsett väder, vind eller årstid. Han som så ofta skymtar här på bild. Han som fullkomligt älskar Gyllebosjön.

Såklart menar jag min Johnny-boy. Min underbara flatcoated retrieverhund.

Idag tänkte jag tillägna honom det här blogginlägget eftersom han nyss jubilerat och fyllt hela tio år.

För att fira Johnnys födelsedag startade vi som alltid – med en skogstur runt sjön. Han älskar sitt Österlen och sin Gylleboskog.

Såklart hängde resten av gänget också med den här morgonen. En dotter och de båda småhundarna.

För att göra Johnny riktigt glad, så låter man honom såklart bada. Trots att han är en hundras som är avsedd som apporterande fågelhund, så badar han mer likt en feg tant. Han vägrar att simma där han inte bottnar. Istället sänker han vällustigt sin kropp ner i det grunda vattnet och frustar förnöjt.

Såklart fick han bada i Gyllebosjön på sin 10-årsdag.

På badplatsen i Gyllebo råder hundförbud nu på sommarn, men i resten av sjön är det fritt fram för vattenälskande hundar.

När vi sedan vandrade hemåt planerade vi för kvällens födelsedagsfest. Husse skulle fixa gofika och vi tänkte ha det lite extra festligt för vår Johnny.

Men den här eftermiddagen blev helt annorlunda än vad vi först planerat…

Strax efter middagstid ringde telefonen och jag fick ett skarpt hemvärnslarm. Det var en dam som försvunnit i Sjöbotrakten. Istället för att fira födelsedag i Gyllebo så fick Johnny göra det han älskar allra mest, att jobba som patrullhund i sitt militärförband, och delta i söket efter kvinnan som försvunnit.

På kvällen hittades tanten välbehållen, och såklart blev det tårtkalas när vi trötta anlände hem till Gyllebo igen. Slutet gott, allting gott… och särskilt god var prinsessbakelsen….

Dagens citat:

En hund är den enda som älskar dig mer än den älskar sig själv.

Må väl och ta hand om era fyrbenta vänner, det är de värda.

Kram Annika

En promenad med extra-allt.

Hejsan.

Det var en tidig morgon strax före midsommar. En vanlig runda runt sjön, precis som tusen gånger förut. Men vid min sida gick hon, hon som jag längtat efter ett helt långt år. Min äldsta dotter.

Morgonen var mättad efter nattens regn och åskoväder. Naturens kändes lika nytvättad som de nymanglade lakan jag dagen innan lagt i gästsängen.

Sommarblommorna hade avlöst alla vårens plantor.

Vid slottsstallet var det tyst och stilla. Inte minsta lilla gnäggning hördes, inte ens en liten hästafis.

Vid sjöns badplats hade majsen växt till sig av den senaste tidens regn.

På scouternas brygga låg änderna och vilade sig i solen.

-här kan vi väl sätta oss en stund, sa jag till min dotter.

-nej mamma, nu ska vi inte störa fåglarna, svarade hon, som den typiska djurvän hon alltid har varit.

Alltså smög vi bara tyst förbi.

För mig var det en av tusentals rundor runt den här gamla sjön. Ändå kändes det som varenda sekund var så värdefullt. Dyrbar som guld.

Tillsammans med den dotter jag bara träffar några dagar varje år. En promenad precis som vanligt, men ändå något alldeles speciellt! Som nyttig proteindryck för mitt glödande mammahjärta.

Dagens citat:

Inte förrän längtan går över till saknad förstår man hur underbar längtan är.

Jag längtar redan tills nästa gång hon kommer hem. Tills dess ska jag se till att hålla stigen runt sjön upptrampad.

Kram Annika

Fullpackad som en åsna.

Hej hej

När jag vandrar i skogen runt Gyllebosjön, känner jag mig ibland smått fullpackad som en åsna.

Såklart ska hela gänget ”hund” med när det vankas promenad.

En av mina små pomeranian, Molly, orkar oftast bara gå halva rundan. Då måste en ryggsäck följa med som är speciellt för henne. Annars får hon hänga över min arm, och ni skulle bara visst hur jobbigt det är att konka runt på tre kilo hund i armvecket.

Nu när våren är som vackrast så ska såklart bästa kameran också med. Dunderklumpen som väger flera kilo, men tar de bästa fotona.

Ibland har jag även en liten lånehund, Snowie, med. Hon älskar också att sitta i den där ryggsäcken.

Det är sannerligen tur att stora Johnnyhunden orkar gå på sina egna ben. Jag älskar mitt gäng och att gå på vandring med dem är det bästa som finns.

Tack min dotter Amanda, som står för bilderna i det här inlägget.

Till en annan dotter i USA, vill jag skicka en lite privat hälsning idag. Ett stort grattis Andréa på din födelsedag.

Dagens citat:

Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet, utan att vandra på jorden.

Ha en fin dag, vad ni än tar er för.

Kram Annika

I ett skönt vårregn.

Hejsan.

Jag älskar vårdagar med duggregn.

Kanske är det för att jag får ha allting för mig själv och för det mesta är ensam i naturen då. Det är inte många jag möter på min runda de dagar då regnet öser ner.

Fast mest älskar jag nog vårregnet för att alla dofter framträder så väl och allting känns friskt och skönt.

I förra veckan hade vi dagar med just sånt vårregn. Det blir en härlig känsla när alla blommor får suga i sig av regnet. Grönt och frodigt.

Det är inte bara små blåa scillor som behöver vatten. Mina hundar brukar också bli törstiga på vår runda. Store Johnny kan dricka själv direkt ur sjön, men småhundarna brukar få dricka ur min kupade hand.

När jag och hundarna är ute i busvädret och blir både leriga och jordiga, då ligger våra katter inne i soffan och trycker. De gillar inte regn och rusk.

Dagens citat:

Trygghet beror inte på hur mycket man har, utan på hur mycket man kan vara utan.

Egentligen är det väldigt få saker som man verkligen måste äga för att må bra. Hälsan, lite humor,  min kamera och mina hundar – det är det viktigaste för mig.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Löken tittar upp

Hejsan.

Även om vi haft kallt och kylslaget här nere på Österlen, så spritter det av vårtecken och växtkraft överallt.

Min lilla rödsippa i trädgården är på väg att slå ut. Men även vitlöken som jag petade ner i en ektunna i höstas, är nu på väg upp. Vitlöken från Mandelmanns som jag skrev om HÄR.

Julrosorna står i sin vackraste prakt just nu.

Inne hos min söta, tyska granne blommar det alltid för fullt. Avundsjukt kan jag konstatera att den kvinnan har gröna fingrar. Samtidigt gläds jag eftersom jag kan njuta av hela härligheten utan att lyfta ett finger. En buske jag inte vet namnet på, blommar med sina sötaste rosa små blommor just nu. Jag hade tänkt fråga grannen om vad det där är för något, men det brukar sluta med att jag blir ännu mer förvirrad än jag var från början. Ja, sådär är det med mina språkkunskaper, i synnerhet i det tyska språket. Men njuta av blommor, det förstår jag mig på, oavsett vilket språk de talar.

Inne i mitt eget orangeri har den stora hortensian som tidigare spelat död, nu satt en väldig fart. Fullt med små hårda blomsterknoppar döljer sig i den spirande grönskan. Underbart.

Men bäst är som alltid naturens egna vårtecken. Fåglarnas läte, vädrets makter, naturens dofter och vinden mot huden. Jag älskar det.

Dagens citat:

Ju äldre jag blir, desto mer vill jag undvika drama, stress och konflikter. Jag vill bara ha ett mysigt hem, god mat och vara omgiven av människor som jag älskar.

Jag tror att vi ofta stressar runt och jagar lyckan, så finns den inom oss precis där vi är. Prova att stänga ner telefonen en dag och gå ut i naturen och bara vara. Känn, se, lyssna och bara andas.

Kram Annika

Scroll to Top