Gyllebosjön

En kalasfredag.

Hejsan.

Det var Alla Hjärtans Dag, och hela naturen andades kärlek.

Vädret här i Gyllebo var vårlikt och fåglarna sjöng som om det vore april månad. Snabb som en liten iller jobbade jag undan det sista på mitt kontor och gav mig ut i den sköna solen.

Vid slottet gick alpackorna och såg ut att vara smått yrvakna i de skarpa solstrålarna. I deras hage hade det som vanligt blivit en liten översvämning som bara var vacker mot alla de utslagna snödropparna.

Min favoritalpacka kom som så ofta mot oss när vi kom vandrande. Den har vi döpt till ”Per Gessle”, och jag tycker att den är så himla gullig. Det är något med den ljusa luggen som påminner om Gessles frisyr i unga år.

När vi småpratat med Gessle ett tag, vandrade vi vidare ner mot sjön.

Solen glittrade i vattnet. Träden vid stugan ute på udden skimrade ännu gråare än vanligt. Vad det där silvergråa egentligen är som täcker grenarna, det vet jag inte, men det ser trolskt och mystiskt ut på något vis.

Vid badplatsen låg badbryggan fortfarande på sniskan. Fast även om den här dagen skvallrade om en annalkande vår, så lär det dröja innan platsen är fylld med badsugna människor.

Med en ischias som blivit värre och en begynnande förkylning i kroppen vandrade jag vidare i solgasset. Lite småkrämpor får man ta… hemma på bordet väntade en bamsebukett med vackra rosor på mig. Kärlekens högtid kunde nog inte valt en finare dag.

Dagens citat:

Låt inte människor eller situationer göra dig upprörd. Båda är maktlösa utan din reaktion.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

En morgon jag minns.

Hejsan.

Det finns så många morgnar som ser nästan precis likadana ut. Allihopa flyter de liksom ihop i minnesbanken efter ett tag. Men så finns det några dagar som jag kommer ihåg sådär lite extra mycket.

För nästan precis fyra år sedan hade vi det kallt här i Gyllebo. Isen hade börjat lägga sig på sjön.

Lite pudersnö låg på marken och morgonen var så vacker.

Längst ute på sjön, där isen ännu inte hade hunnit frysa till, samlades alla gässen. Där ute är det lite strömt tror jag, eller så är det för att alla fåglarna sprallar så med fötterna så det inte så lätt blir is där. (förresten – sprallar är nog skånsk dialekt och betyder sprattla)

Det var en alldeles särskilt vacker morgon, och jag minns den så väl.

Dagens citat:

Måndagar suger inte. Ditt jobb suger.

Jag är tacksam att jag har ett jobb och jag är tacksam att få uppleva just den här måndagen. Jag önskar er alla en härlig dag.

p.s Idag ska jag åka till blodcentralen och lämna blod. För 50:e gången. Det borde alla som har de rätta förutsättningar också göra. Det känns knappt och räddar liv! Bara gör det, ni som kan!!

Kram Annika

 

 

Så härlig tid.

Hejsan.

Det är verkligen en härlig tid nu efter jul. Tiden då man längtar efter värme och fågelkvitter. För varje dag märker man hur det blir en smula ljusare på kvällarna.

Att varje dag upptäcka nya saker är så hoppfullt. Tiden står liksom aldrig stilla i naturen. Varje dag har något nytt och alldeles eget att bjuda på.

Efter några stormiga nätter hade badbryggan vid Gyllebosjön lossnat och hamnat helt på sniskan.

Bitar av vassen hade samlats likt en stor flotte på vattenytan i en liten vik. Mitt i alltihopa låg en gul tennisboll och guppade. Jag tänkte på min fine Johnnyhund… åhhh vad han hade älskat att få storma ut i vattnet och ”rädda” den där gula bollen.

Två tålmodiga alpackor går ännu runt i sin hage vid slottet. Det är han som vi döpt till ”Per Gessle” och hans kompis. Ifrån att ha varit ett helt litet gäng förut, så verkar det som om de bara är de här två charmknuttarna kvar nu. Alpackor är så fina djur tycker jag.

När vädret har tillåtet så har en liten kompis fått följa med mig ut. Inte runt hela sjön, men väl en liten bit ut i skogen. Jag tror att det är bra för små gossar att tidigt lära sig hur naturen hörs, känns och luktar.

 

Dagens citat:

Hon hade den där konstiga vanan att vara sig själv hela tiden, och därför tyckte  inte alla om henne.

Ja det är sannerligen bättre att bara vara omtyckt av några enstaka människor, och få vara den man är på riktigt.

Ha det gott och kram

Annika

 

 

Man blir så glad

Hejsan.

Alltså, tänk vad lite strålar från en sol kan göra för vårt välbefinnande.

I går när jag och hundarna strövade runt sjön fick vi alla tre lite sol på våra bleka näsor.

Det var nästan så det kändes lite vår i luften. Vattnet i bäcken hoppade och porlade i en vild dans. Av den gångna veckans regnande syntes ännu en hel del spår i form av stora vattenpölar i den mjuka grusvägen.

Man blir så glad så fort solen kikar fram. Och man blir så glad så fort en liten solstråle kommer på besök… en solstråle i form av ett älskat barnbarn.

Dagens citat:

Tiden den går, livet är så kort. Allt för kort för att gömmas bort. Så gör det du vill och blomma ut. Njut av din spegelbild, vår tid är nu.

// Marie Fredriksson

Ha en riktigt fin lördag. Kram Annika

Man måste säga gäss till livet.

Hejsan.

Även om det är regnigt och grått dagarna i ända nu, så måste man säga yes, yes, yes … gäss till livet.

Man  måste se ljuset i tunneln och härda ut.

Jag är så tacksam att mina små hundar är lika förtjust i stormiga och regniga skogsvandringar som jag själv är.

Det är förstås inte något  vackert fotoväder just nu. Men å andra sidan har jag klantat till det för mig och slagit sönder mitt finast objektiv. Om jag nu ska se det hela från den ljusa sidan, så var det bästa tiden på året för sådana klumpigheter.

Man får försöka skratta och vara glad så mycket det bara går. Leif gås on.

Dagens citat:

Även om yttre omständigheter kan vara svåra, så är nyckeln till lycka hur vårt sinne svarar på dem.

Ha en härlig söndag alla fina och kram från mig.

Annika

 

En sjö, en Emmy och två hundar.

Hejsan.

Det kunde nästan inte bli en bättre dag för mig. Jag njöt av att solen försökte kika fram, jag njöt av att ha en hel dag tillsammans med min dotter och jag njöt av mina två ”lurvtussar.”

Trots att det var ganska kallt och temperaturen låg strax under nollan, så tyckte jag mig kunna höra att fåglarnas sång förändrats. Kunde det vara så att även de sett i kalendern att vi går mot ljusare tider nu?

Såklart behöver fåglarna inga kalendrar för att veta att dagarna blir några minuter längre för varje dag som går nu.

Men jag behöver almanackor. Kalendrar där jag kan räkna ner dagarna tills allt roligt som ska ske. Små inplanerade resor, viktigheter och annat som inte får glömmas bort.

Och där längst bak i min nya 2020-års kalender finns ett stort viktigt kryss. Det är då vi ska ut på tur igen – jag, Emmy och några hundar. En sjö, en Emmy och två hundar…. eller kanske tre…

Dagens citat:

Det finns saker vi aldrig kommer glömma, det finns känslor som alltid kommer att leva i oss. Det finns minnen som får oss att le och det kommer att finnas andra som gör att vi fäller en tår. Det finns människor, så viktiga, att vi alltid kommer att bära dem i den lilla platsen som kallas hjärtat.

Ha en riktigt härlig fredag och kram från mig.

Annika

 

Stilla och tyst.

Hejsan.

Dagarna mellan jul och nyår har varit tysta och stilla. Åtminstone för min egen del, eftersom jag ådrog mig en hejdundrande förkylning på själva julafton.

Löparskorna har fått flytta en bit längre in i farstun för några dagar. Att löpträna känns inte riktigt bra.  Men en förkylning kan inte stoppa mig från att vandra.

En stilla och tyst morgon vid Gyllebosjön, det känns alltid stärkande och skönt.

Till min förfäran (och kanske till familjens lättnad) så försvann min röst också dagarna efter jul. Jösses, aldrig förr har jag väl haft så mycket att förtälja världen.

Att klä sig i ett varma ullkläder och vara ute i friska luften, det får förkylningsbacillerna att flyga all världens väg.

Minns ni föresten den fina ulltröjan som mitt barnbarn Scott fått av sin underbara faster!? Alltså, den tjejen är så omtänksam och go tycker jag. När hon reste runt i Sydamerika köpte hon med sig likadana tröjor till alla ungdomarna i sin familj. På julafton var hela gänget så här tjusigt klädda.

Dagens citat:

Din ålder anger inte din mognad, din skolgång kännetecknar inte ditt intellekt och rykten fastställer inte vem du är.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

 

Hjärnstark av löpning.

Hejsan.

Det är den absolut mörkaste tiden på året just nu. Och kanske känns det extra mörkt hos oss som inte fått någon snö alls.

Men under de senaste tio åren som jag aktivt löptränat så har jag känt att jag mått så mycket bättre av att springa.

Egentligen är det hunden Johnny som jag har att tacka för att jag började springa. Han skulle bli militärhund och jag militär. Två uthålliga soldater skulle vi bli, han och jag. Kravet var att kunna springa 3 kilometer på 18 minuter. Inget högt krav tycker nog vissa. Men för mig som aldrig sprungit en hel kilmeter som vuxen, blev det en helt ny livsstil.

Så här tio år senare springer jag fortfarande regelbundet. Numera känns det inte alls som något tvång. Istället är det som joggingskorna kallar på mig när de vilat någon dag.

Såklart har jag varit skadad vid några tillfällen. Både en hälsporre och några jobbiga diskbråck har satt käppar i hjulet. Då har det krupit i kroppen på mig, när jag fått hålla mig till raska promenader istället.

Motionscykel och löpband är inget som lockar. Här på Österlen har vi förmånen av att kunna löpträna utomhus året om.

I förra veckan, när jag gav mig ut en gråmulen mörk morgon skänkte jag Johnny en tacksam tanke. För visst känns det att man blir hjärnstark av att springa, och med åldern gäller det att vara rädd om de där små hjärncellerna.

Dagens citat:

Du kan beskylla hela världen för dina problem, men inget ändras förrän du tar ansvar för din del.

Vad passar bättre att starta en ”lillejulafton” med, än en löprunda i skogen?

Kram på er från mig.

Annika

 

 

Som att promenera med små fjädrar.

Hejsan.

I går startade vi dagen med en tur runt Gyllebosjön.

Att numera bara ha två små miniatyrhundar med sig i koppel, är en mycket märklig känsla. Istället för 42 kilo hund att hålla reda på när Johnny levde, så har jag nu bara lite drygt 6 kilo totalt.

Det känns litegrann som att vara ute och vandra med två fjädrar.

Men jag är så innerligt tacksam att jag har mina dunbollar. Fina Molly och Lykke. Att ändå har små vänner med på promenaden, det är en stor tröst.

Just den här gråmulna söndagsmorgonen hade jag även min stora ”nallebjörn” med på promenaden. Vid min sida lufsade Stefan också med och förgyllde min dag.

Dagens citat:

Det är svårt att vända blad när du vet att någon inte kommer att finnas i nästa kapitel, men historien måste fortsätta.

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

Tiden har inte riktigt räckt till.

Hejsan.

November såg för min del ut till att bli en lugn och stillsam månad. Jag hade inget extra inplanerat i min kalender…

Men det har liksom ändrats en smula nu och jag har fått prioritera olika saker. Såklart får mitt arbete alltid gå först. Det avlönade arbetet kommer alltid före … Bloggen får istället lite stryk på foten nu, så till er letar jag upp härliga bilder från arkivet istället.

När jag kikar runt i mitt bildarkiv så minns jag det där året då vi fick snö redan i början av november. Ingen människa trodde att snön skulle ligga kvar mer än i några få dagar, som alltid här på Österlen. Oktober hade varit mild och regnig. I marker och beteshagar fanns vattensamlingar och jorden var riktigt vattensjuk på sina ställen. Så började det så snöa och jag kan ännu minnas de stora runda flingorna som först smälte bort när de träffade marken. Men allteftersom dagen gick så blev världen allt vitare och vitare…

Men med facit i hand så skulle det visa sig att vi fick en riktigt vit jul och vinter det där året. Jag älskade det! Minns ni den julen och den vintern?

Det ska bli spännande att få se hur allting blir i år!

Dagens citat:

Hemligheten till din framtid är gömd i din dagliga rutin.

Skaffa er så många goda rutiner som möjligt, det gör livet så mycket bättre.

Kram Annika

 

Scroll to Top