oktober 2024

Äppel och våffeltider.

Hejsan.

Den där dagen då jag var med min dotter och barnbarnen vid Haväng så passade vi på att stanna vid ett av alla ställen där man säljer frukt här på Österlen. Vid den här tiden ska man verkligen frossa i svensk frukt tycker jag.

I Ravlunda stannade vi igen för att titta på Scotts favoritkor, nämligen highland cattle, och visst är de väl fina. Det sägs att den rasen ska vara så snäll, även om Stefan har lite andra erfarenheter…

På eftermiddagen när vi kom hem så stod våfflor på önskelistan. Jag fick ovärderlig hjälp av Scott, och när det var dags att slicka grädde från visparna, då hjälptes vi alla åt såklart.

Sedan lät vi oss alla smaka av de nygräddade våfflorna. Alltså, visst är det supergott med våfflor!! En stor favorit hos mig.

Dagens citat:

Ibland flyger tiden som en fågel, ibland hasar den som en snigel – lyckligast är vi när vi inte märker vilket.

Ja så är det nog. Ha en fin sista oktober nu.

Kram Annika

Äppel och våffeltider. Läs mer »

Nästan synd.

Hej hej

När det nu närmade sig en ny månad så tyckte jag att det ändå fick vara dags att gräva upp mina dahlior. Vi hade ju ännu inte haft någon frost att tala om, och temperaturerna hade varit över det normala under en lång tid.

Solen sken och ännu var det fullt med härligt utslagna dahlior, så ja, det var nästan synd att gräva upp dem ur jorden. Samtidigt känns det ju så skönt att ha det gjort. När kylan plötsligt är här så är det skönt att ha det jobbet klart.

Medan jag pekade och skrev små skyltar om vad det var för olika sorter, så grävde Stefan upp knölarna, en efter en.

Vi hade en skön dag i trädgården, så jobbet var bara härligt och mysigt, även om det ju nästan var synd på alla blommor.

I garaget hade Stefan förberett en plats där knölarna skulle ligga ett tag för att torka. Sedan kommer de att få bo i en gammal kökssoffa ute i orangeriet. Förra året fungerade vinterförvaringen där bra så jag håller tummarna för att det funkar ännu ett år. På matbordet satte jag in en enda blomma i en vas – årets absolut sista.

Någon morgon senare var det både mulet och mörkt när jag gick ner till bryggan. Ett märkligt sken lyste upp ovanför trädtopparna i skogen. Först tänkte jag att det kanske var mitt livs första norrsken, men nej,  så där ska det väl inte se ut. Det var allt lite läskigt tyckte jag med det där ljuset, men allting brukar ha sin förklaring, så det hade säkert detta också. Kanske var det en campare i skogen som lyste uppåt med en strålkastare…

Och även en mörk och mulen morgon ljusnar till sist, och den kan bli helt fantastiskt vacker.

Hemma har jag tagit fram den lilla korgen där jag brukar ha mössor och vantar liggandes på vintern . Katten Felix såg det genast som världens bästa sovplats och tog förgivet att korgen var ditsatt för hans skull.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Den handlar om en kvinna vars man lämnar henne efter 40 års äktenskap. Det är en lågmäld och vardaglig berättelse om hur Lisbeth hanterar omställningen i livet. Sådär mittemellan bra.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Ha det gott.

Annika

Nästan synd. Läs mer »

Nästan som en vårdag.

Hejsan.

Det var en så vacker dag i förra veckan, då min dotter och de två barnbarnen kom hit en sväng till oss i Gyllebo. Scott hade ett önskemål och det var att köra till havet och till den där stranden där ”man kan gömma sig i ett träd”

Stranden som Scott syftade på var ju Haväng, och med lite medhavd fika så for vi såklart dit för att njuta av den soliga dagen.

Vår medhavda fika bestod av drömrulltårta som pojkarna bakat, och såklart sugrörsdricka. När vi njutit av vår lilla picknick så stod ”smörgåskastning” på schemat. För pojkarna spelade det inte så stor roll om stenarna hoppade på vattenytan eller inte – huvudsaken var att det plaskade rejält. Ju större sten, desto rejälare plask.

Tänk så kul små pojkar kan ha genom att leka längs med ett vattenbryn. Och det kvittar hur mycket man säger åt dem att inte gå ut i vattnet så de blir blöta, för det slutar alltid med blöta strumpor, skor och fötter. För just det är ju mer lag än undantag. Fast just den här dagen spelade det egentligen inte så stor roll. Vädret för så varmt och skönt, ja nästan som en tidig vårdag.

Efter att ha kastat tillräckligt med stenar i vattnet så var det dags för det där trädet som Scott tyckte om att leka i.

Nicolaj som brukar vara som ett litet eko av Scott, gjorde exakt likadant nu också och härmade efter allting som Scott sa. De där små älskade busfröna alltså!!

Nog var det fantastiskt att vi fick uppleva en vårdag så här i slutet av oktober.

Dagens citat:

Man kan leva i ett litet hus men ha utsikt över en stor värld.

Och ju mindre hus man har, desto mindre att städa, och mer tid blir det kvar att njuta av naturen och med med barn och barnbarn.

Ha det fint.

Kram Annika

Nästan som en vårdag. Läs mer »

Kärleksfest i himlen och en rosa morgon.

Hej hej

Bubbliga och babbliga träffades vi igen på bryggan, jag och min vän. Det var som om ingen tid förflutit sedan vi satt där förra gången.

Och det var ju faktiskt inte så länge sedan vi träffades här förra gången, ändå hade vi så mycket att avhandla att tiden bara rann iväg.

Hemma väntade Stefan med hotellfrukost. Vi ”singlade slant” (fast med med träpinnar istället för mynt) om vilken vandringsstig vi skulle välja. Att hinna med alla promenadstråken skulle inte vara möjligt. Lotten föll på att vi skulle ta vägen förbi den lilla udden som kallas för ”Långevass” och sedan tillbaka på ridstigen.

Vi fick en så fin morgon och det smakade sedan gudomligt med brakfrukost när vi kom hem.

Bröllopsdag i himlen

Idag är det 63 år sedan mina föräldrar gifte sig och jag är övertygad om att i himlen är det stor fest idag. Att äta gott och fira saker, det var de så bra på, mina föräldrar. Grattis och skål för kärleken ♥

Jag har varit och tänt ett ljus på graven (något Kurt själv var oerhört noga med sedan han blev ensam) och har jag nu räknat rätt på timmarna så ska det brinna där fortfarande.

Dagens citat:

Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Kärleksfest i himlen och en rosa morgon. Läs mer »

Ensam morgon vid Haväng.

Hejsan.

Det skulle bli en härlig morgon, och jag bestämde mig för att möta dagen på en av Österlens vackraste platser – Haväng.

Inte en enda bil höll på parkeringen när jag anlände. När jag och hundarna kom upp över backen och blickade ut över havet. ja då var det som att få en magsugare i solarplexus. Alltså, så himla fint!

Havängs betagande skönhet tar alltid andan ur mig, och allra mest när en ny höstdag håller på att gry.

Ute i havet dök en fågel hungrigt efter sin frukost. Jag och hundarna vandrade i lagom tempo med siktet inställt på den gamla ålaboden, Stenören.

Vid den vackra ålaboden satt jag sedan en stund och blickade ut över havet. Hundarna snodde runder runt mina fötter, ivriga att gå vidare igen. Nej, för dem behövs ingen återhämtning eller meditationspaus, för dem är det mest framåt som gäller hela tiden.

På tillbakavägen gick vi uppe på heden istället, och svängde sedan bortom mot Lindgrens länga. Vyn där är ju så fin och kanske särskilt nu med alla de mustiga höstfärger.

Nej, inte är det en slump att Haväng blivit en så populär plats att återge i både ord och bild.

Dagens citat:

Jag bryr mig inte om vad någon tänker om mig. Förutom hundar – jag vill vara omtyckt av hundar.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Ensam morgon vid Haväng. Läs mer »

Som sommaren och glödvandring.

Hej

Förra helgen kändes det nästan som om det vore sommar hemma i vår trädgård. Man trodde nästan inte att det var sant när trädgården ännu bjöd på vackra blommor att sätta in i buketter.

Inte hade jag hjärta att gräva upp dahliorna heller, trots att vi bestämt oss för det. De blommade ännu för fullt, och till och med en liten pärlhyacint hade blygt stuckit upp sitt blåa lilla ansikte ur jorden, som om den ville säga ”hörrnini, vi hoppar över vintern i år”.

Stefan stod i sitt anletes svett och högg ved för glatta livet. Vedklyven hade dragit sin sista suck och på den väntade nog bara ”vedklyvskyrkogården” blev jag upplyst om med en uppgiven suck.

Glödvandring

På kvällen var det dags för en helt ny upplevelse för mig. En magisk glödvandring till djupa och rytmiska toner av shamantrummor . En ny utmaning – nästan motsatsen till mina älskade isvaksbad. Från iskallt till glödhett kan man ju säga.

Vi samlades på den vackraste platsen man kan tänka sig, en bit utanför Höör, mitt i Skåneland. Tillsammans hjälptes vi åt att tända de staplade vedträna och satt sedan runt den brinnande elden tillsammans. Vi lyssnade på Per som trollband oss alla med sina starka, tänkvärda och underbara berättelser.

Mörkret sänkte sig över oss, och till sist var det bara glöder kvar av vår brasa. Tiden var inne för att räfsa ut alltihopa till en gång där vi skulle trampa över med våra nakna fötter. Trummorna ljöd runt oss och i en cirkel gick vi runt, över glödbädden, och om igen – varv efter varv…

Glödvandring utövas på många olika delar av världen, som en ritual med kulturella, religiösa och andliga rötter. Glödvandring tros bla. ge rening och kraft, den kan även användas för att bevisa mod eller för att övervinna rädsla. Glödvandring kan även ses som en symbol för människans förmåga att kontrollera både elden och sig själv.

Ett varmt tack till Per Hill och Jesper Nordström Hill för en fantastisk och oförglömlig kväll. Tack för den gudomligt goda fikan vi bjöds på, och tack också min fina vän Tina, som tog mig med på denna upplevelse.

På frågan vi alla ställde oss den kvällen – ”vad är det värsta som kan hända” – visade sig, som så ofta i livet, faktiskt inte hända.

Dagens citat:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss. Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism. Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”Den du matar”, sa den gamle mannen

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Som sommaren och glödvandring. Läs mer »

En sagolik höstmorgon.

Hej hej

Det blev ännu en sådan där vacker höstmorgon då jag var tacksam att jag krupit ur bingen innan gryningen.

Ovanför trädtopparna hängde månen, både rund och full, och lyste upp min väg ner till bryggan.

Morgonen var riktigt varm och vinden var alldeles ljummen mot mina bara ben efter badet. Det kändes smått overkligt när almanackan visade på mitten av oktober, medan den meteorologiska kalendern sa sommar.

Ovanför mitt huvud lyfte gässen upp mot den rosafärgade himlen för att flyga till  böndernas fält och äta sig mätta och feta inför vintern. Jag förstår att många av dem inte längre väljer att flytta söderut, när de kan stanna kvar här i paradiset.

Morgonen bjöd på vackra vyer och detaljer att föreviga. Lekande röda löv och skimrande glansiga svampar.

Hösten är inte bara vacker, nej den luktar gott också. Den tunga doften av höst är nog naturens bästa arom. Alltså den härliga lukten av jord och mylla, till skillnad från vårens parfym, som är lite mer i form av flytgödsel.

Inte alla höstmorgnar är så här extremt härliga som denna förstås…

Men alla morgnar har alltid något speciellt att bjuda på.

Dagens citat:

Det är mycket man inte måste.

Önskar alla en riktigt fin fredag.

Kram Annika

En sagolik höstmorgon. Läs mer »

Morgon vid Stenshuvud.

Hej.

Jag vaknade upp till en ganska blåsig morgon. Det var en östlig vind som gjorde att jag förstod att ett morgonbad vid bryggan inte skulle vara superskönt. Istället packade vi in oss i bilen och susade ner till Stenshuvud.

Solen var precis på väg upp över horisonten och de första glödande strålarna träffade Naturum när vi vandrade nerför backen mot havet.

Vågorna var vilda och busiga. Vi fick vika av ifrån trätrappan då det stod en skylt om att trallbräderna där var nymålade. Men strax var vi nere på stranden.

Hundarna blev totalt vilda av förtjusning. Dock var lilla Lykke helt omöjlig att fånga på bild. Hon är ju en riktig ”mammagris” och så fort jag försökte ta en bild av henne så kom hon sättande och satte sig tätt intill mig. Hon är då ingen lätt fotomodell när hon beter sig mest som ett plåster…

Min plan var att vandra längs med havet förbi Knäbäckshusens strand och ända fram till platsen där stranden tar slut. Dock hade man ännu inte gjort någon ny bro över Rörums norra å, så där fick vi vika av upp mot sommarbyn istället.

Ett tag funderade jag på att ta av mig skor och strumpor och bära hundarna över ån, men istället tänkte jag att det får bli en lärdom till nästa gång, att ta stövlar på mig istället.

Det var vackert genom nationalparken och vid sommarbyn också.

Vid Knäbäckshusens strand hade det kommit upp rejälare staket och skyltar som vädjade till besökarna att inte ta sig ner det hållet till stranden.

Det är allt bra trist att så många människor trotsat förbudet och förstört slänten ännu mer i sommar. Men sådär är det, alla har sina egna åsikter och tycker att de kan göra som de vill.

Jag kikade bara ner på den där saknade stranden, innan vi vände åter mot nationalparken igen.

Morgonen hade sakta övergått till att vara förmiddag och dagen bjöd på ovanligt höga temperaturer för sin årstid.

När vi kom åter till parkeringen vid Naturum träffade vi på den första levande människan den morgonen. Det är nog det bästa med hösten, man har hela härligheten nästan helt för sig själv.

Dagens citat:

Varje slut är en början. Varje början en fortsättning. Varje hinder en förutsättning. Och själva resan är alltid ett mål – gott nog.

Njut av din torsdag.

Kram Annika

Morgon vid Stenshuvud. Läs mer »

Som om skogen stod i brand.

Hejsan.

I takt med att hösten kryper på, så växer min lust att gå och bada lite mer för varje dag igen.

Ljuset kommer också senare och senare för varje dag, så det är riktigt mysigt att plocka fram brygglyktan igen från sitt lilla gömställe i skogen.

Vattnet höll fortfarande nästan tolv grader så det mesta som påminde om höstens framfart var skogens ändrade färg.

Det var brandgult i olika nyanser och när solen steg upp och träffade trädens blad så såg det nästan ut som om skogen stod i lågor.

Himlens moln var extra vackra, som stora fluffiga bomullstussar som speglades i den blanka vattenytan.

Hösten alltså, en så vacker årstid som förtjänar att njutas av.

Dagens citat:

Att vara sig själv är det vackraste en människa kan vara.

Njut av dagen.

Kram Annika

Som om skogen stod i brand. Läs mer »

Den onämnbare

Hejsan.

Dagen då vi besökte Christinehof och dess omgivningar, så passade jag också på att ta en skön eftermiddagsvandring i skogen bakom slottet. Även om jag känner väl till skogarna där, så har mycket förändrats genom åren. Jag valde att gå längs med en av lederna som fanns uppmärkt i ekoparken.

Mitt val föll på den blå leden. Vi strosade i behagligt tempo förbi den lilla åttakantiga byggnaden och den damm där vi en gång hade en räddningsaktion för ett par små kattungar. Pappa Kurt var inte så glad den där gången, och jag kunde nästan höra honom muttra irriterat inne i mitt huvud.

Närvaron av Kurt var plötsligt så väldigt påtaglig där jag gick ensam med mina hundar. Jag kunde inte låta bli att högt säga några ord riktade till honom.  Sekunden efteråt flög en stor, mörkgul citronfjäril runt mitt huvud och dansade flera varv framför mitt ansikte innan den sakta, sakta virvlade vidare iväg över den solbelyst gläntan där jag smått häpet stannat till.

Ja, man får tro precis vad man vill om detta, men efter alla fjärilar som dykt upp på märkliga sätt och ställen, så väljer jag att se det som små kärleksbevis från min far.

Med lätta steg vandrade jag vidare i skogen. I en annan glänta mötte vi ett vidunderligt, sällsamt väsen. Det var en gestalt på fyra meter som tyst vakade där i skogen.

Skulpturen är den ”Den onämnbare” av konstnären Peter Tillberg. Vet man inte om att den finns där, så kan den vid första anblicken nästan te sig en aning skräckinjagande. Jag och hundarna passade på att ta oss en liten vätskepaus vid jättens fötter.

Den blå rundan fortsatte en bra bit till, men jag sneddade genom den välkända terrängen, då tiden rusat och våra magar började knorra efter kvällsmat.

Strax var vi framme vid parkeringen igen. De sista solstrålarna lyste upp restaurang Kronhjorten så vackert och jag stängde av min parkeringsbiljett på telefonen, som man numera måste lösa när man besöker Christinehof.

Dagens citat:

Varje timme i livet är en färskvara som inte går att frysa ner och uppleva vid ett senare tillfälle. Ta vara på varje minut idag och njut av det lilla i stunden.

Njut av din dag.

Kram Annika

Den onämnbare Läs mer »

Rulla till toppen