Månad: oktober 2015

Vackra Baskemölla

Kära Blogg
För exakt ett år sedan var jag med om ett möte jag aldrig glömmer. Det var världens gulligaste säl, som låg på en sten en bit från stranden. Jag satt där på strandkanten och vi tittade på varandra i nästan en hel timme.
 
Just den här dagen bestämde jag mig för att ta morgonpromenaden vid havet och liksom för ett år sedan blev det en tur ner till Baskemölla. Vi vandrade längs havet mot Simrishamn. Även om dagen var grå, så var det bedårande vackert.
 
Nu är det kanske någon (hoppas jag) som uppmärksammar att jag köpt lite nya reflexattiraljer till Johnny och Molly. Det känns tryggt att vi verkligen syns när vi är ute tidigt i gryningen.
 
 
På ett ställe längs havet är det uppbyggt något konstverk av en massa stenar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det där är, men jag fattar att det ligger ett digert arbete bakom.
 
 
Att sitta på strandkanten och blicka ut mot havet, det är ren och skär meditation.
 
Johnny och Molly tyckte inte att det var särskilt roligt att meditera, i alla fall inte så väldigt länge.
Efter bara en liten stund var de båda i färd med en massa annat.
Jag tror nog att det var Johnny som tog hjälp av Molly med att gräva en skyttegrav, för är man krigarhund, så är man.
 
 
Den här helgen är det nästan fyra år sedan jag och Johnny gjorde oss redo för det stora certprovet på Björka övningsfält. Åhhh, det var en fantastisk helg. Det var tufft och vi sattes på hårda prov.
På facebook skrev jag ett inlägg och mamma Ingrid (vår största supporter som verkligen trodde på oss) kommenterade:
 
Härliga minnen!
Resten av min fredag blev det städning och golvmoppning. Jag har blivit bra på att skjuta upp sådana bestyr, men ibland måste man ju, så är det bara.
Efteråt blev det bus med hundarna i trädgården.
 
Dagens kloka ord:
Alla vi människor har problem, så låt oss glömma illusionen om det problemfria livet och istället hjälpa varandra ha det bra tillsammans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Den ena dagen, den andra lik.

 
… men det är inte riktigt sant – varenda dag har något nytt att bjuda, det gäller bara att öppna ögonen och försöka se det.
 
Hej Kära Blogg
 
Varje dag är naturen oslagbar.
Livet rullar på i sin gilla gång.
Vi traskar fram och njuter i skogen.
 
 
 
Så som den store ”King Johnny” gör, så försöker lilla Molly också göra.
 
 
Nu när det blir mörkt fortare om kvällarna blir det mycket mys hemma hos oss, med godsaker och levande ljus.
Det gör denna tiden så härligt mysig. Såklart myser hundarna också och vill alltid ha varsen godsak… eller rättare sagt – Molly vill alltid ha precis den godsak som Johnny har.
 
 
När det inte händer så mycket i mitt eget liv så blir jag så glad över allt som mina döttrar gör…
 
Amanda som kämpar på med sin skola. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, men hon tröskar på och har fått högsta betyg på proven. Härligt min tjej. Jag bara visste att du skulle fixa detta med glans.
Emmy lever loppan i Australien och sista livstecknet tyder på att det nu är hårfärgning som står på schemat. Älskade unge, du behöver inte göra dig så söt, du ska ju ändå inte träffa någon kille där!!!
Andréa pluggar på inför slutspurten och hörs inte mycket av. Men igår kom ett meddelande på telefonen som fick glädjetårarna att spruta. Älskade unge, vad har du nu hittat på?
Jag längtar efter er alla så jag kan dö, men jag vet att ni har det bra och då är det bra.
 
 
Dagens kloka ord:
Bränn de fina ljusen, använd dina finaste lakan, bär dina finaste underkläder, spara dem inte till ett speciellt tillfälle. Varje dag är speciell.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Lilla Loppan Löper.

Kära Blogg
Min lilla valp börjar bli en stor flicka nu. Jag är ganska säker på att den lilla skruttan löper för första gången.
Det är ett ihärdigt slickande, kissande på varenda liten grästuva och rena fjortisfasonerna när Johnny är i närheten. Att försöka träna lydnad med Molly nu är som att dressera en groda.  Det verkar som alla hennes hjärnceller är i oordning, hullerombuller.
Härligt, roligt och utmanande har vi det ändå på vår runda.
 
 
Det är svårt att vara så bestämd och konsekvent som jag förutsatt mig för att vara, när Molly är som värsta charmtrollet. Sitt, stanna kvar … det betyder just stanna kvar och inte smyga fram fyra meter när jag vänder ryggen till. Nåja, hon blir väl sig själv igen och till dess undviker jag bara konflikter och har en massa skoj istället.
 
Den här dagen var det dags att ta bort stygnen på Johnny. Han var såklart i sjunde himmeln. Det finns ingen som Johnny älskar så mycket, som veterinär Per. Per själv är lite blygsam och tyckte nog att han kunde vara lite mindre populär. Men stygnen gick plättlätt att ta bort, Johnny stod still som en stjärngosse på lussemorgonen och skötte sig överväldigande bra. Lilla trollungen Molly var också med den här dagen. Någonting har smittat av sig på henne, för hon var lika spralligt glad över att få träffa Per, och krumbuktade sig alldeles förfärligt mycket, trots sprutor och hårdhänt hantering.
Det blev ett pass till henne också, så vi kan resa över sundet och hälsa på vår älskade Andréa. Lilla Molly har två mjölktänder kvar som inte bör vara där. Vi ska försöka att under lokalbedövning och lugnande medel försöka ricka ut de små rackarna på henne. Men det blir en annan dag.
En hälsning från veterinär Per till hans blivande kollega skulle jag också framföra.
 
På hemvägen stannade vi till hos mamma Ingrid och la ett hjärta vid hennes sten.
Nu har du det fint mamsen, nu när det snart är sådan där spöganatta … skojade bara, jag vet nog gott att du inte riktigt gillade det här med Halloween på Allhelgona helgen.
 
 
Jag måste tacka min lilla dotter Emmy, för alla livstecken som kommer från Australien.
Det är så gott att se att hon har de bra och att det tillslut blev ett kängurumöte. För när man är i Australien, då hör det liksom till att man sett detta djur och inte sprungit och yrat på fel ställe.
Kram på dig min söta dotter.
 
 
Dagens kloka ord:
Erfarenhet är för människan vad årsringarna är för trädet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Tillbakablick.

Kära Blogg
På facebook har det blivit rysligt poppis att publicera gamla nostalgiska foto. Det var när jag dök ner i mina gamla album som tanken på att lite då och då göra en tillbakablick i mitt liv kom upp.
Och vi börjar väl från början.
Här är jag.
 
 
 

Inte vackrare än så här.

Kära Blogg
Nej, jag lovar er, vår natur kommer aldrig någonsin att bli vackrare än så här.
 
Det var så otroligt vackert i skogen vid sjön, att det nästan tog andan av mig. Den här dagen hade jag valt att konka med mig min ”riktiga” kamera, vilket jag är otroligt glad över. Nu när jag laddar upp bilderna i datorn tar de nästan andan av mig.
Jag lovar – det var exakt så här bedårande. Jag har inte redigerat det minsta lilla.
Häng med här och njut!
 
 
Tidigt på morgonen när vi gav oss ut, frös det till och marken blev alldeles vit. Det blev en så vacker kontrast med det vita skimrande gräset och träden som var eldröda och nästan såg ut att stå i brand.
En liten ekorre kilade snabbt, snabbt förbi oss på vår stig. Någon bild hann jag knappt få av den snabbe korren.
 
Mitt emot badplatsen stannade vi till och hade lite hundträning. Lilla Molly fick ett spår med sin favoritsnusdosa som slut. Det var alldeles perfekt att spåra, eftersom jag lätt kunde se var jag gått. Man har då möjlighet att se om hon spårar rätt eller fel. Lite hit och dit gick det för Molly, men slutet hittade hon till sist i alla fall och var mycket nöjd. Johnny däremot,såg väldigt snopen ut att inte han fick spåra. Ibland är det bra att träna sig att vara passiv också.
 
Om ni någon gång ska åka ut i skogen, så är mitt tips att göra det nu.
Det blir inte vackrare än så här.
Alla löv som fallit till marken är torra och krispiga nu. Det prasslar så underbart när man plumsar fram i driver av nerfallna löv av alla de slag och kulörer.
Tiden går fort och snart kommer regn och stormar och förvandlar marken till en svart sörja, Det är härligt då också såklart. Men detta, det är oslagbart!
Jag träffade en kvinna i skogen den här morgonen. Hon sa att hon aldrig i sitt liv sett att hösten varit så här vacker och färgrik. Hon har nog rätt.
 
 
 
Dagens kloka ord:
Livet är som en regnbåge. Du måste ha både regn och sol för att kunna se alla färgerna.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 

En liten bit av sommaren.

Kära Blogg
Dagen var som dagar är mest.
Mitt tandläkarbesök gick bra. Det känns lite som om jag vant mig vid att få sprutor och ha munnen full av en massa attiraljer. Tamponger, skruvstäd, vattenkylda borr och  slemsug …. Eller så är det bara som min flabb liksom har tänjts ut och blivit större.
Nu är åtminstone tanden uppbyggd igen och allt är förhoppningsvis frid och fröjd ett tag framöver. Jag gillar förstås inte ordvalet Fru Tandläkare valde, hon kallade min behandling för  ”omfattande”… Omfattande får mig att tänka på svåra olyckor, stora skador i samband med katastrofer. Ingenting bra. Huhhh!
På Dodevägen fortsatte tillbygget som ingen vet vad det egentligen ska bli. Eftermiddagen bjöd på det mest underbara sommarväder man kan förvänta sig i slutet av oktober.
 
 
Bland alla nerfallna löv på gräsmattan låg något ljust och fångade min blick. Jag trodde först det var ett sådant där godistefat som jag brukade köpa i Linds affär efter badet på somrarna.
Det var ett vackert rosenblad i form av ett hjärta. Naturens tecken.
Lite tråkigare tecken var den döda rödhake som så tragiskt avslutat sitt liv där på vår uteplats.
I mitt lilla orangeri envisas pelargonierna med att fortsätta stå i full blom.
Undrar vad de gör för tecken där de står och pressar sig mot rutan.
 
Den här dagen hade min älskade, fina dotter namnsdag.
Amanda – grattis på din dag.
 
På ett socialt media kunde jag läsa att en annan dotter, Emmy, var ute på kängurujakt.
Jag är så innerligt glad att det inte var krokodiljakt hon var ute på.
 
Snart, snart ska jag åka till vårt grannland och besök en annan dotter, Andréa.
Gud vad jag längtar!!!
 
Älskade döttrar.
 
 
Dagens kloka ord:
När du känner det som om ingen älskar dig, ingen bryr sig om dig, alla nonchalerar dig och alla är avundsjuka på dig.
Då ska du verkligen fråga dig:
Är jag alltför sexig?
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 

Om en hund mådde såhär.

Kära Blogg
Den här dagen var en riktigt skitdag för mig.
Min strävan är att alltid vara glad ”no matter what” liksom.
Jag hade som alltid ont i ryggen och var riktigt ”oglad”.
Egentligen skulle jag varit med mina krigarkompisar och skjutit pistol. Det hade jag varit tvungen att avboka. Ryggskrället blir så mycket sämre när jag gör rörelser med armarna. Konstigt och knäppt!
Så fick jag erbjudande om att följa med på harjakt. Det gick inte heller för min jävla  dumma skitrygg.
Grrr ….
 
Jag tog hundarna med mig ut i skogen på morgonen, vandrade den blåa slingan, tyckte rysligt synd om mig själv och hade ont!
…. fint väder var det i alla fall.
 
 
Min äldsta dotter, ”veterinärAndréa”, upplyste mig för en tid sedan om att ifall jag varit en hund som hade mina ryggproblem, då hade jag blivit avlivad nu. Kul! 
När jag var med Johnny hos veterinär Per, så skojade vi lite om det. Per höll med om att det nog var på det viset och sa på sin klingande danska:
-Så havde de taget dig ud i baghaven og skyde dig ….
Har jag sagt att jag älskar det danska språket?! Underbart!
 
Nåja, det var ett förbaskat fint väder den här söndagen åtminstone (och någon hade tydligen haft fest där i skogen – kul för dom)
 
Sådärja, jag har gnällt färdigt och ska strax iväg till tandläkaren. Ja, för jag har ju så lämpligt lyckats bita sönder ytterligare en tand och det passar extra bra nu när jag fått min  hemvärnslön. Jag menar, det känns skönt att man vet att pengarna går till nyttosaker och inte till en massa nöjen och annat oviktigt. Jag har ju redan betalt 10.000 tals kronor till Österlentandläkarna, så någon tusing till kan de ju gott få. Nä, jag är inte bitter! Jag hade ändå inte tänkt fira någon jävla   … tjyvingens jul i år.
Punkt!
 
Dagens kloka ord:
Jag tillåter inte att andra bestämmer hur jag mår. Det bestämmer jag.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Molly i skolan.

 
 
 
 

Kära Blogg

Det var dags för mig och Molly att åka på kurs hos Jenny igen.
Den här gången kom Stefan och skulle titta på. Han och Johnny fick också delta och de var lite extra störning, vilket säkert var nyttigt för mig. Så min fokus fick ligga på att släppa kontrollen och vara här och nu med bara lilla Molly. Och Molly skötte sig fint den här dagen. Hon kändes lite mindre uppstressad och lite mer kontakt med mig. Härligt!
Ett stort tack till fina Jenny, som instinktivt vet exakt vad som är nyttig träning för stunden.
 
  
Så måste jag skicka en stor, varm grattiskram till ett av mina älskade gudbarn, Joel, som fyller år idag.
Jag hoppas du får en härlig dag, du goe Sjöbopåg. Vi ses någon dag framöver.
 
 
 
 
Så vill jag bara påminna …. ställ om klockorna!!
 
Dagens kloka ord:
 
Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian. Han svarade:
Bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm och sy fast det på motsatt sida och påstå att det blivit längre.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Små saker som skänker lycka.

Kära Blogg
Det behövs inte så mycket för att göra en dag lycklig.
Mina lyckostunder den här fredagen:
 
* Solen strålade och gjorde höstlöven glödande som eld.
* Veterinär Per ringde och berättade att Johnnys knutor var av en ofarlig sort.
* En pratstund med min älskade Emmy. Videosamtal från Australien.
 
En fredag som alla andra. Molly hittade på bus och gjorde förbjudna saker mest hela dagen. Hon förstörde mina garnnystan och stal ekollon. Stefan snickrade när han kom från jobbet. Johnny låg nog mest och tänkte på den stora soldatlönen som kommit in på hans konto den här dagen. Jag försökte springa, men kroppen dummade sig alldeles väldigt tokmycket.
En bra fredag med andra ord!
 
 
Dagens kloka ord.
Vissa människor lyckas eftersom ödet vill det, men de flesta som lyckas gör det eftersom de bestämt sig för det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Uteliggare och trädgårdsarbete.

Kära Blogg
Min och hundarnas tidiga morgonpromenad gick från Vitemölla mot Haväng, till den söta lilla ålaboden Stenören.
Det hade bara börjat ljusna lite grann när vi gav oss ut längs stranden.
 
 
Det var en sådan där morgon när min hjärna var lite tröttare än vanligt och min kropp lite mer stel och värkbruten. Jag och hundarna gick där tysta och helt ensamma. Allihopa djupt försjunkna var och en i sina egna tankar, drömmar, dofter och känslor.
Framme vid den lilla söta ålaboden som ligger lite ensligt vid skogsbrynet var det lugnt och tyst. Lite märkligt var att dörren till boden stod öppen … 
När jag kikade in fick jag mig en liten chock. Där inne i Stenören låg en man med stort yvigt hår nerkrupen i en blå sovsäck och sov i godan ro. Nu tror jag att den här mannen blev minst lika förvånad som vi blev, över att se ett snorigt fruntimmer med två hundar, stå där i dörröppningen och bliga och glo.
Mannen pratade med samma härliga dialekt som Hasse Kvinnaböske och upplyste mig om att ett litet djur varit framme och ätit på hans knäckebröd under natten. -Säkert en grävling, sa jag, tvärsäkert. Fast egentligen trodde jag mer att det varit en råtta som fått sig ett skrovmål, men det ville jag ju inte säga sådär direkt, jag ville ju inte göra honom ledsen. Vi pratade lite innan vi vandrade vidare
Det var min första riktiga uteliggare som jag träffat på. För en uteliggare var det ju. Han var ute och han låg, alltså en uteliggare.
 
Vi tog vägen över fälten tillbaka till Vitemölla. Det var dagens bästa val tyckte nog Johnny. Det vimlade av kaniner där på fältet.
 
På eftermiddagen tog jag ett krafttag i min trädgård. Visserligen känns det kanske inte så inbjudande att rensa ogräs vid denna tiden på året, men jag vet att jag kommer att ge mig själv en klapp på axeln till våren.
Det var riktigt härligt väder och lilla Molly höll vakt eftersom hon är mycket skeptiskt och vaksam mot vår nye granne som i dagarna håller på att flytta in..
 
 
Dagens kloka ord:
”Att göra alla nöjda är rent omöjligt, men att gå alla på nerverna är lätt!”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
Scroll to Top