Månad: november 2021

Med mina gummor på marknad.

Hejsan.

I helgen har jag varit med mina tre små gummor på julmarknad.

Det var tre små gummor, en liten gubbe, och så jag själv då. Vi var på Bengtemöllas lilla julmarknad i Brösarp.

Julmarknaden där är så mysig och så lagom stor.

Några av markandsknallarna var jag väldigt bekant med. Tina Tånnander med sina fina ljus och Lises fotvård med randiga strumpor och sin vackra gjutna betongsaker. Massor av fint konsthantverk.

Men viktigast på marknaden var att leta upp tomten, det tyckte i alla fall Scott.

När vi letat upp tomten och fått smaka av hans godis i korgen, då var det dags att stilla hungern med lite grillad korv. Mums fillibabba.

Själv njöt jag av att ha hela min lilla ”triss i töser” med mig på julmarknad.

Dagens citat:

Det som verkar vara en småsak för en person, kan vara gigantiskt stor för en annan.

Ha en bra dag.

Kram Annika

Långväga gäster.

Hejsan.

Det har varit riktigt novembergrått och regnigt den senaste veckan.

Levande ljus och en marschall har fått lysa upp på bryggan. Det är så mysigt med flammande ljus. Är det någon gång man ska njuta av det, så är det den här mörka tiden.

Borta över trädtopparna såg jag hur en liten röd sol tappert kämpade sig upp, men just den morgonen hade jag extra bråttom hem från skogen. Hemma i gästhuset hade vi långväga gäster som snart skulle vakna upp och vara hungriga.

Det var min dotter Andréas vän Fergal från studietiden i Canada som kommit på besök med sin gulliga flickvän Verle.

I veckan har det därför blivit många mysiga måltider med diverse olika svenska smakupplevelser. Fergal som är irländare, provade gärna en liten besk till maten… Han kan nog ha druckit godare saker i sitt liv…. Jag älskar dock hans underbara minspel.

Härliga ungdomar som förgyllde några dagar hos oss i förra veckan. Och deras yrke? – veterinärer såklart!

Dagens citat:

Ett leende kostar mindre än ett elektriskt ljus, och ändå lyser det upp mer i ett hus.

Tack för alla leende de här glada dagarna.

Kram Annika

Vi glömmer så fort.

Hejsan.

Tänk så fort saker och ting faller i glömska. Jag tänker tillbaka på förra sommaren, då jag höll på att gå i sönder av oro över min dotter. Det var en pandemi som härjade och hon var fast i USA. Idag känns det så oändligt länge sedan.

När vi nu tillsammans går ner till sjön, Andréa och jag, så känns det som hon alltid varit hemma i Sverige. Den oro jag då kände är som bortblåst.

Tack vare min blogg och de årliga minnena som poppar upp som små notiser, påminns jag om livets berg och dalbana. För även om man ska lägga fokus på nuet och framtiden, så tycker jag om att se tillbaka på alla guldkanter som livet fört med sig.

Särskilt många guldkanter har min fina badkompis bjudit mig på och jag är så tacksam för att jag hittade henne här ute i skogen.

Bilder och foto är alltid ett bra stöd för minnet. Senaste gången vi hälsade på pappa Kurt så åkte det gamla fotoalbumet från hans barndom fram och jösses vad han kom ihåg många historier från förr.

Dagens citat:

Livet är som en upptäcktsresa – ingen transportsträcka.

Spara på fina minnen och låt de mindre trevliga bara passera som nödvändiga lärdomar.

Kram Annika

Ett annat tempo.

Hejsan.

Det gångna året har gjort att jag har lagt mig till med ett annat, lugnare tempo. Särskilt väl märker jag det nu när det sakta börjar lacka till advent och jul. Samtidigt som en del av mig längtar efter allt bus och stök som hör julen till, så längtar en annan del av mig efter den frid jag upplevde vid jultiden i fjor.

Fast mest är jag så lycklig och förväntansfull av att veta att alla ungarna befinner oss i samma världsdel, och till och med i samma land. Vilken lycka!

Jag är noga med att inte dras med i det uppschasade tempot som det ofta blir inför julen. Att fortsätta njuta av naturen, vandringarna och de kalla baden får bli min motvikt till julstressen. Att ge mig tid att bara stanna upp för att förundras av ett blad tillexempel.

 

Min dotter Andréa bor ju tillfälligt här hemma hos oss, och hon kommer att stanna till strax efter nyår är planen. Lite oroligt är det allt att ha en veterinär i huset. Redan har hon diagnostiserat vår gamla katt Felix med trolig astma. Stackars lille Felix.

 

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när det där långa stetoskopet kommer fram och alla mina pälsklingar ska lyssnas på. Det är som om man skulle vara på bilprovningen med ”skruttibangbangbilen” varenda dag. Man vet liksom inte vad som ska upptäckas.

Att tempot här hemma har ökat en smula med en Andréa i huset, det går inte att förneka. Min återhämtning är som vanligt de tidiga morgnarna. De får bli som min retreat och min meditation.

(Och ifall mina blogginlägg uteblir någon morgon så vet ni att de helt enkelt inte hinns att blogga just nu.)

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

 

Vi borde nog alla sänka tempot en smula och ge oss tid att lyssna mer på våra nära och kära. Eller helt enkelt bara lägga bort telefonerna.

Kram Annika

 

 

Gässens november.

Hejsan.

November är verkligen en riktigt ”gåsamånad”.

Gyllebo är fullt med gäss. Ovanför huset taknock flyger skränande gäss både morgon och kväll, och i sjön har de sin övernattningsplats. Det där är liksom det stora tecknet för höst och november tycker jag.

Att sitta på bryggan i soluppgången och se dem alla lyfta och flyga ut över trädtopparna det är fullkomligt magiskt.

Mårtensafton som ju är en högtid som kanske mest förknippas med skånska traditioner, infaller just i november. Som vanligt firade vi den högtiden lite här hemma hos oss. Fast istället för en fet gås, så blev det en rejäl ungtupp på middagsbordet. Andréa som är ”nästan vegetarian” åt mest av alla goda tillbehör, och tillsammans skålade vi i lite rödvin.

Gäss är goda, men mest är de fina djur tycker jag. Det sägs att gäss är dumma, men det tycker inte jag. Vi har egentligen så mycket att lära av dem.

 

Fakta
När en gås blir sjuk, skadad eller skjuten, faller två gäss ur formationen och följer den ner för att hjälpa och skydda den. De stannar hos den tills den antingen dör eller kan flyga igen. Sedan lyfter de och gör följe med en annan formering eller flyger ikapp sin egen flock.
Lärdom
Om vi har lika mycket vett som gäss, står vi vid varandras sida i svåra tider likväl som i tider då vi är starka.

 

 

Dagens citat:

Det finns ingen som kan garantera att man får uppleva morgondagen. Så idag vill jag att min familj och vänner ska veta hur otroligt tacksam jag är över att ni är en del av mitt liv.

Kram Annika

Lärkskogens skönhet.

Hejsan.

En morgon hoppade jag över turen till sjön, och gick en tur borta vid slingorna i skogen vid skjutbanorna istället.

De senaste åren har många skrivet till mig via bloggen och undrat hur man i hela friden hittar hit. Ja, jag kan nog hålla med om att de här motionsslingorna ligger väldigt dolt och undanskymt till, utan minsta lilla skylt som visar vägen till start och mål.

Man hittar hit genom att svänga in mot skjutbanorna och mot Ejlertslunds grustag (istället för att svänga ner mot Gyllebo slott och mot sjön). Därefter går det nästan direkt en hålig liten grusväg in till vänster vid några  grönaktiga byggnader och sedan är man framme.

Såklart får man vara lite observant på ifall det råder skjutningar på älgbanan, åtminstone litar inte jag på halvgalna älgjägare som tror sig se skogens konung lite överallt.

Att det finns vilda djur här det får man förstås räkna med. En gång när jag vandrade här så mötte jag en flåsande jägare som var på språng efter en skottskadad gris. Grisen såg jag dock aldrig röken av. Vid ungefär samma tidpunkt som jag och småhundarna vandrade här sist, så lär en varg ha fastnat på bild på en åtelkamera i närheten. Spännande…

Man gör nog bäst i att hålla sina sällskapshundar strikt i koppel tror jag, eller som här – i en väska.

Just den här morgonen var det alldeles extra vackert i skogen. Lärkskogen stod i sin vackraste skrud.

Dagens citat:

Ett litet steg i rätt riktning kan visa sig vara det största steget i ditt liv. Var gärna försiktig, men ta steget.

Kram Annika

Den sista rosen i min trädgård.

Hejsan.

Jag tror att jag har plockat in trädgårdens sista ros nu.

Den där sorten som har den vackraste laxrosa färgen som jag bara älskar. Det är ungefär samma färg som det var på himlen en magiska morgon vid bryggan.

Den där sista rosen från min trädgård fick sin hedersplats på vår toalett. Där passerar jag ju ett antal gånger på ett dygn och där kan jag sitta i lugn och ro och betrakta dess skönhet.

Laxrosa rosor är så underbart vackra. Även om min pappa Kurt en gång har sagt att det är samma färg som hans mormor hade på sina underbyxor så förtjänar de en hedersplats på toaletten.

  Dagens citat:

Vips, så finns vi inte mer. Minns det när du tvekar.

Har du en sista ros i trädgården. Tveka inte att ta in den för att njuta av den.

Kram Annika

Vacker novembermorgon.

Hej hej

Jag har verkligen njutit av flera vackra morgnar vid sjön den senaste tiden.

Äntligen har vattnet i sjön börjat att bli sådär kallt och krispigt så man får livsandarna att jollra. Sådär så man får sig en riktig kick när man varit i en stund.

Alla löven på träden har trillat av nu, och jag älskar när skogen glesnar och man ser de vackra svarta stammarna med sina olika grenverk.

Ännu är det så rött och vackert på marken innan regnet och maskarna gör jord av alla höstlöven.

Jag tycker verkligen att dagarna i november kan vara så fina.

Så har vi haft den stora rensardagen här hemma i Gyllebo. Det var min dotter Andréa och jag som tog tag i alla förråd med kläder och saker som blivit sparade genom åren. För att göra allting lite roligare så passade det väldigt bra att dricka upp hennes champagne som hon fått av min fina badkompis. Jag skrattade till lite extra när jag såg vilken t-shirt Andréa hade dragit på sig kvällen till ära.

Tack finaste Tina.

Ja nog kan väl nakna novembermorgnar vara väldigt vackra.

Dagens citat:

Gode Gud, ge mig flit och roliga servetter. Förbannade autocorrect…. Gode Gud, ge mig sprit och roliga tabletter!

 

Ha det gott och glöm inte att läsa igenom vad ni skriver på mobilen – det kan bli sååå tokigt.

Kram Annika

Hej igen.

Hej igen.

Här hos mig blev det visst en liten välförtjänt paus i bloggandet. Ibland känns det som om att allt jag skriver eller fotograferar bara blir en upprepning. Att jag redan gjort det tusentals gånger innan. Så det var helt enkelt väldigt skönt att bara låta bloggen vila för en stund.

Allting är bara bra med mig och familjen. Och fast ryktet visst säger att jag lär ha flyttat till en lägenhet i Gärsnäs, där jag ska ha bott i flera månader redan, så ligger det inte minsta sanning i det påståendet. Jag bor kvar här i Gyllebo och jag har aldrig någons haft några planer på att flytta till Gärsnäs.

Det är väl ändå märkligt hur rykten kan uppstå helt utan grund. Nåväl, jag bor kvar i mitt älskade Gyllebo, och min dotter Andréa bor också här för tillfället.

En av de få riktigt soliga dagarna i november så åkte hon och jag med hundarna till Forsemölla för att vandra lite i naturen.

Vattenfallet var vilt och busigt och ljudet från vattnet var nästan öronbedövande.

Att det här är en populär plats för konstnärer det skvallrade den vackert utskurna kvinnokroppen om, som finns i den stora stock som vi klättrade över nere vid vattenfallet.

Från forsen vandrade vi sedan vidare in i Mandelmanns kohage och upp mot det ensamma trädet.

Där mötte vi de där underbart gulliga getterna med sina söta lockar.

En bra stund stod vi sedan där uppe vid det ensamma trädet och försökte orientera oss och peka ut var alla gårdarna låg som vi kände till.

Utsikten där uppifrån är ju helt underbar, även om blåsten gör att det inte är så lätt att hålla ordning på frisyren.  Med lite självfall i håret (som både jag och getterna har), så kan man lugnt säga att hårlockarna blir en aning frissiga.

När vi kände oss lagom blåsta så vandrade vi ner mot vattenfallet, för att styra kosan hemåt igen.

Dagens citat:

Tänk om du kunde vänta lite och känna in. Ta en dag i taget som om den faktiskt var din.

Må väl och en stor kram

Annika

Vacker höstkväll.

Hej

Novemberkvällar kan vara så ljuvligt vackra.

Såhär i november hinner det nästan alltid bli rejält mörkt innan jag har kvällsmaten undanstökad. Särskilt här ute på landet där det inte finns gatljus eller så mycket trafik. Här känns det än mörkare vid den här tiden på året.

Jag älskar det vilsamma mörkret och skulle aldrig i mitt liv önskat mer belysning än de ljus som det blir från de små stugorna och trädgårdarna i området.

En kväll när jag stod med disken efter maten blev skymningen utanför fönstret allt mer rosa. Jag kunde inte motstå att ge mig ut i den vackra kvällen.

”Familjen kossa” märkte nog också att det var en ovanligt vacker kväll, eller så var de bara glada över att se mig.

Även om mörkret kan kännas tungt och jobbigt för många, så tror jag att de flesta ändå kan se det vackra i det speciella ljus vi får uppleva under den mörka delen av året. November kan ju vara så vacker.

Ännu har det även varit ganska milt i luften. Novemberbaden har bjudit på ljuvliga bad med en temperatur på strax under nio grader.

Dagens citat:

Jag älskar människor, men ibland är det skönt att vara sig själv i sitt eget sällskap. Ha en liten personlig dejt – du vet – bara vara.

Ha en fin måndag och kram från mig.

Annika

Scroll to Top