Månad: januari 2017

En helt vanlig måndag.

Kära Blogg
Så var det måndag igen. Borde måndagar inte vara frivilliga egentligen?
Eller så skulle man vara en hund eller en katt helt enkelt!
 
Min dag började med en skön springrunda runt sjön. Inte alls så fort som förr, men ett jämnt tempo som fick igång min endorfinproduktion. Ljuvligt.
Jag kände mig påtänd hela förmiddagen!
 
 
Ytterligare en runda i skogen blev det med hela ”gänget hund”. Sedan bröt Johnny mot alla husets regler och kröp upp i sängen till Emmy. Att han visste att det hela var väldigt förbjudet, ja det kan man ju tydligt se på hans speciella min.
 

Efter frukosten packade Emmy ihop sitt lilla bohag och flyttade till Gårdlösa igen. Jag tackade för hennes sällskap den här veckan och hoppas såklart snart få höra Volvon komma dånande genom sommarbyn igen. Nu är det inte själva Volvon som dånar, utan ljudanläggningen i bilen som ständigt är på högsta volym. Det är då märkligt vad ungdomar har dålig hörsel nuförtiden …

 
Sedan infann sig ett lugnt i huset. Jag jobbade och alla hundar vilade sig på sina favoritplatser.
 
Men säg det lugn som varar … Molly lekte akrobat. Lykke ställde till oreda med toalettpapper igen och mellan varven var här fullt slagsmål. Ingen ro och ingen vila alltså.
 
Dagens råd:
Det finns två regler för
att lyckas:
1. Avslöja inte allt du vet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

En söndag i lugnt tempo.

Kära Blogg
Min söndag bjöd på en dag då jag nästan var smärtfri!! Med smärtfri menar jag att det ”bara” kändes som sådan där träningsvärk man får när man gjort ett dunderträningspass som kroppen inte är van vid. Den där smärtan som känns varje gång man rör sig, fast hjärnan säger att den är av godo, så därför känns det helt ok …. ungefär så kändes det den här dagen. Jag svävade runt lite extra …. ja till och med hundarna svävade kändes det som.
 
Stefan var ute med sina jägarkompisar den här dagen och jag tycker allt att det är lite konstigt att sådana där moderna jägare måste köpa sin korv i affären. Jag tycker mer det skulle vara som fiskarna … egen fisk på grillen liksom.
 
Jag håller på att välja ut fotografier och redigera dem för att göra 2016 års fotoböcker. Jag har kommit till maj månad. Underbart. Tänk allt detta fantastiska som naturen kommer att bjuda, allt det har vi nu i vänten. Här kommer några smakprov på bilder som får vara med i mina böcker.
 
Sen kom Stefan hem och ordningen var återställd. Han i soffan och jag vid spisen.
 
Dagens vackra ord:
Vem som helst kan älska en
ros, men det krävs mer för att
älska ett löv. Det är vanligt
att älska det vackra, men
det är vackert att älska
det vanliga.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Body Worlds Hälsa – naknare än nakna.

Kära Blogg
Jag vill börja med att VARNA! Om du känner att du är en person som inte vill se döda människokroppar på bild, eller är känslig över huvudtaget … sluta då läsa mitt inlägg nu!
Jag har varit på Body Worlds utställning i Malmö, och där för andra gången i mitt liv sett den alldeles fascinerande mässan om vår människokropp gjord på riktiga donerade människokroppar. Men mer om det längre ner.
 
Först lite hundsnack … 
Jag har haft en tredje liten pomme här på besök. Lilla Snowie.
Det blev triss i färger och stort A i uppförande.
 
 
Det var en frusen lördagsmorgon jag vaknade upp till.
 
Så var det dags för Body Worlds utställningen i Malmö. För andra gången fascinerades jag över våra kroppars otroligt snillerika sammansättning. Hur allt är uträknat och hur allt bara fungerar inne i oss alla. Oavsett hur vårt yttre ser ut och hur vi är formade, så är alla våras kroppar så oerhört fantastiska. Vi alla borde älska dem precis så som de är. Vi borde vårda och sköta våra fina, underbara kroppar, så de fick de bästa förutsättningar att ge oss alla det liv vi är skapta för
Älskade kropp ♥
 
Nu följer en rad fotografier från utställningen. Dessa bilder har jag frågat och fått tillåtelse att ta.
Kram och Hejdå till er som inte är intresserade.
 
Eftersom jag själv går med ständig nervsmärta i länd/höft och ljumskar, la jag lite extra tid på att granska det otroliga spindelnät av nerver som strålar ut från ryggraden, genom bäckenet och ner i benen. Särskilt den stora ischiasnerven la jag märke till. Så mycket tjockare än vad jag hade föreställt mig. Inte konstigt att det gör rejält ont mellan varven …
 
En avdelning handlade om stroke och alzheimers sjukdom. Särskilt berörd blev jag av Ronald Reagans öppna brev till sina landsmän. Inte visste jag att han var en av de som drabbats av denna sjukdom.
 
En annan intressant avdelning för mig var den om njurarna och vårt urinvägssystem.
 
Matsmältningssystemet var också en avdelning som fångade mitt intresse lite extra.
 
Att få möjlighet att kika in i en människokropp såhär är så väldigt intressant tycker jag. Det är något vi alla bär med oss, men sällan skänker en tanke på. Det ska bara fungera, tycker vi.
Utställningens sista avdelning visar en skivad människokropp, där man förbluffas över hur allting kan få plats. Så fiffigt uträknat på millimetern. Amanda kommenterade det hela med att häpet utbrista, ”jag fattar inte hur en hel pizza ibland kan få plats”!!
 
Den mest fantastiska avdelningen var den om vår skapelse. Där fick man se foster och babysar i alla fosterstadier upp till 7 månaden. Detta ville jag dock inte fotografera, utan det tog jag tyst och stilla, med förundran och vördnad inför livet, bara tacksamt del av. 
 

 
Mer om mässan kan man läsa här:
 
Efter det var jag och Amanda vrålhungriga.
Det blev Jensens Böfhus och sedan shopping på Emporia.
Med en nyinköpt 70-tals utstyrsel i riktig Nalle Puh stil hyllar jag livet och min underbara kropp.
 
 

.Dagens tänkvärda:

Om hundra år kommer
Facebook vara fyllt av
döda människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

”Jag har inte gjort det mammis, jag lovar!”

Kära Blogg
Ett typiskt Lykke bus! Och när hon blir påkommen låtsas hon som hon inte förstår hur i hela friden hallen blivit full med toalettpapper.
Sådan är hon, vår minsta lilla stjärna.
 
Vår morgonpromenad var vacker men kall. Det såg nästan lite trollskt ut över ängarna.
När jag styrde kosan mot Tomelilla och min frisör, var det ett magiskt ljus mitt där i alla dimman.
 
Lite ljusa slingor och en mysig stund hos Marianne. Det är något jag verkligen njuter av. De där tidningsblaskorna med kändisarnas skandaler, de har jag aldrig tid att läsa i – jag har liksom fullt upp med mina egna…
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Förr trodde jag det värsta som kunde hända
var att bli ensam, det är inte så.
Det värsta i livet är att omges med människor
som får dig att känna dig ensam.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

På lätta fötter.

Kära Blogg
Den här morgonen var det en medtagen flatte jag hade i kopplet vid min sida i skogen. Johnny gick likt en sengångare, påtagligt påverkad av sin lugnande medicin föregående dag. Säkerligen ordentligt öm i sina små ”fötter” efter det att vi fått dra bort några skadade klor. Min lilla påg ♥
 
 

Äntligen tog jag mig i kragen och bokade tid för fotvård igen.
De senaste tre åren har jag haft besvär med smärtor i fötterna. Inget som doktorn tar särskilt stor notis om …  Senast frågade läkaren mig om jag tyckte att hon skulle undersöka mig ?? Konstig fråga att ställa till en patient, så jag svarade nej, inte om du inte själv anser det nödvändigt ….
Min plan är nu att regelbundet gå på fotvård för att ha ännu ett ”ess i rockärmen” i kampen på att komma på vad som orsakar smärtan.
Jag gick till den mest underbara kvinna. Lises fotvård i Brösarp. För att vara första gången vi träffades, så hade vi såååå mycket att prata om. Jag kan varmt rekommendera Lises fotvård.
 
På hemvägen stannade jag till och la en liten blomma hos mamma Ingrid. Sen var det bara att störta hem för att inta platsen bakom spisen.
 
 
Dagens tänkvärda:
Se upp för vissa människor.
Ena dagen kommer de att krama dig,
nästa kommer de att trycka ner dig.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Hur ska det gå för vår värld!!

Kära Blogg
Det håller på att gå utför med vår värld. Ja, att det var uppenbart stod klart för mig i gårkväll. Det var då jag blev upplyst och fick reda på att OLW i veckan kommer att sluta sälja jordnötsringar. WHAT? Fattar ni?? Vilken katastrof! Vilken förlust! Det godaste som finns … typ …
R.I.P OLW:s jordnötsringar ♥
 
… jag tröstar mig med Estrellas ett tag till – hoppas jag.
 
Säker källa till ovanstående: Emmy Henriksson, samt Expressen och Newsner.
 
Så var det dags igen för ett veterinärbesök. Johnnys klor började återigen falla sönder och den senaste veckan har han haft riktiga besvär med sina tassar. Underbare veterinär Per tog sig ann min bäste vän. Han skar bort klokapslarna på två av klorna och konstaterade att ytterligare en nu var rejält missbildad. Vi bestämde oss för att kosta på lite blodprover för att utesluta vissa sjukdomar …
Min älskade fine påg ♥
 
Har jag nämnt att jag hatar Donald Trump. Ja, jag hatar denne karlen så till den milda grad, att jag knappt kan se honom på TV-apparaten utan att bli mordlysten. Det känns som om jag känner igen honom. Att jag känt någon som är väldigt lik honom i något tidigare liv…. eller som jag har ett sjätte sinne som säger mig att denne man är livsfarlig. Nu ska jag medge att jag inte följer hans politikprogram särskilt väl, utan det är bara en ren intuition som gör att jag inser att han är hemsk och en mycket farlig man. Jag hade hundra gånger hellre valt lille gullige, smarte Putin, om valet stod mellan de båda. Huuhhaaa …. 
 
 
Var det någon som märkte vilken fantastiskt härlig dag vi hade. En underbar vårdag i slutet av januari.
Jag satte på mig springskorna och sprang på något stela ben min lilla runda och njöt av fågelsången som blivit en gnutta starkare.
 
Jag tröttnade ju på att springa hos distriktssköterskan i tid och otid, så jag investerade i somras i en riktigt bra blodtrycksmätare. Det var ett tag sedan jag kollade det där trycket nu …. och nu har jag glömt vilka siffror som är de normala. Jag minns att det ena värdet skulle vara tresiffrigt … Nåja, det är i alla fall inte för högt, det kan jag konstatera. Så det är jag glad för. Och gröna lampor lyser på sidan, det är ett gott tecken.
Min älskade yoga är i full gång igen.Den här kvällen hade jag lite extra ont, så några övningar fick jag stå över, medan jag i andra var fullkomligt överrörlig. Men huvudet tömdes på tankar. Fokus var på andningen och efteråt tackade hela mitt väsen mig för en alltid lika skön stund. Yoga, I love you ♥
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Om du har samma problem,
fast med olika människor,
kanske en bra fråga att ställa sig är;
Vem var det som var på
brottsplatsen varje gång?
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Kan det räknas som djurplågeri?

Kära Blogg
Jag börjar bli trött på att skriva att det är grått väder hela tiden. Det är liksom ganska uttjatat nu. Men likväl är det förbaskat grått väder fortfarande.
Våra katter tycker nog detsamma, för de gör inget annat än sover och äter dagarna i ända. Om min dotter Andréa kommit hem nu och fått se katten Judith, då hade hon genast anklagat mig för grovt djurplågeri. Kattskrället verkar nämligen ha fått bulimi, men glömmer att kräkas … Hon är nu så tjock så hennes svans ser snart amputerad ut i kontrasten till hennes omfång runt magen. Det hänger liksom en extra mage under henne när hon går. Vad Felix anbelangar, så är han också tjock, fast hans päls döljer hans figur rätt väl.
 
Jag känner mig ganska glad just nu. Jag har min ”lilla tjej” hemma här mellan varven, och det känns så jävla gott att ha lite vanlig vardagskontakt med henne.
När jag och Låke separerade och jag bara skulle ha mina döttrar på halvtid, då retade jag mig på andra i samma situation, som ofta pratade om sina ”barnlediga” dagar. Dessa ord kom aldrig över mina läppar. Jag hatar dessa ord. När jag födde mina tre töser till världen var det definitivt inte för att jag skulle kunna ta paus halva tiden och kalla mig ”barnledig”. Det var för att jag ville att de skulle få vara med sin pappa såklart, och han med dem. Jag fanns alltid redo, om de skulle behöva mig. Ingen var gladare än jag om vårt program fick ändras så de fick vara hos mig istället.
Den 1 maj föddes min första dotter och i den stunden, kl. 07:59 på morgonen (ja, jag minns att jag såg på den stora klockan på vägen framför mig), blev jag mamma! Jag blev mamma för alltid – vad som än kom att hända och kommer att hända så är jag alltid mamma!!!
 
Så är jag numera även mamma till en illbatting. Denne illbatting är döpt till Lykke och har nu gjort sitt första hyss …
 
Sist av alla i hela Sveriges rike har vi nu fått börja med sopsortering. Inget avancerat, utan vi ska helt enkelt bara skilja ifrån matresterna, kaffesump, tepåsar och potatisskal från de övriga soporna.
Högtidligt gick jag igenom allt med Stefan på kvällen. Han gruffade ointresserat och förkunnade att han väl inte var någon idiot som var helt intelligensbefriad….
nästa morgon hittade jag dock kaffebönorna slängda i den torra delen av sophanteringen!! Ja, alla kan vi missuppfatta.
 
 
Så till det gråa vädret ändå …
 
Dagens tänkvärda ord:
Livet är allt bra ironiskt ändå.
Det krävs sorg för att veta vad
lycka är.
Det krävs oljud för att uppskatta
tystnaden.
Det krävs saknad för att förstå
vikten av någons närvaro.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Guldkanten i min vardag

Kära Blogg
Min fina Emmy har varit hemma och myst med mig.
Jag älskar att veta att det finns någon mer människa i huset när jag sitter på kontoret och jobbar.
Någon att dricka te och kaffe med. Någon som faktiskt lyssnar när jag pratar. Bara vetskapen om att inte vara totalt ensam på jobbet.
 
Innan min lilla skönhet hade slagit upp sina vackra ögon, gav jag mig ut på en kortare springrunda i skogen. Wowww. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag ska kunna springa på riktigt igen. Det finns inget bättre!
 
Min stora, fina kamera har det senaste året nästan rostat ihop av att bara ligga oanvänd i ett skåp. Men den här dagen dammades den av och jag passade på att föreviga ”hungar och unge”…
Fina, vackra Emmy Henriksson ♥
 
 
Hade det varit något fel på mig
så hade jag väl märkt det själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Ombytta roller.

Kära Blogg
En söndag i januari kan ofta vara grå, trist och det kan kännas hemskt och förfärligt segt. Men just den här söndagen kändes det  för min del alldeles, alldeles särskilt ljust och fint. Min älskade, underbara dotter kom äntligen hit efter en massa slit på sitt arbete.
Vi drog på oss varma kläder för en härlig vandring i skogen. Min tanke var att smygfota lite bilder på henne och hundarna, men det visade sig att det skulle bli precis tvärtom. Helt ombytta roller….
Det var för övrigt en underbart härlig dag, och jag lovar, man kunde faktiskt känna en svag, svag doft av våren den här söndagen i januari.
 
 
Det vita på Johnnys nos är precis det ni själva tror – äkta hundsnor!
Efteråt blev det mest mys i soffan.
 
 

Att jag inte är så förtjust i tatueringar eller piercingar är väl ingen direkt hemlighet. Det är helt enkelt för att jag inte tycker att det är särskilt snyggt. Det är inte konstigare än att man inte gillar en viss stil eller frisyr. Alla är vi olika och man får helt enkelt göra som man vill. Jag har många vänner med både stora och små tatueringar. De är en del av dem och såklart tycker jag om dem … det är för egen del jag liksom inte kan tänka mig det.
Alla andra för göra som de vill!!
Men så finns det några som jag tycker har gått för långt ….
 
Alla ovanstående fotografier är hämtade från nätet och alltså inte från min vänlista på facebook.
 
Dagens tänkvärda ord:
Du har aldrig sett ditt eget ansikte.
Bara bilder eller reflektioner av det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Till minne av Elsa & Stig.

Kära Blogg
Den senaste tiden har jag inte riktigt haft tid över för bloggen.
Och inte har det bjudits till några härliga naturbilder heller. Grått, grått, grått och åter grått. Ja, så kan man sammanfatta veckans väder.
 
Vi har haft en mysig lördagskväll med de goaste vänner. Vi åt, mumsade och dryftade viktigheter hela kvällen. Som värsta nobelmiddagen med rätt efter rätt. På finaste porslinet åt vi och ur de underbara glasen drack vi alkoholfria bubblor. De vackra glasen som kommer från Tinas barndomshem och som säkert varit med om mycket roligt hemma hos dem. Skål för Elsa och Stig ♥
(hoppas ni satt där uppe på molnen och hade lika trevligt som vi)
 
 
Johnny tackar såklart för sin fina present. Och jag tackar för blomster och ljus.
 
 
Med en tanke på det två nya kilona runt midjan bjuder jag på dessa kloka ord:
 
Havet bryr sig inte ett dugg
om hur din bikinikropp ser ut.
Bada, lev och njut!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Scroll to Top