september 2021

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ja, här gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag formulerade dagens rubrik. Tvärtom kunde ju bli väldigt oanständigt…

Det var den där härliga helgen då jag och Stefan övernattade i taktältet ute i skogen bland parningssugna kronhjortar. Vi vaknade nästan upp med istappar i håret tror jag. Rejält kallt var det och enligt bilens termometer var det bara tre ynka grader när vi steg upp. Småhundarna hade båda två krupit ner i min sovsäck så jag hade det väldigt varmt och skönt.

Stefan hade haft det lite kallare på morgonkvisten, och när jag hurtigt rådde honom att han kunde gå en sväng med hundarna för att få upp värmen så gick inte det eftersom han fått ont i halsen sa han. Man går väl inte med halsen, tänkte jag för mig själv och började snabbt fixa med frukosten. Hett kaffe verkade hjälpa min frusne make en smula.

Undertiden som vi avnjöt en underbart god frukost så fortsatte hjortbrölandet i oförminskad styrka.

Motvilligt (jag alltså) packade vi sedan ihop våra saker och tackade för oss.

På hemvägen svängde vi ner om till Hällevik. Vid kåsen satt tre glada ålafiskare och njöt i solskenet.

-di ska ble östan, så hommorna måste åpp, upplyste Stefans bror Mats oss om.

Jag kikade lite på min käre make när han glatt samspråkade med de glada ålafiskarna om både jakt och fiske, och jag tänkte för mig själv att det där halsonda verkade ha gått över igen…

 

Dagens citat:

Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte har tid. Så länge man lever har man väl alltid tid. Det är när man är död som man inte har mer tid.

Prioritera tid för att göra sånt som får hjärtat att sjunga – alltid!

Kram Annika

 

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare. Läs mer »

Varannan dag.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Hösten är bestämt här, men det har känts lite som om vädret är inspirerat av april månad i år.

Varannan dag när jag kommit ner till sjön så har det varit bitande kallt och jag har fått rota fram både vantar och mössa ur min ryggsäck.

Medan det andra morgnar varit nästan sommartemperaturer. Svetten har runnit nerför min rygg och jag har varit tvungen att knöla ner nästan alla tjocka kläder i min ryggsäck för att inte svettas ihjäl.

Oavsett så har det varit många underbart vackra morgnar och många sköna bad den här september månad.

Min finaste badkompis har varit iväg på andra äventyr ett tag, men en morgon var hon äntligen tillbaka på bryggan igen. Just den morgonen var det nog varken tyst, lugnt eller stilla i skogen är jag rädd… vi hade så mycket att prata om!

Den senaste tiden har det känts en gnutta trögt för mig. Jag har inte varit sjuk, utan mer bara håglös och oinspirerad. Alltså har jag unnat mig många lata stunder ihopkurad på sängen med Lykke tätt intill och en bra ljudbok i öronen. Vid sådan sinnesstämning gör man bäst i att vara lite snäll mot sig själv.

Förra helgen avslutade vi arbetsveckan på bästa sätt. Tillsammans med de gulligaste grannarna var vi och åt så fantastiskt god mat på Karnelund i Gislöv. Oh my God!!! …. så gutt! Enkla saker som verkligen livar upp, och då genast svänger humöret på rätt håll igen.

Dagens citat:

Själen är inte här för att lära sig något – den vet redan allt! Själen väntar bara på att DU ska komma ihåg vem du egentligen är.

Idag när världen är full med internetbrus och intryck så är det sannerligen inte lätt att hitta in till sin egen kärna. Men om man verkligen anstränger sig så är det så värt att känna efter vem man själv egentligen är.

Ha det fint och kram

Annika

Varannan dag. Läs mer »

En mysig natt i skogen med kronhjortsbröl runt omkring oss.

Lämna en kommentar / Camping, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen passade jag och Stefan på att köra ut i skogen för att njuta av kronhjortarnas parningsbröl. Att lyssna på deras hesa vrål som ekar genom skogen är något alldeles speciellt nu på hösten.

Fast som alltid började jag min dag vid sjön.

Någon gång på hösten hamnar luftens och vattnets temperatur på exakt samma gradantal. Just den här morgonen hände det, och det var 14,5 grad. Alldeles ljuvligt var det.

Lite mer höstligt för varje dag som går blir det.

På eftermiddagen när Stefan kom hem så packade vi in lite saker i bilen och gav oss iväg ut i skogen.

Såklart fick hundarna också följa med oss, och de njöt i fulla muggar båda två. I Andrarums fälad hittade vi en lagom plats att slå ett enkelt läger på.

Vi lagade till den godaste kvällsmaten av alla – grillad korv i bröd med Johnnysenap.

Ganska snart sänkte sig mörkret över oss och kronhjortarnas föreställning började lite smått. Med vars en varm yllefilt över knäna och en liten hund i famnen satt vi länge och njöt av den fantastiska konserten vi bjöds på.

När ljudet i skogen till sist nästan var öronbedövande klättrade vi allihopa upp i tältet och ner i våra varma sovsäckar. Från alla de fyra väderstrecken kunde man höra hjortvrålen eka i nejden.

Jag tror inte att det finns mycket som slår en sådan här lördagsnatt i skogen i september. Magiskt.

Dagens citat:

Ju äldre vi blir desto kortare blir önskelistan och istället inser vi att det vi helst vill ha går inte att köpa för pengar.

Må bäst och kram

Annika

 

En mysig natt i skogen med kronhjortsbröl runt omkring oss. Läs mer »

Det ena bakbenet.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är höst, och det är just den där speciella hösten som jag längtat mig halvt fördärvad efter i flera år nu.

Visserligen är det ganska grönt och frodigt ännu, men ändå måste man väl säga att det faktiskt är höst nu. Visst?

När jag en kväll gick ut för att vattna blommorna i gästhuset, så tänkte på just det. Hur nära det var nu tills hon kanske kommer hem, min dotter Andréa.

Hack i häl med mig kom katten Felix släntrande. Kelsjuk och spinnande följde han gärna med in när jag tände upp några ljus och gick runt i den lilla stugan för att pyssla med blommorna där. Det lilla gästhuset där hon kanske vill bo lite grann i höst…

Katten Felix ägs till en liten del av min dotter. Men exakt vilken del på katten som är hennes, det har vi inte riktigt klurat ut, fast jag tror att det är ett av bakbenen. Nyfiket tassade Felix efter mig och det kändes som om han också längtade alldeles extra mycket efter sin ”lillmatte” nu.

Känner jag min tös rätt så lär det nog dröja ett bra tag innan hon landar på svenska mark igen och tar sig ann katten Felix… men jag längtar såklart – varenda dag, varenda minut och sekund.

Dagens citat:

Att orka bry sig om andra människor trots att man har det jobbigt själv, betyder att man har ett hjärta. Och det ska man vara stolt över.

Ha det bra, Annika

Det ena bakbenet. Läs mer »

Borta på ett ögonblick.

1 kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Att underbart är kort det vet ju alla!

Men att det där sagolikt vackra ögonblicket som utspelar sig strax före soluppgången är så förtvivlat kort, det blir jag lika förvånad över varje gång jag får uppleva det.

För ett par dagar sedan satt jag på bryggan och såg skådespelet framför mig på himlen. Att sänka blicken ner i telefonen eller att hälla upp en ny kopp te, det var inte att tänka på. För varje sekund förändrades utseendet och jag ville inte missa en enda millisekund.

Plötsligt plaskade det till vid bryggan, och de tre badkankorna kom störtdykande ner i allt det rosa, precis där himlen speglade sig i vattenytan.

Att det skulle vara just soluppgångar som Magnus Uggla sjunger om i sin låt ”fyra sekunder”, det tror jag förstås inte. Men det ”vetteisjutton” om de inte också går så där snopet fort med soluppgångar.

Underbart är verkligen kort. Och när skådespelet var över så lyfte sjöns alla gäss och drog vidare ut över fälten, ungefär som publiken på en biograf när texten ”the end” visas på duken.

Väl hemma igen så var det dags för lite frukost i min hungriga mage.

Riktig lyxfrukost blev det med en tallrik turkisk yoghurt, de sista hösthallonen och hemmagjord granola.

Dagens citat:

Det finns ingenting du borde uppnått. Ingenting. Du är där du är och det räcker.

Jag är så tacksam för alla de underbara ögonblick jag får vara med om, även om de är nog så korta.

Kram Annika

Borta på ett ögonblick. Läs mer »

Höstfärgerna smyger på.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Redan kan man ana hur höstfärgerna smyger på och naturen är på väg att skifta kostym.

Vid badplatsen satt ett hurtigt gäng morgonbadare en tidig morgon när jag kom. Vi skrattade lite grann åt vår språkförbistring när de svarade på min fråga var de kom ifrån. Orten Komstad har inte riktigt samma uttal på skånska som på stockholmska kan jag tala om. Om jag säga Komstad med ett o som hörs som kort u (ungefär som i ordet rumpa), så var deras o mera som ett å, i likhet med ordet komplicerat. Och nog är språk just det, komplicerat!

Det är roligt med dialekter tycker jag, och vinkade glatt på gänget när de druckit upp sin varma dryck efter morgonbadet. Även om de inte riktigt kunde uttala platsen de bor på, så var de faktiskt jättegulliga. Och jag är övertygad om att får de bara bo här tillräckligt länge så får det nog kläm på det ”rätta” uttalet 😉

Morgonen var frisk och härlig. Och som alltid i september så är det som att Österlens turister sakta byts ut mot gäss. I takt med att vår lilla hörna av världen blir alltmer tom på semesterfirare så ökar antalet skränande fjäderfän i vår lilla sjön.

Nu kan jag kanske uppfattas som en lite elak typ, men det ”vettisjutton” om jag inte ibland tycker att det är skönare med gässen.

Några andra som också hittat till våra kvarter nu, det är familjen Gris. Vilda grisar har länge funnits i Gyllebo, men nu har de hittat ända till Dodevägen minsann. Jag tror att det är mer än tio år sedan som jag senast hörde det grymta utanför husknuten hos oss. Jag tackar nu ödmjukast för den höstplöjningen.

Dagens citat:

Vi kan ha all kunskap i världen, men det betyder ingenting utan visdomen att veta vad vi ska göra med den.

Med vänlighet och humor så spelar det inte alls någon roll om man inte alltid pratar samma dialekt eller språk.

Kram Annika

Höstfärgerna smyger på. Läs mer »

Nåck en gåsaskit.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det gick flera dagar som jag inte kunde ta mig ut på min vanliga morgontur, och jösses vad jag saknade det.

För även om magen stillade sig ganska fort igen så var både kropp och knopp i segt skick. Stefan, som inte alls mått dåligt, och inte heller tror på min teori om maginfluensa, säger istället att jag blivit krasslig av alla baden i sjön.

-tssss, du har nåck fåd en gåsaskit i mungen, sa han spydigt och utan tillstymmelse till medlidande.

Oavsett vad Stefan säger eller tror, så var det precis tvärt om. Morgonen då jag äntligen var tillbaka på bryggan och tog mitt vanliga morgondopp, då mådde jag som en prinsessa igen.

När jag plaskat runt i det 15 gradiga vattnet, druckit mitt ingefärste och sett solen stiga upp så tackade jag min gamla brygga och mig själv för den här morgonen.

Eftersom jag kände mig ganska stark igen så valde jag att ta ridstigen hemåt. Träden såg nästan lika gröna och frodiga ut som om det vore en försommarmorgon.

Det fuktiga vädret hade gjort att skogen var full av allehanda svampar. Förmodligen varken ätbara eller goda. Men väldigt vackra, och några av dem nog giftigare än en förrädisk gåsaskit skulle jag tro.

Att planera för middag när man varit dålig är inte alltid det lättaste, men lite enkla sillamackor smakar nästan alltid gott, så det fick det bli till kvällsmat.

Sedan var det dags för ny skrattfest hemma hos oss, då det var min tur att välja nya glasögon.

-men mamma, de ser ju nästan likadana ut allihopa, sa Emmy skrattande. Och just det hade hon faktiskt lite rätt i.

Familjen var trots allt väldigt hjälpsamma och röstade allihopa. Ett par blåa fick det bli, och det verkade lilla Lykke helt nöjd med, som inte alls skrattade eller drog på smilbanden, hon tittade bara  kärleksfullt på mig som alltid.

Dagens citat:

Varje dag är en ny början. Ta ett djupt andetag, le och börja om från början.

Ha en härlig fredag och kram från mig

Annika

Nåck en gåsaskit. Läs mer »

Ankorna och en svag mormor.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man har ett barnbarn på besök då duger det inte att ligga för ankare inte.

Trots att jag kände mig både knäsvag och en smula yr i hjärnkontoret, så kunde det inte hjälpas, när Scott kom så var det bara att bita ihop och hänga med på hans önskemål. ”Åka vagn”, beordrade han bestämt när frukosten var avklarad.

Som tur var, så var Moffar Ginko hemma och kunde följa med oss. När jag plockade fram höstens nya sköna ”Skrota-hemma-i-Gyllebo-jackor” som jag köpt på Engelson, så utropade Scott ett högt woooowww!, när han förstod att vi alla tre skulle vara på pricken likadana. Så med känslan av att vara ett gäng löjligstämplade husvagnsägare så  gav vi oss ut i det underbara höstvädret.

Efter att vi stannat och pratat en stund med grannens katt fortsatte vi ner till båtbryggan.

Vid badplatsen sjönk jag själv ner på en av bänkarna. Med svaga ben och en rännil svett som letade sig nerför min rygg njöt jag av en god stund i solen.

Badankorna kom sättande nästan med en gång och verkade överlyckliga över att någon kanske hade något gott med sig åt dem.

Det sägs ju att man ska undvika att mata dem med bröd, som lär vara för näringsfattig kost för änder. Fast nästa gång kan vi nog ändå ta med oss någon liten brödskalk, lite havregryn och sallad. Huvudsaken är att det inte blir någon vana. Åtminstone har jag läst det på Google.

Vi längtar tills nästa gång, både vi och ankorna, tror jag.

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Haha, och självklart inser jag att Scott inte kommer att tycka att det är fullt lika kul med likadana jackor som mormor och morfar då han fyller 15 år. Men det är då det. Var tid har sitt.

Kram Annika

 

Ankorna och en svag mormor. Läs mer »

Knockad av en bassilusk.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När helgen kom så knockades jag alldeles. Istället för att hitta på allt det mysiga som jag planerat, så blev det lite annat jag fick styra upp. Och som en liten final på eländet så grep en bassilusk tag i mig och knockade mig rent.

Jag tror att när vi alla levt så isolerat från varandra så bygger vi inte upp så bra immunförsvar. Åtminstone var det så under mina egna småbarnsår. När jag kom tillbaka till arbetet efter en lång mammaledigheten så blev jag alltid sjuk, det där slog ju aldrig fel. Ungefär som ett läskpapper som sög upp alla små smittodroppar runtomkring mig. Vetenskaplig fakta eller inte, men så var det. Särskilt om någon viskade ”maginfluensa”. Den sjukan tycktes gilla mig lite extra mycket, och gör det väl fortfarande.

Alltså fick jag ligga nerbäddad med just maginfluensa och leva på coca-cola hela lördagen. Fast det bästa med magåkommor är att de försvinner väldigt fort, även om det nästan gav mig en ”näradöden-upplevelse” på kuppen.

Några morgondopp har det därför inte kunnat bli nu på ett par dagar för mig. Man får ganska darriga ben efter en sådan magpärs och att gå flera kilometer genom skogen på spagettiben tyckte väl till och med jag var lite dumdristigt. Därför får ni idag istället hålla tillgodo med fjorårets bilder från september månad. Och kolla här… jag hade ju nästan glömt hur härligt vädret var i mitten av september i fjor. Wowww, jag och Emmy på Knäbäckshusens strand.

Livet rullar nu på igen som vanligt. Min dotter Andréa har hunnit vara en sväng i Nashville på en veterinärkonferens och har allt funkat med tester och dylikt så står hon i detta nu på kanadensisk mark.

-mamma, nu har jag spottat i en kopp och det kostade mig 1500 kronor,  så nu är det grönt ljus och jag flyger till Canada i eftermiddag!!

Ja tänk om vi här hemma var tvungna att betala så mycket för våra covidtest?

Jag mår bra igen och även om jag kände mig en aning trött i söndags så kunde jag förstås inte tacka nej till att passa lille Scott när hans föräldrar behövde jobba. Det var tre hela veckor sedan jag såg honom sist och jag hade ju längtat så♥

 

Dagens citat:

Förutom våra tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Må väl och kram Annika

 

Knockad av en bassilusk. Läs mer »

Att odla i sitt liv.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det här året har min trädgård inte fått så mycket kärlek alls som den i vanliga fall brukar få.

Det är väl så det är i livet, att var tid har sitt liksom. Den här sommaren har jag hellre njutit av andra saker och kanske allra mest av naturens egen vackra naturliga trädgård. Mitt sinne har behövt pausa. Man måste helt enkelt tänka på växtföljden och  inte hålla på att odla samma sak på samma ställe år efter år. Jorden tröttnar då, liksom jag tydligen gjorde i år.

Och så fort någonting förvandlats till ett tvång så försvinner mycket av lusten. Man måste se till att odla sin ”inre trädgård” i första hand och bevara glädjen.

Och just om att odla sin inre trädgård handlade torsdagskvällens inspirerande föredrag om. Det var underbara Maria på Yoga med Mig som bjudit in till en mysig kväll på Olaols Gelato. Så efter att ha njutit av Ottilias fantastiska glass så trollbands vi av Marias inspirerande och energigivande personlighet och kloka ord.

(om ni klickar på den feta stilen i texten ovanför så kommer ni till Marias instagramkonto – ett underbart konto att följa med så mycket klokskap.

Att ha en massa tvång och måsten på sina axlar är ju inte meningen med att ha en trädgård. Och just i år har min egen trädgård legat en liten smula i träda. Men visst är det väl också bra, att låta den få lite fria tyglar ibland? Vem vet, till våren står jag kanske där med en liten näve nya frön att så.

Dagens citat:

En del säger att det inte blir seriöst om man har roligt. Varför skulle det blir mer seriöst bara för att man har tråkigt?

Det mesta blir så mycket bättre om det skapas i glädje och lust. Jag tycker åtminstone inte att jag har råd att kasta bort dagar ur mitt liv på saker som jag upplever som tvång och bördor. En del kommer man såklart aldrig ifrån, men man kan ju reducera rejält. Mer lust och mindre tvång som inte är tvunget.

Ha det gott och kram

Annika

 

Att odla i sitt liv. Läs mer »

Rulla till toppen