trädgård

Hejsan.

Mina dahlior

Ja, nu blommar det nog som allra vackrast i dahliornas odlingsbädd. I år har jag inte heller behövt oroa mig särskilt mycket för snigelangrepp, för det har ju varit alldeles för torrt för att de rackarna ska trivas.

Jag försöker hela tiden att plocka så många buketter jag bara kan. Och det är verkligen en riktig lyx att kunna sätt in blommor både här och där i huset.

En rosa gladiolus har smugit sig in bland dahliorna i år, men den är och så tjusig så den får såklart också vara med.

Friden

Vacker blomsterprakt var det också på Friden, den populära restaurangen ”vid vägs ende”, som serverar vedugnsbakade pizzor.

Det var för snart två veckor sedan som vi var där med E & O. Kvällen var ljummen och skön och det blev en så mysig sommarkväll då vi njöt av god mat och gott sällskap. En av sommarens höjdpunkter.

Katten Judith

Och som om det inte hade räckte med en sjuk hund under semestern, så kom vår katt Judith hem, hoppandes på tre ben. Hon hade blivit rejält biten i ena frambenet och det var både svullet och inflammerat. Att ta en halvvild katt till en veterinär kändes i stunden ganska övermäktigt, men till vår stora förvåning gick det lätt och smidigt trots allt. Kanske förstod Judith att hon var tvungen att ge med sig för att få hjälp med sin skada.

Passande nog så har en ny veterinär öppnat i Kivik, och jag kan varmt rekommendera henne, Ida Borg. Hon var så hjälpsam och tog emot oss trots att det var söndag (såklart fick jag betala lite extra, men det var det verkligen värt)

Efter att ha öppnat upp såret så det kunde dränera sig själv, så fick vi åka hem med order om att tvätta och medicinera under kommande vecka. Judith skulle hållas instängd med tratt och börja gå på låda. I början var hon väldigt sur och trivdes inte alls i sin fängelsecell. Men efterhand så blev hon mildare och mjukare i sitt sätt. Tre gånger om dagen vankades det medicin i kattgodis, och det slank ner väldigt lätt. Jag började misstänka att hon drabbats av Stockholmssyndromet och började få mer positiva känslor till oss.

När sista dagen var kommen, då Judith skulle ”mucka” och släppas ut igen så var jag lite orolig över att hon skulle dra iväg och aldrig komma hem igen. Men det dröjde inte länge förrän hon åter satt vid dörren och ville in för att äta. Såret har läkt fint och allt är nu åter frid och fröjd med henne.

Mitt varmaste tack till Ida, Kiviksveterinären.

(Beträffande hunden Molly så är hon också på bättringsväg och allt börjar åter bli sig likt här hemma. Ett besök hos neurologen väntar i början av september och kanske får jag då veta vad hon egentligen drabbades av.)

Dagens citat:

Så bra vi skulle må om vi uppförde oss mot varandra, som vi uppför oss mot våra husdjur.

Har man djur så ska man banne mig ta hand om dem och se till så att de har det bra. Djuren är det bästa vi har.

Ha det gott.

Kram Annika