trädgård – Gylleboannika

Första frosten och dahliorna uppgrävda.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 20 oktober, 2025 / dahlior, Första frosten, Gyllebo, trädgård / 2 minutes of reading

Hejsan

För precis en vecka sedan var den första frosten här och nosade. Min trädgård klarade sig, så alla blommor stod vackra och ståtliga när eftermiddagen kom. Men ute i den stora hagen låg frosten vit på gräset och utgjorde en så vacker kontrast mot skogens höstlöv och hästarna som ännu gick kvar.

Att det blivit kyligt hade jag märkt redan innan, när jag varit nere vid bryggan för ett gryningsdopp. Med mig hade jag haft den gamla ”brygglyktan” som jag brukar gömma där nere i skogen. Det är ju så mysigt att tända upp en lykta när jag kommer tidigt och när skogen ännu inte hunnit ljusna.

Soluppgången kommer senare och senare nu, och det gör ju att jag på lediga dagar hinner med både sovmorgon och ett tidigt bad innan det är dags att ta tag i dagen på riktigt.

Den där första frosten fick fart på mitt trädgårdsarbete. När förra måndagen bjöd på härligt solsken så passade vi på att gräva upp alla dahliaknölarna.

Varje år känns det lite sorgligt när säsongen är över, men av erfarenhet så vet jag att det är bättre att ta tag i det innan den riktiga kylan är här. Dels är det så mycket skönare att vara i trädgården en dag som bjuder på lite sol och värme, och så blir knölarna inte heller så fulla med tjock fuktig jord.

Men jösses så många knölar det hunnit bli nu. Både stora och många är de. Men mycket glädje har de skänkt mig hela långa sommaren, så jobbet med dem nu får man stå ut med.

Ett tag ska de nu ligga på tork inne i garaget innan den sista jorden kommer blåsas bort och sedan ska de placeras på sin viloplats inför vintern. Och lika spännande är det på våren när de plockas fram igen och man får se om de klarat sig allihopa.

Dagens citat:

Vissa vägar leder rätt av misstag, andra leder vilse med flit.

Första frosten och dahliorna uppgrävda. Läs mer »

Som en lätt kalldusch

8 kommentarer / Allmänt, Trädgård / Av Annika Olsson / 16 juli, 2025 / blommor, Folk & Rock, Solhällan Löderup, trädgård / 2 minutes of reading

Hej hej

Tiden springer fort och lite känns det som om sommaren rusar förbi mig i år. Jag jobbade en extra dag, och vips kändes det som om den veckan med ens blev så mycket kortare.

Om kvällarna hinner jag ändå njuta lite av min trädgård, och nu står vi ju inför dahliornas tid. Dahlior kräver mycket vatten, så en kalldusch varje kväll verkar de gilla.

I förra veckan var det inte bara dahliorna som fick sig en kalldusch, jag själv kände det lite som om jag också fick mig en avkylande dusch. Jag var på besök hos ögonläkaren som upplyste mig om att min glaukom gjort min syn snäppet sämre igen. Från 90% syn på ena ögat var det nu nere i 70% och synnerven var blek, skadad och urgröpt på båda ögonen.

Nog har jag känt av att något försämrats med synen. Doktorns förhoppning var att det skulle gå att operera mig för grå starr, vilket kan göra att även glaukomen (den gröna starren) blir en gnutta bättre och sjukdomens progression stannar upp lite. Men det var tydligen inte möjligt att operera ännu. Istället får jag nu bita ihop och kämpa på med olika ögondroppar både morgon, middag och kväll, och hoppas på att det hela hejdas något av den nya utökade doseringen.

Ja det är ett skit, men än så länge ser jag vad jag tycker jag behöver och luktsinnet fungerar oklanderligt. En stilla kväll i trädgården där alla sinnen får sitt är en lisa för själen.

Hörselsinnet fungerar också ganska hyfsat. Åtminstone kunde jag en kväll njuta för fullt av en fantastisk konsert med Amanda Jensen på Solhällan i Löderup. En fantastiskt kväll med underbara grannar ♥

Nu väntar bara 3,5 veckas arbete på mig innan jag får lite semester. Då ska jag vila både kropp, själ och särskilt ögonen. Behöver jag säga att jag längtar!?

Dagens citat:

När the bottom is nådd och the känsla av misslyckande är total. Try a little särskrivning. Plötsligt kan du vara Miss Lyckad.

Ha en underbar onsdag.

Varm kram Annika

Som en lätt kalldusch Läs mer »

Lunch i Kivik och gröna fingrar.

6 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 3 juli, 2025 / kivik, Österlen, trädgård / 2 minutes of reading

Hej hej

På Lokalföreningen har det konkats lite extra på saker den gångna veckan, både inkommande varor och inventarier som skulle flyttas. Men alla som hjälpt till har varit på ett strålande humör och då går ju allting så mycket lättare. Alldeles extra glada verkade mina kollegor att bli när kameran kom fram 🙂

När helgen äntligen kom så blev jag bjuden på lunch i Kivik av min Stefan. Då bar det av till en annan Lucka, nämligen ”sillaluckan” på Buhres.

Det blev stekt sill och potatismos, och en sillapilsner till det. Alltid lika gott.

I hamnen hade de flesta nu fått i sina båtar. En stund stod vi och kikade på paret som tappert försökte komma på rätt köl med sin lilla segelbåt.

Gröna fingrar

Jag brukar inte ha så särskilt gröna fingrar. Men nu har jag nog haft lite grönfärgade fingertoppar ändå, för den azalea på stam som jag köpte i December lagom till jul, har nu återigen börjat att blomma. Och just azaleor brukar vara tämligen svårflörtade blommor.

Även den första dahlian är nu på väg att slå ut. Jag väntar förstås med spänning på om det kommer att bli lika en prunkade blomning som det blev i fjor. Fortsättning följer framöver.

Dagens citat:

Man kan välja att kasta in handduken eller så torkar man svetten ur pannan med den.

Ja svettigt har det sannerligen varit några dagar, och inte ska man ge upp saker i första taget. Backa, ta sats och prova igen.

Ha det gott.

Kram Annika

Lunch i Kivik och gröna fingrar. Läs mer »

Blåregn och sommardelikatess.

6 kommentarer / Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 14 juni, 2025 / blåregn, poolhäng, trädgård / 2 minutes of reading

Hejsan.

De senaste veckorna har mitt blåregn slagit ut och blommat som det aldrig gjort förut.

Förr om åren har det mest blivit en massa blad och långa revor som letar sig in precis överallt. Det där blåregnet gör som den vill och tar sig in under trallgolvet, under taket och till och med in under fönsterblecket för att kika fram under fönsterbänken på insidan av huset.

Tidigt i våras bestämde jag mig därför för att gå hårt fram. Med sekatören i högsta hugg beskar jag växten så den såg alldeles förfärlig ut. Men nu har den repat sig och tycks tacka mig med en riklig blomning…ja, eller så är det bara ett rop på hjälp.

Den brukar dofta underbart, men den långdragna förkylningen jag ådrog mig dämpade både smak och luktsinnet, så i år har jag inte märkt så mycket av någon blåregnsdoft.

Tack och lov hade jag fått tillbaka lite av mitt smaksinne när vi fick årets härligaste delikatess av vår tyska granne. Vit kokt sparris som jag serverade med hollandaisesås och knaperstekt bacon. Så himla gott det är!!

Ja, nu står nog trädgården i sin vackraste skrud. Den är både grön och frodig och snart blommar nästan allting. Det är en härlig tid vi är inne i. Man måste passa på att njuta av allt det fina!!

Dagens citat:

Jag sa till livet: Nu har jag testat allt och ingenting fungerar. Livet svarade – en sak har du kvar att testa. Vadå? – Att sluta bygga din strävan på vad du tror att andra förväntar sig av ditt liv. Du är fri. Testa det!

Idag väntas ytterligare en härlig sommardag här på Österlen. Jag har lite ”måste”, men mest är jag fri att ta dagen som den kommer. Hoppas ni alla har möjlighet att njuta.

Kram Annika

Blåregn och sommardelikatess. Läs mer »

Min och syrenernas tid.

6 kommentarer / Allmänt, Trädgård / Av Annika Olsson / 6 juni, 2025 / Allé, sommarblommor, trädgård / 3 minutes of reading

Hej hej

Oboy så mycket som hunnit hända den här första veckan i Juni. Som alltid vid den här tiden, så är naturen och trädgården iklädd i sina vackraste kostym.

Syrenerna står i full blom, så som de brukar när det nu är skolavslutningar och studenttider på gång.

En annan sak som gick av stapeln den här första veckan i Juni, det var ju min och Nicolajs födelsedag, som ju infaller på samma dag. I år slog jag själv till med att ändra tiotal, och jag kan knappt själv förstå att jag nu hunnit in på mitt 60:e år. Jösses ja, och jag som ännu inte riktigt känner mig helt vuxen… Jaja, jag läst någonstans att om man inte hunnit bli vuxen tills man fyller 60 år, ja då är det nästan inte lönt att försöka bli det.

Även om jag tänkt att mest ta det lite lugnt med födelsedagsfirandet, så har jag blivit så gratulerad och uppmärksammad under hela förra helgen.♥ Men mer om det i ett annat inlägg….

Någon dag innan den där stora dagen (som ju var den 3:e Juni) så var jag med min fina vän Tina på ett föredrag på Allé. Det var friherrinnan Alexandra von Schwerin, som kom och pratade om sin nya bok ”Eget Rum”. Förutom en så himla intressant presentation av boken, så blev jag bjuden på den mest utsökta lunchen jag ätit på väldigt länge. Eller lunch och lunch – en trerätters måltid är ju faktiskt mycket mer än en lunch egentligen.

Mitt varmaste tack till dig fina vän Tina♥

Hemma i trädgården låg katten Felix och njöt av livet när jag kom hem. Inte heller han är någon ungdom längre.

Pionerna

I min nya pionrabatt växer och frodas nu alla pionerna som vi flyttade dit i höstas. Många olyckskorpar kraxade om att de aldrig skulle börja blomma igen och kanske rent av dö bort helt och hållet. Sådant där vet man ju aldrig, men jag är ändå superglad för att jag vågade flytta dem. Även om de nog alla blivit lite hämmade av flytten så har de flesta tagit sig och fått flera knoppar och blommor redan i år. Man måste faktiskt våga saker!

Nu står nationaldagen och pingsten för dörren, och mina planer är mest bara att skrota runt och ta hand om växter och djur här hemma. Och såklart Stefan.

Dagens citat:

När gräset börjar sträcka sig efter dig. Gör sällskap med det en stund.

Att sitta ner i det höga gräset på en äng och fokusera på småkryp med mitt macro-objektiv, det är nog bland det mest avkopplande jag kan tänka mig.

Ha en fin nationaldag och kram från mig

Annika

Min och syrenernas tid. Läs mer »

Det växer så det knakar nu.

4 kommentarer / Allmänt, Trädgård / Av Annika Olsson / 30 april, 2025 / trädgård, vårblommor / 2 minutes of reading

Hej hej

Det är som små explosioner överallt i vår trädgård nu. Vårblommor och lökar har poppat upp och spruckit ut i full blom.

Runt om på tomten har pärlhyacinterna spridit sig och lyser nu upp med sin härligt blåa färg lite överallt. Även en och annan kungsängslilja och små gullvivor har kikat upp.

Av en vän fick jag lite lökar av gula vildtulpaner i höstas. De här tulpanerna är nog bland de finaste som finns. De är så smäckra och stiliga i all sin enkelhet. Jag ska försöka komma ihåg att beställa fler av dem till hösten. Jag har hittat på nätet, så det gäller bara att komma ihåg att beställa.

En ensam kejsarkrona kommer troget varje vår. Jag trodde kanske att den skulle kunna föröka sig litegrann, men den verkar dock trivas bäst som singel.

En vacker kväll gick jag ut för att njuta av magnolians tjusiga blomning. Samtidigt fick jag syn på hur de flyttade pionerna nu börjat kika upp, allihopa med lite olika resultat. Dock kunde jag till min glädje se att det faktiskt fanns knopp i några av dem. Att flytta gamla pioner är ju lite vanskligt, men man måste ju våga för att vinna. Fortsättning följer senare vad det gäller pionernas resultat…

De sena snöklockorna stod så fint i blom vid sin sten, och körsbärsträdet var på väg att slå ut.

Våren är sannerligen på väg att braka loss nu!

Dagens citat:

Misslyckande är inte rätt ord. All kreativ utveckling handlar om att upptäcka vad som inte fungerar.

Man kan göra misstag, men inte misslyckas – man skaffar sig ju bara erfarenheter till nästa gång.

Ha en fin Valborgsmässoafton.

Kram Annika

Det växer så det knakar nu. Läs mer »

Loppis hos grannen och dahliorna väcktes upp.

4 kommentarer / Familj, Trädgård / Av Annika Olsson / 29 april, 2025 / barnbarn, familj, trädgård / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen var det dags att börja att väcka upp dahliorna ifrån sin långa vintersömn. Precis som i fjor, så såg de där knölarna inte så mycket ut för världen. Men med vetskapen om vilken blomsterprakt det sedan blev, så gjorde jag likadant som förra våren. I stora plastpåsar la jag lite jord som knölarna sedan fick ligga i, ovanpå dem täckte jag med ytterligare jord och nu är det mest bara att hålla tummarna tills man ser att det kommer gröna skott.

Dahliorna får stå ute i orangeriet så länge. Snart är det även dags att flytta ut de frostkänsliga träden. Men ännu har jag is i magen och väntar. Även om jag längtar tills jag kan städa och ställa i ordning där ute så får det vänta tills nätterna blir varmare.

På vårkanten är det alltid skönt att rensa ut och städa bort gammalt. Det tror jag även att våra grannar tycker. En dag förra helgen hade deras barn lite loppis på sina gamla leksaker. Såklart gick jag över och gjorde så fina fynd. Två stora fina bilar, för nästan inga pengar alls blev det åt mina barnbarn, Scott och Nicolaj. En sopbil och en timmerbil roade pojkarna både länge och väl.

Sen kikade solen fram, och med solen så kom glassuget också.

Dagens citat:

Viljan att vara någon annan är slöseri med den du är.

Ja, det får faktiskt duga med den man är tycker jag.

Ha det fint.

Kram Annika

Loppis hos grannen och dahliorna väcktes upp. Läs mer »

Nästan synd.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Trädgård / Av Annika Olsson / 30 oktober, 2024 / boktips, dahlior, trädgård / 2 minutes of reading

Hej hej

När det nu närmade sig en ny månad så tyckte jag att det ändå fick vara dags att gräva upp mina dahlior. Vi hade ju ännu inte haft någon frost att tala om, och temperaturerna hade varit över det normala under en lång tid.

Solen sken och ännu var det fullt med härligt utslagna dahlior, så ja, det var nästan synd att gräva upp dem ur jorden. Samtidigt känns det ju så skönt att ha det gjort. När kylan plötsligt är här så är det skönt att ha det jobbet klart.

Medan jag pekade och skrev små skyltar om vad det var för olika sorter, så grävde Stefan upp knölarna, en efter en.

Vi hade en skön dag i trädgården, så jobbet var bara härligt och mysigt, även om det ju nästan var synd på alla blommor.

I garaget hade Stefan förberett en plats där knölarna skulle ligga ett tag för att torka. Sedan kommer de att få bo i en gammal kökssoffa ute i orangeriet. Förra året fungerade vinterförvaringen där bra så jag håller tummarna för att det funkar ännu ett år. På matbordet satte jag in en enda blomma i en vas – årets absolut sista.

Någon morgon senare var det både mulet och mörkt när jag gick ner till bryggan. Ett märkligt sken lyste upp ovanför trädtopparna i skogen. Först tänkte jag att det kanske var mitt livs första norrsken, men nej, så där ska det väl inte se ut. Det var allt lite läskigt tyckte jag med det där ljuset, men allting brukar ha sin förklaring, så det hade säkert detta också. Kanske var det en campare i skogen som lyste uppåt med en strålkastare…

Och även en mörk och mulen morgon ljusnar till sist, och den kan bli helt fantastiskt vacker.

Hemma har jag tagit fram den lilla korgen där jag brukar ha mössor och vantar liggandes på vintern . Katten Felix såg det genast som världens bästa sovplats och tog förgivet att korgen var ditsatt för hans skull.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Den handlar om en kvinna vars man lämnar henne efter 40 års äktenskap. Det är en lågmäld och vardaglig berättelse om hur Lisbeth hanterar omställningen i livet. Sådär mittemellan bra.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Ha det gott.

Annika

Nästan synd. Läs mer »

Höst i trädgården

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Trädgård / Av Annika Olsson / 11 oktober, 2024 / Gyllebo, höstbestyr, trädgård / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu när den första frosten varit här och nosat så fick jag lite extra fart att höstfixa här hemma i min trädgård.

Även om det ännu varit fina och varma dagar och mycket i trädgården ännu blommar, så var det hög tid att bära in de frostkänsligaste växterna i orangeriet. Sagt och gjort – jag och Stefan bar och konkade in de krukor som skulle inomhus, och jag lovade mig själv tyst att försöka ha lite färre blommor till nästa år.

En annan sak som jag skjutit upp till höstkanten, det var pionerna, som alla skulle flyttas till en ny platsen i trädgården. Där i den nya rabatten tror att de kommer att trivas lite bättre, för med åren så har det blivit så mycket skugga där de växt. Nu hoppas jag att de kommer att trivas riktigt bra där i sin nya soligare rabatt.

Stefan hjälpte mig med omplanteringen, även om han gruffade lite emellanåt, eftersom de här blommorna var betydligt större än vad han hade föreställt sig. Efteråt så fick de rejält med vatten och så kan vi väl bara hålla tummarna för att de kommer att ta sig bra på nya stället.

Min vita ros som jag fått av svärmor Karin en gång för länge sedan, ser ut att slå alla rekord med blomning i år. Rosor är oftast så fantastiska, de blommar villigt, ibland ända tills den första snön faller.

Kvar i trädgården är nu att gräva upp alla dahliorna. Fast de får stå kvar ett litet tag ännu. Man brukar kunna se på dem när de vill bli uppgrävda, och ännu bjuder de ju på vackra blommor.

Allt jobb man lägger ner i trädgården nu vid denna tiden, det lägger ju grund för hur fint det kommer att bli till våren. Jag tänker försöka ta en sista ogräsplockarrunda också. Nu när regnet kommit så är det mycket enklare att hacka bort oönskade växter i rabatten.

Dagens citat:

Jag väljer att friskvårda mig själv, så slipper jag att sjukvårdas av någon annan.

Trädgård, blommor och grönska – det är nog bästa friskvården som finns.

Må gott.

Kram Annika

Höst i trädgården Läs mer »

Ur ett hundperspektiv.

6 kommentarer / Hundar och katter, Trädgård / Av Annika Olsson / 29 augusti, 2024 / Gyllebo, pomeranian, trädgård / 2 minutes of reading

Hej.

Under flera veckor har vi nu haft torrt och underbart soligt sommarväder.

I trädgården märks det också, mer och mer, att det är torrt och växterna kräver lite extra bevattning.

Men en morgon i förra veckan så vaknade vi upp till ljudet av ett strilande regn på fönsterblecket. Jag älskar när det kommer en regnig dag efter en lite längre torrperiod, det känns nästan som att själv släcka törsten när man varit riktigt törstig.

På morgonen när jag tog hundarna ut på sin första morgonpromenad så såg de alla riktigt förvånade och smått chockade ut. Att bli våta i pälsen är inte något de tycker om.

Nej, ur hundarnas perspektiv var det verkligen inget härligt väder. Det må kallas ”hundväder” så mycket det vill, för Molly, Lykke och Penny gillar bäst när det är lagom varmt och uppehållsväder. Redan nästa dag var ordningen återställd och inget mera regn i sikte.

Och såklart gillar även jag när det är torrt och soligt. Veden torkar som den ska, och jag får fortsätta att vattna de växter som är törstigast i min trädgård.