januari 2016

Cupcakes och mitt gröna fynd.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Trots att det var lördag skulle Stefan Hantverkarn och några av hans duktiga snickare iväg på ett specialprojekt. Det var Nordic Sea som behövde hjälp på vineriet. Killarna hade tillverkat de mest utsökta specialmöbler som den här förmiddagen skulle sättas på plats.
Jag och hundarna gick vår vana trogen ut i skogen. För lilla Molly var det ingen rolig tur den här morgonen, eftersom de blåste storm och regnet stod som spön i backen. Sånt väder gillar hon inte alls. Johnny verkar mer ta det här med vädret med en axelryckning, honom kvittar det liksom.
 
På eftermiddagen var vi en sväng på en lokal antikhandel som heter Karosserigården. Jag älskar att gå och dra i gamla saker, det är för mig mycket mer spännande än en Ikea affär. För många år sedan fick jag en vacker grön vas av svärmor Karin. Jag älskar grönt glas, så den är för mig väldigt kär. Den här dagen fick jag syn på en exakt likadan, fast den hade en glaskork.  Tjejerna i butiken trodde att det var en gammal vinägerflaskor … Jag som trott att det var en vas. Nåja, nu har jag i alla fall två vackra gröna flaskor. Kanske är det någon av er som känner igen dem och vet något?
 
För en del år sedan älskade jag att baka cupcakes och jag gjorde det i tid och otid. Jag minns att när Amanda tog studenten bakade jag en jätteladdning cupcakes, så Stefan fick bygga ett specialfat att servera dem på.
Den här eftermiddagen bakade jag Emmys älsklings-cupcakes, dem med nutella i. Stefan drog på sig sin passande t-shirt, den som han fått av Mårten och Sarin, sedan mumsade han glatt i sig kakor på längden och på tvären.
Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta.
 
(foto från Amandas student)
 
 (foto från dagens projekt)
 
 

Dagens visdomsord:
 
Ständigt försökt?
Ständigt misslyckats?
Det gör inget. Försök igen! Misslyckas igen.
Misslyckas bättre!
 
 

 

 
 

 

 

Cupcakes och mitt gröna fynd. Läs mer »

Städa, städa varje fredag …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Nja, städa varje fredag är nog en sanning med modifikation. Men just den här fredagen blev det lite mer ordentligt.
Men först gick vi ut på tur.
 
 
Någon har börjat mata rådjuren i vårt område. Alldeles vid vår postlåda har de sin foderplats. När jag återvände hem, hade en stor flock rådjur samlats. Tyvärr hade jag inte den ordentliga kameran med, men en suddig liten bild blev det ändå.
 
Sedan var det städning. Varenda millimeter golv i stugan städades och torkades. Ljuvligt. Det finns inget härligare än doften av nysåpade trägolv.
Jag hade köpt en söt liten primula till vårt köksbord. Jag älskar dessa vårblommor. Ute blommade mina julrosor. Fantastiska blommor. Så lite som behövs för att jag ska må lite extra gott.
 
Som fredagsmys blev det helstekt kyckling med alla tillbehör och lite kärleksmums till kaffet.
 
Efter en hel vecka med lilla hunden Snow, var det så dags för henne att åka hem igen. När Amanda kom för att hämta henne blev det som alltid stor cirkus. Det utbryter liksom ett stort vilt glädjerus bland alla djuren här i Gyllebo. De får helt enkelt glädjefnatt. De vet inte till sig av glädje och stormar som orkaner runt i huset. De drar och sliter i strumpor och sina leksaker och jag har fullt upp med att hålla ordning på alla.
Det var allt lite sorgligt att Snow åkte hem. Hon hade blivit en del av vår flock och hennes plats blev nu tom. Men vi ses snart igen såklart.
 
Puss på er min hjärtan.
Dagens citat:
I samma stund som vi blir föräldrar föds en kärlek i våra hjärtan som vi bär med oss hela livet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Städa, städa varje fredag … Läs mer »

Värk, vanlig värk och huvudvärk – det verkar som jag börjar bli äldre.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Dagen välkomnade oss med en grå och blåsig morgon. Det verkade alldeles ogästvänligt när jag stack näsan utanför dörren, men som alltid var det obeskrivligt skönt när jag väl kom ut.
 
Jag är så oändligt tacksam över vårt hundbad där jag kan spola av mina vänner från all grus och smuts. Det har blivit en vana för dem att lugnt och fint sitta på mattan i vår tvättstuga och vänta på sin tur.
 
En envis huvudvärk gnagde i mitt huvud den här dagen. Förr i tiden hade jag ont i huvudet nästan varendaste dag, mer eller mindre. Jag är enormt glad över att det tycks ha upphört med åldern. Men den här dagen var det tillbaks. Jag hade längtat så efter att börja springa igen, så den här dagen gav jag mig ut på en kort liten runda.
Höft och ljumskar knorrade lite, men man kan inte ta hänsyn till alla alltid.
 
På eftermiddagen fick jag växla ner tempo. Huvudet värkte och kroppen segade sig. Jag fick ett par gånger pausa från mitt skrivbordsarbete.
Börjar jag bli gammal, jag som känner mig som 27 … spegelbild och sinne är inte helt överens!
 
 
Plötsligt knackade det på min dörr och där utanför stod min söta granne, Ursula. Hon lämnade ett litet choklad och ett fång härliga tulpaner. Så glad jag blev och så mycket lättare livet kändes av en enkel liten gest.
 
Dagens kloka ord:
Det är viktigare att vara god än att ha rätt. Många gånger behöver människor inte en skarp hjärna som talar utan ett vänligt hjärta som lyssnar.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Värk, vanlig värk och huvudvärk – det verkar som jag börjar bli äldre. Läs mer »

Sitter på kontoret och ler.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag var åter tillbaka till mina gamla vanliga rutiner. Jag steg upp i ottan, jobbade lite och så fort solen kommit upp och det ljusnat ute gick jag och hundarna ut på tur. En runda runt sjön. Vått, grått och väldigt geggigt.
 
En sak jag gärna vill framhålla är att alla mina tre döttrar är mig precis lika kära. Jag är exakt lika stolt över var och en av dem, och glädjs lika mycket vad de än gör, så länge de vågar följa sina hjärtan och sikta mot sina drömmar.
Fortfarande gick jag den här dagen som i ett glädjerus efter Andréa:s stora bedrift, men mina tankar var lika mycket hos Emmy där bort i Australien på sin kofarm, som hos Amanda på sina stränga Gildaskola i Malmö.
En stor kram till er också….
 
Emmy och Matilda:
 
Och kram till Amanda från Snowie och mig:
 
På eftermiddagen pysslade jag lite med allehanda ting. En sak som inte var så mysig var att plocka hundbajs i trädgården. En halv spann fyllde jag med finfin gödsel. Efter det förtjänade jag en avkopplande stund i orangeriet. Jag hann med att inviga min nya bakapparat, En Brantevikskaka blev det till kvällskaffet. Mumsimums.
 
 
Dagens kloka ord:
Magi är att tro på sig själv, om du kan det, kan du göra vad som helst.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Sitter på kontoret och ler. Läs mer »

Andréa:s stora dag – redovisning av sitt ”specialeprojekt”.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Den här dagen var det dags för Andréa och hennes kamrat Charlotte att redovisa sitt stora projekt som de jobbat på en lång tid nu. Först har de lagt många långa timmar i ett laboratorium och stirrat i mikroskop på dessa små snoppbakterier som hämtats från många olika hästar och diverse hästraser. Därefter har de utvärderat, sammanställt, jämfört och kollat mot andra vetenskapliga tester, klurat och skrivet ner.
Stefan och jag, Låke och Gunilla gav oss iväg i god tid för att vara med då Andréa den här dagen skulle försvara sitt arbete mot tre mycket pålästa professorer och specialister i ämnet.
På universitetets veterinärmottagning mötte vi en nervös Andréa. Lite sammanbiten kom hon tuggandes på ett päron. Men som alltid lekte ett leende i hennes mungipor och ”buset” glittrade till i hennes ögon.
 
Utanför redovisningssalen väntade de tre domarna som var utsedda att göra bedömningen. De hade tagit del av den digra rapporten och skulle nu lyssna på tösernas föreläsning. Därefter skulle de ställa dem på prov med en tuff utfrågning ända tills de inte kunde svara längre. Detta för att kunna bedöma hur stora kunskaper de skaffat sig i ämnet. De startade med att vända sig till oss åhörare och informera om att de kom att vara tuffa i sin utfrågning och vi skulle bara förstå att ju tuffare de verkade, ju bättre var eleverna.
Båda tjejerna var märkbart nervösa när de förberedde det sista innan redovisningen så satte igång.
 
När redovisningen väl började försvann som genom ett trollslag allt det nervösa. Hela föreläsningen genomförde de på det proffsigaste sätt. I 35 minuter pratade de fritt, utan fusklapp om detta märkliga ämne. Vi svenska åhörare förstod nästan ingenting, eftersom Andréa föreläste på flytande danska och rapporten var skriven på engelska. Därefter följde en tuff utfrågning, som tjejerna klarade bra. Jag kunde från min plats på läktaren se hur professoreran nickade gillande.
Efter en dryg timme var det hela över. De tre domarna gick ut för att sammanställa sina bedömningar. Under den nervösa väntan på sina betyg underhöll tjejerna oss med roliga bilder från den jobbiga studietiden. 
 
Betygen som kan delas ut är alltifrån -3 (det är väldigt, väldigt dåligt och långt ifrån godkänt) ända upp till 12 (och det är så bra så det kan inte bli bättre)
Det normala är att eleverna får gå ut och ta emot sina betyg muntligt. Men efter bara en minut eller två kom domarna in igen och gav de glädjestrålande glada tjejerna sin välförtjänta 12:a. Allt fick de beröm för!
 
Efteråt utbröt kalaset och alla gratulationerna. Champagneflaskor korkades upp. Tårtan som Andréa fraktat på tåget genom hela Köpenhamn skars upp och åts med stora leende.
 
Många veterinärkamrater hade kommit för att stötta och lyssna. Några av den var nästan dagsfärska veterinärer, andra hade sina försvar senare i veckan. Min favoritkille, Sven, blev veterinär förra veckan och såg avslappnade och nöjd ut där han satt.
För Andréa:s del väntar nu ett par månaders smådjursdifferentiering, det är den specialisering hon valt. Hon kommer då att studera praktiskt på smådjurskliniken och i Maj någon gång planeras det att hon är helt färdig.
 
Med så mycket spänning blev vi alla väldigt hungriga.
 
Ja, töser, Andréa och Charlotte, jag är så grymt stolt och  imponerad av er och önskar er båda lycka till med allt framöver.
Själv tror jag att jag har lite del i deras framgånger eftersom en del av projektet skapades hos mig här i Gyllebo.
 
GRATTIS TÖSER!
 
Dagens passande citat:
Knacka inte på möjligheternas dörr.
Sparka in den,  le och presentera dig.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Andréa:s stora dag – redovisning av sitt ”specialeprojekt”. Läs mer »

Bastubad.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Det har blivit typiskt skånskt vinterväder. Med det menar jag, grått, dimmigt och några få plusgrader. Vägarna i Gyllebo var livsfarligt hala den här morgonen. Jag och hundarna slirade ut på vår stig i skogen där vi följde en grävlings spår. Åtminstone så tror jag att det var en grävling som lufsat fram där.
 
Det närmar sig tidpunkten för min dotter Andréa:s stora projektredovisning. Hon sa vid ett tillfälle att hon var nervös, och om Andréa är nervös, då är jag ta mig tusan också det. Den där redovisningen kallas på danska för ”försvar” och bara det ordet gör ju att man blir lite darrig. Vi har tänkt att åka dit och lyssna och stötta henne, och såklart har jag köpt en liten present åt henne.
 
På kvällen när Stefan kom hem från jobbet och jag som bäst kockade till en god kvällsmat åt oss, blev det plötsligt väldigt dålig stämning. Vår TV totalstrejkade och det kom ingen bild. Det är nästintill det värsta som kan hända hos oss. Det enda man såg i Tv rutan var texten. Jag skojade lite och tyckte att vi kunde ju läsa i alla fall. Oj oj, sånt skojar man inte om! Jag blev förhörd och fick svara på frågor som: ”hur stängde DU av TV:n igårkväll?”  ”vilken knapp tryckte DU på?” ….
Lyckligtvis var det något med Viasat och jag var som tur var oskyldig till missödet.Till slut fick Stefan liv i apparaterna och allt blev frid och fröjd i stugan igen.
 
Den här dagen var en synnerligen dålig ryggdag för mig. På kvällen unnade jag mig därför en skön bastu med mys och doftljus.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
Ibland snavar människorna över en sanning; men de flesta reser sig och skyndar vidare som om ingenting hade hänt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Bastubad. Läs mer »

En utflykt till Kristianstad.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Det hör inte till vanligheterna att Stefan är med på våra söndagspromenader, men se den här morgonen var allt ett undantag. Ingen särskilt lång runda blev det, men en runda är alltid en runda.
 
Som mina trogna läsare kanske minns, så har min gamla ärvda symaskin dragit sin sista suck. Det är väl då märkligt med saker … plötsligt när man inte har en viss pryl, ja då blir man i ett skriande behov av just den saken man saknar. Jag har den sista tiden verkligen behövt en symaskin. Efter att ha googlat och budgeterat en tid, så tog jag beslutet, vårt hushåll skulle kunna göra en investering. Därför for vi denna söndagförmiddag till Kristianstad. Stefan var glad som en speleman, eftersom han och Amanda även skulle hinna med en runda på den väldigt attraktiva affären Biltema. Det bästa med Biltema tycker jag är deras mycket prisvärda fika.
 
En symaskin blev det också. Till min stora glädje hittade jag en för halva mitt budgeterade pris, så då kunde jag även passa på att investera i en bakmaskin. En sådan där apparat som står av sig själv så man slipper stå och hålla vispen hela tiden när man bakar sockerkaka. Stefan knorrade lite, skulle det verkligen behövas, hur ofta kom den till användning? … jag påminde om den snöslungan för 10.000, den som han använder högst 1 gång om året.
Ja, det är allt lite skillnad på kvinnliga bekvämligheter och manliga.
 
På eftermiddagen lagade jag alla kläder jag samlat på hög medan Stefan drog ut på jakt.
 
Amanda visade mig hur man tar fina selfies med sin telefon. Jag blev alldeles full i skratt när jag insåg att jag blev väldigt lik Stefans gamla ex på bilden … Vem Stefan liknar är svårt att säga.
 
 
Dagens kloka ord:
Frihet är att vara den jag är, oavsett vad andra tycker.
 
 

En utflykt till Kristianstad. Läs mer »

Barnkalas.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Så var det dags att slå upp pärmen till mitt gamla album igen. Den här gången hamnar jag på bilderna från mitt barnkalas. Mitt första och enda barnkalas i livet. Jag har inga som helst minnen av denna festlighet och hade jag inte haft bildbevis så hade jag inte haft en aning om att det överhuvudtaget ägt rum. Jag kan räkna ut att det måste vara sommaren då jag slutade första eller andra klass, eftersom det är mina bästa kamrater från småskolan. Så är det min lillasyster Görel som också är med på kalaset. Jag tror att Görel var väldigt förtjust i det där kalaset, för på den tiden var hon en riktig godisråtta. Lite sorgligt är att jag själv inte har kommit med på en enda bild.
 
 
Jag minns att jag var särskilt förtjust i vänninan Anna vid den här tiden. Kanske var det för att hon hade två äldre bröder som var roliga och spännande, eller så var det för att hon bodde på en bondgård. På den gården fick man hoppa i höet så mycket man ville, och det älskade jag.
Vi den här tiden hade jag min älskade katt, som jag la ner mycket tid på. Katten fick aldrig något bättre namn än Gamlakatten och efter mycket möda blev hon jättetam. Hon brukade föda sina kattungar på mitt rum och oftast fick jag behålla en eller två små källingar. Mamma Ingrid tycktes också väldigt förtjust i katterna … ja ända tills en av kattungarna bajsade i hennes säng …. den kattungen åkte ut genom fönstret minns jag!
 
(Här är det lillasyster Görel som övervakar katterna)
 
 Det var någon gång i småskolan som jag och min syster fick vars ett rum. Jag minns att jag tyckte att det var så otroligt skönt. Min lillasyster hade alltid sina saker utspridda överallt och jag trivdes inte alls med det. Att få sitt eget lilla krypin var en obeskrivlig känsla och jag kan komma ihåg hur jag njöt.
 
Kanske var det i tredje eller i fjärde klass som jag var på mitt livs första skoldans. Den hade vi i gympasalen i Brösarps skola. Det var rysligt spännande. Jag och min bästis, Eva Hallin, hade långkjolar eftersom det var populärt. Poncho var ett annat ”måste” på den tiden. Jag älskade tyget på kjolarna som jag och lillasyster Görel hade. Än i dag tycker jag allt att det är ett vackert mönster och fina färger.
 
 
 Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut!
 

Barnkalas. Läs mer »

Lördagslunk.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Temperaturen utomhus hade förvandlats till bara några enstaka minusgrader och efter den tidigare köldknäppen i veckan så kändes det riktigt ljummet och skönt.
 
 
Det sägs att nästa vecka ska det bli flera plusgrader och tö, så Stefan fick väldigt brått att hinna skotta lite snö innan den försvinner …
… skämt å sido, det där var nog väldigt klokt för annars bildas det på Dodevägen en gigantisk sjö, snäppet mindre än Gyllebosjön.
 
Amanda satt hela dagen och pluggade och pluggade. Det där med att läsa till hudterapeut är alls ingen barnlek har jag förstått. Jag förhörde henne lite på en uppsjö av saker och det var typ sånt som hjärnkirurger ska känna till, ord som nästan inte går att uttala.
 
Lilla hunden Snow satt troget vid Amandas sida, medan lilla Molly mest var väldigt leksugen.
 
Det finns många sorters berg. Det finns fläskberg, det finns Mount Everest, det finns familjen Berg…. Så finns det tvättberg!
När mina töser var små och producerade mängder av smutstvätt häpnade jag över hur de som levde ensamma hade mage att  beklaga sig över att de hade mycket tvätt. Att jag nu lyckats bygga ett berg av våra kläder är inget jag beklagar mig över, utan jag myser nästan när jag står där och stryker och sorterar.
 
Dagens kloka ord:
Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

 

 
 

Lördagslunk. Läs mer »

Hockeyderby. Brösarp – Maglehem.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
I min barndomsby, där jag gått i skolan i många år, har det varit hockeyderby mellan Maglehem och Brösarp. Såklart var vi där och hejade!
 
 
Men först började dagen med en väldigt kall promenad. Det var så kallt så jag tyckte att till och med klockornas visare frös fast. Vi gick ner till sjön, men jag förstod att båda hundarna led av kylan, så vi vandrade hemåt igen.
 
Molly och Johnny såg att tycka att nu kunde det vara nog med kylan.
 
 
I julas fick jag av våra anställda den vackraste blomsteruppsättningen man kan tänka sig. Nu tyckte jag att det var dags att sätta om de underbara blommorna i andra krukor. Det fick bli eftermiddagens bestyr.
 
 
Så var det då derby i Brösarp. Det var sådär jättekallt så man nästan inte kunde andas. Trots det hade många Brösarpsbor samlats vid den gamla hockeyrinken för att heja på alla tappra spelare. Jag kan ännu minnas när vi i skolan fick åka skridskor i samma gamla vackra trärink. På den tiden var jag en riktig prinsessa. En isprinsessa. Jag tyckte i alla fall själv att jag var rysligt duktig på alla iskonster som jag övat in på en frusen liten mosse i vår kohage i Christinehof…
Många kända ansikte träffade jag på den här kvällen. Amanda kom också med lilla hunden Snow. Vi åt grillade korv och njöt av kvällen. När det stod klart att Brösarp skulle gå segrande ur derbyt, valde vi att köra till pappa Kurt för att värma upp våra frusna fingrar och tår.
 
När vi åter var hemma i Gyllebo blev det en stunds mys med alla fyrbenta vänner.
 
I Australien verkar allt gå sin gilla gång. Emmy har berättat att hon nu har funnit kärleken, och egentligen bara har ett enda problem…. Kärleken är en ko och problemet är att de inte vet var hon ska göra av sina sopor.
 
 
Dagens kloka ord:
Om vi någonsin ska kunna njuta av livet, så är tiden nu. Inte i morgon eller nästa år.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Hockeyderby. Brösarp – Maglehem. Läs mer »

Rulla till toppen