augusti 2021

Hela vilthägnet bara för oss själva.

Hejsan.

Efter en fantastisk natt med naturens alla ljud inpå tältduken, så vaknade vi som vanligt upp i gryningen, morgonpigga som vi ju alltid är.

Vi smög upp, packade ner lite saker i våra ryggsäckar, petade in ett par pinnar i braskaminen och gav oss iväg ut i det tidiga morgonljuset.

Vårt mål var Mahraviken och ett morgondopp såklart.

Alldeles tyst och stilla var det när vi kom fram. Efter ett uppfriskande bad så satt vi bara där och insöp allting runtomkring oss. Så förundrade och tacksamma på en och samma gång.

Ett förvånat svanpar simmade tyst förbi oss där vi satt på klipphällen. Precis som vid vår gamla vanliga brygga hemma vid Gyllebosjön, så hade vi tagit med oss  en termos med varmt te och lite nötter som vi knaprade på.

När vi kände oss fulltankade av skön energi så gav vi oss tillbaka till vårt tält. Efter bara en liten bit mötte vi det stora ”kronhjortsgänget” som bara blängde på oss där vi kom rullande i min bruna Duster. Kanske blev de lite smått chockade över att möta två rufsiga ”tanter” iklädda vita badkappor sådär tidigt på morgonkvisten.

Efter nattens brölande såg de nu alla ut att ha slutit fred och vandrade stillsamt sida vid sida. Dessa ståtliga djur som nästan ser ut att veta om att de är bland de vackraste djuren vi har i vår svenska fauna.

På vår väg tillbaka till vårt tält mötte vi så fantastiskt många djur. De vackra kronhjortarna, mufflonfåren, davidshjortarna, en massa vildsvin och dovhjortar. Det var så hissnande att ha hela den 925 hektar stora parken bara för oss själva. Man fick nästan nypa sig i armen. Att vara iklädd vit morgonrock och få uppleva alla dessa magiska möten.

Efter att ha stannat till i vårt tält för att byta om till lite mer respektabla kläder, så körde vi vidare mot restaurangen där en gudomligt god hotellfrukost väntade på oss.

Mätta körde vi sedan tillbaka till vår lilla camp igen. I tältets kamin höll elden på att slockna ut. Vi petade in den sista vedklabben och la oss en liten stund på de sköna sängarna innan vi packade ihop våra saker, stängde tältduken och tackade för oss. Det hade blivit dags att åka hem igen.

Vilka dagar vi fick!! Tack underbara Eriksberg, tack min fina vän Tina och tack alla djuren för nattens och morgonens uppvisning. Det blev en vistelse då vi fick njuta med precis alla våra sinnen, en upplevelse för livet.

Jag kan varmt rekommendera att bo i glampingtältet här på Eriksberg.

Dagens citat:

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att man skall njuta av det.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Hela vilthägnet bara för oss själva. Läs mer »

Glampingäventyr på Eriksberg.

Hej hej

Jag har haft ett par fantastiska dagar tillsammans med min underbara vän Tina. Ett äventyr som passade oss båda som handen i handsken.

För vad skulle kunna passa oss två naturälskare bättre, än ett par dagar i ett glampingtält på Eriksberg?

När vi kom fram till Eriksberg på morgonen så startade vi med lite frukost i shopen vid entrén.

I vår bokning ingick fri tillgång till det 925 hektar stora vilthägnet. När vi checkat in så startade vi med en rundtur bland alla de vilda djuren. I parken finns sex sorters djur. Vildsvin, davidshjort, visenter, dov- och kronhjort och mufflonfår.

Nästan genast mötte  vi den stora hjorden visenter. Tillsammans med hjortar och ett och annat vildsvin strövade de i sakta mak fram över den frodiga marken.

Vildsvinen mötte vi lite överallt, där de grymtande bökade runt i myllan, likt ”Pumba” ivrigt viftande på sina knorrlösa svansar.

När vi tyckte att vi sett de flesta av parkens alla djur så var det dags för lite lunch. I den vackra restaurangen åt vi en utsökt torskrygg innan vi återvände ut i vilthägnet igen.

Uppe på en stor klipphäll stod vårt lyxiga glampingtält och väntade på oss. Med en fantastisk utsikt över den vackra Färsksjön låg det beläget mitt inne i vilthägnet bland alla underbara djur.

Färsksjön var full av vackra näckrosor. Mest iögonfallande var den fridlysta röda näckrosen, som var så bedårande vacker.

För att komma upp till tältet där vi skulle tillbringa natten, så vandrade vi i visenternas spår upp från sidan av stenhällen.

Vi började med att korka upp den lilla flaskan champagne som vi tagit med oss och njöt sedan bara av tillvaron.

Sedan plockade vi fram lite kex, ost och annat smått och gott, och bara insöp naturens skådespel. Tysta och förundrade satt vi helt stilla när alla visenterna kom ut ifrån skogen och följde vägen en liten bit innan de vek upp igen i en skogsglänta.

Vädret ändrade karaktär och några åskknallar hördes i fjärran innan en rejäl åskskur föll över vår tältduk.

Vi tände upp en eld i braskaminen och satt sedan och lyssnade på vildsvinens smågnabb nedanför. När det mörknat helt runtomkring oss, så kröp vi ner i våra underbara sängar.  Strax därefter satte kronhjortarna igång med sitt typiska höstbrölande, ackompanjerade av vildsvinsfamiljen. Lyxigare än så här, det kan man ju faktiskt inte ha det.

Dagens citat:

Naturen är min kyrka och kärlek är min religion.

Tack min fina vän Tina♥

Ha det gott och kram Annika

Glampingäventyr på Eriksberg. Läs mer »

Det kom två på en cykel.

Hejsan.

En vacker förmiddag då jag hade varit vid sjön och badat så fick jag ett meddelande på min telefon. Det var två gulliga Tomelillabor som tänkte ta cykeln till Gyllebo. Amanda och lille Scott var redo för ett cykeläventyr på hemmaplan.

Det hade varit en vacker men kylig morgon. Men allt eftersom dagen gick så blev det allt soligare och varmare.

Att cykla på väg 11 är ju nästan förenat med livsfara. Därför valde de att ta tåget mellan Tomelilla och Smedstorp. Därefter cyklade de nästan uteslutande på grusvägarna via Gårdlösa, Listarum, Sjörödsskogen och slutligen till Gyllebo.

Efter en liten paus så hamnade det lilla cykelgänget till sist hemma hos mig på Dodevägen.

Att få små besökare på cykel var såklart extra mysigt. Särskilt som de bestämde sig för att stanna kvar och sova över.

Nästa morgon när jag kom hem från mitt morgonbad så var alla i cykelgänget redo att ge sig tillbaka till Tomelilla igen. Ivrigt vinkade jag hejdå så länge jag kunde se den lilla cykeln när de försvann längs vår väg.

Med ganska små medel kan man göra livet till ett spännande äventyr. Kanske är det just de här små enkla äventyren som blir de mest minnesvärda på ålderns höst.

Dagens citat:

Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man fortsätta framåt.

Ha en fin dag.

Annika

Det kom två på en cykel. Läs mer »

Kanske sommarens sista ryck.

Hejsan.

Kanske gjorde sommarens sitt sista skälvande ryck i måndags.

Jag hade egentligen inte alls tid att lapa sol på stranden. Men hur skulle jag ha kunnat säga nej, när mina älskade hjärtan undrade om jag ville träffa dem en stund vid havet.

Jag arbetade undan det mest akuta på mitt kontor och begav mig sedan iväg mot Ystad.

Egentligen gillar jag bäst att bara köra ner till Knäbäckshusen när jag vill njuta av havet. Det tar mig tio minuter och vips är jag där. Men då mina älsklingar var i Ystad, så körde jag självklart dit istället.

Scott var full av energi och efter sommarens alla bad så var det en ganska vattenvan kille som sprang och busade i vattenbrynet.

Men mitt i allt bus så tog energin slut och  Scott slocknade i sin vagn.

Efterhand så tilltog vinden och jag kan nog bara hålla med Amanda om att det blev ganska kyligt mot slutet av dagen. Men vi var nöjda över att vi kunnat fylla på våra D-vitamindepåer. Sortera papper och städa det kan jag göra till vintern… kanske…

Dagens citat:

Borde och måste är två as som inte är bjudna på mitt kalas.

Det finns så många måsten i livet, måsten som vi många gånger själva hittar på. Det största ”måstet” av dem alla är att ta hand om sig och göra sånt som får hjärtat att sjunga. Det ”måstet” borde vi sätta framför alla andra.

Ha det gott och kram Annika

Kanske sommarens sista ryck. Läs mer »

Min badkompis och killen som vill vara som sin mormor.

Hej hej

Alldeles extra glad blir jag de morgnar då jag hör ett prasslande ljud på stigen och en ljus röst som viskar ”hejsan” bakom min rygg.

När min badkompis och jag lyckas parera in så vi möts i gryningen då blir det alltid en bra morgon.

En morgon höll jag på att skrämma livet ur en utländsk fiskare som kom smygande i dunklet. Ute ifrån det mörka vattnet hälsade jag artigt på honom när han sömnigt kom gående med sin pannlampa på huvudet. För även om man befinner sig naken i en mörk sjö, så tycker jag nog att man bör hälsa på andra människor som kommer förbi… Förmodligen trodde han att jag var en mystisk sjöjungfru som uppenbarade sig i mörkret, för han hastade snabbt bara vidare.

Fast oftast är jag ensam med mina badankor och det är mysigt det med.

En vacker morgon hade någon lämnat ett klokt ord på bordet vid bryggan. Visst är det väl så, att varje dag är en ny möjlighet.

Senast jag mötte min fina badkompis så valde vi att ta en extra lång runda i skogen. Vädret var underbart, vi hade en helt ny dag framför oss med en massa nya möjligheter.

Jag har haft en liten övernattningsgäst hos mig. Det var den lille ”Tjabokillen” som blev väldigt nyfiken på mina örhängen. När jag plockade fram min egen mormor Olgas gamla antika clipsörhänge, så blev han eld och lågor. Såklart ville Scott vara lika fin som sin mormor, och nog blev han väl minst lika tjusig, så säg.

Dagens citat:

Var av en sådan sort som somliga stör sig hejdlöst på, andra beundrar och de närmast dig har lätt för att tycka om.

Man kan aldrig vara älskad och omtyckt av alla. Om man är sitt sanna jag, om man är omtänksam och vänlig mot andra, och gör sitt bästa – då får det vara bra nog.

Ha det fint.

Kram Annika

Min badkompis och killen som vill vara som sin mormor. Läs mer »

Augustimörker och kräftkalas.

Hejsan.

Det är sensommar och sista veckan av augusti. Dagarna krymper och det börjar kännas höstmysigt i naturen.

Det är så vackert när morgonsolen liksom lyser in bland trädens grenar snett ifrån sidan, så som den ofta brukar göra vid den här årstiden. Ungefär som en strålkastare på en teater som riktar sitt sken mot en ensam artist.

Förra helgen fick vi härligt sensommarväder igen, och det var vi så glada och tacksamma för eftersom vi planerat för en kräftskiva hemma hos oss.

Att äntligen kunna bjuda in släkt och vänner på fest igen utan restriktioner, det kändes så roligt.

Vi njöt av kvällen tillsammans, av att kunna sitta ute till mörkret föll över Gyllebo, och att prata och umgås som vanligt igen.

Och att det blev en synnerligen blöt kräftskiva, ja det skvallrade trallgolvet om dagen efter. Inte på grund av överflöd i alkohol, utan av en synnerligen ihärdig badare i poolen. Tack alla kära gäster, det var ni som gjorde kvällen så underbar för oss.♥

Dagens citat:

När mina armar inte kan omfamna de människor som finns i mitt hjärta kramar jag dem alltid i tankarna.

Kram Annika

 

Augustimörker och kräftkalas. Läs mer »

Bordsskick.

Hejsan.

Ofta när jag går till bryggan på morgonen så har jag något litet ätbart nerpackat i min ryggsäck. Det är skönt, för där ute i skogen behöver jag inte tänka på att ha något särskilt fint bordsskick alls. Befriande.

Ingefärste, dadlar, nötter och torkad frukt är vad jag oftast har med mig. Om jag då skulle spilla lite, när jag i min hänförelse över naturens storslagenhet, missar munnen, så gör det ingenting alls.

Även om jag såklart alltid försöker att låta bli att äta som en gris. Och på tal om just grisar, så har våra Gyllebovildsvin börjat att ta sig större och större friheter numera. I förra veckan hade de varit i farten på slottets gräsmatta. Och de såg då inte ut att ha haft något fint bordsskick på sin fest.

Mitt lilla barnbarn Scott har däremot oftast fint bordsskick. Ja han är väldigt duktig på att äta själv….OM man nu inte säger åt honom att inte ta den kladdiga skeden upp i håret. För då gör han såklart just det. För så är reglerna för en tvååring. Och en mormor borde förstås veta bättre än att säga sådana saker.

Bordsskick eller inte – bäst smakar det att äta sin lilla frukost här! På bryggan.

Dagens citat:

En liten flicka frågade sin bror: ”vad är kärlek?” Han svarade: ”det är när du snor choklad från min ryggsäck varje dag, och jag fortfarande gömmer den på samma ställe”.

Kram och kärlek till er.

Annika

Bordsskick. Läs mer »

Regn, rusk och rönnbär.

Hejsan.

En tidig morgon kändes det alldeles extra höstruskigt när jag gick ner till sjön.

Det föll ett tätt, fint regn över mig och jag kände mig som ett busigt barn när jag slängde mig i sjön för en simtur.

Lagom tills jag skulle gå hem så lättade det och regnet upphörde.

Men inne i skogen fortsatte droppande från trädens grenar långt efter det att molnen skingrats. Det är något speciellt med att vandra i skogen efter ett sommarregn.

Hemma hos oss har vi eldat de första brasorna i kaminen. Det var egentligen inte alls för att det var så särskilt kallt. Nej, det var för att jag hört att det bor något litet djur i veden som vi haft inne. Förmodligen någon sorts liten larv eller bagge som knäpper och har sig.

Och ganska mysigt var det också, såklart, att tända en brasa på kvällen när vi kröp upp i TV soffan.

En annan höstig sak är rönnbär. I år är vår lilla rönn framför vedskjulet alldeles dignande av stora klasar röda bär.

Men en sak har jag lär mig genom åren… att rönnen är en riktig lurifax. Den talar aldrig sanning. För det här med att den skulle ge en fingervisning om hur vinter kommer att bli, det är inte alls sant. Rönnen luras nästan alltid! Räven däremot, han har rätt, bären är sura.

Dagens citat:

Ett sätt att bli påmind om sin egen dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen.

Må väl och kramar från mig

Annika

 

Regn, rusk och rönnbär. Läs mer »

Hett te på termosen igen.

Hejsan.

Augusti vill tydligen inte riktigt höra till sommarmånaderna alls det här året.

Det har mest varit kyligt och en smula blåsigt. Sådär så det faktiskt krävts både hett te på termosen och stundom också tunna fingervantar.

Regn har vi också fått den senaste tiden, så nu är vi så nöjda, så nöjda.

Ja, om inte sommaren tänker skärpa till sig inom en ganska snar framtid, så måste nog Per Gessle skriva om sin gamla slagdänga till ”Maj, Juni, Juli” istället. Och då blir det liksom inget alls gung och flyt i den sången längre. Nej, det kommer inte att bli ett dugg bra det där.

Så kom igen nu Moder Natur!! Vi tackar för regnet vi fått, men önskar nu en liten kort sommarsläng igen. ”Juni, Juli, Augusti” – du vet.

Och som genom ett trollslag så ser det ju plötsligt väldigt lovande ut några dagar. Och sen, efter det, är den underbara hösten så välkommen.

Dagens citat:

En del uppskattar dig även när du bara ger dem en droppe vatten. Andra tar dig fortfarande för givet trots att du gett dem ett helt hav.

Ha det gott

Annika

 

Hett te på termosen igen. Läs mer »

Wildswimming i Lagan.

Hejsan.

Jag vaknade upp på den underbaraste lilla plats intill Lagan i Halland. Under natten hade ett ihållande regn slagit mot tältets tak. Det var så mysigt att ligga där tätt tillsammans och bara lyssna på naturen utanför. När solen gick upp verkade molntäcket att spricka upp till en ny vacker dag.

Här hade vi kunnat stanna hela dagen, men beslöt oss ändå för att åka hem ganska tidigt.

Under tiden som Stefan gjorde i ordning vars en kopp kaffe åt oss, så slängde jag av mig kläderna och hoppade i älven… eller åtminstone i ån.

Det blev ett uppfriskande dopp i Lagan. Lite wildswimming gjorde gott för sinnesron, även om Molly och Lykke verkade väldigt skeptiska till det hela.

Vi slog ihop vårt tält på nolltid och styrde kosan mot Gyllebo. Kvar fick trägubben ligga, kanske roade han någon annan glad tältare som tänkte slå upp sina bopålar här för en natt. Gubben var för övrigt det enda spår vi lämnade efter oss på den här underbara platsen.

Hemma i Gyllebo väntade våra katt- och huspassare.

När Scott nyfiket hade inspekterat hur hans mormor och morfar Ginko bott på biltaket, så insisterade han på att han minsann ville ha ”tossh” (tofs), och då fick det bli så. Vår lilla semestertripp var över för den här gången.

Jag längtar redan efter nästa äventyr med taktältet.

Dagens citat:

Det andra gör mot dig definierar dem. Hur du förhåller dig till det definierar dig!

Må gott och kram från mig.

Annika

 

Wildswimming i Lagan. Läs mer »

Rulla till toppen