Träning

Dahliorna fick flytta ut.

Hej hej

Helgen innan jag skulle bege mig ut på en liten resa, så tyckte jag att det var dags för mina dahlior att få flytta ut i trädgården på riktigt.

Förra året hade jag dem i mina vintunnor utmed ena husväggen, men i år så hade knölarna blivit mycket större och jag tyckte att de krävde lite mer svängrum. Alltså blev det en lite större odlingsbädd där de alla skulle kunna stå tillsammans.

Liksom förra året, så hade jag förgrott knölarna i mitt orangeri. På så vis får plantorna ett par veckors försprång, och de blir även lite bättre rustade mot snigelangrepp.

Fast så blev jag ändå orolig. Nattfrosten kan vara lömsk. Alltså fick Stefan bygga ett litet tält med fiberduk om det verkar slå till och bli kallt igen.

Nu gäller det bara att vattna, bevaka de där lömska järnnätterna och se till så att jag försvårar för sniglarna att ta sig dit. Har jag tur så blir det många fina blommor även i år.

En kväll checkade jag in hemma hos min dotter Amanda i Tomelilla. Hon hade råkat ut för en anafylaktisk chock och legat inlagd över natten på akuten. För att göra en lång historia kort, så hade hon dessutom blivit felbehandlad i sitt akuta sjukdomstillstånd, och sköterskan gav henne på tok för mycket adrenalin. Enligt min veterinärdotter så borde den givna mängden räckt till en häst…. Att efter en sådan pärs vara ensam med pojkarna tyckte jag vore förskräckligt, så jag packade min tandborste och flyttade in till dem över natten. Vi fick en så mysig kväll tillsammans, Amanda, pojkarna och jag … men jag har verkligen börjat tappa tilltron på vår sjukvård…

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok, ”Binas Historia” skriven av  Maja Lunde.  Det är en spännande roman som spänner över tre olika tidsåldrar, och som gör oss påminda om den katastrof som kan vänta om våra bin och pollinerar dör ut.

Dagens citat:

För att kunna känna sig älskad behöver man bli älskad för den man är, inte för det man gör.

Ha en fin onsdag.

Annika

Dela gärna

Dahliorna fick flytta ut. Läs mer »

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri.

Hejsan.

I helgen kunde vi ana lite härligt vårväder och jag kunde inte motstå lusten att ta mig ann växterna i orangeriet.

Jag började med att tända fyr i den gamla kaminen. En knastrande brasa gjorde jobbet så mycket mysigare, och den lite råa vinterluften byttes snart ut mot skön värme istället. Sedan var det dags att lyfta på locket till träsoffan och se hur det gått för dahlieknölarna under den långa vintern. De såg ut att ha klarat livhanken hyfsat. Lite torra och rynkiga, men bättre det än ruttna. Några av dem hade till och med fått små ögon, så nog fanns det liv alltid.

När alla knölarna hade kommit ner i lite jord där de skulle förgros, så var det dags för att väcka upp alla pelargonerna.

Pelargonerna blev hårt friserade, en efter en och fick lite ny jord också. Av några sorter tog jag lite sticklingar av, så nu gäller det att inte glömma bort de där små pelargonbebisarna. Litegrann smärtar det alltid när jag behöver klippa bort alla fina blommor och knoppar, men det är ett måste om man vill att det ska bli täta och fina plantor längre fram.

Särskilt glad är jag för den vildpelargon som jag fått av en vän. Just den vårdar jag lite extra ömt, och har jag tur så tar sig de små plantorna som jag satt av den också.

Än är det ju alltför tidigt att sätta ut de frostkänsliga träden som också stått i orangeriet för vinterförvaring. Hortensiorna sjuder av liv och av knoppar, men än får de stå kvar i någon månad till.

Även om mina citronträd börjar bli alltför trångbodde nu och skulle behöva nya krukor att bo i, så hittade jag den första lilla citronen så gul och grann. De där stor krukorna som nu krävs är ganska dyra, men jag tänker att jag kan åtminstone plantera om ett av träden i år, så får det andra vänta till nästa år.

Värdefulla bilder

För någon vecka sedan hittade jag ett minneskort från en bortglömd kamera, och jag blev sååå glad när jag fick se vad som fanns på det. Det var ett par vackra bilder från en fin skymning över Komstad, men också några foto på pappa Kurt. Fotona är tagna på hösten året innan Kurt dog, och jag tror att det var sista gången som vi var och gjorde fint på graven tillsammans, han och jag. Åhhhh pappa Kurt, så saknad …. ♥

Dagens citat:

Vad som än kommer efteråt – detta liv får vi aldrig uppleva igen.

Det gäller att ta vara på livet för nu är det min och din stund på jorden.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Sparkat igång vårbruket i mitt lilla orangeri. Läs mer »

April kom med snö.

Hejsan.

I onsdags när jag kom upp ur sängen så var det till en vintrig värld.

Jag hade planerat för en springtur runt sjön, och så fick det bli trots allt. Med lilla kameran i fickan så kunde jag inte utan att tycka att det var ganska vackert ändå. Det blir alltid så fint med snö i april, som om vårljuset ger en extra dimension till det vita.

Ramslöken stod tålig i sin backe,  det är ju inte första året den blir täckt av aprilsnö.

Visst, snö i april kan kännas himla onödigt, men vi vet ju att det aldrig blir särskilt långvarigt. Det fick bli lite uppehåll i trädgårdsarbetet, fast det är inget som brådskar ännu. Man gör bäst i att gilla läget och njuta av att det ser så vackert ut.

Fåglarna i trädgården är ju i full gång med att sätta bo, så nu har vi bytt ut en av deras foderautomat till ”byggmaterial-automat” istället. Det är vinterns skörd av hundarnas ull som jag borstat av. Det kommer bli finfin isolering till fåglarnas bygge. Fågelungarna i Gyllebo kommer att ligga mjukt och varmt i år.

Dagens citat:

Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma.

Ha en fin måndag, och en ny härlig vecka.

Kram

Dela gärna

April kom med snö. Läs mer »

Små och stor tecken på en annalkande vår.

Hej hej

I förra veckan kom ett av de finaste vårtecknen hit till Gyllebo. De första tranorna anlände skränande och de ”struttade” sedan omkring långt borta i en av de stora hagarna. Deras läte på våren är bland det härligaste jag vet. Tyvärr lät de sig inte fångas på bild, men jag fick se en skymt av dem på långt håll i alla fall.

Även morgonens skogsvandring kändes lite mer vårlig. Både jag och och min vän hade lagt av oss ett av alla de lager vi brukar ha på oss i form av ullunderställ. Tänk så skönt det är när man klär sig något lite lättare. Den känslan minns jag så tydligt från då jag var barn.

I lördags kändes det nästan som vår på riktigt. Solen förärade oss med sitt besök på eftermiddagen. Jag och Stefan passade på att jobba lite smått i trädgården. Bäst som vi höll på så kom årets första citronfjäril dansande.

Under täcket av alla nerfallna eklöv kikade små vintergäck och snödroppar fram.

 

Tjocka och svagt rosafärgade knoppar täckte min gamla rhododendron. Kanske blir det en extra riklig blomning den här våren, och törstig tror jag inte att den kommer att vara på ett bra tag, inte med all nederbörd som vi har fått.

Ett annat vårtecken som de flesta kanske missar, det är de pyttesmå cerisefärgade blommorna som sitter precis ovanför hasselns hänge. Gå ut och leta nu, så ska ni få se! De där små blommorna är så näpna.

Inomhus har jag hjälpt våren på traven lite grann. Små gulliga rosa persikoblommor har slagit ut på de grenar som jag satt in i en vas.

I väntan på att hänga upp påskpyntet i riset så har jag fått så himla söta små semlor av min dotter Amanda. Hon har ärvt min mammas kreativa och pyssliga ådra och själv gjort dem på en ledig stund. Visst är de fina?

Dagens citat:

Välsignade är de som ger utan att minnas det och de som tar emot utan att glömma det.

Njut av er torsdag.

Annika

Dela gärna

Små och stor tecken på en annalkande vår. Läs mer »

Ut i dimman och bakelser till kvällsteet.

Hej hej

Lite fuskande med träningen har det blivit i någon vecka nu. Då menar jag inte min egen träning, utan min käre makes.  Jag håller ju på att försöka få honom i lite bättre form igen efter den långa krassligheten. En dimmig dag i förra veckan så tyckte jag inte att han kunde ha några som helst godtagbara undanflykter längre.

Vi tog med oss hundarna och gick ut i något som såg ut som utspädd mjölk. Jisses så dimmigt det var, men för övrigt var det en alldeles underbar dag.

Vi tog sikte på en tur till badplatsen. Nere vid sjön låg stora flockar av gäss och gled så stilla fram i den täta dimman.

Vi följde den lilla stigen ner mot bryggorna och överallt i löven kunde jag se de första snödropparna sticka upp. I vattenbrynet paddlade gräsänderna misstänksamt iväg när hela vårt gäng kom traskande.

Min egen träning har också uppgraderats något. Löpningen är jag igång med efter ett kort uppehåll när vi hade som mest med snö. Just att springa är något som jag gillar och det är därför lätt att komma igång med. Det är ju bara att snöra på sig skorna och ta ett kliv ut genom dörren. Jag springer inte fort och säkert inte snyggt heller, men jag springer 🙂

Men jag hade ju också en plan på att börja med någon form av styrketräning. Det är bara det att jag ogillar att behöva köra iväg för att göra just bara det – att träna.

-mamma, hemmaträning är underskattat, sa min dotter Emmy en dag, och satte ihop ett litet träningsprogram åt mig. 

Genast kändes det en aning lättare att lyfta hantlar och ”ligga i planka” – gymmet i garaget funkar ju hur bra som helst.

Det bästa med att röra på sig är att det känns ok att njuta av godsaker efteråt. En liten bakelse till kvällsteet då det var Alla hjärtans dag smakade himmelskt.

Boktips

Så har jag lyssnat på en ny bok. ”Aldrig släppa taget” av Tilda och Frida Boisen. Det var en stark berättelse om psykisk ohälsa, berättad växelvis av mor och dotter. En gripande och öppenhjärtig skildring som jag varmt kan rekommendera.

Tack bästa Petra för boktipset ♥

Dagens citat:

Du kan inte tvinga dig att känna något du inte känner, men du kan tvinga dig att göra det rätta trots dina känslor.

~Pearl S. Buck~

Ha en härlig tisdag.

Annika

Dela gärna

Ut i dimman och bakelser till kvällsteet. Läs mer »

Bit ihop och spring

Hejsan.

Ett par gånger i veckan försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Det brukar inte gå fort, och det är inte särskilt snyggt heller, men springer (läs lufsar) det försöker jag göra.

Dock har det varit alldeles väldigt jobbigt och tungt att springa den gångna sommaren. Från vårt hus och runt sjön har jag knappt 6 kilometer, och vartenda steg har känts som om jag burit en död ko på mina axlar.

För någon vecka sedan fick jag tillfälligt ändra mina ögondroppar till en annan sort, och vips kändes mina springsteg så mycket lättare. ”Den döda kon” var borta och jag kom på mig själv med att planera längre löparrundor. Jag tror dock att min mentala löparstatus är i något bättre form än min fysiska.

Nu hoppas jag att jag aldrig behöver börja med de där hemska ögondropparna igen. Men såklart – måste man så måste man, det är ju lite som att välja pest eller kolera… Men just nu slipper jag dem, och nu är ju NU!! Jag njuter av nuet♥

Kalla bad är det ju också tid för NU…

Till bryggan vandrar jag helst i lugnt tempo och njuter av stillheten.

Dagens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna

Bit ihop och spring Läs mer »

Vintrig springrunda.

Hej hej

En morgon för några dagar sedan så vaknade vi upp till ett härligt vintrigt landskap.

Ett par dagar varje vecka försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Och just den här morgonen var det ju alldeles fantastiskt att ge sig ut och lufsa i snön.

Med broddar på skorna brukar det gå jättebra att springa, fast det är vinterväglag. Och det finns ju inget härligare än att vara den första personen som trampar upp spår i den fluffiga nysnön.

För en kort stund kikade solen fram och gjorde allting än vackrare.

Även om jag nu bara njuter av att springa helt själv, i min egen takt och i mitt eget sällskap, så kan jag inte låta bli att sakna min stora svarta Johnnyhund. Han som var den som fick mig att börja springa en gång… då – för många år sedan.

En vintrig springrunda – det bästa som finns!!

Dagens citat:

Tron på dig själv växer när du klarar av utmaningar. Gör vad du kan för att lösa dina problem och våga prova nya saker. Alla framsteg räknas. Utmana dig själv!

Ha en fin lördag.

Annika

Dela gärna

Vintrig springrunda. Läs mer »

Aj löv itt.

Hej.

Jag älskar verkligen just precis den här tiden. Den tiden på hösten då hela skogen är fylld av fallande löv.

Alldeles extra skönt var det att knyta springskorna på sig och plumsa fram i alla boklöven som låg som en röd prasslande matta på stigarna runt sjön. Även om jag inte längre springer precis varenda dag, så blir det åtminstone några gånger varje vecka.

På bryggan stannade jag som alltid. Där var det som om man lagt ut en rödbrun heltäckningsmatta av röda fluffiga boklöv.

Jag skrattade lite för mig själv när jag klädde av mig kläderna för att ta en snabb simtur innan jag sprang vidare. För visst har man väl hört talas om både gyttjebad och tångbad – men boklövsbad!?… Härligt var det åtminstone och säkert lika nyttigt som någonting annat.

Höst, springtur, röda boklöv, Gyllebobad …. Aj löv itt!!! (I love it)

Dagens citat:

Det är tanken som räknas, men ibland måste man visa att man tänker.

Idag väntar roliga äventyr med Scott och hans familj, och jag vill visa att jag mer än bara tänker.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna

Aj löv itt. Läs mer »

Mygg och ljummen sommarkväll.

Hejsan.

Vilka härliga sommarkvällar vi haft den senaste tiden.

En kväll när vi höll på att vattna våra blommor här hemma i trädgården, så bestämde vi oss för att ta en paus och trampa ner till sjön en liten sväng.

Badplatsen var helt full av badsugna människor.

I kvällens sista solstrålar dansade blodtörstiga myggor omkring.

En stund satt vi där och njöt innan vi svängde hemåt med cyklarna igen.

Jag tog en sista runda i min trädgård och log lite åt vår lilla konstruktion i dammen. Ett pyttelitet vattenfall gjort av det läckande fågelbadet som min mamma gjutet för många år sedan. Jag tror att hon nu ler lite i sin himmel åt vår uppfinningsrikedom.

Dagens citat:

Den vackraste dikten är livet, det som levs under tiden det diktas.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna

Mygg och ljummen sommarkväll. Läs mer »

Det gäller att hålla igång.

Hej hej

Hur går det med alla nyårslöften egentligen? Själv har jag inte direkt haft några löften till mig själv. Man kan mer säga att jag har mål. Det där målet har varit det samma de senaste tio åren. Att bara köra på som vanligt!

Det är nog ca tio år sedan jag förändrade mig själv. Jag gick ner i vikt och satte igång att springa.

Det kan ju höras lätt som en plätt. Men nej, det har det faktiskt inte alltid varit. När jag första gången skulle ge mig ut och springa som 45-åring, då trodde jag att jag skulle svimma av andnöd, få framfall av mitt skumpande sätt att springa och aldrig mer kunna stå normalt av den hemska träningsvärken som kom som ett brev på posten. Det var i detta läget jag hade nytta av mitt pannben…

Genom åren har jag kämpat på, aldrig gett upp. Ibland har det gått som en dans. Jag har sprungit lätt som en fjäder långa distanser, medan andra perioder har varit tyngre. Mina diskbråck i ryggen har förstås satt käppar i hjulet för mig. Det är inte själva smärtan i ryggen som varit haken, utan den strålande smärtan i benen ifrån ischiasnerven.

Just nu har jag ett nytt aktivt diskbråck som gör att jag får ta det lite lugnare. När skadorna kommit så har jag alltid tänkt att jag är lite som ”Det lilla blå tåget”, ni vet. Jag växlar ner och tuffar sakta på i uppförsbackarna. Aldrig någonsin stanna, utan sakta uppåt, framåt med tanken ”det ska gå, det ska gå”…

Att sänka och höja ribban efter kroppens förutsättningar, men aldrig någonsin ta bort ribban, det är mitt mål. Och händer det att ribban faller till marken, så får den ligga där för jag ska över i vilket fall som helst. Det är mitt mål, att hålla igång.

Extra viktigt att hålla sig smidig är det kanske nu, när vi som mormor och morfar ofta samlas på golvet när vi träffas.

Lite rörelse varje dag, gör sådan skillnad.

 

Dagens citat:

Det är jobbigt att träna. Det är jobbigt att komma i form. Det är jobbigt att ändra matvanor. Det är jobbigt att gå ner i vikt.

Det är jobbigt att vara överviktig. Det är jobbigt att vara trött. Det är jobbigt att vara sjuk. Det är jobbigt att vara svag. Det är jobbigt att vara missnöjd.

Välj vad som ska vara jobbigt!

 

En kort rask promenad om dagen är bättre än ingen promenad alls.  (psst… ta något hopplasteg också vettja, plötsligt kanske du springer)

Kram Annika

Dela gärna

Det gäller att hålla igång. Läs mer »

Rulla till toppen