Träning

Det gäller att hålla igång.

Hej hej

Hur går det med alla nyårslöften egentligen? Själv har jag inte direkt haft några löften till mig själv. Man kan mer säga att jag har mål. Det där målet har varit det samma de senaste tio åren. Att bara köra på som vanligt!

Det är nog ca tio år sedan jag förändrade mig själv. Jag gick ner i vikt och satte igång att springa.

Det kan ju höras lätt som en plätt. Men nej, det har det faktiskt inte alltid varit. När jag första gången skulle ge mig ut och springa som 45-åring, då trodde jag att jag skulle svimma av andnöd, få framfall av mitt skumpande sätt att springa och aldrig mer kunna stå normalt av den hemska träningsvärken som kom som ett brev på posten. Det var i detta läget jag hade nytta av mitt pannben…

Genom åren har jag kämpat på, aldrig gett upp. Ibland har det gått som en dans. Jag har sprungit lätt som en fjäder långa distanser, medan andra perioder har varit tyngre. Mina diskbråck i ryggen har förstås satt käppar i hjulet för mig. Det är inte själva smärtan i ryggen som varit haken, utan den strålande smärtan i benen ifrån ischiasnerven.

Just nu har jag ett nytt aktivt diskbråck som gör att jag får ta det lite lugnare. När skadorna kommit så har jag alltid tänkt att jag är lite som ”Det lilla blå tåget”, ni vet. Jag växlar ner och tuffar sakta på i uppförsbackarna. Aldrig någonsin stanna, utan sakta uppåt, framåt med tanken ”det ska gå, det ska gå”…

Att sänka och höja ribban efter kroppens förutsättningar, men aldrig någonsin ta bort ribban, det är mitt mål. Och händer det att ribban faller till marken, så får den ligga där för jag ska över i vilket fall som helst. Det är mitt mål, att hålla igång.

Extra viktigt att hålla sig smidig är det kanske nu, när vi som mormor och morfar ofta samlas på golvet när vi träffas.

Lite rörelse varje dag, gör sådan skillnad.

 

Dagens citat:

Det är jobbigt att träna. Det är jobbigt att komma i form. Det är jobbigt att ändra matvanor. Det är jobbigt att gå ner i vikt.

Det är jobbigt att vara överviktig. Det är jobbigt att vara trött. Det är jobbigt att vara sjuk. Det är jobbigt att vara svag. Det är jobbigt att vara missnöjd.

Välj vad som ska vara jobbigt!

 

En kort rask promenad om dagen är bättre än ingen promenad alls.  (psst… ta något hopplasteg också vettja, plötsligt kanske du springer)

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hjärnstark av löpning.

Hejsan.

Det är den absolut mörkaste tiden på året just nu. Och kanske känns det extra mörkt hos oss som inte fått någon snö alls.

Men under de senaste tio åren som jag aktivt löptränat så har jag känt att jag mått så mycket bättre av att springa.

Egentligen är det hunden Johnny som jag har att tacka för att jag började springa. Han skulle bli militärhund och jag militär. Två uthålliga soldater skulle vi bli, han och jag. Kravet var att kunna springa 3 kilometer på 18 minuter. Inget högt krav tycker nog vissa. Men för mig som aldrig sprungit en hel kilmeter som vuxen, blev det en helt ny livsstil.

Så här tio år senare springer jag fortfarande regelbundet. Numera känns det inte alls som något tvång. Istället är det som joggingskorna kallar på mig när de vilat någon dag.

Såklart har jag varit skadad vid några tillfällen. Både en hälsporre och några jobbiga diskbråck har satt käppar i hjulet. Då har det krupit i kroppen på mig, när jag fått hålla mig till raska promenader istället.

Motionscykel och löpband är inget som lockar. Här på Österlen har vi förmånen av att kunna löpträna utomhus året om.

I förra veckan, när jag gav mig ut en gråmulen mörk morgon skänkte jag Johnny en tacksam tanke. För visst känns det att man blir hjärnstark av att springa, och med åldern gäller det att vara rädd om de där små hjärncellerna.

Dagens citat:

Du kan beskylla hela världen för dina problem, men inget ändras förrän du tar ansvar för din del.

Vad passar bättre att starta en ”lillejulafton” med, än en löprunda i skogen?

Kram på er från mig.

Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mottagare av ett andetag.

Hejsan.

Förra helgen, när hela Österlen tändes upp av tusentals ljus och marschaller i ”Österlen Lyser”, då unnade jag mig en underbar yogaretreat i stillhet istället. Lite som att tända upp ljuset inne i min egen kropp en liten smula.

På Mudita njöt jag två förmiddagar av Kristinas Spegels underbara yin-yoga och mindfulness.

Att bara få vara i stunden. Att uppleva att allt är precis som det ska vara. Att bara få känna. Att bara vara mottagare. Mottagare av ett andetag. Bara det!

För mig var det här precis vad jag behövde. Att ta hand om min egen lilla flammande låga genom yinyogan.

Tack Kristina Spegel♥

Dagens citat:

I samma stund som du accepterar dig själv blir du vacker.

Kram Annika

(Sista bilden är tagen av Kristina Spegel)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Stopp å väx.

Hej hej

Det här växtåret alltså, det finns ju ingen hejd på hur mycket det växer just nu.

Att solrosorna i år slår alla rekord, det har jag ju visat er förut. Men till min stora glädje har även den svårflörtade änglatrumpeten skärpt till sig.

I våras när jag satte ut den stora tunnan med de kala käpparna i, så blängde jag missmodigt på den. Nej, inte trodde jag då att jag skulle få glädja mig åt några änglablommor alls det här året.

Men så blev den så här ståtlig.

Så är det ju de här solrosorna. De inte bara extremt höga, nej några av dem har fått  jättestora blommor, dubbelt så stora som gammeldags LP skivor.

Nästa år ska jag ta en paus ifrån solrosodlingen. Fast det kan såklart bli solrosor även utan min medverkan. Det finns det ju bevis på ute vid lilla dammen. Där har fåglarna sin egen lilla solrosodling minsann.

Dagens citat:

Styrka kommer inte från det du klarar av. Det kommer från det du inte trodde du skulle klara av.

Stor kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Freys, såklart.

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Österleningar i stora staden.

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ensam löpare.

Gomorron.

Jag älskar att börja min dag med en ensam löprunda i skogen. En stilla tur på stigarna runt den gamla sjön.

Förut hade jag alltid min svarta Johnnyhund med vid min sida. Nu på ålderns höst så har han låtit mig förstå, att ska han med så ska vi göra roligare saker än och bara springa. När mina joggingskorna snöras på så vänder han bara lugnt om och kurar ihop sig i sin korg istället.

Att hitta rörelseglädjen och utmana sig själv är en skön känsla. De allra flesta klarar av någon form av rörelse. Om det så bara en tur med rullatorn, så gör det till en vana och hitta på en utmaning som är möjlig att klara.

Efter den lilla triathlontävlingen här i Gyllebo, så  föddes en tanke i min hjärna. En liten plan om att kanske delta nästa år. Hur svårt skulle det vara att cykla de där två milen på min tantcykel egentligen?

Sagt och gjort… jag hoppade upp på den gamla cykeln för att testa. Jag trampade ut i skogen med en enkel karta i nypan. Med en cykelkorg som skramlade öronbedövande susade jag nerför den första tvättbrädsliknande backen. De två enstaka växlarna bråkade en smula, men framåt gick det.

Ja, att cykla de där två milen var egentligen inte särskilt svårt. Det jobbiga kommer väl när man ska blanda in simning och löpning också…

Bäst är ändå en stilla löprunda, ensam i skogen.

Om två veckor är det dags för tjejmilen igen. Min ischias plågar mig ännu, men när väl nummerlappen sitter fastnålad på tröjan tjocknar pannbenet. Det bara är så! Hoppas just ni hittar utmaningen som passar i era liv och för just Er och era förutsättningar.

 

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Jag fokuserar på allt det som jag faktiskt klarar av, istället för det som inte går. Det är inte så svårt att komma igång med träningen, det handlar mer om att aldrig sluta när det kommer motgånger.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jogging med morgondopp.

Hejsan

Det finns inget härligare än en tidig löparrunda runt Gyllebosjön.

Hela natten hade åskan stått och mullrat över oss. Jag bara älskar åska!

För mitt inre kunde jag höra min mammas röst som då jag var barn … man ska inte vistas under träd när det åskar ….

Med blicken riktad mot marken, skuttade jag noggrant över de enstaka svarta skogsniglarna som krupit fram i regnet. Jag är en ”snigelrasist” – jag dödar de bruna och räddar de svarta …

Vinden hade dragit omkull ett stort och tillsynes helt friskt träd. Eller så hade det helt enkelt bara fått överbalansen.

Ett enda träd och allt såg genast helt annorlunda ut.

Framme vid Sjörödsbryggan stannade jag. Ute i vattnet simmade nio vackra svanar stilla omkring. På håll kunde jag höra hur åskan mullrade.

Åter kunde jag förnimma min mammas röst … man ska inte bada när det åskar …

Livet ska levas lite busigt och lite farligt. Såklart blev det ett nakenbad den där sagolika morgonen. Det var jag och nio vackra svanar som hade allting för oss själva.

Dagens citat:

Må Gud bevara mig för lugna vatten, för stormiga bevara jag mig själv.

Man bör leva litegrann som var dag vore den sista och inte vara så himla ”schivrolett” (vad det nu är för ett ord…)

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag älskar att springa.

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Dela gärna
  • 66
  •  
  •  
  •  
  •  

Början och slutet på en arbetsdag.

Hejsan.

Bästa sättet för mig att börja min dag, är tidigt på morgonen ute i naturen.

Att låta kropp och själ få vakna till liv med en springrunda i naturen, det är det bästa som finns.

Särskilt vid den här tiden på året när våren ligger på lur.

Efter en snabb dusch, känns det inte särskilt motigt att ta tag i dagens arbetsskörd på kontoret. Med en känsla av att hjärnan är klarare och mer syrerik känns det som om ”kontorsannika” blir betydligt mer effektiv. När allt är klart för dagen kan jag hinna avsluta med en kort promenad vid havet.

Att låta bekymmer och oro blåsa bort med vinden blir ett perfekt avslut. För att sedan ladda för en ny dag med nya problem och lösningar.

Det här är bästa sättet för mig att ta mig ann en helt vanlig arbetsdag. Att ge mig tiden att både starta upp och bromsa in min vardag.

Dagens citat:

Ibland behöver jag påminna mig själv om att jag inte behöver göra som alla andra.

Hoppas just du också känner efter och jobbar för att hitta ditt bästa sätt att må gott i vardagen. Tänk på att rörelse och natur är säkra kort att sats på för ett bättre välbefinnande.

Kram Annika

Dela gärna
  • 47
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top