Träning

Stopp å väx.

Hej hej

Det här växtåret alltså, det finns ju ingen hejd på hur mycket det växer just nu.

Att solrosorna i år slår alla rekord, det har jag ju visat er förut. Men till min stora glädje har även den svårflörtade änglatrumpeten skärpt till sig.

I våras när jag satte ut den stora tunnan med de kala käpparna i, så blängde jag missmodigt på den. Nej, inte trodde jag då att jag skulle få glädja mig åt några änglablommor alls det här året.

Men så blev den så här ståtlig.

Så är det ju de här solrosorna. De inte bara extremt höga, nej några av dem har fått  jättestora blommor, dubbelt så stora som gammeldags LP skivor.

Nästa år ska jag ta en paus ifrån solrosodlingen. Fast det kan såklart bli solrosor även utan min medverkan. Det finns det ju bevis på ute vid lilla dammen. Där har fåglarna sin egen lilla solrosodling minsann.

Dagens citat:

Styrka kommer inte från det du klarar av. Det kommer från det du inte trodde du skulle klara av.

Stor kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Freys, såklart.

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Österleningar i stora staden.

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ensam löpare.

Gomorron.

Jag älskar att börja min dag med en ensam löprunda i skogen. En stilla tur på stigarna runt den gamla sjön.

Förut hade jag alltid min svarta Johnnyhund med vid min sida. Nu på ålderns höst så har han låtit mig förstå, att ska han med så ska vi göra roligare saker än och bara springa. När mina joggingskorna snöras på så vänder han bara lugnt om och kurar ihop sig i sin korg istället.

Att hitta rörelseglädjen och utmana sig själv är en skön känsla. De allra flesta klarar av någon form av rörelse. Om det så bara en tur med rullatorn, så gör det till en vana och hitta på en utmaning som är möjlig att klara.

Efter den lilla triathlontävlingen här i Gyllebo, så  föddes en tanke i min hjärna. En liten plan om att kanske delta nästa år. Hur svårt skulle det vara att cykla de där två milen på min tantcykel egentligen?

Sagt och gjort… jag hoppade upp på den gamla cykeln för att testa. Jag trampade ut i skogen med en enkel karta i nypan. Med en cykelkorg som skramlade öronbedövande susade jag nerför den första tvättbrädsliknande backen. De två enstaka växlarna bråkade en smula, men framåt gick det.

Ja, att cykla de där två milen var egentligen inte särskilt svårt. Det jobbiga kommer väl när man ska blanda in simning och löpning också…

Bäst är ändå en stilla löprunda, ensam i skogen.

Om två veckor är det dags för tjejmilen igen. Min ischias plågar mig ännu, men när väl nummerlappen sitter fastnålad på tröjan tjocknar pannbenet. Det bara är så! Hoppas just ni hittar utmaningen som passar i era liv och för just Er och era förutsättningar.

 

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Jag fokuserar på allt det som jag faktiskt klarar av, istället för det som inte går. Det är inte så svårt att komma igång med träningen, det handlar mer om att aldrig sluta när det kommer motgånger.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jogging med morgondopp.

Hejsan

Det finns inget härligare än en tidig löparrunda runt Gyllebosjön.

Hela natten hade åskan stått och mullrat över oss. Jag bara älskar åska!

För mitt inre kunde jag höra min mammas röst som då jag var barn … man ska inte vistas under träd när det åskar ….

Med blicken riktad mot marken, skuttade jag noggrant över de enstaka svarta skogsniglarna som krupit fram i regnet. Jag är en ”snigelrasist” – jag dödar de bruna och räddar de svarta …

Vinden hade dragit omkull ett stort och tillsynes helt friskt träd. Eller så hade det helt enkelt bara fått överbalansen.

Ett enda träd och allt såg genast helt annorlunda ut.

Framme vid Sjörödsbryggan stannade jag. Ute i vattnet simmade nio vackra svanar stilla omkring. På håll kunde jag höra hur åskan mullrade.

Åter kunde jag förnimma min mammas röst … man ska inte bada när det åskar …

Livet ska levas lite busigt och lite farligt. Såklart blev det ett nakenbad den där sagolika morgonen. Det var jag och nio vackra svanar som hade allting för oss själva.

Dagens citat:

Må Gud bevara mig för lugna vatten, för stormiga bevara jag mig själv.

Man bör leva litegrann som var dag vore den sista och inte vara så himla ”schivrolett” (vad det nu är för ett ord…)

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag älskar att springa.

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Dela gärna
  • 66
  •  
  •  
  •  
  •  

Början och slutet på en arbetsdag.

Hejsan.

Bästa sättet för mig att börja min dag, är tidigt på morgonen ute i naturen.

Att låta kropp och själ få vakna till liv med en springrunda i naturen, det är det bästa som finns.

Särskilt vid den här tiden på året när våren ligger på lur.

Efter en snabb dusch, känns det inte särskilt motigt att ta tag i dagens arbetsskörd på kontoret. Med en känsla av att hjärnan är klarare och mer syrerik känns det som om ”kontorsannika” blir betydligt mer effektiv. När allt är klart för dagen kan jag hinna avsluta med en kort promenad vid havet.

Att låta bekymmer och oro blåsa bort med vinden blir ett perfekt avslut. För att sedan ladda för en ny dag med nya problem och lösningar.

Det här är bästa sättet för mig att ta mig ann en helt vanlig arbetsdag. Att ge mig tiden att både starta upp och bromsa in min vardag.

Dagens citat:

Ibland behöver jag påminna mig själv om att jag inte behöver göra som alla andra.

Hoppas just du också känner efter och jobbar för att hitta ditt bästa sätt att må gott i vardagen. Tänk på att rörelse och natur är säkra kort att sats på för ett bättre välbefinnande.

Kram Annika

Dela gärna
  • 47
  •  
  •  
  •  
  •  

Som om tiden stått still.

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Dela gärna
  • 36
  •  
  •  
  •  
  •  

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna
  • 51
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag springer – alltså finns jag.

Hejsan

För mig finns det inget skönare eller bättre sätt att hålla igång min kondition på än att springa. Jag fullkomligt älskar det!

Bor man dessutom i Gyllebo på Österlen, ja då är det bara så enkelt.

Men så har det inte alltid varit. Det var inte förrän jag var 44 år gammal, som jag tog mina första riktiga springsteg. Innan dess så var jag en tvättäkta soffpotatis. Jag hade aldrig i mitt vuxna liv sprungit någon längre sträcka. På sin höjd en kilometer kanske. Jag var helt övertygad om att min kropp inte kunde springa.

För att bli godkänd som hemvärnssoldat så var jag tvungen att klara ett springtest.

-hur svårt kan det vara, tänkte jag och började träna.

Men jag var inte särskilt kaxig när jag efter mitt första varv runt sjön, hängde över en stubbe och spydde som en kalv.

Det där är nio år sedan nu, men jag springer ännu. Mina diskbråck har såklart begränsat mig litegrann ibland. Men min hjärna har fått smak på det här. Den underbara känslan som löpningen ger.

Smärtgränsen? Den skiter jag i! …som Thomas Wassberg sa …

Numera tänker jag inte så mycket på prestationen, sträckan eller tiden. Nu bara njuter jag av varenda steg.

Att komma igång med någon slags motion det är inte så svårt. Det svåra är att aldrig sluta med den. Därför gäller det ju att hitta något som man verkligen tycker om, något som är enkelt och som är lätt att få till i vardagen.

Att löpträna kräver inte mer än ett par skor. Sedan är det bara att ta steget ut. Bor man som jag på underbara Österlen, då är det inte svårt ett endaste dugg!!

Men en helt igenom präktig och duktig motionär är jag inte alls. Det får ni inte tro.

”Förståsigpåare” och kunniga träningsproffs har gett mig stränga direktiv om regelbunden styrketräning. Annars håller inte min rygg. Men till ett gym orkar jag sällan (läs aldrig) ta mig. Då kommer soffpotatisen smygande med full kraft.

Dagens citat:

Fortsätt springa, du är bara trött!

 

Hoppas ni hittar just er form för att hålla kroppen igång. Min egen filosofi är att det är bättre att göra något än inget, och när man börjat med det där ”något” då är man ju igång!

Kram på er

Annika

Dela gärna
  • 51
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top