Träning

Som om tiden stått still.

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Dela gärna
  • 36
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna
  • 50
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag springer – alltså finns jag.

Hejsan

För mig finns det inget skönare eller bättre sätt att hålla igång min kondition på än att springa. Jag fullkomligt älskar det!

Bor man dessutom i Gyllebo på Österlen, ja då är det bara så enkelt.

Men så har det inte alltid varit. Det var inte förrän jag var 44 år gammal, som jag tog mina första riktiga springsteg. Innan dess så var jag en tvättäkta soffpotatis. Jag hade aldrig i mitt vuxna liv sprungit någon längre sträcka. På sin höjd en kilometer kanske. Jag var helt övertygad om att min kropp inte kunde springa.

För att bli godkänd som hemvärnssoldat så var jag tvungen att klara ett springtest.

-hur svårt kan det vara, tänkte jag och började träna.

Men jag var inte särskilt kaxig när jag efter mitt första varv runt sjön, hängde över en stubbe och spydde som en kalv.

Det där är nio år sedan nu, men jag springer ännu. Mina diskbråck har såklart begränsat mig litegrann ibland. Men min hjärna har fått smak på det här. Den underbara känslan som löpningen ger.

Smärtgränsen? Den skiter jag i! …som Thomas Wassberg sa …

Numera tänker jag inte så mycket på prestationen, sträckan eller tiden. Nu bara njuter jag av varenda steg.

Att komma igång med någon slags motion det är inte så svårt. Det svåra är att aldrig sluta med den. Därför gäller det ju att hitta något som man verkligen tycker om, något som är enkelt och som är lätt att få till i vardagen.

Att löpträna kräver inte mer än ett par skor. Sedan är det bara att ta steget ut. Bor man som jag på underbara Österlen, då är det inte svårt ett endaste dugg!!

Men en helt igenom präktig och duktig motionär är jag inte alls. Det får ni inte tro.

”Förståsigpåare” och kunniga träningsproffs har gett mig stränga direktiv om regelbunden styrketräning. Annars håller inte min rygg. Men till ett gym orkar jag sällan (läs aldrig) ta mig. Då kommer soffpotatisen smygande med full kraft.

Dagens citat:

Fortsätt springa, du är bara trött!

 

Hoppas ni hittar just er form för att hålla kroppen igång. Min egen filosofi är att det är bättre att göra något än inget, och när man börjat med det där ”något” då är man ju igång!

Kram på er

Annika

Dela gärna
  • 51
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En fin julafton önskar jag Er.

Hejsan.

Jag vill bara kika in lite snabbt och önskar Er alla en riktigt fin julafton. Som vanligt är jag uppe med tuppen och ska ge mig ut på julaftons obligatoriska springtur runt sjön.

Det har blivit lite av en tradition för mig att starta just den här dagen före alla andra. Åtminstone före de som bor under samma tak som jag själv.

Jag lovar, en smörgås med julskinka kan aldrig smaka bättre, än efter en tur i vår Österlenska natur oavsett vilket väder vi bjuds.

Hoppas ni alla startar er julafton på det sätt som just ni mår gott av. Att lyssna till sin egen röst är viktigast. För mig betyder en löprunda i en stressad tid, att tankarna får en stunds skön avkoppling och såklart att fläsket skakas om på ett välbehövligt vis.

Dagens citat:

Kärlek utan kyssar är som ägg & bacon utan ägg … och utan bacon.

Ha en riktigt fin julafton och pussas mycket, både två- och fyrbenta.

Kram Annika med familj.

 

 

Dela gärna
  • 158
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

I år ska jag vara förberedd.

Hejsan.
(i blogginlägget finns annonslänkar)
Varje vinter blir jag tagen på sängen…
Ja, det jag nu syftar på är ju vädret förstås!!
Varje år när den första frosten och den första isen är här, så står jag lite snopen och kikar ner på mina tunna somriga springskor med stora slitna lufthåll vid lilltårna.
För det går liksom på ett kick. Från att ha varit varma sköna morgnar i tunna löparkläder, så kan det över en natt ha förvandlats till iskyla, snöslaks och halka.
Nu brukar jag inte bli helt rådlös. Jag byltar bara på mig ett varmt ylleställ och drar en mössa på huvudet.
Nej, det stora problemet är vad man ska ha på fötterna.
I alla år har det helt enkelt fått duga med de vanliga springskorna och så har jag dragit lösa dobbar utanpå bara. Det har fungerat helt ok, och jag har sprungit många mil på det viset.

I år är mina löparskor nästan helt utslitna, så nu har jag bestämt mig för att satsa på ett par rejäla vinterskor, för första gången.

Mitt favoritmärke är Saucony, och det här paret är verkligen värda att prova tror jag. Annars är jag väldigt sugen på ett par riktiga Icebug, eller så satsar jag på ett annat favoritmärke… de här coola Asic…. visserligen inte så vintriga, men häftig färg och säkert snabba!!
Vi får se … jag visar er framöver vilka det blir … huvudsaken är att jag är steget före…. före Stefan i alla fall.
Kvällens citat:
Hitta det du älskar och
låt det döda dig.
Ha en fin kväll.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Muta eller belöning

Go kväll i stugorna.
(blogginlägget innehåller annonslänkar)
Att investera i dyra sportkläder för att komma igång med träning och motion har aldrig varit något som funkat för mig.
Istället har jag gjort upp olika belöningssystem för mig själv. Prestera först och belöna sedan, för mutor funkar helt enkelt inte på mig.
I nästan hela mitt vuxna liv har jag varit en person som hävdat att jag inte är skapt för att springa eller jogga.
Men för 8 år sedan fick jag plötsligt ett mål för att komma igång med min löpning. Jag skulle klara en militärutbildning.
Då när jag började, var det motig och tungt. Flåsande med kräket i halsen och en sprängande känsla i bröstet, sprang jag lite och gick det mesta. Tyngd av ”näradödenupplevelser” malde jag på trots allt. För varje dag lyckades jag springa några meter längre. Mitt mål var att klara av att springa de där tre kilmetrarna på 18 minuter som krävdes av mig.
Då när jag började min träning ägde jag inga springkläder överhuvudtaget. Jag fick dra på mig Stefans t-shirt och hans på tok för stora sommarshorts. Det fick duga så länge.
Som belöning hade jag bestämt att jag fick unna mig en härlig springklänning när jag nådde mitt mål …
Sedan dess har jag uppnått många mål och belöningar.
Såklart slits träningskläderna ut av både användningen och alla tvättar och man måste köpa nytt.
I sommar har jag mest tränat i klänning och kjol. Klara favoriter när det är varmt.
Men nu när jag rotar runt i min träningslåda inser jag att jag måste komplettera med lite nya varmare plagg igen. De gamla är uttjänta och har gjort sitt.
Ikväll ska jag kika runt på Stronger hemsida efter nya, bra träningskläder.
Belöningen nu när träningen kommit igång igen.
Härliga hösttights hittar man här.
… ett par sådana får det nog bli, de verkar var både snabba och sköna…
Kvällens citat:
Små möjligheter
är ofta början
till stora bedrifter.
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

När livet suger har vi varandra.

Hejsan.
För oss alla bjuder livet på både motgånger och medgångar.
Det kommer perioder där livet suger lite extra mycket. Sådär är det för oss alla. Det finns ingen människa som glider på en räkmacka genom precis hela livet, det är jag ganska övertygad om.
-älskling, har vi ente hatt lid myjed motlut di siste åren nu?, undrade Stefan en kväll när vi satt här i vars en soffa.
Jag med min ömmande ischiasnerv och han med sin onda fot ….
Nog har jag känt mig ganska sliten de senaste åren… år som avlöstes av allehanda sjukdomar och bekymmer för oss båda. Allvarliga saker där livet stått på spel.
Jag har inte riktigt kunnat fylla på mitt måbra-konto i den takten som det gjorts uttag därifrån.
Lusten att blogga har inte heller varit riktigt på plats den senaste tiden. Jag håller på att grunna lite över vilken riktning den här bloggen ska ta framöver…
Då är det tur att vi har varandra ändå…
Stefans steloperation är gjord och än är det för tidigt att säga något om resultatet. Men nu gör det riktigt jävla ont kan jag förstå.
Men är man två så kan man ju alltid stötta varandra när det känns vingligt. Någon att luta sig mot gör allting en smula lättare.
Dagens citat:
Jag vet var lyckan är
alltid …
Lyckan finns där,
under alla omständigheter.
Jag önskar er en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tjejmilen 2018

Hejsan.
Det var en sådan fantastisk upplevelse att delta i tjejmilen i Stockholm igen.
Det är en folkfest med ren och skär glädje. Glada kvinnor i alla de färger och former, alltifrån gammal till ung.
Att jag skulle kunna delta i år var inte alls någon självklarhet.
Då när vi anmälde oss så kände jag mig stark och hade precis kommit igång igen med löpträningen efter ett eländigt diskbråck.
Strax efter jag betalt vår anmälningsavgift slog ryggen till igen och knockade mig fullständigt. Jag och min dotter bestämde att vi skulle se tiden ann och våra förhoppningar var att jag åtminstone skulle kunna resa till Stockholm och njuta ändå. Vi höll tummarna för att jag skulle vara i sådant skick att jag skulle kunna åka med, så skulle Amanda springa sitt lopp.
Allting gick så mycket bättre än vad jag hade kunnat drömma om. Såklart hade jag förberett mig, och jag hade inte deltagit om jag riskerade att det skulle komma att förvärras genom att jag var med. Mentalt stannade jag kvar i min egen ”bubbla” och tänkte medvetet på att inte dragas med alla andra i deras tempo.
För Amanda var det hennes första tjejmil och hon var såklart lite extra nervös den här dagen..
Laddade med lite reklammössor på huvudet och nummerlappar på brösten gav vi oss ut i Stockholmsvimlet. Tillsammans med 25.000 andra tjejer samlades vi på Gärdet för att springa vårt lopp – en härlig tjejmil.
Såklart står det Stefan Hantverkarn på våra kepsar!! Stefan, vår störste supporter som hejade på oss hemma från soffan i Gyllebo på Österlen.
På Österlens stafettmara tidigare i sommar hade Hyrtoaletten ett lag som de döpt till det fyndiga namnet ”Nöden har ett lag”.
Här uppe i Stockholm var nöden ganska stor och köerna väldigt långa till de blå små hemlighusen …
Men om de hade något eget lag det förtäljer inte historian…
Vi startade i grupp 8. Både jag och Amanda kom i mål på hyfsade tider, tyckte vi själva i alla fall.
Jag kom in på tiden 74 minuter och Amanda sprang på 68 minuter.
Det är ok, för nu kan det liksom bara bli bättre framöver.
Målet för mig var 60 minuter, men mina förutsättningar ändrades drastiskt och utifrån dem så är jag så himla nöjd.
Allting är relativt såklart, men vi är båda så himla nöjda med oss själva.
Jag, för att jag kunde springa överhuvudtaget och Amanda för att hon överlevde…
Såklart hann vi med en massa annat kul också när vi var en hel helg i Stockholm. Det ska ni få läsa mer om i senare inlägg här på bloggen.
Nu planerar vi för tjejmilen 2019. Då hoppas jag få med även yngsta dottern Emmy, vilket inte hördes alltför omöjligt.
För det krävs såklart träning, och jag har redan nu tänkt ut att vi kan ha ett träningsläger i USA. Träningslägret kan vi ju sedan avsluta i New York den 8 juni med  tjejmilen tillsammans med alla mina tre töser. Visst hörs det som en fantastisk plan??!!! Alltså jag kan ju räkna ut grejer …
 Dagens citat:
Talang är en myt – alla kan bli bäst!
Alla kan bli den bästa versionen av sig själv. Kämpa alltid för det. Att göra saker och ting efter sin bäst förmåga, med sina egna personliga förutsättningar.
Ha det gott och kram.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag fixade det.

Hejsan.
Jag är så glad och lite mallig och stolt också.
Just nu är jag i Stockholm och har sprungit tjejmilen tillsammans med min dotter. Det gick så mycket bättre än jag kunde drömma om.
Dagens citat:
Du ska inte springa för att du avskyr din kropp, 
Du ska springa för att du älskar den.
Ni får ha en härlig söndag och mer bilder kommer i ett senare inlägg.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag springer igen

Hej hej
Nu har det blivit några varv runt sjön för mig. Och då menar jag i lätt joggingtakt. Väldigt lätt.
Det går inte särskilt fort.
Och springer man inte fort, då måste man springa snyggt – för så är regeln!
Asch, det där är mest skoj. Jag springer i de träningskläder som hängt med mig i flera år. Fast när det är sommar och varmt så springer jag gärna i springklänning eller kjol.
Nu är jag så lycklig över att det fungerar att springa överhuvudtaget och mina mål och drömmar är inte lika hissnande som i början av min löpträning.
Jag var ingen ungdom när jag i samband med en militärutbildning var tvungen att lära mig springa en viss sträcka på en viss tid. Jag var 45 år fyllda och hade nog aldrig sprungit mer än en kilometer i följd i hela mitt liv.
Men jag lärde mig och har sedan som längst sprungit 21 kilometer i ett svep. Och det är jag galet stolt över nu, jag som mest höll mig undan på gympan (=idrotten) i skolan.
Jag har inte längre några  marathonplaner, det vill inte min rygg. Nu har jag bara ett enda mål och det är att inte ge upp min njutbara löpning runt sjön.
Förr hade jag alltid min underbara flatcoated retriever som min trogne följeslagare. Han var med mig på alla mina springrundor. Ett år sprang jag 150 mil totalt, och Johnny var med mig på alla sträckorna.
Men han gillar inte riktigt att vara med längre. Han blir uttråkad och vill hellre ha något att jobba med som spårträning eller patrullering… eller så vill han bara lunka på, snusa och pinka.
Och nu börjar allting snart ordna upp sig med mitt diskbråck igen. Eller åtminstone så mycket att jag och hunden Johnny kan hänga med våra militärkompisar ut på träning igen. Då är det bra att få flåset tillbaka.
(bilderna på hunden Johnny är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Kvällens citat:
Styrkan kommer inte av det
du klarar av att göra. Den kommer
av att göra det du en gång trodde
att du inte klarade av att göra.
Må väl och kram från mig
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top