Boktips

Degen tog slut och vi åt glass till kvällsmat.

Hejsan.

Även om jag vaknade upp till en tämligen kylig morgon med endast 10 grader i gryningen så slog det snabbt om till sol och värme uppåt dagen.

Min dag innehöll lite av allting. Lite jobb, lite slappande vid poolen och lite dammsugarkörning. När kvällen sedan kom så bestämde vi oss för att prova de nya pizzorna i den gamla bilhallen i Kivik. Snopet nog så stod där en stor skylt vid entrén om att degen nyss tagit slut. Inget att gör åt den saken.

Istället åkte vi till marknadsfältet och strövade där en sväng med hundarna. Allting låg i startgroparna inför öppningen nästa morgon.

Fältet hade antagit den där guldgula färgen för den rätta marknadskänslan och jag kunde redan ana hur dammet skulle ryka runt fötterna på hugade marknadsbesökare, precis sådär som det ska göra när man är på Kiviks marknad.

Vi strövade snabbt runt på vad som såg ut att bli en ovanligt liten marknad och kände snart hur våra magar började knorra svagt av hunger.

Det fick bli en kulglass vid hamnkiosken. Glass är alltid gott och mättande, och när man är vuxen så kan man själv bestämma om man vill äta sig mätt på glass.

Sedan när vi kom hem så var det dags för kvällsvattningen i trädgården. Och kolla, kolla…. min fina lungblomma som jag köpte i fjor är nu på väg att slå ut i blom.

Resten av kvällen försjönk jag böckernas värld. Serien om de sju systrarna, som jag tipsat om förut. Nu har jag avverkat hela 4 böcker i serien, och jag tycker att de är så bra. De passar utomordentligt bra som sommaravkoppling. Fast nu ska jag pausa lite innan jag ger mig i kast med del 5. Istället ska jag lyssna på lite fler intressanta sommarvärdar och deras sommarprat.

Dagens citat:

Bästa sättet att vara ledig är att vara upptagen med det man tycker är kul.

Må gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En gädda med morrhår.

Hej hej

Ännu finns den lille oidentifierade kompisen kvar vid bryggan.

Det var för drygt en månad sedan som jag såg honom med egna ögon. Helt övertygad om vad jag sett, så berättade jag för Stefan när jag kom hem. Det var en utter sa jag tvärsäkert. Efter det så har ju meningarna gått isär.  Flest röster har påstått att det varit gäddorna som lekt livligt i vattnet och det djur jag sett sticka upp huvudet och tittat på mig måste ha varit en mink…

Att försöka fånga honom på bild eller film är inte helt enkelt, för lika plötsligt som han plaskar runt i vattnet, lika plötsligt är han försvunnen.

För några dagar sedan när jag själv simmat runt i vattnet och satt och drog på mig mina kläder, så var han plötsligt där igen. En bit ut i vattnet plaskade han runt och gjorde cirklar på vattenytan som om han lekte för sig själv.

Om det nu är en mink eller en utter det kan jag faktiskt inte riktigt bedöma med säkerhet. Men att det skulle vara en gädda med morrhår, ja det betvivlar jag förstås starkt.

Den andra lilla kompisen, den lilla sädesärlan, är också kvar vid bryggan. Varje morgon sitter den en stund där och vippar och guppar innan den flyger vidare igen.

När solen steg upp och skingrade morgondimmorna, då viskade jag hejdå till mina kompisar och gick hem igen.

I hästarnas hage hade alla de gula maskrosorna förvandlats till ett hav av dunbollar.

Så tänkte jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Det är en mysig serie om sju systrar. Jag har lyssnat på den första delen, boken om Maia av Lucinda Riley. Den är mysig och lättlyssnad och jag kan verkligen rekommendera den som en skön sommarserie att sjunka in i.

Dagens citat:

Förringa aldrig en blygsam start. Förstora aldrig ett litet misstag. Förkasta aldrig en långsam resa – åt rätt håll.

Ha en underbar dag.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Spår på himlen, på gott och ont.

Hejsan.

En morgon var där spår på himlen efter två flygplan. Det kändes så ovant att se de vita strecken i skyn. Alldeles särskilt vackra var de när de speglade sig i det blanka vattnet och bildade som en strålande stjärna.

Samtidigt som jag det gångna året njutit av att flygtrafiken så kraftigt minskat, så har jag önskat att jag ändå kunnat sätta mig på ett plan till USA. Allting är oftast på gott och ont, allting har ju som bekant en baksida.

Den här vackra morgonen då de två flygplanen gjorde sina stjärnspår på himlavalvet, så dansade dimmorna samtidigt så vackert över sjön.

Temperaturen i vattnet hade stiget en smula, ända upp till åtta grader.

Att vissa flygplan ännu går det är ju ändå en himla tur. För hur skulle annars alla mina brev nå fram till min dotter i USA. Just nu har hon själv flugit till delstaten Ohio (tror jag att det var) för att göra en del av sin utbildning där. Men innan dess hann hon visst med en liten smutsig springtävling…

Så tänkte jag tipsa om en bok som jag lyssnat på som ljudbok. Den heter ”Innan ni tog oss” av Lisa Wingate. Den bygger på en sann händelse om stulna barn, ett barnhem och adoptioner. Dock är personerna i den här romanen påhittade, men skulle mycket väl kunna vara sann. Den var så gripande och läsvärd.

Dagens citat:

Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad.

Ha en riktigt härlig onsdag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Boktips och en liten lånehund.

Hejsan.

Våren är på väg med stormsteg nu. Hemma hos oss är det ungefär en vecka sedan stararna kom tillbaka. Jag älskar deras knastrande läte nu på våren, när de far fram mellan holkarna i vår trädgård.

Mina tidiga morgnar vid sjön sjuder av liv nu. Djuren vaknar alltmer. En morgon mötte jag skogens herreman när jag var på väg ner till bryggan. Trött lufsade grävlingen in i ett snår när jag kom spankulerande i mörkret.

Strax efter kom Tina och skrämde den trötta stackars grävlingen in i ett annat buskage, på andra sidan vägen. Ja det är då inte lätt att vara grävling i Gyllebo, när morgonpigga ”käringor” är ute och ränner tidigt i ottan.

När solen kom upp så blev det alldeles ljuvligt där vid den lilla bryggan.

Soltörstande vände vi näsorna mot solen och bara njöt! Livet är då sannerligen fantastiskt skönt.

Hemma hos mig bor en liten lånehund tillfälligt. Det är lilla Snowie som får vara hos oss när min dotter blivit opererad och ska ta det en smula lugnare ett tag. En liten hund mer eller mindre, det märks inte, hon är en i gänget helt enkelt.

Jag har lyssnat på en så fantastik bra bok, som jag verkligen kan rekommendera. Den heter  ”Himmel över Alaska” och är skriven av Kristin Hannah. Tips, tips för den lässugna.

Dagens citat:

Lyssna inte med avsikt att svara, utan lyssna med avsikt att förstå.

Att bara lyssna är något jag själv får påminna mig om lite då och då. Att bli en bättre lyssnare och att verkligen förstå, det skadar aldrig att träna på.

Ha det fint och kram

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vitt fluff och is.

Hejsan.

I Gyllebo har vintern fortsatt att hålla sitt grepp om oss.

En morgon vaknade vi upp till en vit och fluffig värld.

Min Stefan är egentligen inte så särskilt glad för snö, så när jag glatt tjoade till över det vita fluffet, så blängde han lite missbelåtet på mig. Som om det vore jag som orsakat vintervädret bara för att jag händelsevis råkar gilla det.

Fast han  ju ändå snäll och omtänksam mot mig, då han den morgonen såg till så att min lilla vak vid bryggan hölls öppen från snö och is.

På stigen runt sjön hade snön lagt sig i typiska Österlendriver.

Vid badplatsen hade man spolat med vatten så det bildats en fin skridskois. Även om isen i andra ändan av sjön var långt ifrån så hållbar.

När jag kom hem från min härliga vinterpromenad kunde jag inte låta bli att lyssna klart på slutet av min ljudbok. Den var så bra och jag kan varmt rekommendera den här boken. Den heter ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens.

Vinter med vitt fluff, is och en god bok. Jag älskar det.

Dagens citat:

På böljorna, på de stora vägarna söker vi den. Men den finns här, lyckan.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Grått är inte bara grått

Hejsan.

Även om vädret är dimmigt och grått så är det ändå inte alltid samma gråa nyans.

Det blev så uppenbart när jag kikade på bilderna från två morgnar efter varandra. Den första dagen gick allting i rosa toner.

Nästa morgon var allting blått istället.

Visst är de här gråa morgnarna lite vemodiga och tröttsamma, men samtidigt är de så obeskrivligt vackra.

Vi här längst nere i Skåne har även fått känna på lite vinter och kyla. Och när en blek sol försiktigt kikade fram då kändes det gott i hjärtat.

Vintern är ju verkligen en mysigt tid att koppla av med en bok framför braskaminen. Just nu läser jag en ”feelgood-deckare” som heter ”Ogräs bland ax” av Anna Schön. Spännande.

Dagens citat:

Varje skugga talar om att någonstans finns det ljus.

Visst ljusnar det. För varje dag märker jag nu hur ljuset kommer allt tidigare. Underbart!

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Bok- och badväder.

Hejsan.

Att producera vackra blogginlägg dag efter dag i det här gråvädret, det är inte helt enkelt. Med foto som är allt annat än färgglada blir det inga färgklickar direkt. Och ett återhållsamt coronaliv ställer lite nya krav på en ”bloggerska”.

Men jag vet ju att rätt vad det är så förändras allting och plötsligt ser det helt annorlunda ut i vår natur. Faktiskt tycker jag att det här gråa vädret är både vackert och vilsamt.

Jag har fortsatt att njuta av mina kalla bad i sjön. Jag är tacksam för alla dagar då vindarna hållit sig lugna och inte stormat för mycket.

Grådagar som dess då är det ju perfekt med en god bok att koppla av med. Jag tänkte tipsa om två böcker som jag läst den senaste tiden. Först ut är en bok som heter  Överlevarna. En gripande bok om tre kvinnor som lyckas dölja sina graviditeter i koncentrationsläger. De föder sina barn och alla överlever. Gripande och väl värd att läsa tycker jag.

Så har jag läst den underbara boken av Björn Natthiko Lindeblad. Alltså härliga Björn lämnar ingen oberörd med all sin klokskap. Den här boken har jag faktiskt lyssnat på som ljudbok. Då det är Björn som själv läser upp den så kan jag varmt rekommendera att lyssna på den.

Att lyssna på böcker är så mysigt tycker jag. Just nu har jag sett att en del ”ljudboksappar” har ”provapå- erbjudande”, gratis i en månad. Bra läge att prova på det nu alltså.

Dagens citat:

Egentligen var jag för trött för att kliva upp. Men jag var för snygg för att ligga kvar.

Haha, ja de där orden var ju inte direkt mina egna. Jag kliver nog mest upp för att jag är så klarvaken och pigg. Men om någon nu inte skulle orka stiga upp ur sängen alla dagar, så är en ljudbok ett härligt tidsfördriv och mörk, grå dag.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gråväder och boktips.

Hej hej

Första delen av den gångna helgen bjöd bara på grått väder, blåst och regn.

Men frisk luft behövs för att må bra. Med småhundarna i släptåg vandrade vi en tur i skogen. Att gå med de här små yrbollarna i terrängen är lite av ett konststycke. Vilda av förtjusning for de hit och dit och fram och tillbaka. Till sist liknade jag mest en nätad kassler, invirad i deras små tunna rosa koppel.

Att ge sig ut i skogen lite ”offroad” tycks pigga upp mina små dunbollar extra mycket. Då förvandlas de till spårande jakthundar med siktet inställt på …. bajs. Vildsvinsbajs.

En helg med mest gråväder är det mysigt med en god bok. Jag lyssnar gärna på ljudböcker. Senaste boken jag lyssnade på var så himla bra tycker jag, så den förtjänar att tipsas om. Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris. En verklighetsbaserad historia om en gräslig tid som aldrig får glömmas bort!

Dagens citat:

5 saker som inte kräver någon talang, men ger enorm uppskattning.

Möta folk med ett leende. Ha en bra attityd. Visa medkänsla. Komma i tid. Ge beröm.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag älskar att springa.

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Dela gärna
  • 66
  •  
  •  
  •  
  •  

Augustimörker och grön uniform.

Hejsan.
Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.
Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.
Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.
Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna ”militärvolvo” så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.
Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.
Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.
Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ….
Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.
Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.
En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.
Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.
När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter ”Mamma sa att jag inte fick berätta” av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran.  Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.
Dagens citat:
Det är en så otroligt skön
känsla att göra det där som
andra sade att man aldrig
skulle klara av.
Ha en ljuvlig dag och en stor kram.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top