Boktips

Augustimörker och grön uniform.

Hejsan.
Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.
Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.
Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.
Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna ”militärvolvo” så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.
Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.
Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.
Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ….
Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.
Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.
En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.
Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.
När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter ”Mamma sa att jag inte fick berätta” av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran.  Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.
Dagens citat:
Det är en så otroligt skön
känsla att göra det där som
andra sade att man aldrig
skulle klara av.
Ha en ljuvlig dag och en stor kram.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Nu finns det plats för oss igen.

Hejsan.
Nu börjar lugnet lägga sig över Österlen igen. Särskilt väl märks det om man vill ge sig ut på några av de populära matställena i vår byggd.
Jag och Stefan åker gärna ut lite spontant och äter en god bit mat när andan faller på. I sommar har det varit minst sagt omöjligt. Nästan alla platser kräver att man i god tid bokar bord, och ofta har de flesta ställena då haft fullbokat.
Ett ställe som nästan alltid har plats för matgäster är ”sillaluckan” på Buhres Fisk i Kivik. Men det är såklart för att det är som en kiosk, fast med fiskrätter.
Att sitta där på Buhres Fisks uteplats är nog en märklig känsla för min käre Stefan.
Där mitt i mot Buhres ligger nämligen hans barndomshem, där han är född och uppvuxen.
I veckan var vi och åt på min favoritsrestaurang i Rörum. Franskans Creperia. Deras mat är så himla god och personalen så mysig. Nu hade de åter lite mindre gäster, så det fanns tid att småprata lite extra när vi satt där.
Jag fick tillexempel veta att den mugg jag serverades min franska cider i, inte alls var något simpelt loppisfynd som jag hela tiden trott. Nej muggen var en äkta fransk cidermugg och prislappen på en sådan kopp ligger på ungefär 300 kronor.
Efter en god bit mat så är det alltid mysigt att ta sig en stund på soffan med en bra ljudbok i öronen. En bok jag lyssnat på är ”Spökflickan” av Torey Hayden. En sann bok som jag verkligen gillade. Även om man inte riktigt fick svaret på hela gåtan, så var det så nära man kunde komma och slutet var så gott som det kunde bli.
… här ligger jag och är lite trött och suddig …
Dagens citat:
Älska dig själv
så mycket att
du kan se när
någon inte
behandlar dig väl.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kanske mitt bästa sommarminne.

Hejsan
Varje sommar brukar det bli något särskilt som biter sig fast i mitt minne. Någon liten utflykt eller en särskild händelse som fastnar lite extra i hjärnan. Någonting som blir ett alldeles speciellt minne från sommaren som gått.
I år blir det kanske den där natten jag kommer att minnas extra mycket…
…sommarnatten då vi valde att sova ute under stjärnorna, jag och min Stefan.
Precis som alla andra i Sverige har vi den här sommaren haft varmare och klibbigare än vad vi nordbor är vana vid.
En kväll sa vi lite i förbifarten att vi kanske skulle välja att sova ute på tralldäcket istället.
Alltså, jag älskar att sova utomhus.
Jag må vara 53 år fyllda, men när det kommer till att tälta, campa, ligga i sovsäck, ja då blir jag som barn på nytt. Jag bara älskar det!!
Som en liten unge skuttade jag in och hämtade ut våra täcken och kuddar. Jag riggade upp lite rökelse mot myggen som dansade och sedan kröp vi ner där i varsin soffa.
Vilken fantastisk kväll. Där låg vi och kikade upp mot stjärnorna och puffade lite på varandra med fötterna.
Hundarna såg alla väldigt skeptiska ut. Två av dem valde att slinka in på sina vanliga ställen och sova där. Lilla Lykke ville upp till oss. Där låg hon sedan vid våra fötter och kikade storögt på oss och undrade nog vad som hänt.
Det finns inget som är så skönt som att somna ute under bar himmel.
Men när jag fram på morgontimmarna vaknade igen, så insåg jag med ens att jag inte var den ungdom jag tidigare hade inbillat mig. Min ischiasnerv smärtade ”så sjuinihelvete” ända ner i foten. Det var bara för mig att linka in och rota fram något roligt litet piller i medicinskåpet.
Sedan pluggade jag in mina hörlurar i öronen och somnade om till Ken Rings sköna röst.
Nej, jag har inte börjat gilla rapp eller hipphopp. Det är inte min musiksmak alls.
Jag har lyssnat på Ken Rings självbiografi ”Det började för Länge sedan…”
Stundom en lite trög bok i min smak. Kanske var det hans moderna språk jag inte tyckte om, men jag lyssnade klart på den och njöt till fullo av hans härliga röst. Och när jag nu lyssnat klart så måste jag säga att jag faktiskt började gilla den här grabben.
Dagens citat får bli ett av David 8 år:
Hur får man kärleken att vara?
”Var en bra kyssare. Det kanske får
din fru att glömma att du inte tog ut
soporna.”
Barn är så himla kloka. Vi borde lyssna och lära oss mer av barnen. Så borde vi hålla fast lite mer vid vårt eget barnasinne.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vädret som hängt upp sig.

Hejsan
Jag njuter verkligen av den sommar vi blivit tilldela det här året. En försommar som det nog kommer att pratas om i många år framöver.
Även om det har blivit mycket passande och vattnande av blommor och växter, så är det ljuvligt.
Om jag inte haft någon kalender som visat att vi inte ens har hunnit komma till midsommar ännu, så hade jag kunnat gissa på högsommarmånaden augusti. För det känns precis som augustis sensommardagar med tropisk värme.
Jag njuter för fullt av glada rop från poolen och av att ha badsugna tjejer här på besök. Vem vet hur resten av sommaren blir … Det gäller att passa på.
Samtidigt som jag njuter, så kan jag inte låta bli att känna en viss oro. En oro för vårt klimat…
Varför har det blivit så här? Hur går det med jordbruket och all vår mat i år? Alla svalor och sädesärlor, var har de blivit av i år?
Jag hoppas att det här är en ren slump bara. Jag hoppas att den lilla nötväckan hittar mat till sina små ungar även det här året. Jag hoppas att allt ordnar upp sig och naturen vet vad den gör.
Boktips
Jag har läst (lyssnat) på Mikael Persbrandts biografi. Och som alla biografier så älskade jag den. Jag gillar att läsa om människors liv och öde. Oavsett om det är kända eller okända personer, så fascineras jag av människor. Extra fint med den här boken var att den har ett lyckligt slut, en lycka som jag hoppas får fortsätta följa den underbart duktige skådespelaren även i fortsättningen. Att han får må bra utan missbruk och allt tråkigt som kommer med det. Särskilt hans beskrivning av sina älskades medberoende kan jag själv relatera till och känna igen från en tidigare del av mitt liv.
En enligt mig helt klart läsvärd bok … eller ännu hellre – lyssna på den – det är Micke själv som läser.
Kvällens citat:
Den som vill njuta av fåglarnas sång
måste stänga av TV:n.
Gör det – skippa TV:n och njut av naturen istället. Om 14 dagar är det midsommartider och sommarsolstånd, och efter det så vänder allt och går mot mörkare tider. Passa på och njut. Tids nog sitter vi alla där i våra soffor och längtar ut igen.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tomatplantor och första middagen ute.

Hejsan
Vilken fantastisk helg vi har haft. Här hos oss har det varit nästan som sommar.
Innan min Budapestresa så frågade en vän mig om jag ville ha tomatplantor. Såklart!
Nu är mitt orangeri fullt av ljuvliga, väldoftande tomatplantor av olika slag, och olika sorters chiliplantor.
Åhhh … det ska bli så spännande. Jag ska passa dem som små bebisar.
De närmaste dagarna måste jag plantera om dem allihopa och så ska de få rejäla stöd så de kan trivas här hos mig.
Tusen tack Sjörödsingela ♥
Stackars Stefan har mest lidet av det fina vädret tror jag. Sådär ni vet, när det spritter i kroppen av all energi och allt man vill göra, men inte kan. Men hans fot blir liksom bara sämre och sämre för varje dag som går, så det har inte varit så lätt för honom.
Han fick helt enkelt sitta lite mer parkerad i soffan och bara njuta. Och när det blev tid att grilla så kunde han sitta på en stol och passa köttet. Jo, lite nytta av honom  det har jag nog allt haft.
Och när maten var klar och vi avnjöt den första tuggan, då var vi båda ense om att livet var ganska härligt trots allt.
Några som njuter alldeles extra mycket när vi äter utomhus, det är alla våra hundar.
Det är som om vissa regler inte existerar när vi går utanför dörren… Utomhus får man tigga lite mer och sitta lite närmre vid matbordet. Det bara är så!
Så har jag lyssnat på lite ljudböcker.
Den första gillade jag inte så mycket. Det var en bok av Therése Lindgren som heter ”Ibland mår jag inte så bra”. Den handlar om psykisk ohälsa, och är nog en bra bok för de som lider av just detta och som kan identifiera sig med henne. För mig blev den ganska tjatigt och jag kom bara till hälften.
För övrigt en söt och gullig tjej som jag verkligen unnar att få må bra och som jag imponeras av.
Den andra boken jag lyssnat på var en bok av Bettina Bieberstein Lee som heter ”Korpsystrar”. Den gillade jag, och lyssnade med spänning på ända till slutet.
Dagens citat:
Så länge vi lever
är vi elever.
Ha en fin dag kära ni. Jag ska jobba undan på kontoret fort fort, så jag kan komma ut till mina plantor i orangeriet.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Arbetsmyra eller glidare.

Hej hej
Hoppas ni har en härlig kväll.
Här hemma har det blivit november… eller det tror i alla fall en av mina blommor. Det är min novemberkaktus som blommar för fullt nu.
Den där veckan då Andréa var hemma så skulle man nästan kunna tro att jag inte hade något riktigt arbete alls att sköta. Särskilt här på bloggen så framstår det mesta som om all min tid är ledig tid. Så är det faktiskt inte riktigt. Jag är inte bara en glad glidare. Jag är och måste även vara en flitig arbetsmyra mellan varven. Hur skulle företaget annars sett ut?
Det fina med mitt jobb är däremot att jag själv styr min tid. Jag kan jobba in uppgifter, så jag sedan har möjlighet att vara ledig lite mer några andra dagar.
Såklart hade jag planerat för min dotters ankomst. Och nu har ju pappershögarna hunnit växa igen, så det är bara att jobba på här.
På nätterna när jag inte kan sova så lyssnar jag på ljudböcker. Normalt sover jag som en liten gris, men det ryggonda gör att jag vaknar lite då och då.
Nu senast har jag lyssnat på en bok som heter ”Ensam i Paris” av Jojo Moyes. Nej, det där var inte min typ av bok. Det var små fristående noveller, sådär lite puttenuttiga historier. Nix, jag orkade bara med halva boken, sedan fick det vara så för min del. Livet är för kort för att lyssna klart på en bok man inte gillar.
Kvällens citat:
Ett av de svåraste beslut du
någonsin kommer att möta i
livet är om du ska ge upp
eller försöka ännu hårdare.
Nu är det snart fredagkväll och fredagsmys. Jag hoppas ni får en skön afton.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Snöskottning, boktips och blommor

Hej hej
Det hör inte till vanligheterna att vi behöver ta hit vår traktor och köra undan snön runt tomten här i Gyllebo. Men efter påskens rikliga snöfall så var det precis vad vi fick göra.
Det var en bedårande vacker morgon, även om jag hade planerat att plantera penséer i mina krukor den här helgen.
Fast i väntan på att värmen ska komma hit så har jag njutit av mina tulpaner och blommor här inne i stugan.
Visst blir man glad av blommor.
På mitt googlekonto dyker det ibland upp härliga minnen i form av foto.
En bildserie från när jag och min dotter Andréa var i Indonesien, lyste upp min dator lite extra för någon dag sedan. Bilder på när vi busade och hoppade från vår träbåt ut i det varma vattnet utanför ön Komodo. Jag mindes hur vi skrattade åt de där fotona då, hur rolig vi tyckte jag såg ut där i vattnet.
Åhhh vad det kan vara härligt med spontana minnen ibland!
Boktips
En bok som jag lyssnat klart på nu är ”Se till mig som liten är” av Dag Öhrlund.
En lättlyssnad och bra kriminalare där huvudpersonen fick mig att tänka på vår käre GW Persson. Att det är Stefan Sauk som är uppläsare gör ju att hela historien blir underbar att lyssna på. En bra bok, även om ämnet är tungt och tråkigt och handlar om män i maktens ställning och pedofiler.
Kvällens citat:
För det som är svårt att förstå
med orden finns ofta en
melodi att förstå med hjärtat.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Livet rullar på.

Hejsan.
Nu när jag har det lite långsamt här hemma i Gyllebo blir jag sådär extra glad när det trillar in lite hälsningar från mina två döttrarna som är ute i världen.
Såklart kan jag leta upp vårbilder i arkivet och blogga om ….
… men ikväll blir det om ungarna …
Andréa är tillbaka på sitt djursjukhus i Canada igen, efter en veterinärkongress i Las Vegas.
Om det nu finns någon som har fått uppfattningen om att min äldsta dotter är en lugn, stillsam och en smått tråkig plugghäst, så är det en sanningen med modifikation.
Bilderna jag fått skvallrar om vilda och uppsluppna utekvällar där borta i kasinolandet. Drinkar stora som rymdraketer. Kostymklädda vakter som med sneda leende föser ut de glada högljudda ungdomarna för lite frisk luft och tillnyktring….
– mamma, jag var den bästa tjurridaren de hade sett där på två år … Skrev hon uppspelt på snapchat, en kväll till mig…
-om någon dag när blåmärket mognat, kan jag skicka en ny bild på hur det blir när man klänger sig fast på en sådan där tjur …
Ja, målmedveten unge, vad det än gäller … festa eller bli veterinärspecialist – allt gör hon med samma tålmodiga entusiasm.
Min lilla söta Emmy, borta i Australien berättar inte så många vilda historier för mig … och det är väl kanske lite av omtanke, misstänker jag. Men foto skickar hon från sin kofarm, där hon och Matilda är tillbaka och sliter som mjölkerskor.
Min härliga lilla tös.
Boktips
Jag har lyssnat klart på ännu en bok. Uppföljaren till ”konsten att höra hjärtslag” …
Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker.
En mysig och vacker bok med en härlig röst av uppläsare till ljudboken.
Dagens citat:
Naturen har inga principer.
Hon gör ingen skillnad mellan gott och ont.
Ha en fin kväll och kram på er alla.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som katt och ekorre.

Hejsan.
Som hund och katt är ett talesätt man hör ibland. Så brukar man ju säga när två individer inte drar jämt. Hos oss kan man istället säga ”som ekorre och katt”.
Nu på vintern ligger katten Felix oftast här inne i stugvärmen och myser på någon varm och skön plats. Oftast ligger han i djup sömn i soffan eller i vår säng.
Men så fort någon av våra ekorrar smyger fram till fågelbordet så är det som om Felix har någon slags telepatiskt förmåga. Vips sitter han vid dörren och vill ut.
För det mesta tror jag att den tjocke late katten behöver uträtta sina behov och såklart öppnar jag dörren för honom…. ända tills jag ser vad som sticker ut ifrån fåglarnas lunchställe ….
Sedan kan Felix sitta där under fågelbordet i alla oändlighet och bara blänga upp på ekorrens svanstipp.
Finns det någon med mer tålamod än en katt som smyger på sitt byte?
Jag kan nästan höra vad ekorren tänker när han får syn på Felix där nere på marken …
-Förbaskade kattskrälle, är du här nu igen …
Med ett ilsket tjattrande for ekorren iväg upp i träden. Efter någon meter stannade han och vände sig om för att argsint slå med sin stora svans så snön yrde runt honom. Där satt han sedan en bra stund och spände ögonen i katten.
-du ska döden dö, tror jag att han sa på sitt eget ekorrvis.
Sedan for han iväg med sitt arga läte, vidare upp i träden och försvann.
Katten Felix vände och gick sakta tillbaka till dörren. Nu ville han bara in i värmen igen.
Nu när jag mest fått hålla mig i stillhet så har jag hunnit med ännu en ljudbok.
Jag har lyssnat på ”I bunkerläkarens våld”. Den sanna historien skriven av Isabel Eriksson.
En bok som berörde mig djupt såklart, samtidigt som jag förfasas över allmänhetens snara sätt att döma henne pga av sitt arbete som ”eskortflicka”…. som om det skulle göra våldsmannens brott mindre´…
Med boken hoppas jag att den unga tjejen fått lite upprättelse.
Dagens citat:
Livet kan innehålla fantastiska
stunder men också djup sorg
Vad som än händer:
Låt aldrig hoppets låga slockna.
Och skulle den ändå slockna –
så tänd den igen.
Må väl och kram på er.
Annika (med snapfilter)
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Snöfall som varit perfekt på julafton.

Hejsan.
I veckan har det varit rena julaftonsvädret hos oss i Gyllebo. Inte för att det brukar vara så här fint och tjusigt med stora, tunga  snöflingor som sakta singlar ner på marken. Nej, det händer nästan aldrig i vår landsända på julen. Men det är precis det här vädret jag önskar mig vartenda år.
Önska kostar ingenting.
Att vi skulle få snö, det kunde man ju nästa se på himlen kvällen före.
I full fart utanför  Komstad på ”Ragåravajjen” hann jag knäppa ett foto på det underbara ljuset och den hotfulla himlen. Naturligtvis var det inte jag själv som satt bakom ratten, nej jag håller mig helst bara bakom kameran när vi är ute och kör.
Som lätt fin dun la sig de stora snöflingorna över alla de vissna blomstänglarna i min trädgård.
Åhhh, vad det ska bli härligt när tiden är inne och jag kan börja städa undan alla torra kvistar och fröställningar. När jag kan räfsa bort de torra löven jag låtit ligga kvar i rabatterna som skydd för frosten. Det längtar jag efter.
Mina julrosor trivs så bra på sin plats vid orangeriet, och det verkar nästan som om de gillar snö också.
Den vita lilla sorten är en tidig sort och den är snart utblommad nu, medan den rosa sorten sakta är på gång att slå ut.
Jag älskar julrosor!
Nu när jag inte kunnat gå och röra mig som vanligt har jag lyssnat på ännu en ljudbok. Tänk vilken lyx att bara koppla av och få lyssna …
Boken jag lyssnat på heter ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker.
Jag gillade den här boken. Tänkvärd och kärleksfull. En vacker historia.
Jag har varit i Malmö med min rygg på GHP ortho center. En specialistklinik med all kompetens på samma ställe, personal som lyssnade, förklarade. Personal som gav intrycket att de verkligen tog mig på allvar och tänkte följa upp min behandling framöver. Jag kände mig trygg med det. Mottagandet var så långt ifrån det som jag tidigare fått på akuten  ….
På hemvägen unnade vi oss lite onyttig snabbmat.
 Dagens citat:
Skapa inte dagen
med trasiga bitar från igår.
Idag är en ny fräsch dag att ta tag i. Gör något härligt av den.
Kram och tack för ni vill kika in här hos mig.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top