Hundar och katter

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper.

Hej hej

De senaste veckorna har jag jobbat och det har då inte blivit tid för så mycket annat. Men en tur till havet när solen gassade, det unnade jag och Stefan oss när jag var ledig.

Vi gick en sväng vid Simris strandäng, där några vackra backsippor kikade upp över gräset i strandkanten. Solen gassade, även om det ännu var ganska kyligt i vinden. Den där riktiga vårvärmen verkar väldigt svårflörtad i år.

Vår hundar hade fått stanna hemma den här dagen, då de alla tre är (mer eller mindre) ur form. Eller kanske är de väldigt bra i form, i alla fall verkar alla deras hjärnceller totalt har spårat ur. De löper nämligen allihopa och är helt okontaktbara och har mest intresse för varandra.

Bäst är det att ha dem hemma på sina välkända domäner – trädgården tex, de mest intensiva dagarna.

.

I trädgården har vinbärssnäckorna vaknat upp på riktigt nu och i min rabatt med alla aklejorna tycks de trivas väldigt bra. Trots att Molly löper så har hon stenkoll på de stora sniglarna.

Av vår ena granne har vi fått säsongens första vita sparris. Mums, så gott det är. Jag brukar koka den och servera med hollandaisesås och knaperstekt bacon. Vi fick även ett rejält fång nyskördade rabarber så jag kunde göra årets första rabarberpaj. Den här tiden bjuder verkligen på så mycket gott att äta.

En annan sak som jag gillar med den här tiden, det är att jag kan plocka in små buketter från trädgården eller från naturen, och sätta i små vaser lite här och där i huset.

Det sägs ju att det är de oväntade blommorna som man blir gladast för. Det är så sant så. För någon vecka sedan fick jag just en sådan oväntad blomma. Det var en helt ljuvlig hortensia som min dotter Amanda kom med när hon och pojkarna tittade hit till oss i Gyllebo.

Dagens citat:

Gödsel gör ingen nytta i en hög, men med lite spridning skapar det mirakel överallt.

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärds dag.

Annika

 

Dela gärna

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper. Läs mer »

Övar på att bara ta det lugnt.

Hej hej

Den här veckan började med att jag fortsatte att ta det lugnt. Min ögonlocksoperation kändes helt ok. Det var blått och svullet, men ingen smärta alls. Uppmaningen från doktorn var ändå – inga pulshöjande aktiviteter.

Promenader är alltid tillåtet fick jag besked på, så hundpromenader har det verkligen blivit.

Inte behöver man vara inomhus hela tiden bara för att man ska ta det lugnt. Frisk luft och vårväder måste ju vara det bästa man kan ge kroppen när den ska återhämta sig och läka.

Att gå ut på promenader tillsammans med mig, det var alla i ”lilla gänget” med på. De hoppade, de skällde och de dansade runt i cirklar, lika glada som alltid.

Jag kunde nästan se hur allting slog ut i skogen, lite mer för varje dag. Vita körsbärsblommor och små vita blommor på (vad jag tror)  tjörnebuskarna. Av videungarna hade det blivit ”videtonåringar” istället – de var utslagna och redo att föröka sig. Jag kände att det här med att ta det lugnt var ju nästan något jag skulle kunna vänja mig vid.

Boktips.

Att ta det lugnt, har också betytt att jag lyssnat på en del ljudböcker. En bok som berörde mig på djupet var den sanna historian som heter ”Glöm aldrig Tintin” av Sanam Gharaehh. Det är en oerhört tragisk historia om hur en 8 årig pojke tvingas till umgänge med sin pappa, trots att det fanns så många varningssignaler – pojkens egen rädsla för sin far och en förtvivlad mamma som inte kunde göra annat än rätta sig efter de domslut som tagits … Jag förstår inte varför föräldrars rätt till umgänge ska kunna gå före barnens egen vilja och tydliga tecken på rädsla. När ska beslutsfattare och myndigheter ställa sig på barnens sida?? Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken. Trots att den är oerhört sorglig så är den så fint och känslosamt berättad.

Dagens citat:

Ibland får man bara bestämma sig för att dagen ska bli superbra.

Och superbra blev min dag.

Ha det fint

Annika

Dela gärna

Övar på att bara ta det lugnt. Läs mer »

Lugn promenad, nosework och boktips.

Hej hej

I söndags gick allt i ett lite lugnare tempo än vanligt här hos oss.

Jag var nyopererad på båda ögonlocken. Ett ingrepp jag blivit erbjuden av sjukvården för fyra år sedan, men då inte riktigt vågade. Den gången tackade jag nej. Nu hade jag återigen fått erbjudande om en sådan operation. Läkaren bedömde att jag behövde det för att få ett bättre synfält. Den här gången sa jag, ok då! Eftersom jag det senaste året fått mer och mer spänningar i pannan, så var väl tiden inne att göra något åt det.

Rekommendationen var att hålla sig lite i stillhet den första tiden efter ingreppet, så jag och Stefan tog bara små promenader med hundarna. Vädret var härligt, så det var bara skönt att komma ut lite.

Att ha ett par solglasögon kändes skönt när solen strålade, för att kisa med ögonen gick inte särskilt bra då allt var svullet och det stramade i stygnen.

Till hundarnas glädje blev det lite roliga hundaktiviteter på eftermiddagen. Nosework är något som de älskar att göra. Att träna sig på att leta efter en viss doft som jag gömt på olika ställe ger dem sådan bra mental stimulans.

De flesta hundar må bra av att arbete med sitt luktsinne. För en hund är det ju deras absolut viktigaste sinne. Ofta blir vi människor förtvivlade om vår hund skulle bli blind, men man får inte glömma att för en hund är luktsinnet så mycket mer betydelsefullt. Man säger att för hundar är lukten hela deras värld, därefter kommer hörseln och först på tredje plats är alltså synen. Att låta sin hund få använda sin nos är därför så himla viktigt.

Molly, Lykke och Penny  är kanske inga stjärnor på nosework någon av dem, men det älskar det verkligen alla tre och de blir härligt trötta efteråt.

Boktips

Jag har lyssnat på en så läsvärd bok som heter ”Lång väg hem, mina 25 år i sekten” av Mariette Linstein. Det är en verklig skildring skriven av en kvinna som efter 25 år lyckades fly ifrån scientologerna.  Man får följa hennes liv från det att hon gick med i sekten som mycket ung, tills hur hon lever nu, så många år senare. En bok jag kan rekommendera.

 

Dagens citat:

Ibland sitter jag och väntar på att verkligheten ska bli vacker. Ibland sitter verkligheten och väntar på att jag ska se allt det vackra.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Lugn promenad, nosework och boktips. Läs mer »

Egentid med liten mammagris.

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Nu vill vi ha mera vår.

Hej hej

Jag och min kära vän var slående överens – våren är minsann senare än vanligt i år. Under en lång tid har vi nu haft hårda vindar och mulet. Ett sånt väder är inte alls så skönt och inbjuder inte direkt till några kallbad.

Vi är inte direkt några veklingar T och jag, men vi är inte heller helt från vettet. Badet fick vara tills vinden mojnat lite och istället blickade vi ner på den kära bryggan uppe ifrån åsen.

Nog känns våren lite senare än vanligt, men den finns ju där i marken trots allt. Och extra glada blev vi, när vi fick syn på årets första lilla blyga blåsippa. Den stod där och böjde sin bräckliga nacke, som om den ännu var allt för tveksam till att det var dags att vakna ifrån vinterdvalan.

Efter mer än en mils vandring i Gylleboskogen kändes det otroligt lyxigt att komma hem till ett uppdukat frukostbord med nya bullar och massa gott pålägg. Tack för det käraste maken min ♥

Min vän och jag skrattade gott åt att vi till och med hade likadana kläder undertill. Ja, som det kan bli.

En kille som nog också vill ha lite mera vår, det är katten Felix. Trots att vi nu är i mars månad, och han då normalt brukar bli väldigt rastlös av sig, så vill han mest ligga inne i vår säng och mysa.

Han älskar när man kommer och lägger sig sidan om honom. Genast sträcker han på sig och kommer släntrande. För att visa sin kärlek lite extra brukar kan trampa och puffa allt vad han kan på antingen kudden jag ligger på eller på min tröja.

Det där är så himla mysigt. Familjens lilla ”mammagris” Lykke, är inte lika förtjust i Felix kärleksförklaringar till mig och hon intar genast en plats för att visa sitt ägandeskap. Dessa djur, visst är de fantastiska.

Dagens citat:

Hemligheten med livet är att finna glädjen i vardagliga saker.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna

Nu vill vi ha mera vår. Läs mer »

Gyllebos vakthundar.

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Dela gärna

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Året som började likt en vintersaga.

Hejsan

Den här magiska vintern alltså!! Vi har pulsat ut i skogen varenda morgon. Vi har njutit, vi har förundrats och vi har fotograferat.

Snö, frost och minusgraderna har bitit sig fast rejält. Jag och min vän har filat så gott som varje dag på vår fina isvak.

Förnöjt konstaterade vi att vi aldrig haft så tjusig isvak förut!

Långt innan snön kom så började Stefan att mata småfåglarna lite smått här hemma hos oss. Genast dök flera ekorrar också upp och nu är de hos oss varenda dag och förser sig med godsaker.

Nu när det varit kallt och så mycket snö under en längre tid så känns det bra i hjärtat att kunna hjälpa smådjuren med föda. Det är ju samtidigt så roligt att ha dem här.

Ute i naturen ser man många djurspår som nu går kors och tvärs över markerna. Jag tycker alltid att det är så spännande att se att jag faktiskt aldrig är riktigt ensam där i skogen.  Wowww, det är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen.

 

Vår lilla hund Molly, hon fyllde i söndags hela 9 år. Det är ju inte klokt, jag tycker att det känns som om det var alldeles nyss vi hämtade hem henne som en mycket ung hundflicka.

Grattis vår fina, kloka lilla Molly.

Dagens citat:

Behöver du se perfekt ut idag? Nej, inte idag heller. Behöver du vara bäst på jobbet idag? Nej, inte idag heller. Behöver du bry dig om andras åsikter om dig idag? Nej, inte idag heller.

Om man gör sitt bästa för sig själv och för andra, då får det vara gott nog.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Året som började likt en vintersaga. Läs mer »

Lillfisen hemma.

Hej.

När det ringer i min telefon och det på displayen står ”Lillfisen”, då vet jag att det är yngsta dottern jag har på tråden. En av mina tre favoritdöttrar ♥

I helgen som gått, så hade jag henne hemma här hos mig, min dotter Emmy, min lilla lillfis.

Extra kul var det att jag och min vän Tina fick sällskap vid vårt kallbad den där smällkalla vintermorgonen. Att höra när hon säger att hon längtat efter snön, skogen och lugnet gör mig glad och tacksam.

På stigen runt sjön var det snorhalt och på sina ställen gällde det minsann för oss alla tre att hålla tungan rätt i mun.

Fast vem minns en fegis, tänkte vi, och balanserade likt Bambi på hal is sakta fram på de glashala spångarna. Med små små steg så gick det lyckligt, tack och lov.

Det var en fantastiskt vacker morgon, och jag hoppas mina lilla ”Lillfis” tyckte att det var värt att ställa klockan på ringning sådär tidigt i ottan för att gå med två tokiga ”vinterbadartanter” på gryningsäventyr.

En som blir alldeles särskilt glad när Emmy kommer hit till Gyllebo, det är hunden Molly. Hon överger oss andra totalt och vill helst bara umgås med Emmy när tillfälle ges.

Att ha Emmy hemma blir även så mycket roligare för mig med arbetet i köket. Vi brukar fixa och dona tillsammans, hon och jag, med matlagning, disk och dukning. Ibland tar vi oss ett litet glas vin före maten för att festa till det lite extra. Lite lyx i vardagen.

 

Dagens citat:

Om du inte har roligt så gör du något fel.

Man kan ha roligt med ganska små medel … ett är att alltid bjuda på sig själv…

Må gott och kram Annika

Dela gärna

Lillfisen hemma. Läs mer »

Det börjar kännas jul.

Hej hej.

Nu börjar det verkligen kännas som jul tycker jag. Säkert hjälper det vintriga vädret till för att förstärka den mysiga julkänslan.

Förutom att ha smugit in lite hyacinter här och där, så har jag också bakat årets lussebullar i veckan. Alltså, de blev bara så himla goda.

I år gjorde jag dem lite annorlunda än vad jag brukar göra. Jag gjorde den vanliga saffransdegen (receptet på saffransbrödet finns i boken ”sju sorters kakor”, men det funkar säkert med vilken lussebullsdeg som helst). Men istället för att forma vanliga släta bullar, så kavlade jag ut degen i två rektanglar och smetade på en fyllning av smör, socker och vanlijsocker. (till en sats använde jag 150 gr smör, 1 dl socker och 1 dl vanljsocker) Därefter vek jag degen i ”treslag” och skar 2 cm:s remsor som jag sedan formade till lussebullar. När det hela jäst och gräddats efter konstens alla regler, så penslade jag med smör och doppade dem i strösocker. Mmmmm, de blev så himla goda. Tror aldrig jag kommer göra vanliga igen ..

Vår katt Judith, som i vanliga fall brukar vara rena surkatten, tycks också ha fått julkänslor och ett mer vänligt och tillgivet sinne nu. Jag tänker att hon kanske varit i klimakteriet ett par år, och återigen börjar bli sig själv 🙂 Varenda kväll kommer hon nu upp till mig och stryker sig och vill bli klappad och kelad. Eller så handlar allt om inställsamhet för att få extra god mat när vintern nu kommit.

Samma är det med fåglarna i skogen. När det är vinter och kallt är de inte alls lika rädda och skygga längre. Ja, det var ju nästan så de ville göra mig sällskap i badet en morgon.

Den kommande väderprognosen skvallrar om töväder och förmodligen blir det en grön jul här nere hos oss. Därför har jag och min badkompis tagit vara på varenda härlig vintermorgon som vi haft möjlighet till. Och vi är rörande överens om att livet ska levas så mycket som det går.

Dagens citat:

Du kan inte styra över hur andra människor tar emot vad du säger eller gör. Det handlar om deras filter och vad de går igenom just nu. Bara fortsätt på din väg, och gör det med kärlek.

Hoppas ni alla får en fin lördag.

Annika

Dela gärna

Det börjar kännas jul. Läs mer »

Städa, städa varje fredag också varje jul …

Hejsan.

Snart, snart – ja om bara några timmar – kommer två gullungar hit till oss i Gyllebo. Det är mina barnbarn Scott och Nicolaj som ska spendera sin söndag här när mamma och pappa är på jobbet.

Det ska bli så mysigt. Kanske kan vi vara ute och leka en lite stund. Här har bara kommit ett tunt täcke pudersnö så det kommer inte att gå att ha något snöbolls krig. Men vi hittar alltid på något. Förra gången pojkarna var här så städade vi och jag fick ovärderlig hjälp.

Hundarna var förstås inte riktigt lika förtjusta. Den brummande centraldammsugaren och små opålitliga pojkar fick dem att vara lite mer på sin vakt. Hundarna blir aldrig arga, men de väljer ofta att hålla sig ur vägen, och såklart lär jag grabbarna att djuren ska få vara ifred på sina sovplatser, ”bara klappa fint”…

För ett tag sedan njöt jag och hundarna av höstens allra sista vackra färger. Hägern satt återigen på sin favoritgren och blängde, nästan alla löven hade fallit till marken.

Pudersnön som vi fått nu har gjort att allting ser så mycket juligare ut. Man blir förundrad hur det kan förändras i naturen på  bara några dagar.

Tänk, kanske blir hela huset ”julastädat” i morgon. Ja, vi får se vad som väntar. Det är spännande varje dag.

Dagens citat:

Genom barnens ögon ser vi världen som den borde vara.

Ha det gott och hoppas att ni alla får en riktigt fin söndag.

Annika

Dela gärna

Städa, städa varje fredag också varje jul … Läs mer »

Rulla till toppen