Hundar och katter

Kaxigaste blomman.

Hejsan.

Ömsom snö och kallt väder, och ömsom sol och tö. Ja nog måste väl snödroppen vara en av våra tuffaste och tåligaste vårblomma ändå. Både den och de lysande gula vintergäcken blir allt som oftast begravda under tjocka snömassor . När man tror att de aldrig ska repa sig något mer, så tittar de alltid upp igen när solens strålar smälter bort den sista snön. Riktiga tuffingar i blomstervärlden.

Vår katt Judith är en väldigt speciell katt. Hon vill oftast vara för sig själv och är inte särskilt sällskaplig eller kelsjuk av sig. Ändå gillar hon att sitta bakom min datorskärm när jag jobbar på kontoret. Oftast lägger jag inte märke till henne direkt eftersom min skärm är extra stor och den med lätthet kan gömma en liten katt.

För det mesta märker jag inte henne förrän jag hör hur det prasslar eller ett svagt spinnande ljud. Sedan kikar långa morrhår fram i nederkanten av min skärm. Alltså, hon är bara för gullig, vår fina Judith.

 

Och så ska man ju ha några stunder och bara sitta och glo också!

 

Ja, det är nog något väldigt viktigt, om man är en liten katt. Just den här helgen tänker jag också unna mig att göra just det – att ibland mest sitta och glo. Kanske ska jag kika lite på trädgården genom min kameralins…

 

Dagens citat:

Gör det du känner är rätt, för du kommer förmodligen att bli kritiserad av någon i vilket fall som helst.

Ha en riktigt härlig fredag.

Kram Annika

Dela gärna

När man måste ringa en vän.

Hej

I förra veckan hade vi kalla och härliga dagar. En av dessa ljuvliga morgnar fick jag sällskap av Stefan och alla hundarna i skogen.

Det var en sådan där morgon då temperaturen låg precis under nollan. Luften var hög och krispig och på grässtrån och torra grenar hade det blivit vackra iskristaller.

Det var precis sådant där sorts väder som det är då man kan se fenomenet ”håris”. Många påstår att det är ovanligt att man får se det, men här ute i Gylleboskogen händer det ganska ofta under en vintersäsong. Det som krävs är att det varit fuktigt, snöfritt och att temperatur ligger precis under noll. Om det då finns ruttnande grenar av bok eller ek så kan sådant här vätteskägg bildas. Ja nog är det ganska coolt!

Det var verkligen en vackert frostig morgon, och jag var lite extra glad över att resten av min familj ville göra mig sällskap. Stefan och de tre lurvbollarna.

Vid sjön försökte solens strålar bryta fram. Hundarna var pigga och glada och det såg ut som om de också skulle kunna hoppa i vattnet.

Något hundbad ville vi dock inte tillåta den här frusna morgonen, för då hade vi nog fått se på rejält mycket ”håris”…. håris i form av tre klumpar i koppel då kanske….

När jag dragit på mig alla kläderna igen var det dags att vandra hemåt.

Det var där mitt på stigen i skogen som något hände med Stefan. Plötsligt som han gick, så segnade han ner på knä med ett litet lätt skrik ”aj, aj”. Någonting hade tydligen gått sönder i hans ena knäveck, och han kunde omöjligt fortsätta för egen maskin hem. Goda råd var dyra, och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade en ”livlina” att ta till. En underbar vän att ringa till. Slutet gott, allting gott. Med gemensamma krafter fick vi tillslut hem både Stefan och alla tre hundarna igen. Tack T ♥ Det som hände med Stefan var inget farligt, men det gjorde rejält ont kunde jag förstå. Stefan själv tror att det är lite  sviter efter ungdomens fotbollskarriär.

Nu får det minsann dröja lite innan resten av familjen följer med ut i skogen på äventyr igen.

Dagens citat:

Bakom  varje beteende finns en känsla. Och bakom varje känsla finns ett behov. När vi möter behovet snarare än att fokusera på beteendet kan vi börja hantera orsaken istället för symtomet.

Var rädda om er och kram

Annika

 

Dela gärna

En mjölktand och spirande grönska.

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

Dela gärna

Ljuset smyger tillbaka nu.

Hej hej

Snart är det slut på de långa mörka sovmorgnarna. Redan kan man märka att ljuset har återvänt och det ljusnar lite tidigare för varje vecka.

Jag gillar ju mörkret före soluppgången, och jag tycker om att tända levande ljus och invänta morgonens första ljusstrimmor. Men jag älskar när allting vänder och det sakta gå mot vår igen och ljuset kommer tidigare och tidigare.

Med ljuset tycks även fågellivet vakna till liv mer och mer. En tidig morgon vid sjön så  kunde  jag nästan ana en svag vårsång från en nymorgnad liten fågel. Det hördes ljuvligt.

Vinterns all nederbörd har gjort marken runt sjön så vattensjuk och geggig. Jag tycker det känns bra inför vår och sommar då allting ska grönska, växa och frodas.

Med ljuset kommer också vårkänslorna, och just vårkänslor verkar det som om våra småhundar har just nu.

En av dem är löper för fullt och de andra två tycks också ha översvallande känslor just nu. De flåsar, pustar, slickas och håller på. Tur de är så gulliga i alla fall.

Dagens citat:

Det finns alltid någon sanning bakom ”jag skojar bara”, vetskap bakom ”jag vet inte”, känslor bakom ”jag bryr mig inte”, och smärta bakom ”det är okej”.

Ha en fin söndag.

Annika

Dela gärna

Hundpromenad i nationalparken.

Hejsan.

I helgen när jag bara hade städning på mitt schema, så passade vi på att ta en liten paus i allt fejandet. Vi packade in oss själva och hundarna i bilen och körde till Stenshuvuds nationalpark.

Vi valde att köra till den norra delen av parken, strax intill Kiviks musteri. Det är i den delen som arboretet med alla de utländska träden finns. Där ligger även den lilla vackra kåsen Hällevik, där Stefans bror har sitt ålafiske.

Hundarna var vilda av glädje, som alltid, och ivrigt skällande på allt och alla.

-bara skäll ni, sa Gustav Mandelmann, med sitt stora leende, när vi möttes på stigen i skogen. Kanske passade han också på att pausa i alla helgens bestyr!?

Vi njöt av vår skön hundpromenad, i en för övrigt ganska folktom park. De mossbeklädda stenarna och de brandgula svamparna lyste upp så fint i den mörka januaridagen.

Efter en härlig promenad hade vi fått ny energi för att åka hem och städa igen.

Dagens citat:

Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta, ett steg, ett andetag, ett ögonblick – NU.

Att pausa och åka ut en runda i naturen är så viktigt för mig, och nästa gång jag kommer hit då får jag kanske se årets första lilla blåsippa…

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Det bästa man har stoppar man innanför jackan.

Hej hej.

Tycker ni att det har regnat mycket den senaste tiden??

Hos oss har det inte varit många dagar som vi klarat oss utan nederbörd det här året. Fast det är nog ändå ganska bra för naturen tror jag.

Förra helgen gick jag och Stefan en lång tur med hundarna. Lilla Molly har aldrig varit särskilt förtjust i blött väder, så efter någon kilometer med snöblandat regn, så tvärvägrade hon att ta fler steg på egen hand. Det var bara för Stefan att lyfta upp henne och stoppa in henne innanför sin jacka.

Molly har för övrigt nyss fyllt åtta år, och hon är äldst i vårt lilla hundgäng. Vår fina lilla ”Mollan.

Fast det är både färglöst och blött så tycker jag nog att det är ganska vackert i skogen vid den här årstiden.

Matar ni fåglarna? Det gör vi, och vi har många matgäster vid fågelbordet, trots att det faktiskt är ganska milt vinterväder. En bra sak som vi på Brösarps Lokalförening säljer, det är talgbollar utan plastnät. Det kan jag varmt rekommendera.

Dagens citat:

Husdjur vet inte hur man stavar kärlek. Men de vet precis hur man visar den dagligen.

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna

Tre busfrö

Hejsan.

Sakta faller nu alla löven till marken och i skogen letar sig ljuset ner igen.

Jag gillar den här tiden på året också, när allting dör och vissnar ner. Det skapar rymd och en ljusare skog.

Våra tre små busfrö, Molly, Lykke och Penny, de gillar också när löven faller till marken. Vilda av förtjusning hjälper de nu till med lövräfsningen här hemma på tomten.

Nåja, hjälper och hjälper… men deras närvaro gör att allting blir så mycket roligare såklart.

När jag stiger upp i ottan för att gå och bada, då brukar den lilla trion gärna ligga kvar under täcket en stund till.

Men senare på morgonen, när de alla fått sin frukost, då vill de gärna med ut på upptäcktsfärd i skogen.

När de någon gång fått följa med mig till bryggan i gryningen, då blir de oroliga när jag hoppar i och badar. Då försöker de alla tre att hoppa ner i vattnet till mig. Nog för att de säkert kan simma (hundarna kan ju det), men jag är inte så road av att få tre små vattenråttor med hem istället för mina vackra fluffbollar.

Dagens citat:

Det är mycket bättre att vandra som en ensamvarg i rätt riktning än att följa flocken åt fel håll.

Mina små pälsklingar är inga ensamvargar någon av dem, de vill allihopa hänga med sin flock. Kanske är det ändå så att ensam inte är så stark, ensam är kanske bara ensam…

Ha det gott, kram Annika

Dela gärna

Haväng hade klätt sig i höstskrud.

Hejsan.

Även om almanackan säger att vi har fått höst nu, så hörde jag på radion att vi ännu har meteorologisk sommar här i vår del av landet.

I helgen njöt jag och Stefan av en tur vid Haväng. Även om vädret var lite gråmulet och dimmigt så var det så vackert där vid havet.

Vinden var nästan riktigt ljummen, och jag kände direkt att jag fått alldeles för mycket kläder på mig.

Hundarna var säkert också lite för varma för de drog ivrigt mot vattnet. De blir alltid så törstiga när vi är ute på promenad. Jag gick längts ut vid åmynningen där sött möter salt.

Sedan vandrade vi en bit söderut längs med havet. I det gråa vädret framträdde naturens höstkostym extra tydligt.

På det graffitimålade militärfortet satt en kråka och spejade, tillsynes helt orädd för både oss och hundarna. Till och med det var vackert i mina ögon den här varma höstdagen.

Dagens citat:

Härmed bestämmer jag att status handlar om vad vi säger och gör och inte om vad vi äger och har.

Ha en fin dag och har ni möjlighet så gå ut och njut av den meteorologiska sommarn som vi ska få ha ett litet tag till.

Kram Annika

Dela gärna

Morgon vid havet.

Hejsan.

Vilken underbar morgon jag fick i helgen.

Tillsammans med Stefan och hundarna åkte jag till Vitemölle och strosade i sakta mak längs med strandkanten. Det var sååå länge sedan jag hade möjlighet att njuta av stillheten vid havet.

Havet låg så stilla och jag kände hur min kropp behövde den här stunden så väl. De senaste månaderna hade minst sagt varit påfrestande av sånt jag inte kunnat påverka.

Det kändes nästan som om sommaren som nyss passerat hade gått mig spårlöst förbi. Fast det gör egentligen inte så väldigt mycket, för hösten är ju min favorittid.

Vi vandrade bort till Klammersbäcks mynning. Där kunde vi konstatera att åns mynning nu ändrat sitt utlopp igen. Naturen är så spännande och ingenting är beständigt.

Hösten har precis kommit, och jag ska verkligen försöka att hinna njuta lite mer nu igen. Försöka att ta mig tid.

Det är ju faktiskt det som livet handlar om, att njuta av det!

Dagens citat:

Meningen med livet är inte att sträva så in i helvete, meningen med livet är det man har närmast omkring sig.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

En liten hund lämnade ett stort tomrum

Hejsan.

Det blev ett långt uppehåll här på bloggen den här gången. Vi har haft en lite rörig vecka, med lite oväntade händelser och bestyr. Men särskilt jobbig var det för min dotter Amanda och hennes familj, då de tvingades ta avsked av sin lilla hund i onsdags. Lilla fina Snowie.

Lilla fina Snowie som nästan kom att bli som vår egen hund här i Gyllebo. Varje gång Amanda kom för att hälsa på här hemma, så hängde Snowan också med såklart. När Amanda och Jimmy åkte på semester eller jobbade långa pass, då fick den lilla hunden bo hos oss.

På Amandas 22 årsdag flyttade Snowie hem till henne och Jimmy. För mig var det första gången jag fick möjlighet att lära känna en så pass liten hund, och jag blev direkt handlöst förälskad i både henne och i rasen. Den lilla 2 kilos pomeranianhunden var bara helt bedårande.

Bättre matte och husse än Amanda och Jimmy, det kunde hon inte ha önskat sig. Överallt där det var möjligt, så var Snowie med dem. Och hon njöt i fulla drag, bara hon fick vara med.

 

Efter att Snowie gjort entre i familjen, så dröjde det inte länge innan ytterligare en liten pomme (Molly)  flyttade hem till oss själva Gyllebo.

Och som ni vet så följde det sedan några till små hundar…

Men Snowie var speciell, och fick en alldeles särskild plats i våra hjärtan. (och särskilt i Amandas såklart)

Tråkigt nog så hade Snowie vattenskalle och även en medfödd neurulogisk sjukdom, vilket gjorde det besvärligt för henne. Veterinärbesöken blev många, täta och kostsamma under hela Snowies liv. Men aldrig någonsin var det någon tvekan om att hon skulle få den bästa vården och behandlingen, kosta vad det kosta ville.

Men hennes sjukdom förvärrades sakta men säkert och den starka medicineringen satte också sina spår för varje dag. Under försommaren förstod vi alla att tiden snart var inne att låta Snowie slippa undan den plåga det var för henne att leva så begränsat med sin sjukdom och alla biverkningar.

Den sista dagen då Snowie var här, så visste jag plågsamt nog att det var sista gången vi sågs, hon och jag. För att inte oroa henne, sa jag bara hejdå som alltid, som om vi skulle ses nästa dag … men när hon åkt så flödade tårarna såklart.

Så Lilla fina Snowie, nu vill jag och dina kompisar tacka dig för alla de fina stunder vi fick med dig♥ Du har lämnat stora bamsespår i allas våra hjärtan, så liten du ändå var. Tack gumman♥

Dagens citat:

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu – så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Att mista en hund gör så ont… så ont!

Kram Annika

Dela gärna
Rulla till toppen