Svanar

En sörjande svan.

Hej.

I förra veckan när jag gick ner till sjön för mitt morgonbad så hade jag sällskap av ett vackert svanpar som stilla gled fram på vattenytan.

Jag la lite extra märke till dem eftersom det såg så stilla, fint och harmoniskt ut.

Dagen efter var det dags för en löptur istället för morgonbad. Jag njöt av den annalkande våren och av att nästan kunna se hur allting grönskade från den ena dagen till den andra. Stegen kändes lätta och jag njöt för fullt.

Plötsligt hörde jag ett annorlunda läte ute ifrån sjön. Det var som ett klagande och förtvivlat rop. Mitt ute på sjön simmade en av svanarna runt i cirklar och utstötta sina högljudda sorgeskrik.

Strax efter föll min blick på något vitt i vattenbrynet. Det var den andra svanen som låg död i strandkanten. Det var så förfärligt ledsamt att beskåda den sörjande svanen och upplevelsen hängde sig kvar i mig resten av den dagen. Tänk så mycket som händer i djurens värld, saker som vi kanske inte vet om, eller inte skänker en tanke på.

I min hjärna ringde en signaturmelodi från ett barnprogram som gick då jag var barn. Fablernas värld. Kommer ni ihåg den texten, att djuren har ju också känslor.

Joo! Här står vad djuren gör och tänker,
djur har också mänskors känslor,
djuren är väl också mänskor.
Ja det är just vad dom är,
I fablernas värld, i fablernas värld

Jag minns exakt hur melodin går.

Boktips

Jag hittade ingen ljudbok som jag kände för att börja på, så av en slump dök ”Dagbok från ett kvinnofängelse”  av Lillemor Östlin upp. Man kan nog säga att det är en fortsättning från ”Hinsehäxan”. Intressant och lättlyssnad.

Dagens citat:

Ibland räcker det med att bara blunda, för att kunna se lite längre.

Ha en fin tisdag. måndag – jag var lite snurrig där…

Kram kram

En sörjande svan. Läs mer »

En grå morgon med familjen Svan.

Hej hej

En morgon i förra veckan var rysligt grå och mörk.

När jag satt på bryggan och drack mitt morgonte kunde jag en bit bort se hur ”vår utter” raskt kilade över isen. Han sprang från den ena sidan av sjön till den andra. Avståndet var alldeles för långt för att ens ta upp kameran, men så himla roligt att nu veta säkert vad det är för kompis vi har här.

I en annan del av sjön låg 14 vackra svanar  och plaskade glatt med vingarna.  Det såg ut som om de var i färd med att ta sig ett tidigt morgonbad. Eftersom det fortfarande var ganska mycket is på sjön, så hade svanarna delat upp sig och låg 7 stycken i vars en liten vak.

Lite längre ut där det var mer öppet vatten låg hela ”flocken gås” och skränade och skrek. Naturen är förunderlig, och alltid är det något nytt att uppleva.

Så vill jag avsluta det här inlägget med en lite kornig mobilbild på mina tre älsklingar. Alltså, vilket gäng de har blivit, de där tre!

Dagens citat:

Kom ihåg: att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.

Det där har vi nog alla varit med om, personer som dyker upp i livet som någon slags ful joker… Istället får man då njuta av de omtänksamma människor man har, och som bara är som balsam för själen. Värre är det med människor i ledande ställning som förpestar en hel värld. Huhhh…

Ha det bra och kram.

En grå morgon med familjen Svan. Läs mer »

I väntan på bättre väder.

Hejsan.
Ja fy bubblan så lurade vi blev av den lömska ”maj” månad. På valborg välkomnade vi sommar och värme, och än så länge har vi bara fått regn och kyla. Fast det finns inget att göra åt det där, så man får liksom bara gilla läget.
Man skulle kanske kika lite mer på katten, och göra mer som han. Han ligger bara där på en varm gosefilt och väntar in bättre tider och skönare väder.
Felix vet alltid hur man mår som bäst.
 
 
Vid kohagen ser jag att körsbärsträden trotsar vädret och slår ut med sina underbara vita blommor. Vitsipporna är alldeles överblommade nu och trädens blad sprickor ut mer och mer för varje dag.
 
När vi var i Kivik la jag märke till att en äppelodling stod i full blom. De tidigaste sorterna. Snart kommer alla Kiviks äppelodlingarna vara inbäddade i vita ljuva blommor och det är så underbart vackert.
 
Nere vid strandkanten höll paret svan på att inreda sitt nya bo. Svanar är inte speciellt smarta djur säger min man, Stefan. De envisas med att placera sitt bo och sina ungar rent för nära vattnet. Vid nästa storm ryker bo och ungar med ut i havets djup och försvinner all världens väg. Men jag vill gärna tro att svanarna vet bäst och lägger sina ägg där av en anledning ….  en anledning som kanske bara de känner till.
Vackra är det i alla fall – det där paret Svan.
 
Kanske vill svanarna helt enkelt bo vid en av Kiviks vackraste vyer. Den vi kallar ”svarte sten”, fast jag har alltid tyckt att den stenen egentligen är röd.
Sakta smög jag sedan därifrån och vände min kamera åt söder. Där borta hamnade Buhres fisk i mitt blickfång, med sina gråa moderna byggnader. Jag gillade det bätttre som det såg ut innan branden. En röd, lite charmig fiskaffär. Men smaken är som baken, och delikat fisk har de som alltid ….
 
Både jag och Stefan har varit och fått lite omvårdnad av Landstinget. Stefan har äntligen fått sin sista cytostatikabehandling mot sin vaskulitsjukdom. Så skönt för honom, nu hoppas vi att det går på rätt håll.
Jag har varit i Malmö och träffat en läkare som hjälper mig med min skada i ryggen. Min rygg blir aldrig bra, det är jag som ska lära mig leva på ryggens villkor. Det kommer jag att klara galant, för vi är ett ganska bra team, jag och min rygg, trots allt!
 
Dagens kloka ord:
Lyckan kommer när vi
slutar klaga över våra
problem och istället
uppskattar det vi har.
 
Nej, det hjälper verkligen inte att klaga, och det finns de som har det så mycket värre. Jag försöker se små ljusglimtar varje dag. Såklart är jag ingen ”övermänniska” …. jag gnäller lite då och då, jag med …. men jag påminner mig ofta om att det jag gnäller över kanske inte är så farligt. Det kanske egentligen inte är så viktigt att det är någon mening att beklaga sig. Sedan tänker jag – jag väljer att le istället, det gör mig åtminsonde lite sötare.
Idag ska jag till frissan, fast det brukar inte synas. Jag måste alltid berätta det för familjen när jag kommer hem.
Hoppas ni får en härlig fredag, och le lite extra, då blir ni sötare och vips blir alla andra så mycket trevligare också.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

I väntan på bättre väder. Läs mer »

Rulla till toppen