Månad: maj 2021

En ljummen morgon och en söt liten valp.

Hejsan.

Vilken kontrast det blev när värmen kom hit till slut.

Trots att jag tagit av mig ett par lager kläder, så rann svetten på ryggen när jag kom fram till bryggan.

Morgonbadet var svalkande och skönt, även om det kändes en smula kyligt om fingrarna när solen gick upp i horisonten. Den morgonen satt vi länge på bryggan och förundrades över naturens växlingar.

När vi sedan vandrade vidare igenom skogen så var det som att gå i ett skirt, grönt morgonljus. Så mycket vårkänslor som strömmade genom kroppen.

Senare på eftermiddagen när jag stämplat ut ifrån kontoret, så fick jag för första gången träffa valpen Mio.

Alltså så himla gullig liten valp!! Mio är min systersons lilla kooikervalp, som jag träffade för första gången när vi var samlade hemma hos pappa Kurt i Brösarp.

Det var en härlig vårdag med familjen och det lilla nytillskottet Mio då såklart.

Lycka till med din nya lilla vän Johan♥

Dagens citat:

Du kan vara en god person med ett varmt hjärta, men ändå säga nej.

Plötsligt minns jag tiden med Johnny som liten valp – det var en tid då jag trots ett varmt hjärta fick använda ordet nej i något större utsträckning än normalt.

Ha en skön dag.

Kram Annika

Vill du ha en snigel på ögat mormor.

Hej

Den där dagen då våren kom på riktigt så var det så vackert nere vid sjön i gryningen.

Det var som om naturen bildade en kuliss till filmen Frost. Som om både vinter och vår den där tidiga morgonen enades sida vid sida. Det var så sagolikt vackert.

Att vänta på vår och sommar är lite som att se på en repris där man bara minns slutet. Man kommer ihåg handlingen i stora drag och man vet slutet, men allt det där i mitten är lite som en överraskning.

Men våren kom ju med full kraft och med den alla småkryp. Sniglarna till exempel.

Hemma runt vår trädgård har vi mycket vinbässnäckor. Lite läskiga var de allt, tyckte lille Scott, fast ganska roliga att plocka och ge till mormor ändå.

Dagens citat:

Vi brukar säga att mod är att göra något trots att vi är rädda. Men kanske är det modigaste att lyssna på sig själv och ta sina egna beslut.

Att bära sniglar till sin mormor fast man är lite rädd, det är sannerligen modigt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Värmen kom och vi åt våfflor i Ilstorp.

Hejsan.

I helgen var det kallt när jag steg upp. Sådär vinterkallt som jag vant mig vid att det är på morgnarna även om det kallades vår. Kallt så man behövde både vantar och dubbla strumpor.

Men oboy, så vackert det var i skogen den där morgonen.

Solens strålar värmde fort upp den kalla morgonen. Fast på de skuggiga platserna var det verkligt kyligt. På ekplankorna låg lite is kvar och det var som att balansera på bananskal.

Men jag balanserade gärna, så vackert som det var den här morgonen.

På eftermiddagen var vi hos våra vänner i Ilstorp. Och tänk, det var precis då som värmen kom. Glada och förundrade satt vi ute i den härliga vårsolen. Det sa liksom bara ”phofff”, så slog den till, den riktiga våren. Vi njöt av värmen, våren och allt gott vi blev bjudna på.

Mätta och nöjda tog vi sedan en liten promenad längs Verkeån. Alltså vilken dag och vilket omslag det blev från kallt till varmt. Tusen tack kära vänner.

Dagens citat:

Att leva sitt liv utan närvaro är som att äta sin favoriträtt när man är täppt i näsan. Det är svårt att känna och njuta av smakerna.

I naturen känner jag alltid i full närvaro. Skogen är fri från allt brus som livet så ofta består av.

Ha en fin fredag och kram.

Annika

Vem minns en fegis.

Hejsan.

För någon vecka sedan poppade det upp ett minne på min telefon. Det var ett inlägg från April i fjor då jag planerat att jag skulle ta årets första dopp i sjön, men då helt enkelt bara blev för feg och avstod. Fy attan vad jag tyckte att det var kallt. Och fy vad besviken jag var på mig själv.

(inlägget hittar ni HÄR)

”Men skam den som ger sig”, finns det någonting som heter … och ingen minns ju en fegis sägs det ju.

Tack vare min truliga envishet och såklart en väldig massa inspiration av min vän, så njuter jag nu i fulla drag av mina morgnar, både i och vid sjön.

Man ska faktiskt inte ge upp saker som man vill i livet. Kanske ska man bara inte ta alltför stora steg för att komma i mål. Kanske räcker det med små små steg i rätt riktning bara.

 

Dagens citat:

Vi är alla passagerare på en resa som många gånger inte blir som vi tänkt oss.

Det kan faktiskt bli såååå mycket bättre än vad man någonsin trott från början.

Ha en underbar Kristi himmelfärdsdag.

Kram Annika

Att ha kalla fötter.

Hejsan.

Den här våren är det nog många med mig som haft extra kalla fötter.

Att jag plockat av mig kängorna och ullstrumporna i både ur och skur, är ju förstås inget som gett mig varmare fötter.

Eller jo, kanske har jag blivit lite varmare och tåligare över lag mot kyla det här året. Några som jag däremot tror har frusit väldigt den här våren, det är alla små fåglar som kommit hit från de varmare breddgraderna.

För de stackars fåglarna med sin små klena ben så måste det vara en chock. Värst är nog att de insekter som de i vanliga fall livnär sig på, inte riktigt har vaknat upp ur sin vinterdvala ännu. De små fåglarna har saknat föda den här våren för att hålla värmen, tror jag.

Varenda morgon som jag suttit på den gamla bryggan, så har en liten sädesärla kommit efter en liten stund. Den har sedan bara stått där en bit från mig och tittat och vippat så gulligt på sitt ”sädesärlevis”. Det har känts som om den försökt säga mig något. En morgon när det låg hårda, frusna snöflingor kvar på bryggan kändes det nästan lite ledsamt när den kom. Att se den stå på sina nakna smala spiror och se ut som om den både sålt smöret och tappat pengarna var lite sorgligt. Fast kanske hängde den inte alls läpp, kanske var den egentligen bara glad att ha fått lite sällskap…vem vet!

Att alla turister, som nu börjar dyka upp runt sjön, kanske också har kalla fötter i sina husbilar, det är nog möjligt, så svårflörtad som vårvärmen varit i år.

Att FÅ kalla fötter, det är ju en helt annan sak. Kanske hade personen, som lånat en båt vid fiskebryggan, fått kalla fötter och bara dragit från platsen av någon anledning.

Dagens citat:

Spegeln är min bästa vän, därför att när jag gråter så skrattar den aldrig.

Ha en fin onsdag och håll fötterna varma.

Kram Annika

Vitsippor och en julhälsning.

 

Hej.

Naturen är verkligen fantastisk. Trots kylan som varit, så började det bli allt mer vårlikt ute i skogen.

Alla underbara vitsippor som skyddande fällde ihop sina kronblad och böjde nacken för kölden. I år har de haft det lite kämpigare i de kalla vårvindarna. Ändå tror jag aldrig att jag sett dem så kraftiga och stora som just i år. Och aldrig har de väl varit så många.

Om man förra veckan kikade på morgontemperaturen, så var det inte så mycket varmare än vad det brukar vara på självaste julafton. Kalla spöregn och hårda vindar hade den senaste tiden ruskat om i Gylleboskogen.

Men trots vädret, som ju hade stora likheter med ett skånskt julväder, så grönskade träden tappert dag för dag.

Extra juligt kändes det när ett julkort damp ner i vår brevlåda, såhär i början av maj månad. Den så välbekanta handstilen fick mitt hjärta att ta ett skutt och svämmas över av längtan. Det var ett julkort från min äldsta dotter i USA. Hon som jag inte sett sedan december 2019. Älskade Andréa, tack för julhälsningen. Om den var försenad eller för tidig, det spelar ju faktiskt ingen roll. Jag blev helt orimligt lycklig över ett enkelt julkort.

När vädret är kallt som om det vore vinter och när ett julkort trillar in i brevlådan, då gäller det att lägga fokus på de vårliga sakerna. Vad känns egentligen mer vår än den första cykelturen  eller den första rabarberpajen.

Dagens citat:

När livet påminner om en kalldusch, påminn dig då om att det kan vara precis det du behöver för att vakna upp.

Ha en riktigt fin onsdag.

Kram Annika

 

I år smyger våren så sakta.

Hej

I år är våren verkligen trevande och osäker. Jag konstaterar bara stilla vad mycket varje dag har att erbjuda och förundras över hur allting alltid fullbordas efter hand.

I år går allting lite långsammare.  Kanske är det just därför som jag tycker att våren är alldeles fantastiskt vacker just i år. Kanske har jag fått klarare blick och lägger märke till saker på ett annat vis.

Mina morgonrutiner med att ta mig ett bad i gryningen hjälper säkert till att uppleva naturen på ett nytt sätt, på ett intensivare vis.

När jag nu badat vid alla årstider och vid alla väderlekar, har jag märkt hur utlämnad till naturen jag varit.

Under snart ett år har jag badat så gott som varenda dag. Jag har bla. svalkat mig med ett dopp efter en löprunda. Jag har njutit av en simtur i en krispig marsmorgon och jag har kastat mig i sjön en regnig och stormande novembermorgon. Mest hissnade var såklart de vintermånader då jag njöt av mina isvaksbad i ett nära nog nollgradigt vatten. Särskilt de gånger då snöstormen ven om öronen på mig, då kunde jag känna mig nästan berusad av det forsande blodet i mina ådror. Jag har varenda dag bara överlämnat mig till naturen och dess villkor, och jösses vad jag har älskat det.

Jag har verkligen njutit av att inte kunna kontroller vädrets makter och istället bara fått omfamna det jag bjudits. Att bara fått anpassa mig efter naturens förutsättningar. Mitt enda åtagande har varit att ta mig ett bad, dag efter dag.

Kanske är det därför jag nu så tacksamt tar emot varenda morgon och njuter till fullo av alla de små, små tecken på att årstiderna så sakta skiftar, de liksom smyger in i varandra.

Just nu njuter jag särskilt mycket av mina blommor i trädgården. De där första, tåligaste, som man blir så glad av.

Min cirkel som åretruntbadare är snart sluten. Självklart kommer jag att börja på en ny cirkel i sommar, nu vet jag ju hur härligt det faktiskt är. Jag kommer fortsätta gå ut i naturen för att bada och fotografera. Jag kommer fortsätta att bara se, känna, höra och lukta… Och jag kommer att vara så tacksam för varenda dag som jag får uppleva i naturen.

Dagens citat:

Vi växer inte när saker är enkla, men vi växer när vi ställs inför utmaningar.

Hoppas ni alla får en fin måndag och en bra vecka.

Kram Annika

En härlig sak ska man göra om.

Hejsan.

Förra våren hade vi en sådan trevlig dag tillsammans med våra vänner. Vi gjorde en egen matvandring i vår hembygd. Och i år var vi alla eniga om att trevliga saker måste man bara göra om. Så fick det bli!

I fjor hade vi mat till ett helt kompani, så i år bestämde vi att det skulle vara lite mindre fokus på att äta och mer tid för vandringen. Vi träffades vid Vantalängan som ligger en bit från Brösarp. Där grundade vi oss med Petras goda laxbakelser. Favorit i repris. Alltså så himmelskt god.

Med mätta magar påbörjade vi sedan vår vandring.

Min tanke var att vi skulle vandra längs Verkeån mot Hallamölla. Vi skulle gå längs den ena sidan dit, ända fram till vattenfallen och sedan längs den andra sidan ån på tillbakavägen. 

Fast av hänsyn till Stefan och hans stelopererade fot, så valde vi att vända tillbaka lite tidigare. Det finns en plats där det förr var en överfart för bilar. Jag minns hur jag som barn älskade att åka över på det där vadstället. Jag minns när jag som liten åkte med min pappa, som då var skogvaktare i dessa skogarna. Då var här en riktigt grusväg, men nu är det bara en liten stig som leder fram till ån. Sidan om vadstället finns en gångbro som vi gick över på.

På tillbakavägen stannade vi för lite rast och vila, innan vi fortsatte vandringen i det ljuvliga vårvädret.

Precis innan vi var tillbaka vid Vantalängan gick stigen upp över en brant ås. Det där var riktigt bra motion för både stela gubbar och små hundar, det är jag övertygad om.

Ja såklart var det även bra motion för oss glada ”tanter ”. Och efter en rejäl runda hade det börjat kurra i våra magar igen.

Vi tände grillen och laddade för måltid nummer två.

Tack kära Petra & Kent för en underbar matvandring i vår hembygd.

Dagens citat:

Den enda möjliga resan i livet är den du aldrig påbörjat.

Jag ser så framemot alla stor och små livsresor jag har framför mig.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram från mig, Annika

 

Latmask fått fästing

Hej hej

Hemma hos oss bor som ni kanske redan vet, en riktigt latmask. Ja, då menar jag inte Stefan…

Hunden Molly! Hon är en riktigt lyxlirare. Så fort hon tycker att vägen vi går på är tråkig eller om vädret inte är till hennes belåtenhet, då tvärvägrar hon att gå på sina egna ben. Envist ställer hon sig helt stilla på ett ställe och visar med hela sitt kroppsspråk att hon vill bli buren. Allra helst vill hon sitta i sin dyra fina ryggsäck och spana på världen därifrån och skönt gunga med i takt med mina steg.

Man skulle kunna tro att hon kanske har dålig kondition eller får ont i sina ben när vi går lite längre sträckor. Men jag har genomskådat hennes latmaskfasoner och lagt märke till att hon kan gå en hel mil, bara vägen är spännande och intressant. (med intressant betyder då att andra hundar gått före oss)

En sak som är rysligt bra med att ha Molly sittande i sin ryggsäck, är att hon inte kan fly in under soffan när man ska göra något med henne. Molly är nämligen tankeläsare, och så fort man tänker lyfta upp henne för att göra något mindre omtyckt så försvinner hon som en avlöning. Därför var det ett bra tillfälle att plocka bort den dumma fästing som satt sig på hennes ögonbryn.

Med våren kommer ju också sånt som vi inte riktigt gillar. Fästingar tillexempel. Jag har redan haft min första lilla blodsugare, men jag känner mig trygg med att vara vaccinerad mot TBE. Många frågar sig varför de egentligen finns, fästingarna. Jag tror att de också undrar varför vi människor finns…

En kille som också kan få fästingar, det är katten Felix. Mindre kul är det ju att hitta en grå, blodfylld kula med små ben på, liggande i mina vita nytvättade lakan. Det är sånt som hör till när man är djurägare.

Våren är här med allt som hör till, på gott och ont, och jag njuter av allt. Så njuter jag av mina fantastiska rosor som helt otroligt stått fina i flera veckor.

Dagens citat:

Jag hoppas att jag aldrig tröttnar på den magiska stjärnhimlen, fåglarnas ljuvliga sång, de underbara blommorna på ängen. Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir den som inte uppskattar de små vackra sakerna i livet.

Livet har så mycket att glädjas över, lägg fokus på det, så blir det andra lite suddigt och mindre iögonfallande.

Kram Annika

 

Glitter på sjön.

Hejsan.

Vårvädret har varit lite skiftande den senaste tiden. Ömsom sol och ömsom regn.

Men en sak har varenda dag haft som sin gemensamma nämnare, nämligen att det varit ganska kallt. Åtminstone för att vara i maj månad.

Men med varmt ingefärste i ryggsäcken och lite gott att knapra på efter badet, så har det varit fantastiska vårdagar. Hemligheten är nog bara att fortsätta klä sig i varma vinterkläder.

Någon dag har det varit solsken och glitter på vattnet. Vinden har dock ändå varit isande kall. Fast med mössa och vantar så har det inte spelat så stor roll, för att komma ut i skogen är alltid lika underbart.

Nu när vädret blivit lite mer vårlikt så händer det att jag även tar mig ett dopp på hundpromenaden lite senare på förmiddagen. Molly och Lykke älskar att promenera i skogen, men de båda brukar vara alltför trötta att följa med i gryning. Så för mig blir det ganska många steg på en dag, fast det får jag se som en ren bonus förstås.

Vårblommorna dyker upp den ena sorten efter den andra. Även om jag hade gett mig till att klippa bort varenda blomma i skogen, så hade jag inte kunnat hindra våren från att komma. Så jag tänker för mig själv, att det är helt ok att det är lite kallt nu, växtligheten mår säkert bra av den här lite kyligare våren.

Det var flera år sedan som jag såg en så frodig och riklig blomning av vitsippor och gulsippor som det är i år. Till och med på en stor rotvälta i skogen stoltserar små gula sippor högst upp.

Den lilla stugan som Stefan gjort iordning åt Scott, har kommit på plats i Tomelilla nu. Kanske får jag möjlighet att åka dit i sommar och fotografera när den blivit målad och inred. Jag hoppas han blev glad för den.

Dagens citat:

Det finns så många sätt att vara människa på. Ditt sätt är helt rätt.

Ha en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Scroll to Top