ramslök

Allemansskyldigheten

Hejsan.

Det är nu startskottet går. Naturen vaknar till liv.

 

Det som grönskar allra först i naturen är den sagolikt goda ramslöken. Mmmmm ….

Lite runt om på Österlen växer den lilla delikatessen vilt. Dock bör man ha koll på vad och var man får plocka olika saker. Här i Gyllebo är hela området runt sjön ett naturreservat så jag tror inte att det är helt i sin ordning att plocka den ramslök som växer just här.

I min familj har vi njutit av vårens första ramslökspaj. Ramslök från Kivik där den växer på kommuns mark ett stenkast från idrottsplatsen.

Det här med allemansrätten är något som vi i vårt land tar så mycket förgivet. Egentligen borde det istället heta allemansskyldigheten och fokusera mer på våra skyldigheter mot vår underbara natur. Det tycker jag!

Dagens citat:

Jag bryr mig inte om hur vacker du är. Om din personlighet är ful, så är du ful.

Ha en fin dag. Kram Annika

 

 

Grönska och integration.

Hejsan
Oboy vad det grönskar i naturen nu.
Jag vet att jag skrivet det förut här på bloggen och man kan tro att jag börjar bli senil och glömsk, vilket jag kanske också håller på att bli …  Men jag kan verkligen inte förstå hur det kan växa så det knakar -alltså, seriöst – på riktigt.
Den här morgonen kunde jag inte låta bli att ta med mig dunderklumpen på min vandring runt sjön. Dunderklumpen är min ”riktiga” kamera. Den som väger flera kilo och som jag älskar att fotografera med.
Allt är så vackert nu, och jag ville passa på att ta fina bilder.
I kohagen hade ett gäng vita kvigor blivit utsläppta och de gick och njöt av det saftiga gräset.
Hundkexen blommade som bäst och nere vid badplatsen hade handikapprampen kommit på plats. Det där är väl säkra tecken på att sommaren är här på riktigt. Om nu någon mot förmodan tvekar på det …
Det var redan varmt och skönt, trots att det var morgon. Så att komma in i skogens sköna skugga var riktigt härligt.
Myggen dansade runt både mig och hundarna, så det gällde för oss att traska på i ett raskt tempo.
Jag har redan märkt att det är ett riktigt myggår i år, så myggolja står nu antecknat på inköpslappen. Sluga, blodtörstiga kryp de där!
Så var jag framme vid min favoritplats. Den där backen som jag jämt tjatar om. Ramslöksbacken!
Ja, den är helt enkelt magisk. Inga foto i världen gör den här platsen rättvisa.
Jag bara älskar att strosa fram här. Med fötterna i ett par tunna sandaler, så jag känner gruset sippra in i skorna lite grann. Att få känna den tunga doften av lök i näsborrarna och höra ljudet av en ihärdig fågelsång.
Asså … det är det som är livet! Att bara känna med alla sina sinne.
Varje år växer det en rosa, vild skogsblomma vid den ruttnande stocken som ligger där tung, mitt i ramslökshavet. Den där ensamma blomman ger en så skön kontrast till allt det vita. Ljuvligt.
När jag nästan var hemma igen såg jag att ännu ett gäng kossor flyttat in i kohagen. De svarta.
Det där är lustigt. Trots att dessa kor kommer att gå där tillsammans precis hela sommaren, de vita och de svarta, så händer det aldrig att de olika flockarna beblandar sig med varandra. De går i sina gäng, de respekterar varandra och ser ut att vara vänner. Men de håller sig alltid i sin egen flock. Oftast på olika ställe i hagen, men ibland på samma. Men alltid uppdelade.
Kanske är det därifrån talesättet ”lika barn, leka bäst” kommer ifrån.
Nej, kor vet nog inget om integration tror jag. De bara äter, fiser och idisslar dagarna i ända.
Hemma i min trädgård blommar en av mina favoriter nu. De vita löjtnanshjärtan.
Man blir så glad. Hur kan något så fint ha skapats. Kolla bara.
Dagens citat:
Känn dig inte dum bara för att du
inte tycker om det som alla andra
låtsas tycka om.
Ha en ljuvlig dag alla fina.
Kram Annika

Vissa morrnar är vackrar än andra.

Hejsan
Kanske är det för att vintern kändes så lång i år … kanske är det därför som allting tycks så väldigt vackert och efterlängtat nu.
Vitsipporna runt sjön slår ut fler och fler för varje dag nu.
Fast  när vi kommer tidigt på morgonen, så har de slagit ihop sina kronblad och inte riktigt hunnit vakna upp till en ny dag. Bara på de soligaste små plättarna har de vaknat upp.
Den här morgonen kändes som en saga. Inte en vindpust och redan varmt och ljummet.
Ute vid det lilla näpna huset vid slottet var de i gång med något projekt. Kanske ska det rustas upp, det där lilla gulliga huset.
Vattnet i sjön var blåare än blått!
På bryggan nedanför Sjöröds lägerplats stannade vi för att vila lite, jag och hundarna. En lugn stund i solen var min tanke …
Jag hann inte vända ryggen till förrän Johnny hade slickat ner hela min kameralins med äckligt hunddregel och lilla Molly tagit överbalansen och stått på huvudet ner i vattnet från bryggan.
Det var lika bra att bara vandra vidare.
Ramslöksbacken stod frodigt grön. Där trängdes löken tillsammans med både gula och vita sippor. Även någon slags nunneört verkade trivas där i backen.
Livet är härligt, även om doften av lök måste vara kväljande för en liten hund.
Dagens citat:
Det är inte alla som förtjänar
att få lära känna ditt
verkliga jag.
Låt dem kritisera den
de tror du är.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök

Hej hej
Tångdala lönnkrog och frodig ramslök. Alltså, vilka vårtecken!!
Här på Österlen är det två kära saker som jag ser fram emot när våren kommer.
 Även om det varit lite grått och småregnigt så kan man se hur allting våras till nu i skogen.
I backen vid sjön är det snart alldeles grönt och frodigt av ljuvlig ramslök.
När resten av familjen sov sin skönhetsömn så smög jag och hunden Johnny oss ut tidigt i gryningen.
Det var nästan lite mystiskt och trolskt i skogen den här morgonen med sin dimma och lite tysta stämning.
Bland ramslöken blommade den märkliga vätterosen, som jag nämnt här på bloggen förut. Den där växten som är en parasit och som saknar klorofyll.
Tångdala Lönnkrog
Alltså Peters underbara pizzor på Tångdala Lönnkrog!! Det finns inga andra pizzor som är som dem.
Vi passade på att åka dit en kväll i helgen, innan det var dags för Andréa att åka tillbaka till Canada igen.
Det är alltid så mysigt att komma dit till Peter.
Bäst är att åka dit när vädret tillåter att man sitter ute. Fast den här kvällen fick vi sitta inne i Peters lilla länga, där vi samtidigt kunde njuta av all hans konst.
Har ni aldrig varit på Tångdala Lönnkrog, så måste ni bara åka dit!
Välj en ljummen sommarkväll då ni bara kan sjunka ner i en av hans trädgårdstolar , lyssna på den speciella musik han alltid spelar och njut av lugnet, den avkopplande miljön och de härligt goda pizzorna.
Dagens citat:
Vi slösar ofantligt mycket energi på
händelser som vi inte kan påverka.
Vi tänker på det som varit men kan inte
göra det ogjort. Vi skapar många gånger
vår framtid baserad på vår dåtid, fast det
inte har fungerat. Vi oroar oss för
framtiden fast vi inte vet hur den
kommer att se ut. Vi tittar bakåt och
framåt men aldrig inåt och på det som
sker mitt framför näsan på oss.
Ha en fin dag och kram
Annika

Den 26 mars var våren här och vände.

Hejsan
Så har vi äntligen kunnat vandra runt vår älskade sjö igen. Jag och mina hundar. Det var den 26 mars, precis innan snöovädret kom och slog oss alla med häpnad
(Efter påskens alla snöbilder så är det knappt att jag kan minnas att det såg ut såhär strax före påsken.)
Min runda gick inte fort och det gjorde ganska ont … i alla fall i början.
Sedan fick jag betala dyrt för det på kvällen i form av rejäl värk. Men det var såååå värt det!
-Annika, det där var väl idiotiskt!, påpekade Stefan när jag gnällande ändrade position i soffan.
– Mmmm … tänkte jag.
Ja, då när jag låg där på rygg med smärtor som inte gick att tänka bort, då ångrade jag mig ganska mycket faktiskt … men så tänkte jag på hur härligt det varit och då ångrade jag mig inte ett skvatt längre.
För kolla här, så ljuvlig, snart blir det så igen!!
Den här morgonen kunde solen inte riktigt bestämma sig för om den skulle visa sig eller inte.
På marken blev det långa skuggor av mig och mina hundar. Jag älskar att se oss alla fyra som långa smala roliga skuggor så som det blir nu på våren när solen är så låg.
Inne i skogen var nästan all snön bortsmällt och det kändes så underbart.
(Men med facit i hand så skulle det fyllas på med en rejäl skvätt snö, något jag inte kunnat tänka mig den här dagen)
Det var en alldeles ljuvlig morgon och på något vis kändes det som om sjön var glad över att ha oss tillbaka igen.
Jag kunde se att i ”lökbacken” hade de små spira ramslöksbladen försiktigt börjat sticka upp.
Jag kunde se att vinterns stormar farit fram rejält. Ett träd hade brutits av på mitten och jag tänkte nöjt för mig själv att här behövdes då inga konstgjorda insektsholkar som blivit så populära, här sköter naturen den saken på egen hand, precis som det är tänkt från början.
När jag var på andra sidan sjön, ungefär vid Munkagången så gick solen i moln. Fast det gjorde inte särskilt mycket. Det var så gudomligt härligt ändå.
Jag la märke till att någon fyllt i ”hjärtstenen” med orange färg i år. Denne någon (som jag tror mig veta vem det är) kunde faktiskt valt en vackrare färg tycker jag … men nåja … nu får det väl vara som det är med den saken.
Bäcken forsade som i vild förtjusning och hundarna såg ut att vara minst lika förtjusta de.
Min runda runt sjön är 5,8 kilometer om man börjar och slutar hemma hos mig, vilket jag ju måste göra såklart.
Jag är så galet lycklig att åter kunna ströva där på min runda igen. Även om jag inte kan göra det varje dag ännu, så känns det alldeles underbart!
Dagens citat:
En av hemligheterna med livet är
att kunna förvandla stötestenarna
till stenar att kliva på.
Ha en härlig kväll.
Snart är våren här på riktigt, det vet jag.
 Kram Annika

”Häppi börffdejj darling”.

Hej och gomorron.
Idag vill jag börja min dag med att utbringa ett stort grattis och ”ja må han leva” för min livskamrat, käraste och kompanjon.
Grattis Stefan på din födelsedag.
 
Just nu är det underbart vackert i skogen vid sjön. Ramslöken blommar som bäst, och hela backen är ett enda stort hav av vita, skira lökblommor. Kan det bli vackrare? Nej, jag skulle inte tro det.
 
 
Alltid tid att umgås.
Just nu har jag en del merarbete på kontoret med vårt bokslut, och i år ska det av olika anledningar vara färdigt lite tidigare än vanligt.
Men när min söta, lilla dotter Emmy kommer på spontant besök, då tar jag mig såklart tid att umgås lite extra med henne.
Vi fikar, myser i solen och har det bara så himla mysigt.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Ingen har ännu blivit fattig
av att slösa med beröm, kärlek
och vänlighet, så fortsätt att
slösa med det.
 
Jag hoppas ni får en riktigt skön klämdag idag.
Jag ska fira min käre Stefan lite extra idag. Kanske lite tårta till kaffet, något gott till kvällsmat. Ja, helt enkelt skämma bort honom lite extra som den födelsedagsgris han ju faktiskt är idag.
 
Kram och ha det gott.
Annika
 
 
Scroll to Top