juni 2019

Bitterljuvt.

Hejsan.

En hel vecka har redan passerat sedan den underbara midsommartiden. Den svenska midsommarn som för mig så ofta ger en bitterljuv känsla.

Vemodigt vackert, i likhet med sländans korta liv. Förvisso längre än en enda dag, som myten säger, men ändå beslöjad med något som griper tag i hjärteroten. Ungefär så känns midsommartiden för mig.

Våra midsommarblomster plockade vi på en äng ute vid Svinaberga. Tack Anders Thuresson för möjligheten att frossa i midsommarblomster och med ett enkelt ”swish” sedan göra rätt för oss.

Min midsommar firade jag i glada vänners lag på Österlen. Med stora och små, med fyrbenta och tvåbenta. I den vackraste av årstider.

När snapsvisorna tystnat, midsommarfrukosten var uppäten och midsommarkransen sakta dalat ner runt halsen … då svepte en känsla av bitterljuvt vemod runt i mitt bröst.

I poolen räddade min dotter sländan från att drunkna, och är det någon som bör vara rädd om sitt liv, så är det väl ändå sländan… Att bara leva en enda midsommar, det får man nog säga är bitterljuvt.

Dagens citat:

Kom ihåg att glömma bagateller. Kom ihåg att lägga vikt vid vad saken gäller. Kom ihåg att älska medan du törs. Kom ihåg att leva medan du gör det.

Ha det gott och kram.

Annika

Bitterljuvt. Läs mer »

Nio sorter ska det vara.

Hej hej

Många hävdar att sju är det rätta antalet… Fast nog är det nio som är den rätta mängden? Nio sorters kakor bör det finnas på ett riktigt kafferep. Medan det är sju sorters blommor man ska knöla in under kudden för att drömma om snygga karlar att gifta sig med. Fast allt det här bör inte förväxlas … så man lägger kakorna under kudden, gifter sig med en tistel och käkar upp en drös stiliga män i gröna uniformer.

Nåväl, på kafé Annorlunda finns det i alla fall nio sorters kakor på buffén.

Och vilka kakor sen… Mums säger jag bara! Den till synes enkla lilla bullen är tillbaka på kakbordet, och den gjorde mig nästan gråtfärdig så god den var.

Blommor att ha under kudden fanns det faktiskt också där. En bedårande vacker klematis växte välkomnande precis vid ingången.

En snygg karl hade jag ju själv med mig förstås … även om jag satte mig väldigt strategiskt vid ett bord ute i trädgården. Från min plats hade jag då full utsikt över det gäng grönklädda soldater som fått paus från sin militärövningen ett stenkast bort. Ja ni vet ju, mitt hjärta klappar alltid lite extra för gröna uniformer…

Men jag har min Stefan och en egen grön uniform i garderoben, vilket inte heller bör förväxlas.

Dagens citat:

Säg vad du tänker i min närvaro, inte bakom min rygg. Då kan jag ge dig en nyanserad bild av det du tog för givet.

Ja, man ska inte snacka en så massa skit… ta en kaga och lukta på en blomma.

Kram Annika

Nio sorter ska det vara. Läs mer »

Favorit i repris.

Hej hej

Såklart hängde jag med när min ”Amerika-dotter” kom hem och vill gå sin favoritetapp på Österlenleden.

Hennes favoritsträcka är den som går mellan Vitemölla och Vantalängan i Brösarp.

För inte så länge sedan vandrade jag här (inlägget hittar ni HÄR). Då var strandkanten full av ruttnande tång. Den här morgonen hade havet städat upp alltihopa igen och vattnet såg alldeles rent och klart ut. Istället var sanden full med snäckskal i alla de storlekar. Det krasade märkligt under skorna när vi gick.

På Österlens stränder råder hundförbud över sommarmånaderna. Aldrig förr har jag dock träffat på så många hundar som den här morgonen. Oss gjorde det inget, vi gillar ju hundar. Fast lite betänksam blev jag ju när vi mötte ett tiotal människor komma i samlad trupp, alla med vars en hund i koppel.

Vid ålaboden Stenören tog vi första vätskepausen.

Ute i havet simmade ett helt gäng vita svanar. Vackra fåglar som stillsamt guppade på vågorna och då och då tog sig en matbit från havets botten.

Innan jag hann blinka var vi framme vid Österlens vackraste vy. Haväng och Verkeåns utlopp. Trots att jag försökte dra ner på tempot en smula så gick vandringen på tok för fort. Inte för att jag hade problem att hänga med i tjejernas takt, nej, jag ville liksom dra ut på allt en liten smula. Sakta ner och hinna njuta. Av naturen såklart, men i ärlighetens namn faktiskt mest av mina döttrars sällskap.

Vi vandrade vidare över Havängs vackra fält. Borta vid skjutfältet var bommen fördragen, det var visst en stor övning på gång där. Mitt militärhjärta klickade till och slog några extra slag.

Fälten lyste roströda av blommor och fröställningar. Det är sannerligen bedårande vackert på den här platsen.

Inte undra på att fårskallarna verkade berusade av lycka. Hur skulle de kunna vara något annat, när de får bo så här vackert.

Vår vandring gick vidare norrut, men det får ni läsa om i ett senare inlägg.

Dagens citat:

De enda personerna du behöver i ditt liv är de som visar att de behöver dig i sina.

Ha det bäst och kram från mig.

(Med tanke på min tröja …. om jag är särskilt framgångsrik vill jag låta vara osagt, men särskilt rädd är jag inte …. haha … jag hatar egentligen tröjor med text, jag vet ju knappt vad där står alltid – jag tackar Gud för Google Translate …för vem vill gå runt med något opassande på bringan)

Annika

Favorit i repris. Läs mer »

Ljuva 50-tal.

Hejsan.

För någon vecka sedan var det en riktig nostalgitripp på Österlen.

Det var på Brösarps station som det traditionsenligt anordnats en nostalgidag.

Jag och min Stefan for dit. När vi svängde in i skogen mot stationen togs vi emot av en artig herre.

Överallt fanns underbara motorfordon. Bilar, bussar och motorcyklar som vårdats ömt. Bilar från en svunnen tid med en romantiska aura runt sig.

Glada människor i tidstypiska kläder hade picknick i gröngräset. En slurk kaffe och en glassbåt såg ut att sitta fint.

Runt stationsbyggnaden fanns glada människor som alla väntade på tåget.

Vid tågspåret satt ett förälskat par och svärmade, medan andra tog sig en slurk kaffe i ”Kafé Ångloket”

För de hungriga fanns en cyklande korvagubbe. Såklart med Bullens korv till försäljning, vad annars?

Överallt gick människor i underbara kläder och kreationer. Och trängde nöden på, så fanns hjälpen nära.

I varje ”byhulla” finns en ”byling”. Såklart också här. En polisbil som nog var bland det charmigaste som funnits. En gammal amazon, med lister och krom, ratt i bakelit och äkta galon … Min absoluta favoritbil från mina ungdomsdagar.

Inne i stationshuset kunde man väga sig och vila sina trötta ben.

I sommar ska jag nog göra som flickan … köpa mig en tågbiljett. Jag tror faktiskt inte att jag åkt med det underbara ångloket sedan en utflykt i småskolan. Den där skolutflykten då jag hängde så långt ut genom tågfönstret att jag fick sot i båda ögonen ifrån loket och inte kunde se något på resten av dagen ….  Ja, det vore nog på tiden att göra ett nytt försök att åka ångtåg. Nu vet jag ju att man inte ska hänga sådär ut genom tågfönster …

Dagens citat:

På svenska tåg sitter alla och stirra ut genom fönstret på sin längtan.

Vill ni göra något annorlunda på er Österlentripp. Ta en tur med det charmiga ångtåget och se Österlen från en annan vy.

Kram från mig.

Annika

Ljuva 50-tal. Läs mer »

En promenad med extra-allt.

Hejsan.

Det var en tidig morgon strax före midsommar. En vanlig runda runt sjön, precis som tusen gånger förut. Men vid min sida gick hon, hon som jag längtat efter ett helt långt år. Min äldsta dotter.

Morgonen var mättad efter nattens regn och åskoväder. Naturens kändes lika nytvättad som de nymanglade lakan jag dagen innan lagt i gästsängen.

Sommarblommorna hade avlöst alla vårens plantor.

Vid slottsstallet var det tyst och stilla. Inte minsta lilla gnäggning hördes, inte ens en liten hästafis.

Vid sjöns badplats hade majsen växt till sig av den senaste tidens regn.

På scouternas brygga låg änderna och vilade sig i solen.

-här kan vi väl sätta oss en stund, sa jag till min dotter.

-nej mamma, nu ska vi inte störa fåglarna, svarade hon, som den typiska djurvän hon alltid har varit.

Alltså smög vi bara tyst förbi.

För mig var det en av tusentals rundor runt den här gamla sjön. Ändå kändes det som varenda sekund var så värdefullt. Dyrbar som guld.

Tillsammans med den dotter jag bara träffar några dagar varje år. En promenad precis som vanligt, men ändå något alldeles speciellt! Som nyttig proteindryck för mitt glödande mammahjärta.

Dagens citat:

Inte förrän längtan går över till saknad förstår man hur underbar längtan är.

Jag längtar redan tills nästa gång hon kommer hem. Tills dess ska jag se till att hålla stigen runt sjön upptrampad.

Kram Annika

En promenad med extra-allt. Läs mer »

Matvandring i Simrishamn

Hejsan.

Tillsammans med goda vänner har jag varit på MovEat i Simrishamn. Det är en matvandring med tio mat- och dryckesstopp.

Försedda med en karta och en meny, fick vi fritt spendera hela eftermiddagen i den takt och ordning vi själv behagade. Med ett pappersarmband runt handleden gav vi oss iväg till första matstoppet.

Såklart blev det mycket mat från havet, det vore väl skam annars för ett fiskesamhälle som Simrishamn. Mmmmm …. så ljuvligt gott!

Vi åt och gick, och vi njöt av dagen alltmedan magen fylldes på med allehanda godsaker.

På menyn fanns även söta saker som glass och bakverk. För en slurk kaffe behöver man alltid varva med.

Det var verkligen en trevlig idé. Att strosa runt och slå sig ner lite här och var. Att träffa välbekanta, glada människor överallt och njuta en hel eftermiddag i sin egen stad.

Man får säga att vi hade en otrolig tur med vädret den där dagen. När vi hade avverkat precis vartenda lilla matställe, då öppnade sig himlen. Ett rejält regn- och åskväder drog in över den lilla staden. Regnet piskade och blixtrar och knallar avlöste varandra. Fast då satt vi torra, glada och nöjda i bilen på väg hem till Gyllebo igen.

Tack MovEat, goda vänner och alla resturanger som deltog. Det här gör jag med glädje om nästa år.

Dagens citat:

Oavsett hur mörkt livet är, så är det alltid ljust i kylskåpet.

 

Ha det gott och kram från mig

Annika

Matvandring i Simrishamn Läs mer »

I hänförelsens tid.

Hej hej

Det måste ju absolut vara den tiden nu – hänförelsens tid.

Att bli hänförd betyder ju ungefär att man blir eld och lågor. Nog ser det väl ut att vara just ”eld och lågor” i naturen just nu. Att bli hänförd är ju som att bli förälskad och tänd. Ja, det verkar definitivt till att ha tänt till rejält här, med alla röda färger!

Det var den där blåsiga och regniga dagen då jag och min hund var och kikade på hällristningarna som vi passade på att ta oss en strandpromenad.

Vi vandrade genom en liten klunga hus ner mot Brantevikshållet. Kanske kallas de där små husen för ”gamla Simrislund”, det är jag faktiskt lite osäker på. Men en gullig liten fiskeby i Österlensk stil är det såklart.

Nere vid strandkanten blommade den ljuvliga strandkålen. En underbart vacker, ätlig växt. Dock fridlyst på sina ställen i vårt land.

Havet var busigt och skummade vitt, när det slog in emot land. Johnnys öron fladdrade i vinden och jag fick hålla i min hatt.

Blomsterprakten var på vissa platser alldeles ”ögonbedövande”. Som en enda stor färgpalett av regnbågens alla kulörer. Nog blev jag hänförd alltid.

Nöjda vände vi tillbaka mot bilen. Jag med ögonen på naturens skönhet. Johnny med nosen tätt mot marken på jakt efter vällustiga dofter (läs löptikar, kaninungar och roliga människor).

Dagens citat:

Att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt. Det betyder att du har valt att se bortom bristerna.

Glöm aldrig det, att man har alltid ett val. Ett val hur man väljer att se på saker och ting. En blåsig dag med duggregn – med hatten på, så blev en underbar naturupplevelse för mig.

Må väl, kram Annika

I hänförelsens tid. Läs mer »

En kväll under svanars vingslag.

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

En kväll under svanars vingslag. Läs mer »

Yxornas häll.

Hej.

En morgon var jag och Johnny på strövtåg i Simrishamn. För första gången besökte jag de kända hällristningarna som finns strax söder om stan.

Sådär är det väl ofta för oss alla. Att man inte ger sig tid att utforska allt det där som finns när intill. Inte turistar man runt på hemmaplan så ofta.

Den här morgonen gjorde jag dock slag i saken och tog mig verkligen tid att besöka platsen. Såklart var hunden Johnny med på noterna och jag kan nog påstå att han verkade vara eld och lågor när vi stegade upp mot den första hällen.

Hällristningarna lär vara från bronsålder, så de var inte helt lätta att se. Tydligen ska man besöka platsen på natten och liksom lysa med en lampa från sidan för att få en lite klarare bild.

Från den första stenhällen kan man sedan vandra vidare till ännu en häll som kallas för Stenkilsristningen.

Genom familjen Nordhs ljuvliga kohagar går en uppmärkt liten led att följa.

Det roligaste av allt var nästan att följa de röda små vimplarna rakt ut i naturen. Det tyckte nog Johnny också, som var ivrig att snusa, pinka och kolla av allting. Jag tror att han älskade att vara på hällristningsjakt.

När vi skymtade utkanten av Simrislund borta över den slagna klövervallen stod vi så plötsligt på den stora klipphällen.

Här var det ännu svårare att kunna se några ristningar. Men hällen var även full av små håligheter. Runda gropar i stenhällen som tydligt syntes efter nattens regn. Det var skålgropar, som jag faktiskt inte alls vet nyttan med…

Jag kände mig förundrad över att människor för så länge sedan gjort avtryck i naturen som ännu finns kvar. Vi satt där lite andäktiga på hällen, jag och Johnny…. ja hur andäktig Johnny nu egentligen var kanske jag ska låta vara osagt….

 Dagens citat:

Alla behöver den där vännen som plötsligt ringer och säger: Klä på dig! Vi ska ut på Äventyr!!

Fast har man en Johnny-hund så räcker det med en puff från hans blöta nos och ögonkontakt med hans bedjande blick. Han är alltid positiv till nya äventyr.

Ha det gott och kram.

Annika

Yxornas häll. Läs mer »

Glad Midsommar!

Hejsan.

Alldeles nyss stod vi i snöslask och huttrade och nu är det dags att hoppa runt stången likt en groda och fira midsommar. Alltså, är det klokt!?

Det är som det är med tidens hastighet. Ingen av oss kan hejda den. Det gäller liksom bara att ta hand om den tid vi fått.

För min del spelar det inte så stor roll vad jag hinner och inte hinner med. Det viktigaste är hur mitt sinne mår och hur jag styr mina tankar. Positivt tänkande gör precis allt så mycket bättre.

I förra veckan när alla ”måsten” vilade tungt på mina axlar, gav jag mig själv den bästa avslutningen man kan tänka sig på en helt vanlig dag. En skön kväll vid havet, vid Knäbäckshusens underbara strand.

Sommarblommorna lyste upp i skymningen.

Jag noterade nöjt att man renoverat de små bodarna i backen.

Jag fortsatte mot det lilla kapellet där jag stod som brud en gång. Med Stefan vid min ena sida och såklart en hund vid min andra sida.

Den här kvällen var lugn och havet låg stilla.

Vid sjökanten låg en ensam svan och guppade. Jag satt länge på en sammetslen sten och bara sög in allt det vackra i mitt sinne.

Att ge mig sådana här stunder, gör mig nästan klok som en bok…. i alla fall tycker jag själv det… för här inser jag plötsligt, vad som verkligen är viktigt och vad som egentligen spelar någon roll i mitt liv.

Med ny härlig energi och ett lätt sinne trippade jag barfota uppför den välbekanta Knäbäckstrappan. Sanden var len och lite kylig.

När jag svängde in mot Gyllebosjön var himlen glad och busig. Precis som jag själv kände mig.

Dagens citat:

Att börja lyssna till sitt hjärta är som att hitta en gammal skattkarta som leder till den största skatt som någonsin begravts.

Jag önskar er alla en riktigt glad midsommar.

Kram Annika

Glad Midsommar! Läs mer »

Rulla till toppen