pomeranian

Egentid med liten mammagris.

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Ute och cyklade – mer än vanligt.

Hejsan.

Efter att i förra veckan löptränat flera dagar på rad, så tyckte jag att det kunde vara bra med någon annan träningsform. Varför inte ta fram cykeln, kom jag på.

En nätt liten runda runt Skräddaröd och bortom Stockeboda, det var min plan. Men det skulle komma att bli något längre än så, för jag kom vilse och när jag kom fram i Raskarum insåg jag att jag nog var ute och cyklade på riktigt.

Så det var bara för mig att ta vägen hem genom Ljunglyckorna och förbi Grönhults lilla station. Cykelturen slutade på drygt 2 mil, så motion fick jag även den dagen.

Påsken står nu för dörren, och hemma hos oss har lite påskpynt kommit fram. Vid ytterdörren välkomnar plåttuppen och plåthönan.

Gyllebo sommarby har börjat att livas upp lite mer efter vintern nu. Och den här veckan kommer nog många sommargäster ner till sina stugor igen.

Nog är den härlig, den här påsktiden, då våren börjar smyga sig på, insekterna vaknar upp och trädgården får nytt liv igen.

Våra hundar får alltid extra energi på våren. Samtidigt som de blir extra pigga och glada så blir de mycket mer på sin vakt efter att de haft det så tyst och tomt runtomkring under hela det långa vinterhalvåret.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. En tid som är gjord för cykelturer, om man nu hittar rätt vill säga 🙂

Dagens citat:

Och har jag än seglat min skuta på grund, så var det dock härligt att segla.

~Henrik Ibsen~

Och än om jag cyklade lite galet omkring, så var det ju härligt att cykla.

Ha det gott, Annika

Ute och cyklade – mer än vanligt. Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där  vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar –  grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien –  för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Gyllebos vakthundar.

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Klotter och motion av hundar och make.

Hej hej

Mitt och Stefans mål detta här året har varit att vi ska komma ut och få lite mer vardagsmotion tillsammans, litegrann varenda dag.

Nu är jag ju själv mycket ute och rör mig i skog och mark redan, så det här är nog mest ett mål för min käre make. Efter hans krasslighet så är det ju extra viktigt att få upp flåset och komma igång med lättare motion igen. Därför packade vi in hundflickorna i bilen och for till Stenshuvuds nationalpark en mulen eftermiddag.

Vinden var kylig och ganska kall, men vattnet i bäcken porlade glatt och det kändes som en svag strimma av vår i luften. Nere vid ”Krivareboden” satt ett par med en medhavd fikakorg och njöt, det såg onekligen väldigt mysigt ut.

Ålafiskarens arbetsredskap stod fint uppställda i utmärkt ordning, men jag blev så himla ledsen över att se att någon ”snörnos” (dvs en intelligensbefriad snorunge) varit framme med klotterpennan och kladdat ner en av fiskarens vagnar. Så himla onödigt!

Vi vandrade en bit längs med havet innan vi vek av upp över ljungheden. Hundarna njöt och var uppspelta och glada.

Jag tittade lystet upp mot toppen av berget, men insåg att det inte vore bra att locka med Stefan ditupp. Han är inte direkt någon man slänger upp på ryggen om det skulle vara så att han inte orkade mer. Så vi svängde ner och tillbaka mot parkeringsplatsen igen. Det fick vara gott nog med en lite tur, i alla fall bra mycket bättre än ingen tur alls.

Boktips

Jag har lyssnat på Stina Wollters bok ”Kring denna kropp”. En bok om vår kroppshets, där hon utlämnande berättar om sin systers död i anorexia, om allt hat hon själv fått utstå på sociala medier,  om sin egen mammas död och mycket mer. Det var en bok som var lätt att ta till sig och som kändes både viktig och tänkvärd i dagens utseendefixerade värld.

Dagens citat:

Känna hur andra känner kan man inte. Men man kan försöka förstå hur andra mår.

Dagens samhälle har blivit så hårt och kallt tycker jag. Vi behöver så mycket mer medkänsla och förståelse för varandra.

Ha det fint.

Annika

Klotter och motion av hundar och make. Läs mer »

Vädret lockade till julbak.

Halloj.

Då, i förra veckan, när vädret var så juligt och fint, då översvämmades jag av en massa energi.

Vis av erfarenheten så vet jag att sådana där energipåslag ska man verkligen ta vara på. Med den stundande högtiden för dörren så letade jag ivrigt efter något juligt kakrecept i mina gömmor. När mina ögon föll på mamma Ingrids nedplitade instruktioner på de goda likörkakorna (mandelkakor), så blev valet lätt. Just de fick det bli.

Mina talanger i köket är långt ifrån lika bra som de min mamma hade, men jag gjorde mitt bästa. Samtidigt log jag lite vemodigt då jag läste hennes hälsning till min dotter på sista raden. Ring mormor …. Ja, tänkte jag för mig själv, det skulle jag gjort, om det bara funnits en telefon där uppe i himlen.

Receptet är nedplitat av henne själv och säkerligen renskrivet av pappa Kurt på datorn, för att sedan skickas till min dotter Andréa. Hon älskade de här kakorna som vi alltid brukade ha till jul.

I år kommer min äldsta dotter inte att fira jul här hemma i Sverige med oss, men vi andra ska njuta av mandelkakor med likörkräm på, det bakverk som är så speciellt för mig.

När jag stod där vid spisen den vackra vinterdagen och pysslade med mina små julkakor och tänkte på min mamma Ingrid, då kändes det lite som om hon fanns alldeles i närheten. Ja, jag kunde nästan höra henne ge mig instruktioner ibland… ♥

Mina små hundar låg troget i köket och kikade på mig. Emellanåt fick de vars en liten klapp och lite magkill. Jag tror de gillade den goda doften som spred sig i huset.

Dagens citat:

En mammas jobb är att lära sina barn att bli självständiga och inte behöva henne längre. Den svåraste delen av det jobbet är att acceptera när man lyckas…

Jag är så tacksam för allt jag fick lära från min egen mamma, och skulle ge vad som helst för att för en kort stund få träffa henne igen.

Ha en fin Luciamorgon.

Kram Annika

 

Vädret lockade till julbak. Läs mer »

Dagar att bara skrota runt.

Hejsan.

Innan jag slutade på mitt vikariat, så hade jag en lista med punkter på olika saker som jag skulle ta tag i så fort det nu fanns tid och möjlighet.

Nu blängde jag på den där listan, innan jag knycklade ihop den till en boll och förpassade den till den runda tunnan under skrivbordet. Det mesta på listan var saker som jag säkerligen skulle komma att göra ändå, och de saker jag eventuellt skulle glömma bort, det var väl i så fall inte så viktiga grejer. Tanken var ju att jag skulle vila och återhämta mig nu, så så fick det bli.

För en månad sedan gjorde jag ett långtids-ekg, som jag nu fått svar på. Som jag själv redan märkt, så slog mitt hjärta onormalt sakta, men det fanns även lite extra slag på ekg-kurvan som inte skulle vara där. Jag fick mitt resultatet förklarat för mig av min kära veterinärdotter, som  jämförde mig med en av sina lurviga patienter. Hur som helst så kommer jag att få göra ytterligare utredningar, så det blir nog bra med tiden.

Som så ofta började jag min dag vid sjön. Vattnet var ännu ganska ljummet med sina 14 grader. Det var oförskämt härligt att bara kasta sig i vattnet.

Samtidigt som morgonen ljusnade, så lyfte alla gässen under ett herrans skränande och gav sig iväg över trädtopparna. Jag vandrade sakta hemåt där jag trodde Stefan och hundarna skulle vänta…

Tji fick jag, för i skogen på en trädstam satt Stefan i godan ro och väntade med de tre pälsklingarna.

Tillsammans gick vi vidare hemåt för att laga lite kaffe och se vad resten av dagen skulle bjuda på.

Det är ganska mysigt med dagar att bara skrota runt.

Dagens citat:

Lyckan kommer mycket lättare om du slutar klaga över dina problem och börjar vara tacksam över alla problem du inte har.

Ha en riktigt härlig fredag.

Annika

Dagar att bara skrota runt. Läs mer »

Många bäckar små.

Hejsan.

Förra fredagen var det en väldigt dimmig dag. Jag och småhundarna njöt ändå av en härlig skogspromenad.

Runt om i skogen rinner det små bäckar som allihopa leder ner till sjön. Det där är alldeles perfekt när man har törstiga hundar.

Vid varenda liten bäck vill hundarna stanna för att släcka törsten. Kanske är just det vattnet alldeles extra kallt och gott, det som rinner i de små bäckarna.

Förutom den frodiga ramslöken som växer i backen, så har nu även den spännande vätterosen tittat upp med sina köttliknande blommor.

När jag hade njutit av min härliga hundpromenad så bytte jag skogen mot staden. Då tog jag tåget till Ystad med mina barn och barnbarn, där vi strosade, shoppade och fikade. En finfin dag.

Dagens citat:

Världen har endast så mycket makt över dig som du ger den.

Njut av torsdagen.

Annika

Många bäckar små. Läs mer »

Vintern sjunger på sin sista vers.

Hej hej

Förra veckan sjöng nog vintern på sin sista vers. Åtminstone kan man ju alltid hoppas på det.

Jag och min fina vän fick stiga upp väldigt tidigt för att vi skulle kunna njuta av gryningen. Solen gick upp runt sex tiden på morgonen, så någon lat sovmorgon blev det inte tal om. Men det var så fantastiskt mysigt och härligt att komma ut i naturen. Skogens alla invånare tycktes redan vara  vakna när jag kom till bryggan. Det var ett hoande, tjattrande och hackande runt om i trädtopparna. Ugglorna verkade föra ett samtal med varandra genom sitt kusliga hoande. Ekorren tycktes smått irriterad då den slog med svansen och tjattrade likt en seriefigur ur Kalle Anka. På avstånd var spillkråkan igång med att hacka i ihåliga träd så det hördes som världens snabbaste trumslagare.

När jag tagit mitt härliga bad så kom Tina också tassande i mörkret. Temperaturen i vattnet närmade sig hela 5 grader, så snart kommer vi att våg ta oss små simturer igen.

Morgonen var rejält dimmig, men jag tycker att det är så vilsamt och vackert med sådana här mörka och gråa dagar också.

Som en kontrast till allt det gråa så köpte jag mig en färgsprakande bukett tulpaner att ha på matbordet.

De senaste veckorna har Stefan kämpat på med sitt onda knä. Han har varit flera vänder i hos doktorn och fått sprutor och blivit röntgad. Men gosa med småhundar det kan man ju faktiskt göra även om man har ont i ett knä, och tur är väl det.

Dagens citat:

Vi är inte alla i samma båt. Vi är i samma storm. Några har yachter, andra har kanoter och en del drunknar. Var bara snäll och hjälp dem du kan.

Ha en fin lördag.

Annika

Vintern sjunger på sin sista vers. Läs mer »

En mjölktand och spirande grönska.

Hej hej

Sist när vi var och fick våra hundar vaccinerade så såg veterinären att lilla Penny hade kvar en förarglig mjölktand i ovankäken. I fredags var det så dags för henne att få den utdragen.

En mjölktand ska ju trilla av lite sådär ”lätt som en plätt”, men inte den här inte. Min underbare veterinär lirkade så nätt och försiktigt med tanduslingen, men han fick kämpa på  både länge och väl innan den lilla tanden ville lämna sin plats.

Efteråt var lilla Penny både trött och en aning svullen på nosen. Den dagen blev det mest vila och mys för vår lilla hund. Men redan dagen efter var allting glömt och Penny var full av bus och glada upptåg igen. Hon hängde glatt med resten av gänget ut på strövtåg i Gylleboskogen.

Så har vi faktiskt fått se solen kika fram lite grann. Jag hade nästan glömt bort hur härlig solen kan vara, när en solstråle plötsligt letar sig in genom våra januarismutsiga fönster och träffade den lilla saintpaulian på köksön.

Ute i orangeriet blommade en pelargon tappert på, trots att det där råder vintervila just nu.

Även mina små rosépepparträd ståtade nu med nya skira blad som doftade ljuvligt när jag stack ner näsan i dem. De där två träden har jag ju haft i en massa år nu och jag har faktiskt drivet fram dem själv från pepparkornen i en vanlig kryddburk. Även den lite roliga hängväxten som mest liknar små pinnar hade gett sig till att blomma med små vita blommor. Att den växten ännu lever är lite av ett under, då jag allt som oftast glömmer bort den helt. Kanske är det därför den blommor nu, lite som ett rop på hjälp…

 

Längst nere i de torra och nervissnade hortensiorna hade små gröna blad också börjat synas. Ja hörni, nog finns det mycket hopp där ute i mitt lilla orangeri.

Dagens citat:

Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det.

Kanske ska det inte gå att odla peppar från en av Icas kryddburkar, men det visste jag inte…

Ha det gott, kram kram

En mjölktand och spirande grönska. Läs mer »

Rulla till toppen