pomeranian

Det lilla gänget i svampskogen.

Hejsan.

En härlig höstdag i förra veckan så drog jag iväg med det lilla gänget ut i svampskogen.

Mitt gäng bestod av min dotter Amanda, det lilla barnbarnet Scott och de tre ”pomeranflickorna”.

Särskilt mycket ätbar svamp hittade vi dock inte. Inte en endaste om jag ska vara riktigt ärlig. Fast väldigt många vackra svampar såg vi, och det är minsann inte fy skam det heller.

Och när man är ute i trollskogen och letar svamp så blir man till sist väldigt törstig. Då är det faktiskt inte särskilt roligt alls, även om man får vara den som håller i hundarnas koppel och därför är den som bestämmer.

Hokus-pokus-filiokus, så trollades det fram lite dricka ur Amandas ficka. Då vände allting till det bättre igen, för att sitta på en mossbeklädd sten i skogen och släcka törsten, det är allt bra härligt det!

Nej, det blev ingen svamp till lunchen den här dagen. Men en härlig skogstur som gjorde oss alla väldigt gott. Och när vi kom hem igen, så frågade jag Scott vad han då ville att vi skulle göra…. handla, svarade han bestämt! Haha… jag tror att han måste hitta sig en inkomst på något vis, den shoppingsugne lille  killen.

Dagens citat:

Vad pengar kan köpa:

Mat men inte aptit. Nöjen men inte lycka. Medicin men inte hälsa. Madrass men inte sömn. Smink men inte skönhet. Lydnad men inte vänskap. Dator men inte intelligens. Presenter men inte kärlek.

Ha en fin dag och kram Annika

Alla mår bra av en stilla kväll vid havet.

Hejsan.

Jag och Stefan hade bestämt att vi skulle köra med hundarna till Knäbäckshusen en kväll i förra veckan.

Vår lilla lånehund Snowie skulle tyvärr få stanna hemma eftersom hon inte längre har så lätt för att gå, och särskilt inte ända ner till havet vid Knäbäck.

Men med Snowies sorgsna ögon på våra näthinnor, så vände vi nästan genast tillbaka för att hämta henne. Det gick ju bara inte att låta bli att ta henne med. Vi fick helt enkelt bära henne i sin väska.

Det var verkligen en lycklig liten hund som haltande skuttade ut ur sin väska när vi satte ner henne på stranden.

Den här kvällen var vi nästan helt ensamma där och alla hundarna kunde lyckligt springa runt och busa och gräva.

Efter ett tag så tyckte Snowie att det kunde vara nog för hennes del, och skuttade kvickt tillbaka in i sin väska igen.

Vi njöt för fullt av den fridfulla kvällen på stranden. Jag kände mig så tacksam att vi hade ändrat oss och tagit Snowie också med oss.

Stefan förklarade hur det egentligen fungerade med ålahommorna en bit ut i vattnet, jag inspekterade resterna av en kärleksritual på stranden och hundarna lekte i sanden. Ja, alla mår bra av en stilla kväll vid havet, oavsett var man har sina tankar.

Dagens citat:

Även om man inte alltid har det så bra, bör man stanna upp ibland och känna efter hur bra man har det.

En vinglig liten hund har det definitivt mycket bättre om hon får vara med sin flock.

Ha det bäst.

Kram Annika

Ljuva sensommarkväll.

Hej hej

Alltså, vilka bonuskvällar vi fått såhär i september.

Värmen smög sig tillbaka och vi fick sommar igen.

Jag och Stefan tog med oss hundarna på en kvällspromenad ner till sjön. Jag tror vi båda njöt lika mycket av vädret som rådde som av lugnet i området den kvällen.

Semesterhysterien hade försvunnit och en mer fridfull känsla låg som ett lock över bygden. Till och med hundarna verkade njuta lite extra.

På min rygg åkte lilla hunden Snowie i en ryggsäck. För även om man inte själv kan gå så långt längre, så bör man få följa med och njuta av ljuva sensommarkvällar.

Jag själv gick ju på lätta fötter den där kvällen, efter att ha varit hos världens bästa Lise i Brösarp på fotvård. Det är bland det bästa som finns tycker jag, att få ”fossingarna” ompysslade.

Ljuva sensommarkvällar i september – det är ju nästan som en dröm.

Dagens citat:

Inget skapar framtiden lika bra som en dröm.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Som att sväva på rosa moln.

Hej hej

Det finns morgnar vid sjön som jag nästan känner mig som nyförälskad på nytt.

Då är det i själva livet som jag känner mig nyförälskad i, och inte i Stefan.

Men såklart älskar jag min Stefan ännu, även om den där första galna nyförälskelsen har dämpats med åren. Tur är väl det, för det skulle vara väldigt jobbigt att gå runt och vara i det tillståndet livet ut. Det vet ju alla, att nyförälskade par inte riktigt är vid sina sinnes fulla bruk.

Nåväl, den här morgonen kände jag mig riktigt nyförälskad och burrig i hjärnkontoret. Jag kände mig kär i livet och i naturen. På himlen bildades rosa moln som såg ut som en stor glad pussmun när de speglades i vattenytan.

I full fart kom ”badankorna” paddlandes för att hålla mig sällskap. Kanske var de också lite nykära i livet och hade lagt märke till naturens stora kyssmärke.

Fast ganska snart hade de bråttom att simma vidare. Istället kom min ”människobadkompis” och förgyllde min morgon. Jag tror att hon är lika kär i livet som jag är.

När solen gått upp så gick vi vidare. På grillplatsen hade några andra naturälskare lämnat en varm och skön brasa åt oss där vi kunde värma oss.

För trots att jag svävade på rosa moln och kanske borde vara varm, så var morgonen rejält kylslagen och termometern visade bara på 5 grader.

Någon som nog också svävade på rosa moln den här dagen, det var lilla hunden Lykke. Hon fyllde fem år och fick väldigt mycket och extra uppmärksamhet, som man såklart ska ha när man har bemärkelsedag.

Dagens citat:

Vänlighet förvackrar världen.

Med vänliga hälsningar Annika

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna.

Hejsan.

När Emmy var hemma i förra veckan så passade vi på att ta en tur ut i Drakamöllans naturreservat.

Vädret var perfekt för en vandringstur, och vi valde att gå hela Blåvingeleden som är ungefär 9 kilometer lång.

Jag tror inte att vi hunnit gå mer än knappt en kilometer, förrän hunden Molly tvärvägrade att gå längre. Sådär gjorde hon bara för att hon skulle få åka i sin ryggsäck istället. Hon bara älskar att sitta där och mysa och gunga med. Snälla Emmy föll till föga och bar henne sedan på ryggen nästan hela rundan runt.

Vandringsleden är ganska kuperad och på sina ställen fick vi sällskap av olika betesdjur.

-Gå intill staketet nu mamma, för man vet aldrig…., sa Emmy, när vi passerade ett gäng tjurar som blängde på oss. Efter att ha jobbat med kor på en stor ranch i Australien så förstår jag att hon vet sånt där.

Tjurarna höll sig lugna och vi vandrade vidare. Fåren var lite mer nyfikna och närgångna, men snälla även de.

Sedan var det dags för en vätskepaus för både oss och hundarna.

Att försöka fånga lilla Lykke på bild, det är inte alltid det lättaste. Medan Molly satt fint och poserar på kommando, så kom Lykke springande och tryckte sig mot mig som ett litet plåster. En riktig mammagris är precis vad hon är! Skulle det bli några bilder på henne så fick jag själv också vara med.

Ljungen var nästan precis på väg att blomma över. Den var fortfarande väldigt vacker, men jag var glad att vi inte väntat med att åka hit. Den här blomsterprakten vill man ju inte missa. En tur hit varje år, det hör liksom till numera.

-du trampade ju på en orm mamma, sa Emmy plötsligt smått anklagande till mig

Ormen visade sig vara en vacker kopparödla som klarat sig med en hårsmån från att bli mosad under min ena känga. Stillsamt ringlande vidare efter sin förskräckelse. (heter det egentligen ringla när en benlös ödla förflyttar sig)

När vi bara hade ett par kilometer kvar började ett stilla regn falla över oss. Sakta tilltog det i styrka, så vi kom att bli ganska blöta.

Nere i dalen gick en hel flock hästar. En vy som såg ut att vara hämtade från någon saga. Det var någonting med blickfånget som fick mina tankar att gå till Astrid Lindgrens vackra berättelser. Kanske var det Bröderna Lejonhjärta eller kanske Mio min Mio… ja, jag vet faktiskt inte, men vackert var det!

Dagens citat:

Ord visar vem du vill vara. Handlingar visar vem du verkligen är.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Sommarlättja.

Hejsan.

Sommarlättjan har infunnit sig hos mig med råge nu.

Även om jag fortfarande kryper ur bingen tidigt ganska många morgnar för att njuta av de vackra soluppgångarna, så händer det nästan lika ofta att jag drar täcket över huvudet och somnar om någon timme till.

Men de gånger då jag vaknar tidigt och är utvilad … det är oslagbart.  Det bästa med de tidiga morgnarna är att alla andra också tycks ha drabbats av sommarlättjan, så de dagar jag orkar mig upp i gryningen så har jag den underbara platsen alldeles för sig själv.

Fast bäst är när mina pigga morgnar sammanfaller med min bästa badkompis tidiga morgnar. När hennes och min livsrytm överensstämmer och vi träffas i skogen. Jag älskar när vi möts på vår brygga, hon och jag.

Men jag älskar såklart mina helt ensamma morgnar också. Den stund då jag är ensam med naturen och liksom blir uppslukad av allt det enkla runtomkring.

Så kommer alltid några dagar då jag tillåter mig att vara trött och lat. Morgnar du jag såsar runt här hemma och äter frukost ute i trädgården med mina småhundar runt fötterna.

Dagens citat:

Om en person inte håller samma takt som sina medmänniskor beror det kanske på att hon hör en annan trumslagare. Låt henne följa den rytm hon kan höra, oavsett vad man tycker om det eller hur långt bort den är.

När man lär sig följa sin egen trumslagare, då mår man som allra bäst.

Kram Annika

Söt som en Saga.

Hejsan.

Efter regn kommer solsken, och det var precis vad det blev förra helgen. Jag startade tidigt med en joggingtur runt sjön.

Det blev ett dopp i sjön efter halva rundan, inte särskilt svalkande direkt, men väl uppfräschande för en svettiga kropp. Sedan skyndade jag mig vidare hemåt igen. För just den här dagen väntades ett väldigt kärt besök hemma hos oss i Gyllebo.

Det var min underbara hunduppfödare ”Tiny Pearl”, som var på utflykt på Österlen. Hon passade på att hälsa på sina små forna juveler,  Molly och Lykke. Med sig hade hon sitt eget tillskott till sin uppfödning – lilla Saga.

 

Om det nu inte vore så att Saga kommer att bli en framtida avelstik, så hade risken varit ganska stor att hon fått stanna kvar här hos oss i Gyllebo. Söt som socker är den lilla pommeflickan Saga.

Tack för att ni tittade hit M♥

Dagens citat:

Mellan alla din mål, glöm inte bort att det finns en värdefull sak som heter livet som måste njutas.

Jag tar vara på tiden med mina egna små pommeflickor varenda dag och det är ren och skär livsnjutning.

Ha det fint.

Kram Annika

Latmask fått fästing

Hej hej

Hemma hos oss bor som ni kanske redan vet, en riktigt latmask. Ja, då menar jag inte Stefan…

Hunden Molly! Hon är en riktigt lyxlirare. Så fort hon tycker att vägen vi går på är tråkig eller om vädret inte är till hennes belåtenhet, då tvärvägrar hon att gå på sina egna ben. Envist ställer hon sig helt stilla på ett ställe och visar med hela sitt kroppsspråk att hon vill bli buren. Allra helst vill hon sitta i sin dyra fina ryggsäck och spana på världen därifrån och skönt gunga med i takt med mina steg.

Man skulle kunna tro att hon kanske har dålig kondition eller får ont i sina ben när vi går lite längre sträckor. Men jag har genomskådat hennes latmaskfasoner och lagt märke till att hon kan gå en hel mil, bara vägen är spännande och intressant. (med intressant betyder då att andra hundar gått före oss)

En sak som är rysligt bra med att ha Molly sittande i sin ryggsäck, är att hon inte kan fly in under soffan när man ska göra något med henne. Molly är nämligen tankeläsare, och så fort man tänker lyfta upp henne för att göra något mindre omtyckt så försvinner hon som en avlöning. Därför var det ett bra tillfälle att plocka bort den dumma fästing som satt sig på hennes ögonbryn.

Med våren kommer ju också sånt som vi inte riktigt gillar. Fästingar tillexempel. Jag har redan haft min första lilla blodsugare, men jag känner mig trygg med att vara vaccinerad mot TBE. Många frågar sig varför de egentligen finns, fästingarna. Jag tror att de också undrar varför vi människor finns…

En kille som också kan få fästingar, det är katten Felix. Mindre kul är det ju att hitta en grå, blodfylld kula med små ben på, liggande i mina vita nytvättade lakan. Det är sånt som hör till när man är djurägare.

Våren är här med allt som hör till, på gott och ont, och jag njuter av allt. Så njuter jag av mina fantastiska rosor som helt otroligt stått fina i flera veckor.

Dagens citat:

Jag hoppas att jag aldrig tröttnar på den magiska stjärnhimlen, fåglarnas ljuvliga sång, de underbara blommorna på ängen. Jag hoppas att jag aldrig någonsin blir den som inte uppskattar de små vackra sakerna i livet.

Livet har så mycket att glädjas över, lägg fokus på det, så blir det andra lite suddigt och mindre iögonfallande.

Kram Annika

 

Mjukt kvällsljus.

Hejsan.

Vid den här tiden på året är det extra skönt att avsluta en arbetsdag med en skön hundpromenad i Gylleboskogen.

Fågelsång, vitsippor och doften av ramslök. Att avrunda dagen såhär är det bästa som finns.

Just den här kvällen när jag strosade genom skogen med mina småhundar ivrigt snusande runt mina fötter så kändes våren så påtaglig.  Skogen var så lugn och fridfull och tack vare att det varit så kyligt väder, så har våren bara smugit på, lite i taget.

Vid badplatsen hade någon just tagit sig ett kvällsdopp och det såg så härligt ut.

Min Stefan som ju har en stelopererad fotled, är inte alltid så sugen på att gå med på mina evinnerliga promenader. Även om han säger att han nu håller på att trappa ner arbetet inför sin pension, och säger sig ha haft sin sista totalentreprenad, så har han mycket jobb varenda dag. I veckan var jag ute och hälsade på killarna vid ett litet bygge av ett attefallshus till exempel.  Det kommer att bli jättefint, och så praktiskt när kundens släkt kommer på besök till Österlen. Så än så länge är det ännu full rulle hos Hantverkarn.

Resten av kvällen blev det bara lite småbus i trädgården innan John Blund kom och sövde oss alla. Allting tar ut sin rätt. Är man som vi, uppe före solen gått upp, då blir man rysligt trött när kvällen kommer. Och som de lojala djur våra små hundar är, så är de precis lika kvällströtta som vi är.

Dagens citat:

Det gäller att ha modet att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är.

Man ska få vara som man är, så länge man inte skadar någon annan.

Ha en fin måndag.

Annika

Pulsatilla vulgaris

Hejsan.

Varje vår när backsipporna blommar så brukar jag åka ner till Naturum och till nationalparken.

Den underbart vackra backsippan, eller pulsatilla vulgaris, som den så roligt heter på latin, växer rikligt i slänten ner mot Krivareboden.

Dagen då vi besökte nationalparken var det riktigt soligt och skönt väder.

Förutom backsippor så kunde vi njuta av vårens alla andra skogsblommor också. Vitsipporna till exempel.

Förutom att njuta av vårblommorna, så gick vi på lite ormspaning också. Vädret, platsen och tidpunkten var perfekt för att få syn på någon liten ringlande snok eller huggorm.

Eftersom vi hade våra två små nyfikna dunbollar också med oss, så vågade vi inte på riktigt ge oss i kast med vårt ormletande. Det vore ju inte riktigt bra om någon av hundarna kom för nära en liten huggormsunge. I fjor stiftade jag bekantskap med en liten ormbabys i parken, det kan ni läsa om HÄR.

I parken råder det alltid strikt koppeltvång, men ändå ser jag ofta människor som inte bryr sig nämnvärt om det. Jag kan verkligen inte förstå hur man vågar låta sina hundar springa vind för våg i naturen just nu.

Istället för att smyga runt och reptilspana så bestämde vi oss för att sätta oss en stund i solen. En kopp kaffe med tilltugg smakar alltid så gott ute i naturen.

I solgasset blev de båda hundarna såklart törstiga. Där vid Naturum har man tänkt på det, där finns kallt, friskt vatten för stora och små pälsklingar.

Det var en fantastisk eftermiddag i backsippans tid.

Dagens citat:

Njut ditt lilla medan dåren jagar efter mer.

Ha en riktigt skön söndag.

Kram Annika

Scroll to Top