Månad: juni 2017

64.860 kronor

Hejsan.
Hur har ni det? Har ni semester och ledigt nu?
Jag har full rulle med mina papper här på kontoret. Det är en hel del som jag måste ta igen, sånt som jag lagt till sidan när Stefan varit sjuk.
Men det är ok. Jag har ju så fritt och bra och jag styr själv min tid, även om det också kräver en hel del självdisciplin såklart.
En sak jag alltid prioriterar är som ni vet min morgonrunda.
 
 

Så måste jag ju berätta för alla som kanske inte redan fått reda på det …

Resultatet på insamlingen som gjordes till förmån för ALS forskningen och lilla Simrishamn.
 
En fantastisk summa på hela …

64. 860:00 kronor.

Så fantastiskt!!  För bara lilla Simrishamn.
Och jag vet att efter det att summan offentliggjorts har det trillat in ytterligare hundralappar till Ulla-Carins Lindquists stiftelse.
Tack till alla som bidraget.
Om insamlingen kan man läsa här
 
 
Samtidigt som mina tankar var hos min älskade kusin hela den här insamlingen, så gick mina tankar även till en annan underbar person. En känd Simrishamnsprofil för många av oss och jag kan inte låta bli att nämna honom nu. Jan-Olof Gustavsson. Han avled tragiskt i just ALS.
Jag glömmer honom aldrig!! Hans aldrig sinande leende,  hans vänlighet, hans skratt och hans stora kärlek för får … Jag minns hans stora hjärta då han lånade en stor bagge av mig för att betäcka sina tackor med. Baggen Svartenbrandt som vi hade då jag bodde i Gårdlösa. Eftersom Jan-Olof var en av världens största djurvänner, så tyckte han synd om baggen. Svartenbrand hade ju inte tid att äta för alla damer han skulle uppvakta. Utan minsta tvekan fick han komma in i Jan-Olofs kök över natten. Underbara Jan-Olof ♥
 
 

Det är så ljuvligt med sommarkvällar. Jag njuter av att stilla strosa i min trädgård och njuta, iaktta och fotografera.

Vid den här tiden är det fullt av spindelnät överallt. Jag älskar att studera dem och fascineras över naturens finurliga skapelser.
Någon spindelfobi är jag inte född med. Den varan la min lillasyster beslag på istället. Hon blir stel av skräck bara hon ser ett fotografi på ett litet djur med åtta ben och tvådelad kropp.
 
 
Rosa blommor är jag svag för. Just nu blommar några i min lilla täppa.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Behandla dig själv
som om du vore din
bäste vän.
För då kommer din bäste
vän få det bästa av dig.
 
Ja, idag ska jag bjuda mig själv på lite extra gott och vara lite mer artig och tillmötesgående mot mig själv. Rent av fjäska lite för mig själv. Kanske ska jag överraska mig med något som jag inte alls är beredd på … för det är ju de oväntade blommorna man blir mest glad för. Jag tror jag kommer bli överförtjust.
Ha en skön fredag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Mamma är lik sin mamma …

Hejsan.
Det stämmer kanske inte riktigt alltid, det där med att mamma är lik sin mamma…
I helgen när vi var i Simrishamn så hittade min systerson den här lilla förtjusande ankungen. Inte ett dugg lik sin mamma tycker jag. Så underbart söt… ja mamman var såklart också söt … fast hon var en anka … 
En stund satt vi där och betraktade dem innan vi tyst smög därifrån.
 
Min egen mamma Ingrid, var väldigt förtjust i att handarbeta. Alltid satt hon med något nytt alster i händerna. Ibland var det ett överkast hon virkade, eller något plagg som stickades till barnbarnen. Någon annan gång satt hon sammanbiten vid sin vävstol.
 
Lite lik henne har jag nog varit genom åren. För även jag har både stickat, virkat och broderat.
Även om det var ett tag sedan jag gav mig tid till det nu, så händer det att jag kopplar av med att tillverka en mormorsruta eller två.
Så kanske, kanske är mamma lik sin mamma ändå ….
 
 
Så är det då den sista generationen som det inte stämmer riktigt på tänkte jag …
Fast bannemej om min dotter inte har lite handarbetstalanger ändå….
En dag kom det en bild på hennes senaste broderi!
Jajamensan, mamma ÄR lik sin mamma.
 
(för information, hunden på bilden mår bra och repar sig för varje dag, trots brodyren på hjässan) 
 
Det här med hundar….
Jag är inte speciellt förtjust i att sätta kläder på små hundar och förmänskliga dem likt små barnungar.
Jag har alltid hävdat att de ska behandlas väl, men därmed inte kläs ut till små bebisar. Skyddande täcke och regnskydd är en sak, men kläder för att få dem att se söta ut är larvigt tycker jag.
En trend jag sett är att ha bärselar till sina små dvärghundar. Rena tramset har jag hävdat. De har ben att gå med och ska nosa och pinka precis som de är födda att göra.
Nu står jag själv här med en liten hund som totalvägrar att gå mer än halva varvet runt sjön. Det kvittar hur jag lockar och pockar, Molly vill bli buren sista biten.
Jag har kapitulerat. Nu har jag helt enkelt fått investera i en sådan där hundryggsäck som jag tidigare varit total motståndare mot.
 
Boktips
 
Jag har nyss lyssnat klart på boken ”Arthur, gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem”. Det är historien som de flest säkert redan hört talas om. Den om multisportaren som gav en gatuhund en bit mat för att sedan få hunden som trogen följeslagare genom resten av tävlingen i Ecuador.
Jag älskar djur och särskilt hundar så jag älskade såklart den här historien, som dessutom är helt sann.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Dröm vad du
vill drömma, res dit
du vill resa och var
den du vill vara,
för du har bara
en chans att
göra det.
 
Varför inte … ta chansen och gör något du drömt om.
Gör det redan idag…. Planera för det i alla fall. Boka det på internet … klick, klick …
Anteckna det i kalendern och vips så är chansen stor att det verkligen blir av.
Bara gör det.
 
Kram Annika
 
 
 

 

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 

Bara han och jag.

Hejsan.
Min midsommardag blev exakt sådär mysig och skön som jag ville ha den.
Vädret bjöd på regnskurar och en gråmulen himmel.
Precis ett sådant väder som inbjuder till en härlig kväll i orangeriet.
 
Fast vi började vår förmiddag med en liten sväng i skogen. Jag, hundarna och min käre ”gube”.
 
Nere vid slottets hästhagar håller alla rådjuren till.
I det höga gräset ligger de och trycker och ofta ser jag dem när jag passerar.
 
Midsommardag betyder för många här på Österlen – dans på Kulla.
Vet ni – man kan dansa, bugga och rocka precis lika bra i regnrock och gummistövlar.
 
För mig och Stefan väntade inte någon dans på Kulla.
Vi dukade med lite nypotatis och en sillarumpa ute i vårt kära orangeri.
Där satt vi sedan med levande ljus och njöt av den stilla kvällen.
Som bästa sällskapet hade vi våra underbara hundar.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det är inte lyckliga människor
som är tacksamma.
Det är tacksamma människor
som är lyckliga.
 
Jag tror att om man kan känna tacksamhet för allt man faktiskt har, så blir man så mycket lyckligare än om man hela tiden tänker på det man saknar.
Om man istället för att känna bitterhet och irritation över allt som är dåligt i livet faktiskt ägnar det mesta av sina tankar åt allt det som är fantastiskt – då är man på en säkrare väg mot lyckan.
 
Tack för att ni tittade hit idag och välkomna igen en annan gång.
Kram på er
Annika
 
 
 

Tillsammans gick vi mot ALS

Hej och gomorron.
Ännu är jag alldeles varm i hjärtat.
I går samlades vi för ett engagemang – GÅ MOT ALS – en insamling till stöd för ALS forskningen.
Det var första gången detta anordnades  i Simrishamn.
Det var min underbara kusin Camilla som tagit initiativet till det hela. Till sin hjälp hade hon sin familj och sina syskon.
 
När vi anlände till Simrishamn var himlen hotfullt mörkblå. Stora, kalla regndroppar föll tungt på oss där vi samlades på planen bakom Röken.
 
 

 
Ja, vädret såg lika hotfullt och hemskt ut som självaste ”fucking-als” …
… men så kom Camilla!! Och med henne kom solen.
Det var som om hon hade solskenet med sig, precis som hon alltid har. Fina, underbara Camilla.
 
 
Såklart var hunden Isa med.
Glad och uppspelt dagen till ära.
 
Camillas syster, Lena, hälsade alla hjärtligt välkomna, och informerade lite om engagemanget.
Jag själv hade fått äran att ta täten på vår vandring och visa vägen på rundan.
Den uppgiften klarade jag väl med hedern i behåll.
 
 
Det var en nätt liten runda på drygt en kilometer. Allt för att så många som möjligt skulle kunna vara med och gå.
Det var så många underbara människor som deltog och det kändes som om de allihopa spred en sådan enorm glädje och kärlek den här fina söndagen.
 
 
Efter vandringen samlades vi alla igen på planen framför fiskestugan.
Vår gemensamma kusin Richard, som är neurolog, höll ett kort informationstal om ALS forskningen.
 
Sedan var det fritt fram för picknick i gröngräset.
 
 
 
Jag är så stolt över min underbart fina släkt, som den här dagen ställde upp för Camilla och för ALS forskningen. Att vi allihopa tillsammans kom för att visa vårt stöd, tillsammans med Camilla och hennes familj. 
Jag är såklart väldigt glad över att det kom så mycket människor överhuvudtaget den här dagen
 
I skrivande stund vet jag inte hur mycket pengar som kommit in på insamlingen, men jag hoppas och tror att det blivit en rejäl slant till förmån för ALS forskningen och då särskilt för region Simrishamn.
 
Tack alla som var med.
 
Kram Annika
 
 
 

Midsommarafton på Kivik.

Hejsan
 
Hoppas ni har det bra så här i slutet på midsommarhelgen.
Vi har det alldeles förträffligt.
 
 

När min käre Stefan låg på sjukhus så missade vi tidernas födelsedagskalas. Det var en fest som jag förstod att Stefan sett fram emot väldigt mycket. Och jag själv också såklart. En fest där många av hans ungdomskamrater skulle samlas. Många som han inte träffar så ofta längre. Några han inte sett på väldigt länge.

Underbara vänner som de är så bjöd de in oss på deras midsommarfirande istället. Vi fick en fantastisk kväll på Kivik, med god mat och många härliga skratt.
Gammal vänskap rostar aldrig.
Tack från djupet av mitt hjärta ♥
 
 

 
Visst är det härligt vid denna tiden på året. Alla härliga blommor man kan plocka in från trädgården.
Jag har en speciell vas som jag älskar väldigt mycket. Mina fina klongvas.
Nu önskar jag mig den större varianten också … tänk att fylla den med stora ljuvliga pioner …
Hutlöst dyr, men önska kostar ingenting!
 
Finns det något vackrare än stora maffiga, ljust rosa pioner!
Underbara!
 
Till mitt köksfönster har jag köpt lite nya blommor.
Visst är de underbara. Jag älskar färgen och dess härliga blad.
Blommor skapar harmoni och är bra för själen, det är jag övertygad om.
 
Av våra nya grannar har Stefan fått en krya-på-dig blomma.
Härligt vacker den med.
Ja, det är allt lite fuskigt att jag som inte varit sjuk får så mycket glädje av hans presenter.
 
Dagens citat:
 
Du har tre sorters vänner i livet:
  • Vänner av någon anledning
  • Vänner för en period
  • Vänner för livet

 

Så kan det kanske vara. Jag tycker förstås att alla vänner är lika mycket värda oavsett till vilken kategori de hör. Vi behöver dem alla för att skapa oss ett liv. Ett innehåll i vår historia. Det är väl det vi kallar för att vara medmänniskor. Det är vi alla för varandra, bara lite olika nära! Oavsett hur ofta vi ses, hur nära vi står varandra eller vilken relation vi har. Vi behöver alla sorterna.

På min facebook har jag vänner som hör till alla kategorierna, och jag skulle aldrig drömma om att sortera bort en endaste en. Alla har av någon anledning kommit in i mitt liv, de finns där, de har funnits där, de kommer kanske finnas där mer framöver, kanske blir det så att några träffar jag aldrig mer igen …  men alla är värdefulla för mig.

En stor varm kram från mig.

Annika

 

 

 

I midsommartid.

Hejsan.
Jag hoppas att ni alla har en underbar midsommar.
Hos oss är det tystare och lugnare än på mycket länge.
Den här midsommaren är det bara jag, Stefan och hundarna hemma.
 
Nu har Johnny också blivit midsommarfin.
Nybadad, trimmad och klippta klor. Stilig grabb!!
 
 

För några år sedan var det tradition att alla svenska veterinärstudenter från Köpenhamn kom hit till oss över midsommaren.
Tänk er själv … så fantastiskt att vara hund och ha så mycket uppmärksamhet av ett helt gäng blivande djurläkare. Nu är de allesammans färdiga och det har blivit så väldigt tyst i Gyllebo….
 
 
Jag har inte gjort det mammis, jag lovar … jag har inte jagat katten …”
Ja, helt tyst och lugnt är det nu inte. De små yrvädren till hundar älskar att jaga katter, så emellanåt går det vilt till hos oss vill jag lova
 
När det är midsommar då tycker jag om att handla närodlat.
Och mer närodlat och ekologiskt blir det inte än att köpa salladen från Mårten. Underbar sallad. Den godaste jag ätit.
Vill ni också köpa av Mårtens sallad så kan jag tipsa om att de nu säljer den på Orelunds gårdsbutik, vid Vik.
Och jordgubbar måste man såklart också ha … fast just dessa var sura som små citroner.
Lärdom: handla inte vid vägkanten!
 
 
Dagens tänkvärda citat:
 
Jag ber dig att inte döma mig
för den jag är.
Däremot får du döma mig för
det jag gör.
För det jag gör kan jag lära
mig utav.
Men den jag är, är jag och
kommer så alltid att vara
så länge jag lever.
 
Jag tycker inte man ska vara så snar med att döma överhuvudtaget. Om man bara ser till att uppföra sig hyfsat själv, så ordnar det sig med alla andra också vad det lider. Och skulle det händelsevis finnas någon otrevlig själ i närheten, finns det något som kallas ”ignorera”.
 
Ha en fortsatt ljuvlig midsommar.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Nu börjar det ordna upp sig.

Hej.
Sådär ja! …
 
Det var ju soligt och varmt i morse, men nu börjar det ordna upp sig igen….
Solen har försvunnit bakom tunga, mörka moln och regnet hänger minst sagt i luften.
Skönt! För ska man ”hoppa små grodorna” ikväll så ska det ta mig tusen skvätta runt benen!
 
Ha en fortsatt härlig midsommarafton.
 
(så här kul hade mina barn det för en del år sedan)
 
Kram Annika
 
 

När det inte går fort, då kan det åtminstone vara snyggt.

Hej och gomorron.
 
Mina springrundor har det blivit lite si och så med de senaste veckorna. Det beror inte på att jag inte haft viljan, utan mer på att det inte funnits plats i mitt schema.
Men när jag kommer ut i mina joggingskor, då är det liksom bara ”wooowww”….
Jag vet … hade min gamla gympalärare hört mig nu så hade hans öron förmodligen trillat av.  Men då ska han veta att det är aldrig försent att ändra sig och det man hatat i hela livet kan plötsligt bli en böjelse man inte kan leva utan. Precis så blev springningen för mig.
Kanske beror min kärlek till att jogga på den underbara miljön jag har runt knuten. Att komma ut vid sjön får det alltid att liksom spritta i mina ben. Vackert så det förslår.
 
Just i dagarna blommar flädern så lägligt till alla som ska göra flädersnaps eller vanlig saft till midsommarens drinkar. Jag har aldrig gjort något av det, så kanske skulle jag våga mig på ett test det i år.
 
Många känner förmodligen till mitt motstånd mot vårt poolbygge för några år sedan. Huhhh … att få hela trädgården uppgrävd för något så onödigt och skrytsamt. Så gick mina tankar då.
Nu gläds jag nästan varje dag åt att jag blev övertalad att göra det. Det finns inget bättre än att kasta av sig löparkläderna och plumsa i och ta sig ett svalkande dopp. I bara underkläderna, om jag så vill!
 
 
 
 Om man som jag inte springer så väldigt fort, så kan man åtminstone springa snyggt.
Att det inte går fort, det fick jag bekräftat när jag sprang om en man iklädd sådan där fin smårutig gubbakeps och en liten välklippt, sävlig pudel vid sin sida.
-”det där gick inte särskilt fort”, gastade han efter mig … Nej, tänkte jag för mig själv, det här är ju min nedvarvning efter min milen runda…. Jag gjorde tummen upp i luften, efter att i en tiondels sekund tvekat på att sträcka upp ett helt annat finger i luften. Asch, han förstod sig nog inte på det här med att springa, tänkte jag, för jag har då aldrig någonsin sett honom röra sig fortare än att den lilla hunden i sakta mak kan trippa med.
 
Det finns inget skönare att springa i när det är sommar och varmt, än springklänning eller kjol. Luftigt, svalt och dessutom tjusigt tycker jag.
Går det inte fort, så kan det åtminstone vara snyggt!
 
Dagens klokskap:
 
Det är viktigt att göra någon
glad, och det är viktigt att
börja med sig själv.
 
Tänk på det idag och särskilt alla som ska fixa midsommarfester och andra tillställningar. Gästerna bryr sig inte lika mycket om hur nypotatisen är skrubbade eller hur fin dukningen är på bordet. Det absolut viktigaste är hur du som värdinna mår. Så se till att vara en pigg, glad värdinna – då blir det en toppenfest för alla.
Och skulle det regna, ta på dig en regnrock och sätt på det största leendet du förmår!
 
Från mig till er alla – en riktigt glad midsommar.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 

Jag och Hantverkarn önskar Glad Midsommar!

Hej på er i sommarkvällen.
Så här dagen före sommarens största höjdpunkt vill vi passa på att önska alla en riktigt glad midsommar.
Jag och Stefan vill också passa på att tacka vår fantastiska personal för all hjälp, förståelse och lojalitet under Stefans sjukdomstid. 
Att vi trots Stefans frånvaro kunnat fortsätta producera, bygga och hjälpa våra kunder – det är bara Er förtjänst kära personal.
Tack pågar!
 
 
 
Här är vi i färd med att bygga en söt liten tillbyggnad. Någonstans på Österlen.
Alltid med gott humör och en serviceanda som gör mig stolt som en tupp.
Vår personal såklart.
 
 
Såklart vill jag även framhålla resten av vår duktiga personal, som just den här dagen var och snickrade på andra ställen och inte fastnade på bild.
Ingen nämnd och ingen glömd. Så duktiga och omtyckte allihopa.
 
 
Vi hoppas ni alla får en skön och avkopplande midsommarhelg.
Att ni njuter av en sillarumpa, en bit jordgubbstårta och kanske ”en lille en”.
Chefen själv skålar i alkoholfritt och mår lite bättre för varje dag som går.
 
 
 
Nu vill vi önska er alla ..
En Riktigt Glad Midsommar
 
Annika & Stefan
Stefan Hantverkar´n AB
 
 
 
 
 
Scroll to Top