februari 2017 – Gylleboannika

Två varv runt sjön.

Hej och gomorron.

Som genom ett trollslag var all snö den här morgonen helt försvunnen. Våren hade smugit sig tillbaka och vitsipporna stod stolt kvar där jag senaste sett dem för någon vecka sedan.

Jag och hunden Johnny rivstartade morgonen med en springrunda runt sjön. När vi nästan var tillbaka vid vår stuga igen, flög två skränande tranor över våra huvuden. Det var årets första tranor här i Gyllebo. Jag bara stannade och sträckte armarna mot skyn och drog en ljudlig suck av välbehag. Älskade våren är så sakta på väg.

Väl hemma igen upptäckte jag att jag lyckats tappa min nyckel någonstans i skogen.

Det var bara för mig att ta småhundarna med mig på ytterligare ett varv runt sjön den här morgonen.

Tyvärr hittade jag aldrig min förlorade nyckel … men Lykke och Molly njöt av den härliga morgonen.

I helgen har jag bytt till lite vårligare gardiner i vårt sovrum. Det är de gamla trotjänarna som mamma Ingrid sydde åt mig.Det förskräckligt dyra gardintyget som jag blev så förälskad i en gång för ganska länge sedan. Ännu är de lika fina, och ännu ger de mig sådan glädje när jag hänger upp dem.

Jag har också grejat lite med mina porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma Ingrid. Hon älskade sina Hoya växter, och jag kämpar på med att föröka dem och hålla dem vid liv. Hundbadet kom till användning igen när de största växterna fick äran att ta sig en dusch.

Jag har lyssnat klart på Leif GW Perssons bok ”Gustavs Grabb”. Den handlade om honom själv, och jag gillade den. Kanske inte så konstigt, eftersom jag gillar GW Persson helt enkelt. Jag tycker att han är rak och ärlig och sånt tycker jag om.

När Stefan var ute och sköt ett stackars vildsvin i skogen passade jag på att vårda mina läderkängor. Jag älskar att ta hand om mina skor. Smörja och fetta in dem. I både läderbalsam och läderolja.

Lilla Lykke, som just nu är i spökåldern blev jätterädd när hon fick se alla skor stå där på rad på kanten till hundbadet. Utskällda blev de efter noter.

Dagens kloka ord:

Gör det du känner är rätt,

för du kommer förmodligen

att bli kritiserad av någon i

vilket fall som helst.

Kram och Hejdå

Från Mej på kontoret.

Två varv runt sjön. Läs mer »

Hundträning i det gröna.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 27 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hej hej.

Äntligen, äntligen var det tid för vår första hundträning för året, iklädd de gröna kläderna.

Som vi längtat … särskilt hunden Johnny tror jag.

Han blev alldeles överlycklig när han såg att jag plockade fram alla träningssakerna.

I stället för att i glädjerus bära runt på den lilla frottéhandduk han brukar hugga när han vill visa sina känslor, tog han nu hela mattan som vi har i hallen.

Det var en grå och dimmig dag ute på Revinge.

Jag älskar vidderna där och korna som går lösa över stora områden vid Silvåkra. Korna som där lever som kor ska göra.

Trots att dagen bjöd på mestadels regn, så var det så vackert.

Vi fick en lyckad träningsdag med jättebra övningar för både hundar och förare.

Kanske finns det de som skulle beskriva dagens väder som skitväder … det var inget som vi överhuvudtaget la märke till den här dagen. Vi hade bara skoj! Hundar och människor.

På kvällen, hemma i Gyllebo igen, hamnade alla mina militärkläder i tvättmaskinen. Johnny åt sin mat och slocknade med ett fånigt leende på sina hundläppar. Jag tappade upp ett varmt, härligt bad och slog på högtalaren med min ljudbok. Livet är allt bra gott att leva, trots att det drog och ömmade i ryggen efter en dag tillsammans med min turbohund.

Dagens tänkvärda ord:

Säg ingenting om dig själv

som du inte vill ska bli sant.

Kram på Er

från Mej.

Hundträning i det gröna. Läs mer »

Naturen är aldrig banal.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 26 februari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Hejsan.

Vilken fantastisk lördag det blev så här i slutet av februari.

Solen sken från en klarblå himmel och snön var så vit att det nästan sved i ögonen.

På vårt vedskjul hade de vackraste istappar jag skådat bildats. Kedjan vi har istället för stuprör var totalt inbakad i en enda jättestor istapp. Naturens egna konstverk.

Som alltid hängde småhundarna mig i hasorna hela morgonen ända tills det var dags för oss att ge oss ut.

Tandborstning måste gå fort, tycker de!

Vår tur runt sjön var den här morgonen magiskt vacker.

I Karlaby lyckades jag fånga en stor rovfågel på bild.

Jag är dock lite osäker på arten. Helst hade jag önskat att det var en kungsörn jag fått korn på, men det kan kanske vara någon slags vråk också. Hursomhelst är det häftigt med dessa stora rovfåglar.

Till mellofikat bakade jag lite mumsiga bakelser. Det får faktiskt finnas hejd på smalmat och återhållsamhet tycker jag.

”Vänlighet förvackrar världen”

Puss & Kram

från Mej

Naturen är aldrig banal. Läs mer »

Mitt vita sagoland.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 25 februari, 2017 / Allmänt / 3 minutes of reading

Hej hej och gomorron.

Vilken fredagmorgon!

Jag vaknade upp till ett vitt sagoland. Allt som bara för ett dygn sedan skvallrat om vårens ankomst hade som genom ett trollslag under natten förvandlats. Förvandlats till vinter så som den illustreras i sagoböckerna.

Jag och hundarna gick på vår morgontur. Snön var tjock och blöt, så jag fick ta hänsyn till att lilla valpen Lykke också hängde med när vi plumsade fram.

Skogen stod så vit och vacker den här tysta, lugna morgonen. Jag och hundarna gick liksom i våra egna världar och njöt och lät tankarna flyga. Jag på mitt håll och hundarna säkert på sina egna håll. Alla ljud dämpades av snön som låg som våt dun över allting.

Det fanns en tid. En tid då alla mina tre vackra, underbara döttrar bodde hemma. Då var här ett rum som alltid såg ut som ett bombnedslag. Flickornas badrum. Här var ständigt smink i handfatet, hårblekningsfläckar på badlakanen, långa hårstrån på golvet och överbelamrat utav små flaskor och burkar med diverse skönhetsklet. Varma plattänger och andra ”mickapärer” låg runt om på golvet och oftast dånade musiken inne ifrån den låsta toalettdörren

Den tiden är nu förbi. Fast såklart behöver badrummet då och då städas nu också, även om det sällan används.

Så här rent och fräscht blev det idag.

Dagens lunch, när jag mjukstartar min smalperiod och annalkande bikinisäsong.

På eftermiddagen innan solen gick ner körde jag och Stefan en sväng till havet.

”Vårt hav och vår plats”. Den vackraste av alla – Knäbäckshusen.

Det var här vi gifte oss i det lilla kapellet en solig vårdag. Hit åkte vi ofta förr och badade på somrarna. Nu har det blivit så vansinnigt populärt, så här brukar vara på tok för mycket människor för min smak … åtminsonde när det är högsommar.

Denna fantastiska vinterdag var vi alldeles ensamma här … ja förutom de två nakna vinterbadarna som med färgglada toppluvor och vita rumpor slängde sig i böljan den blå.

På hemvägen passerade vi Ulf Lundells gård och det omtalade Kivik Art med sitt utkikstorn som tydligen vetter mot Ulfs sovrumsfönster. Själv njuter jag mest av den alldeles bedårande utsikten över vårt fina landskap. Jag bryr mig inte så mycket om Lundells förehavande, mer än att jag tycker att han bor fantastiskt vackert.

Helt klart en av Österlens pärlor… men åk inte hit – jag vill ha den lite för mig själv ….

Dagens tänkvärda ord:

Det är inte vad du har, vem du är,

var du är eller vad du gör som avgör

om du är lycklig eller olycklig.

Det är vad du tänker på.

Jag önskar er en härlig dag.

Kram från Mej.

Mitt vita sagoland. Läs mer »

Morgon och kväll – två årstider.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 24 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan kära Blogg.

Min morgon här i Gyllebo startade med fågelkvitter och riktiga vårkänslor.

Att naturen mot kvällen skulle skifta och ge oss det vackraste vinterlandskap, det var lite svårt att förstå. Sådana där meterologer brukar väl ändå mest gissa??

Nåväl, jag och hundarna lunkade på i vår älskade skog och insöp naturens härliga dofter. Som vi alltid brukar göra.

När alla måsten på kontoret var avklarade, passade jag på att plantera om mina rosépepparträd. Kanske är det någon som minns när jag för ett par år sedan fick de där pepparkornen att gro i lite fuktig jord. De kommer alltså från en helt vanlig kryddburk som jag köpt på ICA. Nu hade de återigen vuxit ur sina krukor. Jag passade även på att beskära dem, eftersom de blivit lite väl glesa sedan de blev uppstammade. Doften när jag jobbade med mina kära små träd var alldeles underbar. Mild, härlig peppardoft.

Bästisarna Stefan och Lykke satte igång med lite vårbestyr. Alla löv som fått ligga kvar skulle nu räfsas bort innan våren kommer på riktigt. Hunden Molly satt mest och begrundade deras vilda framfart och katten Judith sprang och tog skydd under tralldäcket. Skottkärror och räfsor kan vara farliga saker enligt henne.

I likhet med Gustav Mandelmann gjorde jag också den här kvällen en mandelkaka efter eget huvud. Det fick liksom bli lite si och så när man inte riktigt har det som står i receptet hemma i förrådet. Det knäckiga täcket gjorde jag i dubbelsats, för jag tycker att det är det som är det godaste på hela kakan.

Kanske inte så vacker – men ljuvligt god!

På kvällen satte vi oss tillrätta i soffan hela familjen, både två och fyrbenta, för att njuta av Mandelmanns på TV. Det var ungefär då som meterologernas gissningar slog in. Hela världen utanför förvandlades till rena julaftonsidyllen. Småhundarna ville genast ut och busa och jag fick motvilligt hälsa den vackra vintern välkommen tillbaka.

Dagens tänkvärda citat:

Vet du vad du behöver idag?

Du behöver kärlek – inte kritik.

Kram och Hej

Från Mej.

Morgon och kväll – två årstider. Läs mer »

Hundbadet – husets bästa uppfinning.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av Annika Olsson / 23 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Gomorron.

Det har varit en riktigt busig dag, med hårda vindar och ett iskallt regn.

Som alltid tog jag och hundarna vår uppfriskande morgonpromenad. Inte en kotte såg vi till den här tidiga morgonen. Kanske inte så konstigt, med tanke på vädret.

Varje gång det är lerigt och geggigt ute, skänker jag min man Stefan, en tacksam tanke. Särskilt nu, när vår väg utanför huset är extra geggig efter att vi fått fiber nergrävt.

Hundbadet han byggt åt oss, är nog den mest praktiska sak vi har i huset. Här kan jag lätt spola av mina leriga hundar. Där i grovköket ligger de sedan på trasmattorna och gnager förnöjt på vars ett ben medan de torkar upp.

Hundbadet har dessutom fått en massa andra funktioner. Här kan man spola av smutsiga gummistövlar, duscha dammiga växter och mycket annat.

Även vackra naglar har ett slut.

Efter tre veckor med långa, fina festnaglar tyckte jag att det var dags för dem att tas bort. Egentligen trivs jag bäst i lite kortare, naturliga naglar som tål att arbetas med.

Jag tog därför lite ledigt och åkte med tåget till Malmö.

Det blev en mysig eftermiddag, då jag lugnt strosade runt i affärer och tog en fika på Espresso House.

Senast jag var ensam i Malmö var det rea och fullständigt kaos i alla affärer. Den gången tappade jag hela min goa fika på golvet i folkvimlet, och att försöka hitta min nygräddade baguette bland alla människoben var stört omöjligt. Den där historien skrattade vi alla gott åt när jag kom hem. Den här eftermiddagen var det betydligt lugnare och skönare för en lantis som jag.

I mig bor ingen större shoppare. Men jag kostade i alla fall på mig lite rökelse och en ny vacker rökelsehållare. Allt från Indiskan. Jag älskar när det luktar gott och känner mer och mer hur olika dofter påverkar mig.

Lavendel använder jag när jag gör avslappningsövningar och mentalträning.

Jag bara älskar lavendel!

Den här vårstormiga dagen avslutade jag på det absolut bästa sättet.

1,5 timmes underbar yoga hos bästa Eva i Gladsax.

Dagens tänkvärda ord:

Att tro att allting måste vara perfekt

innan man kan må bra är ett säkert

sätt att aldrig må bra.

Kram och Hej.

Från Mej.

Hundbadet – husets bästa uppfinning. Läs mer »

Som små solar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 22 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Gomorron Bloggen.

Hos oss har all snö för länge sedan försvunnit, och ersatts av hårda vindar. Ömsom regn, ömsom solsken.

Ännu är min trädgård inte särskilt vacker, och överallt har vi låtit löven ligga kvar som skydd för frosten. Ändå tycker jag att den aldrig blir vackrare än nu, tidigt innan våren får riktigt fäste.

Då de trotsigaste av mina blommor uppkäftigt tittar upp och liksom ler.

Det är vintergäck, snödroppar och andra spirande knoppar som gör mig lycklig.

De liksom kommer om löften om vad som komma skall. Åhhh, vad jag längtar efter våren.

På min hundrunda blåste det hårda vinder. Löven dansade så lilla valpen Lykke blev alldeles yr av allt jagande efter vartenda flygande löv hon såg. Under natten hade ett litet dött träd fallet över vägen.

Jag tycker det känns så skönt när det blåser vårvindar som torkar upp marken och liksom luftar bort all vinter.

Mina små krukrosor fick åka ut i orangeriet för lite rehabilitering. Vårt torra inomhusklimat är inte gjort för dem och efter ett tag brukar de se riktigt ledsna ut här inne. Ute i orangeriet brukar det snabbt repa sig och sedan får de komma ut när vädret tillåter och då blommar de oftast så det slår härliga till.

Stefan och lilla valpen Lykke grejade i trädgården. Lite bus runt poolen såg jag allt att de höll på med.

Jag tror minsann att jag har en lika leksen gubbe som Marie Mandelmann …

Jag har varit hos min ögonsköterska för kontroll.

När jag nyss fyllt 40 upptäcktes att jag hade glaukom. Då blev jag skräckslagen och trodde att jag skulle bli blind. Nu tänker jag nästan aldrig på det där mer. Jag tar mina ögondroppar och livet rullar på som vanligt.

Allt var bra även idag.

På kvällen lagade jag till riktig svensk husmanskost åt oss. Kålpudding. Jag älskar gammaldags husmanskost med potatis. Det är något jag ofta lagar.

Småhundarna kontrollerade noggrant golvet så jag inte sprätt iväg några delikata vitkålsbitar.

Så var det dags att säga hejdå till lilla hunden Snowie, som åkte hem till Tomelilla igen.

Dagens citat:

Fast man är liten är man

minst lika viktig som en stor.

Kram och Hejdå från Mig.

Som små solar. Läs mer »

Ett riktigt hundväder.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 21 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Måndagmorgonen började med ett ganska fint och milt väder.

Jag och hunden Johnny skuttade upp från vår skönhetssömn och joggade ett varv runt sjön.

Livsandarna vaknade fort till liv.

Sedan tog jag med småhundarna ut i den härliga hagen, där vi strövade runt bland de gamla ekträden.

Mitt i allt det lite gråa och lite färglösa, sken en orange gelésvamp upp med sin självlysande färg.

En gullkrös.

Den gamla ekdungen med sitt kärr i den stora hagen är så vacker.

Hit går jag när jag vill tänka, må gott eller ”bara vara” för en stund.

Senare på eftermiddagen tilltog vinden och vi fick ett riktigt busväder.

Regnet piskade mot rutorna alltmedan hundarna nöjt föll i sömn.

Vid middag gjorde jag och hunden Johnny oss redo för en hjälpinsats.

Det var Missing People som sökte efter en ung man i Kivik.

Längs kusten ut mot Stenshuvud stretade vi på i regn och blåst på snorhala stenar, hela eftermiddagen.

Utan resultat.

Den lokala fiskaffären hade frikostigt ställt upp med mat, dryck och varm lokal.

Jag håller nu tummarna att ”pågabiden” snart är tillbaka välbehållen och trygg.

På kvällen nästan dog jag i soffan. Min rygg värkte oroväckande mycket. Mina älskade töser skapade extra mycket stoj och liv i stugan och efter dagens insats med mycket tankar, kände jag mig djupt tacksam över livet jag fått.

Dagens tänkvärda ord:

Jag undrade alltid varför inte

någon gjorde något åt det;

tills jag insåg att jag var någon.

Kram och hejdå från Mig.

Ett riktigt hundväder. Läs mer »

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan Bloggen.

Det var en grå men ganska mild söndag.

Jag och hunden Johnny gav oss iväg runt sjön tidigt i gryning.

Alldeles ensamma strövade vi fram genom skogen den här morgonen.

Nästan all snö och is hade försvunnit, så vi passade på att plocka bort julgransbelysningar och fastfrusna tomtar.

Min ståtliga rumsgran som hängt med i många år, började se mer och mer krasslig ut. I ett sista försök att rädda livhanken på den, flyttade vi helt enkelt ut den i orangeriet. Luften där ute kan göra underverk för ledsna växter.

I ett hörn stod mitt lilla potatisträd och stoltserade med några små lila blommor.

På eftermiddagen tog vi småhundarna med oss på en tur.

Lilla valpen Lykke blir lätt bilsjuk, så vi körde bara några kilometer bort.

Vid det bedårande vackra Forsemölla hamnade vi.

Såklart passade vi på att vandra i Mandelmanns vackra beteshagar.

De mest underbara vyer man kan tänka sig.

Vi träffade på familjen Mandelmanns grisar. De där som Gustav älskar, men som Marie är lite rädd för och egentligen inte gillar.

Om jag ska födas till gris i mitt nästa liv, då vill jag bo hos Mandelmannen, för gladare och friskare grisar får man leta efter.

Så njöt vi av den fantastiska utsikten, det välkända ”ensamma trädet,” som man kan se från nästan alla platser i Rörum och det lilla söta elverket som nu blivit känt genom TV.

Så vände vi och vandrade tillbaka igen.

Jag hoppades för mig själv att denna magiska plats inte kommer få allt för stor uppmärksamhet framöver. Den känns liksom lite för ömtålig för det. Och alldeles särskilt dyster i sinnet blev jag när ett otal cigarettfimpar och påssnusar låg slängda där i vårt underbara landskap… snälla besökare, var rädda om vår moder jord.

Dagens tänkvärda:

Låt naturen ha sin gång – den vet bäst själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Vi går på tur vid Forsemölla och i Mandelmannens hagar. Läs mer »

10-års kalas i Sjöbo

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 19 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag började min lördagsmorgon med en nätt springrunda tillsammans med hunden Johnny.

Åhhh … jag har så blandade känslor när jag springer. På samma gång som jag njuter i fulla drag, så är jag så väldigt rädd och orolig att det kommer att göra min skada i ryggen värre … Hur ska man kunna veta?

Nåväl, jag mår så fantastiskt bra av kroppens rytmiska rörelse, naturen och känslan när man får fart på pulsen. Jag springer nu med större fokus på vad som händer inne i kroppen och vad den säger mig än någonsin förr.

Lovely!

Sedan betade jag äntligen av det stora tvättberget. Att stå och stryka tvätt är egentligen lite som terapi för mig. Doftar ljuvligt.

På eftermiddagen var det dags för 10-års kalaset i Sjöbo. Mina söte systerson Samuel hade fyllt år i veckan och den här lördagen träffades vi alla för att fira.

Med present till ”grisen” och en söt liten santa paula till min syster styrde vi kosan mot Sjöbo.