december 2024

Lugn och fin julafton.

Hejsan.

Vi vaknade upp till en väldigt vacker julafton. Solen kikade fram lite då och då, vilket vi inte varit särskilt bortskämda med den senaste tiden.

Jag snörade på mig mina joggingskor och startade dagen med att springa en tur runt sjön. Det gick inte superfort, och det var förmodligen inte särskilt snyggt heller, men det kändes verkligen underbart att få upp pulsen och bli svettig och varm.

Att röra på kroppen och motionera, är ju extra härligt då man sedan ska sätta i sig en massa julmat under flera dagar.

Lagom till Kalle Anka så anlände vi hem till Låke och Gunilla i Gårdlösa. Hos dem firade vi sedan en väldigt mysig och härlig julafton med god mat, många skratt och lite sällskapsspel som avslutning.

Hunden Ronja tycktes också älska julstämningen. Dock gick tiden alltför fort och vips var det dags för mig och Stefan att åka tillbaka hem till våra egna små älsklingar.

Ett varmt tack till Låke och Gunilla för en fin och mysig julafton♥

Dagens citat:

Det är inte Tomten eller Jesus som gör julen, det är mammorna.

Nu önskar jag Er alla Ett Riktigt Gott Nytt År.

En varm kram, Annika

Lugn och fin julafton. Läs mer »

Överraskning på lillejulafton.

Hej hej

Jag hoppas att juldagarna varit bra för er alla. Tänk, redan är julveckan förbi och vi närmare oss slutet på 2024.

Det här året fick min familj dela upp sig lite i vårt julfirande, men det var faktiskt ganska mysigt det med. På lillejulafton förvandlades jag och Stefan till ”Tomtemor och Tomtefar”, och begav oss ut efter mörkrets inbrott. Vi styrde färden mot Tomelilla och till de intet ont anande små barnbarnen.

Det hade ryktats om att det skulle finnas god tomtegröt utsatt vid den lilla lekstugan på Marknadsgatan. Vi parkerade bilen en bit bort och smög sedan fram i mörkret. I ögonvrån såg jag två små pågar med näsorna tryckte mot fönstret uppe i huset. Jag och Stefan, dvs Tomtemor och Tomtefar, försåg oss med gröten och dansade sedan lite armkrok, innan vi i sakta mak haltade  upp mot huset. Nicolaj var inte alls särskilt sugen på att bjuda in några Tomtar i sitt hus. Men när han fick sitta i pappas knä så gick det bra.

Jag var lite orolig vad de skulle säga då alltihopa avslöjades, men de blev så glada när de fick se att det var vi. Scott skrattade så han nästan kiknade och sa bara men mormor…. när jag hoande stack in huvudet genom terrassdörren.

Såklart hade Tomten med sig en säck med paket. Scott fick bla. ett lego och Nico fick en städvagn. Undertiden som pojkarna tittade på sina saker, så fick vi glögg och lite ”smågott” därtill.

Efter någon timme var vi så varma och svettiga, jag och Stefan, och vi tyckte att det var lagom att vinka hejdå till pojkarna. Många juldagar och paket låg ju framför dem, och detta var bara första startskottet.

Senare när vi kommit hem fick jag en filmsnutt av Amanda, där Nicolaj var i full färd med att svabba golvet med sin nya golvmopp.

Dagens citat

Julen ger oss chansen att återuppleva barndomens magi, om än bara för en stund.

~Lasse Åberg~

Alla borde vi leva oss in lite mer i barnens tro och fantasi om julen och om Tomten, för tänk vilken magi vi kan skapa tillsammans om vi bara vågar vara i samma fantasivärld som barnen.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Överraskning på lillejulafton. Läs mer »

Tiden gick dubbelt så fort i December.

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder  så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio”  nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

En snöfattig jul står för dörren.

Hejsan.

Det räcker med att kika litegrann på den kommande väderprognosen för att förstå att julen här på Österlen inte kommer att bli ett endaste dugg vit. Det är ingen snö i sikte det här året i alla fall.

Som tur är fick vi lite, alltså pytte-pyttelite vinterkänsla på Luciamorgonen.

Jag och en vän hade planerat in ett Luciabad på morgonen, och det var då som det ”florsockertunna” snötäcke föll över oss och över Gyllebo. Vattnet var lite drygt 3 grader och vårt morgonbad var rivigt uppfriskande.

Ovanför oss lekte svarta fåglar omkring. Likt svarta svävande moln dansade de runt i skyn som om de alla lyssnade på samma musik. Någon musik kunde vi dock inte höra. Istället var morgonen ovanligt tyst, stilla och lugn, och väldigt stämningsfull i alla sin enkelhet.

Även om det inte lär bli någon mer riktig vinter det här året, så hoppas jag på lite is, snö och kyla nästa år. I min garderob finns ju ett par nyinköpta kängor med broddar så jag är verkligen redo!

Dagens citat:

Tre ting är skrivna med osynligt bläck på alla barns önskelistor. Varma leende, snälla samtal och nyktra blickar.

Det kanske inte blir en vit jul, men en nykter jul kommer det att bli hos oss.

Ha en fin Lillejulafton.

Kram från mig, Annika

En snöfattig jul står för dörren. Läs mer »

Lunch och Lucia

Hejsan

Nu är jag här igen. Jag fick rycka in och jobba i veckan, men det gjorde inget, det är ju alltid kul att komma till Lokalföreningen och träffa kompisarna där.

Men förra veckan igen var jag ju ledig och en dag åkte jag och Stefan till ”Vineriet” för att äta lunch.

Det var ganska länge sedan vi var där nu och i år var det nära nog exakt 10 år sedan Nordic Sea Winery stod färdigt och blev förärat med ett arkitektpris. För oss var det alldeles extra kul att komma dit eftersom det är ett av Stefans mest speciella bygge någonsin, åtminstone i egen regi som Stefan Hantverkan.

I entrén hängde svartvita bilder, foton från byggtiden.

-där e ju jau me min traktor, sa Stefan och stannade en lång stund och tittade.

Jag minns när vi påbörjade bygget (jag tror att det var i början av 2013, och min mamma trodde då att det skulle bli en moské.) Allting var topphemligt då i början och materialvalen var något alldeles extra. Den runda koppabelagda disken gjorde Stefan på sitt lager och de svarta hyllorna fixade firmans snickare av svart MDF.

Jag kan ju inte låta bli att bjuda på lite foton från bygget, då det begav sig, från åren 2013/2014 …

Cederpanelen på fasaden har nu blivit alldeles svart, vilket jag tycker är lite synd. Det var ju så vackert när det var alldeles nytt. Men kanske var det just det som var tanken, att hela bygget skulle se ut som en gammal ektunna med åren….

Den här dagen då vi var där så var det Lucia och vi fick njuta av ett fint litet Luciatåg under vår lunch.

Vi lät oss väl smaka av den goda maten, undertiden som vi kom på det ena minnet efter det andra. Jösses som tiden sprungit iväg och så mycket som vi fått vara med om.

Restaurangen drivs numera av Marcu på Vineriet, och länken ditt finns HÄR.

Sedan körde vi hem genom en, för årstiden typisk väderlek, åtminstone om man bor här på Österlen. Gråmulet väder och en bonde som plöjer sitt sista fält med en bunke beter som väntar på att bli hämtade.

På bloggen finns ett gammalt, lite längre inlägg om just detta bygge, vill ni läsa det så hittar ni det HÄR.

Dagens citat:

Ibland väntar örnen på rätt vind. Ibland kastar den sig bara ut – oavsett vind.

 

Ha en fin dag.

Kram Annika

Lunch och Lucia Läs mer »

En magisk morgon och ungtupp till middag.

Hej

I förra veckan fick jag och Stefan en sagolik morgon med våra hundar på Vitemöllas norra strand.

När vi stannade bilen på parkeringen så hade solen ännu inte kommit upp. Himlen var varmt rödfärgad och luften frisk och skön. Inte en kotte var ute mer än vi.

Vinden kändes frostig och kall mot ansiktet, och våra tre hundar verkade njuta i fulla drag. Lyckliga virvlade de omkring och skällde och åt frusen tång om vartannat.

Vi vandrade bort mot Klammersbäck. Ute över havet rullade en tjock dimridå in över vattenytan. Det såg ganska fantastiskt ut när man såg dimbanken som en vägg i horisonten.

Dagen ljusnade alltmer och vi gick över strandängen tillbaka.

Hundarna fick fullt upp med att sniffa efter vildkaniner. Lilla Penny verkade ha full koll på var i buskar och snår de hade sina bon.

Morgonen var så fantastisk, något alldeles extra!

På hemvägen passerade vi ”Svarte sten”, där storskarvarna satt sida vid sida och luftade sina armhålor, sådär som är så typiskt för dessa ”ålakrågor”.

Vi fick en så himla mysig dag, som vi avslutade med ungtupp och lite rödvin. (ja, Stefan drack någon dricka från Kiviks musteri förstås)

Dagens citat:

Vishet är att kunna släppa något man vill ha för stunden för att kunna nå något man vill ha i längden.

Jag önskar er alla en fin onsdag.

Kram Annika

En magisk morgon och ungtupp till middag. Läs mer »

Innan jag hann blinka så var hon borta igen.

Hej hej.

För två veckor sedan dök hon upp här hemma som en storm. Hon for runt bland familj och vänner med sin energi. Hon grep tag i allt och alla, men innan jag hann förstå vad som hände, var hon borta igen.

Ja, ungefär så känns det varje gång min äldsta dotter Andréa hälsat på här hemma.

Mysigaste stunden med min dotter, det var nog när hon steg upp tillsammans med mig för att följa med ner till bryggan. Det blev en fin stund då det bara var hon och jag, en gråmulen morgon i förra veckan.

I sjön simmade en stor flock vita svanar och vi hade tagit med oss lite varmt att dricka som vanligt.

På hemvägen upptäckte vi  att det bildats lite håris på sin ställen. Håris är ett lite ovanliga fenomen som händer när förhållandena mellan temperatur och fuktighet är helt rätt och det då finns precis rätt träslag som är i en förruttnelseprocess.

På ett annat ställe hittade vi en ”geotag” som vi var tvungna att inspektera lite noggrant.

När vi kom hem så pysslade jag ihop en liten enkelt krans till dörren. Alla mina halmstommar var spårlöst borta (jag tror att Stefan ”gått bananas” och haft lite för stor städiver ), men det fick bli en hjärtformad och lite tunnare enriskrans det här året.

Den här vanliga och lite långsammare dagen var nog den bästa tillsammans med min dotter.

Nu landar hon snart i Vancouver igen och livet fortsätter sin gilla gång för oss alla. Men för varje avsked och för varje ”hejdå”, så känns det som om hon tar en liten bit av mitt hjärta med sig. Jag är så glad för dagens moderna teknik, ändå har vi inte mycket kontakt när hon är där borta på andra sidan jorden. Hos henne är min natt hennes dag, och tvärtom, dessutom jobbar hon så märkliga tider att jag inte riktigt förstår hennes schema som inte har några egentliga tider. Men är hon lycklig så är jag det med, såklart♥

Dagens citat:

Det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i andras fotspår.

Kram Annika

Innan jag hann blinka så var hon borta igen. Läs mer »

Jultåget 2024

Hej hej

En gång är ingen gång, två gånger är …en tradition (hoppas jag)!

I fjor åkte vi jultåget mellan Brösarp och Sankt Olof med mina små barnbarn. Det där var så himla trevligt och mysigt så i år samlades vi hela familjen för att åka igen.

Jag och Stefan var först på plats, vi brukar ju oftast vara i god tid. Men kort därefter droppade resten av familjen in på Brösarps station.

Min svärson, Jimmy, var tvungen att jobba den här söndagen, men i gengäld hoppade Andréas lilla guddotter Stella in, så vi blev fulltaliga ändå.

Tåget var fullsatt och innan vi visste ordet av så var vi framme i Sankt Olof. Där bjöds det på korv, glögg och pepparkakor.

När alla fått korv och var nöjda så var det dags att kliva ombord igen för att tuffa tillbaka mot Brösarp.

Till alla barns stora glädje så åkte självaste Tomten också med på tåget. På hemvägen delade han ut godispåsar till alla de små.

Innan vi visste ordet av så var vi tillbaka i vid Brösarps station igen.

På oss alla väntade en härlig jullunch hemma hos Amanda och Jimmy, som var förberedd sedan innan. Att åka tåg blir man rysligt hungrig av.

Kan man inte samlas allihopa på julafton, så kan man göra något helt annat istället, och det här var en supermysig dag som jag så gärna gör om nästa år!

Tack familjen♥

Dagens citat:

Slösa inte så mycket tid på att tänka på hur mycket du väger. Det finns inget som är mer fördummande, tråkigt, idiotiskt och självdestruktivt än att inte njuta av livet.

~Meryl Streep~

Sunt förnuft – ät gott och njut av det och håll samtidigt kroppen igång genom rörelse. Att det sen kan bli lite mjukt här och där, det är det inte så mycket att göra åt.

Ha det fint, kram Annika

Jultåget 2024 Läs mer »

Lussebak och räddningsaktion.

 

Hejsan.

I år kommer det inte att bli något stort julfirande här hemma hos oss, så julbestyren är inte riktigt lika omfattande som vanligt. Dock brukar jag alltid ägna en dag åt lussebullsbak, och så också det här året.

Som alltid så samlas hela familjen i köket, även de som inte riktigt ingick i julbaket. Hundarna till till exempel.

Medan jag bakade, så låg Andréa framför braskaminen och läste en bok med intressant fakta från djurriket. Lite då och då berättade hon lite intressant ur boken, som att elefanter nästan aldrig kan få cancer, eller att myror gör allt som människor gör, utom att titta på TV. Myror har tillexempel boskap i form av löss som de mjölkar…

Mitt i julbaket kom Stefan med en stackars skadad duva som han hittat ute på vår uppfart. Stetoskopet kom fram, Andréa gick in i sin veterinärroll och viltvårdare från KFV kontaktades. Tyvärr gick tillståndet för duvan på fel håll och trots god omvårdnad så beslöt vi senare att vi skulle låta duvan få somna in.

Bullbaket fortsatte och vi kunde till slut njuta av årets första hembakade lussekatt. Så goda, men så innehåller de ju också en massa riktigt smör.

När kvällen kom så var det dags att förbereda till nästa dags lilla juläventyr. Emmy och Andréa tog över rodret i köket, medan jag mest satt och njöt i ett hörn. Att ha en stor del av familjen samlad kändes fint.

Kvällens citat:

Julen är den tiden då du får hemlängtan, även om du är hemma.

Jag önskar er alla en alldeles extra fin Luciamorgon.

Kram Annika

(när man hittar foto i sin egen telefon, som man inte har en aning om att någon tagit ♥)

Lussebak och räddningsaktion. Läs mer »

Rulla till toppen