Familj

Det bästa med ovädret är vattenpölarna efteråt.

Hejsan.

En tidig morgon i förra veckan ändrade himlen skepnad när jag var nere och tog mitt gryningsdopp.

Från söta och småbusiga moln, drogs de ihop på himlen och samlade sig till allt större och heltäckande stormvädersmoln.

Så länge inga kläder eller andra saker blåser ut i sjön, så är det alltid fantastiskt att bada när det är oväder. Aldrig känner man naturen så mycket i blodet som då. Det är en frihet som inte kan liknas med någon annan.

Att det sedan öste ner resten av dagen, det gjorde inte särskilt mycket för nästa morgon var det som att stiga upp till en rentvättad dag.

Men bäst av allt med sådana här rejäla regnväder, det måste ändå vara alla vattenpölar som blir efteråt.

Lyckan i Scotts ögon när han testade sina nya gummistövlar, den lyckan går väl ändå inte att ta miste på. Fast det såklart, det gäller att hålla tungan rätt i mun, så man inte drattar på ändan mitt i gyttjepölen likt en liten lortgris. När mormor sedan säger att det är dags att åka hem, då gäller det att försöka rymma så fort man bara kan i sina klumpiga regnbyxor och gummistövlar.

Dagens citat:

Tänk om det är nog, att du andas och vill. Tänk om det är nog, att du faktiskt finns till. Tänk om det är nog, att du är du. Tänk om det är nog, här och nu.

Vi borde alla vara lite mer ”här och nu” och ta oss tid att finnas till och bara skutta runt i en geggig vattenpöl för en liten stund.

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

När inte Stefan är hemma.

Hejsan.

Nu är vi mitt inne i jaktsäsongen och jag är ganska ofta ensam hemma när Stefan är ute och jagar vilda djur i skogen.

Under tiden som han var i Småland och sköt stackars oskylda rådjur, så njöt jag av mina vanliga morgonbad här hemma. Jag har såklart inga invändningar mot just jakten. Jag är ju faktiskt köttätare själv och tänker man på köttet som vi handlar i mataffären så har de stackars djuren haft ett betydligt större lidande än de vilda djur som jagas i skogen.

Som alltid njöt jag av min morgontur i skogen.

Alldeles särskilt mycket njöt jag av att inte behöva laga någon middag när ingen ändå var hemma. Istället körde jag bara upp till Eva på Allé och beställde hennes underbart goda griljerade revben till lunch.

När vinden tilltog och det inte längre var så inbjudande väder ute, då kröp jag mätt och nöjd ner i min säng och unnade mig en lång eftermiddag med en mysig ljudbok i öronen. Sånt kan man göra när ingen annan är hemma.

Men så kom ett litet gäng hit och det blev full rulle i huset. Mitt tvättkorgslock fick ben och det blev bus istället för ljudbokslyssning.

Dagens citat:

Innan du talar, låt dina ord passera tre hinder med frågeställningar: är det sant?, är det nödvändigt?, är det snällt?

Ha det riktigt gott och kram från mig, Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Läckert orange och lite läskigt.

Hejsan.

Den här tiden i oktober präglas verkligen av färgen orange.

Himlen över bryggan förändrades en tidig morgon ifrån ljust violett till den varmaste brandgula färgen. Gässen verkade både ystra och vilda när de flög i ett enda rörigt kaos i skyn. Där var inte tillstymmelse till någon v-formation här inte.

Härligt orange är också alla pumpor som vi pryder våra trädgårdar med vid den här tiden.

För tredje året i rad var vi hos Leif i Löderup för att handla pumpor, och såklart var Scott också med.

Jag minns för två år sedan när vi var på gården för att handla halloweenpumpor och Scott låg i Amandas mage. Den gången var jag ganska orolig över att någon skulle tro att Amanda var i färd med att stjäla pumpor  innanför sina kläder, för det såg verkligen ut som om hon hade en stor jättepumpa under tröjan.

Nu var det alltså dags för oss att handla nya pumpor igen, men för lille Scott så var det allt lite läskigt att man gjort hemska ansikten av den stora frukten.

Då var det skönt att få lite tröst av sin mamma!! Men visst är det läckert med all den brandgula färgen!?

Dagens citat:

Om du bara visste vad fina tankar som tänks om dig som du inte vet om.

Njut av oktobers mustiga färger.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Inte ensam hemma.

Hejsan.

En morgon när jag smög mig ut i mörkret för att gå ner och ta mitt gryningsdopp så låg här en liten kille och sov så sött hemma hos oss i gästrummet.

Såklart var han inte helt ensam hemma, den lille killen, nej hans mamma låg också där i gästsängen och trynade. Jag kunde i lugn och ro njuta av min morgon och mitt gryningsdopp, innan jag skyndade mig hemåt igen.

När jag kom hem så var här redan full rulle i huset och alla var vakna. När frukosten var avklarad så fick Scott bestämma vad vi skulle hitta på med resten av dagen.

-”hannla”, svarade han tvärsäkert…. Ja vad månne bliva av en så shoppingsugen kille egentligen?

Men vi tog honom på orden och for till Hagestad, till Maria och hennes Reunion Home & inredning.

Nu är det inte alls första gången som Scott besöker den här butiken. Nej, första gången han var med oss här så var han bara en liten grodd och låg i Amandas mage. Amanda var då på jakt efter lite svala rymliga kläder till sin växande mage och just det hittade vi här hos Maria. En vit sval linnedress som passade bra den där heta sommaren!

Men den här dagen var det inte en lika stillsam kille vi hade med oss när vi shoppade. ”Bus och hyss” lyste i hans pigga ögon när han ilade runt bland alla hyllor med ömtåligt saker på.

Det var en ganska busig grabb som tydligen förknippade handling med just bus och rackartyg. Där var inte mycket annat att göra än ta till bästa mutan, nämligen att låta honom titta på traktorer på mammas telefon. Så under tiden som det brummade och tutade i telefonen så kunde vi botanisera i alla härliga höstkläder i lugn och ro.

Och när vår shopping till sist var klar, så fick vi såklart gå och klappa den blå elefanten, även om den faktiskt var lite grann läskig.

Även om Scott är ett litet busfrö i affärer så kan han ju inte vara ensam hemma. Men vad säger ni, är han inte aningens lite lik killen Kevin i filmen Ensam hemma…?

Skönt var det sedan att komma hem till hundar och katter och sätta fyr i kaminen och bara mysa en stund efter allt bus.

Dagens citat

Lyssna inte på vad andra tycker om dig, sa jag till mig själv, medan jag undrade vad alla andra skulle tycka om det.

Med åren så undrar man inte så mycket längre.

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Höstens alla fördelar.

Hejsan.

Höstrusket är verkligen här nu, och jag ser så många fördelar med just det.

För det första så tycker jag att det är så obeskrivligt vackert när naturen nu så sakta gör sig redo för sin vintervila. Melankolisk skönhet som man bara vill vara ute i och njuta av.

Bästa springvädret är det också när höstregnet strilar ner. Jag älskar verkligen att springa i regnet och känna hur gyttjan stänker om benen för varje steg. Det liksom bubblar av vild förtjusning i kroppen då. En aning barnsligt, kanske det?! – men motion får jag på kuppen.

Ännu är det varmt och skönt och att pausa joggingturen för en simtur i sjön är särskilt härligt när höstregnet strilar. Även om det såklart kan betyda att det blir ett visst mått av krångel när de dyblöta kläderna ska på igen.

För de i min familj som inte är lika förtjusta i kallbad som jag, så har nu badtunnan i trädgården startats upp. Självklart myser jag gärna även i den och särskilt när någon av mina fina töser hälsar på.

Hösten har så många sköna fördelar som jag bara älskar.

Och jag är alldeles säker på att även Moder Jord tackar och tar emot det här höstrusket som hör årstiden till.

Dagens citat:

Hej dagen! Du verkar lite mörk och dyster. Jag finns här för dig. Allt kommer bli bra.

~Peter Svärdsmyr~

Hoppas att just du också kan njuta av höstrusket.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ankorna och en svag mormor.

Hejsan.

När man har ett barnbarn på besök då duger det inte att ligga för ankare inte.

Trots att jag kände mig både knäsvag och en smula yr i hjärnkontoret, så kunde det inte hjälpas, när Scott kom så var det bara att bita ihop och hänga med på hans önskemål. ”Åka vagn”, beordrade han bestämt när frukosten var avklarad.

Som tur var, så var Moffar Ginko hemma och kunde följa med oss. När jag plockade fram höstens nya sköna ”Skrota-hemma-i-Gyllebo-jackor” som jag köpt på Engelson, så utropade Scott ett högt woooowww!, när han förstod att vi alla tre skulle vara på pricken likadana. Så med känslan av att vara ett gäng löjligstämplade husvagnsägare så  gav vi oss ut i det underbara höstvädret.

Efter att vi stannat och pratat en stund med grannens katt fortsatte vi ner till båtbryggan.

Vid badplatsen sjönk jag själv ner på en av bänkarna. Med svaga ben och en rännil svett som letade sig nerför min rygg njöt jag av en god stund i solen.

Badankorna kom sättande nästan med en gång och verkade överlyckliga över att någon kanske hade något gott med sig åt dem.

Det sägs ju att man ska undvika att mata dem med bröd, som lär vara för näringsfattig kost för änder. Fast nästa gång kan vi nog ändå ta med oss någon liten brödskalk, lite havregryn och sallad. Huvudsaken är att det inte blir någon vana. Åtminstone har jag läst det på Google.

Vi längtar tills nästa gång, både vi och ankorna, tror jag.

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Haha, och självklart inser jag att Scott inte kommer att tycka att det är fullt lika kul med likadana jackor som mormor och morfar då han fyller 15 år. Men det är då det. Var tid har sitt.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Knockad av en bassilusk.

Hejsan.

När helgen kom så knockades jag alldeles. Istället för att hitta på allt det mysiga som jag planerat, så blev det lite annat jag fick styra upp. Och som en liten final på eländet så grep en bassilusk tag i mig och knockade mig rent.

Jag tror att när vi alla levt så isolerat från varandra så bygger vi inte upp så bra immunförsvar. Åtminstone var det så under mina egna småbarnsår. När jag kom tillbaka till arbetet efter en lång mammaledigheten så blev jag alltid sjuk, det där slog ju aldrig fel. Ungefär som ett läskpapper som sög upp alla små smittodroppar runtomkring mig. Vetenskaplig fakta eller inte, men så var det. Särskilt om någon viskade ”maginfluensa”. Den sjukan tycktes gilla mig lite extra mycket, och gör det väl fortfarande.

Alltså fick jag ligga nerbäddad med just maginfluensa och leva på coca-cola hela lördagen. Fast det bästa med magåkommor är att de försvinner väldigt fort, även om det nästan gav mig en ”näradöden-upplevelse” på kuppen.

Några morgondopp har det därför inte kunnat bli nu på ett par dagar för mig. Man får ganska darriga ben efter en sådan magpärs och att gå flera kilometer genom skogen på spagettiben tyckte väl till och med jag var lite dumdristigt. Därför får ni idag istället hålla tillgodo med fjorårets bilder från september månad. Och kolla här… jag hade ju nästan glömt hur härligt vädret var i mitten av september i fjor. Wowww, jag och Emmy på Knäbäckshusens strand.

Livet rullar nu på igen som vanligt. Min dotter Andréa har hunnit vara en sväng i Nashville på en veterinärkonferens och har allt funkat med tester och dylikt så står hon i detta nu på kanadensisk mark.

-mamma, nu har jag spottat i en kopp och det kostade mig 1500 kronor,  så nu är det grönt ljus och jag flyger till Canada i eftermiddag!!

Ja tänk om vi här hemma var tvungna att betala så mycket för våra covidtest?

Jag mår bra igen och även om jag kände mig en aning trött i söndags så kunde jag förstås inte tacka nej till att passa lille Scott när hans föräldrar behövde jobba. Det var tre hela veckor sedan jag såg honom sist och jag hade ju längtat så♥

 

Dagens citat:

Förutom våra tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Må väl och kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den mysigaste kvällen i Malmö.

Hejsan.

Vi vaknade upp till en gråmulen söndagsmorgon i Gyllebo.

Nere vid sjön börjar alltfler gäss samlas för varje dag nu och när dagen gryr lyfter de och flyger skränande över sjön och ut över fälten på jakt efter mat.

Hösten blir alltmer påtaglig och den lilla lönnen intill Sjövägen har redan börjat att klä sig i lite mer mustiga färger. Just det lilla trädet är alltid först, varenda år, att dressa om till höstskrud.

Naturen var verkligen underbar den här morgonen!

På eftermiddagen skingrades molnen och solen kikade fram. Det blev återigen riktig sensommarkänsla. Tänk, det passade oss alldeles utmärkt eftersom min plan var att åka med min dotter till Malmö.

Först gick vi hem en sväng till Emmys och Matildas lilla lya. Hemma hos dem blir alla gäster obönhörligen förevigade med polaroidkamera. ”Mamma Annika” var tydligen inget undantag. Efter en svalkande iskaffe var vi redo att göra staden osäker.

Efter en liten shoppingtur så var vi både hungriga och törstiga.

I Folkets Park hittade vi ett mysigt litet ställe som hette Far i hatten. Där beställde vi ett par pizzor och vars en öl.

Där satt vi sedan en lång stund och bara njöt. Åhhh, det kommer inte dröja länge innan jag åker en sväng till Malmö igen, det kände jag bestämt.

När mörkret föll och när tiden närmade sig för sista tåget till Österlen, då vandrade vi tillbaka till stationen.

Jag älskar att världen börjar kännas en aning mer normal igen.

Dagens citat:

Jag tänker inte på allt elände som har varit utan på allt det underbara som skall komma.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som ett sista penseldrag.

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

 

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

 

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Barnbasilusker.

Hej.

Det här med pandemin har verkligen varit både på gott och på ont. En god sak har varit att de flesta vanliga förkylningar lyst med sin frånvaro en längre tid nu.

En dag när mitt barnbarn Scott egentligen skulle varit på dagis så vaknade han upp med en smula feber och lite rinnande näsa. Självklart ställde jag upp och passade den lille sjuklingen. I någon timme verkade han trött och hängig, men sedan blåste hans förkylning all världens väg och han var frisk och full av bus igen.

Några dagar efter så vaknade jag själv upp med snorig näsa och sandpapper i halsen. Såklart hade de där elaka barnbasiluskerna slagit klorna i mig och som ett brev på posten var jag förkyld för första gången på många år.

Under ett ihärdigt nysande och snorande gick jag till bryggan som vanligt. Frisk luft, ett uppiggande bad och hett te – det är bra när man är förkyld.

Så länge man inte har feber och ont i halsen så gör det gott att komma ut i naturen. Inte heller behövde jag riskera att någon annan skulle smittas av allt mitt nysande, för den morgonen mötte jag bara ett ensamt rådjur i en grannes trädgård.

Min vana trogen så spelade jag in en liten filmsnutt åt min dotter i USA när jag var på bryggan. Det var då jag upptäckte att min termometer blåst iväg och låg långt ute på sjön och guppade. Det var bara för mig att slänga av kläderna för andra gången och hoppa i för att simma ut och hämta den.

Efter det gick jag hem och kröp ner i sängen och sov resten av dagen. Barnbasilusker gör man bäst i att sova bort. Och redan dagen efter kände jag mig nästan helt frisk igen.

Den enda sanna glädjen lär ju vara skadeglädje. Hur som helst, om alla mina fadäser den dagen kunde roa min dotter, så bjöd jag henne mer än gärna på det.

Dagens citat:

Livet har mer att erbjuda än att se på när andra lever det.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top