Familj

Hej

Den där dagen då våren kom på riktigt så var det så vackert nere vid sjön i gryningen.

Det var som om naturen bildade en kuliss till filmen Frost. Som om både vinter och vår den där tidiga morgonen enades sida vid sida. Det var så sagolikt vackert.

Att vänta på vår och sommar är lite som att se på en repris där man bara minns slutet. Man kommer ihåg handlingen i stora drag och man vet slutet, men allt det där i mitten är lite som en överraskning.

Men våren kom ju med full kraft och med den alla småkryp. Sniglarna till exempel.

Hemma runt vår trädgård har vi mycket vinbässnäckor. Lite läskiga var de allt, tyckte lille Scott, fast ganska roliga att plocka och ge till mormor ändå.

Dagens citat:

Vi brukar säga att mod är att göra något trots att vi är rädda. Men kanske är det modigaste att lyssna på sig själv och ta sina egna beslut.

Att bära sniglar till sin mormor fast man är lite rädd, det är sannerligen modigt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Hejsan.

När världen en gång blir som vanligt igen efter coronan, då kommer jag nog att sakna det här. Den här lite nertaggade vardagen då allting fick sättas på vänt.

Jag kommer nog att sakna lugnet som restriktionerna har fört med sig. Även om jag själv såklart kan bestämma mig för att inte återgå till det som var, så är det alltid så lätt att påverkas och hänga med i cirkusen.

Jag är född med naturen i blodet, så att fortsätta gå till bryggan och prata med änderna det kommer jag alltid att göra. Eller bara slå mig ner på en stubbe och filosofera en stund i min ensamhet.

Men såklart har jag en längtan efter att kunna umgås lite mer obehindrat med min familj, mina döttrar och våra vänner. Såklart!

För första gången på väldigt länge så träffades vi ute och fikade tillsammans i förra veckan. Det var en solig dag som vi möttes i Ystad. Vi beställde lite lunch för avhämtning och satte oss sedan i en park och njöt av att känna oss lite som vanligt igen. Det var en underbar dag att spara i hjärtat.

Självklart kommer jag att fortsätta med mina härliga bad i sjön. Och att vandra runt här på stigarna runt Gyllebo, det har jag gjort i 20 år, så det kommer jag nog att fortsätta med lite till. Men jag kommer nog att sakna det där speciella lugnet som varit.

Dagens citat:

En dag gick du och dina barndomsvänner ut för att leka för sista gången, och ingen av er insåg det.

Man måste stanna upp och vara tacksam för det man har i detta nu, utan att vi märker det så kommer alltihopa obönhörligen vara ett minne till slut. Både det goda och det onda, allting förändras sakta men säkert. Långsamt är vi ju alltid i förvandling.

Ha en riktigt härlig tisdag.

Kram Annika

Hejsan.

Tänk att det finns en till som jag. En person med samma grundinställning till livet, någon som har samma kärlek till djur och natur och samma lite smått knäppa humor.

När jag vandrar i mörkret genom skogen ner till sjön blir jag alltid extra glad när våra vägar korsas. Min badkompis som jag under vintern delat så många tankar, problem och glädjeämnen med.

Vi njuter båda av ensamheten och stillheten vid vårt vattenhål. De där dyrbara stunderna som blivit som bästa kickstarten att börja dagen med.

Tack min finaste badkompis för alla värdefulla stunder jag fått dela med dig. Tack♥

Efter dessa stärkande morgnar är jag alltid redo att inta mormorsrollen. Det kan tillexempel vara att låta lille Scott dansa på bordet. För såklart, det bästa man har det sätter man ju på bordet.

Dagens citat:

Jag älskar att klä mig i nakenhet, känna luften omsluta min hud. Dansa i stearinljusens virvlar, spegla mig i regndroppar, skratta åt mörkret, lyssna på tystnaden. Njuta av att vara jag. Ingen stör mig, ingen hör mig, jag är fri.

Jag är tacksam, lycklig och hoppfull – vad mer kan man egentligen begära av livet.

Kram Annika

Hejsan.

Ja den gjorde ju det, vintern, den kom tillbaka.

Dagarna efter annandag påsk så höll kylan i sig. Snön låg envist kvar på marken i flera dagar. Åtminstone på de skuggigaste platserna.

Fast det gjorde egentligen inte mig så mycket att det kom snö och kyla igen. Jag hade ju kommit att älska mina kalla bad, så att få några extra vinterbad det fick jag helt enkelt bara se som en bonus.

Jag brukar vara en person som går klädd i mina varma yllekläder långt in på våren. Långkalsonger och tjocka strumpor ska man inte lägga undan för tidigt inte. Jag svettas hellre in våren, än att behöva frysa in den.

Så att lufsa ut i den vackra aprilmorgonen, trots kylan, det gjorde inte så värst mycket. Särskilt inte när gryningen bjöd på en fullständigt magisk soluppgång.

Jag spelade in några filmsnuttar på snapchat åt Andréa, min dotter i USA, innan mina fingrar höll på att frysa till isbitar.

Jag tänkte med glädje på alla brev jag skickat till henne. Jag gladdes så åt att de nu verkar komma fram i en strid ström. Men så fick jag en litet styng av sorg i hjärtat… jag tänkte på hennes systerson som hon inte fått träffa ännu. Att Scott förmodligen kommer att vara två år när de ses för första gången. Fast å andra sidan minns man ändå inte så mycket från sina första barnaår, så för hans del kan det nog kvitta. Man måste se allting från sin ljusaste sida. Alltid!

Dagens citat:

Jag hade älskat ifall man kunde teleportera sig till människor som bor långt borta, så man inte behövde sakna dem så mycket.

Ja tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna så var man på andra sidan Atlanten. Fast då hade det väl varit ett farligt knäppande med fingrarna på folk.

Ha det så gott och kram från mig.

Annika