Familj

Hejsan.

En tidig morgon i förra veckan ändrade himlen skepnad när jag var nere och tog mitt gryningsdopp.

Från söta och småbusiga moln, drogs de ihop på himlen och samlade sig till allt större och heltäckande stormvädersmoln.

Så länge inga kläder eller andra saker blåser ut i sjön, så är det alltid fantastiskt att bada när det är oväder. Aldrig känner man naturen så mycket i blodet som då. Det är en frihet som inte kan liknas med någon annan.

Att det sedan öste ner resten av dagen, det gjorde inte särskilt mycket för nästa morgon var det som att stiga upp till en rentvättad dag.

Men bäst av allt med sådana här rejäla regnväder, det måste ändå vara alla vattenpölar som blir efteråt.

Lyckan i Scotts ögon när han testade sina nya gummistövlar, den lyckan går väl ändå inte att ta miste på. Fast det såklart, det gäller att hålla tungan rätt i mun, så man inte drattar på ändan mitt i gyttjepölen likt en liten lortgris. När mormor sedan säger att det är dags att åka hem, då gäller det att försöka rymma så fort man bara kan i sina klumpiga regnbyxor och gummistövlar.

Dagens citat:

Tänk om det är nog, att du andas och vill. Tänk om det är nog, att du faktiskt finns till. Tänk om det är nog, att du är du. Tänk om det är nog, här och nu.

Vi borde alla vara lite mer ”här och nu” och ta oss tid att finnas till och bara skutta runt i en geggig vattenpöl för en liten stund.

Ha det fint. Kram Annika

Hejsan.

Nu är vi mitt inne i jaktsäsongen och jag är ganska ofta ensam hemma när Stefan är ute och jagar vilda djur i skogen.

Under tiden som han var i Småland och sköt stackars oskylda rådjur, så njöt jag av mina vanliga morgonbad här hemma. Jag har såklart inga invändningar mot just jakten. Jag är ju faktiskt köttätare själv och tänker man på köttet som vi handlar i mataffären så har de stackars djuren haft ett betydligt större lidande än de vilda djur som jagas i skogen.

Som alltid njöt jag av min morgontur i skogen.

Alldeles särskilt mycket njöt jag av att inte behöva laga någon middag när ingen ändå var hemma. Istället körde jag bara upp till Eva på Allé och beställde hennes underbart goda griljerade revben till lunch.

När vinden tilltog och det inte längre var så inbjudande väder ute, då kröp jag mätt och nöjd ner i min säng och unnade mig en lång eftermiddag med en mysig ljudbok i öronen. Sånt kan man göra när ingen annan är hemma.

Men så kom ett litet gäng hit och det blev full rulle i huset. Mitt tvättkorgslock fick ben och det blev bus istället för ljudbokslyssning.

Dagens citat:

Innan du talar, låt dina ord passera tre hinder med frågeställningar: är det sant?, är det nödvändigt?, är det snällt?

Ha det riktigt gott och kram från mig, Annika

Hejsan.

Höstrusket är verkligen här nu, och jag ser så många fördelar med just det.

För det första så tycker jag att det är så obeskrivligt vackert när naturen nu så sakta gör sig redo för sin vintervila. Melankolisk skönhet som man bara vill vara ute i och njuta av.

Bästa springvädret är det också när höstregnet strilar ner. Jag älskar verkligen att springa i regnet och känna hur gyttjan stänker om benen för varje steg. Det liksom bubblar av vild förtjusning i kroppen då. En aning barnsligt, kanske det?! – men motion får jag på kuppen.

Ännu är det varmt och skönt och att pausa joggingturen för en simtur i sjön är särskilt härligt när höstregnet strilar. Även om det såklart kan betyda att det blir ett visst mått av krångel när de dyblöta kläderna ska på igen.

För de i min familj som inte är lika förtjusta i kallbad som jag, så har nu badtunnan i trädgården startats upp. Självklart myser jag gärna även i den och särskilt när någon av mina fina töser hälsar på.

Hösten har så många sköna fördelar som jag bara älskar.

Och jag är alldeles säker på att även Moder Jord tackar och tar emot det här höstrusket som hör årstiden till.

Dagens citat:

Hej dagen! Du verkar lite mörk och dyster. Jag finns här för dig. Allt kommer bli bra.

~Peter Svärdsmyr~

Hoppas att just du också kan njuta av höstrusket.

Kram Annika

Hejsan.

När man har ett barnbarn på besök då duger det inte att ligga för ankare inte.

Trots att jag kände mig både knäsvag och en smula yr i hjärnkontoret, så kunde det inte hjälpas, när Scott kom så var det bara att bita ihop och hänga med på hans önskemål. ”Åka vagn”, beordrade han bestämt när frukosten var avklarad.

Som tur var, så var Moffar Ginko hemma och kunde följa med oss. När jag plockade fram höstens nya sköna ”Skrota-hemma-i-Gyllebo-jackor” som jag köpt på Engelson, så utropade Scott ett högt woooowww!, när han förstod att vi alla tre skulle vara på pricken likadana. Så med känslan av att vara ett gäng löjligstämplade husvagnsägare så  gav vi oss ut i det underbara höstvädret.

Efter att vi stannat och pratat en stund med grannens katt fortsatte vi ner till båtbryggan.

Vid badplatsen sjönk jag själv ner på en av bänkarna. Med svaga ben och en rännil svett som letade sig nerför min rygg njöt jag av en god stund i solen.

Badankorna kom sättande nästan med en gång och verkade överlyckliga över att någon kanske hade något gott med sig åt dem.

Det sägs ju att man ska undvika att mata dem med bröd, som lär vara för näringsfattig kost för änder. Fast nästa gång kan vi nog ändå ta med oss någon liten brödskalk, lite havregryn och sallad. Huvudsaken är att det inte blir någon vana. Åtminstone har jag läst det på Google.

Vi längtar tills nästa gång, både vi och ankorna, tror jag.

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Haha, och självklart inser jag att Scott inte kommer att tycka att det är fullt lika kul med likadana jackor som mormor och morfar då han fyller 15 år. Men det är då det. Var tid har sitt.

Kram Annika

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika