Österlen

Man blir så glad

Hejsan.

Alltså, tänk vad lite strålar från en sol kan göra för vårt välbefinnande.

I går när jag och hundarna strövade runt sjön fick vi alla tre lite sol på våra bleka näsor.

Det var nästan så det kändes lite vår i luften. Vattnet i bäcken hoppade och porlade i en vild dans. Av den gångna veckans regnande syntes ännu en hel del spår i form av stora vattenpölar i den mjuka grusvägen.

Man blir så glad så fort solen kikar fram. Och man blir så glad så fort en liten solstråle kommer på besök… en solstråle i form av ett älskat barnbarn.

Dagens citat:

Tiden den går, livet är så kort. Allt för kort för att gömmas bort. Så gör det du vill och blomma ut. Njut av din spegelbild, vår tid är nu.

// Marie Fredriksson

Ha en riktigt fin lördag. Kram Annika

Teknikens under.

Hejsan.

Jag är tillbaka igen. Med en sprillans ny hårddisk tar jag mig an livet igen.

Det här datorbytet har jag förstås inte fixat på egen hand. Nej, jag har fått hjälp av Österlens bästa killar. Grabbarna på IT-Syd!

Nix, jag är inte sponsrad eller så, jag är bara så tacksam för att de här pågarna finns att anlita. Ja, jag är helt enkelt bara en helt vanlig nöjd kund. Och enligt mitt sätt att se på saker och ting så borde vi vara bättre på att berätta när vi är nöjda!

Kameraobjektivet som for i backen, det är en helt annan historia. Det kommer däremot att bli en rysligt dyr historia. Canon har lämnat mig ett prisförslag, femsiffrigt…. Jaja… livet går vidare och jag bjuder er på bilder från en härlig vandring vid Forsemölla.

Det viktigaste i livet är att få ha hälsan och att få träffa sina nära och kära ibland Att tillsammans med en dotter och ett barnbarn få göra slut på alla julgotter en helt vanlig  kväll i januari, det är bland det härligaste som finns. Ja, det finns så mycket att vara tacksam för, det gäller helt enkelt att fokusera på det.

Dagens citat:

Di e de bästa som hänt sin di skivade bröed kumm…

//Filip på IT Syd i Simrishamn

Ja, han har nog rätt, min nya hårddisk sköter sig än så länge klanderfritt.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

Man måste säga gäss till livet.

Hejsan.

Även om det är regnigt och grått dagarna i ända nu, så måste man säga yes, yes, yes … gäss till livet.

Man  måste se ljuset i tunneln och härda ut.

Jag är så tacksam att mina små hundar är lika förtjust i stormiga och regniga skogsvandringar som jag själv är.

Det är förstås inte något  vackert fotoväder just nu. Men å andra sidan har jag klantat till det för mig och slagit sönder mitt finast objektiv. Om jag nu ska se det hela från den ljusa sidan, så var det bästa tiden på året för sådana klumpigheter.

Man får försöka skratta och vara glad så mycket det bara går. Leif gås on.

Dagens citat:

Även om yttre omständigheter kan vara svåra, så är nyckeln till lycka hur vårt sinne svarar på dem.

Ha en härlig söndag alla fina och kram från mig.

Annika

 

En sjö, en Emmy och två hundar.

Hejsan.

Det kunde nästan inte bli en bättre dag för mig. Jag njöt av att solen försökte kika fram, jag njöt av att ha en hel dag tillsammans med min dotter och jag njöt av mina två ”lurvtussar.”

Trots att det var ganska kallt och temperaturen låg strax under nollan, så tyckte jag mig kunna höra att fåglarnas sång förändrats. Kunde det vara så att även de sett i kalendern att vi går mot ljusare tider nu?

Såklart behöver fåglarna inga kalendrar för att veta att dagarna blir några minuter längre för varje dag som går nu.

Men jag behöver almanackor. Kalendrar där jag kan räkna ner dagarna tills allt roligt som ska ske. Små inplanerade resor, viktigheter och annat som inte får glömmas bort.

Och där längst bak i min nya 2020-års kalender finns ett stort viktigt kryss. Det är då vi ska ut på tur igen – jag, Emmy och några hundar. En sjö, en Emmy och två hundar…. eller kanske tre…

Dagens citat:

Det finns saker vi aldrig kommer glömma, det finns känslor som alltid kommer att leva i oss. Det finns minnen som får oss att le och det kommer att finnas andra som gör att vi fäller en tår. Det finns människor, så viktiga, att vi alltid kommer att bära dem i den lilla platsen som kallas hjärtat.

Ha en riktigt härlig fredag och kram från mig.

Annika

 

Busiga på stranden.

Hejsan.

Om man är alldeles ensam på en sandstrand och solen plötsligt kikar fram, då är det som om man får lite lätt kolsyra i blodet. Man blir liksom lite rusiga av både bus och lycka.

Precis så var det den där tidiga morgonen då vi vandrade på Rörums strand. Stefan ”kastade smörgås” och hundarna sprang som små yrbollar fram och tillbaka.

Själv kände jag mig uppfylld av en hoppfull känsla och ville mest sitta med näsan mot solen och höra vågskvalpet i öronen.

Småhundarna susade glada runt i en vild upptäcksfärd. Nattens mordgåta la de ingen större vikt vid. En kort inspektion av ”offret” innan de rusade vidare i ett barnsligt lyckorus.

Dagens citat:

Öppna ditt hjärta, flyg högt och lita på att himlen håller dig.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Himmel och hav.

Hejsan.

En dag i juletid när vi var vid havet och vandrade, visade sig himlen så fantastiskt vacker. Det var som om de skira molnslöjorna, för en kort stund, formade sig som en strålande sol i horisonten.

Jag, Stefan och småhundarna vandrade från Vik bort mot Tjörnedala naturreservat.

På sandstranden kopplade vi lös Molly och Lykke som rusiga av lycka for runt som två dunbollar i vattenbrynet.

Dagen vaknade alltmer och vi mötte många morgonpigga människor på vår runda.

Stefans stelopererade fot fick bestämma när det var dags för oss att vända åter mot bilen.

Hemma i Gyllebo väntade en liten mysig kille på lite mormorsgos.

Dagens citat:

Vad vill du fylla resten av ditt liv med? När du har svaret på den frågan så gör det. Bara gör det.

Stor kram från mig.

Annika

Årets första dag.

Hejsan.

Årets första dag såg ut att bli sådär grå och dyster som vi vant oss vid här på Österlen. Fast vi tänkte trotsa vädret, jag Stefan och hundarna. Så fort dagen började gry och det ljusnade så gav vi oss ner till havet.

Vi stannade bilen vid Knäbäckshusens parkering, Istället för att gå nerför trapporna direkt  till havet, valde vi den lilla stigen uppe i skogen som leder söderut.

I behagligt nyårstempo vandrade vi förbi de små stugor som ligger där i kanten ut mot havet.

När vi kom fram till den vackra vägen med björkallén, var det dags att vända av på stigen ner mot havet.

Precis vid utloppet av vad jag tror är Rörums södra å, kom vi ner på stranden. Platsen där är så väldigt vacker.

Platsen är fylld med sjöslipade stenar och i skogskanten finns en underbar grillplats. Där är så himla vackert.

Plötsligt skingrade sig de gråa molnen på himlen och solen kikade fram. Min första dag på året kunde inte ha börjat så mycket bättre.

Dagens citat:

Man kan inte gå tillbaka och ändra hur det började, men man kan börja om på nytt och ändra hur det slutar.

Ha en riktigt fin dag och kram  från mig.

Annika

Terrängvandring med barnbarn.

Hejsan.

Som ni nog alla vet så älskar jag att vandra i naturen här på Österlen.

För det mesta är jag ute och vandrar alldeles ensam. Eller egentligen inte helt ensam, för jag har ofta mina småhundar med som sällskap. Inget dåligt sällskap alls måste jag säga.

Nu när jag blivit mormor så har jag fått ett annat sorts sällskap också ibland. En liten sovande bebis i en barnvagn.

Nu grunnar jag lite på hur man ska göra vagnen lite mer terränggående. För visst tror jag väl att lille Scott vill hänga med sin mormor ut i naturen på riktiga äventyr framöver. Larvband som på en bandvagn vore förträffligt.

En tur i nationalparken gick förstås alldeles utmärkt bra med vanlig barnvagn. Även om det skumpande en hel del, så tycktes det bara vara behagligt för den sovande lille gossen.

Och att jag för dagen var klädd så jag matchade barnvagnen var helt och hållet en slump. Fast i den grå dimman blev det som en glad färgbomb. Inte alls sådär diskret kamouflerat som jag brukar klä mig.

Dagens citat:

Bästa sättet att göra barn snälla är att göra dem lyckliga.

Ha en härlig dag och kram.

Annika

(fotona där jag själv är med, är knäppta av min dotter Amanda)

Trevlig tradition på nyårsafton.

Hejsan.

Tipspromenad och korvgrillning är väl en underbar tradition att ägna sig åt på årets sista dag.

Det var i fjor som Kiviks byalag startade med den här härliga sammankomsten. Och eftersom det upprepade sig igen den här nyårsafton så tycker jag bestämt att det kan kallas för en tradition.

Solen strålade från en klarblå himmel. Med korv och dricka i en kylväska vandrade vi bort till Kiviks bastu.

Vi startade med den förberedda tipspromenaden. I strandkanten sprang glada barn omkring och lekte.

Både hav och himmel hade den härligaste blåa nyansen. Även om det var lite kyligt i vinden så njöt vi av den mysiga promenaden genom Kiviks gamla gränder.

Vi passerade Piraten, där han för dagen höll en vacker blomsterbukett i handen.

Tillbaka vid bastuklubbens lilla stuga var det dags för korvgrillning och de rätta svaren på tipsrundan.

Ingen fin nyårsmiddag slår smaken av en välgrillad korv vid havet. Jag och Stefan avslutade den mysiga stunden med en tur ut på piren.

Sista dagen på år 2019 kunde nog inte bli mycket härligare här på Österlen.

Dagens citat:

Den mest värdefulla platsen att få vara på i hela världen är i någons tankar, i någons böner och i någons hjärta.

Kram Annika

Best nine.

Gomorron.

Hej och gomorron år 2020. Hoppas att ni alla mår gott!

På instagram är det populärt att summera det gånga året, genom att lägga ut en ”best nine”. Alltså ett collage av de nio mest gillade bilderna under året.

Jag tänkte göra en ”best nine” här på bloggen och börjar bakifrån.

Nummer 9.

Bilden är på den där vackra järnvägsövergången som man passerar då man kör från Gylleboskogen till Älmhult, skogen vid Sankt Olof. Det var i mitten av maj månad och skogen stod som vackrast i sin limegröna skrud.

Bild nummer 8.

Bilden är tagen uppe på Stenhuvuds norra huvud. Det var i oktober månad som jag vandrade uppför berget för att njuta en stund av den friska luften och av naturens skönhet. Utsikten däruppe var magnifik. Jag mådde inte särskilt bra vid det tillfället, så för mig själv finns många känslor i just den bilden.

Bild nummer 7.

Bilden på finaste Amanda och mitt första barnbarn Scott. När alla höstlöven täckte gräsmattan i min trädgård förevigade jag dem tillsammans. Lite spontant en morgon då de sovit över hemma hos oss åkte kameran fram. En smula förargat konstaterade Amanda att hon glömt att torka bort munsårssalvan i sin ena mungipa. Små detaljer som i mina ögon gör bilderna levande och än mer värdefulla.

Bild nummer 6.

Bilden på mina och Johnnys spår i sanden. Fotot är taget den där morgonen då jag och Johnny för allra sista gången vandrade tillsammans vid havet. Våra spår som går tätt tillsammans är för länge sedan bortspolade av havet, men i minnet finns de djupt inristade, för alltid.

Bild nummer 5.

Fotot är taget i Komstad, på väg hem från något som jag inte längre minns. Vädret var varmt och kvalmigt och åskan hängde i luften. Jag var bara tvungen att stanna bilen och föreviga den vackra vy som låg framför mina ögon.

Bild nummer 4.

Fotot är taget på Brösarps norra backar. Det var en kväll som jag och två av mina döttrar var ute en sväng med kameran. Jag ville föreviga Amandas lilla söta gravidmage. Tjejerna var uppspelta och busiga den där sommarkvällen. Som en vildvittra sprang Amanda långt bort över den blommande ljungen. Bilden jag knäppte i farten blev så vacker, fast man inte ser den lilla kulan hon gömmer under spetsklänningen.

Bild nummer 3

Fotot är taget vid Rörums strand, nedanför Knäbäckshusen. Jag och hunden Johnny vandrade en kväll bort mot Stenshuvud. När vi återvände hade ett vackert moln formats på himmeln. Jag knäppte min bild, men konstaterade krasst att det inte gick att jämföra med verklighetens skönhet. Den kvällen var helt enkelt magisk.

Bild nummer 2.

Min dotter Amanda med sin gravidkula. Jag minns att vi spontant bestämde att vi skulle ta några bilder här hemma i trädgården. Kanske tjatade jag. Förmodligen gjorde jag det. Bilden blev precis som jag ville. Trolsk, enkel och lite mystisk.

Bild nummer 1.

För mindre än en vecka sedan la jag upp den här bilden. Fotot är taget en väldigt tidig morgon vid Mandelmanns ensamma träd. Jag minns att det var beckmörkt och jag var glad över att jag tagit pannlampan med mig. Med Johnny vid min sida var jag alltid trygg i mörkret. Länge satt vi vid trädet tillsammans och såg dagen gry. Bara han och jag. Den stunden har jag sparad långt in i mitt hjärta. Siluetten av trädet, Johnny och den gryende dagen kom att bli min mest gillade bild någonsin.

Så tack för alla era ”gilla”.

Dagens citat:

Vi vet så lite om andra och vilka vägar vi vandrat. Låt oss vara ödmjuka mot varandra.

Nu önskar jag Er alla ett riktigt bra år 2020. Var rädda om er.

Kram Annika

 

Scroll to Top