Österlen

Extra Allt!

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / 18 augusti, 2019 / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det var en helg, då det mer liknade höst än sommar här på Österlen. En alldeles extra grå, regnig lördag i augusti. Då kom en stjärna och lyste upp i stället. En sprudlande, underbar artist i form av fantastiska Marianne Mörck.

Med våra vänner startade vi lördagskvällen med att gå ut och äta i Simrishamn. Storgatan låg nästan helt öde och tom.

Det kändes nästan som ett trolleri att en liten stad kan förändras så totalt på knappt två veckor. Från fullsmockad till öde och tom. Nåväl, vi var här och livade upp en smula.

Sedan bar vår färd till Skillinge Teater, som ju såklart ligger i just Skillinge.

Skillinge Teater ligger mittemot den vinglösa lilla möllan, som är omgärdad av en underbar trädgård.

De gamla ladorna som byggts om till en charmig teater med restaurang, olika scener och vinbar, sjöd av liv den här kvällen. Alla var ditkomna för att uppleva Marianne Mörcks föreställning ”Extra Allt”! Och nog var det just det – precis allt man kunde önska sig.

Som alltid bjöd hon på hela sig själv. Vacker, strålande och underbar stod hon på scenen tillsammans med en stor orkester och en sångkör från Löderup. Hon är en fantastisk artist och jag njöt för fullt av den här kvällen på Skillinge Teater. Tack!♥

Dagens citat:

Människor utan humor har jag svårt att ta på allvar.

 

De där orden lär Tage Danielsson ha myntat en gång. Nog ligger det en gnutta sanningen i dem. I varje skämt finns en liten strimma sanning, en sanning som berör. Och Marianne Mörck hon berör, samtidigt som man skrattar så tårarna rinner!

Kram Annika

 

Ljunghedarna vid Brösarps norra backar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 21 augusti, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan

I våras bjöd naturen oss på ovanligt sparsamt med vitsippor. Nu är det lite som om Moder Jord ber om ursäkt för sin snålhet och gottgör oss alla med en alldeles översvallande explosion av ljung istället.

Uppe på Brösarps norra backar fullkomligt glödde heden i kvällssolen. Såklart var jag och mina döttrar tvungna att stanna till och knäppa lite bilder där.

Mina flickor fotograferade glatt varandra och sprang runt i backarna. Själv sjönk jag behagligt ner i den mjuka ljungen.

Mina tankar gick till de gånger på vintern som vi varit här och åkt pulka med skolan. Härliga barndomsminnen. Kanske är det naturens sätt, att nu förutspå en snörik vargavinter. Mycket rönnbär och rikligt med ljung lär betyda att det kommer att bli en sträng vinter.

Mitt bland ljungen stod ett duvblått gammalt badkar som skulle agera vattenhål åt betesdjuren i backarna. Man skulle nästan kunna tro att någon medvetet valt färgen för att matcha med den vackra kvällshimmeln.

I smyg tog jag några extra bilder på mina söta tjejer innan vi susade vidare i den härliga augustikvällen.

Dagens citat:

Jag frågade en gång en gammal man; vad är viktigast i livet; att älska eller att bli älskad? Han svarade mig; vad är viktigast för en fågel; den vänstra vingen eller den högra?

Må gott och passa på att njuta av den fantastiska naturen.

Kram Annika

(alla foto här är som vanligt tagna av mig själv, utom de där jag själv är med. De har min dotter Emmy Henriksson så proffsigt knäppt)

 

Ett kyligt regn.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 21 augusti, 2019 / , / 1 minute of reading

Hej hej

Efter en varm sommar med korta byxor och bara ben, kom så den där morgonen då det var dags att återigen rota fram långbyxorna.

Under natten hade det fallet ett kyligt regn och skogen kändes ännu kall och fuktig tidigt på morgonen.

Min älskade Johnnyhund tycktes älska den svalare väderleken och var som unghund på nytt.

Även skogens egna invånare verkade piggare och mer tillfreds med den svalare och syrerika morgonen.

Jag la märke till de nya borden som höll på att byggas vid de små rastplatserna runt sjön. Alldeles nya väldoftande ekplank låg tillsågade och klara och bara väntade på att arbetet skulle fortsätta.

Jag älskar den här tiden i skogen. Och precis som på beställning kikade solen fram efter ett tag och jag var tvungen att lätta lite på mina kläder.

Dagens citat:

Lev ditt liv och glöm din ålder.

Kram Annika

Solrosornas tid.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 15 augusti, 2019 / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Äntligen är tiden kommen för min älsklingsblomma. Den stoltaste av dem alla. Solrosen.

Liksom i fjor har jag en egen liten odling här hemma i trädgården.

Fast ännu har mina egna solrosor inte kommit så långt i blomningen. Istället gav jag och mina döttrar oss ut på ”solrossjälvplockning”. En kväll för någon vecka sedan körde vi till Fågeltofta, där det fanns ett helt fält med lysande gula solar.

 

Att man verkligen blev glad av de här blommorna, det kändes ju i hela kroppen.

En underbar kväll på Österlen.

Dagens citat:

En dag i taget, det räcker. Vänd dig inte om och sörj det förflutna, för det är borta.

Och nu är det solrosornas tid, och det är ju bara så underbart!

Kram Annika

En svag doft av höst.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 19 augusti, 2019 / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är ännu bara augusti och jag är väldigt noga med att tänka på att det faktiskt ännu är sommar. Sensommar förvisso, men en riktigt sommarmånad utan tvekan.

Men precis som man i mars kan känna doften av en annalkande vår, så har den där första tunga doften av höst kunnat skönjas i luften.

En tung doft av jord, torkat hö och kobajs ligger över vårt kära Österlen. Det känns att den snart är på väg nu – den härliga hösten.

En ensam amiralfjäril vilade trött ut på ett änglablad. Kanske har sommaren varit tuff för den. I min trädgård har sensommarens blommor nu slagit ut i full prakt.

I mitt orangeri ser det skräpigt ut på golvet. Ingen har haft tid att sopa undan alla torra blad som sommarens praktblomning har fört med sig. Det gör inget, den tiden tar jag mig nu istället.

Nu när vardagsrutinerna är här igen och livet går in i ett lugnare tempo, då finns tiden för småpyssel och avkoppling…. hoppas jag i alla fall …

Dagens citat:

Den vanligaste förfalskningen – att förfallska sig själv.

I naturen när livet stillar sig en smula, då hittar man lättare sitt sanna jag.

Kram Annika

Det börjar sakta in.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 18 augusti, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Österlen har mjukt tagit tag i handbromsen och börjat sakta in. Åtminstone kändes det så förra helgen.

Den kvällen då jag vimmelkantig av trötthet steg av bilen på torget i Kivik, märkte jag hur lugnet liksom börjat lägga sig över vår byggd.

Veckan då jag planerat in min egen ledighet,  blev det inte alls som jag tänkt mig. En stor oväntad arbetsuppgift lades på mina axlar, och en hel lördag satt jag djupt försjunken vid mitt skrivbord.

-älskling, nu håller du kväll, så bjuder jag på middag, sa Stefan när jag suttit pall hela dagen.

Ett av mina absoluta favoritställen här på Österlen är ”Eva på Torget”. Underbara Eva och Åke, och deras fantastiska mat.

Den här kvällen var luften kvav och lugn, så vi valde en plats utomhus. Egentligen spelade det ingen roll vilken maträtt jag hade valt, allt hos Eva är precis lika gott. Det blev i alla fall en burgare och en tjeckisk fyllig öl som smakade himmelskt.

Jag kunde känna hur lugnet kom  krypande.

Efter att ha betalat för vår mat och tackat för oss, gav vi oss av nerför backen mot hamnen. Små söta vågor skummade vitt och rullade in mot ”svarte sten”.

En stund satt vi sedan där vid strandkanten vid Vitemölle och andades in lugnet och friden. Jag hade kommit halvvägs med det digra arbetet på mitt kontor, den vetskapen gav mig ett lugn och en tillfredsställelse.

För mig är det ofta inte jobb och arbetsuppgifter som tynger, utan att ha dem väntande på mina axlar. Livet har lärt mig att jag mår bäst av att ta tag i saker direkt. Ju mindre tid behöver jag liksom ha jobbet hängande över mig.

Dagens citat:

Kan vi inte bara sluta skryta om vem som har mest att göra?

Istället för att ständigt berätta hur mycket vi alla har att göra … vi arbetar, vi städar, tvättar och gnor, så borde vi istället berätta för varandra hur vi hittar lugnet, hur vi tar tillvara de små stunder som stärker. Hur vi bäst hittar den avkopplande sinnesfriden. Jag tror att det man fokuserar på, det blir det stora i livet.

Lite svamliga tankar från mig.

Annika

 

Ensam löpare.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Träning / Av / 16 augusti, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Gomorron.

Jag älskar att börja min dag med en ensam löprunda i skogen. En stilla tur på stigarna runt den gamla sjön.

Förut hade jag alltid min svarta Johnnyhund med vid min sida. Nu på ålderns höst så har han låtit mig förstå, att ska han med så ska vi göra roligare saker än och bara springa. När mina joggingskorna snöras på så vänder han bara lugnt om och kurar ihop sig i sin korg istället.

Att hitta rörelseglädjen och utmana sig själv är en skön känsla. De allra flesta klarar av någon form av rörelse. Om det så bara en tur med rullatorn, så gör det till en vana och hitta på en utmaning som är möjlig att klara.

Efter den lilla triathlontävlingen här i Gyllebo, så  föddes en tanke i min hjärna. En liten plan om att kanske delta nästa år. Hur svårt skulle det vara att cykla de där två milen på min tantcykel egentligen?

Sagt och gjort… jag hoppade upp på den gamla cykeln för att testa. Jag trampade ut i skogen med en enkel karta i nypan. Med en cykelkorg som skramlade öronbedövande susade jag nerför den första tvättbrädsliknande backen. De två enstaka växlarna bråkade en smula, men framåt gick det.

Ja, att cykla de där två milen var egentligen inte särskilt svårt. Det jobbiga kommer väl när man ska blanda in simning och löpning också…

Bäst är ändå en stilla löprunda, ensam i skogen.

Om två veckor är det dags för tjejmilen igen. Min ischias plågar mig ännu, men när väl nummerlappen sitter fastnålad på tröjan tjocknar pannbenet. Det bara är så! Hoppas just ni hittar utmaningen som passar i era liv och för just Er och era förutsättningar.

 

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Jag fokuserar på allt det som jag faktiskt klarar av, istället för det som inte går. Det är inte så svårt att komma igång med träningen, det handlar mer om att aldrig sluta när det kommer motgånger.

Kram Annika

Den blå elefanten.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 10 augusti, 2019 / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nej nej … det är inte jag som är den blå elefanten inte…. även om man kanske skulle kunna tro det ibland … Nej, det är Marias lilla café som flyttat ut till Hagestad.

Ett stenkast från Karl-Fredrik på Eklaholm har hon nu slagit ner sina bopålar och vi är såklart många som saknar henne i Gärsnäs.

Men där, utmed Österlenvägen, finns hon nu. Dit har hon flyttat sin underbara inredningsbutik Reunionen home & friends.

Förutom blå elefanter, café och inredningssaker, så har hon de ljuvligaste kläder man kan tänka sig. Svala linneplagg och varma gosiga hösttröjer är bara några exempel på vad man kan hitta där på ovanvåningen i den vackra skånegården.

Jag har sedan många år varit stormförtjust i hennes egna doftljus. Bästa doftljus som finns tycker jag.

En dag då jag hade vägarna förbi och ville passa på att fynda på klädrean så unnade jag mig en god kopp kaffe och en lyxig räkmacka från Blå Elefanten.

Länge satt jag sedan och njöt av mitt kaffe i den ljumma Österlenvinden.

I en papperspåse vid min sida, låg ett riktigt reafynd. Halva priset på en vacker skjorta kan ju ingen säga nej till. Mitt kvitto flög förstås all världens väg ut över det gula fältet. Fast på äkta Österlenvis sprang en herre genast iväg på jakt efter det åt mig. Gentlemän finns det minsann gott om här i vår lilla krok av Skåne. Tack du okände herre.

Nej, det här inlägget är varken sponsrat eller på något annat sätt betalt. Inga av mina inlägg är något jag tjänar pengar på. De är helt enkelt bara Österlentips från mitt eget klappande hjärta. Så håll till godo, kanske är det tips som passar just dig…

Dagens citat:

Vi ser inte saker så som de är, vi ser saker så som vi är.

Kram Annika

(iklädd härlig linneskjorta från Reunionen Home.)

Den ofrivillige guiden.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 14 augusti, 2019 / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

En kväll ringde telefonen hemma hos mig, och en vän fanns i andra ändan av linjen. Hon undrade om inte jag ville guida dem en kväll här på Österlen.

Självklart ville jag det!

När man ska ordna guidade turer, så hör det väl ändå till att man efteråt bjuder på en ”go äbblakaga” i sin trädgård. Alltså for jag ut för att jaga de första svenska äpplena. Gröna butiken hos Orelinds var mitt första ställe att leta på.

Tyvärr fanns där inga äpplen ännu… men kolla alltså … så underbara agapanthus.

Snopet tänkte jag på min egen stolthet där hemma. En något mindre Afrikas blå lilja. Fast alla har vi varit små… Underbara är de i vilket fall som helst.

Mina dotter skrattade lite åt mig när jag gjorde mig redo för att åka iväg på sightseeingturen.

-det ska bli kul, förkunnade jag, där har jag aldrig själv varit…

Det mina vänner ville se var den flyttade byn Knäbäck. De 19 små husen som byggmästare Liljedahl på 50-talet rev och flyttade 2 mil söderut till sin nuvarande plats.

Såklart känner jag mycket väl till både byggmästare Liljedahl och historien om Knäbäck. De små byar som fick rivas för att militären behövde ett större skjutfält. Trots det har jag aldrig själv vandrat in bland de här små husen och sett dem med egna ögon från det här hållet.

Eftersom priset på de flyttade husen blev alltför högt, kunde människorna att inte flytta med, utan fick bosätta sig på andra ställen. Istället blev den här lilla byn, Österlens första sommarby.

Vi avslutade med ett besök i lilla kapellet och såklart en stund vid havet.

Sedan var det dags för en slurk kaffe hemma i vår trädgård.

Och såklart hade jag fått tag på svenska äpplen.

En guidad tur, årets första äppelkaka i sällskap av härliga vänner, ja det kan inte bli så mycket bättre än så.

Dagens citat:

En människa som är framgångsrik, kunnig och uppskattad kan lätt utses till syndabock. Det stavas avundsjuka.

Om flytten av de gamla husen har jag hört både negativa och positiva röster. Såklart är det så, för ingenting är antingen svart eller vitt. Onda saker för alltid något litet gott med sig. Jag själv väljer att se det positiva i hela historien. Nu finns den unika naturen vid skjutfältet, som annars förmodligen varit skog och hus istället.

Ha det gott och kram

Annika

Åskan hängde i luften.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 13 augusti, 2019 / , / 2 minutes of reading

Hej hej

En kväll på vår semester hade vi ett ärende i Skillinge. På vår väg dit var jag bara tvungen att stanna och fotografera det roliga lilla moln som såg ut att vaka över den danska ön Bornholm. Vid gynnsamt väder kan man se bort till danskarna på den lilla ön. När det på hösten är ”Österlen Lyser” så brukar man samlas på bådas sidor av havet och blinka med ljus mot varandra. En rolig tradition som förgyller i höstmörkret.

När vårt  ärende var klart i Skillinge, så passade vi på att besöka Skillinge Hamnkrog. Efter att ha slumrat lite grann förra sommaren, så hade krogen i år åter slagit upp sina portar.

Tänk så mycket det gör för en liten by att det finns en krog att gå till. Under tiden som vi satt där och åt och drack gott, kom det massor av glada Skillingebor som jag kände igen från min tid i bygghandeln.

Länge och väl satt vi sedan där på uteserveringen och njöt av vår goda mat. Jag av min fisk och Stefan av sin rejäla oxbit. Långt borta i norr kunde jag se hur det lilla söta ”Bornholmsmolnet” liksom hade börjat  att växa till sig och mörknat.

När vi sedan styrde kosan hemåt mot vårt kära Gyllebo igen så var det lilla molnet bort. Istället var det lite mer helmulet över havet. Över Komstad drog ett åskoväder in och skapade som den vackraste tavla.

Naturens färger gick i djupt sammetsblått och guld, rena kungafärgerna. Återigen var jag bara tvungen att stanna bilen och föreviga moder jords konstverk. Overkligt vackert!

Dagens citat:

Oavsett hur bra eller dålig en situation är, så kommer den att förändras. Det är det enda du kan vara säker på.

Tack ni som kikar in här på min blogg. Jag har inte längre den blekaste aning om hur många ni läsare är, men det är egentligen oväsentligt. Ni som är här, ni är så välkomna.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Scroll to Top