Österlen

Höstfärgerna smyger på.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 24 september, 2021 / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Redan kan man ana hur höstfärgerna smyger på och naturen är på väg att skifta kostym.

Vid badplatsen satt ett hurtigt gäng morgonbadare en tidig morgon när jag kom. Vi skrattade lite grann åt vår språkförbistring när de svarade på min fråga var de kom ifrån. Orten Komstad har inte riktigt samma uttal på skånska som på stockholmska kan jag tala om. Om jag säga Komstad med ett o som hörs som kort u (ungefär som i ordet rumpa), så var deras o mera som ett å, i likhet med ordet komplicerat. Och nog är språk just det, komplicerat!

Det är roligt med dialekter tycker jag, och vinkade glatt på gänget när de druckit upp sin varma dryck efter morgonbadet. Även om de inte riktigt kunde uttala platsen de bor på, så var de faktiskt jättegulliga. Och jag är övertygad om att får de bara bo här tillräckligt länge så får det nog kläm på det ”rätta” uttalet 😉

Morgonen var frisk och härlig. Och som alltid i september så är det som att Österlens turister sakta byts ut mot gäss. I takt med att vår lilla hörna av världen blir alltmer tom på semesterfirare så ökar antalet skränande fjäderfän i vår lilla sjön.

Nu kan jag kanske uppfattas som en lite elak typ, men det ”vettisjutton” om jag inte ibland tycker att det är skönare med gässen.

Några andra som också hittat till våra kvarter nu, det är familjen Gris. Vilda grisar har länge funnits i Gyllebo, men nu har de hittat ända till Dodevägen minsann. Jag tror att det är mer än tio år sedan som jag senast hörde det grymta utanför husknuten hos oss. Jag tackar nu ödmjukast för den höstplöjningen.

Dagens citat:

Vi kan ha all kunskap i världen, men det betyder ingenting utan visdomen att veta vad vi ska göra med den.

Med vänlighet och humor så spelar det inte alls någon roll om man inte alltid pratar samma dialekt eller språk.

Kram Annika

Nåck en gåsaskit.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / 23 september, 2021 / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det gick flera dagar som jag inte kunde ta mig ut på min vanliga morgontur, och jösses vad jag saknade det.

För även om magen stillade sig ganska fort igen så var både kropp och knopp i segt skick. Stefan, som inte alls mått dåligt, och inte heller tror på min teori om maginfluensa, säger istället att jag blivit krasslig av alla baden i sjön.

-tssss, du har nåck fåd en gåsaskit i mungen, sa han spydigt och utan tillstymmelse till medlidande.

Oavsett vad Stefan säger eller tror, så var det precis tvärt om. Morgonen då jag äntligen var tillbaka på bryggan och tog mitt vanliga morgondopp, då mådde jag som en prinsessa igen.

När jag plaskat runt i det 15 gradiga vattnet, druckit mitt ingefärste och sett solen stiga upp så tackade jag min gamla brygga och mig själv för den här morgonen.

Eftersom jag kände mig ganska stark igen så valde jag att ta ridstigen hemåt. Träden såg nästan lika gröna och frodiga ut som om det vore en försommarmorgon.

Det fuktiga vädret hade gjort att skogen var full av allehanda svampar. Förmodligen varken ätbara eller goda. Men väldigt vackra, och några av dem nog giftigare än en förrädisk gåsaskit skulle jag tro.

Att planera för middag när man varit dålig är inte alltid det lättaste, men lite enkla sillamackor smakar nästan alltid gott, så det fick det bli till kvällsmat.

Sedan var det dags för ny skrattfest hemma hos oss, då det var min tur att välja nya glasögon.

-men mamma, de ser ju nästan likadana ut allihopa, sa Emmy skrattande. Och just det hade hon faktiskt lite rätt i.

Familjen var trots allt väldigt hjälpsamma och röstade allihopa. Ett par blåa fick det bli, och det verkade lilla Lykke helt nöjd med, som inte alls skrattade eller drog på smilbanden, hon tittade bara  kärleksfullt på mig som alltid.

Dagens citat:

Varje dag är en ny början. Ta ett djupt andetag, le och börja om från början.

Ha en härlig fredag och kram från mig

Annika

Ankorna och en svag mormor.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / 22 september, 2021 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man har ett barnbarn på besök då duger det inte att ligga för ankare inte.

Trots att jag kände mig både knäsvag och en smula yr i hjärnkontoret, så kunde det inte hjälpas, när Scott kom så var det bara att bita ihop och hänga med på hans önskemål. ”Åka vagn”, beordrade han bestämt när frukosten var avklarad.

Som tur var, så var Moffar Ginko hemma och kunde följa med oss. När jag plockade fram höstens nya sköna ”Skrota-hemma-i-Gyllebo-jackor” som jag köpt på Engelson, så utropade Scott ett högt woooowww!, när han förstod att vi alla tre skulle vara på pricken likadana. Så med känslan av att vara ett gäng löjligstämplade husvagnsägare så  gav vi oss ut i det underbara höstvädret.

Efter att vi stannat och pratat en stund med grannens katt fortsatte vi ner till båtbryggan.

Vid badplatsen sjönk jag själv ner på en av bänkarna. Med svaga ben och en rännil svett som letade sig nerför min rygg njöt jag av en god stund i solen.

Badankorna kom sättande nästan med en gång och verkade överlyckliga över att någon kanske hade något gott med sig åt dem.

Det sägs ju att man ska undvika att mata dem med bröd, som lär vara för näringsfattig kost för änder. Fast nästa gång kan vi nog ändå ta med oss någon liten brödskalk, lite havregryn och sallad. Huvudsaken är att det inte blir någon vana. Åtminstone har jag läst det på Google.

Vi längtar tills nästa gång, både vi och ankorna, tror jag.

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Haha, och självklart inser jag att Scott inte kommer att tycka att det är fullt lika kul med likadana jackor som mormor och morfar då han fyller 15 år. Men det är då det. Var tid har sitt.

Kram Annika

 

Att odla i sitt liv.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 20 september, 2021 / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det här året har min trädgård inte fått så mycket kärlek alls som den i vanliga fall brukar få.

Det är väl så det är i livet, att var tid har sitt liksom. Den här sommaren har jag hellre njutit av andra saker och kanske allra mest av naturens egen vackra naturliga trädgård. Mitt sinne har behövt pausa. Man måste helt enkelt tänka på växtföljden och  inte hålla på att odla samma sak på samma ställe år efter år. Jorden tröttnar då, liksom jag tydligen gjorde i år.

Och så fort någonting förvandlats till ett tvång så försvinner mycket av lusten. Man måste se till att odla sin ”inre trädgård” i första hand och bevara glädjen.

Och just om att odla sin inre trädgård handlade torsdagskvällens inspirerande föredrag om. Det var underbara Maria på Yoga med Mig som bjudit in till en mysig kväll på Olaols Gelato. Så efter att ha njutit av Ottilias fantastiska glass så trollbands vi av Marias inspirerande och energigivande personlighet och kloka ord.

(om ni klickar på den feta stilen i texten ovanför så kommer ni till Marias instagramkonto – ett underbart konto att följa med så mycket klokskap.

Att ha en massa tvång och måsten på sina axlar är ju inte meningen med att ha en trädgård. Och just i år har min egen trädgård legat en liten smula i träda. Men visst är det väl också bra, att låta den få lite fria tyglar ibland? Vem vet, till våren står jag kanske där med en liten näve nya frön att så.

Dagens citat:

En del säger att det inte blir seriöst om man har roligt. Varför skulle det blir mer seriöst bara för att man har tråkigt?

Det mesta blir så mycket bättre om det skapas i glädje och lust. Jag tycker åtminstone inte att jag har råd att kasta bort dagar ur mitt liv på saker som jag upplever som tvång och bördor. En del kommer man såklart aldrig ifrån, men man kan ju reducera rejält. Mer lust och mindre tvång som inte är tvunget.

Ha det gott och kram

Annika

 

Höstljuset är så vackert.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 19 september, 2021 / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Dagarna blir kortare nu och mörkret smyger på, både i början av dagen och i slutet. Ljuset krymper för varje dag.

Ofta när jag går ner till sjön så möter jag tidningsbudet.

Morgonbaden är än så länge ganska varma, men snart kommer det att kylas av. Jag längtar!

I förra veckan blev det ett så underbart ljus när solen sakta steg upp. Först färgades några moln rosa och sedan lystes alla träden upp av den varma höstsolen.

Vid båtbryggan låg de små vita ekorna bara och väntade på att fiskarna skulle komma och ta dem med ut på sjön.

Kanske har vi ätit sista kvällsmaten ute för i år. Snart är det tid att plocka undan sommarattiraljerna och flytta in på riktigt igen. Nu kommer den tiden då man längtar efter inomhuspyssel istället. Lite fröknäcke blev det faktiskt gjort hemma hos mig. Enkelt, och sååå gott!

Dagens citat:

Kom ihåg att det finns inget som en liten gest utav vänlighet. Varje gest skapar vågor utan ett logiskt slut.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Den mysigaste kvällen i Malmö.

7 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / 18 september, 2021 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi vaknade upp till en gråmulen söndagsmorgon i Gyllebo.

Nere vid sjön börjar alltfler gäss samlas för varje dag nu och när dagen gryr lyfter de och flyger skränande över sjön och ut över fälten på jakt efter mat.

Hösten blir alltmer påtaglig och den lilla lönnen intill Sjövägen har redan börjat att klä sig i lite mer mustiga färger. Just det lilla trädet är alltid först, varenda år, att dressa om till höstskrud.

Naturen var verkligen underbar den här morgonen!

På eftermiddagen skingrades molnen och solen kikade fram. Det blev återigen riktig sensommarkänsla. Tänk, det passade oss alldeles utmärkt eftersom min plan var att åka med min dotter till Malmö.

Först gick vi hem en sväng till Emmys och Matildas lilla lya. Hemma hos dem blir alla gäster obönhörligen förevigade med polaroidkamera. ”Mamma Annika” var tydligen inget undantag. Efter en svalkande iskaffe var vi redo att göra staden osäker.

Efter en liten shoppingtur så var vi både hungriga och törstiga.

I Folkets Park hittade vi ett mysigt litet ställe som hette Far i hatten. Där beställde vi ett par pizzor och vars en öl.

Där satt vi sedan en lång stund och bara njöt. Åhhh, det kommer inte dröja länge innan jag åker en sväng till Malmö igen, det kände jag bestämt.

När mörkret föll och när tiden närmade sig för sista tåget till Österlen, då vandrade vi tillbaka till stationen.

Jag älskar att världen börjar kännas en aning mer normal igen.

Dagens citat:

Jag tänker inte på allt elände som har varit utan på allt det underbara som skall komma.

Ha det gott och kram.

Annika

Borrby bjöd på en härlig powerwalk och lyckad harjakt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / 16 september, 2021 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man som jag mest är van att ströva på skogsstigar, så kan det vara fantastiskt med lite mer öppna landskap emellanåt. Det är så skönt och vilsamt för ögonen att blicka ut över vidderna.

Förra helgen när det var dags för säsongens stora harjakt, då passade jag och min vän Petra på att ta oss en rejäl tur ut i på den Österlenska vischan.

Det var en ljummen dag med en tung doft av skånsk mylla. Innan vi visste ordet av så hade vi avverkat vår 11 kilometersrunda och var tillbaka hemma hos Petra.

På våra axlar vilade den ärofyllda uppgiften att förbereda lunchen till gänget som varit ute på fälten och jagat hare. Det var ju lätt som en plätt när man har små droppar av pyromanblod i ådrorna.

Trots en aning rökutveckling i början så blev det efter ett tag riktigt fin glöder. Och när det är ett gäng hungriga jägare på ingång och som ska utfodra,  då passar ingenting bättre än att lägga viltkorvar på grillen.

Alla lät sig väl smaka och till och med hunden Sigvard satt för en stund stilla som ett ljus. Sista tuggan hann knappt sväljas ner, förrän jägarna var redo för andra halvleken på sin harjakt.

Tack P & K för en god och välplanerad jakthelg som alltid ♥

Dagens citat:

Den väg som verkligen leder någonstans är aldrig spikrak.

Kram Annika

 

 

Förtrollade av en svamp.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 14 september, 2021 / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag känner mig alltid lyckligt förundrad över naturen och dess olika skepnader.

Kanske är jag född onormalt lycklig, eller så är det naturen som har den inverkan på min sinnesstämning. För just lycklig känner jag mig varenda morgon som jag har möjligheten att starta min dag i skogen.

Kanske ligger hemligheten av att kunna känna sig lycklig, i att ha förmågan att se det vackra i allting.

Jag är glad för att jag har förmågan att njuta och förundras över de små tingen. Som den där morgonen då min vän Tina och jag båda två föll på knä och var som förtrollade av den vackert  solbelysta flugsvampen som så stolt stod i skogsbacken och bara var giftigt vacker.

Att vara onormalt lycklig behöver självklart inte betyda att man inte har några problem i livet. Men jag är övertygad om att lyckliga och positiva människor står bättre rustade inför livets alla dalar. Och jag är också övertygad om att alla kan öva upp sin förmåga att känna sig onormalt lyckliga, för allting handlar om tankarna och de kan man styra med viljans kraft.

Dagens citat:

Vilket är viktigast – att ha rätt eller vara glad

Att vara glad

Nej, det är tyvärr fel svar

Tjoho!!

Om man är positiv och glad, då är man alltid en vinnare i livet, oavsett om man svara fel då och då.

Glada kramar från mig

Annika

 

Alla mår bra av en stilla kväll vid havet.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 16 september, 2021 / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag och Stefan hade bestämt att vi skulle köra med hundarna till Knäbäckshusen en kväll i förra veckan.

Vår lilla lånehund Snowie skulle tyvärr få stanna hemma eftersom hon inte längre har så lätt för att gå, och särskilt inte ända ner till havet vid Knäbäck.

Men med Snowies sorgsna ögon på våra näthinnor, så vände vi nästan genast tillbaka för att hämta henne. Det gick ju bara inte att låta bli att ta henne med. Vi fick helt enkelt bära henne i sin väska.

Det var verkligen en lycklig liten hund som haltande skuttade ut ur sin väska när vi satte ner henne på stranden.

Den här kvällen var vi nästan helt ensamma där och alla hundarna kunde lyckligt springa runt och busa och gräva.

Efter ett tag så tyckte Snowie att det kunde vara nog för hennes del, och skuttade kvickt tillbaka in i sin väska igen.

Vi njöt för fullt av den fridfulla kvällen på stranden. Jag kände mig så tacksam att vi hade ändrat oss och tagit Snowie också med oss.

Stefan förklarade hur det egentligen fungerade med ålahommorna en bit ut i vattnet, jag inspekterade resterna av en kärleksritual på stranden och hundarna lekte i sanden. Ja, alla mår bra av en stilla kväll vid havet, oavsett var man har sina tankar.

Dagens citat:

Även om man inte alltid har det så bra, bör man stanna upp ibland och känna efter hur bra man har det.

En vinglig liten hund har det definitivt mycket bättre om hon får vara med sin flock.

Ha det bäst.

Kram Annika

Att räcka till.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / 14 september, 2021 / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.

Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.

Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.

Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.

Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.

Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.

Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.

Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.

Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?

Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.

Dagens citat:

Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.

Må väl och gör något extra för er själv idag.

Kram Annika

Scroll to Top