Österlen

Buskablyge tockens skogspromenad.

Hejsan.

Jag älskar att pyssla, laga mat och duka fint här hemma hos oss. Men ibland är det ändå så skönt att slippa stå vid spisen och kocka.

Trots att vi hade den vackraste skogsbukett på bordet att njuta av, så bestämde vi oss för att prova något nytt…

Jag hade hört talas om att det skulle finnas ”en tjock tant” utanför Tomelilla som bakade goda pizzor.

Dit for vi en blåsig sommarkväll nu i juni.

I en mysig liten trädgård kunde man sitta ute, men eftersom dagens väder var mer åt ”styv kuling-hållet”, valde vi att krypa in i stallet i stället.

Jag skrattade lite åt min Stefan när han smackade med tungan, efter att ha tagit en klunk av sin Caliente, Kiviksdrycken han beställt. Med ganska stark smak av chili, var det ju inte som den vanliga äppelmusten han var van vid. Han är ju ”fydd po ebblaskrabbor och sjöfular”, om man ska tro på det han säger …

Tjocka Tanten kom och serverade oss de ljuvligaste pizzorna. Vi hade båda valt ”buskablyge tockens skogspromenad” toppad med kirskål. Så delikat och god!!

-mmmmm. di va nock den goaste pizzan jau edet, sa Stefan. Precis de orden han alltid yttrar när han äter just pizza!!

Nöjda och mätta lämnade vi Tjocka Tanten och for vidare ut i den Österlenska sommarkvällen. Tjocka Tanten som för övrigt visade sig vara en väldigt trevlig kvinna, och inte ett dugg tjock i mina ögon i alla fall.

Dagens citat:

Tänk om varenda kvinna idag vaknar upp och inser att de är helt nöjda med sina kroppar, bara tänk hur många företag som då skulle gå i konkurs.

Ja, man får vara som man är, när man inte blev som man skulle…

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Tjocka släkten på Kivik.

Hej hej

Kivik är en by med en särskild plats i mitt hjärta.

Först och främst är här bedårande vackert.

Även om jag med min lite finare ”skogsnäsa” stundom tycker att här mest lukta skit. Fast det är tång, och den lukten är heeeeelt annorlunda … ja det försöker åtminstone min äkta hälft tuta i mig. Men hur jag än sniffar och drar in, så luktar det inte tallbarr och mossa direkt,  utan mest bara … skit. Fast fint för ögat är här, det ska erkännas. Bedårande vackert.

Det har varit bemärkelsedag i tjocka släkten, och vad passade då bättre än att fira jubilaren med middag i den gamla hederliga hamnkiosken.

En känd Kiviksprofil med rötterna ett stenkast från Kiviks hamn, det är han, min svåger. Grattis Thomas och tack för allt gott vi bjöds den där dagen!

Dagens citat:

Vänta inte. Den rätta tiden kommer aldrig. Bara gör det!!

Ha en underbar dag och kram från mig.

Annika

Första högsommardagen.

Hej hej

För någon vecka sedan hade vi den första riktiga högsommardagen på Österlen för året.

När min dotter kom hem efter ett nattjobb så var jag såklart med på noterna när hon förslog en siesta på stranden.

Vi styrde kosan mot närmsta strand, som ju är Knäbäck.

Förutom ett gäng skolbarn från Höör, så var det nästan helt tomt på människor.

Det är alltid så vackert där vid Knäbäck och jag gladde mig åt att de små fiskebodarna fått sina halmtak renoverade.

Något premiärdopp blev det dock inte frågan om. Isande kallt kunde jag konstatera när jag provade lite nätt med tårna.

 

När magarna kurrade insåg jag att det var tid att köra hem och fixa lite mat. Efter det var det bara att stämpla in på kontoret igen. Jobbet måste ju bli gjort!

Dagens citat:

Du kan välja att fokusera på hur dåligt du har det eller på hur bra du kan få det. Vad väljer du?

Om man fokuserar så mycket man kan på allt som är gott i livet, så blir det inte så mycket fokus kvar på det andra, det mindre bra.

Kram på er.

Annika

En kvällstur himmavid.

Hejsan.

Det finns inget mysigare än att ta sig en kvällstur. En enkel planlös tur på cykeln bara. Rakt ut i sommarkvällen.

Här på Österlen finns så många fina ställen att susa fram på. Ställen där man passerar små gårdar och gamla ”mjölkabor”. På gropiga grusvägar med doften av nyslagen klöver.

En kväll när jag cyklade runt här på landet passerade jag glada, nyfikna hästar. Som barn brukade jag ha sockerbitar i fickorna ifall jag stötte på någon häst. Att få klappa en mjuk hästmule är ju bara så mysigt.

De här hästarna fick dock inga godsaker av mig. Jag trampade vidare och kom till vackra Stockeboda. Ett sagolikt ställe där jag har speciella minnen från. Både en filminspelning och från mitt eget bröllop faktiskt.

Kastanjen blommade och jag susade fram med vinden fladdrande i håret. Nej, ingen cykelhjälm för min del. Jag är ett sådant där ”dubbelmoral-fruntimmer” … barnen mina ska tvunget bära hjälm, men jag själv är undantagen denna regel…. Min egen mamma hade kanske inte det så lätt med mig när jag var barn. Hon sa ofta ”hon ger si ente, om man så trör hinne på halsen”.  Trampad på halsen blev jag dock aldrig, men så fanns det förstås inte cykelhjälm heller på min tid.

Jag fortsatte på den torra grusvägen mot Skräddaröd och förbi små söta Österlengårdar.

Modernare nybyggen hade också poppat upp i skogskanten.

Jag kom förbi kära gamla Brännebo. Scouternas stuga som ligger så bedårande vackert.

Sen bar det hemåt med lätt nerförsbacke hela vägen. Ja, det gäller minsann att ta tillvara alla vackra sommarkvällar nu.

Dagens citat:

Äkta glädje återfinns inte i det som kommer och går, utan i det som är.

Ha en underbar dag och ge er gärna ut på en tur med cykeln. Men ska ni cykla i trafiken – använd förbövelen cykelhjälm!!

Kram Annika

 

Sommarfräscht på tallriken.

Hej hej.

Kanske är vi österleningar en aning bortskämda med att vi har så mycket fin, närproducerad mat i vårt område.

Jag är alltid noga med att så långt det är möjligt välja närodlat och närproducerat. Det känns bra för både mig själv och för vår miljö.

Jag har en vän som odlar en fantastisk sallad. En sallad som är en fröjd både för munnen och ögat.

Det här är en sallad som är så vacker som den finaste blomma. Jag tycker nästan att den mer än väl hade passat som brudbukett. Tänk er att äta upp sina brudblommor till frukost dagen efter bröllopet…

Jag har faktiskt föreslagit maken min att vi skulle kunna förnya våra löften och efteråt ha en hejdundra bröllopsfest här på Österlen… han var inte riktigt med på min tankegång kan jag väl säga…

Som så ofta när jag hälsat på min salladsvän, så åkte jag därifrån med ett par fina salladshuvud i en papperspåse som present.

På kvällen grillade sedan Stefan marinerade köttskivor av en egenhändigt skjuten vild gris från Kivikstrakten och till det åt vi den goda Österlensalladen. Mer närproducerat än så blir det ju nästan inte.

I glasen hade vi en god cider från Kiviks Musteri.

Blir ni sugna på den här goda salladen så säljs den bla i ”Den Gröna Butiken på Orelund”.  Den är så god och dekorativ. Jag brukar ha den som enda pålägg på mina frukostbullar. Mums alltså. Jag förvarar den i en vas på köksbänken, precis som en blombukett. Där pryder den sin plats och jag kan norpa några blad när jag behöver. Bästa salladen i världen!

 

Dagens citat:

Att vara en god människa är inte beroende av din religion eller status i livet. Det är inte heller en fråga om hudfärg, politisk tillhörighet eller vilken kultur du kommer ifrån. Nej, till allra största del handlar det om hur du behandlar andra människor.

Må gott och gynna producenterna där just du bor. Det mår vi alla bra av.

Kram Annika

Nu sjuder det av liv.

Hej hej.

Nu sjuder det av liv överallt. Insekter, fjärilar, bi … men även större djur med sina ungar.

I förra veckan hade vi Fru Rådjur med sina nyfödda små kid på besök i vår trädgård. Åhhh, det finns nog inget gulligare än små nyfödda rådjur.

Vid lilla gästhuset har vi låtit ett vattenfyllt dike få vara kvar till förmån för insekter, salamander och grodor.

Redan verkar platsen väldigt populär, för överallt hoppar det omkring små söta grodor nu. Allihopa okyssta som tur är… annars hade vi väl haft hela världens kungarike här på vår tomt i form av små prinsar.

De senaste dagarna har starens fågelungar blivit flygfärdiga och gett sig av. Bara i en enda holk finns det några senfärdiga ungar kvar.

Tiden går så fort så det gäller att ta tillvara på allting. Nu är allt så frodigt och grönt. Mina pioner i trädgården står som allra vackrast nu.

Snart har alla syrener blommat över och rosorna tar vid istället.

Det gäller att njuta lite grann varenda dag. Att verkligen lägga märke till den blomsterprakt vi har i överflöd nu.

Det är en alldeles underbar tid nu, en tid som kallas sommar.

Dagens citat:

Tänk på att ditt hjärta slår för din skull hela tiden.

Ha det riktigt gott.

Kram Annika

Lindgrens länga.

Hejsan.

Morgonen då jag och min hund Johnny tog oss en vandringstur, passerade vi den lilla vackra stugan, Lindgrens länga.

Dalen i Haväng låg som den vackraste tavla och marken var täckt med alla möjliga blomster. Stigalunds betesdjur blängde nyfiket på oss när vi kom klampandes fram på den sandiga vägen.

Lindgrens länga är ett utemuseum, men från början var det ett litet skogvaktartorp. Min käre Stefan minns nog mest det här huset som ”Franskans lilla torp” från inspelningarna av Bombi Bitt filmen på 60-talet. Jag lovade mig själv att ta mig tid för ett ordentligt besök framöver.

Jag stannade dock till en stund och pratade med kossornas ägare. En pratglad och trevlig karl i sina bästa år. Eftersom vattenståndet var så rysligt lågt i ån för året, ville hans djur rymma över på andra sidan lite titt som tätt. Så det gällde att titta till dem fick jag veta. Från platsen vi stod på, blickade vi ut över den gudomligt vackra ängen och Verkeåns laxtrappa.

Jag tog adjö av mannen och fortsatte min vandring uppför backen med havets vindar i ryggen.

Grödorna växte frodiga, och traktens bönder var nog tacksamma för den nederbörd som kommit under våren.

När vi passerat Stigalunds Gård gick vi genom beteshagen och drog oss ner mot tallskogen och stranden igen.

I den vackra tallskogen växte stora buskar med kaprifol. Om ett tag, när kaprifolen står i blom, kommer doften där att vara oslagbar.

Sedan var vi strax tillbaka på stigen där vi började vår vandring och ganska snart stod vi vid min gamla Volvo igen. Nöjda med att ha tagit vara på dagens första timmar på bästa vis.

När jag backade ut min bil från parkeringen såg jag en vacker svan simma förbi ute vid strandkanten. Fri och lycklig såg den ut, precis som jag själv känt mig den här morgonen.

Om det funnits möjlighet att livnära sig på att gå på luffen varevigaste dag, då skulle det vara min drömsysselsättningen. Oavsett väder och vind så finns det inget mer befriande än att vandra fram dit vindarna bär och njuta av det som kommer i ens väg. Luffare, det är nog mitt drömyrke, om det bara gett lite skrammel i börsen.

Dagens citat:

Vi förstår inte hur värdefull en stund är förrän den är ett minne.

Må väl.

Kram Annika

 

När värmen kom, då exploderade allt.

Hejsan.

Med Juni månad kom värmen. ”Phhofff”, sa det , så exploderade allt.

Vid vårt lilla gästhus har vi två små miniatyräppelträd. Över en natt så slog de ut och blev översållade med blommor.

Rhododendron och aklejan smällde till och brast ut i sina fullaste blomsterprakt.

Mina luktärtor har fått flytta ut och när värmen kom så kunde jag nästan se för blotta ögat hur de sträckte sig mot skyn.

Naturligtvis så har jag inte kunnat hålla mig från att köpa sommarblommor. Nu tronar det ändå lite olika blomster på min gamla stege vid poolen. Stegen som jag fyndade på Österlens bästa loppis i Brösarp, för ett antal år sedan.

I skogen har det också ”phoffat” till av värmen. I sista stund for jag ut och plockade en bukett av min absoluta favoritblomma. Liljekonvalj. Den vackraste blomman man kan tänka sig, och den absolut godaste doften.

Det gäller att hänga med i svängarna när det phoffar!

Dagens citat:

Det är din väg, bara din. Andra kan gå bredvid dig, men ingen kan gå den åt dig.

Ha en fin dag, oavsett var ni går idag. Stanna upp och lukta på en blomma för en stund, stanna upp och lägg märke till allt det vackra. Tiden rusar, så vänta inte.

Kram Annika

Porten till Österlen

Hejsan.

Österlens gränser diskuteras ibland livligt och hätskt. Genom åren har de osynliga gränserna dessutom flyttat omkring lite som det behagas. Som barn fick jag alltid höra att ”Olserödsbacken, di e porten ing ti Österlen”. Brösarp hörde alltså till norra delen av Österlen.

Gränserna har en antydan att flyta ut och svämma över nu förtiden. Ystad, Abbekås … ja halva Skåne kallar sig numera gärna för Österlen. ”Mäklargränser” kallar man det där för. Hur som helst, Brösarp är min absoluta favoritby, oavsett vad man kallar den i fastighetskatalogen.

I Brösarp finns ett underbart litet Spa som drivs av Brösarps Gästis.

 

Hit åker jag med min Stefan regelbundet och ger mina fötter kärlek. Det är det bästa man kan göra för välbefinnandet tycker jag. Så otroligt skönt.

Med regelbundna besök hos bästa Lise har mina fötter blivit sammetslena och mjuka. Efter att ha gått omkring på smärtsamma liktornar under trampdynorna, springer jag nu på lätta fötter. Så skönt, och hörni, det finns ju inget fulare än spruckna hälar i ett par sommarsandaler, det förstör ju den finaste sommaroutfiten…. huhhh ….

För Stefan som har en stelopererad fot så är det extra bra att vara rädd om fötterna. Så när det är hans tur för behandling, strosar jag gärna en runda runt i min älskade by.

Jag njuter av de vackra husen. Tegelhuset där min första fröken bodde med sin väldigt långe man, ”Lilla skolan” där jag gick i första klass, kyrkan där vi varje sommar hade skolavslutning … Så många minnen som sköljer över mig!

På kyrkogården där det då bodde en ”bullkanin” … ja vad det nu var för något ??… Förmodligen ett litet djur skapat ur barns livliga fantasi. Åtminstone visade den sig aldrig någonsin.

När jag efter min promenad i byn slinker in på Spaet igen för att vänta på Stefan, bjuds jag på kaffe och en avkopplande stund.

Nu är jag redo att ta mig ann sommaren med glada fötter. Tusen tack kära Lise!

(Det här inlägget är inget samarbete eller sponsrat på något vis. Hit brukar jag gå, och skriver därför om det direkt från mitt egna hjärta)

Dagens citat:

Inget går så bra som fötter.

Man ska vara rädd om sina fötter, det är de som ska ta oss runt här i livet.

Kram Annika

Österlen – ett paradis på jorden.

Hejsan

Alltså, det är ju inte klokt så vackert vi har det här på Österlen just nu.

Dagen då jag och min hund Johnny var ute på vandring så tänkte jag lite extra på hur fint vi faktiskt har det här i vår lilla hörna av världen.

Jag la märke till alla vackra blommor som växte vilt vid den gamla ålaboden.

Den gamla fina ålaboden, Stenören, som är öppen för alla som vill kika in. Som ett värdefullt smycke ligger den där vid havet mitt i den Skånska naturen.

Runt om stod rönnen i full blom. En riklig blomsterprakt som kanske är ett tecken på att vi kommer få en sträng vinter? Att inte veta känns så spännande tycker jag.

Från Stenören är det inte särskilt långt till Havängs badplats och Verkeåns mynning. Sandängen där vi strosade fram var som en saga den här dagen. En blommande dröm i vitt. De vita blommorna som nästan täckte marken, var den sällsynta sandnejlikan.

Även om jag tycker att graffiti inte passar så bra i den här miljön, så gjorde de blommande nejlikorna att det fula mildrades en smula.

Framme vid en av Österlens vackraste vyer, tänkte jag för mig själv att det här måste nog ändå vara paradiset på jorden.

Det sägs att man lätt blir hemmablind och inte tänker på allt det fina som finns där man är född. Kanske är det så? Kanske har jag min kamera och mitt intresse för naturen att tacka för att jag ser och lägger märke till skönheten.

Hoppas ni alla hittar just ert paradis på jorden. Det finns många vackra platser i vårt avlånga land, det gäller bara att lägga märke till dem.

Dagens citat:

Vår värld behöver inte människor som begriper varandra utan människor som begriper att det finns så många olika sätt att vara människa på.

 

Kram Annika

Scroll to Top