Österlen

Jag längtar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / 16 februari, 2019 / , / 2 minutes of reading

Hej.

Jag längtar!

Jag längtar till den där tiden då vitsipporna står i blom. Då skogens marker täcks av vita stjärnor. Jag längtar tills jag kan falla ner på knä och stoppa näsan i en vitsippstuva igen. Jag längtar efter att återigen få känna den underbara doften. Den tunga vitsippsdoften blandad med jord och mylla. Doften av liv.

Jag längtar tills Österlens alla äppelträd åter slår ut med vita blommor. När alla små knotiga träd lever upp igen. Som en kollektiv äppelträdsuppståndelse. Det längtar jag efter.

Jag längtar efter körsbärsblom som varenda år påminner mig om en underbar tid i ungdomen. ”Kyssebärstiden” och en alldeles särskild filminspelning… (ett inlägg om just det hittar man HÄR)

Jag längtar efter att ramslöken som växer vid Gyllebosjön ska blomma. Den underbart vackra ramslöken som doftar gudomligt och som hunden Johnny älskar att pinka på.

Jag längtar efter att min magnolia ska slå ut i blom igen. Bröllopsträdet som påminner om dagen vi gifte oss.

Jag längtar efter vår och sommar och efter att åter få pyssla runt i min egen lilla täppa. Det längtar jag efter.

Jag längtar efter att min familj åter ska vara samlad. Jag längtar efter att tillsammans med dem jag älskar ta Österlen med storm. Att överraska ”stenshuvudsgubben” och kanske få en och annan sjöman att rodna. Jag längtar efter våren och sommaren!

Vad längtar just du efter?

 

Dagens citat:

Vi har alla en längtan efter att bli omfamnade – inte för det vi gör utan för dem vi är.

Ha en riktigt härlig dag.

Annika

Fyren vid foten av Stenshuvud.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 15 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Gomorron.

Den är så himla charmig, den lilla vita fyren som står på klipporna vid foten av berget Stenshuvud.

Det var en tidig morgon som jag rattade bilen ut mot Karakås och mot Stenshuvuds norra parkering. Långt borta i horisonten glödde himlen som eld. I Ranelids stuga var det mörkt och släkt. Han låg nog på sin rosa kudde och drömde om kärleken och kvinnorna, tänkte jag lite roat.

Hälleviks kås låg där som vanligt, vacker som en dröm. Jag knäppte en bild. En bild som jag vet att min svärfar med stor glädje hade kunnat återbilda i oljefärg åt mig. Nils Olssons älskade Hällevik!

Trots att solen ännu inte gått upp var det tillräckligt ljust för att kunna se. På hala, isiga stenar tog jag mig fram längs vattnet.

Mitt mål var att möta dagen vid den lilla fyren. Fyren som står där på klipporna ut mot havet. Ungefär där som Hälleviks och Krivarebodens fiskevatten möts.

Människor som förmodligen har lite mindre förstånd än andra, hade varit i farten med färgburkarna på den lilla fina fyren.

Jag satte mig med ryggen mot den stabila byggnaden och kände hur hela kroppen och sinnet slappnade av. Lugnet sköljde över mig. Hjärnan blev liksom len  och dess skarpa små krumelurer mjuknade en smula.

När jag var ung och galen, berusade vi oss med billig rom och Coca Cola. Mycket sprit och ett stänk av colan. Erfarenheten har lärt mig att det bästa sättet att berusa sig är att få se solen gå upp här på Österlen. En ensam stund vid havet i total frihet. Helt gratis och ingen baksmälla.

Vackrare än så här blir det aldrig.

När solen steg upp färgades fyren nästan blodröd för en liten stund. Den där magiska stunden när dagen nalkas.

När solen gått upp klättrade jag tillbaka över klipporna till den lilla stigen som ringlar vid bergets fot.

Dagens citat:

Sätt dig ner, tänk efter vad det är DU vill! Uteslut ALLA andras tankar och tycke. Det är i slutändan Ditt liv och Din framtid det handlar om!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Kyrkor och fjäderfä.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 14 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Förra helgen när jag var i norra delen av vårt kära Österlen, så passerade jag två vackra kyrkor. Kyrkor som jag varit i några gånger av olika anledningar.

I Eljaröd kom jag förbi den vackra brydestugan. En stuga där man förr i tiden beredde sitt lin. Stugan är så himla vacker och visst blir man glad över att den finns bevarad i så fint skick.

Ute på fälten kunde man se stora flockar av olika fåglar. Gäss och svanar i en salig blandning.

Kanske är de en aning förvirrade över klimatet vi har just nu. Ännu har vi inte fått metrologisk vinter här på Österlen, så man vet knappt vad vi har för årstid. Höst som snart kommer att övergå i vår. Vi blir alltså snuvade på vinter i år. Fast det betyder inte att det inte kan bli lite snöstorm framöver trots allt. Väder är allt bra spännande.

Sen kom jag förbi ännu en kyrka på min Österlentur.

Har ni kunnat gissa rätt på kyrkorna?

Annars kommer svaret här:

Första kyrkan är min favoritkyrka, Andrarums kyrka. Den andra är Stiby kyrka, en kyrka jag alltid gått till med sorg tyvärr.

Dagens citat:

Det är inte bara fina fjädrar som gör fina fåglar.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

 

Slottet jag äger.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 11 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Christinehof, mitt älskade fina slott! Slottet som är mitt, åtminstone i hjärtat!

Såklart är jag ingen lagfaren ägare. Slottet är en fideikomiss och ägs som alltid, av familjen Piper.

Jag är född och uppvuxen ett stenkast härifrån och har spenderat en stor del av min barndom runt det här gamla slottet. Häftigare lekplats får man leta efter.

När jag var barn så var slottet rosa och på gräsmattan stod en gammal brandbil. På vintern kunde man åka kana nerför de isiga stenräckena, även om det inte var så positivt för byxbaken.

Det var en massa gamla minnen som sköljde över mig den morgonen då jag och hunden Johnny var här.

Åttakanten, huset där vi som barn hittade på så mycket bus. Bus som vuxna nog inte hade gillat. Det där bör vara glömt och preskriberat vid det här laget. Fast det är nog mest naturen jag älskar av allting här.

Jag slutar nog aldrig älska det här gamla slottet och den här underbara platsen. Såklart ruvar Christinehof på långt mer gamla minnen än jag själv. Om dess historia kan man googla. Gör det någon gång, för den är väldigt intressant.

Jag minns när det okantade staketet runt slottet var alldeles nytt. Nu är det mjukt av mossa och av åldrande. Jag undrar om mina ålderstecken syns lika tydliga på mig? Då hoppas jag att de åtminstone är lika vackra.

Som en liten hälsning kikade solen fram för en liten stund i den annars jämngråa dagen.

Dagens citat:

När du vet ditt sanna värde kan ingen någonsin få dig att känna dig värdelös.

Ha en fin dag och glöm inte att visa lite extra kärlek idag. Och har ni inget bra utflyktsmål inför helgen, så kan jag varmt rekommendera en vandring i ekoparken.

Annika

 

Ekoparken där jag har mina rötter.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 12 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hej.

En av Österlens vackraste platser (om jag får bestämma) det måste absolut vara Christinehof.

Här är jag född och uppvuxen, och här har jag haft den ljuvligaste naturen som min lekplats.

Det var i helgen när min käre Stefan var på vildsvinsjakt i Kivik, som jag och hunden Johnny passade på att njuta av en lång promenad i Christinehofs sagolika ekopark.

Vildsvin är jag uppvuxen med. Vid Christinehof fanns vilda grisar i stora hägn, när jag var barn. Med åren hände något och numera finns det grisar överallt. Just i Kivik är de lite för många och lite för närgångna mot människor. Den här dagen var jägare samlade till skyddsjakt och viltvård där. Grisarna är ju inte bara skräckinjagande, de förstör ju väldigt mycket mark också. Ynglar av sig gör de så man blir mörkrädd.

Men jag och Johnny njöt av en härlig runda utan att möta ett enda svin den här morgonen. (Fotot ovanför tog jag i somras någonstans på Österlen.)

Bakom träden skymtade det stall där jag en gång som barn hittade en åsna. Såklart var det någon som ägde den där åsnan. Men på barns vis fantiserade jag om att det var min egen hemliga åsna.

Vi passerade det vackra huset som kallas ”trädgårdsmästarebostaden”.

Plötsligt kikade några solstrålar fram genom de tjocka molnen, och borta i hagen hade hästarna nog nyss vaknat.

Det sägs att ju äldre träden är i en skog ju mer välbehag och sinnesfrid skänker de oss människor. Vill man må extra bra, då är det absolut hit man ska åka.

Christinehof – för alltid i mitt hjärta. Och kanske i just ditt hjärta också!

Dagens citat:

Naturen är aldrig banal.

Må fint.

Kram Annika

Sol, vind och vatten.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 9 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Ja just sol, vind och vatten är något som vi har ganska mycket av här hos oss på Österlen. Och kanske särskilt vind!

I förra veckan blåste det så mycket så jag kunde nästan inte stå stilla när jag gick av min bil ett stenkast från Simrishamn.

Det där med vinden är ju himla bra när man vill hänga ut sin tvätt på tork. På ett kick är allting torrt… om nu inte tvättställningen flyger all världens väg, vill säga. Jag minns hur just torkvindor hade en strykande åtgång när jag arbetade i bygghandeln i Simrishamn.

Sin egen ström kan man ju producera, precis som Mandelmanns gör. Såklart måste man betala skatt till staten, för inte går det att blåsa dem på pengar inte.

 

Att försöka ha någon tillrättalagd frisyr när man är ute på de Österlenska vidderna är inte alltid det lättaste. Ibland känns det som om hela kalufsen ska flyga alla världens väg.

 

Men jag älskar den där Österlenblåsten. Det känns lite som om man får extra luft under vingarna och allting blir en smula lättare. Hela kroppen vill liksom lätta från marken och sväva iväg som en fjäder i vinden.

Sol, vind och vatten – visst är det härligt.

Dagens citat:

Gå så långt ditt öga når. När du kommer dit har du möjlighet att se längre.

Ha det gott. Och snart är det minsann dags att hänga ut tvätten på tork igen.

Annika

 

Unga företagare.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / 11 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En kväll kom det ett meddelande på min telefon. Vår härlige tulpanodlare från Österlen behövde min hjälp.

-jau behöver lid bilder …

Det var inför ett Stockholmsbesök i samband med den fina utmärkelsen som fotografier behövdes. Bilder till det prestigefyllda priset som pionjär för landsbygdsutveckling.

-nej, nej, nej … jag är ju ingen riktig fotograf, protesterade jag lamt.

-då får jau knevla ti de sell…

Såklart gjorde jag ett försök.

Självfallet fanns inga tulpaner att fotografera den här dagen. Fälten var frusna och gården låg inbäddad i vit frost. Men han har ju tusen järn i elden och på gården sjuder det av liv.

Efter att ha knäppt de profilbilder han behövde ha, strövade vi småpratande runt på gården.

Jag bara älskar hans underbara kor. ”Polisbilskorna”, eller Belted Galloway som det heter på riktigt.

Kossorna var rejält runda om magen och vilken dag som helst väntas tillökning på gården. Morgonen var tidig, men trots det så hade Jocke redan hunnit med en massa arbete.

Bäst som vi stod där ute hos korna, kom en stor vacker röd räv travande utanför hagen. Livet på en bondgård blir då aldrig någonsin tråkigt.

Jag imponeras djupt av traktens driftiga ungdomar. Unga människor som vill och vågar satsa på att vara egna företagare i vår lilla region. Vår trånga hörna som kallas Österlen. Med vatten på de flesta sidor.

I en tid då det mest satsas på konsten och turismen i vårt område, gläds jag så över den uppmuntran Jocke och Malin nu fått. För vi kan inte äta tavlor och våra turister behöver massor av fina närodlade produkter. Snälla kommundirektörer och andra härskare, glöm inte att stödja våra ungdomar som vill fortsätta producera den mat som håller oss alla vid liv!

All lycka till kära ni!!

Dagens citat:

Det är bättre att se tillbaka på livet och säga ”jag kan inte förstå att jag gjorde det där”, istället för att säga ”jag önskar att jag hade gjort det där”.

Ha en fin dag.

Annika

 

Tillskott och vitaminer.

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / 7 februari, 2019 / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi är mitt i februari och alla är vi bleka och glåmiga. Det är den tiden på året, då kroppen går på sparlåga. Kanske är det nu som det säljs mest vitaminer och dunderkurer i affärerna.  Med rinnande näsor trycker vi i oss vitlök, ingefära och små piller från hälsokosten. Vi mixar bär och kokar shots.

Allt det där är nog så bra. Men jag har en fast övertygelse om att det bästa man kan göra, är att vara ute. Ute i friska luften.

En stund utomhus varenda dag känns så välgörande och bra i hela kroppen. Även om det inte är solsken, så tror jag ändå att kroppen suger åt sig av dagsljuset och gör något gott med oss människor.

Eller jag tror inte, jag vet med bestämdhet att det är välgörande att vistas utomhus.

Vi rusar fram i en stressad tid. För många är det såklart inte lätt att få tiden att hinna med den där utomhusvistelsen. Fast egentligen handlar det nog om prioriteringar tror jag.

Att vara utomhus i naturen ger inte bara kroppen solljus och frisk luft. Det ger någonting åt själen också. Något som sprider sig som en skön styrka.

Dagens citat:

Naturen målar åt oss, dag efter dag, tavlor med oändlig skönhet, om vi bara har ögon att se dem…

Ja, det blev ett litet må-bra-tips från mig idag. Såklart är ett extra tillskott av D-vitaminer aldrig fel, men en stund med näsan mot himlen gör underverk.

Kram Annika

 

Aldrig långvarigt.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / 8 februari, 2019 / , , / 1 minute of reading

Hej.

När vi får vackra snölandskap här nere på Österlen, då kan man alltid vara säker på att det aldrig varar särskilt länge.

Pudersnö på träden ligger sällan kvar mer än någon dag, så det gäller att passa på att njuta.

Vädret skiftar liksom hela tiden. Fram och tillbaka. Ena dagen är det vintervitt och vackert.

Andra dagen är det tö och kramsnö. Då kan man gå ut och bygga sig en snölykta om andan faller på.

Eller så kan man utmana någon i snöbollskrig. Stefan brukar vara en rolig motståndare.

Men det gäller att passa på. Nästa dag är det kanske pudersnö igen och stört omöjligt att få till några snöbollar. Då får det bli gammal hederlig mulning i stället.

Dagens citat:

Varje morgon kan du välja både vilka kläder och vilken attityd du ska bära för dagen.

Ha en härlig dag.

Annika

Vintersaga

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / 3 februari, 2019 / , , / 1 minute of reading

Hej.

Den där morgonen då jag körde hem från Baskemölla så var det som om dagen innehöll ett lyckligt vemod. Likt en blandning av melankoli och fullständigt lyckorus, låg landskapet framför mig. Så oerhört vackert. Så starkt och bräckligt på samma gång.

Vintern hade sitt kalla hårda grepp om Österlen, samtidigt som de romantiskt rosa molnen över Stenshuvud, ingav ett varmt hopp om en ljuvlig vår.

Ännu fanns några få röda nypon kvar. Frostnupna och vackra.

På min väg hem till Gyllebo såg jag dagen ljusna. I mitt huvud hörde jag tonerna av sången ”Vintersaga”. Den där dystra låten som så mycket påminner om ett vintrigt Österlen.

”insnöade gårdar någonstans på Österlen”

 

Kanske är det som i sången tänkte jag, att kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen. Svartfåglarna la den här morgonen lite extra vemod över landskapet när de i hela kolonier flyttade från det ena kala trädet till det andra.

Dagens citat:

Om man vägrar se framåt och inte vågar se bakåt, då måste man se upp.

Ha en riktigt härlig dag.

Kram Annika

 

Scroll to Top