Österlen

Hejsan.

Det är fiskaretider nu och Stefan är ofta och hjälper sin bror med ålfisket. Att fiska ål är en gammal skånsk tradition som gått i arv från far till son i generationer.

Numera är allting som har med fisket väldigt uppstyrt och övervakat. Havsmyndigheten måste vara underrättad om tider mm och de gör även slumpmässiga stickprov ute på plats. Dryga böter väntas dem som på något vis fuskar eller inte håller sig till reglerna.

Lite tråkigt är det att de blivit så svårt för de små fiskarna (som inte tar särskilt mycket fisk och ål), medan de stora trålarna fullständigt dammsuger haven på fisk och allt annat som kommer i deras väg. För att inte tala om den skada som vattenkraftverken har på ålbeståndet. Jag tycker att man skulle värna mer om det kulturarv som ålfisket ändå är och låtit det fortsätta i den småskalighet som det nu bedrivs. Istället skulle man tagit i med krafttag för att få ordning på det som verkligen förstör våra hav. Med dagens bestämmelser så kommer ålfisket att dö ut, då det inte längre är tillåtet att gå i arv. Så efter det att min svåger slutar med sitt fiske här i Kivik  så är det ingen som får ta över efter honom.

Den här dagen då Stefan var och hjälpte till när sumpen skulle tömmas, så passade jag på att gå en sväng i nationalparken med hundarna. Det var en vacker sensommardag och det var verkligen fint där nere vid kåsen.

Undertiden som grabbarna var ute med båten så njöt jag och hundarna av en ledig dag i solen.

En gång i tiden kommer det att se tomt ut i Hällevik, om där inte längre ska ligga en båt förtöjd och  guppa. Det känns sorgligt tycker jag.

Kvällarna har varit ganska fina och behagliga den senaste tiden och hundpromenaderna har varit ett mysigt inslag i vardagen. Tyvärr har det nästan inte kommit en droppa regn här på väldigt länge, så allting är så himla torrt och börjar redan vissna ner.

I trädgården lider mycket av blommorna  och växterna, men dahlian i krukan vid dörren, har såklart fått vatten och tackar mig med härliga blommor.

Dagens citat:

Jag har ändrat ljudet på min väckarklocka till applåder, så att jag får de applåder jag förtjänar när jag går upp klockan halv fem varenda eviga morgon.

Nu ska ju erkännas att jag går ofta att lägger mig ganska tidigt på kvällen och jag vet inte om just det förtjänar några applåder, åtminstone inte när man är i min ålder. För mig är det en av de skönaste stunderna på dagen, när man kryper ner i sin säng efter en dags slit.

Ha en fin måndag och kram från mig.

Annika