Österlen

Äntligen vinterbad igen.

Hejsan.

Förra veckan sjönk temperaturen ner under nollan och morgonen kändes riktigt kall och krispig.

Även om det inte hunnit bli någon is på sjön så kändes mitt morgondopp riktigt bitigt och kallt. Vattentemperaturen stannade på 4 grader och vattenytan var helt stilla.

Som jag hade längtat efter de här riktigt kalla baden.

Min finaste badkompis bjöd på den godaste gröna drink jag druckit och tillsammans skrattade vi åt något väldigt roligt så vi blev alldeles varma igen på ett kick.

Morgonen var så stilla och vintervacker, och på himlen dansade rosa fluffmoln sakta fram som i slowmotion.

Samtidigt som vi gjorde oss redo för att gå vidare så lyfte alla gässen också från sjön.

Morgonen höll på att övergå i dag, och jag hade tacksamt fått uppleva en ovanligt vacker morgon igen.

Dagens citat:

Livet är den största gåvan. Det är bara tråkigt att så många inte hinner packa upp det riktigt.

Ha en riktigt bra dag.

Kram Annika

Första snögubben och ett celebert besök.

Hejsan.

Att vakna upp till en vit värld är något som jag alltid har älskat. Den där första snön som förvandlar landskapet till ett enda stort vitt fluff.

Nog blir man litegrann som barn på nytt!

Åtminstone blev jag och  tjejerna både glada och uppspelta när vi kikade ut genom fönstret den här morgonen. Amanda och Scott, som var först uppe, skyndade sig ut för att väcka upp Andréa som låg i gästhuset och sov sin törnrosasömn.

-vakna, vakna Dea, du måste vakna!!!

Undertiden som Andréa drog lite kläder på sig utanpå sin pyjamas så satte vi andra igång att bygga årets första snögubbe.

Det dröjde inte länge förrän hela familjen hade kommit ut i trädgården.

När snögubben var klar och hade fått sin morotsnäsa på plats, så var det dags för tefatsåkning. Både Scott och småhundarna var vilda av förtjusning.

Vi som bor här på Österlen vi vet av erfarenhet att det gäller att njuta av snön så fort den kommer, för oftast är den bort igen på ett kick.

När vi hade busat klart var det riktigt mysigt att gå in och tända fyr i kaminerna och för att äta lite frukost. Det var när vi hade plockat undan maten och med rosiga kinder satt och småpratade som vi tittade ut…. Utanför fönstret i vår trädgård gick en stor älgko och kikade in på oss genom de stora fönstren.  Älgtjuren hade valt en annan väg och gick en bit utanför tomten. Alltså, vissa besökare gör mig bara så himla glad!! Två älgar och en snögubbe på en och samma dag, vilken lycka!!

Dagens citat:

Ta alla chanser du får i livet, en del kommer bara en gång.

Ha en fin andra advent och kram från mig.

Annika

Snön gjorde morgonen så tyst.

Hej hej

Snön föll i stora flingor över mitt huvud när jag vandrade fram i skogen den där tysta morgonen.

De snövita badbryggorna var otrampade när jag kom. Av misstag gjorde mina våta vantar min kameralins alldeles suddig så att de flesta bilder blev helt dimmiga och fick kasseras.

När jag vandrade fram i skogen, dog ljudet av mina steg helt bort i den nyfallna snön. Morgonen var alldeles tyst och det kändes nästan som om jag satt i en kyrka och drack mitt morgonte efter badet.

Vår lilla sommarby hade över natten förvandlats till en så vacker vinterby istället. Jag älskar när den här första snön kommer.

Så älskar jag att ha min dotter Andréa hemma igen. Jag älskar alla mina tre döttrar oändligt mycket, men eftersom Andréa, efter jul, kommer att resa iväg igen, så blir det mycket fokus på just henne här nu. Alla djuren fokuserar nog också på henne så mycket det bara går.

Jag älskar också att hitta små kärleksbevis i form att gömda meddelande lite här och där… Som här när jag vände blad i almanackan. Åhhhh …. Mina älskade döttrar!!!

Kärleksbevis är ju också när en vän kommer hit med en vacker tavla som hon tagit på mig vid sjön. Tavlan får nu hänga på mitt kontor där den påminner om alla underbara stunder jag haft på den där gamla bryggan med min vän. Tack T♥

Dagens citat:

Vänlighet kan bli sitt eget syfta; vi blir snälla av att vara snälla.

Det är något särskilt med den här månaden och med jultiden. Visst finns det lite mer snällhet och omtänksamhet vid den här tiden. Snällhet blir som ringar på vattnet, ja snällhet föder snällhet.

Kram Annika

Julstök, Kizz, och den första snön.

Hejsan.

Lagom till att vi vände blad i kalendern och december månad infann sig, så vaknade vi också upp till den första snön här hos oss i söder.

Det var inte utan att jag kände mig litegrann som barn på nytt när jag gick genom skogen ner till bryggan den morgonen.

Det var en så vacker morgon med den vita snön som lagt sig så fint över landskapet.

Stora vita flingor fortsatte att trilla ner över mig när jag drog på mig kläderna efter mitt kalla bad.

En kväll i helgen var det dags för julstök hemma hos oss. Det var så mysigt att samla alla tjejerna för lite lussebullsbak, (även om det liksom urartade en smula – så som det ofta gör när Andréa är med)

Senare på kvällen fick lille Scott stanna kvar här hos oss i Gyllebo. Vi skulle passa honom när hans föräldrar skulle ut på tu man hand. Så fort de kört så stängde vi av den lugna julmusiken och satte på ”I was made for lovin´you”. Vi tänkte passa på att introducera lite skön rockmusik för honom i form av Gene Simmons och gruppen Kizz. Jag tror att han gillade det, och vem gillar inte Kizz alltså.

När man fyllt två år är det liksom hög tid att lära sig lyssna på bra musik!

Dagens citat:

Den som accepterar sig själv är inte lika beroende av att bli accepterad av andra och har dessutom lättare för att acceptera andra.

Ha en härlig fredag.

Kram Annika

 

Modig kille som blev förälskad i min hund.

Hej hej

Dagen då Andréa:s vänner skulle åka tillbaka hem till Nederländerna, så var det en riktigt kall och mörk morgon.

Som vanligt tassade jag upp först av alla och gick ner till sjön och tog mitt morgonbad.

Regnet som hade öst ner de senaste dagarna hade upphört, men lämnat pölar och leriga vägar efter sig.

Men efterhand som dagen ljusnade så blev himlen alltmer klar och blå.

Efter frukosten ville Andréas kompis F också ta sig ett uppfriskande dopp i sjön. Vi förmanade alla honom att inte hoppa i, då vattnet inte var alltför varmt, ja riktigt kallt faktiskt. Alltså gjorde han precis just det, han tog ett jättehopp i vattnet!

Det finns vissa människor som snirklar sig rakt in i mitt hjärtat direkt, och som jag tycker alldeles extra mycket om redan från början. Som de här ungdomarna.

Och även fast F blev förälskade i min lilla hund Lykke, och ideligen försökte stjäla henne genom att stoppa in henne innanför sin tröja 😉 , så ser jag framemot att få dem här på besök snart igen.

Välkomna tillbaka kära ni!!

 

Dagens citat:

Jag tillåter inte andra att bestämma hur jag mår. Det bestämmer jag.

Med liv i huset så kan man ju faktiskt inte annat än må väldigt bra!

Kram Annika

Med mina gummor på marknad.

Hejsan.

I helgen har jag varit med mina tre små gummor på julmarknad.

Det var tre små gummor, en liten gubbe, och så jag själv då. Vi var på Bengtemöllas lilla julmarknad i Brösarp.

Julmarknaden där är så mysig och så lagom stor.

Några av markandsknallarna var jag väldigt bekant med. Tina Tånnander med sina fina ljus och Lises fotvård med randiga strumpor och sin vackra gjutna betongsaker. Massor av fint konsthantverk.

Men viktigast på marknaden var att leta upp tomten, det tyckte i alla fall Scott.

När vi letat upp tomten och fått smaka av hans godis i korgen, då var det dags att stilla hungern med lite grillad korv. Mums fillibabba.

Själv njöt jag av att ha hela min lilla ”triss i töser” med mig på julmarknad.

Dagens citat:

Det som verkar vara en småsak för en person, kan vara gigantiskt stor för en annan.

Ha en bra dag.

Kram Annika

Vi glömmer så fort.

Hejsan.

Tänk så fort saker och ting faller i glömska. Jag tänker tillbaka på förra sommaren, då jag höll på att gå i sönder av oro över min dotter. Det var en pandemi som härjade och hon var fast i USA. Idag känns det så oändligt länge sedan.

När vi nu tillsammans går ner till sjön, Andréa och jag, så känns det som hon alltid varit hemma i Sverige. Den oro jag då kände är som bortblåst.

Tack vare min blogg och de årliga minnena som poppar upp som små notiser, påminns jag om livets berg och dalbana. För även om man ska lägga fokus på nuet och framtiden, så tycker jag om att se tillbaka på alla guldkanter som livet fört med sig.

Särskilt många guldkanter har min fina badkompis bjudit mig på och jag är så tacksam för att jag hittade henne här ute i skogen.

Bilder och foto är alltid ett bra stöd för minnet. Senaste gången vi hälsade på pappa Kurt så åkte det gamla fotoalbumet från hans barndom fram och jösses vad han kom ihåg många historier från förr.

Dagens citat:

Livet är som en upptäcktsresa – ingen transportsträcka.

Spara på fina minnen och låt de mindre trevliga bara passera som nödvändiga lärdomar.

Kram Annika

Ett annat tempo.

Hejsan.

Det gångna året har gjort att jag har lagt mig till med ett annat, lugnare tempo. Särskilt väl märker jag det nu när det sakta börjar lacka till advent och jul. Samtidigt som en del av mig längtar efter allt bus och stök som hör julen till, så längtar en annan del av mig efter den frid jag upplevde vid jultiden i fjor.

Fast mest är jag så lycklig och förväntansfull av att veta att alla ungarna befinner oss i samma världsdel, och till och med i samma land. Vilken lycka!

Jag är noga med att inte dras med i det uppschasade tempot som det ofta blir inför julen. Att fortsätta njuta av naturen, vandringarna och de kalla baden får bli min motvikt till julstressen. Att ge mig tid att bara stanna upp för att förundras av ett blad tillexempel.

 

Min dotter Andréa bor ju tillfälligt här hemma hos oss, och hon kommer att stanna till strax efter nyår är planen. Lite oroligt är det allt att ha en veterinär i huset. Redan har hon diagnostiserat vår gamla katt Felix med trolig astma. Stackars lille Felix.

 

Det är inte utan att jag blir en smula orolig när det där långa stetoskopet kommer fram och alla mina pälsklingar ska lyssnas på. Det är som om man skulle vara på bilprovningen med ”skruttibangbangbilen” varenda dag. Man vet liksom inte vad som ska upptäckas.

Att tempot här hemma har ökat en smula med en Andréa i huset, det går inte att förneka. Min återhämtning är som vanligt de tidiga morgnarna. De får bli som min retreat och min meditation.

(Och ifall mina blogginlägg uteblir någon morgon så vet ni att de helt enkelt inte hinns att blogga just nu.)

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

 

Vi borde nog alla sänka tempot en smula och ge oss tid att lyssna mer på våra nära och kära. Eller helt enkelt bara lägga bort telefonerna.

Kram Annika

 

 

Gässens november.

Hejsan.

November är verkligen en riktigt ”gåsamånad”.

Gyllebo är fullt med gäss. Ovanför huset taknock flyger skränande gäss både morgon och kväll, och i sjön har de sin övernattningsplats. Det där är liksom det stora tecknet för höst och november tycker jag.

Att sitta på bryggan i soluppgången och se dem alla lyfta och flyga ut över trädtopparna det är fullkomligt magiskt.

Mårtensafton som ju är en högtid som kanske mest förknippas med skånska traditioner, infaller just i november. Som vanligt firade vi den högtiden lite här hemma hos oss. Fast istället för en fet gås, så blev det en rejäl ungtupp på middagsbordet. Andréa som är ”nästan vegetarian” åt mest av alla goda tillbehör, och tillsammans skålade vi i lite rödvin.

Gäss är goda, men mest är de fina djur tycker jag. Det sägs att gäss är dumma, men det tycker inte jag. Vi har egentligen så mycket att lära av dem.

 

Fakta
När en gås blir sjuk, skadad eller skjuten, faller två gäss ur formationen och följer den ner för att hjälpa och skydda den. De stannar hos den tills den antingen dör eller kan flyga igen. Sedan lyfter de och gör följe med en annan formering eller flyger ikapp sin egen flock.
Lärdom
Om vi har lika mycket vett som gäss, står vi vid varandras sida i svåra tider likväl som i tider då vi är starka.

 

 

Dagens citat:

Det finns ingen som kan garantera att man får uppleva morgondagen. Så idag vill jag att min familj och vänner ska veta hur otroligt tacksam jag är över att ni är en del av mitt liv.

Kram Annika

Lärkskogens skönhet.

Hejsan.

En morgon hoppade jag över turen till sjön, och gick en tur borta vid slingorna i skogen vid skjutbanorna istället.

De senaste åren har många skrivet till mig via bloggen och undrat hur man i hela friden hittar hit. Ja, jag kan nog hålla med om att de här motionsslingorna ligger väldigt dolt och undanskymt till, utan minsta lilla skylt som visar vägen till start och mål.

Man hittar hit genom att svänga in mot skjutbanorna och mot Ejlertslunds grustag (istället för att svänga ner mot Gyllebo slott och mot sjön). Därefter går det nästan direkt en hålig liten grusväg in till vänster vid några  grönaktiga byggnader och sedan är man framme.

Såklart får man vara lite observant på ifall det råder skjutningar på älgbanan, åtminstone litar inte jag på halvgalna älgjägare som tror sig se skogens konung lite överallt.

Att det finns vilda djur här det får man förstås räkna med. En gång när jag vandrade här så mötte jag en flåsande jägare som var på språng efter en skottskadad gris. Grisen såg jag dock aldrig röken av. Vid ungefär samma tidpunkt som jag och småhundarna vandrade här sist, så lär en varg ha fastnat på bild på en åtelkamera i närheten. Spännande…

Man gör nog bäst i att hålla sina sällskapshundar strikt i koppel tror jag, eller som här – i en väska.

Just den här morgonen var det alldeles extra vackert i skogen. Lärkskogen stod i sin vackraste skrud.

Dagens citat:

Ett litet steg i rätt riktning kan visa sig vara det största steget i ditt liv. Var gärna försiktig, men ta steget.

Kram Annika

Scroll to Top