Österlen

En saknad fågel och de vackraste tulpanerna.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

Näktergal

För 25 år sedan då vi flyttade hit till Gyllebo så minns jag att det då på försommaren var många näktergalar som sjöng nätterna igenom här. Jag minns att det fanns nästan en sjungande fågel i varje väderstreck, och ibland fick vi gå upp och stänga fönstret eftersom de höll sådant liv att vi inte fick en blund i ögonen.

Näktergalen började alltid sin sång i början av maj månad, för att sedan sjunga oavbrutet ända fram till midsommar ungefär. Det sägs att då blir han tyst eftersom ungarna kläcks och han inte längre har tid för sång. Men sanningen är nog mer att han inte ska röja var boet finns någonstans.

Nu har vi inte haft någon stadigvarande näktergal här på flera år, och jag saknar den så himla mycket. Tyvärr har fågeln minskat väldigt mycket i Skåne, och även här i vårt område. Man vill ”snygga” upp och röja bort snår och buskar och anlägga mer parkliknande område, vilket gör att fågelns naturliga boplatser försvinner. Minskad tillgång på insekter är en annan orsak till att näktergalen minskat.

Någon tidig morgon har jag dock hört den sjunga högt och ljudligt när jag varit på väg till bryggan. Även någon sen kväll har vi kunnat höra den hemifrån oss, men inte alls så som då vi flyttade hit. Jag saknar den verkligen!

Trädgård

I vår trädgård försöker vi värna om fåglarna, med ett välbesökt fågelbad. Varje morgon ser jag många olika småfåglar plaska runt i det cirkulerande vattnet under rhododendronbusken.

Att inte ha så himla välstädat och rensat i sin trädgård är säkert gynnsamt för både fåglar, igelkottar och insekter. Jag gillar min trädgård, även om den långt ifrån är så pedantiskt skött.

En blomma som nyss blommat klart, men som är en av dem som jag älskar allra mest, det är nog de gula vildtulpanerna.

Extra mycket tycker jag såklart om dem eftersom jag fått dem av en mycket kär vän. Men de är något alldeles extra med sitt enkla och näpna utseende.

Tillbaka i Vancouver

Så har han då åkt tillbaka hem till Kanada igen, vår käre Jeff. Andréa stannar dock kvar ännu en månad är tanken.

Den sista dagen på svensk mark passade vi på att äta lunch på Vineriet. Det var ett tag sedan jag och Stefan var där, och det är alltid roligt att återvända dit och minnas när allting var ett byggprojekt där.

Vi fick en fin dag tillsammans och det kändes allt lite sorligt när jag morgonen efter lämnade honom vid tåget.

Jag hoppas att vi ses snart igen Jeff♥

Dagens citat:

Stor är den som får andra att känna sig större.

Ha en fin tisdag.

Kram från mig, Annika

En saknad fågel och de vackraste tulpanerna. Läs mer »

Tiden flyger

4 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Ja jösses vad tiden flyger iväg just nu. Jag tycker alltid att när snödropparna i trädgården blommat ut, så är det som om allting bara ökar hastighet för varje vecka som går.

Titta bara på vitsipporna så fort de försvann. Jag tycker inte jag hann njuta av dem förrän de nu är ett minne blott.

Den skira bokskogen har mörknat och redan är vi på väg från den väldoftande häggen mot blommande syrener. Varje tid har sina underverk att njuta av, det gäller bara att hinna med dem, tänka på dem och ta vara på dem.

Hundpromenader är en bra sysselsättning för att njuta av naturen – men tänk då på att verkligen se, känna, dofta och lyssna.

Vårruset

I början av månaden var jag med mitt ”Spring-gäng” i Malmö där vi sprang Vårruset.

Min rygg har knasat nu ett tag så jag fick ta det nätt och fint med små steg och lugnare tempo. Men det blev en fantastisk kväll, då jag även fick träffa mina små barnbarn och svärson. De var med under kvällen och hejade på oss alla.

Dagens citat:

Lyckan nås genom att sakta ner och fånga de många små vardagliga stunderna – och bara ta in och njuta.

Jag önskar Er Alla en fin Pingstafton.

Varm kram från mig

Annika

Tiden flyger Läs mer »

Valborg 2026

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

När det händer mycket roligheter i mitt liv så får bloggen stå tillbaka en smula, så får det helt enkelt vara. Men kameran är fylld med foto och minnesvärda händelser nu, så jag tänker försöka hinna ikapp med inlägg om allt vad vi gjort sedan sist.

Först ut kommer vi till Valborgsmässoafton.

Jag jobbade som vanligt på dagen, men på kvällen var det traditionsenligt majbål i Gårdlösa. För första gången på väldigt många år så var alla mina tre döttrarna samlade i barndomshemmet igen, och det var så fint att se dem tillsammans för en kväll. Där var förstås väldigt många andra också, och ett stort härligt gäng samlades till korvgrillning och mys den här ljuvliga vårkvällen.

När vi kom så möttes vi av mina båda barnbarn. Nicolaj var röd om kinderna av allt bus och Scott blev strax upptagen med fotbollsspelandet igen.

När alla magar var mätta av all korv så var det dags att tända på majbålet. Gamla halmbalar med getbajs blev perfekt som extra bränsle.

Snabbt blev det riktigt varmt och skönt och efterhand fick vi backa bak lite grann. Barnen hade sin egen lilla brasa där det grillades marshmallows för glatta livet.

Roligast var lek och bus så klart och snart var bollen i rullning igen. Vi vuxna njöt av kvällen, vädret och av ännu ett fantastiskt Valborgsfirande.

Som avslutning dukades det upp en smarrig kakbuffé som Amanda haft med sig.

-Woww, så gott det där var, min fantastiska Mando♥

Dagens citat:

Vänta inte på att saker och ting ska bli bättre, livet kommer alltid att vara komplicerat. Lär dig att vara lycklig just nu annars får du snart slut på tid.

Hoppas alla har en fin tisdag, och flyg tryggt hem idag Jeffy, så ses vi snart igen.

Kram Annika

Valborg 2026 Läs mer »

Den första skira grönskan

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan prickade jag nog in morgonen då bokskogens första skira blad precis började skönjas. Morgonen var helt lugn och stilla, fåglarna sjöng och allt var stämningsfullt och fint.

Jag badade och njöt vid bryggan. Vattnet var över 10 grader varmt, så jag fick inse att säsongens vinterbad var över för den här gången. Men jag tycker ju att allting har sin tjusning. Att njuta av solens värmande strålar utan att klä sig i tjocka ytterplagg är såklart lika fantastiskt det. Alla årstider bär på sin egen magi.

I stilla mak promenerade jag på sjöstigen medan solens första strålar kikade fram. Vitsipporna hade börjat sjunga på sista versen och snart skulle skogens blad lägga marken i skugga och vegetationen i skogen skulle därmed förändras.

De där första limegröna bokbladen är så vackra. Men förutom att vara fina, så är de också både goda och ätliga faktiskt. Alldeles mjuka och lätt syrliga i smaken.

Solens strålar fick nästan skogen att se självlysande och röd ut som om det var höstfärgerna som kom igen efter vintern.

Att vandra runt sjön har jag gjort tusentals gånger, trots det blir jag mer och mer förundrad för varje gång som naturen byter skepnad. Det är som om sinnet blir känsligare för naturens underverk ju äldre jag blir.

Att låta sig förundras och känna tacksamhet – just det är en säker väg till en stillsam lycka. Mycket mer behövs egentligen inte.

Dagens citat:

Du behöver inte att alla tror på dig. Du behöver bara vara tapper och fortsätta tro på dig själv.

Ha en fin och härlig fredag.

Kram Annika

Den första skira grönskan Läs mer »

Den gamla och havet.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I lördags kände jag mig både trött, sliten och gammal. Varför vet jag egentligen inte, det kanske har något med våren att göra… Eller så behöver jag vara lite ledig och ha semester… Men det kan ju också vara för att jag inte riktigt är så himla purung längre 🙂

Nåväl, jag hade bestämt mig redan då jag gick och la mig kvällen före att jag ville komma ner till havet och få lite energi och havsluft i lungorna. Klockan ställde jag tidigt, jag ville ju för allt i världen inte missa någon soluppgång.

– ska du med till Knäbäckshusen viskade jag till Stefan, när mitt alarm ljöd.

Stefan bara grymtade något ohörbart till svar, vände sig på andra sidan och tog ett tungt andetag medan han drog täcket högre upp. Hundarna kröp även de ihop som små bollar och ingen av dem såg särskilt hängiven ut över mitt erbjudande.

Inget att göra, tänkte jag, då kör jag väl själv då.

Ännu stod stora skyltar uppsatta som talade om att stranden var avstängd. Men jag tyckte väl att jag varit väldigt laglydig i så många år, så lite småtrotsig mot förbud kunde jag gott kosta på mig.

En bit från den vanliga nedgången till stranden var man i full färd med att anlägga en ny passage ner till havet. Det såg ut som om det skulle kunna bli klart lagom till sommarens badsäsong.

Morgonen bjöd på en ljuvlig soluppgång. Något som gjorde gott för mitt trötta sinne. Något bad blev det dock inte. Att bada ensam här har jag alltid haft stor respekt för. Men det gjorde inte så mycket, jag njöt för fullt av allt det vackra ändå.

När jag ändå var på plats så passade jag på att smyga in till det söta lilla kapellet som ligger i branten ut mot havet. Platsen där jag och Stefan gifte oss för snart 22 år sedan. Herrejösses så fort de här åren har runnit förbi. På något konstigt sätt känner jag mig precis likadan nu som då, men ändå inte…

Härifrån den här platsen har vi så många fina minnen, och att komma hit någon gång då och då känns så fint.

Boktips

Jag har läst en bok som heter ”Under en brinnande himmel” av Mark Sullivan. Det är en sann berättelse om krigets Italien.

 

Dagens citat:

Kom ihåg att vara lycklig betyder inte att du har allt. Det betyder bara att du uppskattar allt du har.

Ha en fin torsdag.

Kram kram, från mig, Annika

Den gamla och havet. Läs mer »

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Njuter ni av påsken och ledigheten? Det gör jag, ja för fulla muggar!! I förgårnatt sov jag mer än 12 timmar i sträck, så jag antar att jag varit ganska trött.

Nu är det återigen tid för lite fotografering och bloggande. Så här kommer bilder från en alldeles fantastisk morgon vid Gyllebosjön. Den mesta isen hade smällt undan, även om det nattetid då varit flera minusgrader.

Morgonen då jag och Tina kom ner till bryggan var helt magisk. Dimman låg mystiskt över vattenytan som delvis var täckt av en tunn ishinna. Närmast vår brygga var det dock öppet vatten med en temperatur  som hade stigit till hela 2 grader.

Efter gryningsdoppet njöt vi av godsaker som vi plockade upp ur våra ryggsäckar, alltmedan solen arbetade sig upp över trädtopparna.

När morgonen ljusnat kom två små änder simmande och tittade lystet mot vårt håll. Kanske hade de tänkt sig lite godsaker av oss, men vi hade inte någon som var lämpligt för små ankmagar.

I takt med att dagen grydde så sjönk temperaturen. Jag och Tina packade ihop våra saker och gav oss iväg. Hemma hos oss väntade Stefan med gófrukost och tänd braskamin. Liiiiite bortskämda är vi nog, jag och Tina…

Wim Hof retreat

Som avslutning på kallbadssäsongen har jag varit på en Wim Hof dag hos Bea på Gislövs Westremark. Det var vår coach Björn Karlsson som höll i evenemanget och vi fick en ljuvlig dag med mindset, andning och kallbadets effekter. Alltihopa avslutades såklart med ett 2 minuters kallbad ute i den Österlenska östanvinden.

Vagusnerven är en av kroppens viktigaste nerver och den hjälper kroppen att gå från stress till lugn. Att bada kallbad göra att man tränar denna vagusnerv som är en stor del av det som kallas parasympatiska nervsystemet. Den där nerven fick sig en skön genomkörare den här vackra söndagen…

.. och vi fick alla en fantastisk dag

Dagens citat:

Att göra minnen. Att skapa dem, tillsammans. Det kanske ändå är det största. Och att sen påminna varandra om det. Efter några år eller så. Tänk vad det betyder egentligen. Att kunna säga ”kommer du ihåg när…”  Det är en sån gåva.

Tack för alla minnen vi delar, min vän Tina.

Ha det gott och kram från mig, Annika

 

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv Läs mer »

Nya slingor, Ullared och lite vår här och där.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

Våren kämpar på och har verkligen tagit stora kliv nu. För nästan exakt en vecka sedan låg isen ännu kvar på sjön, och två fina svanar låg stillsamt och sov då jag kom ner till bryggan.

Jag kommer att jobba lite mer nu framöver, så jag passade på att göra vårfint framför ytterdörren och årets enda påskpynt placerades där på första parkett.

Hundarna har också blivit påskfina, badade och väldoftande som ju fina hundflickor bör vara.

Även på graven hos mina föräldrar har jag gjort lite vårfint. Min mamma älskade både blommor och våren, så det känns fint att där också är iordning nu.

 

Här i Gyllebo finns många olika strövområden och motionsstigar att välja på. Förutom de slingorna som går runt sjön så finns det även motionsslingor uppe vid skjutbanorna, alltså bakom den gamla dansbanan ”Dungen”.

Nu har de här slingorna blivit lite bättre uppmärkta och det är Gyllebos IF som stått för ”fiolerna”. Det har blivit så tjusigt där.

Tidigare var det lite förvirrande när man gick där i skogen och nästan kom vilse. Som tur är så är inga skogar här på Österlen så särskilt stora så man kommer ju alltid ut någonstans och kan hitta hem. Men nu är det som sagt riktigt bra uppmärkt på alla de fyra olika distanserna.

Jag och Stefan var där och gick den lilla kortaste slingan med hundarna. Grusvägarna i området var då nyskrapade och saltade, och det är ett underbart vårtecken för oss här ute på landet.

Förutom nya markeringar så har det också satts upp välplacerade sittplatser lite här och där.  Vackra träbänkar som är skänkta av lokalbor. Gylleboskogen är en underbar skog, och om vädret blir bra i påsk så ska jag ta mig ut och vandra den långa slingan har jag tänkt. Då kommer man ända ner till Djupadals golfbana som ligger ett stenkast ifrån havet.

I förra veckan var jag också på vårt årliga Ullaredsäventyret, Lika härligt som alltid, med glada vänner. Lite småfynd i kassarna med hem, får räknas som bonus på en supermysig dag

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag gillade. Den heter ”Den glömda Trädgården” av Kate Morton.

Dagens citat:

Jag försöker bara ta en dag i taget, men sen kommer massor av dagar och attackerar på en gång.

Lite så känns det när man har för mycket inplanerat den närmsta tiden… Jag ska försöka att ta en dag i taget, det får banne mig räcka!

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Nya slingor, Ullared och lite vår här och där. Läs mer »

De första blåsipporna

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

För en dryg vecka sedan gav jag och Stefan oss iväg ut på lite vårspaning. Vi ställde kosan mot Hällevik och nationalparkens norra sida. Dagen var kylig, men solig och fin.

Hundarna var förstås också med. De var pigga och glada, även om de inte var så särskilt behjälpliga i själva spaningen. Hasselns hänge lyste guldgula mot den blå himmeln, ett vårtecken så gott som något.

Vi var inte ensamma om att leta vårtecken där i parken. Det var ju ett särskilt vårtecken som vi var på jakt efter den här vackra marsdagen. Blåsipporna, de där allra första som man längtat efter.

Och plötsligt var den första lilla sippan där. När jag låg på knä för att föreviga de små skönheterna så trodde alla hundarna att det var en liten lustig lek jag hittat på.

Men jag fick mina bilder och vi kunde vandra vidare i den härliga vårdagen.

Vårtecken i mars månad är ju alldeles extra välkomna. En liten nyckelpiga, de första små sipporna och svällande hängen på hasseln. Tänk att de ger sådan glädje varenda år.

Från nationalparken körde vi vidare och vi tog vägen om Vitemölla på hemvägen. En blå himmel och ett ännu blåare hav fick avsluta vår spaningsrunda för den här gången.

Dagens citat:

Det händer många bra saker varje dag. Ibland måste vi bara lära oss se dem.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

 

De första blåsipporna Läs mer »

Säsongens sista isvaksbad.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Våren och det milda vädret hade varit här och nosat i ett par veckor, men fortfarande låg isen kvar över hela sjön. Det var för en vecka sedan som jag packade med mig min ishacka för att förmodligen ta mig  säsongens sista isvaksbad.

I kanterna låg fortfarande en liten sträng snö kvar längs vägen när jag gick genom skogen ner till bryggan. Över isvaken hade en tunn ishinna lagt sig då det varit frost under natten. Det var som att slå sönder kristallglas och det ljudet spred sig över den helt tysta morgonen som ett uppfriskande morgonklirr. Jag fick upp en strof av en sång i mitt huvud, den om en ”Glad calypso om våren”.

Jag lubba ut på ett fält förrutFullt av is som låg där å blänktePrecis som om det var frost och kallt och jag tänkteVad tusen frosten är svår i majOch det lät som glas när jag trampa… osv

Vädret var helt perfekt för ett vinterbad. Inte en vindpust och bara någon enstaka minusgrad i luften. Jag njöt nog lite längre av mitt bad än vad jag brukade. Vintern verkade ha härdat mig lite extra, och jag ville verkligen passa på.

När jag åter var torr och påklädd fortsatte jag min vandring på stigen som blivit helt snöfri. Morgonen var så väldigt vacker med det där extra ljuset som kommer i mars månad när våren är på väg.

Ljuset på våren innan alla träden fått blad, det är ju något alldeles extra. Det känns som om man efter den långa mörka vintern verkligen behöver suga i sig så mycket dagsljus som det bara går att få.

Det finns två små ord som hjälper mot vårtrötthet, oro och mycket annat … och de lyder ”gå ut”!

Att vistas utomhus på morgonen är bevisat att det hjälper oss att må så mycket bättre.

Den här morgonen bjöd på säsongens sista isvaksbad. Sorgligt, men istället kommer så mycket annat att njuta av. Sådär är det med allt i naturen hela tiden, ett evigt kretslopp som är fantastiskt att få följa.

Dagens citat:

Den väg du har framför dig är viktigare än den du lämnade bakom dig.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

(en bild av mig, så som Chat GPT tydligen känner mig)

Säsongens sista isvaksbad. Läs mer »

Snödroppar och en springrunda igen.

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen hade snön försvunnit helt på stigarna runt sjön, och inga ursäkter fanns längre att skjuta upp löpträningen något mer. Det var en vacker och ganska kall morgon, och på sjön låg isen ännu kvar.

I tanken kändes en springrunda på 6 kilometer nästan övermäktig först, ändå gick det ganska lätt när jag väl tog mig ut. Det gick visserligen inte särskilt fort, men vad spelade det för roll, det var lika skönt som alltid när jag efteråt stod i duschen och kände mig duktigt.

Det är nu knappt 6 månader kvar till tjejmilen. Vi är anmälda och hotell, tåg och springlopp är bokat och betalt. Nu är det bara formen som det ska slipas på.

Förra helgen var jag i Kiviks Handelsträdgård och köpte årets första penséer. Stefan hade smugit igång trädgårdsarbetet här hemma, när jag varit på jobbet, så det var bara för mig att peta ner mina blommor i krukorna.

De första vårblommorna hade börjat titta upp lite här och var. Även om det kliade i fingrarna att beskära buskar och blommor, så la jag lite band på mig, för man vet ju aldrig om det kommer en rejäl frostknäpp igen. Det är ju faktiskt inte så bråttom med allting. Ni vet, det där med att björken ska få musöron först…

Att vi pysslar i trädgården blir alltid lika populärt bland husets alla djur. De liksom lever upp och blir som valpar på nytt. Våren gör oss alla lite piggare och lite lekfullare.

Dagens citat:

Jag tävlar inte med någon och jag har ingen lust att låtsas som om jag är bättre än någon annan. Jag försöker bara vara en bättre version av mig själv än jag var igår.

Ha en skön söndag,

Kram Annika

Snödroppar och en springrunda igen. Läs mer »

Rulla till toppen