Österlen

En kväll vid Forsemölla och teater i Ystad.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Helgen swishade förbi i en rasande fart och några arbetsdagar väntar nu på mig igen. Helgens väder var både solsken och regn och det passade oss ganska bra.

En kväll i helgen passade vi på att ta hundarna med på en tur till Forsemölla.

Vi hade en sådan tur att vi prickade in vår promenad mitt emellan två rejäla regnområde. Eller tur och tur, numera kan man följa vädret på olika appar och ganska säkert se hur molnen ska röra sig och planera utifrån hur det väntas bli.

Vi såg till att åka iväg precis efter en väldig regnskur, och sedan hann vi lagom med vår promenad tills nästa regn var över oss.

Hundarna var vilda och glada, överlyckliga över att få utforska en plats där de inte varit på länge.

Vi gick en liten sväng in i Mandelmanns kohage, där vi mötte deras fjällkor som blängde en stund på oss. Det ensamma trädet stod där det alltid stått, men dit upp valde vi att inte gå den här gången.

Vi vände åter och stannade till en stund vid vattenfallet. Där kunde vi konstatera att det förväntade regnet var väldigt välbehövligt. Den vilda forsen som brukar dåna där, var inte mer än små rännilar nu.

Så mörknade himlen och den sista biten till bilen fick vi skynda på stegen en smula för att hinna innan störtskuren var över oss.

”Jävla Karlar” på Ystads Teater

Jag och mina döttrar var i förra veckan och såg en monolog på Ystads Teater. En jättebra föreställning spelad av Shanti Roney som bygger på en roman av Andrev Walden. Vi hade allihopa läst boken sedan tidigare och vi tyckte verkligen att föreställningen den här kvällen var helt fantastisk. Så proffsigt framfört av Shanti. Det blev en fin kväll med mina döttrar, en kväll som jag sparar i hjärtat lite extra♥

Dagens citat:

Vissa dagar regnar det, vissa dagar skiner solen. Det är det som får blommorna att växa.

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

En kväll vid Forsemölla och teater i Ystad. Läs mer »

Medan kvällarna ännu är ljusa.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Halloj

Har ni börjat klä er lite höstligare och varmare ännu? Jag tycker att det är svårt att ta på mig lagom mycket kläder. Antingen tittar jag ut genom fönstret och tycker då att det är mörkt och mulet och ser kallt ut. Resultatet blir att jag blir alltför varmt klädd och alldeles svettig när jag kommer ut och börjar röra mig. Eller så har jag lite för tunna kläder och när kvällen kommer så blir det en aning för kallt och ruggigt när jag sitter stilla.

Nåja, det där är väl egentligen inte så stora bekymmer det där.

Ännu är kvällarna ljusa och härliga när jag kommer hem från jobbet, och vi kan gå våra kvällspromenader med hundarna utan reflexer, pannlampa och annan höstutstyrsel. Det är härligt och man får passa på att njuta av ljusa kvällar så länge man kan.

I det stora föreningsbetet här i Gyllebo går korna och hästarna lugnt kvar. Nu har gräset där sakta börjat grönska och frodas igen och det är fint att se dem strosa fram i sin hage, ihärdigt idisslande.

Att se kor tugga och idissla är så lugnande och avkopplande tycker jag. Ingen hetsätning där inte, något många av oss hade mått bra av att ta efter. Inte att idissla kanske, utan att äta och njuta av maten i ett lugnare tempo.

Milwaukee

På jobbet har vi i veckan som gått, haft en Milwaukeedag – RED DAY – då vi haft en massa bra extrapriser och erbjudande på Milwaukeemaskiner. Det är alltid kul när det ordnas något extra på jobbet och det då kommer mycket folk. Dagen till ära hade vi Brösarps Gästis där som bjöd på rejäla portioner av sin världsberömda äggakaga. Brösarps Lokalförening är bra på att ordna och fixa, det är ett som är säkert.

Dagens citat:

Mobiltelefoner får oss att komma närmare människor långt ifrån oss. Men den tar oss bort från de människor som sitter bredvid oss.

Nog är det tråkigt vad mobilerna och scrollandet har gjort med oss människor. Förut pratade man eller spelade kort i lunchrummen på arbetsplatserna. Man kunde då ventilera det mesta, tom. politik utan att hata eller vilja mörda varandra. Nu sitter de flesta djupt försjunkna i sina egna världar, alla med sina egna algoritmer i luren.

Ha det bästa, kram Annika

 

Medan kvällarna ännu är ljusa. Läs mer »

Ålsäsongen är över för den här gången.

8 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu är ålfisket över för den här gången och ”Bröderna Olsson” har tagit upp den sista fångsten för den här säsongen.

Medan ”pågarna” tog båten ut för att vittja ålahomman så passade jag och Bibbi på att ta en skön promenad i nationalparken. Solen gassade och bjöd oss på skön sensommarvärme. Det gäller ju att passa på att njuta av värmen så länge vi har den.

Säsongens sista jordgubbar har vi också inmundigat i förra veckan. Söta, goda gubbar från Orelund med en skvätt grädde till. Mums så gott!

Ännu bjuder trädgården på överflöd av vackra dahlior och jag plockar in så många buketter jag bara kan. Men hösten kryper närmre och det gäller verkligen att passa på innan nattfrosten är här.

SMILE

Ett leende gör väl oss alla lite varma om hjärtat. Och varm om hjärtat blev jag verkligen av den här kokta potatisen.

Don´t Worry – Be Happy 🙂

Dagens citat:

Istället för att tänka utanför boxen, gör dig av med boxen.

Ha en ljuvlig dag.

Annika

Ålsäsongen är över för den här gången. Läs mer »

Ålafiskarns pågar

8 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

 

Hejsan.

Det är fiskaretider nu och Stefan är ofta och hjälper sin bror med ålfisket. Att fiska ål är en gammal skånsk tradition som gått i arv från far till son i generationer.

Numera är allting som har med fisket väldigt uppstyrt och övervakat. Havsmyndigheten måste vara underrättad om tider mm och de gör även slumpmässiga stickprov ute på plats. Dryga böter väntas dem som på något vis fuskar eller inte håller sig till reglerna.

Lite tråkigt är det att de blivit så svårt för de små fiskarna (som inte tar särskilt mycket fisk och ål), medan de stora trålarna fullständigt dammsuger haven på fisk och allt annat som kommer i deras väg. För att inte tala om den skada som vattenkraftverken har på ålbeståndet. Jag tycker att man skulle värna mer om det kulturarv som ålfisket ändå är och låtit det fortsätta i den småskalighet som det nu bedrivs. Istället skulle man tagit i med krafttag för att få ordning på det som verkligen förstör våra hav. Med dagens bestämmelser så kommer ålfisket att dö ut, då det inte längre är tillåtet att gå i arv. Så efter det att min svåger slutar med sitt fiske här i Kivik  så är det ingen som får ta över efter honom.

Den här dagen då Stefan var och hjälpte till när sumpen skulle tömmas, så passade jag på att gå en sväng i nationalparken med hundarna. Det var en vacker sensommardag och det var verkligen fint där nere vid kåsen.

Undertiden som grabbarna var ute med båten så njöt jag och hundarna av en ledig dag i solen.

En gång i tiden kommer det att se tomt ut i Hällevik, om där inte längre ska ligga en båt förtöjd och  guppa. Det känns sorgligt tycker jag.

Kvällarna har varit ganska fina och behagliga den senaste tiden och hundpromenaderna har varit ett mysigt inslag i vardagen. Tyvärr har det nästan inte kommit en droppa regn här på väldigt länge, så allting är så himla torrt och börjar redan vissna ner.

I trädgården lider mycket av blommorna  och växterna, men dahlian i krukan vid dörren, har såklart fått vatten och tackar mig med härliga blommor.

Dagens citat:

Jag har ändrat ljudet på min väckarklocka till applåder, så att jag får de applåder jag förtjänar när jag går upp klockan halv fem varenda eviga morgon.

Nu ska ju erkännas att jag går ofta att lägger mig ganska tidigt på kvällen och jag vet inte om just det förtjänar några applåder, åtminstone inte när man är i min ålder. För mig är det en av de skönaste stunderna på dagen, när man kryper ner i sin säng efter en dags slit.

Ha en fin måndag och kram från mig.

Annika

 

Ålafiskarns pågar Läs mer »

Återhämtning, kräftskiva och lite boktips.

4 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Tanken är väl att man ska vara pigg och utvilad när sommar och semester går mot sitt slut! Att energidepåerna ska vara välfyllda och inspirationen inför hösten ska flöda. Så är det inte riktigt för mig i år. Jag känner mig så himla trött och har istället börjat räkna ner tiden tills pensionen ska kunna infinna sig.

De flesta morgnar har jag också varit alltför trött för några gryningsdopp, men i måndags tog jag mig i kragen och tog mig upp ur sängen och ut i den tidiga morgonen. Det ångrade jag ju inte för en sekund.

Att trotsa tröttheten och komma ut i naturen, det är verkligen som en kick för måendet och välbefinnandet.

Morgonen var vacker och det var alldeles tyst och stilla. Luften kändes riktigt varm och ljummen och vattnets temperatur låg på dryga 18 grader. Jag simmade runt, plaskade och njöt en god stund. Att åter vara vid bryggan var nog den bästa tänkbara återhämtningen för trötta hjärnceller som mest bara ville pensionera sig.

Kräftskiva

Förra helgen var vi på en liten kräftskiva hos Amanda och Jimmy i Tomelilla. När Nicolaj fick höra talas om den stundande festen, så betackade han sig för att delta och var mycket bestämd när han delgav att han minsann inte skulle vara med på någon kräftskiva. Som tur var så hade han hunnit ändra sig när det väl var dags, och det var ju kul för oss alla. Vi fick en så mysig kväll tillsammans♥

Boktips

Så har det blivit några fler ljudböcker för mig.

Först ut är en bok som heter ”Den frusna trädgården” av Kristin Hannah

Nästa bok heter ” Bergens stjärnor” av Jojo Moyes.

Sist ut är en bok som heter ”Olivträdet” av Lucinda Riley

Läsvärda alla tre, eller hörbara ska jag kanske säga.

Dagens citat:

Bra vanor är lika beroendeframkallande som dåliga, men de bygger upp ditt liv istället för att riva ner det.

Motion och naturvistelse är goda vanor som är ren och skär återhämtning för själen.

Må bäst och kram från mig

Annika

Återhämtning, kräftskiva och lite boktips. Läs mer »

Vi mötte en ny dag uppe på ”Backarna”

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan var det dags för min och Tinas underbara lilla tradition. Vi brukar ju åka till Brösarps Norra Backar när ljungen står som finast i blom och börja vår dag där.

Den här morgonen såg inte ut att få någon fantastisk soluppgång, men vi var helt överens, det skulle ändå komma att bli en fantastisk morgon.

Jag hämtade Tina vid fyra tiden, och så begav vi oss iväg. Det är alltid en så speciell känsla att komma fram tidigt i mörkret och sedan ta sig upp till rastplatsen som ligger så bedårande vackert med utsikt ut över hela Brösarps by.

Den här morgonen föll ett fint duggregn, men det var inget som direkt störde oss. Vi dukade upp vår frukost och njöt av allt gott och av den fantastiska utsikten.

Ljungen blommade så vackert och skiftade i en massa olika lila färger, det var allt från purpur till rosa toner.

När frukosten var uppäten och vi så smått började bli genomblöta, var det dags för oss att köra vidare till en annan plats.

Vi packade ihop våra saker och vandrade tillbaka ner till Glimmeboda gård, där vi parkerat bilen.

Nästa anhalt blev Vantalängan, som bara ligger ett stenkast bort.

Att vi fick ha hela platsen helt för oss själva, det var ändå ganska otippat. Nu i sommartider så brukar här alltid vara vandrare som slagit läger i något av vindskydden eller vanliga campare med tält. Det här med att smyga och vara tyst är ju inte min bästa gren precis, så det var nog tur att platsen var folktom.

Och nog fick vi rätt alltid – det blev en fantastisk morgon trots att solen inte ville visa sig.

Dagens citat:

Om man är tacksam för det lilla så ser man genast att det finns så mycket att vara tacksam för.

Det här var en morgon att vara tacksam för.

Ha det gott och kram

Annika

Vi mötte en ny dag uppe på ”Backarna” Läs mer »

Den kära gamla bryggan.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den här sommaren blev ingenting som jag tänkt mig. Det blev inte en massa tidiga gryningsdopp eller härliga vandringar. Eller åtminstone inte så många som vanligt. Knappt några alls faktiskt.

Men en morgon för några veckor sedan hade jag bokat in med min underbara vän. Ett gryningsdopp, bara hon och jag och naturen. Som jag längtat efter det.

Återigen klampade vi rakt in i någons boplats. Liksom förra gången jag gick ner till bryggan, så hade campare slagit upp tält alldeles intill vandringleden så vi nästan stod på näsan över deras tältpinnar. Besviket och lite surmulet blängde vi på tälten, men vi bestämde oss snabbt för att vandra vidare till ett annat vackert ställe. Allemansrätten råder ju, så där var inget att säga om den saken.

Vi stannade vid Munkagången där det också brukar vara fantastiskt vackert. Även där kunde vi njuta av den fantastiska soluppgången och av naturens stillhet.

Den här sommaren har det varit ovanligt mycket turister som gästat Gyllebo och dess område. Jag ska inte sticka under stol med att jag verkligen längtar tills hösten kommer nu och det åter blir lite tystare och lugnare här.

Den här morgonen njöt jag och Tina av soluppgången, de vilda änderna och vårt goda te. Men badet hoppade vi över. Att doppa sig borta vid badplatsen kändes inte så fräscht efter sommarens invasion av människor, det var vi rörande överens om.

Att det inte blev något bad, eller att bryggan var upptagen – allt det spelade egentligen ingen roll. Det var bara så fint att få sitta där med en kär vän vid min sida. Tina som är en av de personer jag litar mest på i hela världen. Det spelar liksom ingen roll om vi inte setts på ett tag, bara vetskapen om att hon finns, det känns fint i hjärtat.

Solen steg upp över Gylleboslott och en ny dag vaknade så sakta till liv igen.

Vi packade till sist ihop våra saker och gav oss hemåt, för där hemma väntade Stefan med sin specialfrukost som är väldigt snarlik en hotellfrukost. Japp, vi är nog lite bortskämda, Tina och jag.

Idag, den här morgonen så väntar ett nytt äventyr på oss. Kanske blir det inget fint väder eller någon vacker soluppgång – men det brukar alltid bli helt fantastiskt ändå. En härlig dag ligger framför oss igen.

Vi ses om en stund min vän♥

Dagens citat:

Många människor kommer att gå ut och in ur i ditt liv, men bara sanna vänner lämnar fotspår i ditt hjärta.

Hoppas ni andra också får en fin måndag.

Kram Annika

Den kära gamla bryggan. Läs mer »

Madame Emmy och vackra kvällar.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

Förra helgen kom yngsta dottern Emmy hem. Det var ända sedan slutet på Maj som vi sågs senast, så det var så efterlängtat.

Lilla hunden Molly var ganska dålig så det var inte så uppsluppen stämning här hos oss precis. Men Emmy försäkrade att det inte gjorde något, allting var ju som det var.

På kvällen gick hon och jag en liten tur ner till sjön och tittade på alla kvällsbadarna där.

Mollys märkliga skov kom både tätt och var ganska ihållande. Nästa dag gick mycket av tiden till att vårda och se efter henne. På kvällen enades vi om att åka iväg och äta något lätt för att komma ifrån en liten stund. Vårt val föll på Madame Blå i Skåne Tranås.

Emmy hade bokat bord åt oss, så det var ju självklart att det stod Madame Emmy på vår bordsplacering.

Vi saknar hederliga gamla ”Franskans” i Rörum där vi ofta stannade och åt galetter. Men tyvärr kom beskedet i våras att de inte tänkte öppna mer. Och då får Madame Blå duga. Det är supergott där också såklart, men  galetterna där är lite matigare och mäktigare i mitt tycke. Ingen av oss gick därifrån hungriga i alla fall.

Tillbaka i Gyllebo så njöt vi lite av kvällen vid poolen. Jag och Emmy med vars en sommardrink. När Molly kom fram och var pigg igen och fri från sitt skov så bytte jag om till pyjamas och för en stund så lättade oron för oss alla igen.

Dagens citat:

Håll dig tätt intill människor som känns som solsken

Ha det gott och kram

Annika

Madame Emmy och vackra kvällar. Läs mer »

Hemester

5 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej igen.

Det är så härligt att vara ledig och kunna ta dagen lite som den kommer. Att bara skrota runt här hemma utan att ha så värst mycket inplanerat, det är att verkligen ha semester. Ingen väckarklocka som ringer, inga arbetskläder som ska vara nytvättade eller någon matlåda som ska packas.

Att jag var ganska trött de där sista dagarna på jobbet förstod jag när jag läste vad jag skrivit på mitt knäkebrödspaket på jobbet. Istället för att skriva dit mitt namn, så som jag brukar, så hade jag med tydliga bokstäver skrivit ordet ”knäckebröd”….

Gyllebo och Österlen är en fantastisk plats att vara på, inte minst på sommaren, så några större planer att resa iväg här ifrån det har vi inte. Vi njuter av det vi har här hemma – naturen, sjön och havet och den svenska sommaren.

Förhoppningsvis så kommer vädret att bjuda på några härliga dagar så vi kan åka ut en sväng med båten. Och blir det inte det, så kommer jag att njuta i alla fall.

I helgen var vi på Brösarp Gästis där Stefan utnyttjade sitt presentkort som han fått på sin 70-årsdag. Brösarps Gästis som blivit så fint efter den stora utbyggnaden och där man aldrig blir besviken. Med en stor ”doggybag” återvände vi hem med lunchen räddad nästkommande dag.

En tur till Kiviks hamn har det också blivit i helgen. Vi har så mycket fint runt om här hemma, och jag tröttnar aldrig på min hembygd. Det jag ibland kan tröttna på är när alla människor tvunget ska bunka ihop sig på en och samma plats enbart för att den blivit så ”rysligans” populär.

Ja, semesterkänslan börjar infinna sig mer och mer, och jag går runt här och pysslar med mina något eftersatta krukväxter, jag tar mig ett glas rosé ibland och bara mår förträffligt. Hemester när den är som bäst. Dock överraskades jag av den svårflörtade jul-azalean, som nå står i full blom.

Dagens citat:

Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på den.

Ha en härlig tisdag.

Kram från mig.

Hemester Läs mer »

Det blev den bästa dagen på länge.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Så kom den då, den där sista veckan som min dotter skulle vara hemma här hos oss i Sverige. Tiden hade gått så fort och det var såklart mycket som hon ville hinna med då hon var hemma. Som tur var så hade jag en ledig dag innan mitt utökade sommarschema skulle börja. Det blev en dag då jag hade möjlighet att tillbringa tid med min tös i lugn och ro.

Andréa ville ut och vandra, och hade bestämt träff med sin kompis på eftermiddagen. Det passade då bra att vi gick längs havet, från Vik med näsorna pekandes mott norr, och mot Kiviks Musteri där kompisen ju  jobbade.

Solen strålade och det var ganska varmt. Den första biten från Vik är rejält stenig och lite ”knölig” att gå, men i sakta tempo så gick det finfint.

Ett tag fick vi sällskap av ett litet gäng svanar. De var så vackra där de guppade och skiftades om att leta mat från havets botten.

I våra ryggsäckar hade vi packat med oss badkläder och vår plan var att hitta en fin plats där vi kunde ligga och sola och bada i någon timme.

Vi passerade den då nästan färdiga trappan vid Knäbäckshusens strand och gick ytterligare en liten bit norrut innan vi bestämde oss för att stanna och njuta för ett tag.

Där vid en blommande ros kastade vi av oss våra kläder och tog dagens första dopp. Vattnet var härligt kallt och svalkade så skönt. Jag hade kunnat stanna kvar där hela eftermiddagen och småpratat med Andréa och bara njutit av livet och av känslan av att ha all tid i världen.

Men vi hade en tid att passa. Efter en timme drog vi lite motvilligt på oss våra vandringskängor igen, och fortsatte norrut.

Vi gick genom nationalparken, på stigen längs med havet, och vi tyckte nog båda att det var skönt med trädens skugga och det lite hårdare underlaget för våra fötter. Visserligen var en bit av stigen rejält stenig och svårare att gå på, men inte värre än att vi lätt tog oss fram.

(för Andréa, som för ett par månader sedan besteg Kilimanjaro, så var en stig vid Stenshuvud rena barnleken kan jag tänka)

I gräset prasslade det plötsligt till, och i hopp om att få se en huggorm spejade Andréa både länge och väl ner i det torra gräset. Till sist kunde hon dock konstatera att det bara var en liten rädd skogsmus som orsakat prasslet.

Till slut kom vi fram vid Hälleviks kås och därifrån var det inte långt till Kiviks Musteri. Jag och Andréa beställde där ett par supergoda ”smørrebrød” som vi avnjöt i skuggan under ett parasoll. Sedan slutade Adréas vän, Elna sitt jobb för dagen och vi kunde lifta med henne hem.

Det här blev min bästa dag på länge♥

Dagens citat:

Allting händer av en anledning. Tänk inte för mycket. Förr eller senare kommer allt att bli ok!

Dags att sparka igång nästsista veckan innan jag äntligen kan pusta ut lite grann.

Ha det gott

Kram från mig

Annika

Det blev den bästa dagen på länge. Läs mer »

Rulla till toppen