Österlen

Den första skira grönskan

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan prickade jag nog in morgonen då bokskogens första skira blad precis började skönjas. Morgonen var helt lugn och stilla, fåglarna sjöng och allt var stämningsfullt och fint.

Jag badade och njöt vid bryggan. Vattnet var över 10 grader varmt, så jag fick inse att säsongens vinterbad var över för den här gången. Men jag tycker ju att allting har sin tjusning. Att njuta av solens värmande strålar utan att klä sig i tjocka ytterplagg är såklart lika fantastiskt det. Alla årstider bär på sin egen magi.

I stilla mak promenerade jag på sjöstigen medan solens första strålar kikade fram. Vitsipporna hade börjat sjunga på sista versen och snart skulle skogens blad lägga marken i skugga och vegetationen i skogen skulle därmed förändras.

De där första limegröna bokbladen är så vackra. Men förutom att vara fina, så är de också både goda och ätliga faktiskt. Alldeles mjuka och lätt syrliga i smaken.

Solens strålar fick nästan skogen att se självlysande och röd ut som om det var höstfärgerna som kom igen efter vintern.

Att vandra runt sjön har jag gjort tusentals gånger, trots det blir jag mer och mer förundrad för varje gång som naturen byter skepnad. Det är som om sinnet blir känsligare för naturens underverk ju äldre jag blir.

Att låta sig förundras och känna tacksamhet – just det är en säker väg till en stillsam lycka. Mycket mer behövs egentligen inte.

Dagens citat:

Du behöver inte att alla tror på dig. Du behöver bara vara tapper och fortsätta tro på dig själv.

Ha en fin och härlig fredag.

Kram Annika

Den första skira grönskan Läs mer »

Den gamla och havet.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I lördags kände jag mig både trött, sliten och gammal. Varför vet jag egentligen inte, det kanske har något med våren att göra… Eller så behöver jag vara lite ledig och ha semester… Men det kan ju också vara för att jag inte riktigt är så himla purung längre 🙂

Nåväl, jag hade bestämt mig redan då jag gick och la mig kvällen före att jag ville komma ner till havet och få lite energi och havsluft i lungorna. Klockan ställde jag tidigt, jag ville ju för allt i världen inte missa någon soluppgång.

– ska du med till Knäbäckshusen viskade jag till Stefan, när mitt alarm ljöd.

Stefan bara grymtade något ohörbart till svar, vände sig på andra sidan och tog ett tungt andetag medan han drog täcket högre upp. Hundarna kröp även de ihop som små bollar och ingen av dem såg särskilt hängiven ut över mitt erbjudande.

Inget att göra, tänkte jag, då kör jag väl själv då.

Ännu stod stora skyltar uppsatta som talade om att stranden var avstängd. Men jag tyckte väl att jag varit väldigt laglydig i så många år, så lite småtrotsig mot förbud kunde jag gott kosta på mig.

En bit från den vanliga nedgången till stranden var man i full färd med att anlägga en ny passage ner till havet. Det såg ut som om det skulle kunna bli klart lagom till sommarens badsäsong.

Morgonen bjöd på en ljuvlig soluppgång. Något som gjorde gott för mitt trötta sinne. Något bad blev det dock inte. Att bada ensam här har jag alltid haft stor respekt för. Men det gjorde inte så mycket, jag njöt för fullt av allt det vackra ändå.

När jag ändå var på plats så passade jag på att smyga in till det söta lilla kapellet som ligger i branten ut mot havet. Platsen där jag och Stefan gifte oss för snart 22 år sedan. Herrejösses så fort de här åren har runnit förbi. På något konstigt sätt känner jag mig precis likadan nu som då, men ändå inte…

Härifrån den här platsen har vi så många fina minnen, och att komma hit någon gång då och då känns så fint.

Boktips

Jag har läst en bok som heter ”Under en brinnande himmel” av Mark Sullivan. Det är en sann berättelse om krigets Italien.

 

Dagens citat:

Kom ihåg att vara lycklig betyder inte att du har allt. Det betyder bara att du uppskattar allt du har.

Ha en fin torsdag.

Kram kram, från mig, Annika

Den gamla och havet. Läs mer »

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Njuter ni av påsken och ledigheten? Det gör jag, ja för fulla muggar!! I förgårnatt sov jag mer än 12 timmar i sträck, så jag antar att jag varit ganska trött.

Nu är det återigen tid för lite fotografering och bloggande. Så här kommer bilder från en alldeles fantastisk morgon vid Gyllebosjön. Den mesta isen hade smällt undan, även om det nattetid då varit flera minusgrader.

Morgonen då jag och Tina kom ner till bryggan var helt magisk. Dimman låg mystiskt över vattenytan som delvis var täckt av en tunn ishinna. Närmast vår brygga var det dock öppet vatten med en temperatur  som hade stigit till hela 2 grader.

Efter gryningsdoppet njöt vi av godsaker som vi plockade upp ur våra ryggsäckar, alltmedan solen arbetade sig upp över trädtopparna.

När morgonen ljusnat kom två små änder simmande och tittade lystet mot vårt håll. Kanske hade de tänkt sig lite godsaker av oss, men vi hade inte någon som var lämpligt för små ankmagar.

I takt med att dagen grydde så sjönk temperaturen. Jag och Tina packade ihop våra saker och gav oss iväg. Hemma hos oss väntade Stefan med gófrukost och tänd braskamin. Liiiiite bortskämda är vi nog, jag och Tina…

Wim Hof retreat

Som avslutning på kallbadssäsongen har jag varit på en Wim Hof dag hos Bea på Gislövs Westremark. Det var vår coach Björn Karlsson som höll i evenemanget och vi fick en ljuvlig dag med mindset, andning och kallbadets effekter. Alltihopa avslutades såklart med ett 2 minuters kallbad ute i den Österlenska östanvinden.

Vagusnerven är en av kroppens viktigaste nerver och den hjälper kroppen att gå från stress till lugn. Att bada kallbad göra att man tränar denna vagusnerv som är en stor del av det som kallas parasympatiska nervsystemet. Den där nerven fick sig en skön genomkörare den här vackra söndagen…

.. och vi fick alla en fantastisk dag

Dagens citat:

Att göra minnen. Att skapa dem, tillsammans. Det kanske ändå är det största. Och att sen påminna varandra om det. Efter några år eller så. Tänk vad det betyder egentligen. Att kunna säga ”kommer du ihåg när…”  Det är en sån gåva.

Tack för alla minnen vi delar, min vän Tina.

Ha det gott och kram från mig, Annika

 

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv Läs mer »

Nya slingor, Ullared och lite vår här och där.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

Våren kämpar på och har verkligen tagit stora kliv nu. För nästan exakt en vecka sedan låg isen ännu kvar på sjön, och två fina svanar låg stillsamt och sov då jag kom ner till bryggan.

Jag kommer att jobba lite mer nu framöver, så jag passade på att göra vårfint framför ytterdörren och årets enda påskpynt placerades där på första parkett.

Hundarna har också blivit påskfina, badade och väldoftande som ju fina hundflickor bör vara.

Även på graven hos mina föräldrar har jag gjort lite vårfint. Min mamma älskade både blommor och våren, så det känns fint att där också är iordning nu.

 

Här i Gyllebo finns många olika strövområden och motionsstigar att välja på. Förutom de slingorna som går runt sjön så finns det även motionsslingor uppe vid skjutbanorna, alltså bakom den gamla dansbanan ”Dungen”.

Nu har de här slingorna blivit lite bättre uppmärkta och det är Gyllebos IF som stått för ”fiolerna”. Det har blivit så tjusigt där.

Tidigare var det lite förvirrande när man gick där i skogen och nästan kom vilse. Som tur är så är inga skogar här på Österlen så särskilt stora så man kommer ju alltid ut någonstans och kan hitta hem. Men nu är det som sagt riktigt bra uppmärkt på alla de fyra olika distanserna.

Jag och Stefan var där och gick den lilla kortaste slingan med hundarna. Grusvägarna i området var då nyskrapade och saltade, och det är ett underbart vårtecken för oss här ute på landet.

Förutom nya markeringar så har det också satts upp välplacerade sittplatser lite här och där.  Vackra träbänkar som är skänkta av lokalbor. Gylleboskogen är en underbar skog, och om vädret blir bra i påsk så ska jag ta mig ut och vandra den långa slingan har jag tänkt. Då kommer man ända ner till Djupadals golfbana som ligger ett stenkast ifrån havet.

I förra veckan var jag också på vårt årliga Ullaredsäventyret, Lika härligt som alltid, med glada vänner. Lite småfynd i kassarna med hem, får räknas som bonus på en supermysig dag

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag gillade. Den heter ”Den glömda Trädgården” av Kate Morton.

Dagens citat:

Jag försöker bara ta en dag i taget, men sen kommer massor av dagar och attackerar på en gång.

Lite så känns det när man har för mycket inplanerat den närmsta tiden… Jag ska försöka att ta en dag i taget, det får banne mig räcka!

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Nya slingor, Ullared och lite vår här och där. Läs mer »

De första blåsipporna

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

För en dryg vecka sedan gav jag och Stefan oss iväg ut på lite vårspaning. Vi ställde kosan mot Hällevik och nationalparkens norra sida. Dagen var kylig, men solig och fin.

Hundarna var förstås också med. De var pigga och glada, även om de inte var så särskilt behjälpliga i själva spaningen. Hasselns hänge lyste guldgula mot den blå himmeln, ett vårtecken så gott som något.

Vi var inte ensamma om att leta vårtecken där i parken. Det var ju ett särskilt vårtecken som vi var på jakt efter den här vackra marsdagen. Blåsipporna, de där allra första som man längtat efter.

Och plötsligt var den första lilla sippan där. När jag låg på knä för att föreviga de små skönheterna så trodde alla hundarna att det var en liten lustig lek jag hittat på.

Men jag fick mina bilder och vi kunde vandra vidare i den härliga vårdagen.

Vårtecken i mars månad är ju alldeles extra välkomna. En liten nyckelpiga, de första små sipporna och svällande hängen på hasseln. Tänk att de ger sådan glädje varenda år.

Från nationalparken körde vi vidare och vi tog vägen om Vitemölla på hemvägen. En blå himmel och ett ännu blåare hav fick avsluta vår spaningsrunda för den här gången.

Dagens citat:

Det händer många bra saker varje dag. Ibland måste vi bara lära oss se dem.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

 

De första blåsipporna Läs mer »

Säsongens sista isvaksbad.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Våren och det milda vädret hade varit här och nosat i ett par veckor, men fortfarande låg isen kvar över hela sjön. Det var för en vecka sedan som jag packade med mig min ishacka för att förmodligen ta mig  säsongens sista isvaksbad.

I kanterna låg fortfarande en liten sträng snö kvar längs vägen när jag gick genom skogen ner till bryggan. Över isvaken hade en tunn ishinna lagt sig då det varit frost under natten. Det var som att slå sönder kristallglas och det ljudet spred sig över den helt tysta morgonen som ett uppfriskande morgonklirr. Jag fick upp en strof av en sång i mitt huvud, den om en ”Glad calypso om våren”.

Jag lubba ut på ett fält förrutFullt av is som låg där å blänktePrecis som om det var frost och kallt och jag tänkteVad tusen frosten är svår i majOch det lät som glas när jag trampa… osv

Vädret var helt perfekt för ett vinterbad. Inte en vindpust och bara någon enstaka minusgrad i luften. Jag njöt nog lite längre av mitt bad än vad jag brukade. Vintern verkade ha härdat mig lite extra, och jag ville verkligen passa på.

När jag åter var torr och påklädd fortsatte jag min vandring på stigen som blivit helt snöfri. Morgonen var så väldigt vacker med det där extra ljuset som kommer i mars månad när våren är på väg.

Ljuset på våren innan alla träden fått blad, det är ju något alldeles extra. Det känns som om man efter den långa mörka vintern verkligen behöver suga i sig så mycket dagsljus som det bara går att få.

Det finns två små ord som hjälper mot vårtrötthet, oro och mycket annat … och de lyder ”gå ut”!

Att vistas utomhus på morgonen är bevisat att det hjälper oss att må så mycket bättre.

Den här morgonen bjöd på säsongens sista isvaksbad. Sorgligt, men istället kommer så mycket annat att njuta av. Sådär är det med allt i naturen hela tiden, ett evigt kretslopp som är fantastiskt att få följa.

Dagens citat:

Den väg du har framför dig är viktigare än den du lämnade bakom dig.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

(en bild av mig, så som Chat GPT tydligen känner mig)

Säsongens sista isvaksbad. Läs mer »

Snödroppar och en springrunda igen.

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen hade snön försvunnit helt på stigarna runt sjön, och inga ursäkter fanns längre att skjuta upp löpträningen något mer. Det var en vacker och ganska kall morgon, och på sjön låg isen ännu kvar.

I tanken kändes en springrunda på 6 kilometer nästan övermäktig först, ändå gick det ganska lätt när jag väl tog mig ut. Det gick visserligen inte särskilt fort, men vad spelade det för roll, det var lika skönt som alltid när jag efteråt stod i duschen och kände mig duktigt.

Det är nu knappt 6 månader kvar till tjejmilen. Vi är anmälda och hotell, tåg och springlopp är bokat och betalt. Nu är det bara formen som det ska slipas på.

Förra helgen var jag i Kiviks Handelsträdgård och köpte årets första penséer. Stefan hade smugit igång trädgårdsarbetet här hemma, när jag varit på jobbet, så det var bara för mig att peta ner mina blommor i krukorna.

De första vårblommorna hade börjat titta upp lite här och var. Även om det kliade i fingrarna att beskära buskar och blommor, så la jag lite band på mig, för man vet ju aldrig om det kommer en rejäl frostknäpp igen. Det är ju faktiskt inte så bråttom med allting. Ni vet, det där med att björken ska få musöron först…

Att vi pysslar i trädgården blir alltid lika populärt bland husets alla djur. De liksom lever upp och blir som valpar på nytt. Våren gör oss alla lite piggare och lite lekfullare.

Dagens citat:

Jag tävlar inte med någon och jag har ingen lust att låtsas som om jag är bättre än någon annan. Jag försöker bara vara en bättre version av mig själv än jag var igår.

Ha en skön söndag,

Kram Annika

Snödroppar och en springrunda igen. Läs mer »

Tillbaka på brottsplatsen.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Äntligen var vi tillbaka på den där stranden som vi brukar kalla för ”vår” strand. Knäbäckshusens strand. Det är den stranden som vi brukade köra till för att sola och bada på när barnen var små. Det är även platsen som vi gifte oss på för snart 22 år sedan. I det lilla fina kapellet på sluttningen mot havet stod vår enkla vigsel. Hur det nu är ställt med St Nicolaj (det lilla kapellet), det vet jag inte riktigt, för att ta sig dit verkar nu vara omöjligt pga av avspärrningarna.

Vi har inte varit här sedan stormen Babet drog fram över Österlen. Det var i oktober 2023 som ovädret ställde till med förödelse lite överallt längs Österlens kust. Här vid Rörums strand slets trappan sönder och platsen spärrades av, då man ansåg att rasrisken var stor och därför farligt för allmänheten. Allt sedan dess har det varit stängt, och är egentligen det fortfarande.

Man kan komma hit från Stenshuvud också, men behöver då ta sig över Rörumsåns mynning. Den bro som fanns över ån, gick även den hädan i Babet-stormen.

Förra söndagen då vi var här så var det ett helt fantastiskt väder. Jag ångrade lite att jag inte tagit handduk och badkläder med mig. Hundarna studsade och hoppade runder i ren och skär glädje, och vi njöt av lugnet och stillheten som är här.

Man planerar nu att göra en ny nedgång en bit bort så att man kan nå stranden igen.

Den här dagen då vi var här så var det väldigt lågt vattenstånd och det gjorde att stranden var ovanligt bred.

Jag hoppas att man kan öppna upp för besökare igen den här säsongen. Även om det blivit rent hysteriskt det senaste årtiondet för folk att besöka just den här stranden, så är det fint att åter kunna köra hit. Axlarna sjunker och pulsen saktar in när man är här.

Dagens citat

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Tillbaka på brottsplatsen. Läs mer »

En runda i nationalparken

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Med de senaste dagarnas vårväder så kan man knappast minnas hur mycket vinter det var för bara en vecka sedan.

Jag och Stefan passade på att åka till Stenshuvud för att gå en tur i nationalparken med våra hundar när den mesta snön försvunnit.

I vissa delar av parken har man skogat och huggit ner rejält den senaste tiden. Detta görs för att träden bidragit till att skuggan brett ut sig  de senaste åren. Den här insatsen görs nu för att gynna arter som sandödla och hedblomster.

På parkeringen låg vältor med grov stock och doften var helt underbar. Den påminde om min barndom och om hur det ofta luktade i min pappas jobbebil.

 

Vid Hälleviks kås låg ekan uppdragen på land i väntan på den riktiga våren. I år kommer nog en ny båt att sättas i sjön och Mats gamla ”Sin 13” får då gå i pension.

Stenshuvud är alltid en härlig plats att komma till. Men förmodligen kommer det vara ännu härligare nästa gång vi åker dit. Nu ligger ju alla sipporna i startgroparna och inom kort kan man säkert skymta den första blåsippan här (om den inte redan synts till).

Ett ynka dygn

Min ”Kanadaunge”, Andréa, kom hem till Sverige i måndags. För att redan på tisdagen resa vidare till Afrika på fyra veckors äventyr där. Hela familjen samlades på kvällen för att njuta av hennes sällskap, men jag hade extra mycket jobb på Luckan just då, och fick nöja mig med att titta på skickade foton på mobilen…. inte riktigt samma sak som att ses.

 

Dagens citat:

Idag var dagen du oroade dig för igår. Fråga dig själv om det var värt det.

Att oroa sig gynnar egentligen ingen. Men likväl är det väldigt svårt att låta bli. Jag har ett par oroliga veckor på jobbet i slutet av Mars, som jag inte kan låta bli att bekymra mig för. Hjärnan kan liksom inte stänga av och låta bli, även om oron inte tjänar något till.

Ha en fin dag.

Kram Annika

En runda i nationalparken Läs mer »

Våren har en plan – så som den alltid har.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej och halloj.

Jag älskar vintern och njuter av varenda dag som vi har snö och kallt. Där med inte sagt att jag inte även älskar vårvintern och våren precis lika mycket. För det gör jag verkligen, jag älskar våren!! Men jag tycker att varje årstid ska vara då den är tänkt att vara. Jag tycker att vi människor har en tendens att flytta fram saker vi längtar efter. Se bara på julen tex. Numera firar många julen redan i November (novent) och inte hinner det bli  nytt år förrän blickarna riktas mot vår och värme igen.

Som tur är kan vi inte ändra på naturens eget tempo, för den gör som den vill. Våren kommer precis när den är tänkt att komma, och det är nästan samma varenda år.

I över 10 års tid har jag haft den här bloggen, och jag har därför ett stort bildarkiv med naturfoto genom alla åren.

Jag har nu roat mig med att titta lite i arkivet på naturbilder från de senaste 10 åren.

Här kommer foto, allihopa tagna den första veckan i April. Dit har vi nu bara lite drygt 5 veckor kvar.

Håll till godo:

2016

en lekande nässelfjäril och svalört, scillor vid sjön, pärlhyacinter i trädgården

2017

grodägg i vattenhålet, ramslök och vätteros sticker upp i skogen, ramslöksbacken i solsken.

2018

staren överraskas av ett snöfall på påsken, snö i vårljus och krokusar ett par dagar efter ”påsksnön”.

2019

den första vitsippssbuketten, blåsippa, körsbärsblom

2020

backsipporna blommar, vitspippsbukett, terrashäng i shorts

2021

solig dag på Knäbäckshusens strand, blommande vita skräppeblad, vårblommor med tunt snötäcke.

2022

blommande blåsippor, grönt i ramslöksbacken, frodiga blad

2023

vårjackor i solskenet, svalörtsbukett plockad av barnhand, krokusar i stort fång

2024

spirande grönska, ramslök och vätteros, persikan blommar

2025

lungörten blommar, Penny i vårsolen, vårsol över våtmark

Våren jäktar aldrig och ändå fullbordas allt! Visst är det fantastiskt.

Vi borde ta lärdom av naturen och vara just ”här och nu” och inte lägga så mycket energi och känslor på att längta framåt. Man längtar ju livet av sig… Våren kommer, när den är tänkt att komma.

 

Dagens citat:

Man kan inte locka fram våren – man kan bara märka när den kommit.

Kanske är det inte våren vi ska vänta på, utan vår förmåga att vänta med den.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Våren har en plan – så som den alltid har. Läs mer »

Rulla till toppen