Månad: maj 2015

Mors Dag – me like!

Kära Blogg
Idag har det varit Mors Dag hela dagen. En toppen dag, om ni frågar mig. Det kunde faktiskt vara mer än bara en gång om året.
Först av allt vill jag säga grattis till min egen änglamamma Ingrid, uppe i himmelen. Hoppas du haft en lika bra dag som jag har haft.
 
”En mors kärlek är en kärlek ingen glömmer.”
 
Dagen började med en härlig tur runt sjön med mina pågar.
 
Hela dagen var en riktig mysdag.
Vi var allihopa och åt på creperian ”Franskans” i Rörum. Och det kan jag verkligen rekommendera. Jättegott och mysigt. Sedan blev det kaffe och tårta här hemma.
Tack familjen, för att ni förgyllde min dag.
 
Tack för blommor och blader och Hejdå Bloggen
 

Vad en liten gumma kan gno.

Kära Blogg.
 
Nu stundar det några viktiga högtidsdagar. Närmast i tiden är det Mors Dag. Viktig dag!
Jag tycker att jag vill ha det lite städat och välordnat hemma då. Nu är jag ingen direkt pedantisk människa. Var sak på sin plats vill jag förstås ha. Dammtussar under sängen kan jag leva med, men det ska inte knastra alldeles för mycket under fötterna när man tassar omkring inomhus. Ja, sån är jag och så vill jag ha det.
Eftersom min rygg inte tål att jag utför för mycket städrörelser just nu, hade Stefan lovat heligt och dyrt att hjälpa till med detta. Nu hade han ju så rysligt viktiga saker att uträtta hela förmiddagen, så jag får väl säga att jag själv fick göra det mesta….
Mor Karin är en fin människa, men jag tycker nog att hon missade något där i barnuppfostran med sin yngsta son…
 
Efter en hel dag i skurkärringens tecken, linkar jag nu runt som en skadskjuten kråka. Men det hindrar inte att jag ändå njuter av alla underbara blommor som  står i sin fulla prakt i trädgården just nu.
 
Rosenskäran ….
Underbara nejlikor …
 
 
Rhododendron med den ljuvliga färgen …
 
En azalea i samma underbara färg …
 
En näpen studenknapp …
 
Min övervintrade kärlekspelargon …
 
Så har vi den där överlevaren som Stefan var nära att ta död på när jag var på min resa på Bali. Av någon övernaturlig förklaring lyckades han återuppliva den stackars växten igen lagom till min hemkomst, och tänk, nu blommar den som aldrig förr …
 
Ja, se blommor, det är mitt liv de!
 
Med en bild från vår regniga joggingrunda i morse säger jag Hejdå Bloggen.
Och hörni, glöm nu inte era mammor i morgon.
Själv hade jag önskat att de hade besökstid i himlen.
 
”Den dumme städar och städar, geniet behärskar kaos.”

Nyfrisserad.

Kära Blogg.
Ikväll blev min beställning färdig. Den där bänken med ”former” som jag berättat om. Och den blev riktigt bra tycker jag. Stefan ska aldrig verka särskild nöjd själv med sina projekt, så han går mest runt och  ”hummar” och fnyser.
 
Fåglarna i Gyllebo har som mest bråttom nu. Det kacklas och piper och gnyr i varenda holk. Tiden går så väldigt fort så vips är ungarna flygfärdiga och då blir det tyst och stilla igen. Jag tycker egentligen att det ska bli lite skönt när ungarna ger sig iväg, för här är fågelskit lite varstans. På utemöbler, fönsterrutor, trallgolvet … Får vi inte fågelinfluensa nu, så får vi det aldrig.
 
 
 
Idag har jag varit och blivit klippt. Hos samma ”gamla” frissa som jag alltid gått till. Nåja, sedan jag var i 17 års åldern. Goa, fina Marianne. Fast jag säger alltid ”Marrjan”, för så hette hon när vi gick i skolan.
Det var sedan länge planerat att hela kalufsen skulle ryka idag, men så blev det nu inte. Det går helt enkelt inte att göra någon annan frisyr av mitt trollhår, än den jag redan har. Det blir liksom inte Annika då.
Jag måste dock påpeka att det faktiskt har hänt under min livstid, att jag klippt av det mesta av håret … Men det var då de. Idag fick det räcka med en damig håruppsättning.
 
Nu har alla döttrar lämnat skutan (alltså åkt ifrån Gyllebo), och här är så konstigt tyst och tomt. Det enda som finns kvar är lite svart mystisk gegga i handfatet …
 
Vill ni, så ses vi en annan dag.
Hej då Bloggen.
 

Allt som lever är lyckligt.

Kära Blogg
I morse hade jag  bestämt mig för att inte rusa upp klockan sex när klockan ringde, utan ligga kvar en liten stund och dra mig.  Jag lyckades mot förmodan att somna om och vaknade upp totalförvirrad. Yrvaken och vilsen staplade jag upp och plirade mig närsynt omkring och insåg att klockan var över åtta. Det var hemskt. Jag gillar verkligen inte det här med sovmorgnar. I morgon återgår jag till mina vanliga rutiner igen.
Annars har dagen flutit på som vilken vardag som helst.
 
Jag tänkte baka lite för en kommande föllsedau, och då tänkte jag att det kunde passa perfekt med negerbollar. Egentligen håller jag på att lära mig att säga chokladbollar istället. Jag tycker att det är ok för mig att ändra mig, för är det människor som mår dåligt och blir ledsna av ett ord, så behöver jag faktiskt inte använda det, jag har liksom inget tvång att göra det. Hur som helst så blev bollarna himla goda och det största bekymret nu blir var jag ska gömma dem, så de inte tar slut innan det är tänkt liksom.
 
 
 Ikväll när Stefan kom hem, snickrade han lite på ett projekt som jag önskat ganska länge. Nu är det förstås väldigt länge sedan jag såg det på Tv:s Bygglov och fick idén, så jag kommer inte riktigt ihåg hur det skulle se ut. Det ska i alla fall bli en bänk med ”former”.  
 Jag lagade kvällsmat med Emmy och alla djuren som sällskap. Det blev köttfärslimpa på gris och älg. Mumsfillibabba.  Amanda sov sin Törnrosasömn mellan sina två jobbenätter, och har ingen väckt henne så sover hon än … 
 
Det har varit en helt vanlig underbar onsdag som alltid i Gyllebo, som jag presenterar i bilder istället …
för en bild säger som bekant mer än tusen ord.
 
 
So Long från mig, kanske ses vi i morgon igen.
 

Joggingannika tar en vilodag och blir bullmamma.

Kära Blogg
 
När jag vaknade och kände mig som en kryckig gammal tant på femtio år, bestämde jag mig för att det fick bli en viloperiod från springningen ett tag. Istället blev det extra mys med Judith och Snowie på morgonkvisten. Min hälsporre gjorde sig till alldeles extra mycket, så kanske måste jag investera i nya joggingskor. Det är de roligaste skorna att köpa tycker jag.
 
När Amanda kom hem från sitt jobb festade vi på kinderägg, samtidigt som vi chattade med Andréa. Hon är lyckligt tillbaka i Danmark på sitt collegie nu. Härligt, snart är hon hemma hos oss på riktigt. Egentligen tycker jag att det är bra att hon gör en mellanlandning i Danmark och packar upp sina väskor där. Om man känner Andréa rätt, så vet man att hon kan ha dragit på sig diverse olika ohyra som loppor, löss och kackerlackor. Sånt man inte vill ha in i sitt hus. Senast när Amanda var ute och reste fick jag en matta med en fripassagerare i. En sorts groda som inte såg ut att må så bra.
 
 
Det är då märkligt vad bullar kan försvinna. Det var inte så länge sedan jag tog mig i kragen och trixade ihop lite kanelbullar som jag paketerade och frös in. Jag tycker att det är bra att ha lite i gömmorna ifall någon tittar ut till oss i Gyllebo. Det finns ju inte direkt något snabbköp som man springer över till här ute i skogen.
Så idag tog jag mig i kragen igen. Att baka är inte min favoritsysselsättning, det händer alltid något som gör att det inte blir som jag tänkt från början. Idag råkade det komma en bit äggskal med i degen. Jag tror att jag fick bort det mesta, men jag är inte sådär bombsäker på det. Nu tycker jag inte att man kan kasta en dubbel sats vetedeg för en sån bagatell. Jag får helt enkelt se det som när man lägger en mandel i gröten. Någon kommer att bli förvånad ….
 
Ikväll har töserna gjort en mexikansk övernaturligt grej. De har tillkallat någon demon som heter Charlie. Man skulle kunna se om han var närvarande genom att ett par blyertspennor rörde sig. Tsss … jag såg allt att Emmy blåste på den där pennan. Hur som helst, så måste den där Charlie ha väldigt många att besöka eftersom det har blivit rysligt populärt över hela världen. Han får vara förlåten att han inte hinner hit ut till oss också.
 
 

 
 
 
 
 

Hejdå Bloggen
 
 
 

Stefan blir 59 år ung idag.

Kära Blogg.
Idag fyller min make och livskamrat 59 år. Självklart kom jag ihåg att fira honom tidigt i morse innan han for iväg på sitt jobb. Nu när han blivit en inbiten simmare tyckte jag att det kunde passa med en varm och gosig badkappa. Jag hade köpt den i storlek 6XL, så jag var ganska säker på att den skulle passa honom. Jag tror att han blev glad för den.
Faktiskt så blev det en fantastiskt god tårta av mitt misslyckade försök igår, och för att vara säker på att det bara var en tillfällig formsvacka i min bagarkarriär så gjorde jag ytterligare en botten för att försäkra mig om att jag kan klara av det. Perfekt!
 
 
Jag har haft det lite extra besvärligt med min rygg idag, och som om det inte skulle räcka så har foten börjat krångla med en begynnande hälsporre. Små bekymmer egentligen, men nog så irriterande.
Ja, så har jag varit hos tandläkaren igen. Jag tror att hon är väldigt förtjust i mig, för hon hittar på mer och mer som jag måste fixa till. Bettskena är det som nu står på tur.
 
Men så livades hela Gyllebo och min tillvaro plötsligt upp. Två töser kom för att fira föllsegrisen. Det blev mer presenter och ytterligare utstyrsel för Stefan att ha nu när han har börjat simma. Riktigt proffsigt ser det ut nu, med badmössa och en sån där klämma för näsan som elitsimmarna har. Så kom det en blomsterkvast från vännerna i Tomelilla. Den blev nog jag själv mest glad för. Ljuvlig bukett. Och är jag glad, är Stefan glad.
 
Jag bjöd på Stiffes favoriträtt, dansk fläskestek och gräddsås, och efter maten var det dags för årets ”rapsbilder”.
 
 
Ja, som ni ser så fattas det en flicka på bilderna.
Så Andréa, om vi har tur så står rapsen kvar på söndag, för då hoppas jag att du äntligen kommer hem.
Se detta som en order!
 
Som vanligt säger jag hejdå Bloggen med en bild från morgonrundan och kanske ses vi i morgon.
 
 

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga.

Kära Blogg
Äntligen, äntligen är hon på väg hem. Min söta, goa dotter, Andréa. Jag har de senaste dagarna fått ett par sms med en del olika information om den stundande hemkomsten. Med hemkomst menas att hon alltså inte kommer hem hit, utan hon kommer till Danmark och stannar där en vecka ytterligare ungefär.
Lite paff blev jag när hon skrev att hon skulle flyga till LA. För mig kändes det som det var på helt fel håll hon tänkte åka för att komma hem, men när man är på Fiji, så spelar det tydligen ingen roll vilket håll om jordklotet man väljer för att komma hem.
Det viktigaste är att hon kommer hem.
Jag är så oerhört glad att jag valde att åka och träffa henne några veckor på Bali och särskilt glad är jag över vårt fantastiska äventyr på Komodo. Våra strapatser är fantastiska minne för livet.
Välkommen hem min söta tös.
 
 
Så är jag lite deppig…. Ja deppig och deppig … det är jag väl egentligen inte, för jag är på det stora hela ganska glad av mig. Fast lite dyster är jag allt när jag glor på platsen där min älskade ”Mose brinnande buske” brukar växa upp. Jag inser att det inte kommer att komma upp någon buske där i år. Jag kan inte förstå vad som tagit åt buskskrället. Den har alltid varit så fräsch och frodig, men i år totalvägrar den.
 
 
Men man ska inte springa och hänga läpp för ett enda misslyckande och en buske som inte vill bruka allvar. Det finns så mycket annat som är helt underbart just nu. Både odlade blommor och alla de vilda runt om här i Gyllebo. Här kommer en bildkavalkad, så håll till godo med dagens fotoskörd.
 
 
En blomma i min trädgård som jag är speciellt fäst vid är en vacker … ja, nu har jag glömt namnet på den, men den har en helt bedårande färg. Den har jag fått av min syster Görel en gång för ganska länge sedan. Kanske heter den Iris …?
 
 
Jag är inte så väldigt noga med det här med ”bäst före datum”. Oftast håller maten betydligt längre än vad som står på förpackningen, och jag litar mer på mitt smak och luktsinne istället. Idag när jag skulle göra en smarrig potatisgratäng till kvällsmat blev jag faktiskt ganska besviken. Osten jag tänkte använda i gratängen såg verkligen inte aptitlig ut, trots att den enligt förpackningen skulle vara fullt ätlig ytterligare några dagar.
Mögelost på riktigt alltså.
 
Jag har bakat en tårtbotten idag!
Jag har världens bästa recept på en sockerkaksbotten till tårtor. Jag har gjort den tusentals gånger och jag misslyckas aldrig med den … trodde jag ända tills idag.
Så som den såg ut idag när den var klar, så brukar den aldrig se ut. Jag får helt enkelt se om det går att göra något av den, eller jag ska ge det hela en chans till, och hålla tummarna för bättre lycka nästa gång.
Jag såg hur Stefan hängde med huvudet när han fick syn på eländet. Han förväntar sig nog en lite trevligare tårta på sin dag.
 
 
 Med en bild från morgonens springtur önskar jag alla en mysig kväll, och när jag laddat klart tror jag att det får bli ett nytt försök med bakningen.
Hejdå Bloggen
 
 

På lätta fötter.

Kära Blogg
Först måste jag väl nämna det här med melodifestivalen, och hur kul jag tycker det är att Sverige gick och vann hela rasket igår. Speciellt trevligt är det ju att Mumsige Måns är en Skånepåg och ganska behaglig att titta på dessutom. Så grattis till honom.
Idag har vi varit hos mor Karin i Kivik. Allt är så väldigt, väldigt vacker just nu i Kivik och runt om här i vår kära hemtrakt. Raps, äpplen och syren, ja allting blommar.
 
… jodå, Bloggerskan kom själv också med på bilden med mor Karin och Stefan idag…
 
Så länge jag kan minnas har jag haft de rabbigaste fötter man kan tänka sig. Jag har liksom toppat ligan ”rabbiga fossingar”. Jodå, jag har visst gjort både fotbad med salt, filat, hyvlat och stått i. Jag har gjort alla möjliga procedurer som påstods skulle göra fötterna lena som babystjärtar. Jag har tom varit hos utbildade människor som bara håller på med rabbiga fötter. Likväl har mina hälar alltid varit spruckna och bedrövliga.
Men icke längre!!
För ett halvår sedan investerade jag i en förfärligt dyr kräm på Bodyshop, som skulle vara bra
mot riktigt torra fötter. Envist har jag smort varendaste dag och bara filat pyttelite med en pimpsten. Simsallabim som ett trolleri- nu är mina fötter härligt mjuka, och jag har kastat alla hemska järnfilar och det tortyrliknande verktyget som påminner om en osthyvel.
 
Hmmm lite gammalt nagellack från Baliresan sitter förstås envist kvar …. Jag betalade extra dyrt för att få ett hållbart lack, och det vill jag lova att det håller – det är dömt att misslyckas att försöka få bort det. 
 
I veckan har Stefan byggt på extra ribbor på vårt insynsskydd vid poolen. Ja, det tror jag faktiskt är bra. För ett par veckor sedan såg jag när vår tyska granne Ursula var ute sin trädgård och påtade i godan ro. Stefan hade taget ett kvällsdopp och kastade utan betänkligheter av sig sina badbyxorna. Stackars Ursula blev alldeles blek, ja hon blev vitare än ett nymanglat lakan i ansiktet.
 
Vårt kära svalpar tycks inte gilla oss något vidare. När vi kommer ut på trädäcket och ska njuta lite av solen så blir det ett herrans liv på dem. De flyger runt och skränar och går på. Idag tog de till det lite tyngre försvarsmedlet … Splaaaasch – en fågelskit på Stefans bringa. Fågelbajs som träffar en människa sägs bringa tur, men Stefan såg inte ut att ha vunnit högsta vinsten precis, när han vankade in efter hushållspapper för att torka bort ”turen”.
 
 

 Och med en bild på en äkta badkruka säger jag hejdå Bloggen och fortsätt njuta av en härlig Pingstdag.

 
 
 

Pingstafton 2015

Kära Blogg

Idag är det Pingstafton. En underbart härlig försommardag med sol och ljumma vindar.
Vi har varit med Monica och Arne i Ystad. 
Vi har ätit gott. Plankstek … wienerbröd … MUMS!
Nu – mätt och trett!
Tack goa vänner för en härlig kväll!
 
 

 
 

 
Nu väntar Melodifestivalen och Måns Mums.
Med en bild från morgonjoggen säger jag kram och gonatt och hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 

Tårtkalas i himmelen.

Kära Blogg.
Idag är det den 22:e maj, och min mamma Ingrids födelsedag. Idag skulle hon blivit 73 år.
Jag minns när hon fyllde 50 år. Hon hade undanbett sig uppvaktning och skulle därför hålla sig undan för eventuella gratulanter. Jag erbjöd henne mitt hem som tillflyktsort och gömställe …. lömska, elaka Annika …för vad hon inte visste, var att jag bjudit hem hennes arbetskollegor till oss på födelsedagsfrukost….  
Jag tror och hoppas innerligt att hon uppskattade överraskningen.
Allt det där känns som det hände igår, och snart står jag själv inför samma milstolpe. Knasig känsla.
Fast … åldern har ingen betydelse … såvida man inte är en ost.
 

”Någon gång ska vi alla dö, du och jag, Alla människor ska dö, och alla djur och alla träd ska dö och blommorna på marken, men inte allihopa på samma gång, utan då och då så att det knappast märks”

Du fattas mig!

 
 

 

Jag och min syster Görel hade bestämt att vi skulle träffas i Brösarp hos pappa Kurtan och ta en kopp kaffe dagen till ära. Det blev en mysig eftermiddag med massa kaffesörplande. Görel hade köpt med sig vetebröd och en av mina favoritkakor, vaniljhjärtan. Tusen tack för det Görel (glömde säga det) Extra roligt var att få träffa Joel idag, mitt yngsta gudbarn.

Jag tror att Ingrid är nöjd med sin dag.
På hemvägen körde jag upp till graven och satte en liten blomma med en duva i. Där var så vårfint vid stenen och någon hade plockat hennes älsklingsblommor, liljekonvaljer.
Grattis på din dag mamsen.
 
 

 

 

 

Ikväll är jag ganska trött, men man blir det av att gå på föllsekalaus.
Och när jag ändå är igång och firar och grattar så det slår härliga till, så passar jag på och säga grattis till min absolut störst idol, nämligen Pippi. Grattis Pippi Långstrump på 70 års dagen.
 
Och med en bild från min och Johnnys ”morgonspringning” säger jag kram och gokväll.
 
 
 
Scroll to Top