Hejsan.
Det var förmodligen sommarens hetaste dag, och vi hade bokat biljetter på ångtåget i Brösarp.
I Brösarp mötte vi min dotter Amanda och en mycket förväntansfull liten gosse. Scott var uppfylld av spänd förväntan och när han såg tåget med alla sina vagnar på perrongen så stampade han i gruset med sina små skor och skrek wowwwwoooowwwoooowww, woooowww!!!
Eftersom vi var ganska tidigt ute så satt vi en stund inne i den svala vänthallen. Där inne är allting som ”förr i tiden”.
Eftersom det varit torrt så länge så var brandrisken alltför stor för att köra med det riktiga ångloket den här dagen. Istället byttes det ut mot ett gammalt dieseldrivet lok, och det gick bra det också!
Så blev det äntligen dags att gå ombord på tåget. Med sig hade Scott en bok som han lånat på biblioteket. En bok som så passande handlade om just tåg.
I kupén var det väldigt hett och kvavt. Scott hade dagen till ära fått sina ostyriga lockar vattenkammade i en lite stramare ”tåg-åkar-frisyr”. Men efterhand som han hoppade från famn till famn så återgick håret till sitt naturliga rufs.
Så äntligen började tåget rulla. Vi tuffade fram i en behaglig hastighet, fram över Österlens vackra vidder. Att se vårt välkända landskap från ett annat perspektiv var spännande även för oss vuxna.
Extra spännande var det att se när vi körde över sträckans två viadukter vid Ravlunda och vid Vitaby.
Alltför fort var vi framme vid vår slutdestination, Sankt Olof. Under den halvtimmeslånga pausen passade vi på att köpa vars en glass och en ny keps till Scott. Gillar man tåg så gör man!
Precis hade vi hunnit slicka den sista glassen från pinnen när det var det dags att kliva upp på tåget igen. Den här gången var det en lite modigare kille som klev ombord. Därför stannade vi ute på den lilla plattan mellan vagnarna och njöt av fartvinden som svalkade oss skönt i ansiktena. Scott skrattade högt varje gång som tåget tutade.
Och vet ni – tåget tutar alltid två gånger!!
Vips var vi tillbaka i Brösarp igen, och då passade det väldigt bra med lunch. Det fick bli äggakaga på bästa Brösarps Gästis!!
Jag vill avsluta med att rikta ett stort varmt tack till alla de personer som helt ideellt ser till så att Skånska Järnvägar kan fortsätta att glädja oss alla. Som liten skolflicka var det här en stående skolutflykt för oss Brösarpsbarn, så för mig var dagen en stor nostalgitripp. Naturligtvis är mitt blogginlägg inte sponsrat av någon, och känner just du för att läsa mer om Ångloket i Brösarp så kommer du till deras hemsida HÄR.
Vi ses till jul igen Ångloket!
Dagens citat:
Smälla ska det göra och roligt vill jag ha, annars är jag inte mé!
~Karlsson på taket~
Ha en riktigt fin söndag och kram från mig.
Annika
