Allmänt

Nåck en gåsaskit.

Hejsan.

Det gick flera dagar som jag inte kunde ta mig ut på min vanliga morgontur, och jösses vad jag saknade det.

För även om magen stillade sig ganska fort igen så var både kropp och knopp i segt skick. Stefan, som inte alls mått dåligt, och inte heller tror på min teori om maginfluensa, säger istället att jag blivit krasslig av alla baden i sjön.

-tssss, du har nåck fåd en gåsaskit i mungen, sa han spydigt och utan tillstymmelse till medlidande.

Oavsett vad Stefan säger eller tror, så var det precis tvärt om. Morgonen då jag äntligen var tillbaka på bryggan och tog mitt vanliga morgondopp, då mådde jag som en prinsessa igen.

När jag plaskat runt i det 15 gradiga vattnet, druckit mitt ingefärste och sett solen stiga upp så tackade jag min gamla brygga och mig själv för den här morgonen.

Eftersom jag kände mig ganska stark igen så valde jag att ta ridstigen hemåt. Träden såg nästan lika gröna och frodiga ut som om det vore en försommarmorgon.

Det fuktiga vädret hade gjort att skogen var full av allehanda svampar. Förmodligen varken ätbara eller goda. Men väldigt vackra, och några av dem nog giftigare än en förrädisk gåsaskit skulle jag tro.

Att planera för middag när man varit dålig är inte alltid det lättaste, men lite enkla sillamackor smakar nästan alltid gott, så det fick det bli till kvällsmat.

Sedan var det dags för ny skrattfest hemma hos oss, då det var min tur att välja nya glasögon.

-men mamma, de ser ju nästan likadana ut allihopa, sa Emmy skrattande. Och just det hade hon faktiskt lite rätt i.

Familjen var trots allt väldigt hjälpsamma och röstade allihopa. Ett par blåa fick det bli, och det verkade lilla Lykke helt nöjd med, som inte alls skrattade eller drog på smilbanden, hon tittade bara  kärleksfullt på mig som alltid.

Dagens citat:

Varje dag är en ny början. Ta ett djupt andetag, le och börja om från början.

Ha en härlig fredag och kram från mig

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Knockad av en bassilusk.

Hejsan.

När helgen kom så knockades jag alldeles. Istället för att hitta på allt det mysiga som jag planerat, så blev det lite annat jag fick styra upp. Och som en liten final på eländet så grep en bassilusk tag i mig och knockade mig rent.

Jag tror att när vi alla levt så isolerat från varandra så bygger vi inte upp så bra immunförsvar. Åtminstone var det så under mina egna småbarnsår. När jag kom tillbaka till arbetet efter en lång mammaledigheten så blev jag alltid sjuk, det där slog ju aldrig fel. Ungefär som ett läskpapper som sög upp alla små smittodroppar runtomkring mig. Vetenskaplig fakta eller inte, men så var det. Särskilt om någon viskade ”maginfluensa”. Den sjukan tycktes gilla mig lite extra mycket, och gör det väl fortfarande.

Alltså fick jag ligga nerbäddad med just maginfluensa och leva på coca-cola hela lördagen. Fast det bästa med magåkommor är att de försvinner väldigt fort, även om det nästan gav mig en ”näradöden-upplevelse” på kuppen.

Några morgondopp har det därför inte kunnat bli nu på ett par dagar för mig. Man får ganska darriga ben efter en sådan magpärs och att gå flera kilometer genom skogen på spagettiben tyckte väl till och med jag var lite dumdristigt. Därför får ni idag istället hålla tillgodo med fjorårets bilder från september månad. Och kolla här… jag hade ju nästan glömt hur härligt vädret var i mitten av september i fjor. Wowww, jag och Emmy på Knäbäckshusens strand.

Livet rullar nu på igen som vanligt. Min dotter Andréa har hunnit vara en sväng i Nashville på en veterinärkonferens och har allt funkat med tester och dylikt så står hon i detta nu på kanadensisk mark.

-mamma, nu har jag spottat i en kopp och det kostade mig 1500 kronor,  så nu är det grönt ljus och jag flyger till Canada i eftermiddag!!

Ja tänk om vi här hemma var tvungna att betala så mycket för våra covidtest?

Jag mår bra igen och även om jag kände mig en aning trött i söndags så kunde jag förstås inte tacka nej till att passa lille Scott när hans föräldrar behövde jobba. Det var tre hela veckor sedan jag såg honom sist och jag hade ju längtat så♥

 

Dagens citat:

Förutom våra tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Må väl och kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Borrby bjöd på en härlig powerwalk och lyckad harjakt.

Hejsan.

När man som jag mest är van att ströva på skogsstigar, så kan det vara fantastiskt med lite mer öppna landskap emellanåt. Det är så skönt och vilsamt för ögonen att blicka ut över vidderna.

Förra helgen när det var dags för säsongens stora harjakt, då passade jag och min vän Petra på att ta oss en rejäl tur ut i på den Österlenska vischan.

Det var en ljummen dag med en tung doft av skånsk mylla. Innan vi visste ordet av så hade vi avverkat vår 11 kilometersrunda och var tillbaka hemma hos Petra.

På våra axlar vilade den ärofyllda uppgiften att förbereda lunchen till gänget som varit ute på fälten och jagat hare. Det var ju lätt som en plätt när man har små droppar av pyromanblod i ådrorna.

Trots en aning rökutveckling i början så blev det efter ett tag riktigt fin glöder. Och när det är ett gäng hungriga jägare på ingång och som ska utfodra,  då passar ingenting bättre än att lägga viltkorvar på grillen.

Alla lät sig väl smaka och till och med hunden Sigvard satt för en stund stilla som ett ljus. Sista tuggan hann knappt sväljas ner, förrän jägarna var redo för andra halvleken på sin harjakt.

Tack P & K för en god och välplanerad jakthelg som alltid ♥

Dagens citat:

Den väg som verkligen leder någonstans är aldrig spikrak.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att räcka till.

Hejsan.

Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.

Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.

Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.

Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.

Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.

Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.

Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.

Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.

Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?

Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.

Dagens citat:

Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.

Må väl och gör något extra för er själv idag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vandring i Christinas Alunbruk

Hejsan.

I fjor var jag på en intressant vandring vid Alunbruket vid Christinehof, och i förra veckan var det åter dags för en ny historievandring i min hemtrakt.

Solen strålade från en klarblå himmel när vi samlades vid slottet den här dagen. Dagens guider, Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen, hälsade oss alla hjärtligt välkomna.

I samlad trupp begav vi oss alla till Alunbruket. På vår väg passerade vi förbi mitt älskade barndomshem, Skoghem, och första stoppet var sedan vid det gamla Magasinet vid Alunbruket.

Huvudpersonen för historievandringen var den välkända och mytomspunna kvinnan, Christina Piper. På 1700-talet ägde hon Andrarums alunverk, som då var Nordens största och  även Skånes största industri.

Vår duktiga guide Gert, berättade så mycket vi ville veta om traktens intressanta historia. Tvärtemot vad jag tidigare hade föreställt mig så framträdde Christina Piper som en ganska god person med den tidens mått mätt, och inte den hårdhudade kvinnan jag tidigare tänkt mig henne som. En duktig entreprenör såklart, men inte alls så elak som jag förut trott. Helt enkelt bara som en man nog också hade varit i hennes ställning på 1700-talet.

Allt om kemin och om hur man fick fram alunet från det svarta skifferdagbrottet berättade Eva för oss, stundom på klingande danska.

För att göra en lång och härlig dag kort, så var det plötsligt dags för oss att gå tillbaka till slottet. Där väntade en smakfull lunch på oss alla.

Jag ska inte stick under stol med att det som verkligen fick min dag att bli till ett särskilt kärt minne, det var de två barndomskamraterna som också var med på vandringen. Tillsammans satt vi efteråt i solen utanför restaurang Kronhjorten och skrattade och pratade om historiska minnen från trakten – våra egna underbara minnen!!!

Med handen på hjärtat så handlade våra egna minnen härifrån nog varken om alunets kemiska framställning, eller om någon adelskvinna från 1700-talet – nej våra minnen gick lite mer i lättja, dans och rocken roll… Och när vi satt där i solskenet och mindes tillsammans, så såg jag i ögonvrån hur en välkänd rockfigur smög ut genom slottets sirliga pardörrar. En kille vid namn Ulf, som varit här många gånger förut. En kille, som liksom vi, nog varit ganska kär och galen.

Med mig hem hade jag den nytryckta boken ”Makt och skaparkraft”, för nu tänker jag lära mig lite mer om Christina Piper och hennes Alunbruk.

Dagens citat:

Räkna din ålder i vänner, inte i antal år. Räkna ditt liv i leende, inte i antalet tårar.

Tack till Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen för en proffsig historievandring. Och såklart tack mina fina vänner T, J & co för en underbar em♥ och såklart, tack Ulf Lundell för alla underbara konserter du gett oss här på Christinehof.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt Augusti 2021.

Hejsan.

Mitt Augusti har varit så fantastiskt. Vädret övergick nästan genast till sensommarväder och stundom har det nästan rent av känts som riktig höst. Regn och blåst om vartannat. Fast jag älskar ju hösten, så det har ändå varit helt ok. Jag avslutade min semester med att sova under bar himmel tillsammans med Amanda och Scott. Med Stefan åkte jag iväg över en helg på vår första taktältsemester. Så underbart! Jag har badat och njutit av naturen, vandrat med Emmy och småhundarna. Extra kul har det varit att vi äntligen kunna träffa vännerna som vanligt igen. En kräftskiva i trädgården var verkligen sensommarens höjdpunkt.

Nu hälsar jag september välkommen. Den här efterlängtade hösten. Hösten 2021 som jag längtat efter i över ett års tid nu… För det är den här hösten som min dotter ska komma hem från USA. Att kunna skriva att Andréa kanske kommer hem i slutet av nästa månad känns så overkligt och smått konstigt. Men så underbart. Välkommen september.

Dagens citat:

Försök inte köpa livet. Det är gratis. Sälj inte din själ. Det kan kosta dig livet.

~Peter Svärdsmyr~

Må gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hela vilthägnet bara för oss själva.

Hejsan.

Efter en fantastisk natt med naturens alla ljud inpå tältduken, så vaknade vi som vanligt upp i gryningen, morgonpigga som vi ju alltid är.

Vi smög upp, packade ner lite saker i våra ryggsäckar, petade in ett par pinnar i braskaminen och gav oss iväg ut i det tidiga morgonljuset.

Vårt mål var Mahraviken och ett morgondopp såklart.

Alldeles tyst och stilla var det när vi kom fram. Efter ett uppfriskande bad så satt vi bara där och insöp allting runtomkring oss. Så förundrade och tacksamma på en och samma gång.

Ett förvånat svanpar simmade tyst förbi oss där vi satt på klipphällen. Precis som vid vår gamla vanliga brygga hemma vid Gyllebosjön, så hade vi tagit med oss  en termos med varmt te och lite nötter som vi knaprade på.

När vi kände oss fulltankade av skön energi så gav vi oss tillbaka till vårt tält. Efter bara en liten bit mötte vi det stora ”kronhjortsgänget” som bara blängde på oss där vi kom rullande i min bruna Duster. Kanske blev de lite smått chockade över att möta två rufsiga ”tanter” iklädda vita badkappor sådär tidigt på morgonkvisten.

Efter nattens brölande såg de nu alla ut att ha slutit fred och vandrade stillsamt sida vid sida. Dessa ståtliga djur som nästan ser ut att veta om att de är bland de vackraste djuren vi har i vår svenska fauna.

På vår väg tillbaka till vårt tält mötte vi så fantastiskt många djur. De vackra kronhjortarna, mufflonfåren, davidshjortarna, en massa vildsvin och dovhjortar. Det var så hissnande att ha hela den 925 hektar stora parken bara för oss själva. Man fick nästan nypa sig i armen. Att vara iklädd vit morgonrock och få uppleva alla dessa magiska möten.

Efter att ha stannat till i vårt tält för att byta om till lite mer respektabla kläder, så körde vi vidare mot restaurangen där en gudomligt god hotellfrukost väntade på oss.

Mätta körde vi sedan tillbaka till vår lilla camp igen. I tältets kamin höll elden på att slockna ut. Vi petade in den sista vedklabben och la oss en liten stund på de sköna sängarna innan vi packade ihop våra saker, stängde tältduken och tackade för oss. Det hade blivit dags att åka hem igen.

Vilka dagar vi fick!! Tack underbara Eriksberg, tack min fina vän Tina och tack alla djuren för nattens och morgonens uppvisning. Det blev en vistelse då vi fick njuta med precis alla våra sinnen, en upplevelse för livet.

Jag kan varmt rekommendera att bo i glampingtältet här på Eriksberg.

Dagens citat:

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att man skall njuta av det.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Glampingäventyr på Eriksberg.

Hej hej

Jag har haft ett par fantastiska dagar tillsammans med min underbara vän Tina. Ett äventyr som passade oss båda som handen i handsken.

För vad skulle kunna passa oss två naturälskare bättre, än ett par dagar i ett glampingtält på Eriksberg?

När vi kom fram till Eriksberg på morgonen så startade vi med lite frukost i shopen vid entrén.

I vår bokning ingick fri tillgång till det 925 hektar stora vilthägnet. När vi checkat in så startade vi med en rundtur bland alla de vilda djuren. I parken finns sex sorters djur. Vildsvin, davidshjort, visenter, dov- och kronhjort och mufflonfår.

Nästan genast mötte  vi den stora hjorden visenter. Tillsammans med hjortar och ett och annat vildsvin strövade de i sakta mak fram över den frodiga marken.

Vildsvinen mötte vi lite överallt, där de grymtande bökade runt i myllan, likt ”Pumba” ivrigt viftande på sina knorrlösa svansar.

När vi tyckte att vi sett de flesta av parkens alla djur så var det dags för lite lunch. I den vackra restaurangen åt vi en utsökt torskrygg innan vi återvände ut i vilthägnet igen.

Uppe på en stor klipphäll stod vårt lyxiga glampingtält och väntade på oss. Med en fantastisk utsikt över den vackra Färsksjön låg det beläget mitt inne i vilthägnet bland alla underbara djur.

Färsksjön var full av vackra näckrosor. Mest iögonfallande var den fridlysta röda näckrosen, som var så bedårande vacker.

För att komma upp till tältet där vi skulle tillbringa natten, så vandrade vi i visenternas spår upp från sidan av stenhällen.

Vi började med att korka upp den lilla flaskan champagne som vi tagit med oss och njöt sedan bara av tillvaron.

Sedan plockade vi fram lite kex, ost och annat smått och gott, och bara insöp naturens skådespel. Tysta och förundrade satt vi helt stilla när alla visenterna kom ut ifrån skogen och följde vägen en liten bit innan de vek upp igen i en skogsglänta.

Vädret ändrade karaktär och några åskknallar hördes i fjärran innan en rejäl åskskur föll över vår tältduk.

Vi tände upp en eld i braskaminen och satt sedan och lyssnade på vildsvinens smågnabb nedanför. När det mörknat helt runtomkring oss, så kröp vi ner i våra underbara sängar.  Strax därefter satte kronhjortarna igång med sitt typiska höstbrölande, ackompanjerade av vildsvinsfamiljen. Lyxigare än så här, det kan man ju faktiskt inte ha det.

Dagens citat:

Naturen är min kyrka och kärlek är min religion.

Tack min fina vän Tina♥

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Kanske sommarens sista ryck.

Hejsan.

Kanske gjorde sommarens sitt sista skälvande ryck i måndags.

Jag hade egentligen inte alls tid att lapa sol på stranden. Men hur skulle jag ha kunnat säga nej, när mina älskade hjärtan undrade om jag ville träffa dem en stund vid havet.

Jag arbetade undan det mest akuta på mitt kontor och begav mig sedan iväg mot Ystad.

Egentligen gillar jag bäst att bara köra ner till Knäbäckshusen när jag vill njuta av havet. Det tar mig tio minuter och vips är jag där. Men då mina älsklingar var i Ystad, så körde jag självklart dit istället.

Scott var full av energi och efter sommarens alla bad så var det en ganska vattenvan kille som sprang och busade i vattenbrynet.

Men mitt i allt bus så tog energin slut och  Scott slocknade i sin vagn.

Efterhand så tilltog vinden och jag kan nog bara hålla med Amanda om att det blev ganska kyligt mot slutet av dagen. Men vi var nöjda över att vi kunnat fylla på våra D-vitamindepåer. Sortera papper och städa det kan jag göra till vintern… kanske…

Dagens citat:

Borde och måste är två as som inte är bjudna på mitt kalas.

Det finns så många måsten i livet, måsten som vi många gånger själva hittar på. Det största ”måstet” av dem alla är att ta hand om sig och göra sånt som får hjärtat att sjunga. Det ”måstet” borde vi sätta framför alla andra.

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Wildswimming i Lagan.

Hejsan.

Jag vaknade upp på den underbaraste lilla plats intill Lagan i Halland. Under natten hade ett ihållande regn slagit mot tältets tak. Det var så mysigt att ligga där tätt tillsammans och bara lyssna på naturen utanför. När solen gick upp verkade molntäcket att spricka upp till en ny vacker dag.

Här hade vi kunnat stanna hela dagen, men beslöt oss ändå för att åka hem ganska tidigt.

Under tiden som Stefan gjorde i ordning vars en kopp kaffe åt oss, så slängde jag av mig kläderna och hoppade i älven… eller åtminstone i ån.

Det blev ett uppfriskande dopp i Lagan. Lite wildswimming gjorde gott för sinnesron, även om Molly och Lykke verkade väldigt skeptiska till det hela.

Vi slog ihop vårt tält på nolltid och styrde kosan mot Gyllebo. Kvar fick trägubben ligga, kanske roade han någon annan glad tältare som tänkte slå upp sina bopålar här för en natt. Gubben var för övrigt det enda spår vi lämnade efter oss på den här underbara platsen.

Hemma i Gyllebo väntade våra katt- och huspassare.

När Scott nyfiket hade inspekterat hur hans mormor och morfar Ginko bott på biltaket, så insisterade han på att han minsann ville ha ”tossh” (tofs), och då fick det bli så. Vår lilla semestertripp var över för den här gången.

Jag längtar redan efter nästa äventyr med taktältet.

Dagens citat:

Det andra gör mot dig definierar dem. Hur du förhåller dig till det definierar dig!

Må gott och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top