Allmänt

Som barn på nytt.

Hejsan.

När jag tidigare skrev att vi inte varit utanför Österlens osynliga gräns på hela vår semester, då ljög jag allt en liten smula. För vi har ju faktiskt varit på utflykt ända uppe i Småland.

En dag for jag och Stefan till Ikea i Älmhult. Där tog vi rulltrappan upp för att fika i restaurangen. Märkligt nog visade det sig att allting var stängt. Och sedan man kommit in så  kunde man inte komma ut förrän affären öppnade.  Vi var fast och fick helt enkelt bara vänta.

Men tiden sniglade sig fram (30 minuter kan kännas som en lång tid) och till sist kunde vi köpa vars en räkmacka.

Efter det gick vi på Ikeas  museum.

Där blev vi nästan som barn på nytt.

Att få vara modell för Ikeas katalog från 1973 fick mig att återigen känna mig som 8 år. Åhhh, ljuva 70-tal!

Sedan for vi tillbaka hem till Gyllebo och njöt av årets första äppelkaka. Den smaken får mig också att känna mig som barn på nytt.

Och när vi sedan tog tag i vår årliga garderobsrensning, så blev vi nog lite som tramsiga småbarn allihopa. Lite utrensat i garderoberna blev det allt, även om det mest blev en massa bus och trams med de gamla festblåsorna.

Ja vem drömmer inte om att få kasta sig i en pool med tidernas galaklänning på sig, eller slå volter utan en tanke på gräsfläckarna som kan bli…

Dagens citat:

Jag skulle inte kunna leva en enda dag om jag inte hade en tre-fyra-fem fiaskon att bearbete. Ett liv utan misstag ger mycket lite framgång. //Ingvar Kamprad.

 

Vilken man han var, den där Ingvar Kamprad. Honom beundrar jag verkligen.

Ha det gott och glöm inte att ta fram barnet i er ibland. Det gör livets så härligt att leva.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tillbaka till verkligheten.

Hej hej

Efter en lång härlig semester, är det idag dags att ställa väckarklockan på ringning igen.

Även om jag varit uppe i arla morgonstund varje dag under min semester, så är det något helt annat nu när det är dags att stiga upp för att arbeta igen. Det där är ganska konstigt egentligen, men så är det!

Även om ledigheten nu är slut och allvaret tar vid så kommer vi att försöka hinna njuta av sommaren ändå. En ”Ottoglass” i Kivikshamn finns det alltid både tid och plats för.

Att ta sig tid för lite avkoppling ibland, det är ju så himla viktigt.

Min trädgård ska jag fortsätta försöka rädda från snigelinvasionen vi fått i år.

Har jag tur så kommer de första tomaterna snart att vara mogna. Det blir ett mumsigt pålägg på mina lunchmackor det.

Så… hej kontoret, jag är tillbaka!

Dagens citat:

Livet skulle vara omöjligt om man mindes. Allt består i att välja vad man bör glömma.

Min strategi är att lägga mig vinn om att minnas alla små underbara stunder. På så vis finns inte plats i minnet för allt som varit mindre bra.

Kram på er från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Närgånget vid langosvagnen.

Hejsan.

I tider då avstånd och distans är ord vi fått lära oss, så tycks Simrishamns sjöfåglar totalt missat den saken.

Det var en vacker kväll som vi bestämde oss för att äta kvällsmat vid langosvagnen i Simrishamn.

Medan alla människor var duktiga på att hålla distans och inte trängas så var fiskmåsar och trutar synnerligen närgångna.

Med en langos i ena handen, en kall dricka i den andra och en trut nästan på axeln njöt vi av en härlig kväll i Sillastan.

Dagens citat:

Man kan inte vara alla till lags … bockar man för den ena, så visar man arslet åt den andra.

Ha en härlig dag

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Doften av rosor.

Hejsan.

När vädret inte var det bästa i veckan, så passade vi på att åka till plantskolan och köpa några fler rosor till trädgården.

Röda rosor var planen. Fast vem kan motstå en rosa skönhet som den här?

Den rosa skönheten som jag föll för heter Rosa Odyssey.

I min trädgård finns redan lite olika rosor. Allihopa i en skön blandad kompott.

Buskrosor, klätterrosor och rabattrosor. Allihopa inköpta i  Tågarps Trädgård. Min favoritplantskola här på Österlen. Den kan jag varmt rekommendera.

När rosorna var nergrävda efter konstens alla regler, var vi väldigt glassugna både jag och Stefan…. och småhundarna.

En Ottoglass i Kivikshamn innan vi for hem och luktade på rosorna igen.

Kanske är sommarvädret en gnutta sämre i år, men är inte doften av rosor ett litet snäpp starkare just i år så säg?

Dagens citat:

Varit har varit. Då är då. Men nu är nu. Älska, ge, bry dig om – idag!

Ha en fin dag, kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som jag saknar Kiviks marknad.

Hejsan.

Jag tror bara att jag missat Kiviks marknad två gånger i hela mitt liv.

I år har hela marknadsveckan på Österlen blivit inställd pga av Covid19.

Att älska Kiviksmarknad är idag nästan lika skämmigt som att bekänna att man brukar titta på Melodifestivalen på TV, eller som att man på 80-talet diggade ABBA . Ingen erkänner att de gillar marknaden, ändå träffar man så många bekanta där.

Jag älskar verkligen traditionen med marknaden. Även om det förvisso har blivit helt annorlunda och enligt många betydligt tråkigare med åren.

Det är någonting med marknaden som tänder en särskild gnista i mitt hjärta. Förmodligen är det alla minnen härifrån.

Minnen som ploppar upp tack vare ljudet och dofterna. Känslan av torr sand som virvlar runt fötterna. Trängsel, synintryck och alla god smaker. Men mest av allt är det alla möten med människor. En gång hade jag faktiskt sådan tur att jag mötte kärleken här. Men inget man hittar på marknaden har livstids garanti. Resultatet i det här fallet blev dock tre fantastiska döttrar och en mycket god vän.

…och några år senare gjorde jag ett helt annat Kiviksfynd…

Älskade Kiviks marknad, hur kunde det bli såhär i år? Jag hoppas vi ses igen år 2021, och då jäklar tas allting igen med råge.

Dagens citat:

Jag tänker faktiskt dra av 1 år från min ålder. Jag har knappt använt 2020.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Mitt April 2020

Hejsan

Mitt April, har precis som för resten av världens befolkning, genomsyrats av Covid19 och Corona. En resa har fått skjutas på framtiden och annat har fått ställas in. Liksom andra egenföretagare så oroas vi såklart över vår framtid och existens.

Nåväl, jag har som alltid, njutit av naturen och av nuet. Påsken blev en stillsam helg med mina närmaste. Jag har vandrat, sett vitsippor slå ut, träffat en liten huggormsunge, gosat med  lilla barnbarnet och matvandrat med vänner. Löptränat har jag såklart också gjort. 74 härliga kilometer i april, plus en massa skön vandring.

Oron för mina döttrar som är utomlands, har varit större än vanligt. Inte bara för att de ska bli sjuka, utan en oro över hela läget i världen och vad den här krisen för med sig. Kanske är det av den anledningen som det återigen smugit sig in lite mer personliga inlägg här på bloggen…

Bloggen ja, den fyllde förresten 5 år den 21 april. Då, när jag började skriva på min blogg, så var baktanken att skapa en plattform där min spretiga familj kunde hålla ihop. En plats där mina töser kunde fortsätta att njuta av naturen här på Österlen. Den natur som jag själv skattar så högt. Jag ville inte att de skulle riskera att glömma sina rötter och sin hembygd.

Nu hälsar jag Maj välkommen. En månad som normalt innehåller väldigt mycket roligt för oss…. bröllopsdag, födelsedagar, morsdag. Men i år blir det annorlunda, i år kommer vi nog mest att se tiden ann.

Idag är det den 1 maj, så därför vill jag skrika ut över Atlanten GRATTIS ANDRÈA!!! Min älskade dotter fyller ju faktiskt år just idag, och som ni förstår så skulle jag så gärna haft henne nära för att kunna ge henne en grattiskram. En stor bamsekram! Men en hoppfull sak är att mitt lilla barnbarn nu har skaffat sig sitt livs första pass. För om ”moster Nea” inte kan komma till honom, så får han åka till henne istället, när världen så tillåter. Och såklart vill en bloggande mormor då vara med, med sin kamera. Men det är i framtiden, en framtid jag hoppas kommer snart – för jag längtar så…

Dagens citat:

Själen är inte här för att lära sig något – den vet redan allt! Själen väntar på att DU ska lära dig komma ihåg vem du egentligen är.

Var rädda om er

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Blommar inte förgäves.

Hejsan.

Här i Gyllebo bor många tyska sommargäster. Alltså, normalt, när livet och världen är som den brukar … när inga virus kommer och förstör våra rutiner och vårt levnadssätt.

Vår närmsta granne är en tysk trädgårdsälskande dam. Varje vår kommer hon och ägnar dagarna åt att påta i sin lilla täppa. Hennes trädgård är fylld med blommor, bär och växter. Från morgon till kväll brukar hon gå där och klippa, plocka och fixa. Nu känns det bara tomt och tyst.

Min uppgift är att hålla ett öga på huset åt henne. Lite då och då går jag en sväng inom på hennes tomt. Kameran får ofta hänga med, för jag vet ju att lövgrodorna gillar att bo där inne.

I veckan knipsade jag av några av de vackraste blommorna och tog med mig in i mitt eget kök. Nej, de skulle inte stå där och blomma helt förgäves, tänkte jag.

Under tiden som jag bakade en stor sats kanelbullar, njöt jag sedan av min grannes fina blommor. För nej, de skulle verkligen inte stå där och blomma utan att någon endaste njöt av dem.

Självklart plockade jag inte en endaste av hennes lilla gulliga blåsippa. Blåsippan hör till de blommor som förökar sig väldigt sakta och den ska man därför njuta av på plats. De vilda blåsipporna är dessutom fridlysta i vår del av landet.

Jag hoppas så att allt snart kommer bli som vanligt igen, och att min fina granntant själv kan få komma hit och njuta av alla sina blommor istället. Jag längtar efter våra små dagliga samtal på gnaglig engelska när vi ses varje solig morgon.

Dagens citat:

Sluta att jämföra dig med alla andra. De andra är så många och de är ändå inte som du. Bara du är bäst på att vara du.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Livet tuffar på.

Hejsan.

Påsken är över och livet återgår till det normala igen.

Men kanske inte helt normalt ändå, för än finns ”coronafaran” kvar. Men för mig är det normalt att jobba ensam hemma och istället för lunchraster och fika brukar jag ta mig ut i naturen på en tur.

Att starta dagen, ensam med en promenad tillsammans med hundarna runt sjön, eller lite morgonlöpning i gryningen, det är ju sånt jag alltid brukar göra.

Så här hos mig tuffar livet på som vanlig nu när påsken är över.

En annorlunda sak är att det nu är betydligt mindre flygplansstreck i luften. Förr kunde det ibland vara hela rutmönster på himlen efter en massa plan. Nu ser man bara ett enda streck då och då, och genast undrar man var det planet är på väg.

Livet tuffar på som vanligt igen och våren knackar på dörren alltmer. Påsken bjöd på härliga dagar, dagar då jag hade tid att pyssla och mixtra. Jag knåpade ihop en liten trädgårdsfilt åt barnbarnet, som han kanske kan ha i skrindan i sommar. Några nya grytlappar till en dotter blev det också.

Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det!

Dagens citat:

Njut av stunderna i livet, i morgon är de  minnen.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det kom ett mail.

Hejsan.

En dag för ganska länge sedan kom det ett mail till mig. Jag försöker alltid svara på alla kommentarer och meddelande som jag får. Men ibland tar det tid, ibland glömmer jag och ibland har jag helt enkelt inte riktigt möjlighet. Min blogg är enbart min hobby, och jag har ett helt vanligt jobb som upptar den mesta av min vardag.

Men så kom det ett mail från Nya Zeeland, från en man vars släkt härstammade från Eljaröd.

Mannen hade hittat mig genom internet och min blogg. Han bad mig vänligt att leta efter sina släktingars grav i Eljaröd.

En kväll då jag ändå passerade den lilla charmiga byn stannade jag till och vandrade runt på den öde kyrkogården.

Jag letade både bland de äldsta gravarna närmast kyrkan och på den lite nyare gravplatsen på andra sidan bäcken. Ingenstans hittade jag just den grav jag sökte. Förmodligen är gravplatsen återlämnad efter alla dessa år, men lite bilder från platsen passade jag på att ta åt mannen på andra sidan jordklotet.

Namnet på gravstens som jag sökte var Anna och Lars Lagerstedt. Kanske finns det släktingar som idag är intresserade av att få lära känna mannen på NZ, då kan jag förmedla kontakten till honom såklart.

Även om jag inte fann vad jag sökte, så fick jag en härlig stund vid den rara lilla kyrkan på Österlen. Ett besök jag inte gjort om det inte kommit ett e-mail…

Dagens citat:

Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som ges oss dagligen.

Ha en fin dag och kram från mig

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En tjej på miljonen.

Hejsan.

Idag ska mitt blogginlägg handla om en liten gullig tjej här på Österlen. Hon heter Stella. Jag har känt henne ända sedan hon föddes och bara var en liten bebis.

Hej Stella, det här inlägget är till dig ♥

Stellas mamma heter ELNA , och om henne har jag skrivit förut här på bloggen. Min dotter Andréa och Elna har varit vänner ända sedan de satt i blöja på barnavårdscentralen i Smedstorp och blängde på varandra. Med åren blev de mer som systrar. Även om de stundom inte kunnat träffats på långa tider, så vet jag att de båda står varandra oändligt nära ändå. En vänskap som är få förunnat.

När Elna fick sin ljuvliga dotter för sex år sedan var valet av gudmor självklart. Sedan dess har Andréa fått följa sitt lilla gudbarn på håll. Deras möten har blivit få men ack så intensiva och kärleksfulla.

I somras när min andra dotter, Amanda,  hade sin babyshower här hemma, så var fina lilla Stella såklart också med.

Och såklart fanns gudmor Andréa med på en direktlinje på telefonen från Alabama.

Ibland har jag fått hjälpa till att förmedla presenter och klappar åt Stella, då Andréa ju bor utomlands. Ett kärt besvär för mig, som jag med största glädje åtagit mig.

För några veckor sedan fyllde Stella sex år. Jag, Amanda och lille Scott var bjudna på en födelsdagsfrukost, och med oss hade vi presenter. En alldeles speciell paket från USA och gudmor Andréa fanns också med.

Det är nämligen så att lilla Stella tänker bli veterinär när hon blir stor, precis som sin gudmor. Det Stella fick i present av Andréa var just en amerikansk docka med djurläkarkläder och stetoskop. Att den fina dockan också är väldigt lik Stella själv, var ju extra roligt.

Det var ett så mysigt litet sexårs kalas hemma hos Stella. För mitt barnbarn Scott, så var det hans första barnkalas någonsin i livet. Premiärkalaset kunde inte bli bättre för honom. Så mycket kärlek.

Vi blev bjudna på den godaste frukost ni kan tänka er, och som kronan på verket så avslutade vi med Stellas egenhändigt gjorda chokladbullar. Nej jag skojar inte! Stella har fått det här med bakning i modersmjölken, för inte ens jag som är vuxen klarar att få mina bollar så runda och perfekta. Inte ens om jag anstränger mig allt vad jag kan.

Stella, du är en fantastisk person. Du är snäll, ödmjuk och så närvarande, samtidigt som du är en tuff tös som vågar tro på dig själv och vara den du är.  Du kommer att kunna bli precis vad du vill när du blir stor, det är jag säker på! Vi är glada och tacksamma att vi fick komma på ditt fina lilla kalas.

Och från Alabama skickade Andréa den här bilden till mitt blogginlägg med en särskild hälsning till dig.

 

Jag hoppas att vi ses snart igen Stella.

Dagens citat:

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

Stella, du och din mamma har ett sånt hjärta som man kan se med.

Kram Annika

(p.s naturligtvis har jag godkänt av Elna att ha bilder här på finaste lilla Stella)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top