Allmänt

Mitt April 2020

Hejsan

Mitt April, har precis som för resten av världens befolkning, genomsyrats av Covid19 och Corona. En resa har fått skjutas på framtiden och annat har fått ställas in. Liksom andra egenföretagare så oroas vi såklart över vår framtid och existens.

Nåväl, jag har som alltid, njutit av naturen och av nuet. Påsken blev en stillsam helg med mina närmaste. Jag har vandrat, sett vitsippor slå ut, träffat en liten huggormsunge, gosat med  lilla barnbarnet och matvandrat med vänner. Löptränat har jag såklart också gjort. 74 härliga kilometer i april, plus en massa skön vandring.

Oron för mina döttrar som är utomlands, har varit större än vanligt. Inte bara för att de ska bli sjuka, utan en oro över hela läget i världen och vad den här krisen för med sig. Kanske är det av den anledningen som det återigen smugit sig in lite mer personliga inlägg här på bloggen…

Bloggen ja, den fyllde förresten 5 år den 21 april. Då, när jag började skriva på min blogg, så var baktanken att skapa en plattform där min spretiga familj kunde hålla ihop. En plats där mina töser kunde fortsätta att njuta av naturen här på Österlen. Den natur som jag själv skattar så högt. Jag ville inte att de skulle riskera att glömma sina rötter och sin hembygd.

Nu hälsar jag Maj välkommen. En månad som normalt innehåller väldigt mycket roligt för oss…. bröllopsdag, födelsedagar, morsdag. Men i år blir det annorlunda, i år kommer vi nog mest att se tiden ann.

Idag är det den 1 maj, så därför vill jag skrika ut över Atlanten GRATTIS ANDRÈA!!! Min älskade dotter fyller ju faktiskt år just idag, och som ni förstår så skulle jag så gärna haft henne nära för att kunna ge henne en grattiskram. En stor bamsekram! Men en hoppfull sak är att mitt lilla barnbarn nu har skaffat sig sitt livs första pass. För om ”moster Nea” inte kan komma till honom, så får han åka till henne istället, när världen så tillåter. Och såklart vill en bloggande mormor då vara med, med sin kamera. Men det är i framtiden, en framtid jag hoppas kommer snart – för jag längtar så…

Dagens citat:

Själen är inte här för att lära sig något – den vet redan allt! Själen väntar på att DU ska lära dig komma ihåg vem du egentligen är.

Var rädda om er

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Blommar inte förgäves.

Hejsan.

Här i Gyllebo bor många tyska sommargäster. Alltså, normalt, när livet och världen är som den brukar … när inga virus kommer och förstör våra rutiner och vårt levnadssätt.

Vår närmsta granne är en tysk trädgårdsälskande dam. Varje vår kommer hon och ägnar dagarna åt att påta i sin lilla täppa. Hennes trädgård är fylld med blommor, bär och växter. Från morgon till kväll brukar hon gå där och klippa, plocka och fixa. Nu känns det bara tomt och tyst.

Min uppgift är att hålla ett öga på huset åt henne. Lite då och då går jag en sväng inom på hennes tomt. Kameran får ofta hänga med, för jag vet ju att lövgrodorna gillar att bo där inne.

I veckan knipsade jag av några av de vackraste blommorna och tog med mig in i mitt eget kök. Nej, de skulle inte stå där och blomma helt förgäves, tänkte jag.

Under tiden som jag bakade en stor sats kanelbullar, njöt jag sedan av min grannes fina blommor. För nej, de skulle verkligen inte stå där och blomma utan att någon endaste njöt av dem.

Självklart plockade jag inte en endaste av hennes lilla gulliga blåsippa. Blåsippan hör till de blommor som förökar sig väldigt sakta och den ska man därför njuta av på plats. De vilda blåsipporna är dessutom fridlysta i vår del av landet.

Jag hoppas så att allt snart kommer bli som vanligt igen, och att min fina granntant själv kan få komma hit och njuta av alla sina blommor istället. Jag längtar efter våra små dagliga samtal på gnaglig engelska när vi ses varje solig morgon.

Dagens citat:

Sluta att jämföra dig med alla andra. De andra är så många och de är ändå inte som du. Bara du är bäst på att vara du.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Livet tuffar på.

Hejsan.

Påsken är över och livet återgår till det normala igen.

Men kanske inte helt normalt ändå, för än finns ”coronafaran” kvar. Men för mig är det normalt att jobba ensam hemma och istället för lunchraster och fika brukar jag ta mig ut i naturen på en tur.

Att starta dagen, ensam med en promenad tillsammans med hundarna runt sjön, eller lite morgonlöpning i gryningen, det är ju sånt jag alltid brukar göra.

Så här hos mig tuffar livet på som vanlig nu när påsken är över.

En annorlunda sak är att det nu är betydligt mindre flygplansstreck i luften. Förr kunde det ibland vara hela rutmönster på himlen efter en massa plan. Nu ser man bara ett enda streck då och då, och genast undrar man var det planet är på väg.

Livet tuffar på som vanligt igen och våren knackar på dörren alltmer. Påsken bjöd på härliga dagar, dagar då jag hade tid att pyssla och mixtra. Jag knåpade ihop en liten trädgårdsfilt åt barnbarnet, som han kanske kan ha i skrindan i sommar. Några nya grytlappar till en dotter blev det också.

Det handlar inte om hur man har det, utan om hur man tar det!

Dagens citat:

Njut av stunderna i livet, i morgon är de  minnen.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Det kom ett mail.

Hejsan.

En dag för ganska länge sedan kom det ett mail till mig. Jag försöker alltid svara på alla kommentarer och meddelande som jag får. Men ibland tar det tid, ibland glömmer jag och ibland har jag helt enkelt inte riktigt möjlighet. Min blogg är enbart min hobby, och jag har ett helt vanligt jobb som upptar den mesta av min vardag.

Men så kom det ett mail från Nya Zeeland, från en man vars släkt härstammade från Eljaröd.

Mannen hade hittat mig genom internet och min blogg. Han bad mig vänligt att leta efter sina släktingars grav i Eljaröd.

En kväll då jag ändå passerade den lilla charmiga byn stannade jag till och vandrade runt på den öde kyrkogården.

Jag letade både bland de äldsta gravarna närmast kyrkan och på den lite nyare gravplatsen på andra sidan bäcken. Ingenstans hittade jag just den grav jag sökte. Förmodligen är gravplatsen återlämnad efter alla dessa år, men lite bilder från platsen passade jag på att ta åt mannen på andra sidan jordklotet.

Namnet på gravstens som jag sökte var Anna och Lars Lagerstedt. Kanske finns det släktingar som idag är intresserade av att få lära känna mannen på NZ, då kan jag förmedla kontakten till honom såklart.

Även om jag inte fann vad jag sökte, så fick jag en härlig stund vid den rara lilla kyrkan på Österlen. Ett besök jag inte gjort om det inte kommit ett e-mail…

Dagens citat:

Ingenting försummar vi så ofta och oåterkalleligt som det tillfälle som ges oss dagligen.

Ha en fin dag och kram från mig

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En tjej på miljonen.

Hejsan.

Idag ska mitt blogginlägg handla om en liten gullig tjej här på Österlen. Hon heter Stella. Jag har känt henne ända sedan hon föddes och bara var en liten bebis.

Hej Stella, det här inlägget är till dig ♥

Stellas mamma heter ELNA , och om henne har jag skrivit förut här på bloggen. Min dotter Andréa och Elna har varit vänner ända sedan de satt i blöja på barnavårdscentralen i Smedstorp och blängde på varandra. Med åren blev de mer som systrar. Även om de stundom inte kunnat träffats på långa tider, så vet jag att de båda står varandra oändligt nära ändå. En vänskap som är få förunnat.

När Elna fick sin ljuvliga dotter för sex år sedan var valet av gudmor självklart. Sedan dess har Andréa fått följa sitt lilla gudbarn på håll. Deras möten har blivit få men ack så intensiva och kärleksfulla.

I somras när min andra dotter, Amanda,  hade sin babyshower här hemma, så var fina lilla Stella såklart också med.

Och såklart fanns gudmor Andréa med på en direktlinje på telefonen från Alabama.

Ibland har jag fått hjälpa till att förmedla presenter och klappar åt Stella, då Andréa ju bor utomlands. Ett kärt besvär för mig, som jag med största glädje åtagit mig.

För några veckor sedan fyllde Stella sex år. Jag, Amanda och lille Scott var bjudna på en födelsdagsfrukost, och med oss hade vi presenter. En alldeles speciell paket från USA och gudmor Andréa fanns också med.

Det är nämligen så att lilla Stella tänker bli veterinär när hon blir stor, precis som sin gudmor. Det Stella fick i present av Andréa var just en amerikansk docka med djurläkarkläder och stetoskop. Att den fina dockan också är väldigt lik Stella själv, var ju extra roligt.

Det var ett så mysigt litet sexårs kalas hemma hos Stella. För mitt barnbarn Scott, så var det hans första barnkalas någonsin i livet. Premiärkalaset kunde inte bli bättre för honom. Så mycket kärlek.

Vi blev bjudna på den godaste frukost ni kan tänka er, och som kronan på verket så avslutade vi med Stellas egenhändigt gjorda chokladbullar. Nej jag skojar inte! Stella har fått det här med bakning i modersmjölken, för inte ens jag som är vuxen klarar att få mina bollar så runda och perfekta. Inte ens om jag anstränger mig allt vad jag kan.

Stella, du är en fantastisk person. Du är snäll, ödmjuk och så närvarande, samtidigt som du är en tuff tös som vågar tro på dig själv och vara den du är.  Du kommer att kunna bli precis vad du vill när du blir stor, det är jag säker på! Vi är glada och tacksamma att vi fick komma på ditt fina lilla kalas.

Och från Alabama skickade Andréa den här bilden till mitt blogginlägg med en särskild hälsning till dig.

 

Jag hoppas att vi ses snart igen Stella.

Dagens citat:

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

Stella, du och din mamma har ett sånt hjärta som man kan se med.

Kram Annika

(p.s naturligtvis har jag godkänt av Elna att ha bilder här på finaste lilla Stella)

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Tårtfest på Kivik.

Hejsan.

Det har varit stort tårtkalas på Kivik.

Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.

Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.

Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.

Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.

Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.

Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.

Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…

Dagens citat:

När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar

 

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Alla hjärtans dag.

Hejsan.

Mina hjärtans dag.

Idag är det ”Alla hjärtans dag”. En dag som alla andra för mig. Såklart kommer jag ihåg mina kära små hjärtan lite extra idag. Mina töser som står mig närmast i livet. Två av dem är så långt iväg just nu, så emellanåt snörps hjärteroten ihop en smula. En av dem är i Nya Zeeland och den andra är i Alabama. På vars en sida av jordklotet. Såklart är jag överlycklig över att tredje tösen inte är längre bort än i Tomelilla. Men den ena ersätter aldrig den andra. Var och en så värdefull och unik!

Och så har jag förstås lille Tjabokillen. Han var ju faktiskt med senaste gången jag hade tjejerna samlade allihopa här hemma. Som ett litet grodyngel låg han där och grodde i Amandas lilla söta kulmage.

Även om Scott inte syntes så väldigt tydligt då, så nog fanns han där alltid! Tänk, redan har grabben hunnit ”fylla” 4 månader! Livet är f*n i majj ett mirakel.

Jag har ju även ett stort bamsehjärta. Stefan heter han.

Förmodligen firar vi dagen med en vanlig enkel vardagsfika i köket – han och jag. Det är ju faktiskt det bästa som finns. Vardagen. Kanske skrapar vi några triss och hoppas på vinst.

Skulle vi mot förmodan vinna storkovan tar vi ett varv runt jorden och hälsar på Andréa och Emmy i farten. Det vore fantastiskt.

Fast det blir nog som vanligt. En vandringstur på hemmaplan är ju faktiskt rena paradiset det med.

Storekovan för mig är ju egentligen att veta att de alla är friska och mår bra. Och att ibland få besök av en liten Tarzankille, det förgyller vardagen mer än alla pengar i världen.

Dagens citat:

Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.

Man behöver inte köpa en massa dyra presenter till sina kära. Att komma ihåg att berätta för dem hur älskade de är räcker länge.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En hel månad har passerat.

Hejsan.

Ni som bara vill läsa om Österlen och dess fantastiska natur, får idag besviket scrolla vidare till andra inlägg på nätet. Här på bloggen blir det bara bilder från min Emmy idag och från en helt annan fantastisk natur.

En hel månad har nu hunnit passera sedan jag kramade min tösabit farväl här hemma i Gyllebo.

Med bästa vännen, Matilda, drog hon ju åter iväg på äventyr. Den här gången var målet Nya Zeeland.

Nästan varenda dag har vi, nära och kära, kunnat glädjas av massor med fina bilder från deras alla strapatser.

Jag tror att deras plan är att se och uppleva så mycket de bara kan. När pengarna sedan är slut hoppas de hitta något arbete där i det lilla landet på andra sidan jordklotet..

 

Men tills dess ser de ut att leva livets glada dagar. Och det gör de verkligen rätt i, tycker jag!

Mest avundsjuk är jag på alla deras härliga vandringar. Och såklart forsränningen. Wowwww!!!

Nej, det duger inte att sitta här och längta och vara ”förtrydden”. Jag har ju Gylleboskogen att vandra i, och med allt regnandet vi haft de senaste månaderna så borde det inte vara så svårt att få till lite vild forsränningen här hemma heller.

Tusen tack för lånet av dina bilder Emmy. Var rädda om er och en bamsekram till er båda!

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

 

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Små lopporna.

Hej hej

Mina små ”loppor”. Så glad jag är för att jag har de här små fluffiga yrvädren.

Den där morgonen då jag vandrade vid Vitemölla och kände mig en smula ledsen och sorgsen, då livade de här små trollen verkligen upp mitt sinne.

Att vara deppig med de här båda glädjespridarna farande runt sina fötter, ja det är faktiskt nästintill omöjligt.

Fulla av liv är de båda ständigt på spaning. Där på hedarna vid Vitemölla finns det fullt av spännande kaniner ska ni veta.

På den folktomma stranden fick de båda springa fritt en liten stund.

Deras små tassavtryck i sanden var så himla gulliga. Jag satte mig ner för att föreviga dem med min kamera… fast det var inte så lätt. Nyfikna som de båda är, sprang de hela tiden i vägen för att se vad det var som jag fann så intressant där i sanden.

Ute på en sten i vattnet satt en trött och surmulen häger. Borta i byn började människorna så sakta vakna. Jag och min små loppor packade sandiga in oss i vår bil och styrde kosan mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Inte alla dagar är bra dagar. Lev ändå. Inte alla som du älskar, kommer att älska dig. Älska ändå. Inte alla kommer att säga dig sanningen. Var ärlig ändå. Inte alla erbjudande är rättvisa. Var rättvis ändå.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gott med nyårsdopp.

Hejsan.

Så är vi framme vid årets sista dag. Nyårsafton 2019.

Alltså, jag har egentligen inte riktigt förstått vad det var som hände… Nyss var det millenniumskifte och vi stod på tåspetsarna ut ur 1900-talet. Mina tejer var små flickor iklädda söta klänningar. De är såklart precis lika söta nu, men det är inte längre jag som bestämmer vad de ska ha på sig. Inför millenniumskiftet trodde människor att all elektronik skulle kapsejsa på tolvslaget. Tjoff, så skulle allting sluta fungera. Skrattretande nog, så hände precis ingenting av allt det där, och tur var kanske det. Barn som föddes den dagen fyller idag redan tjugo år. Ja, jag fattar inte hur tiden kunde gå så fort.

Det är ingen idé att tänka på tidens gång. Det är ju faktiskt här och nu som gäller. Och jag tänker börja dagen med ett nyårsdopp i alla stillhet. Extra trevligt är det ju i år när det flyttat in badankor i huset…

För numera finns här även en liten minikille som gillar att ta sig ett dopp när han kommer på besök.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin nyårsafton, med eller utan nyårsbad och badankor.

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna efter sig.

Ett riktigt Gott Slut från mig till er alla.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top