Allmänt

Gott med nyårsdopp.

Hejsan.

Så är vi framme vid årets sista dag. Nyårsafton 2019.

Alltså, jag har egentligen inte riktigt förstått vad det var som hände… Nyss var det millenniumskifte och vi stod på tåspetsarna ut ur 1900-talet. Mina tejer var små flickor iklädda söta klänningar. De är såklart precis lika söta nu, men det är inte längre jag som bestämmer vad de ska ha på sig. Inför millenniumskiftet trodde människor att all elektronik skulle kapsejsa på tolvslaget. Tjoff, så skulle allting sluta fungera. Skrattretande nog, så hände precis ingenting av allt det där, och tur var kanske det. Barn som föddes den dagen fyller idag redan tjugo år. Ja, jag fattar inte hur tiden kunde gå så fort.

Det är ingen idé att tänka på tidens gång. Det är ju faktiskt här och nu som gäller. Och jag tänker börja dagen med ett nyårsdopp i alla stillhet. Extra trevligt är det ju i år när det flyttat in badankor i huset…

För numera finns här även en liten minikille som gillar att ta sig ett dopp när han kommer på besök.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin nyårsafton, med eller utan nyårsbad och badankor.

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna efter sig.

Ett riktigt Gott Slut från mig till er alla.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min stjärna.

Hej.

Året som gått och snart är över, har varit ett bra år för mig. Jag har haft hälsan och jobbet har rullat på utan större missöden. Egentligen har jag ingenting att klaga på. Ändå har det skavt…

Efter sommarn kände jag mig mer och mer tyngd och ledsen. Kanske var det skuggan av min hunds sjukdom som tyngde. Kanske var det andra privata saker som blev för mycket för mig. För första gången i mitt liv var jag mest bara ledsen.

Strax innan jul fick jag en ”uppmuntranspresent” av mina tre döttrar. Det var den där fina julgransstjärnan som jag så länge önskat mig.

-mamma, vi vill att du ska ha den. Varje år när vi sätter upp den, så ska vi minnas och tänka på vår egen stjärna, vår Johnnystjärna.

Alldeles lagom till jul fick jag hem hans urna igen. Johnny var återigen där han hörde hemma – här hos oss.

Såklart sköljde minnen över mig. Alla minnen av min trogne följeslagare. Men märkligt nog kändes mitt hjärta lite lättare. Tomt och sorgset, men ändå en smula lättare.

Jag har mina underbara dunbollar som ger glädje, skratt och mys, men som en skugga finns Johnny alltid där ändå. Vår fine Johnny.

Vad framtiden har i sitt sköte det vet jag inte riktigt ännu. Den som lever får se.

Dagens citat:

Varje ord får konsekvenser. Varje tystnad också.

Tack mina fina döttrar för er omtanke. Jag älskar er så.

Ha en underbar dag alla som kikar in här.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Julafton 2019

Hejsan.

Min julafton var så mysig och så fin.

För första gången firade vi jul i Tomelilla med Scott och hans lilla familj.

Precis som så många andra, så åt och drack vi så vi nästan sprack. Det finns ju alldeles för mycket gott på en och samma dag.

Lille Scott fick verkligen en riktigt mysig julafton. Sitt livs allra första. Glad och lite smått förvånad såg han ut att vara mest hela kvällen.

Efter maten var det dags för julklappsleken. Molly och Lykke höll koll på tärningarna så att allt gick rätt till.

När vi avslutade med gröten bar det sig inte bättre än att Stefan fick mandeln och kunde lägga beslag på kvällens sista paket. Det var den ratade Tomelillagrisen som fick flytta hem till Gyllebo… för ett tag i alla fall …

Dagens citat:

Det känns så värt att ha lagat julmat i tre dagar så att barnen kan frossa i en halv prinskorv.

Hoppas ni får en härlig annandag jul, och att era julmatsrester snart tar slut, så ni kan få äta något annat. För egentligen vill man ju att maten ska gå jämt upp med juldagarna.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Höstvila.

Hejsan.

Höstvila … ja så heter den underbart vackra tavlan. Årets upplaga av äppeltavlan i Kivik.

Även om vädrets makter inte riktigt var välvilligt inställda just den här helgen, så gjorde vi såklart ett besök på årets marknad. Det finns ju egentligen bara bra väder och bra kläder – så är det bra med det.

Precis som på alla marknader så doftade det ljuvligt gott från alla håll och kanter. Man kände sig konstant hungrig precis hela tiden. Där var en massa saker att förtära och alla de goda dofterna avlöste varandra från stånd till stånd. Likt en magnet drogs min käre Stefan till allt det där väldoftande och ätbara…

Så vi fick helt enkelt pausa med en kopp rykande varmt kaffe och en bit äppelkaka vid båtklubbens lilla stuga.

”Här inge har jau bott nårr jau va ung”, upplyste han mig och min dotter om. Vi skrattade lite, eftersom Stefan tycks ha bott på en massa knasiga ställen i sin glada ungdom .

Efter det var vi stärkta att strosa vidare i marknadsvimlet.

Trevligast brukar vara den fantastiska äppelutställningen. Dit passade vi på att gå när regnet tilltog i styrka.

På radion hade jag hört att det finns ungefär 1200 svenska äppelsorter. Då är det faktiskt inte så konstigt att man inte alltid klarar av att komma ihåg vilka som är vilka av alla våra ”äbblaskrabbårr”.

När vi lyssnat klart på Robert Wells och hans härliga uppträde, kramade jag om Österlens egen söta ordningsvakt ”Strutsen” innan det var dags för matintag igen. Andrarums IF´s äppelhamburgare. Ett måste när man är här.

Sen åkte vi hem till Gyllebo igen. Vi tände fyr i kaminen och sjönk ner i soffan för en riktig mysig HÖSTVILA.

Dagens citat:

Du kan älska mig eller ogilla mig, det är upp till dig. Men jag har inte tid att ogilla dem som ogillar mig. Jag är upptagen med att älska dem som älskar mig.

Ha en fin måndag och kramar till er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En tavla av äpplen skapas.

Hejsan.

Här på Österlen har det varit marknadsstämning så det stänker om det. Äppelmarknad i Kivik minsann.

I förra veckan for jag ner till Kiviks hamn för att se och föreviga det digra arbetet med att skapa den magnifika tavlan gjord utav äpplen.

Det var en tidig morgon som det plingade i min telefon. Ett meddelande från min vän Tina i ”äppelteamet” löd ungefär så här… ”vi är långt komna så ska du hinna fota jobbet, så får du komma idag”  Ja, de är ett rutinerat äppelgäng som efter många års erfarenhet vet hur man bygger äppelkonst.

Morgonen var gråmulen och ett fint duggregn liksom hängde i luften.

Jag slängde min tunga kamera över axeln och traskade bort mot hamnen. Att det var marknad på gång, det syntes lång väg.

Äppeldamerna jobbade på med att bygga på tavlan.

En enda man i teamet kunde jag se. Han hade fullt upp med att sköta kranen så tjejerna inte skulle fattas byggmaterial. Att vara med på bild ville han dock inte. Nej det fick minsann räcka med att han fanns i verkligenheten, sa han.

Ett stycke bort byggde en skolklass på sina egna konstverk.

Mitt i den gråmulna Kiviksmorgonen kom glada Gun ångande. Gun från Kiviks café. Stolt berättade hon om årets nyhet i bageriet. En riktig ”äbblaspiddekaga”. Och de ni, det måste väl ändå vara det mest Österlenska man kan få till kaffet.

Mitt i allt jobbet kom äppeldrottningen själv. Emma Karp Lundström. Äppeltavlans skapare. Lugn som en filbunke såg hon ut trots att många verkade dra i henne. Alltså, jag beundrar henne så mycket…

Efter att ha blivit bjuden på en stärkande shot av ingefära och knäppt några bilder till, smög jag mig tyst tillbaka till min bil igen.

Kiviks Äppelmarknad, en tillställning som ger liv i hela bygden när stillheten annars smyger på. När hösten kommer krypande och lägger sig som en mörkläggningsgardin över hela Österlen, då är det välkommet med en glad marknad i äpplets tecken. Jag älskar när det livas upp en smula!

Dagens citat får såklart bli av Piraten:

”På begravningen gräto vi strida tårar samtidigt som vi gladde oss åt de nya, svarta kläder vi fått.” – ur ”Bombi Bitt och jag”

Och hann ni inte besöka Kivik i helgen, så passa på att i alla fall ta en sväng ner om hamnen och njut av den underbara äppeltavlan. Den brukar bli vackrare och vackrare efterhand som äpplena mognar.

Kram Annika och Piraten.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Freys, såklart.

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Extra Allt!

Hejsan.

Det var en helg, då det mer liknade höst än sommar här på Österlen. En alldeles extra grå, regnig lördag i augusti. Då kom en stjärna och lyste upp i stället. En sprudlande, underbar artist i form av fantastiska Marianne Mörck.

Med våra vänner startade vi lördagskvällen med att gå ut och äta i Simrishamn. Storgatan låg nästan helt öde och tom.

Det kändes nästan som ett trolleri att en liten stad kan förändras så totalt på knappt två veckor. Från fullsmockad till öde och tom. Nåväl, vi var här och livade upp en smula.

Sedan bar vår färd till Skillinge Teater, som ju såklart ligger i just Skillinge.

Skillinge Teater ligger mittemot den vinglösa lilla möllan, som är omgärdad av en underbar trädgård.

De gamla ladorna som byggts om till en charmig teater med restaurang, olika scener och vinbar, sjöd av liv den här kvällen. Alla var ditkomna för att uppleva Marianne Mörcks föreställning ”Extra Allt”! Och nog var det just det – precis allt man kunde önska sig.

Som alltid bjöd hon på hela sig själv. Vacker, strålande och underbar stod hon på scenen tillsammans med en stor orkester och en sångkör från Löderup. Hon är en fantastisk artist och jag njöt för fullt av den här kvällen på Skillinge Teater. Tack!♥

Dagens citat:

Människor utan humor har jag svårt att ta på allvar.

 

De där orden lär Tage Danielsson ha myntat en gång. Nog ligger det en gnutta sanningen i dem. I varje skämt finns en liten strimma sanning, en sanning som berör. Och Marianne Mörck hon berör, samtidigt som man skrattar så tårarna rinner!

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Glatt och unikt.

Hejsan.

I Tomelilla finns något alldeles unikt. Det är ett charmigt litet filmmuseum. Faktiskt världens minsta.

Hasse & Thage – museet. Ett litet museum som visar den otroliga filmskatt som alla vi i min ålder är uppväxta med.

När jag var i Tomelilla i ett helt annat ärende fick jag lite tid över och passade då på att äntligen göra ett besök här. För det är egentligen ganska dåligt att jag inte har varit på det här museet tidigare, trots att jag passerar platsen vareviga vecka. Sagt och gjort.

Jag passerade Reimans Bageri som tråkigt nog slagit igen portarna i sommar. Sedan passerade jag det vackra blomsterfyllda torget och kom så först fram till den charmiga lilla Celtic Baren.

Jag korsade järnvägsspåret, och där låg det! Det lilla söta museet, med egen vaktpost och allt!

Biljetter köpte man i det lilla gulliga cafeét sidan om och insläpp var det en gång i halvtimmen.

-har du möjligtvis varit med i någon av filmerna som spelats in här, undrade damen på cafeét på klingande stockholmska…

Min breda dialekt avslöjade nog att jag inte var någon långväga turist, utan mer eller mindre en riktig inföding.

Det var verkligen ett väldigt litet museum, men med så mycket innehåll. Ett innehåll som väckte tusen minnen. Så fantastiskt mycket de här herrarna skapat och bjudit oss på. Extra mycket minnen har vi från trakten fått, när filmerna skapats ute i Sälshög och runt om på Österlen.

Underbara gubbar de där båda, Hasse & Thage. Men också Gösta Ekman, Monica Zetterlund, Stellan Skarsgård, Povel Ramel och många fler såklart. Vilken filmskatt, låtskatt och ordskatt.

Så många skratt, så mycket allvar och så mycket knasigheter.

Ja, det är faktiskt inte så konstigt att Tomelillas slogan lyder ”Glada Tomelilla” …. (även om det sägs att de där orden kommer från projektet där man räddade rovfågeln Gladan) Nej, jag tror bestämt att man allmänt är lite gladare i Tomelilla, och därför står det ”Välkommen till Glada Tomelilla på skyltarna vid kommungränserna”.

Dagens citat:

Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt, så måste man se upp. // Thage Danielsson

Världens minsta filmmuseum, Världens största Hasse&Thage museum. Besök det, det är det faktiskt värt.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Hungriga i sillastan.

Hejsan.

Det var en kväll på vår semester som vi for till Simrishamn för att hitta något ställe att äta kvällsmat på.

Jag var mest sugen på fisk, så jag var ju på rätt ställe får man säga. I Österlens lilla söta sillastad finns det alltid ställen med goda fiskrätter.

Vi hade siktet inställt på gamla hederliga Röken där de har god fisk.

-auw nä, ja e ju sugen po en redi kydabid, muttrade en besviken Stefan, då han läste på menyn… De erbjöd visserligen kött, fast bara i form av lamm, och just det var min Stefan inte alls sugen på.

Vi strosade vidare för att hitta ett matställe som kunde göra oss båda nöjda. Kära Röken, vi ses väl en annan gång då…

Det blev en vacker kväll. Solen kikade fram efter en mulen dag, och vi njöt av den ljumma sommarvinden med aningens doft av salt och tång.

Midsommarblommorna vid hamnplan lyste ännu upp ganska vackert. Tappra blommade de vidare trots att deras tid egentligen var över.

Mittemot Tullhusstranden låg en vacker båt.

Borta på andra sidan hamnen låg en annan, ännu vackrare båt.

Vi passerade en insynsskyddad liten trädgård. Högt över planket sträckte sig ett majestätiskt apträd högt mot skyn.

-Herrejisses, tänkte jag, mutte ente mitt eget apeträ bli sådarr kålväxt, forr di e darr då rent ente plass ti…

På Storgatan frodades sommarblommorna i alla de väldiga krukorna. Det är så fantastiskt vackert vid den här tiden av sommarn. Det är som om Moder Jord liksom slutspurtar inför hösten och ger järnet.

Min mage kurrade ilsket och hungern gjorde sig påmind. Vi styrde hastigt stegen uppför Storgatan, på väg efter den perfekta menyn. Bra restauranger finns det ju många att välja på här i Simrishamn…

Var vi hamnade det får ni se en annan gång…

Dagens citat:

Om du vill komma in i mitt liv så är dörren öppen. Om du vill bort ifrån mitt liv så är dörren öppen. Bara en önskan. Stå inte still i dörren och blockera trafiken.

Må gott och var rädda om varandra.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sommartrean i Gyllebo.

Hejsan.

Årets triathlontävling har gått av stapeln i Gyllebo för några veckor sedan.

I det här inlägget klampar jag in och konkurrera lite med min kollega på Österlen.se, Joachim Orrenius, som där bevakar och skriver om Österlensporten.

Årets tävling var den nionde i ordningen. Många duktiga motionärer hade samlats den här dagen för att ta sig ann de tre distanserna: simning, cykling och löpning.

Det som skulle genomföras var, 400 meter simningen i Gyllebosjön. Därefter 2 mils cykling på våra fantastiska grusvägar i vacker natur. Och till sist ett springande varv runt sjön som är exakt 5 kilometer.

Såklart var jag på plats för att heja och njuta av dagen. I min familj var det flera glada kämpar som ställde upp för att tävla. Bland annat hade min fartfyllde svärson Jimmy, utmanat sin lillebror Joel på en ”triathlonsfight”. Två Tomelillapågar vi är mer vana att se sittandes i formel- och racingbilar.

Jag träffade också på min härliga hemvärnskompis ”Nyckelpigan”. En trevlig påg som egentligen heter Patrik. Han förkunnade blygsamt att han tänkte försöka slå min svärson den här dagen.

Tävlingsledaren Åsa hälsade alla välkomna och tog ett litet snack med tävlingens kanske äldste deltagare.

Så gick startskottet och först ut var damerna. När sista damen var uppe ur vattnet igen, så var det herrarnas tur att springa ut i vattnet och starta.

När simningen var genomförd gällde det för de tävlande att kvickt få på sig strumpor och skor och hoppa upp på cyklarna. Därefter var det bara vi åskådare kvar vid badplatsen. Ett gyllene ögonblick för lite kaffedrickning innan förste man var tillbaka.

Efter en förvånansvärt kort tid kom den första deltagare in, för att kasta sin cykel och ge sig iväg ut på fem kilmeters löpning.

Sen var det bara för oss att vänta lite till…

Som vinnare i herrklassen kom han så flygande i mål, min kompis Nyckelpigan. Den blygsamme pågen som borde kallas för Pantern eller Gasellen istället, stark och smidig på en och samma gång. Trots att han hade punka på cykeln de sista fem kilometrarna slog han, smått fantastiskt!!, det tidigare banrekordet. Grattis Patrik, vilken kille du är!

Och för resten av min familj gick det också lysande. Min svärson Jimmy slog med lätthet sin lillebror Joel, som förkunnade att han mycket hellre sitter bakom en ratt än ett styre. Även resten av familjen gjorde kämparbra insatser. Ett stort grattis till er alla som deltog, för bara det är en vinst i sig. Jag är full av respekt och beundran.

Såklart kom tankarna smygande … tänk om jag skulle våga vara med nästa år … Att komma sist bekymrar mig inte så mycket, det är väl det där med att få tag på en lämplig cykel som är mitt problem. Vi får se, kanske står jag också där på starten med fötterna i vattnet. För jag tror att det är sådana som mig som gyllebotrean behöver … glada kvinnliga amatörer. Någon som vill hänga med?

Dagens citat:

Misslyckande är inte att falla, utan att låta bli att resa sig.

Nej, det finns inga misslyckanden, det finns bara lärdomar och erfarenheter till nästa gång. Kanske duger det med mina gamla tantcykel med två växlar…

Kram Annika.

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top