Allmänt

Du var ju mitt i livet.

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Dela gärna

Amandas första barnkalas.

Hejsan.

Min mellandotter Amanda fyllde 30 år för snart en vecka sedan. Jag hade önskat så mycket, att vi alla kunnat kidnappa henne, att vi allihop kunnat ta med henne ut för att äta och mysa tillsammans någonstans. Kanske var mina önskningar till viss del egoistiska, jag hade ju så gärna önskat att jag kunde få vara med.  Tyvärr så satte corona käppar i hjulet för även dessa drömmar. Istället fick det bli att bara systrarna åkte iväg för lite bus och middag på Saltan i Ystad. Hemma i Gyllebo planerade jag då istället för kvällens överraskning…

Ett riktigt barnkalas!  Just barnkalas har aldrig varit något som Amanda velat ha när hon var liten. Trots att jag ofta erbjöd mig att ordna det för henne så tog blygheten nog över och det slutade alltid med att hon helst ville slippa. Men nu tyckte vi alla att det kunde vara på tiden…

Det var en lite spänd och överraskad ”partysutstyrd” tjej som anlände till sitt första kalas den här kvällen.

Fast när hon såg att det bara var vi, hennes närmsta familj, då skrattade hon lättat. Festen kunde börja!

När vi gått loss på den grillade korven, som ju hör barnkalas till, så var det dags att pröva lyckan i fiskedammen. En godispåse till oss alla blev resultatet. Och tänk, alla hade vi samma tur, både gammal som ung, från lille Scott 2 år till gammelmorfar Kurt snart 90 år.

Sedan blev det dags för efterrätten… och såklart fick det bli Amandas älsklingsefterrätt som ju är marängsviss.

Ljus!!!… såklart måste det vara ljus att blåsa ut på ett barnkalas.

Och finns en liten Scott med på kalaset så kan han såklart hjälpa till.

Och som vid alla barnkalas så blir man ju väldigt trött efteråt. Trött, lycklig och nöjd.

Tröttas av oss alla var kanske jag själv 😉

Dagens citat:

Finns det ett barn i dig som bjuder upp till dans? Finns det en vuxen i dig som vill tacka ja?

Så länge man har barnasinnet kvar, så länge kommer livet att fortsätta leka.

Kram Annika

Dela gärna

Mitt december 2021

Hejsan.

Först av allt vill jag önska alla en fin fortsättning på det nya året.

Mitt December har inte varit medelmåttigt på något vis, nej det har varit både lycka och sorg i en salig blandning. Som en riktig berg- och dalbana. Jag har varit så glad och lycklig över att äntligen ha hela familjen samlad här hemma. Vi har julpysslat och firat en traditionell julafton tillsammans allihopa. Vi har även fått uppleva en vit jul här nere i söder, vilket inte direkt hör till vanligheterna. Jag har också varit och hälsat på vår nya familjemedlem, valpen Penny, som kommer att flytta in hos oss i mitten av januari. Penny är en renrasig pomeraniantik och hon kommer att tillträda den vakanta tjänsten som den tredje deltagaren i vår hundtriss. Vi längtar allihopa…

Men december har också varit stor sorg och bestörtning. I mitten av månaden tog vi ett tungt avsked av Stefans bror, som tyvärr fick sluta sina dagar alltför tidigt. Mindre än en vecka efter Thomas begravning, så tog vi emot nästa tragiska besked… Vår svägerska, finaste Gunvor, dog hastigt och helt oväntat. På lillejulafton avled hon. Även hon alldeles för tidigt. Vi frågade oss chockade – hur det var möjligt…. Mina tankar har ofta varit hos både Thomas och Gunvors livskamrater nu under helgerna, Jag har tänkt och känt med dem som bär den allra tyngsta sorgen. Ja, månaden har verkligen varit både ljus och mörk i mitt sinne.

Men som alltid har jag njutit av naturen och mina bad. Saker som skänker balans både mot oändlig lycka, men även mot djup sorg.

Nu hälsar jag Januari välkommen. Jag hälsar vår lilla Penny också välkommen. Men jag kommer även att återigen ta ett tårdrypande adjö av min Andréa, som återvänder till Kanada och en väntande pojkvän. Livet hörni!!! … livet…

 

Dagens citat:

Vi öppnar boken, sidorna är tomma. Vi fyller själv på med ord. Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är Nyårsdagen.

Ha en riktigt fin nyårsdag och var rädda om er och varandra. Livet är bräckligt.

Kram Annika

 

 

Dela gärna

Första snögubben och ett celebert besök.

Hejsan.

Att vakna upp till en vit värld är något som jag alltid har älskat. Den där första snön som förvandlar landskapet till ett enda stort vitt fluff.

Nog blir man litegrann som barn på nytt!

Åtminstone blev jag och  tjejerna både glada och uppspelta när vi kikade ut genom fönstret den här morgonen. Amanda och Scott, som var först uppe, skyndade sig ut för att väcka upp Andréa som låg i gästhuset och sov sin törnrosasömn.

-vakna, vakna Dea, du måste vakna!!!

Undertiden som Andréa drog lite kläder på sig utanpå sin pyjamas så satte vi andra igång att bygga årets första snögubbe.

Det dröjde inte länge förrän hela familjen hade kommit ut i trädgården.

När snögubben var klar och hade fått sin morotsnäsa på plats, så var det dags för tefatsåkning. Både Scott och småhundarna var vilda av förtjusning.

Vi som bor här på Österlen vi vet av erfarenhet att det gäller att njuta av snön så fort den kommer, för oftast är den bort igen på ett kick.

När vi hade busat klart var det riktigt mysigt att gå in och tända fyr i kaminerna och för att äta lite frukost. Det var när vi hade plockat undan maten och med rosiga kinder satt och småpratade som vi tittade ut…. Utanför fönstret i vår trädgård gick en stor älgko och kikade in på oss genom de stora fönstren.  Älgtjuren hade valt en annan väg och gick en bit utanför tomten. Alltså, vissa besökare gör mig bara så himla glad!! Två älgar och en snögubbe på en och samma dag, vilken lycka!!

Dagens citat:

Ta alla chanser du får i livet, en del kommer bara en gång.

Ha en fin andra advent och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Modig kille som blev förälskad i min hund.

Hej hej

Dagen då Andréa:s vänner skulle åka tillbaka hem till Nederländerna, så var det en riktigt kall och mörk morgon.

Som vanligt tassade jag upp först av alla och gick ner till sjön och tog mitt morgonbad.

Regnet som hade öst ner de senaste dagarna hade upphört, men lämnat pölar och leriga vägar efter sig.

Men efterhand som dagen ljusnade så blev himlen alltmer klar och blå.

Efter frukosten ville Andréas kompis F också ta sig ett uppfriskande dopp i sjön. Vi förmanade alla honom att inte hoppa i, då vattnet inte var alltför varmt, ja riktigt kallt faktiskt. Alltså gjorde han precis just det, han tog ett jättehopp i vattnet!

Det finns vissa människor som snirklar sig rakt in i mitt hjärtat direkt, och som jag tycker alldeles extra mycket om redan från början. Som de här ungdomarna.

Och även fast F blev förälskade i min lilla hund Lykke, och ideligen försökte stjäla henne genom att stoppa in henne innanför sin tröja 😉 , så ser jag framemot att få dem här på besök snart igen.

Välkomna tillbaka kära ni!!

 

Dagens citat:

Jag tillåter inte andra att bestämma hur jag mår. Det bestämmer jag.

Med liv i huset så kan man ju faktiskt inte annat än må väldigt bra!

Kram Annika

Dela gärna

Med mina gummor på marknad.

Hejsan.

I helgen har jag varit med mina tre små gummor på julmarknad.

Det var tre små gummor, en liten gubbe, och så jag själv då. Vi var på Bengtemöllas lilla julmarknad i Brösarp.

Julmarknaden där är så mysig och så lagom stor.

Några av markandsknallarna var jag väldigt bekant med. Tina Tånnander med sina fina ljus och Lises fotvård med randiga strumpor och sin vackra gjutna betongsaker. Massor av fint konsthantverk.

Men viktigast på marknaden var att leta upp tomten, det tyckte i alla fall Scott.

När vi letat upp tomten och fått smaka av hans godis i korgen, då var det dags att stilla hungern med lite grillad korv. Mums fillibabba.

Själv njöt jag av att ha hela min lilla ”triss i töser” med mig på julmarknad.

Dagens citat:

Det som verkar vara en småsak för en person, kan vara gigantiskt stor för en annan.

Ha en bra dag.

Kram Annika

Dela gärna

Vi glömmer så fort.

Hejsan.

Tänk så fort saker och ting faller i glömska. Jag tänker tillbaka på förra sommaren, då jag höll på att gå i sönder av oro över min dotter. Det var en pandemi som härjade och hon var fast i USA. Idag känns det så oändligt länge sedan.

När vi nu tillsammans går ner till sjön, Andréa och jag, så känns det som hon alltid varit hemma i Sverige. Den oro jag då kände är som bortblåst.

Tack vare min blogg och de årliga minnena som poppar upp som små notiser, påminns jag om livets berg och dalbana. För även om man ska lägga fokus på nuet och framtiden, så tycker jag om att se tillbaka på alla guldkanter som livet fört med sig.

Särskilt många guldkanter har min fina badkompis bjudit mig på och jag är så tacksam för att jag hittade henne här ute i skogen.

Bilder och foto är alltid ett bra stöd för minnet. Senaste gången vi hälsade på pappa Kurt så åkte det gamla fotoalbumet från hans barndom fram och jösses vad han kom ihåg många historier från förr.

Dagens citat:

Livet är som en upptäcktsresa – ingen transportsträcka.

Spara på fina minnen och låt de mindre trevliga bara passera som nödvändiga lärdomar.

Kram Annika

Dela gärna

Den sista rosen i min trädgård.

Hejsan.

Jag tror att jag har plockat in trädgårdens sista ros nu.

Den där sorten som har den vackraste laxrosa färgen som jag bara älskar. Det är ungefär samma färg som det var på himlen en magiska morgon vid bryggan.

Den där sista rosen från min trädgård fick sin hedersplats på vår toalett. Där passerar jag ju ett antal gånger på ett dygn och där kan jag sitta i lugn och ro och betrakta dess skönhet.

Laxrosa rosor är så underbart vackra. Även om min pappa Kurt en gång har sagt att det är samma färg som hans mormor hade på sina underbyxor så förtjänar de en hedersplats på toaletten.

  Dagens citat:

Vips, så finns vi inte mer. Minns det när du tvekar.

Har du en sista ros i trädgården. Tveka inte att ta in den för att njuta av den.

Kram Annika

Dela gärna

Allesammans.

Hejsan.

Nu när hela min familj äntligen var samlad i samma världsdel och i samma land, så tyckte jag att vi skulle passa på att fira det lite extra. När jag föreslog att vi skulle gå ut och äta så såg alla en aning trötta ut och ingen verkade särskilt ”gå-ut-sugen”  alls. Istället så det fick bli fest hemma hos oss i Gyllebo.

Med en familj med lite olika smak vad gäller mat, så fick det bli lite ”gott och blandat”. Det blev kallskuret, potatisgratäng, vegetariska biffar och viltgryta. För första gången hade jag provat att göra tjälknöl på hjort, och det blev så gott!

Det var ett glatt och hungrigt gäng som samlades. Fast mest var vi alla nog uppspelta för att vi var tillsammans igen tror jag. Kanske var de gladaste i gänget, de tre systrarna Henriksson.

Det åts och babblades, precis som det ju ska göra när en stor bullrig familj är samlad.

För lille Scott var det första gången han fick uppleva att ha sin mammas familj under samma tak, och han såg verkligen ut att gilla det.

Såklart var vi tvungna att ta en färsk familjebild, nu när hela gänget var tillsammans.

Förra gången vi samlades för att låta oss porträtteras var på Andréas kalas den 1 maj, och då var hon ju själv inte med. Om den dagen kan ni läsa HÄR.

Jag älskar min familj och mina underbara döttrar så mycket. Min lilla triss som är som tre pusselbitar som så lätt faller samman när de möts, som tre små bitar som passar så bra ihop och som liksom kompletterar varandra med sina likheter och olikheter.

Dagens citat:

Vissa vänner finns där när det är vått, andra vänner finns där när det är torrt. Men de bästa vännerna finns där i både vått och torrt.

Tack familjen som allihopa bidrar till att vi har den fina sammanhållningen som vi har, något som inte alltid är en självklarhet i bonusfamiljer.

Kram Annika

Dela gärna

Äntligen!

Hejsan.

Så hade vi äntligen, ÄNTLIGEN kommit fram till den där dagen då min dotter skulle komma hem till Sverige igen. Som vi längtat allihopa!!

Efter 2,5 år skulle hon just den kvällen landa på dansk mark igen och det kändes som om klockan sniglade sig fram.

Samtidigt som jag var ganska trött och sliten, så kände jag mig fullproppad av energi på ett egendomligt vis. När jag blickade upp mot himlen så tänkte jag på Andréa som varit på resande fot i nästan ett dygn redan.

Men till sist var det äntligen dags för oss att bege oss till flygplatsen. Utrustade med svenska flaggor följde vi hennes plan på flygplatsens skärmar och det gick som ett lyckorus i kroppen när texten ”landed” tillsist stod vid hennes flightnummer.

Och så kom hon ÄNTLIGEN!!! Skrattande kom hon där bland alla de andra resenärer. Älskade underbara unge!

Såklart blev det ett kramkalas som aldrig riktigt ville ta slut. Om och om igen var vi tvungna att krama om henne och liksom bara känna på henne. Såååå underbart när man varit åtskilda under en så lång tid att man knappt kan förstå det. 28 månader, det ÄR en lång tid!

Sedan begav vi oss över Öresundsbron och styrde kosan mot Emmys lilla mysiga lägenhet i Malmö. Där var det förberett för ett litet första välkomstskålande.

Dagens citat:

Ditt barn är den människan som du bär i din kropp i nio månader, håller i din famn i många år och som finns i ditt hjärta till dagen du dör.

Självklart är det inte bara jag som är glad över att ha min dotter hemma. Hennes pappa, bonuspappa,  bonusmamma och hennes älskade systrar delar förstås min glädje och lycka.

Ha en fin dag. Här hemma hos oss så ska vi fortsätta fira lite grann även ikväll.

Kram Annika

 

Dela gärna
Scroll to Top