Allmänt

Alla hjärtans dag.

Hejsan.

Mina hjärtans dag.

Idag är det ”Alla hjärtans dag”. En dag som alla andra för mig. Såklart kommer jag ihåg mina kära små hjärtan lite extra idag. Mina töser som står mig närmast i livet. Två av dem är så långt iväg just nu, så emellanåt snörps hjärteroten ihop en smula. En av dem är i Nya Zeeland och den andra är i Alabama. På vars en sida av jordklotet. Såklart är jag överlycklig över att tredje tösen inte är längre bort än i Tomelilla. Men den ena ersätter aldrig den andra. Var och en så värdefull och unik!

Och så har jag förstås lille Tjabokillen. Han var ju faktiskt med senaste gången jag hade tjejerna samlade allihopa här hemma. Som ett litet grodyngel låg han där och grodde i Amandas lilla söta kulmage.

Även om Scott inte syntes så väldigt tydligt då, så nog fanns han där alltid! Tänk, redan har grabben hunnit ”fylla” 4 månader! Livet är f*n i majj ett mirakel.

Jag har ju även ett stort bamsehjärta. Stefan heter han.

Förmodligen firar vi dagen med en vanlig enkel vardagsfika i köket – han och jag. Det är ju faktiskt det bästa som finns. Vardagen. Kanske skrapar vi några triss och hoppas på vinst.

Skulle vi mot förmodan vinna storkovan tar vi ett varv runt jorden och hälsar på Andréa och Emmy i farten. Det vore fantastiskt.

Fast det blir nog som vanligt. En vandringstur på hemmaplan är ju faktiskt rena paradiset det med.

Storekovan för mig är ju egentligen att veta att de alla är friska och mår bra. Och att ibland få besök av en liten Tarzankille, det förgyller vardagen mer än alla pengar i världen.

Dagens citat:

Att umgås med sina vuxna barn är som att återuppleva de bästa stunderna i livet.

Man behöver inte köpa en massa dyra presenter till sina kära. Att komma ihåg att berätta för dem hur älskade de är räcker länge.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En hel månad har passerat.

Hejsan.

Ni som bara vill läsa om Österlen och dess fantastiska natur, får idag besviket scrolla vidare till andra inlägg på nätet. Här på bloggen blir det bara bilder från min Emmy idag och från en helt annan fantastisk natur.

En hel månad har nu hunnit passera sedan jag kramade min tösabit farväl här hemma i Gyllebo.

Med bästa vännen, Matilda, drog hon ju åter iväg på äventyr. Den här gången var målet Nya Zeeland.

Nästan varenda dag har vi, nära och kära, kunnat glädjas av massor med fina bilder från deras alla strapatser.

Jag tror att deras plan är att se och uppleva så mycket de bara kan. När pengarna sedan är slut hoppas de hitta något arbete där i det lilla landet på andra sidan jordklotet..

 

Men tills dess ser de ut att leva livets glada dagar. Och det gör de verkligen rätt i, tycker jag!

Mest avundsjuk är jag på alla deras härliga vandringar. Och såklart forsränningen. Wowwww!!!

Nej, det duger inte att sitta här och längta och vara ”förtrydden”. Jag har ju Gylleboskogen att vandra i, och med allt regnandet vi haft de senaste månaderna så borde det inte vara så svårt att få till lite vild forsränningen här hemma heller.

Tusen tack för lånet av dina bilder Emmy. Var rädda om er och en bamsekram till er båda!

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

 

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Små lopporna.

Hej hej

Mina små ”loppor”. Så glad jag är för att jag har de här små fluffiga yrvädren.

Den där morgonen då jag vandrade vid Vitemölla och kände mig en smula ledsen och sorgsen, då livade de här små trollen verkligen upp mitt sinne.

Att vara deppig med de här båda glädjespridarna farande runt sina fötter, ja det är faktiskt nästintill omöjligt.

Fulla av liv är de båda ständigt på spaning. Där på hedarna vid Vitemölla finns det fullt av spännande kaniner ska ni veta.

På den folktomma stranden fick de båda springa fritt en liten stund.

Deras små tassavtryck i sanden var så himla gulliga. Jag satte mig ner för att föreviga dem med min kamera… fast det var inte så lätt. Nyfikna som de båda är, sprang de hela tiden i vägen för att se vad det var som jag fann så intressant där i sanden.

Ute på en sten i vattnet satt en trött och surmulen häger. Borta i byn började människorna så sakta vakna. Jag och min små loppor packade sandiga in oss i vår bil och styrde kosan mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Inte alla dagar är bra dagar. Lev ändå. Inte alla som du älskar, kommer att älska dig. Älska ändå. Inte alla kommer att säga dig sanningen. Var ärlig ändå. Inte alla erbjudande är rättvisa. Var rättvis ändå.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gott med nyårsdopp.

Hejsan.

Så är vi framme vid årets sista dag. Nyårsafton 2019.

Alltså, jag har egentligen inte riktigt förstått vad det var som hände… Nyss var det millenniumskifte och vi stod på tåspetsarna ut ur 1900-talet. Mina tejer var små flickor iklädda söta klänningar. De är såklart precis lika söta nu, men det är inte längre jag som bestämmer vad de ska ha på sig. Inför millenniumskiftet trodde människor att all elektronik skulle kapsejsa på tolvslaget. Tjoff, så skulle allting sluta fungera. Skrattretande nog, så hände precis ingenting av allt det där, och tur var kanske det. Barn som föddes den dagen fyller idag redan tjugo år. Ja, jag fattar inte hur tiden kunde gå så fort.

Det är ingen idé att tänka på tidens gång. Det är ju faktiskt här och nu som gäller. Och jag tänker börja dagen med ett nyårsdopp i alla stillhet. Extra trevligt är det ju i år när det flyttat in badankor i huset…

För numera finns här även en liten minikille som gillar att ta sig ett dopp när han kommer på besök.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin nyårsafton, med eller utan nyårsbad och badankor.

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna efter sig.

Ett riktigt Gott Slut från mig till er alla.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Min stjärna.

Hej.

Året som gått och snart är över, har varit ett bra år för mig. Jag har haft hälsan och jobbet har rullat på utan större missöden. Egentligen har jag ingenting att klaga på. Ändå har det skavt…

Efter sommarn kände jag mig mer och mer tyngd och ledsen. Kanske var det skuggan av min hunds sjukdom som tyngde. Kanske var det andra privata saker som blev för mycket för mig. För första gången i mitt liv var jag mest bara ledsen.

Strax innan jul fick jag en ”uppmuntranspresent” av mina tre döttrar. Det var den där fina julgransstjärnan som jag så länge önskat mig.

-mamma, vi vill att du ska ha den. Varje år när vi sätter upp den, så ska vi minnas och tänka på vår egen stjärna, vår Johnnystjärna.

Alldeles lagom till jul fick jag hem hans urna igen. Johnny var återigen där han hörde hemma – här hos oss.

Såklart sköljde minnen över mig. Alla minnen av min trogne följeslagare. Men märkligt nog kändes mitt hjärta lite lättare. Tomt och sorgset, men ändå en smula lättare.

Jag har mina underbara dunbollar som ger glädje, skratt och mys, men som en skugga finns Johnny alltid där ändå. Vår fine Johnny.

Vad framtiden har i sitt sköte det vet jag inte riktigt ännu. Den som lever får se.

Dagens citat:

Varje ord får konsekvenser. Varje tystnad också.

Tack mina fina döttrar för er omtanke. Jag älskar er så.

Ha en underbar dag alla som kikar in här.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Julafton 2019

Hejsan.

Min julafton var så mysig och så fin.

För första gången firade vi jul i Tomelilla med Scott och hans lilla familj.

Precis som så många andra, så åt och drack vi så vi nästan sprack. Det finns ju alldeles för mycket gott på en och samma dag.

Lille Scott fick verkligen en riktigt mysig julafton. Sitt livs allra första. Glad och lite smått förvånad såg han ut att vara mest hela kvällen.

Efter maten var det dags för julklappsleken. Molly och Lykke höll koll på tärningarna så att allt gick rätt till.

När vi avslutade med gröten bar det sig inte bättre än att Stefan fick mandeln och kunde lägga beslag på kvällens sista paket. Det var den ratade Tomelillagrisen som fick flytta hem till Gyllebo… för ett tag i alla fall …

Dagens citat:

Det känns så värt att ha lagat julmat i tre dagar så att barnen kan frossa i en halv prinskorv.

Hoppas ni får en härlig annandag jul, och att era julmatsrester snart tar slut, så ni kan få äta något annat. För egentligen vill man ju att maten ska gå jämt upp med juldagarna.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Höstvila.

Hejsan.

Höstvila … ja så heter den underbart vackra tavlan. Årets upplaga av äppeltavlan i Kivik.

Även om vädrets makter inte riktigt var välvilligt inställda just den här helgen, så gjorde vi såklart ett besök på årets marknad. Det finns ju egentligen bara bra väder och bra kläder – så är det bra med det.

Precis som på alla marknader så doftade det ljuvligt gott från alla håll och kanter. Man kände sig konstant hungrig precis hela tiden. Där var en massa saker att förtära och alla de goda dofterna avlöste varandra från stånd till stånd. Likt en magnet drogs min käre Stefan till allt det där väldoftande och ätbara…

Så vi fick helt enkelt pausa med en kopp rykande varmt kaffe och en bit äppelkaka vid båtklubbens lilla stuga.

”Här inge har jau bott nårr jau va ung”, upplyste han mig och min dotter om. Vi skrattade lite, eftersom Stefan tycks ha bott på en massa knasiga ställen i sin glada ungdom .

Efter det var vi stärkta att strosa vidare i marknadsvimlet.

Trevligast brukar vara den fantastiska äppelutställningen. Dit passade vi på att gå när regnet tilltog i styrka.

På radion hade jag hört att det finns ungefär 1200 svenska äppelsorter. Då är det faktiskt inte så konstigt att man inte alltid klarar av att komma ihåg vilka som är vilka av alla våra ”äbblaskrabbårr”.

När vi lyssnat klart på Robert Wells och hans härliga uppträde, kramade jag om Österlens egen söta ordningsvakt ”Strutsen” innan det var dags för matintag igen. Andrarums IF´s äppelhamburgare. Ett måste när man är här.

Sen åkte vi hem till Gyllebo igen. Vi tände fyr i kaminen och sjönk ner i soffan för en riktig mysig HÖSTVILA.

Dagens citat:

Du kan älska mig eller ogilla mig, det är upp till dig. Men jag har inte tid att ogilla dem som ogillar mig. Jag är upptagen med att älska dem som älskar mig.

Ha en fin måndag och kramar till er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En tavla av äpplen skapas.

Hejsan.

Här på Österlen har det varit marknadsstämning så det stänker om det. Äppelmarknad i Kivik minsann.

I förra veckan for jag ner till Kiviks hamn för att se och föreviga det digra arbetet med att skapa den magnifika tavlan gjord utav äpplen.

Det var en tidig morgon som det plingade i min telefon. Ett meddelande från min vän Tina i ”äppelteamet” löd ungefär så här… ”vi är långt komna så ska du hinna fota jobbet, så får du komma idag”  Ja, de är ett rutinerat äppelgäng som efter många års erfarenhet vet hur man bygger äppelkonst.

Morgonen var gråmulen och ett fint duggregn liksom hängde i luften.

Jag slängde min tunga kamera över axeln och traskade bort mot hamnen. Att det var marknad på gång, det syntes lång väg.

Äppeldamerna jobbade på med att bygga på tavlan.

En enda man i teamet kunde jag se. Han hade fullt upp med att sköta kranen så tjejerna inte skulle fattas byggmaterial. Att vara med på bild ville han dock inte. Nej det fick minsann räcka med att han fanns i verkligenheten, sa han.

Ett stycke bort byggde en skolklass på sina egna konstverk.

Mitt i den gråmulna Kiviksmorgonen kom glada Gun ångande. Gun från Kiviks café. Stolt berättade hon om årets nyhet i bageriet. En riktig ”äbblaspiddekaga”. Och de ni, det måste väl ändå vara det mest Österlenska man kan få till kaffet.

Mitt i allt jobbet kom äppeldrottningen själv. Emma Karp Lundström. Äppeltavlans skapare. Lugn som en filbunke såg hon ut trots att många verkade dra i henne. Alltså, jag beundrar henne så mycket…

Efter att ha blivit bjuden på en stärkande shot av ingefära och knäppt några bilder till, smög jag mig tyst tillbaka till min bil igen.

Kiviks Äppelmarknad, en tillställning som ger liv i hela bygden när stillheten annars smyger på. När hösten kommer krypande och lägger sig som en mörkläggningsgardin över hela Österlen, då är det välkommet med en glad marknad i äpplets tecken. Jag älskar när det livas upp en smula!

Dagens citat får såklart bli av Piraten:

”På begravningen gräto vi strida tårar samtidigt som vi gladde oss åt de nya, svarta kläder vi fått.” – ur ”Bombi Bitt och jag”

Och hann ni inte besöka Kivik i helgen, så passa på att i alla fall ta en sväng ner om hamnen och njut av den underbara äppeltavlan. Den brukar bli vackrare och vackrare efterhand som äpplena mognar.

Kram Annika och Piraten.

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Freys, såklart.

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Extra Allt!

Hejsan.

Det var en helg, då det mer liknade höst än sommar här på Österlen. En alldeles extra grå, regnig lördag i augusti. Då kom en stjärna och lyste upp i stället. En sprudlande, underbar artist i form av fantastiska Marianne Mörck.

Med våra vänner startade vi lördagskvällen med att gå ut och äta i Simrishamn. Storgatan låg nästan helt öde och tom.

Det kändes nästan som ett trolleri att en liten stad kan förändras så totalt på knappt två veckor. Från fullsmockad till öde och tom. Nåväl, vi var här och livade upp en smula.

Sedan bar vår färd till Skillinge Teater, som ju såklart ligger i just Skillinge.

Skillinge Teater ligger mittemot den vinglösa lilla möllan, som är omgärdad av en underbar trädgård.

De gamla ladorna som byggts om till en charmig teater med restaurang, olika scener och vinbar, sjöd av liv den här kvällen. Alla var ditkomna för att uppleva Marianne Mörcks föreställning ”Extra Allt”! Och nog var det just det – precis allt man kunde önska sig.

Som alltid bjöd hon på hela sig själv. Vacker, strålande och underbar stod hon på scenen tillsammans med en stor orkester och en sångkör från Löderup. Hon är en fantastisk artist och jag njöt för fullt av den här kvällen på Skillinge Teater. Tack!♥

Dagens citat:

Människor utan humor har jag svårt att ta på allvar.

 

De där orden lär Tage Danielsson ha myntat en gång. Nog ligger det en gnutta sanningen i dem. I varje skämt finns en liten strimma sanning, en sanning som berör. Och Marianne Mörck hon berör, samtidigt som man skrattar så tårarna rinner!

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top