april 2021 – Gylleboannika

Det går som tåget.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 april, 2021 / Gyllebo, kivik, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Redan är det Valborgsmässoafton idag, men ännu har vi inte kunnat njuta av några sommartemperaturer direkt. Moder Natur vill kanske sätt mig på lite prov i år och se hur länge jag kan härda ut i ullkalsonger, vinterkängor och kalla bad.

Fast vackra morgnar har jag bjudits på så gott som varenda dag den här våren. Magiska vackra soluppgångar. Den ena aldrig den andra lik.

Att vår och sommar är på väg med stormsteg, det både syns och hörs på djurlivet. I sjön kan man se att fiskarna börjat att bli mer aktiva. De hoppar och slår sina stjärtfenor hårt i vattenytan. Fåglarna verkar ystra och rusiga när de kärlekskrankt jagar varandra från träd till träd.

Ja nog går det som tåget nu alltid. Och tåg det finns det en liten gosse som älskar.

Det var förra helgen som vi var en sväng i Kivik. Vi passade på att leka en stund på lekplatsen, för att sedan avnjuta säsongens första kulglass i kiosken. Det blåste isande kyliga vindar, men vi hade bestämt oss för glass, så det fick det bli!

Ja nog går tiden som tåget alltid. Det gäller att bara greppa sig fast och hänga med på färden.

Ett tåg som inte riktigt höll på restriktionerna vad det gäller avståndet för passagerarna, det var det lilla tåget i Gyllebo…

Dagens citat:

Sluta försöka imponera på andra med det du äger, och försök istället att inspirera på sättet du lever.

Jag önskar alla en riktigt fin valborgsmässoafton. För mig är det en kväll som jag alltid tänker extra mycket på min älskade dotter Andréa. Hon som för 33 år sedan gjorde mig uppmärksam på att hennes ankomst var nära förestående. I morgon är det hennes dag och jag saknar henne så väldigt, väldigt mycket.

Kram Annika

Det går som tåget. Läs mer »

Fluff, fluff på himlen över bryggan.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 29 april, 2021 / franskans creperia, Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Gomorron.

En morgon såg himlen extra mjuk och kärleksfull ut när jag kom till bryggan.

Den låga temperaturen höll fortfarande i sig i luften, och jag tyckte nästan att det syntes på vattenytan hur kallt och friskt det var.

Molnen över bryggan blev mer och mer rosa och Karl-Fredriks ”fluff-fluff” ringde i mina öron. För visst måste detta väl ändå ha varit fluff-fluff-moln?

Till lunch svängde jag och Stefan inom till Franskan i Rörum. Vi hade tur och precis när vi kom så fanns det ett ledigt bord för två.

Även om vinden var isande kall så blev det varmt och behagligt intill husväggen. Där satt vi och njöt med utsikt upp mot Mandelmanns ensamma träd.

Årets första ”Vricklund” med en kopp cider till, det satt som en smäck måste jag få säga. Mumsfillibabba så himla gott det var. Smaklökarna dansade verkligen tango.

Dagens citat:

Ditt sätt att lyssna på andra är avgörande för vad de säger till dig. Ditt sätt att tala till andra är avgörande för hur de lyssnar på dig.

Ha en riktigt trevlig torsdag och kram från mig.

Annika

Fluff, fluff på himlen över bryggan. Läs mer »

Spår på himlen, på gott och ont.

2 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 april, 2021 / boktips, Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

En morgon var där spår på himlen efter två flygplan. Det kändes så ovant att se de vita strecken i skyn. Alldeles särskilt vackra var de när de speglade sig i det blanka vattnet och bildade som en strålande stjärna.

Samtidigt som jag det gångna året njutit av att flygtrafiken så kraftigt minskat, så har jag önskat att jag ändå kunnat sätta mig på ett plan till USA. Allting är oftast på gott och ont, allting har ju som bekant en baksida.

Den här vackra morgonen då de två flygplanen gjorde sina stjärnspår på himlavalvet, så dansade dimmorna samtidigt så vackert över sjön.

Temperaturen i vattnet hade stiget en smula, ända upp till åtta grader.

Att vissa flygplan ännu går det är ju ändå en himla tur. För hur skulle annars alla mina brev nå fram till min dotter i USA. Just nu har hon själv flugit till delstaten Ohio (tror jag att det var) för att göra en del av sin utbildning där. Men innan dess hann hon visst med en liten smutsig springtävling…

Så tänkte jag tipsa om en bok som jag lyssnat på som ljudbok. Den heter ”Innan ni tog oss” av Lisa Wingate. Den bygger på en sann händelse om stulna barn, ett barnhem och adoptioner. Dock är personerna i den här romanen påhittade, men skulle mycket väl kunna vara sann. Den var så gripande och läsvärd.

Dagens citat:

Problemet är inte de onda människorna, utan de goda människornas tystnad.

Ha en riktigt härlig onsdag.

Kram Annika

Spår på himlen, på gott och ont. Läs mer »

Jag kommer sakna det här.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 april, 2021 / familjen Gyllebo, Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

När världen en gång blir som vanligt igen efter coronan, då kommer jag nog att sakna det här. Den här lite nertaggade vardagen då allting fick sättas på vänt.

Jag kommer nog att sakna lugnet som restriktionerna har fört med sig. Även om jag själv såklart kan bestämma mig för att inte återgå till det som var, så är det alltid så lätt att påverkas och hänga med i cirkusen.

Jag är född med naturen i blodet, så att fortsätta gå till bryggan och prata med änderna det kommer jag alltid att göra. Eller bara slå mig ner på en stubbe och filosofera en stund i min ensamhet.

Men såklart har jag en längtan efter att kunna umgås lite mer obehindrat med min familj, mina döttrar och våra vänner. Såklart!

För första gången på väldigt länge så träffades vi ute och fikade tillsammans i förra veckan. Det var en solig dag som vi möttes i Ystad. Vi beställde lite lunch för avhämtning och satte oss sedan i en park och njöt av att känna oss lite som vanligt igen. Det var en underbar dag att spara i hjärtat.

Självklart kommer jag att fortsätta med mina härliga bad i sjön. Och att vandra runt här på stigarna runt Gyllebo, det har jag gjort i 20 år, så det kommer jag nog att fortsätta med lite till. Men jag kommer nog att sakna det där speciella lugnet som varit.

Dagens citat:

En dag gick du och dina barndomsvänner ut för att leka för sista gången, och ingen av er insåg det.

Man måste stanna upp och vara tacksam för det man har i detta nu, utan att vi märker det så kommer alltihopa obönhörligen vara ett minne till slut. Både det goda och det onda, allting förändras sakta men säkert. Långsamt är vi ju alltid i förvandling.

Ha en riktigt härlig tisdag.

Kram Annika

Jag kommer sakna det här. Läs mer »

Mjukt kvällsljus.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 april, 2021 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vid den här tiden på året är det extra skönt att avsluta en arbetsdag med en skön hundpromenad i Gylleboskogen.

Fågelsång, vitsippor och doften av ramslök. Att avrunda dagen såhär är det bästa som finns.

Just den här kvällen när jag strosade genom skogen med mina småhundar ivrigt snusande runt mina fötter så kändes våren så påtaglig. Skogen var så lugn och fridfull och tack vare att det varit så kyligt väder, så har våren bara smugit på, lite i taget.

Vid badplatsen hade någon just tagit sig ett kvällsdopp och det såg så härligt ut.

Min Stefan som ju har en stelopererad fotled, är inte alltid så sugen på att gå med på mina evinnerliga promenader. Även om han säger att han nu håller på att trappa ner arbetet inför sin pension, och säger sig ha haft sin sista totalentreprenad, så har han mycket jobb varenda dag. I veckan var jag ute och hälsade på killarna vid ett litet bygge av ett attefallshus till exempel. Det kommer att bli jättefint, och så praktiskt när kundens släkt kommer på besök till Österlen. Så än så länge är det ännu full rulle hos Hantverkarn.

Resten av kvällen blev det bara lite småbus i trädgården innan John Blund kom och sövde oss alla. Allting tar ut sin rätt. Är man som vi, uppe före solen gått upp, då blir man rysligt trött när kvällen kommer. Och som de lojala djur våra små hundar är, så är de precis lika kvällströtta som vi är.

Dagens citat:

Det gäller att ha modet att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är.

Man ska få vara som man är, så länge man inte skadar någon annan.

Ha en fin måndag.

Annika

Mjukt kvällsljus. Läs mer »

Pulsatilla vulgaris

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 april, 2021 / Österlen, pomeranian, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Hejsan.

Varje vår när backsipporna blommar så brukar jag åka ner till Naturum och till nationalparken.

Den underbart vackra backsippan, eller pulsatilla vulgaris, som den så roligt heter på latin, växer rikligt i slänten ner mot Krivareboden.

Dagen då vi besökte nationalparken var det riktigt soligt och skönt väder.

Förutom backsippor så kunde vi njuta av vårens alla andra skogsblommor också. Vitsipporna till exempel.

Förutom att njuta av vårblommorna, så gick vi på lite ormspaning också. Vädret, platsen och tidpunkten var perfekt för att få syn på någon liten ringlande snok eller huggorm.

Eftersom vi hade våra två små nyfikna dunbollar också med oss, så vågade vi inte på riktigt ge oss i kast med vårt ormletande. Det vore ju inte riktigt bra om någon av hundarna kom för nära en liten huggormsunge. I fjor stiftade jag bekantskap med en liten ormbabys i parken, det kan ni läsa om HÄR.

I parken råder det alltid strikt koppeltvång, men ändå ser jag ofta människor som inte bryr sig nämnvärt om det. Jag kan verkligen inte förstå hur man vågar låta sina hundar springa vind för våg i naturen just nu.

Istället för att smyga runt och reptilspana så bestämde vi oss för att sätta oss en stund i solen. En kopp kaffe med tilltugg smakar alltid så gott ute i naturen.

I solgasset blev de båda hundarna såklart törstiga. Där vid Naturum har man tänkt på det, där finns kallt, friskt vatten för stora och små pälsklingar.

Det var en fantastisk eftermiddag i backsippans tid.

Dagens citat:

Njut ditt lilla medan dåren jagar efter mer.

Ha en riktigt skön söndag.

Kram Annika

Pulsatilla vulgaris Läs mer »

Inte ett moln.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 24 april, 2021 / Gyllebo, Österlen, Stefan Hantverkarn / 2 minutes of reading

Hejsan.

Tänk om vi skulle vänta med att njuta av dagen tills himlen var helt molnfri och allt var perfekt. Då skulle det aldrig bli någon njutning, för alltid seglar det väl upp något litet moln på vår himmel.

Inte är det då konstigt att man då tycker att sommaren är kort, så som han sjunger i sången, den gode Ledin.

Ju mer man tar tillvara på tiden, även då det är dagar med lite moln, ju mer får man uppleva och ju bättre mår man.

En dag i veckan hade redan de köldtåligaste camparna hittat ut till Gyllebo. Trots att morgonen bara bjöd på någon enstaka plusgrad så är jag ganska säker på att de fick en angenäm naturupplevelse. Av ljudet att döma sussade de gott när vi passerade, även om det först hördes lite som grodorna i Baske…

Att locka med mig Stefan på tältning hade nog varit ett svårt projekt för mig. Däremot skickade han för ett tag sedan ett foto till mig, med texten ”jag har skaffat husbil”…

Husbil har vi haft en gång, och det var inte riktigt vår grej. Som tur var, så var det nu bara ett litet hus som var färdigt åt en liten kär kille. Inredning och målning återstår, men det får bli ett sommarprojekt för den lilla familjen själv. Det lilla återbrukshuset var färdigt för leverans, och visst har det väl blivit gulligt? Tänk vad det går att skapa av begagnat material.

Några som inte heller väntar på molnfria dagar. det är alla vårblommorna i trädgården.

Så ljuvliga. Många av dem är också återbrukade från gamla julgrupper genom åren. Svalört och lungört kommer av sig själv, vilt i hela trädgården.

Tiden vi har är alltför kort för att inte njuta varenda dag så gott vi bara kan.

Dagens citat:

Om vi oftare tänker på hur bra vi har det, skulle vi oftare ha det bra.

Njut av dagen och kram Annika

Inte ett moln. Läs mer »

Det får nog bli det sista.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av Annika Olsson / 23 april, 2021 / nyproduktion, Österlen, Stefan Hantverkarn / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu är det lilla huset ute på vidderna klart och fix färdigt. Och det har blivit såååå himla fint.

Det är ett litet vackert, murat hus, i riktig Österlenstil.

Huset är inte så stort, men det har å andra sidan precis allting som två personer kan behöva för ett bekvämt och behagligt liv någonstans på Österlen.

Vacker havsutsikt från fönstret och en värmande braskamin när vinterns snöstormar viner utanför.

När jag tassade efter Stefan i det väldoftande lilla huset för att ta min foto, så ringde hans ord i mina öron: -”det här får bli det sist”… Det var så han sa när han satt med ritningarna på kontoret för att ge sig i kast med ännu ett nybygge. Det här lilla huset. Stefan närmar sig pensionsåldern och har såklart börjat tänka tanken på att trappa ner. Jag vet att hans hjärta brinner för att bygga hus och jag kan inte låta bli att leta upp lite foto från några av alla de nybygge han och hans duktiga hantverkare förgyllt Österlen med under åren.

Stora eller små, sten eller trä, det har inte spelat så stor roll. Alla från grunden, sten för sten eller bräda för bräda. Stefan har ju yrkesbevis både som murare och som snickare, så han har tyckt om att bygga alla olika hus. Mest stolt är hon nog ändå över det annorlunda bygget som Nodic Sea winery ändå var. Det hade ju lite av allt i ett och samma projekt.

Tiden får utvisa om det här söta lilla huset på Österlen kommer att bli den sista nyproduktionen av Stefan Hantverkarn AB…

Till den lyckliga kunden som nu ska bo här, vill jag såklart önska ett stort lycka till.

Stefan Hantverkarns hemsida hittar ni HÄR.

Tidigare inlägg från det här bygget finns HÄR och HÄR.

Dagens citat:

Underskatta inte det lilla. Det kan vara fröet till något stort.

Ha en riktigt skön fredag och kram från mig.

Annika

Det får nog bli det sista. Läs mer »

Våren kommer med vinden.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 april, 2021 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen kom nog våren på riktigt. Det var en smula blåsigt och vid sjön svepte det en lite kylslagen vind som gjorde små krusiga vågor på vattnet.

Innan solen hade hunnit gå upp hade vi redan tagit första morgondoppet och gett oss i kast med vår bryggfukost.

En bryggfrukost kan bestå av allt ifrån en enkel kopp te till ett överdåd av godsaker. Just den här morgonen var det nära nog ett överdåd. Ett sunt och hälsosamt överdåd vill säga. Det var den godaste gröna drink jag druckit och mackor med hälsosamma groddar på.

Det var inte så konstigt att vi sedan kände oss pigga som två mörtar. På spänstiga ben vandrade vi genom skogen, under tiden som solen kikade upp vid horisonten.

Nere vid badplatsen hade två fiskare gjort sig redo för en dag i en av de små vita båtarna. Det är säkert ett angenämt sätt att tillbringa en solig vårdag på.

När jag kom hem igen så hade husets båda herrar vaknat. Även om ingen av dem såg alltför pigga ut, så var de uppe och påklädda (ja Felix är ju alltid påklädd förstås) I hela huset doftade det ljuvligt av nybryggt kaffe. En hel vårlig lördag låg framför oss.

Dagens citat:

Vi är genomsnittet av de personer vi väljer att umgås med, så se till att omge dig med rätt människor.

Ha en fin torsdag och kram från mig.

Annika

Våren kommer med vinden. Läs mer »

Sippornas tid.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 21 april, 2021 / Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 1 minute of reading

Hejsan.

I nationalparkens norra del kan man verkligen säga att det just nu är sippornas tid. Där trängdes både gula, vita och blåa sippor på sina ställen.

Stefan och jag tog våra hundar med oss till Stenshuvud i helgen, för att njuta av den underbara markfloran som är så vacker nu tidigt på våren.

Det gamla plommonträdet på ängen var i startgroparna för att slå ut i full blom. Det är sååå vackert tycker jag.

Vi lämnade plommonträdet och strövade vidare mot den lite stenigare delen av parken.

På vissa ställen var där vackra små blåsippor överallt. Det var som att plocka svamp – när man fått syn på en blomma så såg man bara fler och fler.

När jag låg på knä och tryckte kameralinsen mot de små söta blommorna blev lilla hunden Lykke helt förtvivlad. Hon blev orolig att Stefan och Molly skulle lämna oss där på marken. Egentligen vill hon helst att vi allihopa går i en tät klunga precis hela tiden. En släng av vallhund har hon nog fått i blodet, min lilla söta dvärgspets.