Österlen

Hejsan.

Så var påsken över för den här gången. Även om jag var både trött och sliten, och faktiskt mest bara vilade mig i form, så hann jag med att träffa alla mina döttrar litegrann under påsken.

Extra glad var jag över att äntligen, äntligen få träffa Andréa igen. Även om tiden går fort, så kändes det så länge sedan det var september och vi två var på Irland. Nu var hon alltså äntligen hemma hos oss igen, och det blev alldeles varmt i  mitt ”mamma-hjärtat”.

Det var extra mysigt att komma hem från jobbet den kvällen och bli serverad middag av Andréa. Visserligen blev det vegetariskt stuk på maten, men det fick vi ”stå ut med”. Det var faktiskt godare än jag trott, jag som inte brukar gillar tofu.

Yngsta dottern

Lagom till påskafton kom även min yngsta dotter Emmy hem till Gyllebo. Det var sååå mysigt att ha dem båda här.

Tredje tösen, min mellandotter Amanda, hade annat för sig, så det blev aldrig att vi kunde samlas allihop. Men så är det, alla kan inte alltid.

Loppis

Påskvädret var inte det allra bästa. Storm och regn gjorde att vi inte var så sugna på att åka ut på konstrunda. Istället valde vi att bara köra iväg till några små loppisar i närheten. Först ut blev ”Allt i Allo” i Hammenhög. Töserna gick mest runt och pekade på olika saker och sa med nostalgiska röster: ”åhhhh …sånn hade du mamma, när vi var små”….

Mrs Walker Antik

Vidare gick färden till Gårdlösa och en liten antikaffär.

Den här lilla antikboden ligger bara ett stenkast från flickornas barndomshem, så för dem var det verkligen på ”mammas gata” vi var. Här fanns en massa små gulliga antika prylar att kika på.

Vårt enda fynd för dagen var lite tändsticksaskar som såg ut att ha några år på nacken. Efter det var vi ganska nöjda allihopa och längtade hem igen, till braskaminen, mys och gott att äta.

Molly

Många har undrat hur det gått för vår lilla hund Molly, som blev så sjuk och fick akutopereras för brusten livmoder. Jag kan till min stora glädje säga att hon är sig själv igen och allt tycks ha gått över förväntan. Efteråt fick vi veta att de nästan var på vippen att mista Molly där på operationsbordet och dygnet efter såg det väldigt kritiskt ut för henne. Att hon nu är med oss, precis som vanligt igen, känns helt overkligt. Vi hade såklart försäkring på henne, men det finns alltid ett tak för vad man får i ersättning, och det beror ju på vilken premie man har valt att betala i försäkringsbelopp. Med tre hundar så har vi beslutat att ligga på en medelförsäkring på dem alla tre, så jag var väl medveten om vilka villkor som gällde för oss.  När allt var reglerat via vårt försäkringsbolag, fick vi själv punga ut med ca. 65,000 kronor. En stor summa, men jag är så tacksam att vi hade möjligheten och sparpengarna att kunna rädda vår älskade hund. Det finns inget jag hellre hade investerat i än just detta♥

Dagens citat:

När jag fyller i ett formulär där det står ”vem ska vi ringa vid nödfall?” skriver jag alltid ”ambulansen”. För ingen i min familj svarar ändå på okänt nummer.

Ha en riktigt fin lördag.

Kram Annika