Österlen – Gylleboannika

Första iskristallerna är alltid vackrast.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 30 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, Vinter / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu har vi fått vinter på riktigt även hos oss längst nere i söder, och med ”vinter på riktigt” menar jag såklart snö. Den där första lilla pudersnön som kommer är alltid den vitaste och de första iskristallerna är de vackraste.

Hur vackert är det inte med de där frostnupna rosenknopparna när första köldknäppen slår till?

Eller den första pudersnön som lägger sig likt ett florsockerpuder på den gröna och frodiga mossan i skogen.

I söndags var mina favoritpågar här hela dagen, och ni må tro att det var full rulle hela dagen. Att försjunka i naturens skönhet fanns det då rakt inte tid till den dagen. Nej, då var det lek och bus för hela slanten. Att sitta vid ett bord och låtsas prata i telefon med varandra var en av de lugnare lekarna som vi ägnade oss åt. Tänk så mycket kul man kan ha med bara sin fantasi. Älskade busfrö ♥

Fast morgonen efter fick jag och småhundarna lite skogskompensation istället. Jag tror att vi njöt hela gänget.

Det är nog så att, oavsett årstid, så är min bästa plats i skogen vid en liten sjö (när jag inte är mormor såklart!)

Dagens citat:

Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Ha en härlig torsdag.

Annika

Dela gärna

Vintern knackar på.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 28 november, 2023 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

I förra veckan så övergick hösten till vinter, åtminstone kändes det så. En morgon så var det bara vinter.

Temperaturen sjönk ner till nollgradigt och det ihärdiga regnet hade gjort marken rejält våt och fuktig. Som alltid vid den här väderleken (alltså vid barmark och strax under nollgradigt) så poppade fenomenet med håris upp i Gylleboskogen. (ett inlägg om det har jag skrivet förut och finns här —> håris ). Även om det sägs vara ovanligt och inte ofta att man få se det, så är det nog gynnsamt vid sjön, för här finns det varje år i skogen.

Vattentemperaturen sjönk också en smula och morgonbadet nöp rejält i skinnet.

Antalet gäss i sjön tycks nästan öka för varje år som går. Deras kacklande läte är ett ljud jag kommit att älska.

När solen dök upp ovanför horisonten så la sig ett tunt täcke av rimfrost på varenda litet grässtrå. Det var så fint.

Vinterns första små iskristaller är lika vackra varje år.

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Ha en fin tisdag.

Annika

Dela gärna

Sög in det sista av hösten innan jag for på äventyr.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 november, 2023 / Gyllebo, Kallbad, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Jag är hemma igen, efter lite roliga äventyr. På den korta tiden som jag varit borta så har nästan alla vackra löv nu fallit till marken, och höstfärgerna är ett minne blott.

Precis innan jag for iväg så hade vi några härliga dagar då jag kanske insöp det sista av hösten för den här gången. Även om det mest regnade hela tiden, så fanns det några små glimtar med solsken att njuta av.

Hunden Lykke (som är en riktigt mammagris och oftast är som ett plåster på mig) fick en morgon följa med mig till mitt morgonbad. Bara hon. Troget låg hon vid mina kläder och vaktade när jag sa åt henne att stanna kvar där. Bättre badvakt hade jag nog inte kunnat önska mig.

Borta på andra sidan sjön kunde jag skymta hägern där han ståtligt satt en bit ovanför vassen och spejade efter någon lämplig frukost.

Hästarna gick fortfarande kvar i den stora hagen och det var så vackert där de syntes som svarta siluetter genom dimslöjorna som dansade.

Jag ska såklart knåpa ihop små inlägg från mina äventyr vad det lider. Tills dess får ni ha det så gott.

Dagens citat:

Så länge du har en dröm i ditt hjärta kommer livet att ha en mening.

Kram Annika

Dela gärna

Insuper höstens dramatik med alla sinnen.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 november, 2023 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Den senaste veckan har bjudit på underbart höstväder.

Visst är det väl så att solen mest lekt kurragömma med oss. Och stundom har molnen inte riktigt kunnat hålla tätt, men temperaturen har varit så mild och behaglig och vinden har för det mesta hållit andan.

Jag har verkligen njutit av den här hösten med alla mina sinnen.

Att vandra i skogen med den tunga doften av förmultnande löv i näsborrarna är kanske det bästa jag vet. Att se de gyllene löven sakta, sakta singla ner och lägga sig tillrätta som en vacker marktäckande matta.

Vackra svampar som ser ut som illustrationer ur en trollsaga får min fantasi att flöda. Ja, jag kan nästan se små väsen sitta där under och skula för regnet. Hösten, nog är den lika vacker som den nymorgnad våren!?

Dagens citat:

Om det känns som om du håller på att förlora allting, kom då ihåg att träden förlorar alla sina blad varje år och ändå står de starka där och bara väntar på att bättre dagar ska komma.

Avvaktande – det är undersakttat.

Ha det gott.

Annika

Dela gärna

Kryssar mellan regnskurarna.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, Svart bulgarsvamp / 3 minutes of reading

Hejsan.

Först av allt – ett innerligt stort tack för alla fina kommentarer på mitt blogginlägg igår. Även om ingen direkt hade erfarenheter om det här med glaukom så känns det ändå bra att få lite tankar, omtankar och styrka. Jag kommer med största sannolikhet att avvakta de här operationerna och hoppas på att just mitt sjukdomsförlopp utvecklas sakta. Jag har vetat om min situation i många år, så att tänka mig som en gammal synskadad gumma (ja tom en blind tant med en ledarhund vid min sida), det har jag vant mig vid, men tills dess vill jag slippa smärtsamma komplikationer pga av operationer som inte tillhör de rutinmässiga.

Nu till något roligare…. Naturen!!!

Den senaste veckan har det regnat, regnat och åter regnat. Ljumma höstregn som faktiskt är ganska sköna. Mina gryningsdopp har jag dock skjutit upp någon timme, till lite senare på förmiddagen.

När väckarklockan ringt och väckt mig ur mina söta drömmar, och jag i halvvaket tillstånd kunnat ana hur regnet smattrat mot fönsterrutan då har det varit ett lätt val. Då var bästa alternativet att bara dra täcket över huvudet igen och tryna vidare.

Men så fort regnet avtog så längtade både jag och hundflickorna ut på en höstrunda i skogen. Då var det var bara att hoppa i regnkläderna och ge mig ut för att kryssa mellan regnskurarna.

För varje dag kan jag nu se hur det glesnar ut bland löven på träden, samtidigt som det röda täcket på marken blir allt tjockare. Den här tiden på året den är så himla fin tycker jag.

Med det blöta vädret kom också en massa roliga svampar fram. På en död trädstam växte svarta roliga svampar som jag tror är en slags limsvamp – svart bulgar – har jag googlat mig fram till. Visst ser de coola ut!

Roliga svampar och kängorna dekorerade med röda boklöv – det är tecken på att vi är mitt i november månad. Jag gillar verkligen november då naturen känns så nära och på riktigt.

När en ny regnskur var över oss, så fick jag lägga på ett kol och traska hemåt igen. De små hundflickorna är inte helt överförtjusta i geggigt väder. Hunden Penny brukar alltid vara ivrig och gå först i ledet, och hon är en stjärna på att gå klanderfritt i koppel. Men när det är regn och gegga då gör hon hela tiden konster så att hennes koppel trasslar in sig och kommer mellan hennes små ben och till och med bakom hennes svans. Jag har nu avslöjat hennes onda avsikter med det här koppeltrasslet och inser att hon gör det med vilje… Hon har helt enkelt lärt sig att när det klöddat till sig för många gånger med hennes koppel så brukar hon bli buren sista biten hem. Säga vad man vill, men smarta små djur är det…

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna bakom sig.

Ha en fin söndag.

Annika

Dela gärna

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården.

2 kommentarer / Boktips, Familj, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 9 november, 2023 / Alla Helgons Dag, boktips, Brösarp, Gyllebo, Mellby / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar att vi har naturtomt och mycket träd här hos oss. Fast det är förstås ganska arbetsamt med alla löv som vi har att ta hand om vareviga höst. Men i förra veckan fick vi en hjälpande hand – Scott med sin gröna John Deere.

Runda på runda körde han med det lilla släpet fullt av uppsamlade löv.

Naturligtvis så ville Nicolaj också vara med i leken, och ganska snart blev det rally runt poolen istället. Men det gjorde såklart inget, för ännu sitter många löv kvar på träden och det är ju tids nog att ge sig i kast med lövräfsningen på riktigt.

En lång stund var vi ute i trädgården och lekte olika fantasilekar som Scott hittade på. Det mesta handlade om motorfordon, bärgning och om att tävla på olika vis. Det var lekar som var nyheter för mig, jag som bara haft döttrar innan.

Jag har varit och jobbat lite extra några dagar i Björstorp. Det var lokalföreningen som hade ett trevligt jippo för att fira att deras butik fyllt fem år. Femårskalas kräver ju festligheter såklart, och jag fick vara på ett hörn. I dagarna två så gräddade och serverade jag våfflor så det slog härliga till. När mitt våffeljärn efteråt stod här hemma, så fick jag ju tvunget bjuda familjen också på våfflor. Alla lät sig väl smaka.

Sedan kom den fina helgen, allhelgona, de dagarna tycker jag är så fina. Då finns det tid att minnas och smycka gravarna. Jag och Stefan körde som vanligt till våra föräldrars minnesplatser med ljus och blommor. Först blev det ett besök på Mellby kyrkogård.

Sedan blev det ett besök på Brösarps kyrkogård. När man tänker på alla kära som nu är borta, så blir det som ett sug i magen. Det har gått så fort, alldeles på tok för fort… ♥

Nu när vi går mot mörkare tider så passar det väl ganska bra med lite olika boktips.

Först ut i raden av böcker är ”Ett långsamt farväl” av Carl Dahlbäck. Det är en bok om den hemska sjukdomen ALS. Boken är finstämd och vackert berättad.

Sedan har jag lyssnat på en bok som heter: ”Såren som inte syns” av Maggie Hartley. Det är en bok om två små barn, två syskon, som blivit vanskötta och misshandlade. Man får följa deras öde hos sin nya fostermamma och såklart gläds man åt när det mycket långsamt anpassar sig till ett normalt liv.

Ett annat boktips får bli självbiografin ”Om” av Niklas Strömstedt. Jag älskade att lyssna på han liv, om tiden då han spelade i Ulf Lundells band till exempel. Han är en ödmjuk låtskrivare och artist som jag tycker är väldigt duktig. Kärleksballadernas kung.

Sist ut blir en underbar bok som heter ”Färskt vatten till blommorna” av Valérie Perrin. Det är en liten historia om en spännande relation som är så fint och härligt berättad, det ligger en alldeles särskild stämning runt historian. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret direkt på varför jag älskade den här boken, men den måste ha något alldeles särskilt, då den legat på pockettoppen ett tag nu.

Japp, en blandad kompott av boktips.

Dagens citat:

Boken om livet:

När man vill bläddra tillbaka till sidan man älskade så har man redan fingret på sidan där man ska dö …

Ja, jag sa ju det – det går rent för fort, på tok för fort…. Ta vara på tiden hörni!

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 november, 2023 / höstfärger, Österlen, Stenshuvuds nationalpark / 2 minutes of reading

Hejsan.

Grått och vått har det varit nästan alla dagar hitintills i november, så när solen kikade fram en eftermiddag i förra veckan då passade jag och Emmy på att åka till Stenshuvuds nationalpark.

Solstrålarna flödade och jag märkte ganska snabbt att jag klätt mig på tok för varmt.

Vi stretade glatt uppför berget, och som alltid vid den här årstiden, tog utsikten andan ur mig.

Om man bara tänker besöka toppen på vår skånska nationalpark en gång om året, då rekommenderar jag att man passar på de sista veckorna i oktober eller alldeles i början av november. Naturen är magnifik då, ja helt oslagbar!

Av någon outgrundlig anledning så har man nu monterat en stång med en cykelsadel där uppe på bergets högsta punkt. Jag var såklart tvungen att prova ifall den höll för mig…

Från toppen tog vi trapporna ner på bergets norra sida för att sedan vandra genom alekärret mot Naturum igen.

Och såklart kan man inte vara vid Stenshuvud utan att ta sig ner till havet en liten stund.

En dag på Stenshuvud, det är alltid en väl investerad dag.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Vår tid här är så kort så kort – gör något meningsfullt för dig själv varenda dag.

Kram Annika

Dela gärna

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, simrishamn / 2 minutes of reading

Hejsan.

När det förutspåddes en vacker höstmorgon, ja då gällde det att passa på. Gryningsdopp vid den här årstiden är bara så fantastiska.

Samtidigt som dagen ljusnade så lyfte gässen från sjön i stora flockar. Jag njöt av badet, där vattnet nu sjunkit till en temperatur på ca 8 grader.

De röda boklöven som täckte bryggan klistrade sig fast under mina fötter som om de var strukna med superlim. Det är något märkligt med just dessa torra boklöv. Att jag sedan fick mina strumpor fyllda med ”höstskog”, ja det var det ingenting att göra åt.

Höstlöv, visst är de fantastiskt vackra?!!

Höstlovet fortsatte och tillsammans med mina små inneboende (läs barn och barnbarn) stod en del aktiviteter på vårt schema. Först ut var ett tandläkarbesök för Scott och Nicolaj.

På eftermiddagen åkte vi allihopa till den nya fina ”Öppna förskolan” i Simrishamn.

Där på Familjecentralen var det så fint ordnat och vi startade med att göra vars en tjusig ljuslykta. Efterhand kom många föräldrar och barn dit, och jag måste verkligen säga att allting var så väldigt fint och välordnat där.

Ofta gnälls det och klagas mycket på vår kommun (ibland med all rätt förstås), men den här fina centralen för familjer med barn upp till 6 år, ja den måste jag faktiskt ge högsta betyg.

Dagens citat:

Universum är fullt av magiska saker som tålmodigt väntar på att dina sinnen ska bli skarpare.

Jag önskar er en fin dag.

Annika

Dela gärna

Regn och rusk och spöke

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 november, 2023 / Brösarp, Gyllebo, Österlen / 3 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det höstlov för alla skolbarn, eller ”läslov” som det så fint heter nu förtiden. Jag för min del tycker nog att det vore nyttigare för alla ungar att vara ute i friska luften under de här lediga dagarna så kroppen får rörelse och hjärnkontoret lite mer syre.

Fast, det förstås, en del dagar var ju verkligen som gjorda för att sitta inne med en god bok i knäet. Det har varit regn och rusk om vartannat.

Mina små barnbarn skulle komma och bo här i Gyllebo ett par dagar. Det var en önskan som Scott haft ett bra tag, att han skulle få bo här så han kunde sova två nätter på rad i gästhuset. Han räknade och visade på sina små fingrar och förkunnade att han minsann då inte bodde i Tomelilla, utan i Gyllebo, så det så.

När det nu var höstlov så passade det ju alldeles perfekt med inneboende små pojkar här. Innan den lilla familjen kom för att checka in i ”Stuga-Gyllebo” så passade jag på att gå en lång härlig runda med småhundarna. Av erfarenhet så vet jag ju att de får lite mindre uppmärksamhet när barnbarnen är här på besök.

Nu var det ju inte bara småpojkarna som checkade in här. Mina döttrar Emmy och Amanda flyttade också in ett par dagar, och såklart togs de alla emot med öppna armar. Både gästhuset och gästrummet fick värmas upp lite extra, fast sängarna stod redan bäddade och redo, det gör de alltid.

På tisdagskvällen, då det var halloween, trotsade vi vädret och for på Brösarps traditionella spökrunda. Den här fantastiska halloweenfesten anordnades av Brösarps scoutkår. Det är en vandringsslinga på ca 1.5 kilometer som går en bit ut i skogen. Den här kvällen kunde man där stöta på skräckinjagande figurer. Det var levande statister utklädda till spöken, nunnor, levande lik och andra läskiga figurer. För de yngsta och de räddaste fanns även en mindre runda utan levande spöken. Det var en alldeles fantastisk tillställning, som trots vädret i år, drog hela 600 besökare. Vid starten fanns chokladhjul, läskiga lådor att sticka ner fingrarna i och grillad korv att köpa. Ja, vad mer kan man egentligen önska sig av halloween.

Vi blev blöta och vi blev skrämda, vi blev mätta av den grillade korven och Scott vann på chokladhjulet – TACK BRÖSARPS SCOUTKÅR!

Ja, här på foto ovanför går jag med ett av spöken och försöker prata lite förstånd med ”hen”, det fungerade inte så bra 🙂

Dagens citat:

Äh, jag tror att det är en ängel som rymt ifrån himlen.

~Pippi Långstrump~

Ja, de här Brösarps-spökena var alldeles säkert väldigt snälla, där under de skrämmande kostymerna.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 29 oktober, 2023 / Hällevik, kivik, marmeladkok, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

På måndagen efter stormen Babet, så fick vi ett underbart höstväder på Österlen igen. Jag och Stefan hade lovat att hjälpa min svåger att städa upp förödelsen ute vid Hällevik.

Det som hänt var att den stora flotte som min svärfar tillverkat för sitt ålafiske en gång för många år sedan, nu slitet sig loss och gått totalt i spillror. Dagen efter stormen då vi kom ner till den lilla kåsen, så såg det ut som om det varit snöstorm där i skogen. Men någon snö var det då inte, nej det var alla de frigolitskivor som pråmen bestod av som slungats upp på land och krossats mot stenarna.

Morgonen då vi samlades för att städa undan allt, var en vacker och stillsam höstmorgon. Vattnet låg spegelblankt och det var svårt att förstå vilka krafter havet haft bara några dagar tidigare.

Stefan hade kört dit med traktor och vagn så vi kunde lasta allt skräp som sköljts upp från havet.

Efter ett gott dagsverke då vi samlade ihop nästan två hela traktorvagnar med skräp så smakade det ljuvligt med en kopp kaffe och ostsmörgås i solen vid den gamla ålaboden.

Särskilt roligt var det när jag hittade en bit cellplats där jag kunde läsa min svärfars namn skrivet med röd spritpenna. Nils Olsson stod det vackert skrivet i skrivstil. Förmodligen var det ditskrivet av någon från Kiviks bygghandel, kanske var det gamla Esbjörnssons eller så var det från ”Rosenquistas”… Ja, tänk om min käre svärfar vetat att vi alla skulle hjälpas åt att samla ihop en massa bitar av det han byggt för så många år sedan.

Vi fick en fin dag då vi med gemensamma krafter hjälpes åt att återställa allt på den natursköna platsen som Hälleviks lilla kås är. Havet ger och havet tar, det är så sant.

I helgen fick jag frågan av en vän här i Gyllebo om jag ville ha kvitten av henne. Självklart ville jag det, och för första gången provade jag att göra kvitten marmelad. Mmmmm, så himla god den blev.