Hejsan.
I helgen kunde vi ana lite härligt vårväder och jag kunde inte motstå lusten att ta mig ann växterna i orangeriet.
Jag började med att tända fyr i den gamla kaminen. En knastrande brasa gjorde jobbet så mycket mysigare, och den lite råa vinterluften byttes snart ut mot skön värme istället. Sedan var det dags att lyfta på locket till träsoffan och se hur det gått för dahlieknölarna under den långa vintern. De såg ut att ha klarat livhanken hyfsat. Lite torra och rynkiga, men bättre det än ruttna. Några av dem hade till och med fått små ögon, så nog fanns det liv alltid.
När alla knölarna hade kommit ner i lite jord där de skulle förgros, så var det dags för att väcka upp alla pelargonerna.
Pelargonerna blev hårt friserade, en efter en och fick lite ny jord också. Av några sorter tog jag lite sticklingar av, så nu gäller det att inte glömma bort de där små pelargonbebisarna. Litegrann smärtar det alltid när jag behöver klippa bort alla fina blommor och knoppar, men det är ett måste om man vill att det ska bli täta och fina plantor längre fram.
Särskilt glad är jag för den vildpelargon som jag fått av en vän. Just den vårdar jag lite extra ömt, och har jag tur så tar sig de små plantorna som jag satt av den också.
Än är det ju alltför tidigt att sätta ut de frostkänsliga träden som också stått i orangeriet för vinterförvaring. Hortensiorna sjuder av liv och av knoppar, men än får de stå kvar i någon månad till.
Även om mina citronträd börjar bli alltför trångbodde nu och skulle behöva nya krukor att bo i, så hittade jag den första lilla citronen så gul och grann. De där stor krukorna som nu krävs är ganska dyra, men jag tänker att jag kan åtminstone plantera om ett av träden i år, så får det andra vänta till nästa år.
Värdefulla bilder
För någon vecka sedan hittade jag ett minneskort från en bortglömd kamera, och jag blev sååå glad när jag fick se vad som fanns på det. Det var ett par vackra bilder från en fin skymning över Komstad, men också några foto på pappa Kurt. Fotona är tagna på hösten året innan Kurt dog, och jag tror att det var sista gången som vi var och gjorde fint på graven tillsammans, han och jag. Åhhhh pappa Kurt, så saknad …. ♥
Dagens citat:
Vad som än kommer efteråt – detta liv får vi aldrig uppleva igen.
Det gäller att ta vara på livet för nu är det min och din stund på jorden.
Ha en fin torsdag.
Kram Annika
Vilken skatt du hittade!
Min trädgårdsmästarkompis klippte ner mina pelargoner, hon sa där var liv i dem. Det var där inte. Ska slänga dem nu. Det gör nästan ont i hjärtat.
Ha en skön dag!
Ja det var fint med bilderna. Men oj, så synd på dina pelargoner. Jag har några som inte ser så frodiga ut, men de brukar komma sig efter ett tag ändå. Ha det fint. Kram kram
Åh så mysigt med sticklingar, pelargonian är en blomma som ligger mig varmt om hjärtat, men nä jag klipper inte mina haha, de får växa lite krokigt. Gillar de doftande också men har inte klarat nån över vintern brukar köpa nån ny. Jag har ett minne av nedklippta blommor därför jag inte gör det själv. Mor hade världens vackraste stora hibiskus en dag när jag kom från skolan och såg i fönstret hade hon klippt ner den va jag blev ledsen men visst den växte igen och blommade. Vet inte hur det är på Simrishamns sjukhus och ett av väntrummen där var en jättestor hibiskus brukade vila ögonen på den. Redan en citron utvecklad imponerande. Ja din far förstår du saknar honom.
Ha en fin torsdag dock med regn. Kram/MH. Fint citat.
Jag gillar också doften av pelargoner, särskilt då den som kallas för Doktor Westerlund. Jag har tyvärr ingen själv just nu, men den har så många minnen för mig. En stor kram