februari 2020

En stund vid havet med en vän.

Hej hej

Att vandra i sin ensamhet här på Österlen skänker mig så mycket glädje. Alla små saker jag får se och uppleva, och alla tankar jag plötsligt  kan höra så tydligt.

Att upptäcka de allra minsta vårtecknen och lägga märke till  hur ljudet av fåglarnas sång förändras för varje dag som går, det går bäst i min ensamhet.

Att bara stanna upp och få vara för en stund. Utan saker som triggar igång alla ”måstetankar”, att bara kunna landa i nuet. Det är sånt som ensamma vandringar skänker mig.

Men när det kommer till fika och kaffedrickning, då behövs det allt en vän.

Att packa upp en fikakorg eller att konka på en kaffetermos, det kräver att man har någon vid sin sida. Att sitta ner och sörpla varm choklad, eller starkt kaffe, det kräver allt att man har en vän vid sin sida.

Det kan vara en fyrbenting, men det kan också vara en äkta hälft eller en annan fin vän.

Vad det blir för sorts vandring idag, det vet jag inte riktigt än. Men att det är mitt barnbarns egen dag – det vet jag med största säkerhet! För visst måste det väl vara Scotts dag idag på självaste skottdagen.

Dagens citat:

Människor ogillar alltid det som de själva är ur stånd att utföra.

Ha en riktigt fin dag och för alla ogifta kvinnor som drömmer om giftermål, så är mitt hetaste tips att gå ut och fria idag. Skottdagen sägs vara den dag då det är kvinnans rätta till att ta saken i egna händer.  Det dröjer fyra år till nästa gång, tänk på det.

Kram på er från mig.

Annika

En stund vid havet med en vän. Läs mer »

Vandring med snuspaus.

Hejsan.

Den senaste tiden har vi mest haft ”varannandagsväder” här på Österlen. Ena dagen sol, och nästa regn och storm.

I helgen när solen kikade fram så passade jag och Stefan på att ta våra hundar med till skogen.

I skogen vid skjutbanorna här i Gyllebo, finns härliga motionsspår i olika längder. Allt ifrån bara ett par kilometer till närapå en mil långt. Start och mål hittar man ett litet stenkast bakom festplatsen ”Dungen” i Östra Vemmerlöv.

Lite här och var finns sittplatser utplacerade. Perfekt för trötta gubbar med stelopererade fötter.

Här vandrade vi i härlig skog av skiftande karaktär.

När den stelbente lille ”gubben” sedan blev trött igen var det bara för oss att pausa på en bänk i skogskanten. Efter en stunds vila i solen och en rejäl prilla under läppen så var Stefan redo att vandra vidare med oss.

Ett kalhygge stod klart för nyplantering, och här doftade lite grann av nyhuggen skog. Det är den bästa doft som finns tycker jag.

På ett ställe hade någon börjat på en liten koja. Det såg så charmigt ut.

Dagens citat:

Det finns ingen garanti för att du alltid lyckas när du försöker. Det finns däremot en fullständig garanti för att du aldrig lyckas om du inte försöker.

Våga! Jag älskar ordet våga!

Kram Annika

Vandring med snuspaus. Läs mer »

Rapport från yngsta trollungen.

Hej hej

Nu har det nästan gått två långa månader sedan Emmy packade sin ryggsäck och drog iväg till Nya Zeeland.

Liksom i förra inlägget så har jag fått lov att använda Emmys och Matildas bilder här i bloggen. Förra inlägget hittar ni HÄR, för er som kanske missade det.

Så mycket härliga äventyr som de är ute på, så måste jag nog erkänna att jag faktiskt är en smula avundsjuk. Alltså, vilken natur!!

Jag har förstått att de vandrat jättemycket, eller hikea som de kallar det.

När de inte använt sig av apostlahästarna, så har andra fortskaffningsmedel nyttjats. Fyrhjuling och helikopter till exempel.

För någon vecka sedan pratade jag med Emmy i telefon. Det var första gången sedan hon reste. Åhhh, då värmer det till i mammahjärtat. Min fina tös, som är lika vacker på både in- och utsida.

Var nu rädda om er töser ♥

Dagens citat:

En mamma är inte gjord av stål, men hon klarar vad som helst för sina barn. En mamma har inga batterier, men hon fungerar hela dagen och hela natten och är mycket noggrann när det gäller hennes barn. En mamma har inte 7 liv, men skulle offra det enda hon har för sina barn.

 

Ha det fin och kram

Annika

Rapport från yngsta trollungen. Läs mer »

Tårtfest på Kivik.

Hejsan.

Det har varit stort tårtkalas på Kivik.

Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.

Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.

Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.

Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.

Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.

Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.

Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…

Dagens citat:

När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar

 

Kram Annika

Tårtfest på Kivik. Läs mer »

Gyllebo slott.

Hej hej

Här i Gyllebo ligger ett vackert litet slott. Det heter Gyllebohus och är så fint tycker jag.

Slottet ligger så fantastiskt vackert vid sjön, och oftast ser man det bara utifrån.

Slottet är numera privatägt, men en gång i veckan får man besöka slottsparken och den vackra klosterruinen.

Efter att ha varit på skogsvandring med min Stefan så passade jag på att göra ett besök här. Trots att jag bor så nära, så är det inte alls ofta som jag ger mig tid att besöka den här fina platsen.

Slottet är så vackert och parken så välskött. Förr i tiden var det ett slags vilohem här och Stefan minns att hans mormor bodde här när han var liten, (eller kanske det var hans farmor) .

Om den gamla klosterruinen finns det så många hiskeliga skrönor. Historier om munkar och nunnor, om barnlik och ond bråd död. Det finns berättelser om varför det finns ett ”stengärde” under vattnet. Om allt det där är sant eller inte, det har jag faktiskt ingen aning om.

Jag strosade djupt försjunken runt i parken i mina tankar. Jag njöt av den underbara solen och av alla vårblommor som börjat kika fram.

Borta vid badplatsen kunde jag se att många besökare kommit för att njuta av sol och natur.  Vackra underbara Gyllebo, väl värt att besöka.

Dagens citat:

Om någon säger ”det kan du inte”… gör det två gånger och ta bilder.

Vill bara påminna om det… du kan mer än du tror.

Kram Annika

Gyllebo slott. Läs mer »

Ute på expedition.

Hejsan.

En dag i förra veckan njöt jag av ett strålande väder på Stenshuvud.

Vid min sida hade jag en väninna som också blivit sugen på att ge sig ut och vandra. Hon känner sig inte riktigt säker på alla vandringsstigarna som vi har här på Österlen.

Självklart får hon hänga med mig ibland på mina strövtåg. Inte för att jag är så säker på vägen alltid, men jag är inte det minsta rädd för att komma vilse. Lite vilse i livet har jag ofta känt mig. Fast nej, i naturen har jag alltid känt mig trygg, även om jag i verkligheten kanske varit smått vilse ibland. Den här dagen var det dags för ”Expedition Annika”… eller kanske våra turer borde kallas ”Vilse med Annika”.

Vi stretade uppför berget sida vid sida.

Där uppifrån de olika ”huvudena” är det så himla vackert. Även om vi såklart var smått andfådda efter bergsbestigningen, så var det mest utsikten som tog andan ur oss.

Det var verkligen en vacker förmiddag. Nationalparken visade sig från sin bästa sida och eftersom det var sportlov så fanns det ganska många besökare där.

Resten av  bilderna från vår härliga förmiddag i nationalparken ska jag visa er en annan gång.

Dagens citat:

Antingen finner jag en väg, eller så gör jag en.

 

Om man råkar komma vilse och inte finner stigen längre, ja då får man helt enkelt trampa upp en egen.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

 

 

Ute på expedition. Läs mer »

Lungörten blommar.

Hej hej

Idag hinner jag bara kika in snabbt med ett litet inlägg här på bloggen.

I värsta coronatiderna så blommar nu lungörten för fullt här i Gyllebo. Förr i tiden så trodde man att den här örten var bra mot lungsjukdomar.

Den här blomman kan man köpa som en perenn i plantskolan, men mitt exemplar har själv flyttat hit. Förmodligen fanns den här redan innan vi byggde vårt hus. Vild och vacker med sina lila och rosa små blommor.

Vid sidan om lungörten kan jag skymta en annan liten söt blomma. En marktäckare som blommar med blåa söta blommor. Ormöga.

Det får vara allt för idag. En liten försmak på vårtecken som snart kommer att rassla in. Kanske hittar du själv några små vårtecken idag?

Dagens citat:

Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

Ha en fin söndag och kram från mig.

Annika

 

Lungörten blommar. Läs mer »

Sportlov

Hej hej

Den här veckan har det varit sportlov i Skåne för alla uttröttade skolbarn. Någon vintersport där det krävs snö eller is, har det förstås inte gått att ägna sig åt här på hemmaplan. Om man nu inte väljer att hänga framför TV:ns skidtävlingar eller åka till en konstgjord isbana vill säga.

Här har det mest varit storm och regn omväxlande med små solglimtar ibland. Precis ett sånt sportlov som det nästan alltid brukar vara om man bor här på Österlen.

En enda gång minns jag att det var vinter som i en sagobok här i Gyllebo. Det var snö och kallt. Varenda Österlenunge hängde vid sjön och åkte skridskor för glatta livet dagarna i ända. Föräldrarna satt vid kanten med prickiga korvmackor gjorda på Skogaholmslimpa. Men det har jag bara fått uppleva en enda gång här i Gyllebo.

Det här sportlovet är alltså som sportlov är mest. Och för någon dag sedan kom Stefan in och förkunnade att tranorna nu landat i den stora hagen i Gyllebo. Lika punktliga varenda år.

Jag vet inte om det heter sportlov fortfarande. Ord ska ju hela tiden ändras och bytas ut för att bli bättre. Inte för att själva saken de beskriver på något vis blivit  annorlunda eller bättre, utan för att det helt enkelt måste ändras. Nu heter det nog vårvinterlov kanske. Det är ungefär som att det hette gymnastik när jag var barn. Det ordet anses numera som lite löjligt verkar det som, nu ska det istället heta idrott. Teckningen har bytts ut mot bild och höstlovet ska nu istället kallas läslov.

I skogen ploppar det ena vårtecknet efter det andra upp nu. Så kanske är det rätt att i stället kalla lovet för vårvinterlov faktiskt. I naturreservatet har man sågat bort nerfallna träd så att stigarna ska bli fria och framkomliga igen. Det är ett typiskt vårtecken tycker jag.

Om man jämför ljudet i skogen i november och i februari så är det stor skillnad. I november är det nästan helt knäppt tyst. Medan nu, i februari, så börjar fågelsången ta fart och man kan ana en annalkande vår.

Själv har jag passat på att fira lite sportlov med mitt lilla söta banbarn Scott. Shopping fick bli hans sportlovsaktivitet och den klarade han alldeles galant av. Även om mamma och mormor blev trötta och fick pausa med fika och mat stup i kvarten.

Dagens citat:

Siffrorna på banken är bara ett tecken på allt kul man inte haft.

Jag är INTE en förespråkare för materiell lycka, men att investera i upplevelser och tid tillsammans där man skapar minnen, det gillar jag.

Ha en fin dag och kram Annika

Sportlov Läs mer »

Vi människor är så hialösa.

Hejsan.

Det finns ett utmärkt skånsk ord som beskriver precis hur jag tycker vi människor är. Hialösa. Det betyder otåliga på riktig svenska. Hialösa och en smula *glymska, det är precis vad vi är.

*glymska = glömska

Vi vill ha jul så fort löven fallit från träden. Sen vill vi kasta ut hela härligheten så fort det ringt in för ett nytt år. Då vill vi ha vår på direkten. Ut med gran och julstjärnor och in med tulpaner och lökar. Efter det längtar vi ihjäl oss efter sommar och semester. Fort ska det gå i ett rasande tempo. Min mamma sa alltid ”du trår livet ur dig tös”.  Och nog ligger det en massa sanning i det.

Samtidigt oroar vi oss och påstår att naturen är ur led. Att allting bara blir tidigare och tidigare för varje år som går. Och blir allting sent, så *förgryser vi oss för den saken skull. Kommer snön i april så är det häpnadsväckande, trots att det bevisligen hänt förut. Blir det sommar tidigt, så ojar vi oss över det, fast att det inte alls är första gången det händer.  Jag minns själv en gång … det var vinter när jag åkte in på BB 1:a maj, och sommar några dagar efter när jag kom hem.

* förgryser = häpnas över

Jag tror att vi alla, lite till mans faktiskt, är ganska glömska vad det gäller just väder. Hur många minns hur vädret var i fjor, för exakt ett år sedan? Gör du det?

Tack vara min blogg och mina eviga blogginlägg så vet jag att hemma hos oss planterades det penséer för glatta livet.

Även om jag sett att det redan nu säljs penséer i affärerna, så känner jag då rakt inte för att sätta igång med vårbruket i Gyllebo redan. Sådär är det, det ena året är inte likt det andra, för hur tråkigt skulle inte det bli. Naturen är olika och vi själv är också olika.

Den här våren stormar det massor till exempel, vilket jag fick känna på i söndags. Har ni missat blogginlägget om mina sandblästrade hundar så hittar ni det HÄR.

Istället för att blåsa iväg vid havet, valde vi att vandra vid Forsemölla i skydd av backar och skog.

Att sedan komma hem till stugan och tända fyr i kaminerna var så himla mysigt, då gjorde det ingenting att stormen rev utanför. Lite babygos på det, så spelade vädret ingen som helst roll.

Dagens citat:

De säger att jag har förändrats mycket, jag säger att mycket har förändrat mig.

Ta det lungnt och njut. Kram Annika

Vi människor är så hialösa. Läs mer »

Där kärleken slagit rot.

Hej hej

Det finns en plats på Österlen som betyder lite extra för oss, mig och Stefan. En plats där kärleken liksom har slagit rot, sådär på riktigt.

Det är vid Rörums strand. Vid havet och sandstranden nedanför Knäbäckshusen. Det var här vi svor varandra evig kärlek för en massa år sedan.

Då när vi gifte oss, var det en vacker majdag med solsken och fågelsång. Den dagen hade vi en stor lurvig, svart flatte vid vår sida. Han hette Leo och var föregångaren till fine Johnnyhunden. Förra helgen var det en gråmulen, men minst lika vacker februaridag. Vi hade istället för en stor svart hund, våra små pomeranianhundar med oss.

Tiden går och saker förändras. Det gäller att bara guppa med på livets våg och njuta av det man har.

En enkel ”strandluffs” en gråmulen februarimorgon kan bli ett lika ljuvt och vackert minne som en barfota bröllopsmarsch en majdag.

Även om åren har medfört hinder på vägen, för oss som för alla andra, så finns kärleken kvar. Det gäller bara att ta sig över på ett eller annat vis. Ibland har det faktiskt känts omöjligt. De gångerna har jag lagt mig ner platt på magen och bara krupit under. Ålning medelst hasning, likt den tappraste soldat. Det har räddat mig, Stefan och oss tillsammans.

En dag, någon gång … kanske …. skulle jag vilja göra om vår bröllopsdag där nere vid Nicolai kapell. Det hade varit en dröm att få samla min familj, mina närmaste bara för en dag. Att förnya våra löften hade säkert inte skadat. Att klä sig lite fint och ha fest hade också varit trevligt. Kanske när vi är ännu äldre och ännu glömskare…

Fast en gråmulen dag i vandrarkläderna är ju faktiskt också väldigt mysigt.

Dagens citat:

Kvinnor förföljer inte män. Deras fällor gillras försåtligare.

Heter det inte så, att kvinnans list övergår mannens förstånd. Baksluga, eller inte, så behöver vi varandra, vi kvinnor och män.

Ha det gott och kram.

Annika

Där kärleken slagit rot. Läs mer »

Rulla till toppen