Resor

Vasaloppet och dagar i Mora

10 kommentarer / Familj, Resor, Träning / Av / / , / 4 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan packade jag min väska för ett litet äventyr på resande fot. Det som stod skrivit i min kalender var att jag skulle hänga med min yngsta dotter, Emmy, och hennes tjejgäng till Mora.

I deras kompisgäng hade det kommit på förslag på att utmana sig själv genom att bla. klara av att köra en halvvasa, dvs 4,5 mil på skidor. När det så var dags och det hela hade blivit allvar,  då drog sig killarna ur, och kvar stod fyra tappra tjejer kvar. Fyra Österlentöser av segt virke som inte viker ner sig i första taget.

Så var vasaloppsveckan då inne. Allihopa träffades vi på Malmö central, där vi skulle ta nattåget upp till Stockholm och därefter åka vidare med andra tåg mot Mora.

 

Tjejerna hade investerat i nya längdåkningsskidor och pjäxor, och under två dagar i januari hade de fått lite teknisk vägledning och även fått prova på hur det var att stå på ett par skidor.  Det är ju så, att som skåning så bjuds det verkligen inte på många tillfällen att utöva längdskidåkning på hemmaplan. Men det var ett glatt gäng töser, som peppade till tusen steg på sista tåget mot Mora.

I Mora hade de hyrt ett jättefint och centralt hus där vi alla kunde bo.

Vi började med att ge oss ut i Mora, för att kolla läget och för att hämta tjejernas startkit till halvvasan. I hela Mora rådde Vasaloppsfeber och i många skyltfönster var det tema på just skidåkning.

Även om gatorna var fria från snö och istället var fyllda med stenkross, så kunde man känna av tävlingsvibbarna i luften. Mycket av banan bestod av konstsnö, medan på gatorna i centrum av Mora var den mesta snön borta.

Efter ett tag var vi alla hungriga och valde att gå till Café Zorn, där vi åt en varm och god soppa med gott bröd därtill.

Efter att ha handlat ingredienser till kvällsmat och varor för en stadig frukost, så gick vi tillbaka till huset där vi alla slocknade som små ljus ett par timmar.

Kvällsmaten bestod av rejält med stuvade makaroner, korv och köttbullar. Sedan var det vallning av skidor och planering av utrustning. Tänk så bra det är nuförtiden, att nästan allt kan man lära sig på Google och Youtube.

Så var den stora dagen så äntligen inne. Tjejerna var uppe riktigt tidigt för att förbereda utrustningen och göra sig redo. Jag hjälpte till så gott jag kunde med pepp och markservice. Av stämningen att döma var de alla både nervösa och lätt sammanbitna.

Jag önskade dem lycka till och sa ”vi ses i mål töser”! Sedan försvann de iväg till vasaloppsbussen som skulle ta dem till startområdet.

Min tanke var att jag skulle ägna dagen åt att uppleva Mora, kanske gå på Zornmuseet, strosa runt och hitta på lite andra aktiviteter. Istället blev det så spännande när jag följde tjejerna via vasaloppsappen och de olika livesändningar som fanns. Jag hamnade hemma i stugan, i den stora härliga soffan, där jag kunde se hur töserna kom till de olika delstationerna i Oxberg, Hökberg och Eldris.

När jag till sist gav mig av mot målet i Mora var jag så stolt och glad för deras skull. Då förstod jag ju att de alla fyra skulle komma att klara sin utmaning, att åka 4,5 mil på skidor.

Jag tror nästan att jag var lika glad och stolt som de själva, när de gled in genom målgången i Mora. Så himla bra kämpat.

 

På kvällen efter loppet tog de en välförtjänt dusch, och sedan blev det pizza, öl och lite bubbel. Efter det sov vi alla gott.

Dagen efter var vi återigen uppe tidigt. Först sjöng vi alla för Louise, som dagen till ära fyllde jämnt. Sedan packade vi och ställde iordning allt i huset och begav oss iväg till tåget, för att styra kosan mot Skåneland igen.

Tack kära vasaloppsåkare,  för att jag fick hänga med som er största supporter, jag är grymt stolt över er alla!

Dagens citat:

När de försöker övertyga dig om att det är omöjligt. Tacka för motivationen och bevisa att de har fel.

Idag kommer vi sitta bänkade för att se stora vasaloppet på 9 mil. Jag ska inte sticka under stol med att jag har blivit lite sugen på att försöka mig på lite längdåkning själv också… vi får väl se…

Kram Annika

Dela gärna
     

Vasaloppet och dagar i Mora Läs mer »

Stämningsfullt med Carola på Skansen.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vårt lilla äventyr i Stockholm fortsatte…

Efter att ha försjunkit i nostalgin i flera timmar på ABBA museet och därefter avnjutit en fantastiskt god lunch på Spritmuseet, så vandrade vi vidare genom ett vintrigt Djurgården.

Vi besökte Estonias minnesmonument där 815 namn fanns inristade. Egentligen var det 852 som omkom, men för 37 av dessa valde deras anhöriga att namnen inte skulle finnas med på monumentet.

Från minnesplatsen gick vi vidare genom den vackra Galärvarvskyrkogården.

Vi passerade den vackra byggnaden där Nordiska museet finns. Den här gången hann vi dock inte med fler kulturella besök, utan vi drog oss sakta tillbaka till vårt hotell igen.

På vårt rum laddade vi med varma kläder, mössa och vantar och när skymningen sänkte sig över Stockholms stad så begav vi oss iväg till Skansen.

I nästan en och en halv timme njöt vi av Carolas underbara julkonsert med fantastiska artister, musiker, barn och en balettdansös (som förövrigt hette Annika Olsson). Det finns nog ingen som kan sjunga in julen lika vackert som Carola.

Med en blandning av klassisk julmusik, gospel och lite nyare jullåtar fick vi en fantastisk vinterkväll på Skansen. När Carola tog sin sista och lite oplanerad låt och skrattande sa ”ni vill ju aldrig gå hem”, stod publiken upp och klappade med.

Jag och min syster vandrade sedan i sakta mak hem till vårt hotell igen, där vi njöt av en Toast Skagen och lite gott att dricka i hotellbaren, innan vi tyckte att det var dags att krypa till sängs.

Efter vår skönhetssömn vankades det underbar hotellfrukost innan vi checka ut för den här gången.

Vi lämnade ett vackert Hasselbacken, Djurgården och Stockholm bakom oss och vände åter mot Skåneland.

Tiden hade gått så fort, så fort och nästa gång vill vi kanske stanna några dagar till (för eventuellt blir det här en tradition… ) Men den här gången passade det mig bra att vända hemåt ganska fort… för där hemma väntade ju min ”Kanadaunge”. I Malmö anslöt Emmy för att åka med hem och återförenas med sin syster. Jag vinkade hejdå till min egen lillasyster som också hade lite andra roliga äventyr i vänten.

Dagens citat:

När jag var liten kändes läggdags som ett straff. Idag känns det mer som att vinna på lotto.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
     

Stämningsfullt med Carola på Skansen. Läs mer »

Stockholm och ABBA museet.

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan så hade jag och min syster några mysiga dagar i huvudstaden. Vi tog Snälltåget upp, vilket inte kostade oss mer än en spottstyver. Vi checkade in på det mysiga Hasselbackens Hotell, som ligger ute på Djurgården.

Stockholm var verkligen riktigt ”julefint”. Ett tunt lager snö låg på marken och överallt var det stämningsfullt dekorerat med ljus och girlanger.

Min syster hade aldrig varit på ABBA museet, och för mig var det mer än tio år sedan jag besökte det då det precis öppnat. Det var därför ett självklart val för oss.

Vi är ju båda uppvuxna med ABBA och vi har så många minnen från deras musik.

I flera timmar strosade vi runt och sa flera gånger ”minns du” … till varandra.

Här får man utforska Abbas historia från medlemmarnas tidiga år, ända fram till deras återförening. I flera rum är det som uppbyggda minnesmiljöer, som  deras inspelningsstudio, Stikkans kontor och den välkända helikoptern från skivomslaget till LP:n  ABBA Arrival och flera andra.

På flera ställen fanns deras olika scenkläder upphängda på skyltdockor. Några av kostymerna mindes vi så väl, medan andra kändes lite mer obekanta. Såklart fanns även kläderna från deras stora genombrott med i ett av rummet. De där speciella kläderna som nog alla i min generation minns. Agnetas byxor hade genom åren ändrat färg en aning, och visst minns vi den där speciella Waterloo-looken!

I en annan monter fanns kläderna som Agneta bar vid ett framträdande, de där som fått inspirera klädvalet i ”Mamma Mia – filmen”, långt senare.

I flera timmar strosade vi runt och njöt av all nostalgi, innan vi till sist blev väldigt hungriga.

Ett stenkast från ABBA museet låg Spritmuseet. Där slank vi in och åt en så himla god lunch, bestående av jordärtskockssoppa och gott bröd.

Fortsättning följer i ett annat inlägg …

Dagens citat:

Lev så du dör med minnen… inte drömmar!

Ha en fin Nobeldag.

Kram från mig, Annika

(med ett drygt 10 år gammalt foto)

Dela gärna
     

Stockholm och ABBA museet. Läs mer »

Tjejmilen 2024

8 kommentarer / Allmänt, Resor, Träning / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan

Förra helgen var det äntligen dags för tjejmilen i Stockholm. Vi hade sedan länge anmält oss till loppet, och då även bokat både hotell och tåg upp till huvudstaden. Och nu var det äntligen dags.

Vårt lilla gäng bestod av mig och min vän Petra, samt våra döttrar (utom Andréa, som ju bor i Kanada).

Vi var ett taggat litet gäng som anlände till vårt hotell, Lilla Rådmannen. När vi checkat in på våra rum och satt packningen, så begav vi oss ut till Gärdet för att hämta nummerlapparna till loppet. Då passade vi också på att äta en god middag innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

En sängfösare innan vi gick och la oss, det tyckte vi att vi kunde unna oss.

Efter en stadig hotellfrukost gav vi oss iväg genom ett myllrande Stockholm. Även om vi, lite till mans, hade en del småskador, så var vi alla rejält peppade och taggade.

Mina ischiasbesvär hade återigen börjat göra sig rejält påminda igen, och jag hade fått känningar i båda benen ända ner till fötterna. Men skam den som ger sig, jag hade som mål att springa sakta och nätt, det skulle nog kunna funka hade jag tänkt.

Kroppen höll och jag kom in i mål, trots lite missöden på vägen. För såklart yrade jag till det en smula ute på banan och råkade springa fel och fick därför lufsa en halv kilometer extra (lantis i stan). Men vad gör det, jag passerade ju sista vätskekontrollen två gånger och fick mer energidricka än alla andra… 🙂

Jag tror nog att vi alla sprang lite bättre än förväntat och alla var vi stolta och glada över våra prestationer.

Med 30.000 steg i benen, varav en sprungen mil, så var vi både trötta, slitna och vrålhungriga när kvällen kom. Det fick bli pizza på rummet. Alltså såååå gott!!

När vi bokade vår helg i Stockholm så bestämde vi oss för att ta en extradag i storstaden innan vi åkte hem. Alltså hade vi hela söndagen på oss att bara strosa runt, njuta av stadslivet och se på allt vad vår fina  huvudstad hade att bjuda.

Tack tjejer för en helt fantastisk helg, med så mycket skratt, tokigheter, pepp och prestationer. Såklart är vi alla redan anmälda till nästa års tjejmil.

Mitt eget mål är varken att springa längre eller fortare – nej, mitt mål är att fortsatta i samma takt och samma längd, så många år jag bara kan.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att vinna utan att ha kul. Fast å andra sidan är det väldigt kul att vinna och i synnerhet när man har kul.

Jag tävlar bara med mig själv, och knappt ens det – men kul det har jag, så in i norden.

Ha det gott

Annika

Dela gärna
     

Tjejmilen 2024 Läs mer »

Auschwitz Birkenau

4 kommentarer / Allmänt, Resor / Av / / , , , / 4 minutes of reading

Hejsan

För ett tag sedan skrev jag om bussresan till Krakow, och här kommer nu slutet på vår resa. Sista anhalten blev allvarstyngd och krävde stor eftertanke, men samtidigt tycker jag att ett besök här skulle ingå i skolundervisningen och vara obligatoriskt för alla ungdomar. Det är så viktigt att vi alla minns.

Vi får helt enkelt aldrig glömma allt det hemska som hänt…

Dagen då vi anlände till Auschwitz var rejält varm och solig. Trots det så gick det en liten kall kår genom kroppen på mig.

Med åren har besökarna ökat väldigt mycket här och säkerhetsnivån för att komma in är nästan lika hög som på en flygplats. När vi stod där och fick våra minimala väskor röntgade, så tänkte jag på alla arma fångar, som under kriget bara haft en enda önskan – att ta sig levande ut härifrån.

Vi passerade den välkända skylten ”Arbeit macht frei”. Den lär ha skapats inne på lägret av lokala fångar. Om det upp och nedvända B:et är en tyst protest eller enbart ett misstag, det är inte helt klart. Jag vill gärna tro att det är gjort med flit av fångarna här.

Vi vandrade i en tyst och lite sammanbiten skara, alltmedan vår duktige guide berättade en liten del av allt som kan sägas om det här koncentrationslägret. Överallt var vi omringade av det höga och täta taggtrådsstängslet.

På en av byggnadernas tegelvägg fanns små murade fyrkanter. Dessa är resultatet av barns utbildning i murarhantverket. Alla var tvungna att arbeta, tom. små barn.

Vi vandrade längs de rostiga taggtrådsstängslen och i en av tegelbarackerna fanns en urna med mänsklig aska från lägret.

Vi besökte det välkända ”Block 11”, huset som bestod av hemska tortyrrum. Här genomfördes även olika experiment på fångarna. Bla fanns det sk. ståceller där det placerades 4 personer på ett extremt litet instängt utrymme. Denna cell var så trång att personerna bara kunde stå upp som ”packade sillar.” Här kunde de få stå i flera dagar utan mat. Det var också här som de första försöken med att avliva människor med Zyklon B genomfördes.

Utanför, mellan block 11 och block 10 låg ”dödsväggen”. Här avrättades fångarna kallblodigt genom skjutning, sk arkebusering.

Ovanför muren vajade en blek, blåvitrandig flagga stilla i den varma sommarbrisen.

Vi vandrade tyst och stillsamt ut från området, för att ta oss till bussen. Ur högtalarna vid utgången spelades sorlig och tung musik, samtidigt som namnen på de mördade fångarna lästes upp, ett efter ett, i all oändlighet.

Härifrån åkte vi med bussen till det andra lägret som byggdes – Auschwitz 11 eller Birkenau, som det också heter. Detta är kanske det mest välkända och det man mest sett bilder från.

Ett välkänt fotografi är från just den här platsen. Den gamla bilden visar hur SS-vakterna strosar vid ett nyss inkommit tåg där selekteringen nyss gjorts av de ankomna människorna.  Längre bort på perrongen syns alla de lurade fångarnas tillhörigheter i en stor hög mitt på planen.

Vi hade inte så lång tid på oss här, men vi fick besöka några av de enkla träbarackerna där fångarna bodde under extremt primitiva förhållanden. Vi fick även besöka en av längorna som var inredd som toalett. Två gånger om dagen fick fångarna gå på toaletten. Med tanke på de hemska magåkommorna och diarréerna som de flesta led av, så var det fruktansvärt att leva här. Man fick inte heller tvätta sig ofta och bara någon enstaka gång om året kunde man få tvätta sina kläder.

Jag hade önskat att vi haft mer tid på oss här på Birkenau, men samtidigt var vi alla nog ganska trötta och nöjda.

Utanför området satt en kaja och iakttog oss när vi kom vandrande. Jag tänkte för mig själv ”Fri som en fågel”.  Frihet är inte något man ska ta som självklart, även om det borde vara det för alla och envar.

Vi hoppade upp i den bekväma bussen, och så var det dags att börja hemresan till Sverige.

Tack till Anne-Marie och George på Hagestad Touring för en fin och välordnad Polenresa.

Mitt tidigare blogginlägg från Krakow finns HÄR.

Dagens citat:

Vissa vägar leder rätt av misstag, andra vägar leder vilse med flit.

Ha en fin fredag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Auschwitz Birkenau Läs mer »

På busstur till Krakow.

3 kommentarer / Allmänt, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

För flera år sedan bokade jag och Stefan en resa till Polen. Men det kom en oförutsedd pandemi i vägen som varade i två år. Därefter blev det krig i Ukraina som gjorde att resan åter blev inställd. Nu hade det dock blivit dags att förverkliga den där resan. Men Stefan kände sig inte särskilt sugen på att ge sig iväg efter en krasslig vinter. I hans ställde hoppade min dotter Emmy in, och vi får ett mysig långweekend tillsammans, hon och jag.

Det var en bussresa med Hagestad Touring som tog oss ut på äventyr. Vi var ett härligt gäng, som mestadels bestod av glada pensionärer och så av Emmy då såklart. Med jämna mellanrum stannade vi för toalettbesök och den traditionella kaffestunden som innehöll Hagestadskaffe, whiskey och Baileys.

Första övernattningsplatsen blev på hotell Qubus i staden Legnica.

Efter en skön natt i vårt väl tilltagna hotellrum så passade vi på att kika närmare på stadens magnifika kyrka som låg bara ett stenkast bort.

Vi åt en god frukostbuffé och körde sedan vidare mot den berömda saltgruvan Wieliczka, som finns med på Unescos världsarvslista. Med en fyravåningshiss åkte vi en lång bit ner under marken och fick sedan gå i trappor den sista biten för att komma ner de 130 meterna under jorden.

Där nere i gruvan fanns kyrksalar och vackra skulpturer, allting bestod av salt. Och om vi var tveksamma, så kunde vi bara sticka ut tungan och slicka på någon vägg sa vår glada guide.

Efter att ha tagit hissen upp ur gruvan så åkte bussen vidare mot Krakow.

Nästa morgon stod en guidad stadsrundvandring på vårt schema. Vår duktiga svensktalande guide gav oss så mycket intressant fakta, om både stort och smått, så min hjärna till slut kändes en aning överkokt.

Vackrast i hela staden var nog slottet och den speciella kyrkan som var byggd under flera olika tidsepoker.

Vägen upp till slottet, genom stenmuren med sin rundade gallerförsedda port, fick mina tankar att gå till Robin Hood. Av vår guide fick vi veta att svenskarna förr i tiden inte varit så snälla mot polackerna. Lite skam föll över oss.

Efter lunch hade vi tid på egen hand. Vi slog oss ner i solen med lite god mat och en öl innan vi strosade vidare genom staden.

Efter en lång dag i staden gick vi tillbaka till hotellet för en liten paus. När kvällen kom så begav jag och Emmys oss till de judiska kvarteren, som vi nästan tyckte var de mysigaste i hela Krakow.

Fortsättningen på vår resa får jag ta i ett annat inlägg.

Tack min fina lilla tös för att du hängde med på det här lilla äventyret.

Dagens citat:

Den verkliga upptäcktsresan handlar inte om att söka efter nya landskap utan om att se med nya ögon.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

På busstur till Krakow. Läs mer »

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof.

4 kommentarer / Allmänt, Resor / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hejsan.

Jag hann inte mer än hem från min spavistelse förrän det var dags att packa om min lilla väskan och bege mig över till Polen istället.

I mars 2020 var jag med min kompis Petra på en så mysig weekendresa i Gdansk. Det var precis då när det började pratas om covid och smittspridningen började sprida sig från land till land. Den gången fick vår resa ett abrupt slut. Vårt flyg ställdes in, gränserna stängdes och vi fick ”kasta oss på” sista båten till Karlskrona.

Inläggen från den resan finns HÄR och HÄR.

Vi har hela tiden sagt att vi inte riktigt blev färdiga med vårt besök i Gdansk då, att vi tänkte resa tillbaka en gång till … någon gång… Nu var det alltså tid för oss att göra det där som vi inte riktigt hann med då.

Nu kom vi tillbaka till ett Gdansk som var betydligt mer levande, för trots att vädret var sådär novemberkallt och småregnigt så var där folk överallt och ingen tänkte längre på att hålla avstånd eller undvika att träffas. Sakta hade man börjat att förbereda staden för advent och julskyltning.

Vi hade bokat en lyxig lägenhet som låg centralt och bra. I källaren hade vi tillgång till ett varm och skönt spabad.

Vi upptäckte snart att vi kände igen det mesta av staden där vi strosade fram längs de vackra gatorna. Vi slank in och ut ur butiker och affärer och när vi behövde värma oss så njöt vi av varm choklad på något litet café.

Det vi inte hann med förra gången var att besöka Stutthof, det förintelseläger som togs i bruk den 2 september 1939 och befriades den 9 maj 1945.  Ett besök som var både tungt och overkligt, men som jag tycker att vi alla borde göra någon gång i livet. För att minnas vilken grymhet människor kan besitta.

Vi hade en väldigt duktig guide som berättade och förklarade för oss. Den lilla del som nu fanns kvar av området utgjorde bara en tiondel av hela det stora koncentrationslägret så som det var under andra världskriget.

Här mördades kallblodigt 85.000 arma människor efter att ha utstått de grymmaste förhållande man kan tänka sig.

Även om jag långtifrån kunde sätta mig in i hur det var att vara tillfångatagen här, så blev jag starkt påverkade av det jag fick se. Alla de skor som fångarna blivit fråntagna, tanken på den fruktansvärda kyla de tvingats utstå här. De knappa tvättmöjligheter som fanns till alla dessa utmärglade och sjuka människor som många led av magåkommor och infektioner.

Att gå i de dragiga och kalla barackerna och på riktigt inse hur alla dessa människor tvingats leva var en oerhörd stark upplevelse. Också att försöka sätta sig in hur det varit med alla de omänskliga experiment som genomfördes på fångarna här.

Starkaste upplevelsen var att besöka gaskammaren och krematoriet.

Efter att ha lyssnat på vår guide i över två timmar avslutade vi vårt besök i den byggnad där officerarna hade sitt högsäte.  Här fanns en mängd fotografier från området, men mina blicka vilade mest på det slitna parkettgolvet. Samma golv där dessa hemska nazister, bödlarna, haft sin arbetsplats, där de gått omkring med sina blankpolerade stövlar.

Av vår guide fick vi veta att det oftast sköts och dödades fler fångar inför storhelgerna, eftersom det då premierades med extra lediga dagar för vakterna.

Att besöka och minnas är så viktigt, och även om vi inte orkade göra särskilt mycket när vi återvände till Gdansk efter vårt besök på Stuffhof, så var vi eniga om att det var värt varenda krona att åka dit.

(nedan, två av fotografierna som fanns i officerarnas byggnad)

Tack min fina vän Petra för minnesvärda dagar i Polen ♥

Dagens citat:

Krigets första offer är sanningen.

Jag tänker ofta på just det här. Varför ingen reagerade då, på alla dessa stora koncentrationsläger. Det måste ju finnas människor utanför som sett någonting…. Det har visats sig att mycket handlade om falsk propaganda och rykte. Människor var rädda.

Låt oss aldrig glömma.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof. Läs mer »

Ästa vingård

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Mina underbara töser ordnade en så härlig spavistelse på Ästa vingård i förra veckan.

-mamma, boka de här dagarna i november, då ska vi ta ut dig på en överraskning… 

Det var länge sedan jag fick uppmaningen att reservera de här dagarna i min kalender. Visst lät det spännande, även om mitt kontrollbehov sattes en smula på prov. Men jag älskade verkligen det här!!!

Ästa vingård ligger ca 30 minuters bilfärd från Ullared. Vi körde tidigt hemifrån och passade även på att gå en sväng på Gekås först, innan det var dags för oss att checka in för en mysig vistelse med spa och god mat.

På kvällen var en trerätters middag bokad för oss. Det var fantastiskt god mat i en så mysig miljö.

Mätta och nöjda var det sedan spa som gällde för hela slanten. Det var bara att dra av oss middagsstassen och på med de fluffiga badrockarna istället.

Spaet på Ästa vingård föll mig verkligen i smaken. Det låg så vackert ute i naturen. Här fanns olika miljöer och bastur för alla sinnen. Det fanns en undervattensbastu, och så fanns det möjlighet till kallbad utomhus (det älskade jag)

Dagen efter åt vi en sååå god hotellfrukost och sedan njöt vi några timmar till i den fina spaavdelningen.

Men allting har ett slut, även roliga saker. När vädret var som kallas och busigast, då vände vi färden mot Österlen igen.

Tack, tack – TACK mina fina ungar för den här minnesvärda upplevelsen ♥

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Tänk så härligt och värdefullt minne att ha tillsammans. Jag känner mig så privilegierad och väldigt tacksam.

Kram Annika

Dela gärna
     

Ästa vingård Läs mer »

Vancouver – lets go girls.

8 kommentarer / Familj, Natur, Resor / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hej igen.

Det är väl dags att skriva det där blogginlägget om vår fantastiska Kanadaresa nu, tycker ni inte det?

Efter en lång och ganska dryg flygresa kom vi äntligen fram till Andréas lägenhet i centrala Vancouver. Det var strax före midnatt, och dagen efter var det Andréas 35 årsdag. Naturligtvis blev det lite firande med presenter då när vi kom, trots att det var mitt i natten. Dagen efter firade vi igen med tårta såklart.

Jag hade lämnat min systemkamera hemma, så alla bilder här är tagna med min lilla kompakta kamera som lätt fick plats i min ficka. Jag hade ju rest hit mest för att träffa min äldsta dotter, henne jag saknat så himla mycket. Att Kanada sedan bjöd på en storslagen natur det var  ju ren och skär bonus.

Vår första utflykt blev en dagsvandring till något som hette ”The Chief”. Det var ett naturområde ett par mil utanför Vancouver.

-mamma, det är inte så jobbigt att vandra där, inte mycket värre än att gå upp till toppen på Stenshuvud, sa min döttrar. Det klarar du lätt.

Jo, ”tjoflöjt” vad lurad jag blev … jag tror minsann att de båda töserna läst fel på svårighetsgraden på den bergsbestigningen.

Steg för steg tog vi oss allt högre upp, och hade jag i början visst hur långt och jobbigt det egentligen var, då hade jag nog aldrig tagit mig ända upp. Sista biten klättrade vi med hjälp av kättingar uppför det lodräta berget. Men väl där uppe fick vi vår belöning.

Utsikten där uppeifrån var magnifik!!!

Där i solen njöt vi av allt det vackra och av de goda mackor vi packat ner som dagens lunch. Vi tog några sista foto innan det var dags för oss att ta oss hela vägen ner igen. (samma väg och minst lika jobbigt nerför) Fast jag kände mig ganska kaxig efteråt, det ska erkännas.

En annan dag hyrde vi cyklar för att ta oss runt på. Med Andréa i täten cyklade vi fram i ett rasande tempo.

-jag tycker om när det går fort, förkunnade hon, när jag klagade på att det gick alldeles för fort och att jag inte hann att se så mycket. 

Men till min lättnad pausade vi vid en bedårande vacker strand, så vi hann att hämta andan och beskåda allt det fina.

En kväll bjöd Andréa oss alla på konsert. Det var en konsert med fantastiska Shania Twain. Henne minns ni väl alla? Alltså vilken kvinna, och vilken konsert! Lets go Girls!!

En annan dag hyrde vi kajaker och gav oss ut på en vacker sjö. Där gled vi stillsamt fram på vattnet och bara njöt. Tyvärr lyckades en av oss komma ut i farvatten som var avsedda för stora båtar, där skulle vi inte vistas hade instruktören tydligen informerat oss om…  Haha, min engelska är inte den bästa 🙂

Efter det blev det mera vandring. Upp på ett berg bar det igen, men inte alls lika jobbigt som det första!

Både Kanadas natur och dess invånare föll mig verkligen i smaken! Här skulle jag nästan kunna bo, om jag nu blev tvungen att flytta utomlands.

Nästa dag var det dags för Vancouvers marathonlopp. Jag och Emmy hoppade över springandet och ställde istället upp som Andréas privata hejarklack. En halvmara avverkade hon lätt som en plätt tycktes det som.

På kvällen åkte vi sedan iväg till ett ställe för att klättra på väggar. Andréa var lite trött i benen sa hon, och det var nog inte så konstigt.

En annan dag var det dags för oss att åka ut på valsafari.

Tyvärr gäckade alla valarna oss den här dagen. Även om vi fick se mycket andra underbara djur, så ville vi såklart få se späckhuggare och andra stora valar. Men eftersom det utlovades ”valgaranti”, så får vi när vi vill återkomma och åka med gratis ända tills vi ser några valar. Det betyder ju att vi måste åka tillbaka till Vancouver igen ju!!

Till sist var det dags för vår sista vandring, och enligt mig var det den mest behagliga och härliga hiken.  En riktigt urskog helt i min smak. Utrustade med björnspray och goda mackor  gav vi oss iväg.

Vi åkte ut till Lynn Valley för att ta oss upp till Kennedy Falls. På vår väg dit passerade vi det stora trädet ”Big Ceder”. Det sög rejält i våra trötta ben, men vi njöt ändå för fulla muggar.

Tiden går fort när man är lycklig, och alltför snabbt var det dags för oss att ta farväl av Andréa och återvända hem igen.

Jag vänjer mig aldrig någonsin vid dessa hemska farväl …

Men från mitt hjärta vill jag säga mitt största och varmaste TACK till dig älskade tös för allt du bjöd oss på. Tack, tack, tack ♥

Dagens citat:

Distans betyder ingenting när någon betyder allt.

… och denna ”någon” kommer ju faktiskt hem till Sverige redan i morgon och jag är sprudlande glad. Välkommen hem min tös (även om du nästan genast kommer att bege dig till Norge)

Ja, det var lite av vårt 12 dagars långa äventyr i Kanada.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Vancouver – lets go girls. Läs mer »

Hos Andréa i Stockholm.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen har vi varit och hälsat på min dotter Andréa i Stockholm. Medan Stefan stannade hemma i Gyllebo och tog hand om hundar och katter, så packade vi andra in oss i min lilla Duster och susade upp till huvudstaden.

Lille Scott var också med såklart och för hans skull tog vi första pausen på Mac Donalds.

Strax efter lunch var vi framme vid vårt hotell, som låg precis sidan om Globen.

När vi checkat in på rummet så tog vi tunnelbanan för att åka och möta Andréa.

Vi åkte en massa rulltrappor, både upp och ner, och vips var vi framme på Andréa:s jobb. Mitt i Stockholm ligger Awake djursjukhus, där vi fick en liten rundvandring allihopa.

Och efter det väntade fler rulltrappor och mera tåg. Spännande för en liten gosse såklart.

Tyvärr hade vi glömt Scotts sittvagn hemma, men det fanns många starka armar, så vi skiftades om att bära honom när hans små ben blev lite trötta.

Framåt kvällen gick vi ut för att äta middag. En supertrevlig restaurang med vegetarisk mat fick det bli.

Allihopa valde vi en buffé, utom Scott, som tog pasta. Men efter en lång dag så sjönk han ihop på soffan och somnade som en liten stock mitt under maten.

Efter en lång dag så valde Amanda sedan att åka till hotellet och vila sig tillsammans med lille Scott. Vi andra gav oss ut i Stockholmsvimlet med början i Kungsträdgården.

Efter att ha susat fram på vars en scooter genom staden, så hamnade vi på Skansen lagom tills Valborgselden skulle tändas.

Mark Levengood höll ett tal till våren och sedan tändes bålet med några facklor. Bakom mig hörde jag Andréa viska ”jag tror pappas bål i Gårdlösa är större”… och kanske hade hon rätt i det….

När vi sedan började frysa för mycket, så tog vi en taxi tillbaka till vårt hotell, och till Amanda och Scott.

Dagens citat:

Den som kan le åt sig själv äger sin historia. Den som kan gråta med andra äger sin framtid.

Det blev en intensiv, rolig och så underbar dag i Stockholm tillsammans med mina fina tjejer och en liten kille.

Kram Annika

Dela gärna
     

Hos Andréa i Stockholm. Läs mer »

Rulla till toppen