Resor

Hos Andréa i Stockholm.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen har vi varit och hälsat på min dotter Andréa i Stockholm. Medan Stefan stannade hemma i Gyllebo och tog hand om hundar och katter, så packade vi andra in oss i min lilla Duster och susade upp till huvudstaden.

Lille Scott var också med såklart och för hans skull tog vi första pausen på Mac Donalds.

Strax efter lunch var vi framme vid vårt hotell, som låg precis sidan om Globen.

När vi checkat in på rummet så tog vi tunnelbanan för att åka och möta Andréa.

Vi åkte en massa rulltrappor, både upp och ner, och vips var vi framme på Andréa:s jobb. Mitt i Stockholm ligger Awake djursjukhus, där vi fick en liten rundvandring allihopa.

Och efter det väntade fler rulltrappor och mera tåg. Spännande för en liten gosse såklart.

Tyvärr hade vi glömt Scotts sittvagn hemma, men det fanns många starka armar, så vi skiftades om att bära honom när hans små ben blev lite trötta.

Framåt kvällen gick vi ut för att äta middag. En supertrevlig restaurang med vegetarisk mat fick det bli.

Allihopa valde vi en buffé, utom Scott, som tog pasta. Men efter en lång dag så sjönk han ihop på soffan och somnade som en liten stock mitt under maten.

Efter en lång dag så valde Amanda sedan att åka till hotellet och vila sig tillsammans med lille Scott. Vi andra gav oss ut i Stockholmsvimlet med början i Kungsträdgården.

Efter att ha susat fram på vars en scooter genom staden, så hamnade vi på Skansen lagom tills Valborgselden skulle tändas.

Mark Levengood höll ett tal till våren och sedan tändes bålet med några facklor. Bakom mig hörde jag Andréa viska ”jag tror pappas bål i Gårdlösa är större”… och kanske hade hon rätt i det….

När vi sedan började frysa för mycket, så tog vi en taxi tillbaka till vårt hotell, och till Amanda och Scott.

Dagens citat:

Den som kan le åt sig själv äger sin historia. Den som kan gråta med andra äger sin framtid.

Det blev en intensiv, rolig och så underbar dag i Stockholm tillsammans med mina fina tjejer och en liten kille.

Kram Annika

Dela gärna
     

Pisa och Florens.

2 kommentarer / Familj, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

Idag tänkte jag göra mitt tredje och sista blogginlägg om vår Italienresa.

Efter en skön natt i La Spezia tog vi tåget till Pisa. På vår väg passerade vi många höga berg som såg ut att vara vackert snöbeklädda …  Men se, det var inte snö vi såg, det var vit marmor. Carraramarmor, som är världens mest kända marmorsort och som bryts intill staden, som också heter just så, Carrara.

 

Framme i Pisa blev vädret allt gråare och mörkare. Fast vi var redo för skitväder, så vi styrde obekymrat våra steg mot det lutande tornet… eller ”Pisande Lutet” som Amanda så roligt råkade säga fel.

Vi strosade lugnt fram på gatorna genom Pisa. Då och då slank vi in i någon spännande affär och vips var vi framme vid det välkända tornet som stod där på snedden.

Det där klocktornet lär ha tagit närapå 200 år att färdigställa. Vad jag kunnat läsa mig till, så märkte man inte förrän vid tredje våningen att någonting var fel. Bygget stannade då upp och återupptogs inte förrän långt senare, då man istället försökte återupprätta det hela med att ändra vinkel på resterande byggnation.

Roligast att se vid det kända tornet, det var alla människor som lät sig fotograferas så det skulle se ut som de försökte räta upp hela byggnaden…

Och såklart gjorde jag själv också ett försök framför kameran.

(Ja, tänk vilken tur för staden Pisa att bygget blev så misslyckat, för annars hade inte så många turister hittat dit tror jag.)

Efter besöket vid tornet blev vädret sämre, och vi passade på att äta lunch på en mysig restaurang innan vi flanerade vidare.

Överallt hade man skyltat upp med vilken delikat mat man serverade, och vi valde såklart mellan våra favoriter, pasta eller pizza.

Efter en lång och härlig dag i Pisa, så styrde vi vår kosa mot vårt slutmål Florens. Där checkade vi in på vårt äventyrs sista boende, innan vi gav oss ut i kvällsvimlet för att äta en enklare middag. Det blev vars en caesarsallad med ett spännande kolsvart bröd därtill.

Sista morgonen på resan så hade vi beställt frukost på rummet. Wowww, vilken lyx! Länge satt vi kvar där i den fluffiga sängen och njöt av allt det goda.

Sedan väntade en dag i shoppingcentret i Florens innan vi satte oss på flyget hem igen.

Dagens citat:

Det bästa med en resa upplever man där hemma, dels före och dels efter.

Tack min Amanda för att du kunde, ville och orkade, göra verklighet av den här drömmen. Att ge sig hemifrån både hus, man och barn, samtidigt som man har ett andra barn på jäsning i magen – det är ingen bagatell. Vi fick underbara dagar med minnen som ingen kan ta ifrån oss, för dem är jag såå innerligt tacksam.

Ha det gott allihopa, och njut av påsken.

Kram Annika

Dela gärna
     

Så vackert i Italien.

5 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej.

Vår Italienresa fortsatte på slingrande vägar. Även om vi hade lite otur med vädret som var ovanligt kallt, så hade våren ändå kommit en bit på vägen och det började grönska så smått. Det var så vackert.

Amanda rattade med säker hand vår tuffa lilla Jeep högt uppför bergets trånga och slingrande vägar, där vårt andra hotell låg. Från vårt rum hade vi en slående vacker utsikt och vi sov som små stockar den natten.

Nästa morgon vaknade vi pigga och hungriga. Vi checkade ut och gav oss iväg på frukostjakt. Vi hade blivit kloka av våra erfarenheter, så vi bestämde oss därför för att välja ”ett säkert kort”, nämligen att äta på Donken. En frukost på Mc Donalds kunde ju inte gå fel. Vi tryckte in en meny med kaffe, juice, ägg och bacon och satte oss och väntade. Men det visade sig att det mesta som vi beställt inte fanns och det var utbytt mot ett betydligt sötare alternativ i form av pannkakor, sirap, muffins och juice.

Nåväl, vi blev mätta och styrde därefter vår kosa söderut, mot staden La Spezia.

La Spezia visade sig vara en ganska stor stad. Åtminstone när det handlade om att köra bil där och när det gällde att hitta parkeringsplatser. Fast Amanda tog oss med säker hand genom staden och tillsammans klurade vi ut var bästa stället att förvara bilen fanns. Ett underjordiskt parkeringshus med infart mitt i en trafikerad gata.

Vi checkade in på vårt nya mysiga hotell mitt i staden.

Sedan tog vi tåget ut till en av de omtalade Cinque Terre. Det är fem små underbart vackra byar utmed Ligurinkusten.

Den byn vi valde att besöka heter Manarola. Och nog var där vackert alltid!!

Även om vädret inte alls var till sin fördel så bjöd den lilla byn på sin magnifika skönhet. Havet var vilt och busigt och de färgglada husen hängde där på sin klippkant och såg ut att stråla välkomnande mot oss besökare.

Efter att ha vandrat upp och ner för de steniga gångarna och fotograferat och njutit av alla de vackra små husen, så kände vi oss ganska hungriga.

Vi slank nerför en källartrappa till en mysig liten krog, där vi beställde vars en god pastarätt. Döm om vår förvåning när vi fick veta att det endast fanns en enda rätt att få den kvällen…. en slags bönsoppa som liknade havregrynsgröt… Haha… med ett glas rött vin slank åtminstone några skedar ner, trots att det inte var det godaste vi ätit i våra liv…

Sedan var det dags för oss att ta tåget tillbaka till La Spezia igen.

Kvällen avslutade vi med att dela på en gudomligt god pizza ett stenkast från vårt rum. Sedan fotograferade Amanda ett skyltfönster från en känd restaurang och skickade bilden till sina vegetarianska systrar.

Fyllda med italienska upplevelser somnade vi som små stockar igen.

Dagens citat:

Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga än att försöka tänka så själv.

På en resa i Italien med min dotter, ja då kan i alla fall inte jag vara annat än just lycklig!

Kram Annika

 

Dela gärna
     

En ljuvlig tur till Italien.

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag och min dotter Amanda fick några underbara dagar i Italien tillsammans. Vi flög till Milano, där en tuff Jeep  väntade på oss.

Med säker hand rattade Amanda bilen på de smala ”kringelikroka- vägarna” upp till Comosjön där vårt första boende var bokat i byn Bellagio. När vi installerat oss på vårt rum, så gav vi oss ut på en liten vandringstur. Dimman låg tjock mellan bergen och över sjön och den skapade nästan en lite engelsk känsla.

De Italienska öppettiderna var inte riktigt som vi var vana vid här hemma. De stängde lite mitt på dagen och öppnade sedan inte förrän vid 19,00 tiden igen. Fast vi hittade ändå lite affärer att botanisera i, och såklart fick det bli en god pizza till kvällsmat.

Efter veckor med varmt väder så hade även Italien fått ett bakslag med rejält kalla temperaturer. Det var lite otur för oss, fast vi hade läst väderprognosen i förväg så vi var förberedda på det.

Efter vår första natt med god sömn och en typisk italiensk frukost gav vi oss ner till den lilla byn igen. Frukosten vi fick, lämnade förstås lite mer att önska sig, fast så kan italienarna inte det här med goda frukostar så väldigt bra har jag förstått.

Solen kämpade på för kung och fosterland, och sakta skingrades dimman efterhand. Efter en kisspaus på en sunkig toalett (nöden har ingen lag), så tog vi färjan över sjön till byn Menaggio.

Sakta strosade vi runt i de små gränderna och bara njöt av allt vackert.

När vi gått upp och ner för de smala trapporna ett bra tag och sett oss mätta på allt fint där var, då började våra magar knorra.

Vi slog oss ner på en uteservering och beställda vars en pasta. Där satt vi sedan och iakttog ett äldre par som tränade på att kasta smörgås på stranden.,, och jag tror nog aldrig att frun lärde sig den där konsten.

Med magarna fulla av god pasta gav oss sedan iväg mot båten igen. (Ja i Amandas mage döljer sig lite mer än bara en portion pasta förstås…)

På båtresan tillbaka så hade vädret klarnat upp betydligt och vi njöt av turen trots att munskyddsbestämmelserna var tämligen stränga fortfarande. Tack vare en snäll italiensk dam som gav oss två godkända masker, så fick vi följa med båten även på returresan.

Efter en härlig dag laddade vi så för nästa boende, men det får ni läsa om en annan gång.

Dagens citat:

Det bästa sättet att njuta av livet är att sluta jämföra det med andras.

Vi njöt av vår dag!

Kram Annika

Dela gärna
     

Första advent på Eriksberg.

8 kommentarer / Familj, Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När saker inte är som de brukar och man inte kan umgås som vanligt, ja då får man göra sånt som man faktiskt kan göra. Till exempel att åka på minisemester med familjen (läs med man och hundar)

Det var förra helgen då det var den första advent som jag åkte med Stefan och våra små hundar till Eriksbergs hotell och safaripark i Blekinge.

Det var så mysigt och julpyntat överallt på området. Vi hade bokat rum så vi skulle kunna ha Molly och Lykke med oss. De uppförde sig förstås alldeles exemplariskt.

Vi strövade runt på den vackra anläggningen innan mörkret föll.

Lite avkoppling på rummet blev det innan det var dags för kvällens spännande middag.

På restaurang Havsörnen åt vi en fantastiskt femrättersmiddag på råvaror från parken. Spännande matupplevelser i mängder.

När vi sedan sovit som små grisar hela natten, gick jag ut med hundarna i gryningen. Från vårt fönster kunde Stefan följa hjortar och vildsvin som rörde på sig nere i dalen genom sin kikare.

I restaurang Visenten åt vi sedan en fantastisk frukost.

Tiden går ju som bekant alltid alldeles för fort när man är lycklig. Vi checkade ut och tackade för oss, och var helt överens om att hit vill vi komma igen. Kanske ett besök på vårkanten?

Tack Eriksberg från oss i Elefanten!

Dagens citat:

Och himlavalvets stjärnor viskade till jordens alla folk;

-Ju mörkare det blir, desto mer kan ni lysa för varandra.

Ha det fint, lys upp dagen för någon och kram från mig.

Annika

Dela gärna
     

Sopot, en vacker stad i Polen.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag berätta slutet på vår Polenresa.

När vi vaknade andra morgonen i Gdansk så strålande en vacker sol mot oss när vi gläntade på gardinen i vårt hotellrum. Vår plan för dagen var att åka till den angränsande staden Sopot, och strosa där hela dagen. Vi skulle njuta av shopping, promenera runt i det vackra vädret, upptäcka saker, sitta på fik och lägga hela vår dag där.

Vid frukosten lugnade vi en orolig svensk man, som trodde att alla flyg eventuellt ställts in. Nej, nej nej, sa vi bestämt! Sedan for vi glatt iväg med ryggsäckarna packade för en heldag i Sopot.

Staden var märkligt tyst och öde. Eftersom vi var lite tidiga, så förmodade vi att allting kanske inte öppnat ännu. Istället så njöt vi av vädret och den vackra sandstranden. Vi gick ut på den långa piren och såg staden från en annan vy. Så vacker … men konstigt folktom.

Vi kikade in i en av stadens kyrkor.

Runt om i träden växte mistlar, men någon att kyssa såg vi inte röken av. Skämt å sido, det började alltmer gå upp för oss att något inte var som vanligt, att allting bara stängt ner över en natt. Inga affärer eller köpcentrum hade öppet och nästan inga människor var ute, trots att solen sken.

Nej, något kaffe eller varm choklad kunde det inte bli i det sneda huset. Det vi på nåder kunde få köpa var en kopp kaffe på Mc Donalds, men sedan motades vi ut på gatan igen. Istället fick vi ringa efter vår taxichafför, som genast kom och hämtade oss tillbaka till hotellet.

Väl på hotellet gick det upp för oss att hela Polen bara stängt ner precis allting. När inte ens hotellet kunde erbjuda oss någonting att äta längre, så insåg vi att vi nog skulle försöka att ta oss hem med en gång.

För att göra en lång historia kort, så fick vi tag på båtbiljetter istället.  Med färjan från Gdynia till Karlskrona åkte vi samma kväll. Smått omskakade av hur fort allting kan förändras, flyg kan ställas in och hur världen kan vändas upp och ner, så var det skönt att stå på svenska mark igen nästa morgon.

Vi skulle egentligen varit kvar i Polen ytterligare två dagar, men nu fick det bli så här istället.

Beträffande den orolige, svenske mannen, så var han och hans flickvän också tryggt med på båten hem.

Dagens citat:

Jag styrde inte mitt liv. Jag utformade det inte. Jag fattade aldrig några beslut. Saker dök alltid upp och fattade dem åt mig. Det är det som är livet.

Ha det bra och var rädda om er.

Kram Annika

Dela gärna
     

Gdansk.

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Precis innan Sverige och våra grannländer hamnade i den riktiga coronakrisen, med stängda gränser och restriktioner, så åkte jag och min vän Petra, på en efterlängtad weekendresa till Polen.

Vädret var på vår sida och vi njöt i den otroligt vackra staden, Gdansk.

Vi strosade på ”Långa Torget”, Dlugi Targ och njöt av den fina arkitekturen.

Vi besökte en rad fantastisk kyrkor med den pampiga Mariakyrkan i spetsen.

I solgasset strosade vi fram i hamnen. Vi imponerades av den väldiga hamnkranen Zuraw, som är en rekonstruktion från 1400-talet.

Efterhand kunde vi märka hur museer och andra sevärdheter började stänga ner sin verksamhet pga viruset som härjade runt om i Europa. Vi kände oss varken oroliga eller otrygga då Polen inte hade någon stor spridning och Gdansk inga coronafall alls. Dock fick vi ändra våra planer en del. Det gav oss en anledningen att komma tillbaka en gång till, tänkte vi.

Vi fortsatte att utforskade staden på egen hand och skrattade gott åt det faktum att vi emellanåt inte riktigt hade koll på var vi egentligen var, trots både karta och gps.

Av de förvånade blickar vi fick från hamnarbetarna så brukar turister nog varken besöka stadens båtvarv eller konstiga konstskolor. För övrigt var det väldigt folktomt och öde överallt.

Vi njöt av att bo på vårt fina hotell som låg helt fantastiskt vackert. Vi åt gott och planerade för en dag i den angränsande staden Sopot.

Det skulle dock visa sig att den dagen skulle inte bli riktigt som vi tänkt oss. Men det får ni läsa om i ett senare inlägg.

Tack Petra för ännu ett fantastiskt äventyr med dig, med så mycket glada skratt och härliga minnen för livet. Även om det inte slutade som vi planerat, så fick vi en minnesvärd resa.

Dagens citat:

Saker och ting skiter sig för alla dagligen. Vissa är bara bättre på att hantera det.

Ha en fin dag och kram från mig, Annika

Dela gärna
     

New York

3 kommentarer / Familj, Resor / Av / / , / 3 minutes of reading

Hejsan.

I början av december åkte jag iväg på lite semester. Eller, egentligen var det mest för att äntligen få träffa min äldsta dotter några dagar. Några få, dyrbara dagar med min älskade fina Andréa.

Andréa bor i Auburn i Alabama, men vi bestämde oss för att ses i New York istället.

Jag hade bokat hotell åt oss i Queens, dit jag anlände ett dygn före Andréa. Av mina döttrar hade jag fått tydliga instruktioner om att undvika stadsdelen Bronx. Delen av New York som var det stökigare och farligare området. Det där första dygnet hamnade jag dock på lite tvivelaktiga områden ändå… Så kan det gå med vilsna mammor i storstan…

Men så kom hon äntligen, min Andréa, och vårt äventyr kunde börja på riktigt.

Vi besökte New Yorkbornas stolthet, deras centralstation, vilken inte var vackrare än Stockholms centralstation tyckte jag.

Vi tog oss till biblioteket, New York Public Library. Ett stort maffigt bibliotek i en oerhört vacker byggnad.

Vi hade tur med vädret. Visserligen var det rejält kyligt om öronen, men vi gick torrskodda och ibland kikade till och med solen fram. Efter att ha investerat i vars en likadan mössa så höll vi oss riktigt varma och goa.

Vi strosade runt i Central Park både länge och väl.

Vi studerade skridskoåkarnas olika stilar och njöt av stadens vackra skyline.

Såklart tog vi oss till den rikare delen på Manhattan, Upper east side, till huset där Andréa jobbat några somrar för länge sen.

Vi såg Empire state building och vi vandrade på Brooklyn bridge.

Vi shoppade på Fifth avenue och vi njöt av julstämningen vid Rockefeller center.

Vi kände stadens puls på Time Square, där vi satt en stund på den berömda röda trappan.

Självklart åkte vi ut till Memorial 9/11. Minnesmonumentet av 11 september attackerna. En märklig plats, som grep tag och berörde.

Efteråt strövade vi länge och väl i det vackra nybyggda shoppingcentret vid Tower of freedom/One World Trade Center.

På våra fyra dygn tillsammans hann vi nästan med det mesta som man bör se när man är i New York. Frihetsgudinnan lämnade vi dock åt sitt öde. Istället gick vi på musikalen Frozen på Broadway, vi besökte julmarknader, vi vandrade på High Line Park, vi åkte tunnelbana så det stänkte om det. Vi åt på restaurang och vi trängdes i folkvimlet. Vi pratade, skrattade och upplevde. Men mest njöt jag av henne – min tös.

På fyra dygn hinner man med mycket. Men fyra ynka små dygn är på tok för kort tid att träffa en dotter som man älskar och saknar så innerligt. Tårarna flödade och jag avled en smula när jag kramade henne hejdå för en lång tid framöver.

Min flygresa hem blev en utdragen historia, men det var det värt för allt kul jag fått tillsammans med min dotter. Minnen som ingen kan ta ifrån oss.

Tack min älskade tös för den här gången.

Dagens citat:

Det finns så mycket sjukt här i världen. Men det sjukaste är fortfarande att amerikaner har skor på sig inomhus.

Ha det gott och kram

Annika

 

Dela gärna
     

Freys, såklart.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Dela gärna
     

Österleningar i stora staden.

1 kommentar / Österlen, Resor, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Dela gärna
     
Rulla till toppen