Månad: juli 2019

God mat och en nostalgisk film.

Hejsan

Österlen har badat i sol och värme och vi har haft riktigt fint sensommarväder.

Värmen har dallrat i luften och insekter och spindlar tycks rusiga av välbehag. Överallt surrar och kryper det.

Det var en sådan het sommarkväll som jag och mina döttrar bestämde oss för att smyga oss iväg en liten bit utanför Österlens osynliga gräns…

Ystad vill så förtvivlat gärna höra till Österlen. Likt en argsint derbymatch i fotboll går diskussionerna ibland höga på var den där gränsen egentligen går. För mig är Ystad bara Ystad – en ”byhulla” man passerar på sin väg till Malmö … asch, nu skojade jag ju bara!!! Ystad är en fantastisk liten stad och absolut värt ett besök!!

Nåväl…. god mat har de i Ystad. Mycket god faktiskt. Den här kvällen åt vi på Grändens Mat, vilket jag varmt kan rekommendera.

En god torskrygg slank med lätthet ner i min mage, innan det var dags för ett nostalgiskt biobesök. Lejonkungen i ny inspelning fick oss alla att åka tillbaka 25 år i tiden. Alltså, jag bara älskar den härliga Walt Disneyfilmen.

Dagens citat:

Du behöver inte försvara eller förklara dina beslut för någon. Det är ditt liv, lev det utan ursäkter.

Att köra till Ystad en vacker sommarkväll för att gå på bio är helt ok, bara man kan återvända till Österlen igen efteråt…

Kram Annika

Motorträff i Gärsnäs.

Hejsan.

En varm skön sensommarkväll var det motorträff i Gärsnäs. Det är ett välbesökt evenemang för alla som älskar saker som brummar, rusar, vrålar och ”plyddrar”.

Jag och Stefan har inte så stor kännedom om motorer egentligen, fast hit kan vem som helst komma och njuta av kvällen.

Här fanns motorfordon för precis alla smaker och stilar.

Och när hungern sög i magen, då fanns det grillad korv till försäljning.

Som skön kontrast till allt motorbrummande fanns även Österlens egen trubadur på plats. Underbare Patrik med sina härliga tolkningar av svensk sommarmusik. Ja jag blev minsann riktigt sugen på en mysig sommartryckare där i gröngräset …

Men det var där inte tid till, vi skulle fortsätta glo på traktorer… Nu är min Stefan varken någon bonde eller ”förståsigpåare” på lantbruksmaskiner, men en röd traktor och en gul grävmaskin det har han allt. Även om han inte kan så värst mycket om själva maskineriet, så kör han så det ryker.

När ögonen glott färdigt på alla gamla bilar, när öronen tröttnat på allt ”plyddrande” och näsan blivit fylld av dieselånger, då tackade vi för oss. Vi kramade om självaste motorträffsgeneralen och styrde vår egen bil mot Gyllebo igen.

Om någon händelsevis missade den här gemytliga träffen i Gärsnäs, så ryktas det om en snar uppföljning i augusti. Håll ögonen öppna.

Ja det är tvära kast från lugna lavendelmorgnar till ösiga motorkvällar. Det är liksom det som är tjusningen med livet tycker jag. Här på Österlen har vi allt.

Dagens citat:

Hur man skiljer fest från högtid i Sverige: Titta på bordet, står det sill där? Ja = högtid. Nej = fest.

Vad vore livet utan sill, grillad korv och festligheter på Österlen…

Kram Annika

 

 

 

Avkoppling hemmavid.

Gomorron.

Det är den tiden på sommarn då allt stillar sig en smula. Hetsen och brådskan stannar av. Det är som om människor plötsligt inser att allt de behöver är lite avkoppling och lugn och ro de sista dagarna av sin semester.

Nere vid Gyllebosjön kommer ännu husbilar och campare i en strid ström. Men det vilar ett större lugn över de flesta semesterfirare nu.

Jag och hundarna vandrar också lite lugnare på våra runder. Värmen gör att vi sänker hastigheten. Då och då svalkar hunden Johnny sig i det sköna vattnet. Hundar vet minsann hur man tar vara på livet… varför gräva ner sig över tunga cancerbesked när man kan ”gräva guld” och pinka revir istället…

Luften är helt annorlunda nu än vad den var i våras. Skön sensommarluft, så härlig att andas in.

Hemma hos oss gör sig Stefan redo för jaktsäsongen. Först ut är ”bockajakten” som smyger igång i augusti. Jakttornen är renoverade och översynade. Jag gillar inte rådjurskött (mest bara såsen), så i hemlighet hejar jag alltid på bocken.

Jag följer gärna med ut i skogen, men istället för bössa på ryggen, tar jag med min kamera.

Ja, det är en härlig tid, den här lite lugnare sensommartiden.

En annan härlig sak med sensommarn är att trädgården bjuder på så mycket vackert i blomsterväg.

Dagens citat:

Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.

Varma kramar från mig.

Annika

Att leta efter trollens boning gjorde oss hungriga.

Hejsan.

Jag hade fått nys om en plats … en plats där det förmodligen bor troll, vättar och andra oknytt. En plats i norra hörnet av Österlen.

Såklart ville jag hitta den där platsen, så jag tog min käre Stefan med mig ut på trolljakt.

Det var en ljuvlig sommardag. Solen sken och värmde skönt där dess strålar silade ner genom trädkronorna. Galna myggor surrade runt våra huvud. Skogsmyror stora som legoklossar, kilade målmedvetet fram på samma stig som vi själv vandrade.

Hur vi än letade och spejade, så inte hittade vi någon plats som kunde vara en boplats för troll inte.

Det enda vi hittade som fick oss att heja till lite, det var en söt liten gravplats. En minnesplats för ”kungen av Papillion”.

Ni anar inte hur hungrig man blir av att vara på trolljakt. Vi gav upp för den här gången, och vårt nästa stopp fick bli hos Eva på Allé.

För om det är någon som kan mätta hungriga trolljägarmagar, så är det Eva. Jag och Stefan valde grillade revben. Och jag kan lova er att de där revbenen var de godaste jag någonsin smakat. Det är mat i världsmästarklass må jag då säga, men så är ju Eva just världsbäst också, det visst vi ju.

Mätta och nöjda avslutade vi med lite shopping i stallet intill. En blomma från Kiviks Trädgård fick följa med hem till Gyllebo.

(trolljakten kommer att gå vidare, så lätt ska man ju inte ge upp, jag ska bara få bättre instruktioner först….)

Dagens citat:

Vad du tycker om dig själv är betydligt viktigare än vad andra tycker om dig.

En gnutta barnasinne, det gör livet så mycket roligare.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Genvägen hem.

Hej hej

Idag tänkte jag fortsätta inlägget om när jag och Stefan cyklade till Mandelmanns.

Det gick lätt som en plätt att rulla dit. Vi for nedför den branta ”Sträntebacke” och kunde i princip rulla hela vägen ner till Rörum från Gyllebo. Nästan som om vi satt på små tysta mopeder och bara behövde bromsa lite lätt då och då. Ja, jag fick motstå lusten att sträcka ut benen åt sidorna som ett barn och hålla upp båda händerna mot himlen.

När vi kom fram så åt vi lunch.

Mätta efter en god ”självhushållarlunch” vandrade vi sedan bort för att hälsa på Fru Linderöd med familj.

Mamma Linderöd hade fullt upp med att snygga till i dammen, så hon hade knappt tid att ens säga hej.

Salig strosade jag vidare i Mandelmanns underbara trädgård och njöt av alla blommor och växter.

Stefan tassade tyst efter mig. Han var inte direkt lika hänförd av allt det vackra som jag, men han är inte riktigt någon blomsterkille kanske…

Jaja … medan jag försjönk i mina drömmar och mina egna tankar, så var det han som höll kontakten med yttervärlden via sociala medier.

Runt om i trädgården satt glada människor och åt och fikade i allsköns ro.

Överallt kunde man se små bevis på Gustavs uppfinningsrikedom. Det är allt en finurlig man, den där Gustav. Små smarta lösningar som enbart förskönar och behagar världen.

När man vet att man ska cykla uppför en mardrömsbacke för att komma hem, jag då strosar man runt lite längre än vanligt …

Till sist var det ändå dags för hemfärd. Fast när vi tog genvägen över Mandelmanns kohage och kunde njuta av naturen där istället, då gick det så mycket lättare att komma hem.  Det sägs att genvägar är senvägar, men ibland är det så underbart att bli lite sen, och istället få en dos av ett storslaget  landskap.

Sista biten var sedan bara ett skönt litet motlut ….. eller hur älskling…

Dagens citat:

Behandla inte människor så illa som de är, behandla dem så bra som du är.

Även om det gick helt ok att cykla den här dagen, så har ett litet frö såtts i mina tanka …. det här med elcykel… Kanske kunde det bli lite mer cykelturer för oss, om man fick en svag hjälp i uppförsbackarna ….

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

 

Lycklig utan fiskelycka.

Hej.

Vi har haft ljuvliga sommarkvällar här på Österlen. Sådana där dagar som är perfekta för en liten fisketur framemot kvällningen.

När  min Stefan bestämde sig för att pröva fiskelyckan så hängde jag och min dotter med för en skön kvällspromenad.

Jag och Emmy blev avsläppta vid Naturum vid Stenshuvud medan Stefan körde vidare till sitt bästa fiskeställe.

Vi vandrade upp på toppen av berget. Där njöt vi av den fantastiska utsikten.

Jag har varit här en massa gånger, men blir precis lika förundrad varenda gång.

Vi vandrade vidare till ”norra huvudet”. Rönnbären hade börjat mogna och deras vackra röda färg stod i en skön kontrast mot det blåa havet och den ljusblå himmeln.

Som alltid när jag är häruppe får jag ett sug i magen efter att kunna flyga. En önskan om att kunna sväva fram som en örn i skyn, eller i alla fall flaxande som en albatros. Men det kan jag ju inte, och som tur är finns det numera bekväma trappor för att ta sig nerför bergets norra sida.

Nedanför berget stod korna och mumsade torrt gräs i kvällens sista solstrålar.

Vid Hälleviks kås valde vi stigen nere vid vattnet för att leta reda på Stefan och se ifall han haft någon fiskelycka den där kvällen.

Bästa platsen att fiska lär vara vid något som kallas ”Kroken”. På en liten igenvuxen stig smög vi oss dit. Och där stod han på en sten med sitt fiskespö. Jag stannade och njöt av synintrycket. Vackert som en tavla. Min Stefan ♥

-har du fått någon fisk, frågade vi när vi kom fram till honom.

-nääu, di brugar man änte få vi dinne tiden, di brugar änte nappa så här års…

Men såklart kan man ju fiska ändå!

Dagens citat:

Hemligheten med att hitta vår passion är att tillföra passion i allt vi gör.

Ha det riktigt bra.

Kram Annika

Vi rullade till Mandelmanns.

Hejsan.

Det var en solig dag på vår semester som vi bestämde oss för att cykla till Mandelmanns. Eftersom jag har stammiskort där så kan jag besöka deras trädgård precis när andan faller på. Såklart bara på gårdens öppettider förstås, men jag behöver inte förboka mitt besök.

Om man känner till Österlen och vet hur vägen ser ut mellan Gyllebo och Rörum, då vet man också hur lätta det går att cykla dit… det är nedförsbacke precis hela vägen … dit.

Inte förrän vid Gunilla Manns lilla katthus kom den första svaga uppförbacken.

Utanför Creperian satt glada människor och åt lunch bakom prunkande stockrosor.

Utanför Gugges konstateljé väntade Stefan glatt in mig. Vi var ju snart framme. För mig själv tänkte jag en orolig tanke på hur hemvägen skulle bli med alla uppförsbackar … Inte så bekymrad för egen del, utan för maken min, som jag övertalat om cykelns förträfflighet som fortskaffningsmedel.

Underbara Mandelmanns Trädgård. Där var precis lika vacker som alltid. Den enda skillnaden var ju att det inte fanns någon mjuk fårull att sticka fötterna i, eftersom alla får så sorgligt fått gå till slakt förra året. Men minst lika härligt som alltid i den lummiga trädgården..

Eftersom vi var både hungriga och törstiga så startade vi vårt besök där med en lunch i skuggan.

Jag valde en underbart god vegetarisk rätt. Stefan åt något med lamm och såklart drack vi ”himmagjord” rabarbersaft till.

Mätta och nöjda strosade vi sedan runt och njöt av den härliga dagen.

Vid Djupadals vackra damm slog vi oss ner tillsammans med ankorna och insöp stillheten.

Lugnet och stillheten kändes alldeles extra mycket den här dagen.

Den här dagen såg jag varken till Marie eller Gustav, men självklart hade jag respekterat deras vädjan om att slippa vara med på fler bilder. Jag hade ju min egen lille fotomodell med mig, som ännu inte tröttnat på att vara med på alla mina foto.

Lite spänd på hur hemfärden skulle bli för oss, med alla uppförsbackarna till Gyllebo, det var jag minsann allt… fast det får ni läsa om i ett annat inlägg…

Dagens citat:

Jag önskar att alla människor kunde bli rika och berömda och få precis allting som de önskar sig, så de kunde inse att allt det inte är svaret på lyckan.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

Lavendelmorgon.

Hejsan.

Att stiga upp klockan fyra på morgonen kan höras knäppt och idiotiskt. Som rena galenskapen då man har semester. Men jag lovar det var såååå värt det!!

Att börja dagen med en vällustig bomb för alla sinnen kändes som en vitamininjektion i kroppen. Smaken, synen, tystnaden, morgonluften mot huden, men mest av allt – den tunga doften av lavendel.

När jag och Stefan lämnade Gyllebo, lyste en stor blek fullmåne på himlen en bit över fälten. När vi passerat Tomelilla kikade den första strimman av solen fram i backspegeln. En ny härlig dag hade startat.

När vi klev av bilen på Österlenkryddors parkering slogs vi av den tunga doften. En underbart härlig lavendeldoft.

Vi strosade runt och njöt. Först av alla, som så ofta.

Snart välkomnades vi in för en underbar frukost. Såklart med lavendelblommor på alla borden.

Mätta fick vi sedan gå ut i det vackra lavendelfältet.

Många var vi som ville föreviga allt det vackra.

När alla njutit av skönheten bjöds vi på ett glas mousserande lavendeldricka (eller ett alkoholalternativ för de som så önskade)

Så mysigt och gott!

Vi avrundade med en ljuvligt god lavendelglass.

Innan vi avslutade vår morgon och for hemåt, fick vi alla plocka med oss en stor lavendelbukett. Det här var årets sista lavendelmorgon, så vi fick fria händer och kunde verkligen frossa i de underbara blommorna.

Dagens citat:

Osäkerheten är ofrånkomlig. Oron är valfri.

Att dricka en kopp lavendelte är rogivande sägs det. Om man strör ut lavendelblommor i hemmet, kommer det alltid att vara fred i huset. Hur kan man låta bli att älska lavendel? Det är absolut en av mina favoritblommor, inte minst för färgens skull!

Skål och kram från mig.

Annika

Den praktfulla tiden.

Hejsan.

Efter marknaden är sommarn över … ja så sa de vuxna alltid lite nedslående då jag var barn…

Med åren har jag lärt mig att det där inte alls är sant, åtminstone inte med mina mått mätt. För efter marknaden börjar sensommarn, den underbara skördetiden då allt och alla är som vackrast. Vackrast och kraftfullast. Vi människor har fått ett gyllenbrunt skimmer och våra växter blommar som allra finast.

Jag och Stefan har såklart varit på Kiviksmarknad även i år. En marknad som är under ständig förändring och som inte är ett dugg lik min barndoms marknad längre. Men kanske är det så det måste vara .. för med handen på hjärtat, så är inget annat i samhället heller sig riktigt likt längre.

Borta är min ungdoms raggare, fylleslagsmål och åtta porrtält. Men ännu kan man fynda tingeltangel, äta god marknadsmat och göra ett besök hos William Arne . Och som alltid  kan man njuta av den unika utsikten som Kiviks marknad bjuder, år efter år.

Hemma i min egen trädgård växer det så det knakar vid den här tiden. Den här praktfulla tiden.

Det var för några veckor sedan som jag fick syn på en märklig tingest i det stora elefantgräset. Det var något som fick mina tankar att gå åt det lite mer ekivoka hållet. Med något snuskig fantasi granskade jag den knopp som aldrig någonsin funnits där förut.

Det var en bortglömd palmlilja intill det stora gräset, som efter nästan tjugo år bestämt sig för att det var dags att börja blomma.

Vilken praktblomma. Ja, jag kan bara konstatera att sommarn är definitivt inte alls slut!

Dagens citat:

Det som är meningen att ske hittar alltid en väg.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

En morgon i nationalparken.

Hejsan.

Det var en tyst och stilla morgon. Jag, Stefan och hundarna var tidigt uppe och tog emot en ny dag i nationalparken.

Stigen som går från Hällevik mot Naturum är på sin ställe lite stenig och ”knixig” att vandra på.

Naturen här påminner så mycket om en trollskog tycker jag. Ett landskap som hämtat ur en John Bauer målning.

Har man en stelopererad fot, som Stefan har, så är det en utmärkt träning att skutta fram på stenarna här … tror jag åtminstone …

För min fina Johnnyhund, så var det skönt med miljöombyte. Även om han nogsamt döljer sin diagnos, så anar jag hur han livas upp en smula och får lite extra energi av nya platser.

Hundarna njöt av naturen på sitt sätt och vi på vårt den här fina morgonen.

På den vackra ängen som förr kallades för ”skringelhajjan”, blommade johannesörten för fullt. Att dricka te gjord på johannesört sägs vara rogivande. Men jag tror att bara anblicken av den här ljuvliga ängen har en avslappnande inverkan på oss alla. Så, så himla vacker.

Vi valde en ganska kort runda, och kom till sist ut vid Hällevik igen.

Den vackra kåsen i Hällevik!

Dagens citat:

Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Scroll to Top