april 2023

En trolsk morgon.

Hejsan.

Av flera skäl så var det ett bra tag sedan jag träffade min finaste vän vid badbryggan. Men just den här morgonen var det äntligen dags för oss att ses igen.

Gryningen var så vacker med en lätt dimma som låg över sjön. Det var ganska kyligt i luften fast i vattnet hade temperaturen nu stiget till nästan tio grader. T och jag hade så mycket att prata om, så de vårystra fåglarna hade inte en chans att överösta oss den här morgonen.

Den gråvita dimman gjorde att den gröna vegetationen på marken såg ännu grönare och frodigare ut. Vi badade, vi skrattade, vi pratade, vi skrattade, vi drack te och vi skrattade ännu mer!!!

Efterhand lättade dimman en aning och solens första strålar kämpade sig igenom allt det gråa. Vi tog ridstigen tillbaka genom den trolska skogen.

Ja jag har gått här flera tusen gånger i mitt liv, och ändå slutar jag aldrig häpnas över hur vackert det är här vid varje årstid.

Dagens citat:

Vad vill du fylla resten av ditt liv med? När du har svaret på den frågan så gör det. Bara gör det.

Ha en riktigt fin Valborg och kram från mig.

Annika

En trolsk morgon. Läs mer »

Smak av våren.

Hej hej

Våren visade sig mer och mer tydligt och sådana här dagar då solen lyste så kändes det så härligt i hela kroppen.

Vitsippor och körsbärsblommorna lyste upp så vackert. Det är något speciellt med vita blommor som är sååå fint tycker jag.

Bäcken porlade rogivande i skogsgläntan och hundarna tycktes även de älska alla härliga dofter och vårtecken.

Så är det ju det här med alla körsbärsblommor vid denna tiden. För några år sedan skrev jag ett inlägg om varför just de är så speciella för mig. Inlägget hittar ni HÄR.

Våren inte bara visade sig i form av vackra synintryck, nej jag kunde även känna smaken av den…

För finns det något godare än en delikat vårprimör? Alltså, hur gott är det inte med kokt vit sparris, hollandaisesås och knaperstekt bacon. Så enkelt och så fantastiskt mumsigt!

Våren är både vacker att se och god att smaka!

Dagens citat:

Innan du sluter ögonen ikväll, var nöjd med vad du har gjort, var tacksam för allt du har och var stolt över vem du är.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Smak av våren. Läs mer »

Ner på knä och lukta på blommorna.

Hejsan.

Vi passade på att ta en tur till Stenshuvuds nationalpark, jag och Stefan.

Vid den här tiden på året måste jag åka dit och insupa våren, det är som ett slags begär. Jag ville passa på att njuta av alla underbara sippor som täcker den steniga marken i parkens norra del.

När jag låg på knä och krälade på marken med min stora kamera för att försöka fånga all skönhet på några enkla foto, så väntade Stefan och hundarna tålmodigt på mig en bit bort. Det får man väl ändå säga är kärlek det.

Det är något så speciellt där i parken när alla sipporna blommar tycker jag.

Som tur är så behövde jag inte ligga på knä för att fotografera alla blommor. Ett av de gamla plommonträden i parken stod i sin vackraste skrud och där kunde jag stå i en mer bekväm position med min kamera.  Även järneken var sitt vackraste jag med knallröda små bär.

I Stefans ryggsäck skramlade några kaffemuggar och en termos med nybryggt kaffe. Det blev dags för oss att vandra vidare.

Innan vi kom fram till den lilla kåsen i Hällevik tog jag några sista ”blåsippebilder”. Man kan nästan aldrig få nog dessa blomster tycker jag. Och då de är fridlysta här nere hos oss, så får vi njuta desto mer av dem på sin plats här i naturen.

Att lukta på blommor var inget som Penny tyckte var särskilt roligt, nej ganska snart tröttnade hon och ville streta vidare.

Dagens citat:

Samvetet hindrar oss från mycket glädje. Unna dig medan du har dig!

Att unna sig behöver inte kosta pengar. Det kan även betyda att man unnar sig att göra roliga saker och spara ”måsten” till senare.

Ha det fint.

Annika

Ner på knä och lukta på blommorna. Läs mer »

Familjedag vid Vantalängan

Hejsan.

Förra helgen packade vi med oss en korg med lite korv och bröd och for iväg till Vantalängan utanför Brösarp.

Förutom jag och Stefan, så hade vi med oss barn, barnbarn och våra tre hundar. Det blev en riktigt familjedag med högsta betyg.

Stefan som ju både har en spricka i knäet och en i menisken (om jag förstått det hela rätt) kunde inte gå så väldigt långt, så honom parkerade vi vid en av grillplatserna där vid Vantalängan. Under tiden som vi vandrade en liten bit i den härliga vårskogen, så startade han upp elden inför korvgrillningen.

Vi njöt av lugnet och ljuden där i skogen. Barnen tycktes också tycka om skogspromenaden.

Mindre kul var det när en brant backe uppenbarade sig. Då fick Scott plötsligt rysligt ont i sina små ben. Men med lock och pock, och i små etapper så klarade han till slut backen helt på egen hand. Gissa om han då blev stolt!

Sedan kom ett meddelande från Stefan om att det fanns finfin glöder klar. Vi var inte nödbedda eftersom vi alla var sugna på lite grillad korv.

Tänk, det krävs inte så mycket för att få en minnesvärd dag. Några korvar, lite bröd och såklart sugrörsdricka.

Lille Nicolaj hoppade från famn till famn och tycktes även han njuta av dagen. Den gamla babyoverallen som Emmy haft då hon var barn kom lagom till pass.

Att grilla korv i skogen det är verkligen en underskattad sysselsättning, och finns det egentligen något godare så säg?

Dagens citat:

Livet är inte där och då, utan här och nu.

Små enkla saker i livet är kanske de som vi minns bäst och gläds mest åt på ålderns höst.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Familjedag vid Vantalängan Läs mer »

Välkomnar våren i år.

Hejsan.

Nu börjar vårtecknen att hagla tätt, och det är mer än välkommet i år.

Vårlökarna tittar upp ur jorden lite överallt här i Gyllebo. Särskilt roligt är det att följa det som vi hann peta ner i höstas, strax innan den första frosten kom.

Förutom de första vårblommorna så har bladen på Ullungrönnen nu börjat spricka ut i skiraste grönt.

På ormhasseln hänger massor av fröhänge som säkert inte är så kul för de som lider av allergi.

Ett annat vårtecken är att vattentemperaturen nu sakta börjar stiga i sjön. I helgen var jag och tog ett morgondopp och kunde då njuta av drygt 7 grader i vattnet. Det är ju nästan ”simbart” det…

Morgonen bjöd på så mycket härliga ljud som så starkt påminner om den ljuvliga våren. En lång stund satt jag och bara lyssnade på alla de högljudda fåglarna och läppjade på mitt ingefärste.

De morgontrötta vitsipporna stod med böjda nackar och hade precis börjat slå ut efter nattens vitsippssömn. Ramslöken hade växt så mycket att det nästan syntes sedan föregående dag.

I grodpölen syntes dock inga grodägg ännu, kanske har det ännu varit en smula för kallt i vinden. Nästa vecka pratas det om att våren ska göra en halvhalt, och kanske är det bara bra så vi alla hinner med i svängarna.

Men våren är visst mer än välkommen i år. I väntan på hela härligheten så har jag förberett med att förgro mina dahlieknölar i orangeriet. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå.

Dagens citat:

Om man blandar mjöl och vatten blir det lim, men om man tillsätter ägg och socker, då blir det en kaka. Vart tar då limmet vägen? Jo, det är det som får ”kakjäveln” att stanna kvar på rumpan, höfterna och lilla magen.

Japp, vintern har satt sina spår runt midjan, det är bara att inse… fast det finns viktigare saker i livet än kilo och bilringar.

Ha det gott och kram Annika

Välkomnar våren i år. Läs mer »

Många bäckar små.

Hejsan.

Förra fredagen var det en väldigt dimmig dag. Jag och småhundarna njöt ändå av en härlig skogspromenad.

Runt om i skogen rinner det små bäckar som allihopa leder ner till sjön. Det där är alldeles perfekt när man har törstiga hundar.

Vid varenda liten bäck vill hundarna stanna för att släcka törsten. Kanske är just det vattnet alldeles extra kallt och gott, det som rinner i de små bäckarna.

Förutom den frodiga ramslöken som växer i backen, så har nu även den spännande vätterosen tittat upp med sina köttliknande blommor.

När jag hade njutit av min härliga hundpromenad så bytte jag skogen mot staden. Då tog jag tåget till Ystad med mina barn och barnbarn, där vi strosade, shoppade och fikade. En finfin dag.

Dagens citat:

Världen har endast så mycket makt över dig som du ger den.

Njut av torsdagen.

Annika

Många bäckar små. Läs mer »

Påsken kom med härligt vårväder.

Hej hej

Vilket ljuvligt påskväder vi fick i år.

Jag unnade mig en lång och skön hundpromenad en solig förmiddag i början av påsken. I sakta mak strosade vi fram, för såklart måste småhundarna få chans att lukta och snusa precis så mycket som de vill.

På påskafton umgicks vi med några av våra närmaste och käraste vänner. Det blev en enkel påskbuffé hemma hos oss i Gyllebo och som avslutning hade jag gjort en tårta i påskens tecken.

Det vackra vädret höll i sig och jag och Stefan festade på årets första grillade kött. Mmmmm, säsongens första grillning smakar alltid bäst. Även om solen flödade så var det kallt i vinden hela påsken, så vi åt inomhus..

Efter en av mina härliga skogspromenader hade något märkligt hänt med mitt ben.  När jag kom hem och tog av mig mina kängor upptäckte jag en stor och ömmande knuta en bit upp från vristen. Efter en timme hade ben och fot svullnat upp och smärtade rejält… Det blev mest viloläge resten av ledigheten för min del.

När påskhelgen övergick i vanlig vardag så åkte jag till farbror doktorn för att kolla upp så det inte rörde sig om någon farlig sjukdom, blodpropp eller annat elände. Nix, alla prover var prima, och jag får nog fortsätta att leva i ovisshet över vad som egentligen hänt med det där benet. (det har gissats på ormbett!??, men ingen vet med säkerhet)

Att fortsätta vandra i skogen var inte heller någon fara och inget jag kommer att avstå. Blåa ben mår bra av att vara i rörelse, lite vila nu och sedan är det full fart framåt igen..

Nu när våren kommer så finns det ju så mycket vackert att njuta av.

Dagens citat:

Tänk om det inte är semestern i sig som får dig att må bra utan att det är lugnet bland dina tankar som får dig att slappna av och njuta.

Kanske håller min kropp på att berätta för mig att det är hög tid att ta semester. Det gångna året har gått i full rulle för mig och hela tiden tänker jag ”jag ska bara …”

Ha en fin onsdag och kram Annika

Påsken kom med härligt vårväder. Läs mer »

Här är ditt liv, del 3,

Hejsan.

Idag får bloggen innehålla pappa Kurts tredje och sista del, som han skrivet om sitt liv. De anteckningar som han knåpat ihop och som han så gärna önskat att jag skulle publicerat i vår lokala tidning på hans 90 års dag.

-ja du pappa, även om din kraft och lust att skriva plötsligt tog slut och många minnen och historier nu endast finns i våra hjärtan, så hade det ändå krävts en extra bilaga med ”Ystan”  den där lördagen på din födelsedag.

Här fortsätter Kurts berättelse:

Östergötland – Skåne.

 Jag anlände till Norrköping, letade upp Fiskebykontoret, och stegade in. Jag frågade om det fanns arbete i skogen, och lämnade fram mina betyg från praktik och utbildning. Jodå, jag kom som eftersänd eftersom man just stod i begrepp att annonsera efter en förman till ett huggarlag. Jag skulle skjutsa ut dem med en liten buss, aptera åt dem, och räkna upp deras  huggningsresultat för avlöning. Allt detta föll på att jag vid denna tid ännu inte hade skaffat mig något körkort. Nu spelade detta inte så stor roll för min del, eftersom det var huggningspraktik jag i första hand hade tänkt mig. Sådant arbete hade man också att erbjuda, och så kom det sig att jag hamnade i ett litet samhälle som hette Simonstorp.

Här i Simonstorp blev jag placerad i ett skogshuggareläger bestående av ett par manskapsbaracker, och en barack som innehöll kök, matsal och ett dagrum. Vi var ett tjugotal huggare som var förlagda här. Här fanns några finnar och en hel del danskar. Ett äldre par svarade för matlagningen. Fiskeby hade flera liknande förläggningar lite här och där i Kolmårdsskogarna. Nu följde en tid som var ganska händelsefattig. På dagarna var det huggningsarbete, och kvällarna bestod mest av vila, lyssna på radio, schack och kortspel. Jag passade på att, med tanke på kommande utbildning, förkovra mig i en del ämnen, och genomgick därför ett par korrespondenskurser på Hermods. Bl.a. läste jag en kurs i matematik, som jag sedan fick god nytta av. Jag minns att den här vintern var ganska sträng. Sålunda kröp kvicksilvret ner under 25 grader och höll sig där minst tio dagar i sträck. Väldigt stora snömängder hade vi också, så det var ganska kämpigt att tjäna ihop till sitt uppehälle.

Tiden gick emellertid, nyåret 1955/56 passerades, och jag tyckte mig ha fått nog av huggningspraktik. En kväll satte jag mig och skrev en del brev till några av domänverkets revir, från Särna/ Idre revir i norr till Södra Skånes revir i söder. Det förstnämnda ansågs av skogspraktikanter vara ungefär detsamma som att gå i kloster. Något mera isolerat, ödsligt och avsides beläget hade man svårt att tänka sig. Jag skickade iväg breven, och sedan var det bara att gå och vänta på något eventuellt svar. Detta kom också efter några dagar – per telefon. Det var jägmästaren i Södra Skånes revir, den legendariske Hjalmar Månsson, som ringde. I Skåne hade det varit en ordentlig storm, det hade blivit mycket vindfällen, och det fanns stort behov av både huggare och apterare. Jag fick ett erbjudande att börja som apterare i Dalby kronopark, så snart som möjligt. Jag behövde några dagar för att avsluta mitt arbete och min vistelse här i Simonstorp, men en vecka senare var jag igång i Kronoparken i Dalby. Här handlade det om att aptera Hollandspålar och Hollandstimmer. Detta var virke som användes till Hollands fördämningar mot havet.

Helgerna tillbringade jag ganska ofta hemma i Tåghusa. Jag hade ännu inte skaffat något körkort, så jag fick anlita SJ. Det gick bra att resa tåg till S:t Olof, och sedan apostlahästarna de 4 kilometrarna till Tåghusa. Hemma var jag ofta tillsammans med mina ungdomskamrater. Det var de gamla kära nöjesställena som gällde då.

Någon gång i maj var stormskogen upphuggen, och jag kände mig nöjd med Dalby Kronopark. Jag slutade min anställning, jag hade ju fått min apteringspraktik, och hade nu samlat ihop alla nödvändiga arbetsmoment för att söka in på skolorna. Jag reste hem till Tåghusa. Under sommaren läste jag en del korrespondenskurser i matematik, svenska , skogshushållning m.m. Det kunde jag ha nytta av när jag skulle söka in på kommande utbildningar. Dessutom hjälpte jag till hemma med jordbruket, min morfar började bli till åren och kunde inta slita som han tidigare gjort.

I tidningen ”Skogen” stod en dag en annons att Björnstorps gods sökte två praktikanter till sitt skogsbruk. Praktikanterna skulle fungera som förmän och skulle ha lång och meriterande tjänstgöring. Detta verkade passa mig, så jag sände in en ansökan och mina betyg. Efter ett par veckor fick jag svar att jag var välkommen att börja på Björnstorp.

 

Här fanns Ingrid !

(Min målsättning är att fortsätta min berättelse)

Här har Kurt tyvärr hoppat över tiden då han mötte Ingrid och deras första tid på Björnstorp och Torup. Han fortsätter istället sin berättelse om tiden då han kom till Christinehof,  och mitt älskade barndomshem ♥ 

SKOGHEM.

Jag anlände till Christinehof den 14 oktober 1964, och tog i besittning den boning som hette Skoghem, och som skulle bli min hemvist i 30 år.

Jag kom från en treårig vistelse på Torups gods i Bara, där jag hade tjänstgjort som skogvaktare direkt efter min utexaminering från Kolleberga skogsskola. Jag var ett offer för den rationaliseringsvåg som i början av 60-talet drog fram över skogsbruket i landet. Man slog ihop små arealer, man gick med i skogsägareföreningar, skogssällskapet etc. och många skogstjänstemän blev utan arbete. Jag hade dock turen att få anställning på Högestads & Christinehofs fideikommiss.     

                                                                                                                

Förutom mitt enkla bohag medförde jag i boet även min unga hustru Ingrid, 22 år. Bostadsytan i min förra tjänstebostad  var c:a 70 m2, och nu steg vi in i ett palats på bortåt 200 m2. Det var verkligen skillnad. Vi placerade vårt enkla möblemang i sydvästra hörnet av det stora rummet.

Hur såg då det Skoghem ut som tog emot oss ?  Inte så trevligt precis. Gårdsplanen var helt grön av ogräs. Gräsmattan hade inte blivit klippt på åtskilliga veckor, buskagen trängde på från alla håll, strax norr om gårdsplanen fanns antydan till att en gång ha funnits en trädgård av något slag. Vid västra gaveln (mot slottet) stod en vildvuxen rosenhagtorn, som mest bestod av vissna grenar. Strax intill stod fyra lindar i kvadrat med c:a 3 meters sida. Dessa hade en gång bildat en säkerligen helt underbar berså, men det var nog rätt så längesen. Nu hade dom fått växa upp till ganska höga träd. Dock var dom inte lika stora som de två stora lärkar som stod strax intill. De var nog omkring 20 meter höga. I  söder avgränsades tomten av en bäck, med stensatta sidor. På ömse sidor av bäcken fanns en häck, bestående av en kombination av avenbok, naverlönn och syren. Mellan den närmsta häcken och bäcken stod ett antal stora träd, närmare bestämt 3 askar och 3 lönnar. Dessa var endast till nackdel. Förutom att de skuggade större delen av gräsmattan och därmed orsakade att den till stor del utgjordes av mossa, gjorde de höstarna väldigt arbetsamma med alla de löv som skulle räfsas upp och forslas bort. Tre säsonger uthärdade vi, sedan fick jag tillstånd av jägmästare Abrahamsson att ta bort dem, vilket också skedde. Då fälldes även de ovan nämnda lärkarna, samt den förväxta lindbersån och rosenhagtornen. Östra delen av tomten utgjordes av en förfallen och vildvuxen frukt och bärträdgård. Denna hade, enligt folket i trakten, varit något av en Edens lustgård på Saxtorps tid, med fina stenpartier, och fin blomsterprakt. Inte så konstigt, han hade ju tjänstefolk, som höll ordning både ute och inne.

En sak som inte var så trevlig precis var att vi inte var ensamma om bostaden när vi flyttade in. Det förhöll sig nämligen så att basen för sågverket, en smålänning vid namn Bertil Jansson, som hade anställts ett par månader tidigare tillfälligtvis bodde på Skoghem. Han skulle egentligen ha sin bostad där familjen Sjögren numera bor, det hus som heter Svensboda. Han kunde dock inte flytta in förrän Enok Nilsson , som då bodde i Svensboda, flyttade ner till Högestad. Denne i sin tur kunde inte flytta förrän den bostaden blev ledig. Där bodde den pensionerade skogvaktaren Valter Olsson kvar. (han skulle så småningom flytta till Sjöbo). Så det blev en mycket underlig, och för oss mindre  lustig situation som uppstod. Den varade i ett par månaders tid innan det löste sig.

Denna tid var ju inte så särskilt trevlig. Det var väl inget fel på Bertil Jansson, men det är ju inte så trevligt att husera ihop med en främmad människa som vi ju inte kände såväl. Han var inte så särskilt renlig av sig heller. Städning av bostaden var inget som låg för honom, så på den fronten fanns det mycket att göra. Han hade en hund (tax) som han till största delen utfodrade med färdig hundmat i konservburkar. När burkarna var tomma lät han dem ligga i skåpet under vasken i köket (odiskade) så där var en otäck stank. Detta tog ju Ingrid itu med direkt, men hon befann sig i s.k. välsignat tillstånd i 3:je månaden och var därför extra ”äckelmagad” som man säger på skånska, så hon mådde inte så särskilt bra.

Till slut ordnade allt upp sig, och vi fick ha bostaden för oss själva.

                                                                   Annika

Våren 65 satte vi igång att ordna upp trädgården. Vi anlade en liten hallonodling, gjorde i ordning en köksträdgård. Vi sådde morötter, rödbetor, rädisor, gröna bönor, sallader m.m. Dessutom satte vi potatis. Ingenting går upp mot att gå ut i sitt eget potatisland och gräva upp ett kok. Gott ! 

Våra två hundar Miller och Bamse hade funnit sig väl tillrätta och verkade trivas bra. Försommaren närmade sig, och Ingrid blev allt rundare om magen. Den lyckliga tilldragelsen var beräknad att ske någon gång i månadsskiftet maj-juni. Snart var vi där.

Det var på natten 2 juni 1965. Jag vaknade av att någon skakade mig. Det var Ingrid. ”Jag tror att det är bäst att vi åker in till Simrishamn nu ” sa hon. Det gick hela nästa dag, ända fram till kl. 22 på kvällen. Då födde Ingrid en flicka som så småningom skulle få namnet Annika.  Annika föddes en onsdag (rättelse, det var en torsdag). Kommande helg var det pingst. Jag minns att jag på söndagen-pingstdagen- satt ute på altanen och drack kaffe och lyssnade på dansmusiken från festen i Alunbruket. Det var varmt och härligt försommarväder och festerna i Alunbruket var på den tiden lugna och städade tillställningar. En underbar frid rådde över området, och jag minns att jag genomfors av en härlig skön känsla och stolthet av att ha blivit pappa.

Så var vi då tre i familjen, samt dessutom två hundar. En annorlunda tid började. Det mesta kretsade nu kring den lilla nyfödda.

( Jag hade tänkt fortsätta min berättelse, men så har det inte blivit.  2015-07-28)

Här slutar Kurts berättelse, men jag kom att få en liten syster, Görel, som föddes år 1969.

På Christinehof  växte vi båda upp, och inte förrän vi var vuxna flyttade mina föräldrar till sitt älskade hus i Brösarp, den 8 oktober 1994. Här fick de  några av sina bästa år tillsammans, fram tills Ingrid dog år 2013. Här på Syrenvägen njöt de av vänner, familj, barnbarn, trädgård och allt annat som de tyckte hörde till livets efterrätt.

 

 

Bland Kurts anteckningar finns också en berättelse han skrivit om Ingrid, drygt en månad efter hennes bortgång. Kurt sa ofta att när han blev ensam kvar så blev livet så trist… 

Med det avslutar jag Kurts livsberättelse, åtminstone för den här gången. Tack för allt mina fina föräldrar.

Del 1, kan man läsa om HÄR.

Del 2 kan man läsa om HÄR.

Dagens citat:

Och i trädens kronor viskade vinden från de som hade gått före.

-ta hand om jorden.

-ta hand om varandra.

ta ansvar, innan det är försent.

Ha en fin dag.

Annika

 

 

Här är ditt liv, del 3, Läs mer »

Inte varit här på ett tag.

Hejsan

Livet har satt sig på tvären en smula den senaste tiden, och det var ett tag sedan jag startade min dag här vid bryggan.

Senast var ju en morgon strax före påsk. Det var isande kallt både i luften och i vattnet.  Men ack så vackert.

Morgonen bjöd på vackra, svagt rosafärgade moln och det blev en fin soluppgång.

Ramslöksparadiset hade börjat spira och grönska, och doften gjorde mig nästan yr i bollen. Jag älskar den här vilda lökdoften i skogen.

Jag och min fina vän hade beslutat oss för att ta en tur ut på Åsstigen. Jag är förtjust i den lilla stigen med sina mossbeklädda plankor som man balansera på.

En pigg ekorre satt i ett träd och spejade på oss när vi kom vandrade. Solens första strålar lyste upp det lilla djuret så vackert.

På eftermiddagen var det dags för våffelätning med familjen. Hunden Molly satt på första parkett med ögon stora som tefat. Gillar man våfflor så gör man.

Dagens citat:

Om vi kunde sprida kärlek lika snabbt som vi sprider dåliga nyheter, skvaller och rena spekulationer, skulle världen se väldigt annorlunda ut.

Kram Annika

 

Inte varit här på ett tag. Läs mer »

En mysig helg med Scott i Gyllebo.

Hejsan.

Strax före påsk fick vi en så fantastisk helg med vårt lilla barnbarn på besök.

Vädret visade sig från sin bästa sida, så vi kunde passa på att vara ute nästan hela dagen. Stefan och Scott hade mycket att fixa med tillsammans och gick där sida vid sida. Och hur gulligt var det  inte att de hade likadana jackor, de där båda. Jackor som hos oss går under benämningen ”Ginkojackor” och som vi skrivet efter hos Engelsons AB.

En tur till den gamla ekskogen i kohagen tog vi oss också.

-kolla här mormor, sa Scott,  och visade mig sina klättringsfärdigheter.

Snart kommer marken här att vara täckt av utslagna vitsippor, då får vi gå hit igen.

Sedan enades vi om att det var dags för en go glasspaus i solen. Scott njöt i fulla drag.

Så hade de båda pågarna lovat mig att fixa till mina ektunnor. Där ska jag i år byta ut min potatisodling mot olika sorters dahlior istället. Jag tror att det kan bli fint där intill den soliga väggen. Vilken tur att jag hade Scott till hjälp!

När kvällen kom var vi nog alla lika trötta. Jag och Scott somnade i gästrummet efter att knappt ha orkat läsa godnattsagan klart.

Små barnbarn på besök ger verkligen guldkant på tillvaron.

Dagens citat:

En dag framför dig är bättre än tio år bakom dig.

Ha en fin dag.

Annika

 

En mysig helg med Scott i Gyllebo. Läs mer »

Rulla till toppen