boktips

Var tid har sitt.

Hej hej

Precis så är det verkligen – var tid har sitt. Precis som årstiderna växlar, så förändras också livet i sina olika skeden.

För någon vecka sedan träffade jag min efterlängtade badkompis, efter en lång tid då vi inte haft samma möjlighet att ses så som vi gjort förut. Men vi brukar båda säga att var tid har sitt, och allting har ett slut, och sådär är det ju verkligen. När någonting i livet förändras eller tar slut, så tar något annat vid istället.

När vi nu fick en underbar  morgon och en fin förmiddag tillsammans, så var det som om vi bara träffats dagen innan. Samtalen flödade som en strid ström, liksom skratten som ekade över trädtopparna.

De där pandemiåren

Jag tror att vi båda njöt lika mycket åt de där märkliga pandemi-åren, när världen liksom stannade av  och människor skulle hålla avstånd. Då njöt vi alldeles extra mycket åt naturen, våra morgonbad och åt att vi hade möjlighet att träffas så mycket som vi då gjorde. En fin vänskap växte fram, som jag är så tacksam över idag.

Nu är det andra tider och våra liv är ju i ständig förändring, så som det är tänkt att vara. Även naturens cykler speglar vår resa genom livet, där allt har sin tid och i varje ögonblick finns en skönhet och en mening att omfamna. Men även om våra livstigar inte korsas lika mycket just nu, så vet vi båda att vi bara är ett samtal bort.

Tack fina vän för en härlig morgon♥

Min egna morgonbad blir inte riktigt lika ofta som förr heller, istället har det för mig nu blivit lite fler morgnar i löparskorna och det är härligt. Och ibland när jag är ledig väljer jag istället lite sovmorgon och tar hundarna på tur i fritidsområdet när det ljusnat ute.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok skriven av Cecilia Gyllenhammar. Den heter ”En spricka i kristallen”. Det är en biografi skriven av P G Gyllenhammars dotter och man får en inblick i hennes liv som kanske inte alltid var så kul som fasaden i familjen verkade.

Dagens citat:

Total livskvalitet kan sägas bestå av den upplevda kvaliteten av alla de enskilda ögonblick som passerar förbi i våra liv, ett efter ett.

~Carl Lindeborg~

Ha en riktigt fin onsdag.

Kram Annika

Var tid har sitt. Läs mer »

Vått, grått och blötsnö

Hejsan.

Efter ett par fantastiska  morgnar med sagolika soluppgångar så fick vi tillbaka det gråa och våta vädret igen.

Tyvärr så hände något missöde med mitt nya minneskort i kameran och alla vackra bilder bara försvann, ja alla utom den här ovanför. Sådär kan det vara med teknikens under. Inget att göra, jag får minnas alltihopa istället.

Morgonen efter bjöds det mest på grått och vått väder, och då funkade minneskortet klanderfritt – typiskt!

Morgonen ville aldrig riktigt ljusna och den lilla snön som fallit gjorde marken förrädiskt hal. Fast jag kände mig väldigt trygg med mina nya dubbförsedda kängor. Dyra Icebug som jag beställt på nätet, stora i storleken för att få plats med extra sulor och tjocka yllestrumpor.

Att vandra på de smala spångarna vintertid kan vara ganska riskfyllt. Nu är det väldigt många år sedan jag halkade här i Gylleboskogen och bröt min ena arm. Jag minns hur ledsen jag var den gången, inte för att armen gjorde särskilt ont, utan för att jag då skulle åka på semester till Aruba två dagar senare. Men allting löste sig, och vi fick en underbar tid borta i Karibien, trots armen i gips.

En morgon var det alldeles extra halt och vått på bryggan. Det hade kommit en massa blötsnö på natten, så jag gjorde en enkel snögubbe som kunde hålla mig sällskap vid morgonbadet.

Efter ett tag så öste regnet ner över både mig och min gubbe. Jag fick skynda mig på med kläderna och bege mig hemåt istället.

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok. Den hette Orkidéhuset av Lucinda Riley. Det är en gripande roman som väver samman nutid och dåtid. Läsvärd.

Ett annat tips är att se den nya miniserien på Netflix som heter Genombrottet. Serien är baserad på böckerna om dubbelmordet i Linköping. Serien är verklighetsbaserad och även om inte alla detaljer i filmen är riktiga, så var den otroligt bra. Jag och Stefan såg alla avsnitten i en enda följd.

Vår lilla Molly

Idag fyller vår lilla älskade Molly hela 10 år. Jösses så fort de här åren har gått, och jag minns tydligt den där midsommaren då Molly flyttade hem till oss i Gyllebo. Jag hoppas hon får vara pigg och ha hälsan i många år till.

Grattis vår fina lilla hund♥

Dagens citat:

Jag lärde mig att jag inte behöver veta alla svaren och när jag inte vet behöver jag inte heller låtsas att jag vet.

Ha en härlig tisdag och kram från mig.

Annika

Vått, grått och blötsnö Läs mer »

Brasvärme och kakbak

Hejsan.

Det finns nog ingen värme som är skönare än riktig brasvärme. Hemma hos mig har vi flera kaminer att elda i, och alla i familjen älskar ju den där sköna värmen som det blir. Både människor och djur lägger sig gärna framför någon av kaminerna och myser.

Snart är det dags att sätta fart med julbaket. Det brukar vara med skräckblandad förtjusning som jag ger mina döttrar tillträde till att ha julstök hemma i mitt kök. Men jag har med åren lärt mig att inte få för mycket panik över röran de ställer till med, utan istället försöka njuta av hela härligheten istället.

När Emmy var hemma för någon vecka sedan, så bakade hon en sorts cookies åt sin pappa och åt Stefan i farsdags present. Det var ett gulligt initiativ tycker jag.

Men en bakande dotter är inte så farligt, det är värre med dem alla tre, då de drar fram allting och gör julens alla kakor, bröd och gotter på en och samma gång.

Efter Emmys farsdagsbak, så smakade det gott med en kopp kaffe och lite provsmakning av de nygräddade kakorna.

Advent närmar sig ju med stormsteg och den första planeringen inför julen är igång. Jag och Amanda passade på att åka till Ullared och handla de första julklapparna i förra veckan. Vi brukar inte köpa så mycket klappar alls. Numera köper vi bara till barnen, och har slutat med klappar till alla som är vuxna och myndiga. Det är ganska befriande att slippa, det tycker vi nog alla.

Det blev en heldag för mig och Amanda på GeKås, och vi var både nöjda med allt vi fyndat.

Boktips

Jag har lyssnat på den andra boken i serien Sekelskiftsmorden av Katarina Wennstam. Boken heter ”Död mans kvinna” och var lika bra som den första delen som heter ”Döda kvinnor förlåter inte”.

Dagens citat:

Meningen med livet är att finna sin gåva. Syftet med livet är att ge bort den.

Ha en fin tisdag. Kram Annika

Brasvärme och kakbak Läs mer »

Redo för vintern nu.

Hejsan.

Snart är vi mitt inne i mörkaste November, och ännu har vi nästan inte haft en enda liten frostgrad här nere i söder. Temperaturen i sjön ligger på 9 grader och det känns ännu ljummet och skönt att vara ute.

För mig hade det gärna fått komma ett litet täcke med härlig nysnö nu som hade lyst upp lite grann. Ingen snö är ju vitare än den där första när den väl kommer.

På tal om vitt … Ännu blommar min stora vita klematis helt överdådigt, sådär som den brukar göra nu sent på hösten. Jag är glad att jag kan njuta av den genom mina köksfönster.

Det enda som är kvar att göra inför vintern här, är att lägga på plåtarna på poolen. Det är ett lite tungt och bökigt projekt som ofta skjuts upp. Men när de är gjort, då är vi redo för snö och vinter. Nästa helg får vi ha som mål att det ska vara klart.

För ett par veckor sedan var det meningen att mina små barnbarn skulle komma och sova över hos oss här i Gyllebo. Men av det blev det ingenting, då de båda pojkarna blev både febriga och kräkiga. Istället fick Amanda vara hemma med de båda pågarna. Jag fick ju en ledig och oplanerad dag plötsligt, så då åkte jag dit och hjälpte henne att gräva upp hennes dahlior.

När pojkarna låg nerbäddade i soffan framför TV:n kom Amanda ut om i trädgården och instruerade hur hon ville ha det, och vad de olika blommorna hette. Jag höll mig gärna utomhus och så långt ifrån alla basilusker jag kunde.

Efter någon timme var alla dahlior i Tomelilla också uppgrävda och även där blev de redo för vintern. Jag log lite när jag såg de sista skördade morötterna på uteplatsen. Kanske var det tänkt att det skulle serveras någon delikat morotsrätt i den lilla gulliga lekstugan. Visst är den där lilla stugan så kär, den som Stefan renoverade åt Scott då han var riktigt liten…

Boktips

Jag har lyssnat på en ny bok som heter ”Midnattssrosen” av Lucinda Riley. Det är en historisk roman där man får följa två parallella berättelser – en nutida och en som utspelar sig för hundar år sedan. Det var en bok som jag tyckte mycket om. Så tips, tips!

Dagens citat:

Det krävs en stor mängd sanning för att vinna förtroende, men endast en lögn för att förlora allt.

Ha en fin måndag

Annika

Redo för vintern nu. Läs mer »

Nästan synd.

Hej hej

När det nu närmade sig en ny månad så tyckte jag att det ändå fick vara dags att gräva upp mina dahlior. Vi hade ju ännu inte haft någon frost att tala om, och temperaturerna hade varit över det normala under en lång tid.

Solen sken och ännu var det fullt med härligt utslagna dahlior, så ja, det var nästan synd att gräva upp dem ur jorden. Samtidigt känns det ju så skönt att ha det gjort. När kylan plötsligt är här så är det skönt att ha det jobbet klart.

Medan jag pekade och skrev små skyltar om vad det var för olika sorter, så grävde Stefan upp knölarna, en efter en.

Vi hade en skön dag i trädgården, så jobbet var bara härligt och mysigt, även om det ju nästan var synd på alla blommor.

I garaget hade Stefan förberett en plats där knölarna skulle ligga ett tag för att torka. Sedan kommer de att få bo i en gammal kökssoffa ute i orangeriet. Förra året fungerade vinterförvaringen där bra så jag håller tummarna för att det funkar ännu ett år. På matbordet satte jag in en enda blomma i en vas – årets absolut sista.

Någon morgon senare var det både mulet och mörkt när jag gick ner till bryggan. Ett märkligt sken lyste upp ovanför trädtopparna i skogen. Först tänkte jag att det kanske var mitt livs första norrsken, men nej,  så där ska det väl inte se ut. Det var allt lite läskigt tyckte jag med det där ljuset, men allting brukar ha sin förklaring, så det hade säkert detta också. Kanske var det en campare i skogen som lyste uppåt med en strålkastare…

Och även en mörk och mulen morgon ljusnar till sist, och den kan bli helt fantastiskt vacker.

Hemma har jag tagit fram den lilla korgen där jag brukar ha mössor och vantar liggandes på vintern . Katten Felix såg det genast som världens bästa sovplats och tog förgivet att korgen var ditsatt för hans skull.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Den handlar om en kvinna vars man lämnar henne efter 40 års äktenskap. Det är en lågmäld och vardaglig berättelse om hur Lisbeth hanterar omställningen i livet. Sådär mittemellan bra.

Dagens citat:

Tänk att det kan göra sån skillnad att ha mungiporna lite mer uppåt än nedåt.

Ha det gott.

Annika

Nästan synd. Läs mer »

Partners in crime.

Hej hej

Klockan var ställd på ett tidigt alarm, och jag skuttade glatt upp ur sängen nästan innan klockan hann börja ringa. Jag skulle ju träffa världens bästa lekkamrat i skogen. Så med ryggsäcken laddad med förnödenheter lämnade jag huset som ett ivrigt barn.

Världens bästa badkompis och jag, äntligen satt vi där på bryggan, tillsammans igen. Vi badade, skrattade och njöt av allt vidunderligt som bara vi tillsammans kan ha uppmärksammat.

På vars en sida av bryggan sjönk vi ner i vattnet, en av oss räknade sekunder och den andra babblade på om allsköns saker. Vi pratade stundom i munnen på varandra, som om vi hade så mycket ett ta igen efter en lång sommaren.

Tiden rusade som alltid när vi båda sitter där på bryggan, och vi fick skynda oss för att att hinna med vår vandring. Upp över åsen gick vår promenad, och vi förundrades över att det på sina ställen nästan såg vårlik ut. Det är på något konstigt vis som om klockan går fortare när jag träffar min vän i skogen, kanske är det hela jordklotet som snurrar en aning fortare än vanligt, då vi ses.

Det blev en härlig morgon med världens bästa lekkamrat, badkompis och innerlig vän. Tack finaste T♥ för en spännande morgon som alltid!

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”På osannolika skäl, älgmordet” av Hannes Dükler. Det är en bok som handlar om en man som blev beskylld för att ha mördat sin fru med en åkgräsklippare. Dock visade det sig till slut att kvinnan med största sannolikhet blivit dödad av en älg.

Att älgar kan bli väldigt aggressiva och gå till anfall fick min pappa Kurt bistert erfara då han gick på eftersök av en skadad älg en gång då jag var ung. Händelsen kunde ha slutat riktigt illa för honom, men min pappa klarade sig undan med några rejäla rivmärken och blessyrer. På komradion kom ett fråga från jaktledaren när de hörde att ett skott avlossades:

-fick du den, frågade jaktledaren, oroligt.

-nej, svarade Kurt, tvärtom …

Ja, han hade då humor nästan alltid, min pappa Kurt.

Dagens citat:

Vi är musik du och jag. Jag är ett slag i din takt, du är en ton i mitt ackord.

Om vi nu inte direkt skapar musik tillsammans, min kompis och jag, så är vi nog väldigt bra på att hålla låda, hon och jag.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Partners in crime. Läs mer »

Min tid är nu.

Hejsan.

Hösten känns som en tid som är min. Jag älskar när lugnet lägger sig och när temperaturen sjunker.

Jag älskar också när alla gässen är tillbaka i sjön och jag älskar när jag är först med att väcka upp dem på morgonen. Att höra deras högljudda morgonläten, och hur de sömndrucket sträcker på sig för att plaska med vingarna några gånger i vattenytan innan de som på en given signal lyfter allihopa upp över vattnet i en samlad trupp. Det är så magiskt.

Jag tycker även så mycket om när vattnet blir kallare för varje dag. När det plötsligt blir så kyligt så det inte längre är lika skönt att simma omkring, då stannar man istället bara där i vattnet och njuter och fokuserar på att andas, det är en så härlig känsla. Men ännu var det 12 grader i vattnet och det kändes fortfarande skönt att plaska runt.

Höstfärgerna börjar också komma på sin plats nu, och jag tycker nästan att hösten ibland slår våren i skönhet.

Ja, min tid är med all säkerhet nu – och det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är. Hemligheten är nog att uppskatta att det är en årstid överhuvudtaget.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Berättelsen om Kevinfallet”. Det är en bok om det fruktansvärda rättsfallet där två små pojkar blev anklagade till mordet av ett annat barn, på helt felaktiga grunder och med hemska förhörsmetoder. Rättsskandalen är skriven med familjens egna ord, och det känns rätt att ha tagit del av den och på så vis hjälpt familjen att få en liten upprättelse.

Så har jag läst en handbok om döden, den heter ”Hantera döden” av en läkare Jakob Ratz Endler. Det var en fin bok om något som ingen av oss kommer levande ifrån. Det var en bok som med stor värme tar upp allting runt ämnet och jag älskar att den slutar med en ”reselista”.  Tips, tips!

Dagens citat:

Man måste leva så att man blir vän med döden … tror jag, tra la la.

~Astrid Lindgren~

Njut av er onsdag.

Kram Annika

Min tid är nu. Läs mer »

Vilsamt vackert.

Hej hej

Jag tycker om de här grå, dimmiga och lite blöta dagarna som det ofta blir i oktober. Såklart gillar jag solsken mest, men ibland är det ändå vilsamt med några gråmulna dagar.

I naturen byter skogen klädstil nu och man kan ju faktiskt bli en smula avundsjuk – för naturen klär ju i precis allting.

Vid sjön var det alldeles stilla och lugnt. Det var så tyst, inte ens en gädda plaskade, det enda som hördes var lite droppande från träden.

Efter mitt bad så njöt vi en stund av stillheten… ja, alla utom hunden Penny då förstås, för hon hade fått syn på något oerhört läskigt i vattnet och kunde inte för sitt liv sluta morra på ”vad det nu var för någonting”.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”De bortglömda namnens bok” av Kristin Harmel. Det är en gripande berättelse om mod, kärlek och motstånd under krigstid. Jag gillade den.

Dagens citat:

Det är en utmaning att finna lycka inom oss, men det är omöjligt att hitta den någon annanstans.

Kram kram

Annika

Vilsamt vackert. Läs mer »

Nollgradigt för en kort stund.

Hej

I förra veckan så blev det ytterligare lite mer jobb för mig på bästa Luckan, och det är ju alltid så roligt att komma dit och träffa alla härliga arbetskamrater. Tidiga arbetsmorgnar har ju betytt att jag fått uppleva så vackra soluppgångar över Norra Björstorp.

I helgen har jag dock varit ledig, men även då hade jag ställt klockan för att komma upp och njuta av den vackra gryningen.

När jag kom ner till bryggan så letade jag fram min ”brygglykta” ur sitt gömsle och njöt sedan av stämningen som det levande ljuset skapade.

Precis när solen steg upp så sjönk temperaturen ner till nollgradigt. Ute på fälten kunde man ana lite skir frost, fast i vattnet var det ännu 12 grader, så det blev en fantastisk badmorgon.

När jag badat klart så kom två unga töser med ett litet barn för att också ta sig ett uppfriskande dopp. Jag tackade för mig och strosade sedan vidare på stigen längs med sjön. Töserna och barnet satt dock kvar i solgasset och såg ut att njuta fullt ut av den härliga höstdagen.

De här första höstdagarna med nollgradigt i luften, de är så underbara tycker jag.

Boktips

Jag har lyssnat på den psykologiska thrillern ”Träskkungens dotter” av Karen Dionne. Den handlar om en kvinna,  Helena, som vuxit upp isolerad i vildmarken med sin mor och far. Pappan är en våldsam man som kidnappat en ung kvinna och med henne fått dottern Helena. Boken handlar om överlevnad, skuld och försoning. Jag gillade den här boken, som är ytterligare en i raden av många, som påminner litegrann om ”Där kräftorna sjunger”.

Dagens citat:

Uppskatta det lilla i livet, så upptäcker du det stora.

Kram Annika

Nollgradigt för en kort stund. Läs mer »

Härlig höstdag vid Vitemölla

Hej hej

Dagen då Stefan snickrade på sin ”nya” lilla bod vid Kiviks hamn, så tog jag mig en promenad med hundarna.

När jag kom bort till den lilla stranden nedanför marknadsfältet så ångrade jag mig bittert att jag inte tagit någon handduk med mig. Vattnet såg så inbjudande ut.

Vid den här lilla stranden har jag badat så mycket som barn. Hit åkte mina föräldrar alltid med mig och min lillasyster, och här träffade vi också våra kusiner de dagar då det bjöds på strandväder. Dock minns jag inte alls att här var så mycket sten förr i tiden… Men allting är förgängligt…

I den lilla hamnen i Vitemölla satt jag en stund med näsan vänd mot solen. När jag sedan gick vidare så träffade jag en trevlig ”Mylling” (som de infödda kallas), han stod och tvättade sin bil. Det var en ganska gammal bil, upplyste han mig om, men i fint skick.

När jag passerade en av alla de små ”strädena”, så kom en tutande bil med en vinkande kvinna i. Det var en välkänd Österlenprofil, som jag vet kan laga himmelskt god mat…

Jag vände tillbaka mot Kivik igen. Det hade hunnit gå nästan två timmar så jag misstänkte att min snickare började bli klar för dagen med den lilla boden.

Mycket riktigt så var Hantverkarn i full färd med att städa upp och lasta tillbaka sakerna i släpen när jag kom.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Han ägde mig” av Carola Jansson. Det var en sann historia om en mans våld mot sin fru. Jag kan inte riktigt förstå att den här kvinnan lät det gå så långt som det gjorde, i synnerhet inte då hon hade små barn som även de fick leva med den här kontrollerande mannen.

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att försöka spika fast pudding på väggen.

Fullt så svårbegripliga tycker jag väl ändå inte att män är – men det var ett roligt citat.

Ha det fint.

Kram Annika

Härlig höstdag vid Vitemölla Läs mer »

Rulla till toppen