Alla mår bra av en stilla kväll vid havet.

Hejsan.

Jag och Stefan hade bestämt att vi skulle köra med hundarna till Knäbäckshusen en kväll i förra veckan.

Vår lilla lånehund Snowie skulle tyvärr få stanna hemma eftersom hon inte längre har så lätt för att gå, och särskilt inte ända ner till havet vid Knäbäck.

Men med Snowies sorgsna ögon på våra näthinnor, så vände vi nästan genast tillbaka för att hämta henne. Det gick ju bara inte att låta bli att ta henne med. Vi fick helt enkelt bära henne i sin väska.

Det var verkligen en lycklig liten hund som haltande skuttade ut ur sin väska när vi satte ner henne på stranden.

Den här kvällen var vi nästan helt ensamma där och alla hundarna kunde lyckligt springa runt och busa och gräva.

Efter ett tag så tyckte Snowie att det kunde vara nog för hennes del, och skuttade kvickt tillbaka in i sin väska igen.

Vi njöt för fullt av den fridfulla kvällen på stranden. Jag kände mig så tacksam att vi hade ändrat oss och tagit Snowie också med oss.

Stefan förklarade hur det egentligen fungerade med ålahommorna en bit ut i vattnet, jag inspekterade resterna av en kärleksritual på stranden och hundarna lekte i sanden. Ja, alla mår bra av en stilla kväll vid havet, oavsett var man har sina tankar.

Dagens citat:

Även om man inte alltid har det så bra, bör man stanna upp ibland och känna efter hur bra man har det.

En vinglig liten hund har det definitivt mycket bättre om hon får vara med sin flock.

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att räcka till.

Hejsan.

Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.

Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.

Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.

Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.

Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.

Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.

Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.

Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.

Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?

Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.

Dagens citat:

Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.

Må väl och gör något extra för er själv idag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljuva sensommarkväll.

Hej hej

Alltså, vilka bonuskvällar vi fått såhär i september.

Värmen smög sig tillbaka och vi fick sommar igen.

Jag och Stefan tog med oss hundarna på en kvällspromenad ner till sjön. Jag tror vi båda njöt lika mycket av vädret som rådde som av lugnet i området den kvällen.

Semesterhysterien hade försvunnit och en mer fridfull känsla låg som ett lock över bygden. Till och med hundarna verkade njuta lite extra.

På min rygg åkte lilla hunden Snowie i en ryggsäck. För även om man inte själv kan gå så långt längre, så bör man få följa med och njuta av ljuva sensommarkvällar.

Jag själv gick ju på lätta fötter den där kvällen, efter att ha varit hos världens bästa Lise i Brösarp på fotvård. Det är bland det bästa som finns tycker jag, att få ”fossingarna” ompysslade.

Ljuva sensommarkvällar i september – det är ju nästan som en dröm.

Dagens citat:

Inget skapar framtiden lika bra som en dröm.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som ett sista penseldrag.

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

 

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

 

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sommarfeeling och ankbajs.

Hej

Vi har fått lite sommar hos oss igen. Även om de tidiga gryningarna ännu varit ganska kalla så har det snabbt värmts upp lite senare på dagen och det har varit härliga sommardagar.

Fåglarna vid sjön ökar i antal igen nu mot hösten. Varenda morgon kommer ”badankorna” och utför sin morgontoalett med tillhörande bajsritual på bryggan.

Som tur är har jag lite saker i en gömma i skogen. En liten bit ifrån bryggan har jag grejer som tex en liten murarkvast att göra rent med, så vi kan bada utan att få ankfekalier mellan tårna.

Svårare med renhållningen lär det bli vid badplatsen, där de ohygieniska trasmattorna ännu ligger kvar, rejält fastskruvad i alla fyra hörnen.

På mitt jobb fick jag anhålla om lite extra tid för att få pärmarna färdiga inför bokslutet. Oväntade saker dök upp, saker som jag nog kommer att skratta åt lite senare i livet, men kanske inte just nu…. Sådär är det nog med det mesta som korvar ihop sig. Mitt i allt det röriga kan man allt hålla sig för skratt, men sett i backspegeln så blir det nästan lite komiskt. Min lilla Lykke och naturen har jag haft som gett mig extra energi.

De tidiga morgnarna är ju också en sak som ger mig fantastiskt mycket energi. Även om min klocka ringar i ottan när de flesta människor sover som bäst, så älskar jag att stiga upp tidigt. Jag tänker ibland på ett ordspråk som innebär ungefär att de saker man inte får gjorda före middag, de förblir ogjorda resten av dagen. För mig stämmer det så väl.

Dagens citat:

Om du tillåter folk att göra mer känslomässiga uttag än insättningar i ditt liv, kommer du att hamna i en negativ obalans. Ibland är det bäst att stänga just det kontot.

…eller kanske göra som bankerna, lite mer kundkännedom…

Må gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vandring i Christinas Alunbruk

Hejsan.

I fjor var jag på en intressant vandring vid Alunbruket vid Christinehof, och i förra veckan var det åter dags för en ny historievandring i min hemtrakt.

Solen strålade från en klarblå himmel när vi samlades vid slottet den här dagen. Dagens guider, Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen, hälsade oss alla hjärtligt välkomna.

I samlad trupp begav vi oss alla till Alunbruket. På vår väg passerade vi förbi mitt älskade barndomshem, Skoghem, och första stoppet var sedan vid det gamla Magasinet vid Alunbruket.

Huvudpersonen för historievandringen var den välkända och mytomspunna kvinnan, Christina Piper. På 1700-talet ägde hon Andrarums alunverk, som då var Nordens största och  även Skånes största industri.

Vår duktiga guide Gert, berättade så mycket vi ville veta om traktens intressanta historia. Tvärtemot vad jag tidigare hade föreställt mig så framträdde Christina Piper som en ganska god person med den tidens mått mätt, och inte den hårdhudade kvinnan jag tidigare tänkt mig henne som. En duktig entreprenör såklart, men inte alls så elak som jag förut trott. Helt enkelt bara som en man nog också hade varit i hennes ställning på 1700-talet.

Allt om kemin och om hur man fick fram alunet från det svarta skifferdagbrottet berättade Eva för oss, stundom på klingande danska.

För att göra en lång och härlig dag kort, så var det plötsligt dags för oss att gå tillbaka till slottet. Där väntade en smakfull lunch på oss alla.

Jag ska inte stick under stol med att det som verkligen fick min dag att bli till ett särskilt kärt minne, det var de två barndomskamraterna som också var med på vandringen. Tillsammans satt vi efteråt i solen utanför restaurang Kronhjorten och skrattade och pratade om historiska minnen från trakten – våra egna underbara minnen!!!

Med handen på hjärtat så handlade våra egna minnen härifrån nog varken om alunets kemiska framställning, eller om någon adelskvinna från 1700-talet – nej våra minnen gick lite mer i lättja, dans och rocken roll… Och när vi satt där i solskenet och mindes tillsammans, så såg jag i ögonvrån hur en välkänd rockfigur smög ut genom slottets sirliga pardörrar. En kille vid namn Ulf, som varit här många gånger förut. En kille, som liksom vi, nog varit ganska kär och galen.

Med mig hem hade jag den nytryckta boken ”Makt och skaparkraft”, för nu tänker jag lära mig lite mer om Christina Piper och hennes Alunbruk.

Dagens citat:

Räkna din ålder i vänner, inte i antal år. Räkna ditt liv i leende, inte i antalet tårar.

Tack till Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen för en proffsig historievandring. Och såklart tack mina fina vänner T, J & co för en underbar em♥ och såklart, tack Ulf Lundell för alla underbara konserter du gett oss här på Christinehof.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som att sväva på rosa moln.

Hej hej

Det finns morgnar vid sjön som jag nästan känner mig som nyförälskad på nytt.

Då är det i själva livet som jag känner mig nyförälskad i, och inte i Stefan.

Men såklart älskar jag min Stefan ännu, även om den där första galna nyförälskelsen har dämpats med åren. Tur är väl det, för det skulle vara väldigt jobbigt att gå runt och vara i det tillståndet livet ut. Det vet ju alla, att nyförälskade par inte riktigt är vid sina sinnes fulla bruk.

Nåväl, den här morgonen kände jag mig riktigt nyförälskad och burrig i hjärnkontoret. Jag kände mig kär i livet och i naturen. På himlen bildades rosa moln som såg ut som en stor glad pussmun när de speglades i vattenytan.

I full fart kom ”badankorna” paddlandes för att hålla mig sällskap. Kanske var de också lite nykära i livet och hade lagt märke till naturens stora kyssmärke.

Fast ganska snart hade de bråttom att simma vidare. Istället kom min ”människobadkompis” och förgyllde min morgon. Jag tror att hon är lika kär i livet som jag är.

När solen gått upp så gick vi vidare. På grillplatsen hade några andra naturälskare lämnat en varm och skön brasa åt oss där vi kunde värma oss.

För trots att jag svävade på rosa moln och kanske borde vara varm, så var morgonen rejält kylslagen och termometern visade bara på 5 grader.

Någon som nog också svävade på rosa moln den här dagen, det var lilla hunden Lykke. Hon fyllde fem år och fick väldigt mycket och extra uppmärksamhet, som man såklart ska ha när man har bemärkelsedag.

Dagens citat:

Vänlighet förvackrar världen.

Med vänliga hälsningar Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Salt vind i håret.

Hejsan.

I helgen hade vi riktigt soligt och fint väder här på Österlen.

Jag och Stefan tog hundarna med oss till Norra Vitemölla. Från havet blåste en ganska kylig vind, men i sanddynorna där solen stod på och där det var en aning lä för vinden, där blev det riktigt varmt och behagligt.

I backen övade segelflygarna på att manövrera sina stora segel. Jag tror att man kan kalla det för att de ”torrflög” helt enkelt.

Jag och Stefan hade målet inställt på den ensamma tallen och de två stolarna. En välkänd plats här på Österlen. Numera kan dock stolarna inte stå placerade direkt under trädet, då väder och vind tagit med sig sanden runt trädet och blottlagt dess rötter.

I stolarna satt vi sedan en stund och lät den salta vinden leka med våra (numera) ganska korta hårlockar.

Molly och Lykke älskar att vara med vid havet. Även om de inte tycker om att bada någon av dem, så kunde man se ett glitter i Mollys leende guldbruna ögon.

Längs med havet gick vi sedan till ålaboden Stenören, innan vi vände om.

För att våra små hundar inte skulle bli alltför sandblästrade, så valde vi att gå på stigen lite längre upp i skogskanten. Det var så vackra färger och höstens olika små tecken syntes överallt. Tyvärr har de här små kännetecknen för höst inte samma höga status som vårtecknen. Men personligen älskar jag hösten minst lika mycket.

Dagens citat:

Ingen av oss kommer ändå härifrån levande, så sluta att hålla tillbaka dig själv… Njut av maten. Promenera i solen. Bada i havet. Berätta vad du döljer i ditt hjärta. Var galen. Var snäll. Var levande. Det finns inte tid till någonting annat.

Små guldkorn varje dag – det måste man unna sig. Guldkorn som i upplevelser, glädje och samvaro, saker som inte har någonting med pengar att göra.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att hålla sig för skratt.

Hejsan.

Det finns inget skönare än att skratta tycker jag. Ett sådant där bubblande ohämmat skratt, som liksom bara kommer som en lavin från magtrakten någonstans och som inte går att hejda.

Nu sitter jag förstås aldrig och storskrattar för mig själv sådär på morgonkvisten nere vid sjön. I synnerhet inte den här morgonen, då någon slagit upp sitt tält precis intill bryggan. Ett visst mått av hänsyn ska man såklart visa sina medmänniskor.

Nej den morgonen smög jag mig bara tyst förbi och slog istället läger ute på Munkagången.

När jag tagit mitt vanliga dopp satte jag mig tillrätta och bara njöt av allt vackert i en tyst förundran.

Men så mötte jag min underbara badkompis och förmodligen fylldes då hela Gylleboskogen av klingande glada skratt. Kanske väckte vi upp camparna i det lilla tältet vid bryggan, åtminstone var de alla vakna och uppe då vi passerade dem på hemvägen.

Det finns dock tillfällen då det inte alls passar sig med ett bubblande ohämmat skratt. Ett sånt tillfälle kan vara när ens make kommer hem och ska prova ut nya glasögonbågar. Det var precis vad som hände i förra veckan då Stefan varit hos optikern. Ju fler bågar han provade, ju mer skrattade jag. Ibland är det ju bara det faktumet, att man vet att det inte passar sig att skratta, som gör att man inte kan låta bli.

F´låt Stiffe, du kommer bli så fin i dina nya glasögon

Bubblande glad blir jag numera också när jag sitter på vår toalett och ser den nya vasen som pryder bänken vid tvättfaten. Den vackra vasen som minner om ett särskilt äventyr och en alldeles speciell person. Visst är det just det som våra prylar och saker har till uppgift, att skapa vackra minnen för oss.

Dagens citat:

Tro inte på dem som säger att de älskar dig, tro på dem som visar dig att de gör det.

Men glöm inte bort att viktigast är att själv visa omtanke och kärlek. Om man lägger sig mest vinn om det, så kommer kärleken så självklar tillbaka, den har ingenting med materiella saker att göra. För kärlek köper man inte för pengar.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Barnbasilusker.

Hej.

Det här med pandemin har verkligen varit både på gott och på ont. En god sak har varit att de flesta vanliga förkylningar lyst med sin frånvaro en längre tid nu.

En dag när mitt barnbarn Scott egentligen skulle varit på dagis så vaknade han upp med en smula feber och lite rinnande näsa. Självklart ställde jag upp och passade den lille sjuklingen. I någon timme verkade han trött och hängig, men sedan blåste hans förkylning all världens väg och han var frisk och full av bus igen.

Några dagar efter så vaknade jag själv upp med snorig näsa och sandpapper i halsen. Såklart hade de där elaka barnbasiluskerna slagit klorna i mig och som ett brev på posten var jag förkyld för första gången på många år.

Under ett ihärdigt nysande och snorande gick jag till bryggan som vanligt. Frisk luft, ett uppiggande bad och hett te – det är bra när man är förkyld.

Så länge man inte har feber och ont i halsen så gör det gott att komma ut i naturen. Inte heller behövde jag riskera att någon annan skulle smittas av allt mitt nysande, för den morgonen mötte jag bara ett ensamt rådjur i en grannes trädgård.

Min vana trogen så spelade jag in en liten filmsnutt åt min dotter i USA när jag var på bryggan. Det var då jag upptäckte att min termometer blåst iväg och låg långt ute på sjön och guppade. Det var bara för mig att slänga av kläderna för andra gången och hoppa i för att simma ut och hämta den.

Efter det gick jag hem och kröp ner i sängen och sov resten av dagen. Barnbasilusker gör man bäst i att sova bort. Och redan dagen efter kände jag mig nästan helt frisk igen.

Den enda sanna glädjen lär ju vara skadeglädje. Hur som helst, om alla mina fadäser den dagen kunde roa min dotter, så bjöd jag henne mer än gärna på det.

Dagens citat:

Livet har mer att erbjuda än att se på när andra lever det.

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top