Höstljuset är så vackert.

Hejsan.

Dagarna blir kortare nu och mörkret smyger på, både i början av dagen och i slutet. Ljuset krymper för varje dag.

Ofta när jag går ner till sjön så möter jag tidningsbudet.

Morgonbaden är än så länge ganska varma, men snart kommer det att kylas av. Jag längtar!

I förra veckan blev det ett så underbart ljus när solen sakta steg upp. Först färgades några moln rosa och sedan lystes alla träden upp av den varma höstsolen.

Vid båtbryggan låg de små vita ekorna bara och väntade på att fiskarna skulle komma och ta dem med ut på sjön.

Kanske har vi ätit sista kvällsmaten ute för i år. Snart är det tid att plocka undan sommarattiraljerna och flytta in på riktigt igen. Nu kommer den tiden då man längtar efter inomhuspyssel istället. Lite fröknäcke blev det faktiskt gjort hemma hos mig. Enkelt, och sååå gott!

Dagens citat:

Kom ihåg att det finns inget som en liten gest utav vänlighet. Varje gest skapar vågor utan ett logiskt slut.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Den mysigaste kvällen i Malmö.

Hejsan.

Vi vaknade upp till en gråmulen söndagsmorgon i Gyllebo.

Nere vid sjön börjar alltfler gäss samlas för varje dag nu och när dagen gryr lyfter de och flyger skränande över sjön och ut över fälten på jakt efter mat.

Hösten blir alltmer påtaglig och den lilla lönnen intill Sjövägen har redan börjat att klä sig i lite mer mustiga färger. Just det lilla trädet är alltid först, varenda år, att dressa om till höstskrud.

Naturen var verkligen underbar den här morgonen!

På eftermiddagen skingrades molnen och solen kikade fram. Det blev återigen riktig sensommarkänsla. Tänk, det passade oss alldeles utmärkt eftersom min plan var att åka med min dotter till Malmö.

Först gick vi hem en sväng till Emmys och Matildas lilla lya. Hemma hos dem blir alla gäster obönhörligen förevigade med polaroidkamera. ”Mamma Annika” var tydligen inget undantag. Efter en svalkande iskaffe var vi redo att göra staden osäker.

Efter en liten shoppingtur så var vi både hungriga och törstiga.

I Folkets Park hittade vi ett mysigt litet ställe som hette Far i hatten. Där beställde vi ett par pizzor och vars en öl.

Där satt vi sedan en lång stund och bara njöt. Åhhh, det kommer inte dröja länge innan jag åker en sväng till Malmö igen, det kände jag bestämt.

När mörkret föll och när tiden närmade sig för sista tåget till Österlen, då vandrade vi tillbaka till stationen.

Jag älskar att världen börjar kännas en aning mer normal igen.

Dagens citat:

Jag tänker inte på allt elände som har varit utan på allt det underbara som skall komma.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Borrby bjöd på en härlig powerwalk och lyckad harjakt.

Hejsan.

När man som jag mest är van att ströva på skogsstigar, så kan det vara fantastiskt med lite mer öppna landskap emellanåt. Det är så skönt och vilsamt för ögonen att blicka ut över vidderna.

Förra helgen när det var dags för säsongens stora harjakt, då passade jag och min vän Petra på att ta oss en rejäl tur ut i på den Österlenska vischan.

Det var en ljummen dag med en tung doft av skånsk mylla. Innan vi visste ordet av så hade vi avverkat vår 11 kilometersrunda och var tillbaka hemma hos Petra.

På våra axlar vilade den ärofyllda uppgiften att förbereda lunchen till gänget som varit ute på fälten och jagat hare. Det var ju lätt som en plätt när man har små droppar av pyromanblod i ådrorna.

Trots en aning rökutveckling i början så blev det efter ett tag riktigt fin glöder. Och när det är ett gäng hungriga jägare på ingång och som ska utfodra,  då passar ingenting bättre än att lägga viltkorvar på grillen.

Alla lät sig väl smaka och till och med hunden Sigvard satt för en stund stilla som ett ljus. Sista tuggan hann knappt sväljas ner, förrän jägarna var redo för andra halvleken på sin harjakt.

Tack P & K för en god och välplanerad jakthelg som alltid ♥

Dagens citat:

Den väg som verkligen leder någonstans är aldrig spikrak.

Kram Annika

 

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Förtrollade av en svamp.

Hej hej

Jag känner mig alltid lyckligt förundrad över naturen och dess olika skepnader.

Kanske är jag född onormalt lycklig, eller så är det naturen som har den inverkan på min sinnesstämning. För just lycklig känner jag mig varenda morgon som jag har möjligheten att starta min dag i skogen.

Kanske ligger hemligheten av att kunna känna sig lycklig, i att ha förmågan att se det vackra i allting.

Jag är glad för att jag har förmågan att njuta och förundras över de små tingen. Som den där morgonen då min vän Tina och jag båda två föll på knä och var som förtrollade av den vackert  solbelysta flugsvampen som så stolt stod i skogsbacken och bara var giftigt vacker.

Att vara onormalt lycklig behöver självklart inte betyda att man inte har några problem i livet. Men jag är övertygad om att lyckliga och positiva människor står bättre rustade inför livets alla dalar. Och jag är också övertygad om att alla kan öva upp sin förmåga att känna sig onormalt lyckliga, för allting handlar om tankarna och de kan man styra med viljans kraft.

Dagens citat:

Vilket är viktigast – att ha rätt eller vara glad

Att vara glad

Nej, det är tyvärr fel svar

Tjoho!!

Om man är positiv och glad, då är man alltid en vinnare i livet, oavsett om man svara fel då och då.

Glada kramar från mig

Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Alla mår bra av en stilla kväll vid havet.

Hejsan.

Jag och Stefan hade bestämt att vi skulle köra med hundarna till Knäbäckshusen en kväll i förra veckan.

Vår lilla lånehund Snowie skulle tyvärr få stanna hemma eftersom hon inte längre har så lätt för att gå, och särskilt inte ända ner till havet vid Knäbäck.

Men med Snowies sorgsna ögon på våra näthinnor, så vände vi nästan genast tillbaka för att hämta henne. Det gick ju bara inte att låta bli att ta henne med. Vi fick helt enkelt bära henne i sin väska.

Det var verkligen en lycklig liten hund som haltande skuttade ut ur sin väska när vi satte ner henne på stranden.

Den här kvällen var vi nästan helt ensamma där och alla hundarna kunde lyckligt springa runt och busa och gräva.

Efter ett tag så tyckte Snowie att det kunde vara nog för hennes del, och skuttade kvickt tillbaka in i sin väska igen.

Vi njöt för fullt av den fridfulla kvällen på stranden. Jag kände mig så tacksam att vi hade ändrat oss och tagit Snowie också med oss.

Stefan förklarade hur det egentligen fungerade med ålahommorna en bit ut i vattnet, jag inspekterade resterna av en kärleksritual på stranden och hundarna lekte i sanden. Ja, alla mår bra av en stilla kväll vid havet, oavsett var man har sina tankar.

Dagens citat:

Även om man inte alltid har det så bra, bör man stanna upp ibland och känna efter hur bra man har det.

En vinglig liten hund har det definitivt mycket bättre om hon får vara med sin flock.

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Att räcka till.

Hejsan.

Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.

Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.

Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.

Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.

Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.

Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.

Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.

Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.

Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?

Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.

Dagens citat:

Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.

Må väl och gör något extra för er själv idag.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Ljuva sensommarkväll.

Hej hej

Alltså, vilka bonuskvällar vi fått såhär i september.

Värmen smög sig tillbaka och vi fick sommar igen.

Jag och Stefan tog med oss hundarna på en kvällspromenad ner till sjön. Jag tror vi båda njöt lika mycket av vädret som rådde som av lugnet i området den kvällen.

Semesterhysterien hade försvunnit och en mer fridfull känsla låg som ett lock över bygden. Till och med hundarna verkade njuta lite extra.

På min rygg åkte lilla hunden Snowie i en ryggsäck. För även om man inte själv kan gå så långt längre, så bör man få följa med och njuta av ljuva sensommarkvällar.

Jag själv gick ju på lätta fötter den där kvällen, efter att ha varit hos världens bästa Lise i Brösarp på fotvård. Det är bland det bästa som finns tycker jag, att få ”fossingarna” ompysslade.

Ljuva sensommarkvällar i september – det är ju nästan som en dröm.

Dagens citat:

Inget skapar framtiden lika bra som en dröm.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Som ett sista penseldrag.

Hejsan.

Det knöt sig lite i min mage den där morgonen då jag kom ner till bryggan. Jag visste ju att min dotter i USA var mitt uppe i sitt stora prov för att kanske bli diplomat i sitt specialistämne som veterinär. Ett tvådagars test som det skulle ta henne minst 16 timmar att göra. Den här morgonen var hon halvvägs…

På himlen framträdde som en symbol, ett tecken som liknade ett penseldrag.  Ungefär som om någon dragit ett enda drag med en pensel. Inget mer, bara det.

Jag tänkte tillbaka på tiden då Andréa sökte in på de olika utbildningarna utomlands. Tiden då jag startade bloggen och började skriva här. Ett litet inlägg varenda dag. Då med en tanke att det skulle vara en plats för henne att följa oss och vardagen här hemma oavsett var hon befann sig. Det kändes nu så väldigt länge sedan…

 

När jag satt där vid sjön så visste jag att hon bara hade 8 timmar kvar på provet, sedan skulle hennes hårda studier vara över. Efter så många år, så var hon äntligen i mål. (Åtminstone hoppas jag såklart att det gått bra på provet och att hon kommer slippa att göra om det nästa år.)  Jag hoppas att det jag såg på himlen var just ett sista penseldrag… eller kanske – ja, varför inte – ett första penseldrag.

 

Det första penseldraget för nästa del av livet. Hennes liv. Mitt eget liv fortsätter nog som vanligt ett tag till här hemma.

Nästa dag när jag pratade med Andréa, så såg hon både lättad och ganska trött ut i vårt videosamtal. För såklart hade hon inte följt sin mentors råd om att vila och ta igen sig efter provet. Det där med ett varmt bad och tidigt i säng skippade hon. Nej, hon hade istället gått ut och firat med arbetskamraterna och tagit en och annan drink också. Så likt Andréa, att alltid ge järnet. Nu hördes hon så avslappnad, lättad och en smula bakis. Istället för att bara avhandla viktigheter som vi brukade vid de få tillfällen vi har pratat i telefon under åren, så småpratade vi lite lättsamt om allt mellan himmel och jord…. om feta katter vi mött i livet tillexempel…

Även om det dröjer ett bra tag innan hon får reda på sitt resultat, så tyckte jag att vi kunde fira litegrann här hemma också. Kronhjortsfilé och ett glas rödvin passade alldeles förträffligt.

Dagens citat:

Du är inte här, men jag kysser din kind. En kyss jag sänder med en smekande vind. Öppna ditt fönster, ställ det på glänt. Vinden du känner är kyssen jag sänt.

Så många kramar hon fått de här senaste fem åren, kramar bara i min fantasi. Hoppas hon kunnat känna av dem litegrann…

Självklart längtar jag nu sååååå efter att hon ska komma hem. Men jag vet att hon har en resa till Canada först innan det blir min tur att få rå om henne.♥

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sommarfeeling och ankbajs.

Hej

Vi har fått lite sommar hos oss igen. Även om de tidiga gryningarna ännu varit ganska kalla så har det snabbt värmts upp lite senare på dagen och det har varit härliga sommardagar.

Fåglarna vid sjön ökar i antal igen nu mot hösten. Varenda morgon kommer ”badankorna” och utför sin morgontoalett med tillhörande bajsritual på bryggan.

Som tur är har jag lite saker i en gömma i skogen. En liten bit ifrån bryggan har jag grejer som tex en liten murarkvast att göra rent med, så vi kan bada utan att få ankfekalier mellan tårna.

Svårare med renhållningen lär det bli vid badplatsen, där de ohygieniska trasmattorna ännu ligger kvar, rejält fastskruvad i alla fyra hörnen.

På mitt jobb fick jag anhålla om lite extra tid för att få pärmarna färdiga inför bokslutet. Oväntade saker dök upp, saker som jag nog kommer att skratta åt lite senare i livet, men kanske inte just nu…. Sådär är det nog med det mesta som korvar ihop sig. Mitt i allt det röriga kan man allt hålla sig för skratt, men sett i backspegeln så blir det nästan lite komiskt. Min lilla Lykke och naturen har jag haft som gett mig extra energi.

De tidiga morgnarna är ju också en sak som ger mig fantastiskt mycket energi. Även om min klocka ringar i ottan när de flesta människor sover som bäst, så älskar jag att stiga upp tidigt. Jag tänker ibland på ett ordspråk som innebär ungefär att de saker man inte får gjorda före middag, de förblir ogjorda resten av dagen. För mig stämmer det så väl.

Dagens citat:

Om du tillåter folk att göra mer känslomässiga uttag än insättningar i ditt liv, kommer du att hamna i en negativ obalans. Ibland är det bäst att stänga just det kontot.

…eller kanske göra som bankerna, lite mer kundkännedom…

Må gott och kram.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vandring i Christinas Alunbruk

Hejsan.

I fjor var jag på en intressant vandring vid Alunbruket vid Christinehof, och i förra veckan var det åter dags för en ny historievandring i min hemtrakt.

Solen strålade från en klarblå himmel när vi samlades vid slottet den här dagen. Dagens guider, Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen, hälsade oss alla hjärtligt välkomna.

I samlad trupp begav vi oss alla till Alunbruket. På vår väg passerade vi förbi mitt älskade barndomshem, Skoghem, och första stoppet var sedan vid det gamla Magasinet vid Alunbruket.

Huvudpersonen för historievandringen var den välkända och mytomspunna kvinnan, Christina Piper. På 1700-talet ägde hon Andrarums alunverk, som då var Nordens största och  även Skånes största industri.

Vår duktiga guide Gert, berättade så mycket vi ville veta om traktens intressanta historia. Tvärtemot vad jag tidigare hade föreställt mig så framträdde Christina Piper som en ganska god person med den tidens mått mätt, och inte den hårdhudade kvinnan jag tidigare tänkt mig henne som. En duktig entreprenör såklart, men inte alls så elak som jag förut trott. Helt enkelt bara som en man nog också hade varit i hennes ställning på 1700-talet.

Allt om kemin och om hur man fick fram alunet från det svarta skifferdagbrottet berättade Eva för oss, stundom på klingande danska.

För att göra en lång och härlig dag kort, så var det plötsligt dags för oss att gå tillbaka till slottet. Där väntade en smakfull lunch på oss alla.

Jag ska inte stick under stol med att det som verkligen fick min dag att bli till ett särskilt kärt minne, det var de två barndomskamraterna som också var med på vandringen. Tillsammans satt vi efteråt i solen utanför restaurang Kronhjorten och skrattade och pratade om historiska minnen från trakten – våra egna underbara minnen!!!

Med handen på hjärtat så handlade våra egna minnen härifrån nog varken om alunets kemiska framställning, eller om någon adelskvinna från 1700-talet – nej våra minnen gick lite mer i lättja, dans och rocken roll… Och när vi satt där i solskenet och mindes tillsammans, så såg jag i ögonvrån hur en välkänd rockfigur smög ut genom slottets sirliga pardörrar. En kille vid namn Ulf, som varit här många gånger förut. En kille, som liksom vi, nog varit ganska kär och galen.

Med mig hem hade jag den nytryckta boken ”Makt och skaparkraft”, för nu tänker jag lära mig lite mer om Christina Piper och hennes Alunbruk.

Dagens citat:

Räkna din ålder i vänner, inte i antal år. Räkna ditt liv i leende, inte i antalet tårar.

Tack till Gert Lagerstedt och Eva Ditlevsen för en proffsig historievandring. Och såklart tack mina fina vänner T, J & co för en underbar em♥ och såklart, tack Ulf Lundell för alla underbara konserter du gett oss här på Christinehof.

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top