Årets första födelsedag och en gammal veteran.

Hej hej

I vanlig ordning, när min dotter Amanda fyller år, så försökte hon få det hela att bara glömmas bort. När man som hon fyller år strax efter Trettonhelgen så känns det kanske inte så kul att ställa till med fest strax efter julhelgen. Då, när de flesta inte gjort annat än kalasat i nära nog en hel månad, så längtar man mest efter vardag och rutiner igen. Men som alltid gick det att övertala henne till ett litet kalas i alla fall.

Det var lillasyster Emmy som stod för övertalningsaktionen.

– Amanda, vi kan väl bara träffas och gå på ”Tajjanblajjan” i Tomelilla.

Tajjanblajjan är världens bästa thaimatrestaurang och det är alltid ett säkert kort då där finns något som vi alla gillar. Och så fick det bli. Ett långbord för hela familjen blev så mysigt.

Efteråt åkte vi hem till Jimmy och Amanda där det vankades kaffe, glass, friterade bananer och en skål marängsviss. Med lite tomtebloss i skålen blev det riktigt festligt, även om Scott nog trodde att det skulle smälla som en nyårsraket.

Nicolaj hade lärt sig att sträcka upp ett fulfinger i luften och han höll på med det i tid och otid, så även denna kväll. Såklart har vi i början skrattat lite åt honom, men nu har han fått förbud och får numera endast hålla upp ett av handens alla fingrar, nämligen tummen. Alltså, dessa små barn.

Isvaken

I förra veckan när vintern slagit till så höll jag regelbundet koll på vår lilla isvak. Flera morgnar blåste det en hård östanvind, så då fick badet vara, men vaken hackades upp såklart.

Då vi nu har vår gamla Volvo besiktigad och påställd igen, så blev det den som fick rulla en morgon då jag hade lite extra bråttom. Bilen är av årsmodell 97 och kommer bli en veteranbil nästa år har jag hört. När den var ny så var det nog en värstingbil, fullutrustad med farthållare och en massa andra finesser som jag egentligen inte använder. Tuffaste inredningsdetaljen är nog den kassettbandspelare som finns i original.

Dagens citat:

Vi bör ge, inte bara det vi har, vi måste också ge det vi är.

Visst är det härligt med människor som bjuder på sig själv. Det borde vi alla göra lite mer.

Kram Annika

Dela gärna

Årets första födelsedag och en gammal veteran. Läs mer »

En vit fluffig Trettondag.

Hejsan.

Under natten till trettondagen hade vi ett ihärdigt snöande. Jag hade ställt klockan så jag skulle komma upp tidigt och ner till bryggan den morgonen.

Det var så fantastiskt vackert när jag kom ner till sjön. Jag tände upp lite levande ljus och skottade undan på bryggan så det skulle bli lättare att ta sig fram till den lilla vaken.

Träden var tunga av all snö som lagt sig och det var också som om allting blivit ljuddämpat av den fluffiga snön.

Innan jag gick hemåt igen så gav jag fåglarna lite frön som jag hade med mig. Med åren har många småfåglar lärt sig att vi alltid bjuder dem på nötter eller andra godsaker, så nu kommer de och sitter i träden runtomkring när vi badar, i väntan på något gott.

Plogbilen hade ännu inte kört bort snön på skogsvägen som jag gått tidigare. Men på hemvägen gick det lite lättare att plumsa fram eftersom jag kunde följa mina egna spår tillbaka.

Naturen var så fantastiskt vacker med all den vita snön i stark kontrast till trädens kolsvarta stammar.

Shopping

Så har det också blivit lite shopping i dagarna efter jul. Det var Stefan som behövde nya skor. Lite gofika blev det också innan vi for hem igen. Där väntade vår lilla Judith som nu verkar märka att vi har lite extra koll på hennes förehavande. Det känns fint att hon kommer hem oftare.

Dagens citat:

Tre visa kvinnor,

skulle ha frågat efter vägen, de hade kommit i tid, de hade hjälpt till med förlossningen, haft med sig praktiska gåvor, städat stallet, kokat en gryta och det skulle ha blivit fred på jorden.

En ledig måndag väntar – härligt, härligt.

Kram Annika

Dela gärna

En vit fluffig Trettondag. Läs mer »

En kall morgon med en liten isvak.

Hej hej

I måndags knäppte det till och vi fick riktigt kallt. Över hela landet har ”Kung Bore” härjat med snöfall och vinter så det varit en massa vädervarningar överallt.

När det är minusgrader här hos oss, så brukar det ju betyda att det blir is på sjön.

Faktiskt hade det under natten frusit till så pass mycket att jag kunde knacka hål för årets första isvak. Att bada isvak när man är ensam brukar jag försöka undvika av säkerhetsskäl, men ibland måste man ändå våga ta lite risker…  efter badet ringde jag hem till Stefan så han skulle veta att jag överlevt… Han hördes mest förvånad över att jag ringde🤣

Vattnet hade sjunkit till bara en enda fjuttig grad, och kan i princip inte bli så mycket kallare nu. Morgonen var otroligt vacker, och när det ljusnade så fortsatte jag min runda mot badplatsen och de andra bryggorna.

Vid ”Munkagången”, precis där som vattnet inte brukar frysa till förrän till allra sist, låg alla gässen ihop trängda och skränade och väsnades som småbarn.

I slottets hagar stod hästarna ”Stor och Liten” och såg ut att njuta av den friska och kalla morgonluften. När det nu ändå är vintermånader så passar det bra att det också är vinter på riktigt och inte någon halvdan gråmulen höstliknande årstid som inte gör oss människor särskilt glad. Men det är jag som tycker så. Jag vet ju att inte alla håller med mig i den frågan.

Julkort till Kanada.

Så kom mitt julkort äntligen fram till min dotter i Kanada. Det är ju inte så mycket att komma med, men jag tror ändå att det är kul att få något hemifrån. Hoppas din jul varit bra där borta min lilla tös i fjärran land.

Dagens citat:

En dag kommer dina barn bara att ha bilder på dig. Se till att du är med på dem. Oavsett hur du ser ut. De kommer inte bry sig om ditt hår, smink eller kropp. De vill bara se dig.

Visst är man så tacksam för de foto som finns på sina föräldrar, att ha dem nu är guld värt.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna

En kall morgon med en liten isvak. Läs mer »

Vår speciella Judith och en joggingtur.

Hejsan.

Efter att ha haft GPS på vår katt Judith under flera veckor nu, så har jag en ganska klar bild över var hennes revir är och var hon vanligtvis lägger sig att sova. Ofta väljer hon en sovplats under ett närliggande tralldäck, eller ett vedskjul eller liknande. Judith är en så speciell katt med hög integritet och självständighet. Hon trivs bäst med att gå sin egen väg och göra som hon vill.

Jag tycker ändå att jag vill ha Judith mer hemma och under större uppsikt. Till sommaren blir hon tolv år och det känns bra att ha lite mer kontroll på henne, hennes hälsa och hur hon mår. Ofta när det är vinter och kallt så kommer hon självmant hem lite oftare, även om hon då alltid är både sur och tvär.

Judiths historia

För er som inte vet hur vår katt kom in i vårt liv så kan ni läsa hennes historia här:

Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.

Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …

Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.

Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.

Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.

Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.

Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.

Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …

Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort mer…

Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.

Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.

Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Hon bedömdes vara ca 10 dagar gammal och hade nyss öppnat sina ögon. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.

På bringan hade hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.

Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.

Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.

Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.

Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig. 

Vår lilla, fina Judith!

Vinterjogging

Förra helgen blev det ett härligt vinterväder och sådär alldeles lagom för en joggingtur.

Med dobbar på springskorna gick det skapligt bra att ta sig runt på stigarna runt sjön. Vädret gjorde att livsandarna jublade och slog kullerbyttor, även om jag själv inte direkt slog några volter eller gjorde ”hopplasteg”. Men som alltid, jätteskönt bakefter.

Dagens citat:

Huruvida du kommer att lyckas beror bara till 15% på kompetens. 85% handlar om magiska ord som attityd, inställning och förväntan.

Ha en riktigt härlig lördag.

Kram kram från mig.

 

 

Dela gärna

Vår speciella Judith och en joggingtur. Läs mer »

Fullmåne och en på miljonen

Hejsan.

I helgen fortsatte vintern att smyga sig på med lite större allvar här på Österlen. Det var så väldigt vackert i lördagsmorse då jag och Tina bestämt oss för att träffas för ett tidigt gryningsbad. Fullmånen lyste upp vår väg genom skogen på ett magiskt vis.

Ett tunt lager snö hade fallit och på en del av sjön hade isen börjat lägga sig. Just vid ”vår” brygga” lägger sig isen nästan alltid sist.

Det låg väldigt många gäss i vattnet runt slottet, och under tiden vi satt där på bryggan med vårt varma te så lyfte de i olika flockar. Himlen såg mörk och vintrig ut, nästan så det gick att se ”Kung Bore” i de där mörka molnen.

Tina – en tjej på miljonen

Min underbara vän och badkompis Tina – hon är sannerligen en på miljonen. Med henne har jag så mycket roliga upplevelser och vi har så mycket gemensamt. Att vi båda älskar natur, vinterbad och kyla, det är en sak, men det är något med Tinas humor som liksom gifter sig med min egen. Vi har mycket allvar och seriösa saker att ventilera, men det finns alltid en smula humor på lut. Fina, underbara Tina ♥

När vi badat klart och druckit upp allt vårt te var det dags att gå hemåt igen. Stefan var ute på jakt, så vi gick hem till Tina och dukade fram en ljuvlig frukost.

Dagens citat:

Är du med vännerna? Var med vännerna! Är du för dig själv? Var för dig själv! Är du på jobbet? Var på jobbet! Är du här? Var här, och nu!

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Fullmåne och en på miljonen Läs mer »

Ett gott slut och en härlig början

Hejsan.

Med alla dessa röda dagar som hamnar helt huller om buller i kalendern nu, så blir väl alla lite snurriga på vilka dagar som är vilka. Åtminstone har jag själv blivit det.

Nyårsafton

Vi avslutade vårt år med en himmelskt god middag hos vännerna i Borrby. Först ut blev det Toast Skagen som jag brukar göra och ta med mig. I år tyckte jag den blev lite rinnig och kanske inte så snygg som vanligt. Fast den smakade gott som vanligt.

Till huvudrätt vankades det kronhjortsentrecote med potatismuffins och så goda tillbehör därtill. Att Kentan är en fena på det här med kött, det är vi väldigt bortskämda med, men såklart är det allting runt omkring som också gör middagen delikat. Min mamma sa alltid att man åt med ögonen, och nog ligger det mycket i det där. Vår nyårsmiddag var god för alla sinnen vill jag nog påstå.

Allting avrundades med en supergod efterrätt som Petra gjort. Hundarna sov gott på sina platser, och när klockan närmade sig tolvslaget tackade vi för oss och for hem till våra egna djur. Har man djur så har man också ett ansvar att se till så att de mår bra och känner sig trygga.

Ett varmt tack Petra och Kent för ett alltid lika mysig nyår ♥

Nyårsdagen

När man ätit och druckit gott så måste man komma ut och röra på fläsket lite grann, i alla fall tycker jag att det känns väldigt skönt. Årets första springrunda var inte lätt, den gick inte fort och förmodligen var den allt annat än snygg också – men så skönt när den var klar.

Med nya året kommer vintern

Vintern och kylan smög sig på en av de första dagarna på året. Jag gick upp tidigt för att ta mig ett gryningsdopp. Trots att det varit minusgrader så brukar det ta ett tag innan vattnet fryser till vid ”vår” brygga.

En bit ut i vattnet hade det sakta börjat lägga sig en tunn ishinna och temperaturen hade sjunkit till ca 2,5 grader. Att det var vinter gick inte att ta miste på.

Som vanligt har jag inga nyårslöften. Åtminstone inga mätbara. Istället gör jag som varje år, jag tänker försöka hålla igång med det jag alltid gör. Jag ska springa så mycket jag kan och tycker är skönt, jag ska ge mig ut i naturen så ofta tillfälle ges. Mitt mål är sedan att aldrig sluta med det jag gör. För en dag kommer jag ha sprungit min sista runda, eller njutit mitt sista vinterbad – men jag hoppas det dröjer väldigt många år till dess.

Dagens citat

Lyssna inte på vad andra säger om dig bakom din rygg. Ett lejon tittar aldrig bakåt när små hundar skäller.

Jag önskar alla en fin Trettonafton.

Varm kram från mig, Annika

Dela gärna

Ett gott slut och en härlig början Läs mer »

Mitt December 2025

Hejsan

Redan är vi en bit in i Januari månad och även ett nytt år har sparkats igång. Spännande.

Mitt fotoarkiv för December var inte så stort som vanligt, men det har inte riktigt hunnits med att fotografera heller. Men ”Mitt December” bjöd på många minnesvärda händelser. Jag var på bio med mitt barnbarn Scott, och vi hade det så mysigt. En kväll var jag i Tomelilla hos grabbarna när Amanda och Jimmy var på julbord. Sedan har mycket av min tid gott åt för julförberedelser såklart. Lussebullsbak och julastädning. Vi har varit på julbord med mitt arbete, vilket var både gott och mycket trevligt. Julafton firades här hos oss i Gyllebo med familjen. Året avslutades hos bästa vännerna i Borrby med en fantastisk trerätters-middag.

Nu hälsar jag Januari och 2026 välkommen. För mig ligger månaden framför mig som ett oskrivet blad, och jag har inget särskilt planerat alls. Jag ska jobba såklart, men det är också allt jag vet.

Dagens citat:

Plan för 2026:

  1. Vara ute och cykla
  2. Slå på stora trumman
  3. Visa vart skåpet ska stå
  4. Ropa hej innan jag är över bäcken

Mest hoppas jag få ha hälsan och må bra, och just det önskar jag för mina nära och kära också såklart, ja det önskar jag Er alla♥

Kram Annika

Dela gärna

Mitt December 2025 Läs mer »

Ett av årets sista dopp och en hockeykväll i Malmö

Hejsan.

Dagarna rullar på i ett rasande tempo, och även om det nu varit många lediga dagar den här julen, så hinner man ändå inte riktigt med allt man önskar.

Ett av årets sista gryningsbad med min vän Tina var helt fantastiskt. Även om temperaturen sjunkit ännu ett snäpp sedan sist så kändes det riktigt behagligt i den lugna och stilla morgonen.

Jag älskar att tänd upp mina marschaller på bryggan och skapa lite extra skön stämning. Såklart blev det mysstämning även den här morgonen.

Stefan var ute på jakt med sina jaktkompisar, så vi hade ingen som servade oss med frukost den här morgonen. Men vi reder oss själva, så när solen stigit upp och dagen hade ljusnat, så traskade vi hemåt för att koka kaffe och plocka fram lite ätbart ur kylskåpet. Det smakar alltid extra gott efter en morgon vid sjön.

Ishockey i Malmö

I helgen har jag varit med mina döttrar och barnbarn på hockey i Malmö. Det var en match mot Frölunda. En match vi förstod skulle bli tuff för Redhawks eftersom de där Göteborgarna är de som toppar serien. Men vi fick uppleva en fantastiskt spännande match, med både förlängning och straffar. Alltihopa slutade dock med att Frölunda petade in en av sina straffar och matchen slutade med 2-3. Men vi fick verkligen valuta för pengarna i form av spänning och en riktig rysare.

Pojkarna var så duktiga och följde allting på isen med spänt intresse.

Efteråt gick vi på restaurang och åt gott innan jag tog bussen hem igen och de andra åkte hem till Emmy för en mysig övernattning där.

Dagens citat:

Mognad är när du inser att ett nytt år inte kommer att förändra ditt liv.

 

Ju äldre jag blir ju mer nöjd är jag med att livet inte förändras alltför mycket.

Ha en härlig fredag. På Lokalföreningen håller vi stängt idag, för det ska räknas och inventeras för glatta livet.

Kram Annika

Dela gärna

Ett av årets sista dopp och en hockeykväll i Malmö Läs mer »

Mitt 2025

Hejsan.

Så har vi då kommit fram till årets sista dag. Ett år som varit fyllt med lite av varje. Jag har under året fyllt 60 år, men i sinnet är jag nog inte en dag äldre än 45. Jag har njutit av min familj så fort tillfälle givits och jag har hittat på en massa spännande saker under året. Jag har varit i Mora och sett min dotter åka Vasaloppet. Jag har varit på Bjärsjölagård och firat min yngsta dotters 30-årsdag. Jag har varit på en resa på Irland och jag har sprungit tjejmilen i Stockholm.  Jag har varit på Wim Hof retreat på Mundekulla. Jag har varit på sommarkonserter och jag har varit med Stefan ute i båten. Men jag har också varit lite extra stressad och haft ångest över sommarens vikariat som gjorde att det blev mer jobb för mig än planerat. Jag ådrog mig tidernas influensa lagom till min födelsedag och mina ögonsjukdom blev en smula sämre det här året. En nära släkting har inte alls mått bra det här året och haft det väldigt kämpig… Året har som alltid bjudit på både sött och salt.

Men summan är ett fantastiskt 2025, som jag är så tacksam för.

Jag har plockat ut foto – en enda bild från varje månad under året – och när jag bläddrade igenom alla bilderna från 2025 för att välja, så inser jag vilket toppenår det faktiskt varit.

Dagens citat:

Ibland undrar jag hur många versioner av mig själv jag vuxit ur utan att ens märka det. När jag ser tillbaka minns jag tankarna jag bar; drömmarna jag trodde skulle rädda mig. Det är märkligt hur vi kan leva med oss själva varje dag och ändå inte se att vi förändras. Det är först när man vänder blicken bakåt som man inser hur långt man kommit och hur många liv man hunnit leva i samma kropp.

Med det så önskar jag alla ett Gott slut på år 2025 och ett Riktigt Gott Nytt År.

En varm kram från mig, Annika

Dela gärna

Mitt 2025 Läs mer »

Rulla till toppen