En tystare tid i fritidsområdet.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det märks så tydligt att det blivit betydligt färre invånare här i vår sommarby nu. Många är stugorna som ligger i vinterdvala i väntan tills våren åter ska spira. Så brukar det bli efter allhelgonahelgen och efter ”Österlen Lyser”.

Som tur är så är vi ändå många som är fast boende i området och vi bor utspridda över hela sommarbyn. På så vis finns en hel del som har ögonen med sig och  kan hålla koll så att inga obehöriga smyger omkring här.

Det är också många stugor som besöks regelbundet varje helg, där dess ägare ändå har så pass nära så de lätt kan köra hit bara för ett veckoslut. Det känns såklart mysigt, även om jag samtidigt gillar den här tysta och mörka tiden också.

Att ta en liten kort tur med hundarna i de närmsta kvarteren varje kväll, det är härligt för både oss och hundarna. Våra hundar är inga stora skräckinjagande bestar som kan skrämma bort tjuvar och banditer för att de ser farliga ut, men de kan skäller och håller låda så hela Gyllebo hör det. Ja, det har hänt att de faktiskt skrämt inbrottstjuvar på flykten. För vilken inbrottstjuv vill hålla på att bryta upp en dörr när en hel flock små spetsar gör det som de är bäst på – nämligen larmar och skäller allt vad de kan!

Dagens citat:

Våga säga nej lite oftare till sådant du inte vill. Våga säga ja lite oftare till sådant du vill.

Kanske kan just detta citat bli något jag ska rätta mig mer efter till nästa år!

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna
     

En tystare tid i fritidsområdet. Läs mer »

Bus eller godis

4 kommentarer / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hejsan

Redan är det en vecka sedan vi hade fest hemma hos oss. En Halloweenfest med de små pojkarna som inbjudna gäster och med utlovade ”spökiga överraskningar” under kvällen.

Jag hade fullt upp med att pynta huset med allehanda läskiga saker. Spindelväv överallt, och såklart spindlar och fladdermöss. Ett och annat skelett hade också fått flytta in. Och såklart en stor härlig halloweenpumpa utanför ytterdörren.

I min inbjudan stod att man gärna fick klä ut sig om man ville det. Och ni som känner mig och min familj vet ju att det brukar vi alla tycka är väldigt kul. Det var med en stor munterhet vi tog emot den lilla familjen från Tomelilla den kvällen.

Pojkarna var läskiga och med sig hade de en blodig yxa. Dagen före hade vi här hemma enats om att det inte skulle vara något blod alls som rekvisita på festen, allt för att inte skrämma pojkarna för mycket. Fast barn är så vana vid halloween nuförtiden så vi hade inte behövt oroa oss.

Amanda hade klätt ut sig till en död nunna som blivit avrättad eftersom att hon gått ur svenska kyrkan. Jimmy tog förstås priset i bästa utklädda. Han var munk och hade helt sonika rakat av håret till en typisk munkfrisyr. Alltså – som vi skrattade. Det var vågat gjort.

Kvällen började med en läskiga röd drink gjord på vampyrblod med frusna ögon i. Undertiden förberedde jag kvällens huvudrätt som skulle bestå av tacos som ju utlovats redan i inbjudan.

Pojkarna var lika spända och ivriga som på självaste julafton. De anade att något skulle hända under kvällen. Men läskiga saker händer ju inte förrän efter mörkrets inbrott, så vi fick allt ge oss till tåls allihopa och istället äta i lugn och ro först.

Emmy var också så jättefin, den här halloweenkvällen. Hon hade letat fram en gammal klänning ur mina gömmor som hade hela 23 år på nacken. Klänningen hade Amanda haft på en fest i femte klass och hon blev förstås förvånad att den fortfarande fanns kvar. Stefan var utklädd till Dracula och jag var en häxa i svart page.

När middagen var avklarad och bara disken väntade, upplyste Scott mig om att det faktiskt blivit riktigt mörkt ute. Det var bara att vänta, lugnade jag honom.

Plötsligt fanns ett brev som ”någon” lämnat med pojkarnas namn på. Det var ett brev från ”Spökis” som uppmanade de båda grabbarna  att hjälpa till att leta efter den förlorade spökskatten. Viktigt var att de hjälptes åt med allting. Nästa ledtråd hittade de under mormors  kudde, och så fortsatte det sedan med olika ledtrådar, både här och där. Scott kunde själv läsa allting i breven och efter ett tag letade pågarna sig fram till ett paket med två ficklampor i. Efter det gick spökrundan vidare ut i mörkret och då passade ju ficklamporna väldigt bra.

Många ledtrådar låg gömda ute i mörkret också, men Scott och Nico var så duktig och hittade allihopa helt själva.

Till sist gick spökjakten in till mormors orangeri och då varnades det för riktigt läskiga saker.

-där ligger en gubbe, sa Scott, när han öppnat dörren, jag hoppas inte att han lever…

Ute i orangeriet hade jag förberett med vår läskigaste mask och byggt upp som om det var en läskig gubbe som låg och vilade på soffan i orangeriet. Det blev mycket munterhet.

Till sist kunde pojkarna läsa ut från ledtrådarna att skatten låg gömd under gubbens huvud. Det var så roligt att se de båda pojkarna under skattjakten, och förmodligen hade mormor minst lika kul som de hade.

Sedan sög det i sockertarmen och vi var alla sugna på lite efterrätt. Glass med ögon och ”monsterspya” stod på menyn.

Så kom den största godisskålen fram på bordet tillsammans med spökspel och kortlek. Lugnet liksom slöt sig över hela Gyllebo och vi vuxna bytte skepnader och bara hade det trevligt tillsammans.

Redan har jag så många nya idéer inför nästa Halloween, för såklart måste det bli en uppföljning av vårt spektakel …. ifall ni vågar familjen!!!

Buhhh!!!

Dagen efter var jag riktigt trött och bakis, trots att inte en droppe alkohol serverats under festen. Att man kunde bli ”dagen efter” av vampyrblod, det hade jag inte en aning om 🙂

 

Dagens citat:

Bär inte med dig gamla känslor in i nya erfarenheter.

Allhelgona och Halloween är helt olika traditioner, båda handlar om att minnas de döda, men på olika sätt.

 

Jag firar gärna båda traditionerna. Jag tycker att för barn och barnbarn vill jag hänga med i Halloweenfirandet, men samtidigt kan jag åka till kyrkogården i stillhet och minnas mina högt saknade anhöriga som lämnat oss. Om man gör allting med kärlek och omtanke så kan det gå hand i hand tycker jag.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Bus eller godis Läs mer »

Höstens traditionella besök på Stenshuvud

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vid den här tiden på året så brukar jag alltid åka en sväng till Stenshuvuds nationalpark för att njuta av höstens alla färger ifrån det ”Norra huvudet”. Just där är det ju är en fantastisk utsikt.

Det här året fick jag med mig både Stefan och alla hundarna minsann.

 

Vi gick i sakta lunk upp för berget. Lilla Lykke som inte gått så långt sedan sin operation traskade ivrigt med och verkade helt återställd igen.

Väl uppe på toppen var det mycket riktigt en fantastisk utsikt ut över alla de fina färgsprakande träden.

Sedan var det ju bara att ta sig ner igen. Vi valde en annan stig ner för omväxling skull.

På ett ställe såg det ut som om en trädstam höll på att svälja en stor stenbumling. Det såg så festligt ut. Innan vi visste ordet av så var vi nere igen vid parkeringen. Tillbakavägen går alltid så mycket fortare, men så är det ju också nedförsbacke.

Besök på kyrkogården

Lagom till Allhelgonahelgen var vi och besökte våra föräldrars gravar. Jag hade köpt ett runt litet gravsmycke till mina föräldrar. Stefan tyckte att hundarna också skulle få följa med och hälsa på. Men Lykke skällde och vägrade lämna min sida, och de andra två drog hit och dit och kunde inte uppföra sig som man bör på en minnesplats. Skrattande lämnade Stefan platsen med våra ouppfostrade små hundar i släptåg. Uppe i himlen tror jag att båda mina föräldrar satt med breda leende.

Dagens citat:

Där finns ett telefonnummer i min kontaktlista som jag aldrig kommer att radera, även om jag med säkerhet vet att det aldrig kommer att ringa från det numret igen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Höstens traditionella besök på Stenshuvud Läs mer »

Kallbadstiden närmar sig.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sakta närmar det sig den riktiga kallbadstiden nu.

Denna helgen som gått fick jag inte tid att gå iväg för några bad, men helgen dessförinnan njöt jag av en tidig morgon vid bryggan. Vi hade ju haft ett ganska milt och fint höstväder under en lång tid. Vattnet i sjön var ännu ljummet och hade inte krupit ner mer än till ca 11 grader.  Morgonen var höstmörk och lite mulen, men vinden var ljummen och det var inte alls så kallt som det kanske ser ut på mina foton.

Jag önskar att jag haft lite mer tid för morgondoppen, de är så välgörande och bra för både kropp och sinne. Men det kommer säkert en tid för det så småningom. Den här morgonen var det så avkopplande att sitta där på bryggan helt ensam och bara ha naturen och mina egna tankar att roa mig med.

Självklart saknade jag min badkompis Tina också så jättemycket, men även vår tid kommer så småningom igen.

Den här morgonen var det så vackert med alla höstlöven som sakta dalade ner i vattnet.

Vackert är det också när höstlöven samlas i orangefärgade driver i kanterna av grusvägen. Det är bara för en kort tid man kan njuta av det här. Efter frost och regn så går det fort att allting förvandlas till en gråsvart jordmassa bara. Så det gäller att passa på att glädjas av det så länge det varar.

Det var sådan skillnad på vilka träd som gjort sig redo för vintern. Några var nästan helt kala, medan andra ännu var gröna.

När jag kom hem till Dodevägen igen så lyste grannens vackra ullungrönn nästan upp som ett lysande stopptecken. Den var nog i sin vackraste skepnad just den här morgonen.

Dagens citat:

Om du studerar de tre första bokstäverna i ordet lektion så förstår du att undervisning ska vara roligt.

Hoppas ni får en rolig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Kallbadstiden närmar sig. Läs mer »

Dahlior, brev och boktips

4 kommentarer / Boktips, Familj, Trädgård / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Även om det ännu inte varit frost här hos oss, och egentligen knappt varit i närheten heller, så valde vi att gräva upp våra dahliaknölar i förra veckan. Som tur var så fick jag hjälp av Stefan eftersom jag brukar få rejält ont i ländryggen efter just den rörelsen som krävs när man gräver.

Jag har ett tjugotal knölar och för varje år så förökar vissa sorter sig alltid, medan andra försvinner.

I år tycker jag att blomningen varit några mindre än vanligt och jag har därför bestämt mig för att ”straffa” dem lite. Nästa år kommer det att bli mindre kogödsel och istället ska jag byta ut en del av jorden till ny och inte fullt så mycket gödning.

Trädgårdens färger har varit så fina i år, och den förhatliga rönnsumaken har haft så tjusig färg. Vad gör det då att den envisas med att breda ut sig överallt med rotskott i hela rabatten som jag envist måste hacka bort. Ett annat vackert träd är ullungrönnen som vi fått av våra grannar. Den växer så fint vid gästhuset där den verkligen pryder sin plats.

Brev från Kanada

En kväll kom Stefan in med ett riktigt brev till mig. Ett som kommit med brevbäraren i vår postlåda (något som ju är ganska sällsynt nuförtiden) Det var från min dotter i Kanada. Det var så fint och glädjefullt att få. Efter en höst som jag tyckt varit lite extra motig, så var det fint med ett brev skrivet på riktigt, med en kär dotters välkända handstil. Tack Andréa för dina peppande ord♥

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag tyckte ganska mycket om. Den heter ”Ljuset genom träden” och är skriven av Glendy Vanderah. Boken var bra, även om slutet blev lite för lyckligt för att vara riktigt trovärdigt. Men helt klart läsvärd.

Jag har även lyssnat på Måns Zelmerlövs självbiografi ”När allting faller”. Hela historien är så tragisk, och särskilt ur barnens perspektiv. Man kan ha många olika åsikter om det hela och om vems felet egentligen är och var. Men det är ju aldrig bara ens fel när två träter, och det hat och den utfrysning Måns nu får utstå tycker jag inte att han förtjänar. Han är bara en människa han också.

Ullared

Till hösten hör ju en Ullaredstur till för min del, och så även i år. Inköpen blev ganska mycket mindre än vanligt men att träffa kompisarna var precis lika kul som alltid.

 Dagens citat:

Mycket i livet är lättare sagt än gjort, men det är ingen ursäkt för att inte göra det som är sagt.

Ha en fin tisdag och kram på er alla.

Annika

 

Dela gärna
     

Dahlior, brev och boktips Läs mer »

Mitt Oktober 2026

4 kommentarer / Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej och halloj.

Så har en hel månad passerat igen och det är dags att summera höstmånaden som gått.

Vädret har varit helt fantastiskt, både varmt och vackert. Det har blivit en del naturupplevelser, även om jag önskat hinna vara ute betydligt mer i det underbara vädret. Men jobbet har kallat tre dagar i veckan, och det har känts lite motigare än vanligt faktiskt.

Vi avslutade September med att fira min svåger och svägerska, som firade 150 år tillsammans. Det blev ett härligt kalas på Farmors Lycka.

Mitt barnbarn Scott fyllde hela 7 år och vi firade honom en solig dag här hemma i Gyllebo. Pojkarna sladdade runder runt poolen och efter det blev det fika i orangeriet. En tur till Ullared med vännerna har det såklart också blivit, nästan inget handlat, men härligt att träffa kompisarna.

Så fick jag äntligen en doktorstid i förra veckan och kunde då även påbörja en kur med B12 och folsyra. Blodprover och utredning skulle det bli utlovade tant doktor. Jag hoppas nu att jag så sakta ska börja känna mig piggare och mer som mig själv igen.

Nu hälsar jag November månad välkommen, även om den kommande månaden är ett ganska oskrivet blad för mig. Några små saker finns i min planeringskalender, men mest vill jag hinna motionera och vara ute i skogen så mycket jag bara kan, jag vill strunta i måsten och mest bara vara.

Dagens citat:

Samarbeta med tyngdkraften. Låt det falla om det måste.

Ha en fin måndag.

Varm kram från mig

Annika

 

Dela gärna
     

Mitt Oktober 2026 Läs mer »

Årets eldigaste

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Varje höst brukar jag uppleva någon dag som är lite vackrare än alla andra höstdagar. En dag som liksom tar andan av mig helt och får mig att fundera på om allt egentligen är på riktigt. En dag som sticker ut bland alla andra höstdagar. I fredags tror jag att det var just den dagen, 2026 års eldigaste dag.

Morgonen var lite fuktig och disig när jag gav mig iväg ut i skogen. Det hade pratats om en annalkande storm, så jag ville verkligen passa på att njuta av alla höstlöven så länge de satt kvar på träden.

Morgonen var i början ganska molnig och solens strålar hade det ganska kämpigt i början.

När jag gick längs med Sjövägen så var det mörkt och från det hållet såg skogen nästan vårlik ut med sina blad som ännu behållit sin gröna färg.

Det var när jag gick ut på Munkagången och kunde se skogen från det hållet som  alla träden framträdde i sin eldigaste skepnad. Det var så fantastiskt vackert, nästan som om skogen stod i brand.

Gässen hade precis lyft i flockar över sjön, men i kanten fick jag syn på en ensam gås som skyggt simmade undan för att gömma sig. Det såg ut som om något satt fast under dess fjädrar, ungefär som en pinne som stack ut bakåt från vingen. Jag hoppas att det inte var något allvarligt fel på fågeln. Att se skadade djur i skogen berör mig alltid så djupt.

När man vandrar samma stigar år efter år så lär man sig efterhand var de vackraste träden står, vilka av träden som först fäller sina löv, osv. Och trots att jag känner skogen så väl vid det här laget, så tröttnar jag aldrig på att uppleva allting här på nytt. Varje ny dag är fantastisk i naturen och varje ny årstid tar alltid andan ur mig litegrann.

På något ställe i skogen hade hösten inte alls kommit särskilt långt och inte en tillstymmelse till gulnande löv syntes till. Istället kikade solen fram genom trädens stammar som om den viskade till mig  ”kom hit här, det är den här vägen du ska välja”.

Dagens citat:

Först när du inser att morgondagen inte är en dag till, utan en dag mindre, börjar du uppskatta livet och allt du har.

När vi föds får vi alla ett visst antal dagar att leva. Efter varje dag då man lägger huvudet på kudden på kvällen så har man förbrukat en av alla de där dagarna. Jag gjorde ett räkneexempel och räknade då ut att om jag får bli 85 år gammal så fick jag ungefär 31.000 dagar när jag föddes. Detta skulle innebära att om jag får bli 85 år gammal, så har jag nu ”bara” ca 8.600 dagar kvar… Det är ta mig tusan hög tid att börja vara rädd om de där dagarna nu och fylla dem med fina saker!!

Kanske en tankeställare för dig som läser också… Gör åtminstone så att varje dag räknas.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Årets eldigaste Läs mer »

Uppfriskande morgon vid Haväng

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Det är den tiden på året då Stefans fritid mest går åt till sånt som har med jakt att göra. Eller fritid och fritid – som glad pensionär så är ju all hans tid numera bara fritid. Själv är jag faktiskt en smula avundsjuk på honom. Jag har börjat längta mer och mer efter min egen pension nu och efter att kunna göra saker som bara är bra för knopp och kropp istället.

Men förra söndagen när Stefan jagade så var jag ledig. Ingen tvätt, ingen diger handlelista och inte heller så mycket städning att ta tag i.  Såklart passade jag då på att njuta av naturen med mina hundar.

Vi packade in oss i bilen och for till Haväng, dit vi anlände strax efter soluppgången. Hundarna var så glada och ivriga att de ylade och skällde nästan hela vägen dit. Vädret var så härligt den morgonen. Det var ganska kallt och havet skummade vitt och såg busigt ut.

Jag hade packat med mig en termos med varmt te i min ryggsäck. Morgonen var sådär vacker som den nästan bara kan vara där vid Haväng och både jag och hundarna njöt av den uppfriskande morgonluften.

Jag bestämde mig för att inte gå en alltför lång promenad. Min lilla nyopererade Lykke är ingen hund som visar när hon blir trött eller mår dåligt, utan hon tvingar sig alltid att gå tätt intill min sida oavsett hur hon mår. Min plan blev därför att gå en sväng upp till Lindgrens länga och pausa där för att dricka mitt varma te. Det skulle bli en alldeles lagom tur.

Trädens höstfärgade löv stod i så fin kontrast till den klarblå himmelen, och snart var vi framme vid den lilla välkända korsvirkeslängan. Där inne kan man förkovra sig i traktens historia, då det finns ett litet museum där som alltid är öppet. Men den här morgonen var jag mest bara sugen på att slå mig ner på en bänk och dricka lite varm dryck.

Nu skulle det dock visa sig att det inte skulle bli så mycket varm dryck för min del. Efter ett ihärdigt rotande i min ryggsäck kunde jag dystert konstatera att någon mugg inte fanns att uppbringa bland de saker jag tagit med mig. Vatten till hundarna och en skål hade jag fått med mig, men inget mer. Nej, det gick ju  rent inte att dricka hett te direkt ur termosen, inte heller funkade det att dricka ur den lilla rangliga hundskålen. Jag kunde bara förbanna min tankspriddhet och se fram emot det varma teet när jag kom hem istället.

I sakta mak fortsatte vi vår promenad och i ansiktet kunde jag känna hur solens strålar värmde alltmer.  Det var så vackert och hästarna som nyss släppts ut ur sitt stall såg även de ut som om de njöt av den ljuvliga höstmorgonen.

Den vackraste av buketter

Förra helgen då min dotter var hemma så fick jag en fantastisk höstbukett av henne. Ännu, efter mer än en vecka, står blommorna på pricken lika vackra som då jag fick dem. En fantastisk höstbukett som skänker mig mycket glädje♥

Dagens citat:

Du kan inte låsa upp nya dörrar om dina händer är fulla av gamla nycklar.

Ha en härlig måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Uppfriskande morgon vid Haväng Läs mer »

Höst- och ruskväder.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade vi ett riktigt höstruskigt väder. Ingen hård vind förstås, som det ju hotas med den här helgen, men ett fint höstregn som vi så väl behövde.

Jag gillar att vara i skogen när det regnar, och jag tar gärna mina småhundar med mig ut på promenad. Dock var det ännu lite för tidigt för Lykke att ge sig ut på längre äventyr efter sin operation, särskilt när vädret var både vått och skitigt. Hela hundflocken fick vackert stanna hemma den här gången Alla tre för rättvisans skull.

Träden hade börjat ändra färg. Från en massa nyanser av gult till olika sorters rött, orange och rostbrunt. Det var en riktigt härlig tur i skogen.

Ännu har vi faktiskt inte haft några frostknäppar alls, här längst nere i det sydöstra hörnet av vårt land. Inte en endast liten minusgrad faktiskt. Också denna regntunga dag var förhållandevis mild för årstiden.

Även om det ser grått, vått och tråkigt ut när man sitter inomhus, så är det alltid helt ljuvligt att komma ut i skogen en runda. Man ångrar aldrig att man klädde på sig regnkläderna och gick ut.

Dagens citat:

Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian. Han svarade: ”bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm, sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”

Idag vaknar många upp lite mer utsövda än vanligt, medan andra kanske fått jobba 1 timme mer än de egentligen skulle. Välkommen vintertid – vad det nu ska tjäna till att ställa om klockorna egentligen.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Höst- och ruskväder. Läs mer »

Längesedan vi sågs

8 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Oj vad jag hade längtat efter att få träffa de små pojkarna igen. Tiden flyger ju som bekant och inte sedan i somras hade det funnits möjlighet för oss att träffa de små barnbarnen.

Scott hade ju också nyss fyllt hela 7 år. Han har blivit så stor och klok, vår fine lille Scott.

Förra fredagen slutade han lite tidigare i skolan så då passade Amanda på att kika hit med pojkarna.

Såklart hade vi förberett en liten paket till Scott när de kom, men också en peng så han skulle kunna köpa vad han önskade sig. Att veta vad barnen vill ha är inte längre det lättaste tycker jag.

Vädret var så härligt den här eftermiddagen. Vi passade på att ta eftermiddagsfikat ute i orangeriet.

Men tiden gick alltför fort den här härliga eftermiddagen, och snart var det dags för den lilla familjen att åka hem igen. Men nu är planen ju att ses redan nästa helg igen, då det vankas lite festligheter här i Gyllebo.

Älskade fina barnbarn, så mysigt att få ha er här för en liten stund♥

Dagens citat:

Det bäst för små barn är att ha det lite ordnat. Allra helst om de får ordna det själv.

~Pippi Långstrump~

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Längesedan vi sågs Läs mer »

Rulla till toppen