Varmt morgonljus och boktips.

Hej.

En morgon bjöd på ett alldeles särskilt varmt och vackert morgonljus.

Vintern fortsatte dock att hålla sitt grepp om oss. Trots att solen gjorde att de gamla boklöven glödde som eld i gryningsljuset så var temperaturen en bra bit under nollan.

Det var så kallt att fingertopparna vitnade och känseln försvann i tår och fingrar, ändå så kunde jag förnimma en annalkande vår bara genom att lyssna på skogens alla ljud.

Förutom kattugglans kusliga hoande vid bryggan så kunde jag förstå att skogens alla hackspettar börjat att få rusiga vårkänslor. Runt om i trädtopparna ekade deras ihärdiga hackande som om de hade ett eget hemligt signalsystem sinsemellan.

Långt borta på fälten hörde jag årets första tranor skrika och skräna på sitt speciella transätt. Alla härliga morgonljuden påminde mig så mycket om den vår som nu så sakta är på väg.

Jag tänkte tipsa om ett par böcker också. Först ut är en bok som heter ”Pojken i källaren” av Stephen Smith. Det är en sann historia om en pojke som på ett grymt vis blir torterad och tvingad att bo i en källare. Hans liv präglas av det ena hemska ödet efter det andra. En tung berättelse.

En annan bok som jag läst är också en sann historia, om en mamma som förlorar sin pojke i cancer. Även om den också är sorglig att läsa, så är sista delen av boken väldigt fin och handlar om förmågan att läka i sin sorg. Hur man blir tillfreds med livet vad som än händer. Boken heter ”När jag blundar är du fortfarande här” av Tove Oddsdotter.

Sist ut är boken ”Sex substanser som förändrar ditt liv” av David JP Phillips. Det är en bok som handlar om den cocktail av dopamin, oxytocin, serotonin, endorfin, kortisol och testosteron som i stort påverkar vårt mående. Intressant och lärorikt att läsa om.

Dagens citat:

Du kan inte förlora något som du aldrig har ägt, du kan inte behålla något som inte är ditt, och du kan inte hålla fast någonting som inte vill stanna.

Så vill jag passa på att skicka en stor bamsekram till min lilla födelsedagsgris idag. Grattis Emmy ♥

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna

Kaxigaste blomman.

Hejsan.

Ömsom snö och kallt väder, och ömsom sol och tö. Ja nog måste väl snödroppen vara en av våra tuffaste och tåligaste vårblomma ändå. Både den och de lysande gula vintergäcken blir allt som oftast begravda under tjocka snömassor . När man tror att de aldrig ska repa sig något mer, så tittar de alltid upp igen när solens strålar smälter bort den sista snön. Riktiga tuffingar i blomstervärlden.

Vår katt Judith är en väldigt speciell katt. Hon vill oftast vara för sig själv och är inte särskilt sällskaplig eller kelsjuk av sig. Ändå gillar hon att sitta bakom min datorskärm när jag jobbar på kontoret. Oftast lägger jag inte märke till henne direkt eftersom min skärm är extra stor och den med lätthet kan gömma en liten katt.

För det mesta märker jag inte henne förrän jag hör hur det prasslar eller ett svagt spinnande ljud. Sedan kikar långa morrhår fram i nederkanten av min skärm. Alltså, hon är bara för gullig, vår fina Judith.

 

Och så ska man ju ha några stunder och bara sitta och glo också!

 

Ja, det är nog något väldigt viktigt, om man är en liten katt. Just den här helgen tänker jag också unna mig att göra just det – att ibland mest sitta och glo. Kanske ska jag kika lite på trädgården genom min kameralins…

 

Dagens citat:

Gör det du känner är rätt, för du kommer förmodligen att bli kritiserad av någon i vilket fall som helst.

Ha en riktigt härlig fredag.

Kram Annika

Dela gärna

Jag längtar.

Hejsan.

Jösses så mycket jag längtar efter våren och värmen i år.

Visst njuter jag av mina kalla bad och den årstid som är just nu. Fast efter det stressiga och turbulenta året som passerat, så kan jag knappt minnas att jag hann att njuta av våren och sommaren vi hade i fjor. Det är nästan så att jag knappt minns att det var någon varm årstid.

Men nu längtar jag efter att få se bokskogen slå ut i skiraste limegrönt. Jag längtar efter att åka till Stenshuvud och kika på när alla snokarna parar sig, och så längtar jag efter att sticka näsan ner i ett hav av vitsippor.

Jag längtar efter att alla fåglar ska återvända, att stararna ska flytta in alla sina holkar igen och att näktergalen ska komma och sjunga nätterna igenom. Jag längtar efter att väcka upp min trädgård och få se hur allting åter knoppas.

Såklart längtar jag efter att vattnet ska bli en aning varmare så att jag och min finaste badkompis ska kunna ta lite längre simturer vid vår brygga.

Oj oj vad just den här våren är efterlängtad.

Dagens citat:

Det finns vissa saker i livet som jag inte längre har tålamod till. Inte för att jag blivit arrogant, utan endast för att jag nått en punkt i mitt liv där jag inte vill ödsla mer tid på vad som gör mig missnöjd eller sårad. Jag har inte tålamod för cynism, överdriven kritik eller krav av någon karaktär som helst. Jag har förlorat viljan att vara personer till lags som inte gillar mig, att älska dem som inte älskar mig och att le mot dem som inte vill le mot mig. Jag spenderar inte längre en enda minut på dem som ljuger eller vill manipulera.

~Meryl Streep~

Kloka, fina Meryl Streep – visst har hon mycket att lära oss.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

En drömsk och rosa morgon.

Hej hej

Helgen som gick bjöd på flera fantastisk morgnar och underbara gryningsbad.

Den här speciella morgonen var det alldeles stilla och lugnt vid sjön. Temperaturen hade sjunkit rejält under natten och termometern visade på -6 grader.

Efterhand som det började ljusna, så skingrades det tjocka mörka molnet på himlen och övergick sakta till en vacker rosa formation.

Jag och min underbara badkompis Tina njöt i fulla drag av den vackra och bitande morgonen. Lika förundrade som alltid:

-den här vyn tröttnar vi nog aldrig på, sa hon! Jag kunde inte annat än hålla med henne. Samma vy, men ändå alltid olika men lika fantastiska upplevelser.

Efter att ha njutit en lång stund på bryggan så vandrade vi vidare genom Gyllebos vackra skog.

Det finns ingenting som skänker sådan sinnesfrid, belåtenhet, tacksamhet och tillfredsställelse som just naturen gör. Väder och årstid spelar mindre roll, naturen har alltid något att ge.

Dagens citat:

Det är kusligt att förändras utan att veta till vad. Men en dag står vi där med ett friskare sinne och mjukare självbild förundrade över hur långt vi gått.

Att lära sig se det stora i det lilla gör att något växer inombords.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna

Luktar vår men liknar vinter.

Hejsan.

För en vecka sedan hade vi nog den första riktigt färgstarka dagen det här året. Himlen och vattnet i sjön var klart blått och stod i vacker kontrast till den vita snön på marken.

Det var något som gjorde att det kändes som vår i luften. Trots snön på marken och isen på bryggan så kunde jag ana lukten av vår i mina näsborrar.

Även ljudet i skogen skvallrade om att det var mer än jag som kunde förnimma en annalkande vår. Fågelsången var både stark och ihärdig och jag tror att fåglarna hade börjat att få vårkänslor minsann.

Det är något alldeles särskilt med den här årstiden som är just nu. Vårvintern, tiden då allting underbart ligger framför oss.

Sådana här dagar i mars, då det ser ut som vinter, de är så vackra. Dagar med frost och snö i kombination med det här speciella ljuset som det ju är när våren sakta ska vakna, det skapar en alldeles speciell känsla i naturen.

Och även om det nu kommer lite bakslag med ny snö och storm, så finns våren där under allt det vita, det vet jag alldeles säkert, för jag har känt doften av den.

Dagens citat:

Ta ett djupt andetag då och då och låt ditt sinne slappna av.

En stund vid sjön för att bara andas, det ger mig lite extra energi.

Kram Annika

Dela gärna

Traktorväder och barnbarnsbus.

Hejsan.

Förra helgen hade vi ett härligt vinterväder. Extra mysigt var det eftersom Amanda kom hit med sina båda pojkar.

Scott var väldigt sugen på att köra med traktorn, så den fick jag ju leta upp bland alla saker som just nu vinterförvaras i trädgårdsskjulet.

Fast när vi bestämde oss för att gå en sväng i det soliga vintervädret så dröjde det inte länge förrän Scotts ben blev trötta och hans traktor blev väldigt jobbig att köra.

Scott blev sååå himla trött i benen, så där fanns ingen annan råd än att vi fick bära hem både traktor och påg igen. Vi enades om att det var bäst att Scotts traktor skulle få ha sin plats i traktorgaraget sidan om Stefans Case fram till vårkanten.

Sedan knorrade magen och Scott blev sugen på varm choklad. Det blev dags för oss att gå in och mysa istället.

Katten Felix tog sin tillflykt till en barnsäker korg där han lugnt kunde hålla koll på när barnen busade och lekte.

Lille Nicolaj växer så det knakar och det känns som om jag inte riktigt hinner med alla hans små framsteg nu.

Dagens citat:

Vissa dagar blir jag imponerad av mig själv. Andra dagar så letar jag efter telefonen medan jag pratar i den.

Haha… det är väl som sig bör i min ålder 😉

Kram på er, Annika

Dela gärna

De sötaste.

Hejsan.

Förra veckan hade jag äran av att umgås med några väldigt söta filurer. Filurer som var både ulliga och gulliga. Alpackorna från Österlen.

Tillsammans med min vän Tina hade jag fått äran att hjälpa till med att miljöträna ett par unga alpackahanar på stranden vid Sandhammaren.

Det blåsiga, kalla och regniga vädret hade gjort att vi fått ställa in vår planerade träning vid ett flertal tillfällen, men till sist tyckte vi att lite regn och blåst skulle vi nog inte ta skada av. Så sagt och gjort. Vi lastade in de unga killarna tillsammans med en lite äldre och mera världsvan alpackahane i ett hästsläp och gav oss iväg ner till havet.

En hård kall vind piskade oss i ansiktet när vi kom ner till stranden. Ute på havet skummade vågorna vilt och vitt. Alpackorna uppförde sig alldeles exemplariskt på sin träning, men vad de innerst inne egentligen tänkt, det var vi lyckligt ovetande om. Kanske tyckte de att vi ”tvåbentingar” var fullständigt från vettet som gav oss ut i det vädret , vad vet jag…

Skrattande streta vi på i blåsten med rosenröda och vindpinade kinder. Regnet som slog mot mig gjorde min kameralins alldeles våt och därmed alla foto smått suddiga och otydliga. Men vad gjorde det, vi hade en fantastisk rolig utflykt med några av de sötaste djuren man kan tänka sig. Tusen tack för upplevelsen bästa Tina och Ann-Marie ♥

Dagens citat:

Alla är elever till alla … och de som verkligen förstår det har också goda förutsättningar för att vara riktigt bra lärare.

Ha en riktigt fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Mitt februari 2023

Hej hej

Mitt februari har rusat förbi som ett x-2000 tåg. Ja, åtminstone är det så det känns.

Min äldsta dotter Andréa, var hemma på besök i Sverige, och det kändes som om det tiden gick så fort att det nästan kunde mistas för att vara en dröm. Vi passade på att ha urnsättning för pappa Kurt med efterföljande samvaro hemma hos oss.

Jag och Stefan firade ”allahjärtansdag” med ett restaurangbesök tillsammans med goda vänner. Det har varit ömsom sol och ömsom snö. Jag har försökt vara vid sjön så ofta jag bara kunnat och med Andréa åkte jag till havet för en härlig promenad.

Nu hälsar jag månaden Mars välkommen. En månad då jag inte har så mycket inplanerat, mer än att en älskad dotter fyller år och det måste vi såklart fira.

Dagens citat:

De som dog igår hade planer för i morse. Och de som dog i morse hade planer för i kväll. Ta inte livet för givet. Ett ögonblick kan förändra allt. Så var förlåtande och älska med hela hjärtat. Du vet aldrig när chansen inte längre finns.

Ha en härlig onsdag.

Kram kram

 

 

Dela gärna

Tröttsamt att städa och röja.

Hejsan.

Under flera veckor har vi nu städat, röjt och sorterat hemma i mina föräldrars hus, och för varje gång har jag blivit helt slut i kropp och själ.

Vi har gått igenom alla personliga saker från mina föräldrars liv, och förutom att det är väldigt mycket foto, kläder, brev mm. att ta hand om, så är det känslomässigt ganska tungt. Men vi har kommit en bra bit på vägen, och vårt mål är att kunna lägga ut huset till försäljning någon gång runt påsk.

Att städa och röja brukar jag tycka är ganska kul och tillfredsställande, men att göra det åt någon som inte längre finns i livet är mest bara trist och jobbigt faktiskt.

Såklart har vi ibland hittat saker som vi skrattat gott åt, små lappar som sparats från vår barndom. Vi har hittat saker som väkt minnen, både glada och lite sorgliga. Även om det är tungt och tröttsamt, så är det här en resa som vi måste igenom. Lite som en sorgearbete som bara kan göras av oss själva. Man kan inte gå över, man kan inte gå under och inte runt om – man måste bara gå rakt igenom. Vi har kommit en bra bit.

Hemma i Gyllebo har dock städningen kommit lite på efterkälken, men just det jobbet, det är det ju ingen som tar ifrån mig 😉

Dagens citat:

Hellre lite skit i hörnen än ännu en duktig flicka i väggen.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna

Stormen Otto, och stormen -67.

Hej hej

Förra helgen hade vi storm här på Österlen. Det blåste hårt och vinden piskade på utanför fönstren hela natten. Det var stormen Otto som var på besök.

Nu förtiden döps ju alla stormar till namn, och vi är nog många som ännu minns stormen Gudrun i januari 2005, vilken ännu klassas som Sveriges största naturkatastrof.

Stormen Otto, förra helgen,  gjorde inte alltför stor skada i vårt område. Vi vaknade tack och lov upp till en ganska lugn och vacker morgon dagen efter.

Jag tog hundarna med mig ut i skogen, där jag konstaterade att ett och annat träd hamnat lite på sniskan, men för övrigt var allting lungt.

Då var det helt andra bullar i oktober 1967. Den där stormen som jag i hela livet har fått berättat för mig, som något alldeles speciellt. Det står på Google att den hette Lena, men för mig har den alltid bara kallats ”stormen -67”. Eftersom jag själv inte minns så väldigt mycket från den tiden (jag var ju bara 2 år gammal då) så vill jag låta den forne skogvaktaren från Christinehof komma till tals och berätta sina minnen från händelsen.

Min pappa Kurts nedtecknade minnen kommer här…♥

Pappa Kurts minnen av stormen 1967, nedtecknade år 2007:

 

Det har gått 40 år sedan hösten 1967. Ett år som de flesta svenskar minns. Den 3 september

detta år gick nämligen Sverige över till högertrafik. En annan händelse- som skåningarna, och särskilt de som bodde i södra halvan av landskapet- ännu minns, om än inte med välbehag precis, inträffade också på hösten detta år.

Den 17 oktober, på förmiddagen, började vinden friska i ordentligt. Den ökade för varje timme, och hade på eftermiddagen nått stormstyrka.

Undertecknad som tjänstgjorde som skogvaktare på Christinehofs gods, med placering i Andrarum fattade tillsammans med kolleger beslut att beordra skogsarbetarna att lämna skogen och ge sig hemåt så fort som möjligt. Detta var så att säga i grevens tid, ty vid 15-tiden  hade träd börjat falla i alltmer ökande antal. Vindstyrkan tilltog ytterligare och hade på kvällen nått orkanstyrka i byarna. All trafik upphörde. Folk höll sig inomhus, och funderade nog mycket på hur morgondagen skulle se ut.

Från min bostad, Skoghem, kunde jag se den stora granskogen som var belägen vid sågverket.

Mot en ovanligt ljus himmel kunde jag se hur denna skog undan för undan glesnades ut. På morgonen den 18:e stod två ensamma träd fortfarande upp. Alla de andra låg ner.

Det var en skrämmande, overklig känsla man genomfors av,att komma ut dagen efter, och mötas av en förändrad natur. Nattens vrålande inferno var över. Allt var lugnt och en förunderlig stillhet vilade över landskapet

Godset hade ett mycket stort överskott av gammal granskog i 80-90-års åldern. De äldre skogvaktarna hade varit mycket återhållsamma när det gällde slutavverkningar. Nu hade Vår Herre verkligen gått hårt fram och justerat åldersfördelningen.

Nu började ett hårt arbete med att ta hand om allt detta. På den tiden fanns inte de fina avverkningsmaskiner som finns i dag. I stället fick man använda schakt-och grävmaskiner att dra fram träden ur brötarna med. Sen var det manuell upparbetning med motorsåg som gällde.

Mycket tillfällig arbetskraft fick anställas. Många kom från nordligare landskap.

Väldiga virkeslager med vattenbegjutning för att virket skulle hålla sig friskt inrättades vid sågverket, där den ovannämnda granskogen hade stått. Även någon åker, bl.a. vid vägen till Skoghem togs i bruk för upplagring.

Den stormfällda virkesvolymen omfattade c:a 6 årsavverkningar. Det tog ungefär lika många år innan det sista av stormhyggena var återplanterat.

Vad jag särskilt minns, var att det dagen efter var inprogrammerad älgjakt på schemat. Sture Olsson, mera känd som Kullamáraren skulle spåra av vägen från Kullama och upp till infarten till Bruksfuret, för att se om någon älg kunde tänkas befinna sig i grannskapet. Jag skulle möta upp honom och vi skulle åka till mötesplatsen vid Christinehofsgården.

Bruksfuret var ett område på omkring 150 ha, och bestod till största delen av grovstammig gran och tall i 80-års åldern. Denna skog hade nu intagit horisontellt läge, alla vägar var totalt blockerade, och så även vägen till Kullama.

När jag hade väntat en stund såg jag Sture komma. Han kröp över stammar och han kröp under stammar, och jag kunde se att han såg ganska tagen ut. Jag beslöt att uppträda som om inget hänt, och när han kommit närmare ställde jag denna enkla fråga: ”Har du sett några spår ?”. Sture tittade länge och oförstående på mig. ”Spår?!” var det enda han fick fram. Sedan körde vi till mötesplatsen utan att yttra ett enda ord mer. Givetvis blev älgjakten inställd.

Denna storm och detta datum blev liksom en tidsmässig milstolpe i  Christinehofsskogarnas historia.  Vid diverse skogliga resonemang uppstod ofta frågan om det var före eller efter stormen.  Det kom många stormar efter denna men ingen av sådan omfattning. Då hade dessutom  mekaniseringen gjort stora framsteg. Avverkningsmaskinerna hade kommit och de manuella insatserna blev av betydligt mindre omfattning.

 

Brösarp i oktober 2007.

Kurt Svensson

Jag är glad att dessa anteckningar finns kvar idag. Mina egna minnen är inte särskilt goda från den här tiden. Dock minns jag hur spännande det var med norrlänningarna som vi lärt känna då de var nere för att hjälpa till med stormfällningen. Några av dem bodde hos oss, och jag minns att jag stolt visade upp min sköldpadda ”Patrik” för en av huggarna (han blev jätterädd- skogsarbetaren alltså).

Dagens citat:

Solen är vår dagliga påminnelse om att vi alltid kan resa oss ifrån mörkret igen.

Ha en fin lördag och kram från mig.

Annika

Dela gärna
Rulla till toppen