Gylleboannika – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

Blomsterprakt, Friden och en skadad katt.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 19 augusti, 2026 / dahlior, Friden, katten Judith, trädgård / 3 minutes of reading

Hejsan.

Mina dahlior

Ja, nu blommar det nog som allra vackrast i dahliornas odlingsbädd. I år har jag inte heller behövt oroa mig särskilt mycket för snigelangrepp, för det har ju varit alldeles för torrt för att de rackarna ska trivas.

Jag försöker hela tiden att plocka så många buketter jag bara kan. Och det är verkligen en riktig lyx att kunna sätt in blommor både här och där i huset.

En rosa gladiolus har smugit sig in bland dahliorna i år, men den är och så tjusig så den får såklart också vara med.

Friden

Vacker blomsterprakt var det också på Friden, den populära restaurangen ”vid vägs ende”, som serverar vedugnsbakade pizzor.

Det var för snart två veckor sedan som vi var där med E & O. Kvällen var ljummen och skön och det blev en så mysig sommarkväll då vi njöt av god mat och gott sällskap. En av sommarens höjdpunkter.

Katten Judith

Och som om det inte hade räckte med en sjuk hund under semestern, så kom vår katt Judith hem, hoppandes på tre ben. Hon hade blivit rejält biten i ena frambenet och det var både svullet och inflammerat. Att ta en halvvild katt till en veterinär kändes i stunden ganska övermäktigt, men till vår stora förvåning gick det lätt och smidigt trots allt. Kanske förstod Judith att hon var tvungen att ge med sig för att få hjälp med sin skada.

Passande nog så har en ny veterinär öppnat i Kivik, och jag kan varmt rekommendera henne, Ida Borg. Hon var så hjälpsam och tog emot oss trots att det var söndag (såklart fick jag betala lite extra, men det var det verkligen värt)

Efter att ha öppnat upp såret så det kunde dränera sig själv, så fick vi åka hem med order om att tvätta och medicinera under kommande vecka. Judith skulle hållas instängd med tratt och börja gå på låda. I början var hon väldigt sur och trivdes inte alls i sin fängelsecell. Men efterhand så blev hon mildare och mjukare i sitt sätt. Tre gånger om dagen vankades det medicin i kattgodis, och det slank ner väldigt lätt. Jag började misstänka att hon drabbats av Stockholmssyndromet och började få mer positiva känslor till oss.

När sista dagen var kommen, då Judith skulle ”mucka” och släppas ut igen så var jag lite orolig över att hon skulle dra iväg och aldrig komma hem igen. Men det dröjde inte länge förrän hon åter satt vid dörren och ville in för att äta. Såret har läkt fint och allt är nu åter frid och fröjd med henne.

Mitt varmaste tack till Ida, Kiviksveterinären.

(Beträffande hunden Molly så är hon också på bättringsväg och allt börjar åter bli sig likt här hemma. Ett besök hos neurologen väntar i början av september och kanske får jag då veta vad hon egentligen drabbades av.)

Dagens citat:

Så bra vi skulle må om vi uppförde oss mot varandra, som vi uppför oss mot våra husdjur.

Har man djur så ska man banne mig ta hand om dem och se till så att de har det bra. Djuren är det bästa vi har.

Ha det gott.

Kram Annika

Dela gärna

Blomsterprakt, Friden och en skadad katt. Läs mer »

Den kära gamla bryggan.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 augusti, 2026 / Gyllebo naturreservat, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den här sommaren blev ingenting som jag tänkt mig. Det blev inte en massa tidiga gryningsdopp eller härliga vandringar. Eller åtminstone inte så många som vanligt. Knappt några alls faktiskt.

Men en morgon för några veckor sedan hade jag bokat in med min underbara vän. Ett gryningsdopp, bara hon och jag och naturen. Som jag längtat efter det.

Återigen klampade vi rakt in i någons boplats. Liksom förra gången jag gick ner till bryggan, så hade campare slagit upp tält alldeles intill vandringleden så vi nästan stod på näsan över deras tältpinnar. Besviket och lite surmulet blängde vi på tälten, men vi bestämde oss snabbt för att vandra vidare till ett annat vackert ställe. Allemansrätten råder ju, så där var inget att säga om den saken.

Vi stannade vid Munkagången där det också brukar vara fantastiskt vackert. Även där kunde vi njuta av den fantastiska soluppgången och av naturens stillhet.

Den här sommaren har det varit ovanligt mycket turister som gästat Gyllebo och dess område. Jag ska inte sticka under stol med att jag verkligen längtar tills hösten kommer nu och det åter blir lite tystare och lugnare här.

Den här morgonen njöt jag och Tina av soluppgången, de vilda änderna och vårt goda te. Men badet hoppade vi över. Att doppa sig borta vid badplatsen kändes inte så fräscht efter sommarens invasion av människor, det var vi rörande överens om.

Att det inte blev något bad, eller att bryggan var upptagen – allt det spelade egentligen ingen roll. Det var bara så fint att få sitta där med en kär vän vid min sida. Tina som är en av de personer jag litar mest på i hela världen. Det spelar liksom ingen roll om vi inte setts på ett tag, bara vetskapen om att hon finns, det känns fint i hjärtat.

Solen steg upp över Gylleboslott och en ny dag vaknade så sakta till liv igen.

Vi packade till sist ihop våra saker och gav oss hemåt, för där hemma väntade Stefan med sin specialfrukost som är väldigt snarlik en hotellfrukost. Japp, vi är nog lite bortskämda, Tina och jag.

Idag, den här morgonen så väntar ett nytt äventyr på oss. Kanske blir det inget fint väder eller någon vacker soluppgång – men det brukar alltid bli helt fantastiskt ändå. En härlig dag ligger framför oss igen.

Vi ses om en stund min vän♥

Dagens citat:

Många människor kommer att gå ut och in ur i ditt liv, men bara sanna vänner lämnar fotspår i ditt hjärta.

Hoppas ni andra också får en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Den kära gamla bryggan. Läs mer »

Morgondopp i största möjliga tystnad

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 augusti, 2026 / Gyllebosjön, morgondopp, sensommar / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen då Emmy var här hemma så knallade vi båda ner till sjön tidigt, tidigt strax före gryningen för att se solen gå upp. Morgonen var ganska kylig och över vattenytan dansade dimslöjorna så vackert.

När vi gick där på stigen så pratade och skrattade vi som om vi ägde världen och var helt ensamma i skogen. För det allra mesta så brukar man faktiskt vara helt själv vid bryggan vid den tiden på dygnet. Så döm om vår förvåning då vi plötsligt höll på att gå rakt in i ett klädstreck med våta kläder som hängde på tork. En bit bort, alldeles intill bryggan, stod flera tält uppsatta och kanoter låg förtöjda vid bryggans kant. Både jag och Emmy blev med ens knäpptysta.

Vi tassade försiktigt ut på bryggan. Jag tog ett så tyst dopp jag kunde för att inte väcka upp camparna, men skadan var redan skedd och ett yrvaket ansikte kikade ut på oss från tältduken.

Jag och Emmy satt sedan som små tysta möss, drack vårt te och såg solen stiga upp. Jag tänkte för mig själv att om man slår upp sina tält precis någon meter från en brygga och intill en vandringsled så får man vara beredd på att det kommer människor dit på olika klockslag. Dessutom borde de stiga upp så de inte missade dygnets vackraste stund kan man tycka…

När solen kommit upp så smög vi tyst vidare längs stigen. Det dröjde inte länge förrän vi kom till nästa tältplats med klädstreck och grejer. Den här gången var vi något tystare och jag tror inte de som sov där hade en aning om att vi passerade någon meter ifrån dem.

Morgonen bjöd på en härlig vandring runt sjön. Allting var så tyst och stilla och ingen mer än jag och Emmy var vakna, ja om man nu inte räknar den lockiga lintotten som vi lyckades väcka borta vid bryggan.

Dagens citat:

Sjön bryr sig inte ett dugg om hur din bikinikropp ser ut. Bada, lev och njut!

Eller så badar man utan bikini och har då bara en kropp, och den får faktiskt vara som den är.

Kram på er

Annika

Dela gärna

Morgondopp i största möjliga tystnad Läs mer »

Madame Emmy och vackra kvällar.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 augusti, 2026 / familjen, madame blå, Österlen, skåne tranås / 2 minutes of reading

Hej

Förra helgen kom yngsta dottern Emmy hem. Det var ända sedan slutet på Maj som vi sågs senast, så det var så efterlängtat.

Lilla hunden Molly var ganska dålig så det var inte så uppsluppen stämning här hos oss precis. Men Emmy försäkrade att det inte gjorde något, allting var ju som det var.

På kvällen gick hon och jag en liten tur ner till sjön och tittade på alla kvällsbadarna där.

Mollys märkliga skov kom både tätt och var ganska ihållande. Nästa dag gick mycket av tiden till att vårda och se efter henne. På kvällen enades vi om att åka iväg och äta något lätt för att komma ifrån en liten stund. Vårt val föll på Madame Blå i Skåne Tranås.

Emmy hade bokat bord åt oss, så det var ju självklart att det stod Madame Emmy på vår bordsplacering.

Vi saknar hederliga gamla ”Franskans” i Rörum där vi ofta stannade och åt galetter. Men tyvärr kom beskedet i våras att de inte tänkte öppna mer. Och då får Madame Blå duga. Det är supergott där också såklart, men galetterna där är lite matigare och mäktigare i mitt tycke. Ingen av oss gick därifrån hungriga i alla fall.

Tillbaka i Gyllebo så njöt vi lite av kvällen vid poolen. Jag och Emmy med vars en sommardrink. När Molly kom fram och var pigg igen och fri från sitt skov så bytte jag om till pyjamas och för en stund så lättade oron för oss alla igen.

Dagens citat:

Håll dig tätt intill människor som känns som solsken

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna

Madame Emmy och vackra kvällar. Läs mer »

En stilla morgon och en simskolegosse

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 9 augusti, 2026 / dahlior, familjen, Gyllebosjön, Välabadet / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det har inte blivit så väldigt många gryningsdopp vid min brygga den här sommaren. Men en ljummen morgon cyklade jag ner ensam för att njuta av mitt eget sällskap och av den energin som naturen alltid bjuder där nere vid sjön.

Vattnet var ljummet, ja nästan varmt. Runt om bryggan hoppade fiskarna och gjorde roliga små volter.

En gång i tiden kände jag mig också som ”fisken i vattnet”. Jag var ung och det största nöjet vi barn hade när det var sommar var att åka till Eljarödsbadet och ta olika simmärken. Med åren har jag slutat med volter och våghalsiga dyk, nu frågar jag mig – när upphörde jag med det egentligen ….

Simskolepojken

En kille som i år varit flitig att gå på simskola det är mitt barnbarn Scott. Dag ut och dag in har han kämpat på med sin simträning på Välabadet, och man kan nog säga att det gett resultat. Sist han var här hemma hos oss så visade han prov på att han nu kan simma flera längder i vår pool.

En dag fick jag glädjen att följa med honom på en av sina simträningar i Tomelilla.

Säkert har Scott nu också börjat fylla sin märkessköld med lite olika märken. Nästa gång vi ses, han och jag, så ska jag visa honom att hans mormor också varit en fena i vattnet.

En kväll när ingen av oss riktigt orkade laga till någon kvällsmat så stannade vi till i Buhres sillalucka istället och köpte vars en räkmacka. Det var så gott och mysigt.

Här hemma fylls huset nu på med olika dahliabuketter, och det är verkligen lyxigt att kunna frossa i blommor av olika färger och former direkt från den egna trädgården.

Dagens citat:

Du kommer alltid vara för mycket, eller för lite, i somliga ögon. Så var bara dig själv och gör det som får dig att må bra.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna

En stilla morgon och en simskolegosse Läs mer »

Semester

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 augusti, 2026 / Gylleboslingorna, hundarna, skogspromenader / 2 minutes of reading

Hej hej

Min semester har inte bara varit sjukdom och elände med Molly. Nej den där första veckan som jag var ledig då hann vi njuta av sköna skogspromenader precis som jag planerat i förväg.

Jag och hundarna packade en dag med oss vatten och Mollys särskilda ryggsäck för att gå en lite längre tur i skogen runt sjön. Molly var hur pigg som helst och ville inte hoppa upp i ryggsäcken förrän mot slutet av rundan. Naturligtvis vilade vi ofta med dryckespauser, kel och gos.

En annan dag valde vi att gå en tur på motionsslingorna vid skjutbanan, de som startar precis bakom Dungen i Östra Vemmerlöv. Där har verkligen blivit så fint nu. Tavlan och de rejäla markeringarna är nya och uppdaterade och det finns ingen risk längre att man går vilse. Det har verkligen blivit en ansiktslyftning där.

Jag kan varmt rekommendera att åka dit och välja en lagom sträcka för ett motionspass. Och nytt för i år är att det finns även en trevlig genväg för de som så önskar.

Den där första semesterveckan hade vi inte så bråttom med att göra så mycket annat än bara ”ta dagen som den kom”.

Tänk, det är nog ändå tur att man inte vet hur allting kommer att bli och vad som väntar runt hörnet. Om jag då hade vetat att min lilla hund skulle bli sjuk och kräva så mycket tid av mig, så hade jag förmodligen passat på att hinna med alla ”måsten” här hemma istället. Men vem bryr sig egentligen om att jag inte hunnit städa riktigt i gästhuset, eller att trädgården får vänta ytterligare lite innan jag tar mig ann allt det där jag varit sugen på att förändra.

Den första semesterveckan bjöd på mycket mys här hemma i trädgården. Sådär i all sin enkelhet. Det var nog för att det var det som behövdes.

Dagens citat:

Jag vill inte ha tillbaka min energi för att jobba mer, utan för att leva mer.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna

Semester Läs mer »

Mellan hopp och förtvivlan

6 kommentarer / Djurliv, Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 6 augusti, 2026 / pomeranian, semestertid, småkryp, sommar / 3 minutes of reading

Hejsan.

Här på bloggen tog det stopp för ett tag. Jag gick på min efterlängtade semester och hade precis börja njuta av ledigheten och började planera för vad jag skulle fylla mina lediga dagar med….

Vi vaknade upp en morgon och la märke till att vår hund Molly inte alls var sig lik. Vid minsta lilla ansträngning eller stressmoment så hamnade hon i ett krampliknande tillstånd, där kroppen formade sig som en stel banan. Mina tankar for genast till den där natten då vi fick åka med henne akut till djursjukhuset för brusten livmoder…

Utan fördröjning ringde vi runt till djursjukhusen här i Skåne och det blev Awake i Helsingborg som kunde ta emot oss med kortast varsel.

Även om de hade lång väntetid just den här dagen så blev det tillslut vår tur. Efter lite undersökningar så trodde vår veterinär att det kunde röra sig om ett diskbråck. Vi åkte hem med rekommendationen om strikt vila och recept på smärtstillande tabletter speciellt bra mot just diskbråck.

Hemma skulle vi få jobbiga och prövande dagar. Vi gjorde allt för att hålla Molly i stillhet. Även om vi bar på henne överallt, och försökte se till så hon inte skulle stressa upp sig i onödan, så kom de här skoven allt oftare och varade längre och längre.

Även om det inte var på det här viset jag hoppats att min semester skulle bli, så är jag så tacksam att jag varit ledig och har kunnat vaka över henne de här veckorna. Jag har kunnat dokumentera och studera hennes beteende och försöka förstå vad det är som gör att hon får sina anfall. Jag har kunnat trösta och gosa och ägna all min tid åt henne.

Mellan de onda skoven har Molly varit sitt gamla vanliga jag, och vi har slitets mellan hopp och förtvivlan. Vi har ömsom skrattat och ömsom gråtit. Ja det finns nästan inget värre än när våra älskade djur blir sjuka.

I ena stunden har jag nästan bestämt mig för att låta Molly ”vandra vidare” och slippa sina jobbiga anfall, för att i nästan stund bara le stort när hon kommit svassande med svansen högt för att vara tillbaka i sitt gamla, stolta jag.

I skrivande stund tycker vi att Molly blivit något bättre. Hennes smärtlindring har börjat göra verkan. Även om det inte är lösningen på hennes problem så känns det bra att göra hennes liv så smärtfritt som möjligt. Vi har en bokad tid hos en neurolog, men till dess är det lite väntetid. Vi får ta varje dag för sig och njuta så gott det bara går ändå.

Jag är tacksam att jag haft min dotter som jag kunnat ventilera alla mina tankar och oro med. Vi håller såklart tummarna att Molly kommer bli helt bra igen, men viktigast är att hon inte ska behöva lida i onödan.

Dagens citat:

Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och bara se vad som händer.

Hoppas ni har det riktigt bra och njuter av den fantastiska sommar som vi har.

Kram Annika

Dela gärna

Mellan hopp och förtvivlan Läs mer »

En liten tur och dahliorna börjar sätta fart.

8 kommentarer / Boktips, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 22 juli, 2026 / boktips, Christinehof, dahlior, Skoghem / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen tänkte vi åka till den kära gamla Kaffestugan i Alunbruket för att dricka kaffe och bara njuta av omgivningarna där. Nu skulle det visa sig att där var mer än proppfullt med människor som hade samma planer som vi. De hade helt enkelt fått sätta ut en skylt med informationen ”fullsatt”. Där var inget att göra åt den saken.

Vi passade åtminstone på att gå en sväng inne vid slottet med hundarna.

Vi gick genom skogen och plötsligt sa Stefan:

-va e di forr itt hus som ligger här mitt i skogen…?

Alltså, hur hade han kunnat missa… mitt älskade barndomshem. Vackra, fina Skoghem. Den plats där jag bott de första 20 åren av mitt liv. Ja, jag är ganska säker på att jag faktiskt visat honom den här platsen förut, men hans minne är ganska kort.

Vi gick en sväng inne vid slottet innan vi for hemåt igen. Kaffet fick vi helt enkelt koka själv när vi kom hem.

Dahliorna

Hemma i trädgården börjar det hända saker med dahliorna nu. Många av dem står i full blom, även om några är lite senare och ännu inte riktigt har bekänt färg.

Den där röd och vita sorten, den som jag kanske tycker minst om, den har nu lyckats föröka sig och är en av de dahliorna som blommar allra rikligast. Det är bara att börja älska dem mest av alla helt enkelt.

Boktips

Så har jag lyssnat på några böcker till.

Först ut är ” Den hemliga gåvan” av Natasha Lester. Det är den av de tre böckerna som jag tyckte var allra bäst.

Den andra boken heter ”Skarakannibalens dotter” av Jamie-Lee Arrow. Det är en självbiografi skriven och uppläst av dottern. En hemsk historia.

Sist ut den här gången är en bok som heter ”Borta Bäst” av Sara Kadefors. En lite knasig bok, som jag trots allt inte kunde sluta lyssna på.

Dagens citat:

Det största problemet med kommunikation är att vi inte lyssnar för att förstå. Vi lyssnar för att kunna svara.

Njut och ha en fin onsdag.

Kram Annika

Dela gärna

En liten tur och dahliorna börjar sätta fart. Läs mer »

Hemester

5 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 21 juli, 2026 / Gyllebo, Hemester, Österlen / 2 minutes of reading

Hej igen.

Det är så härligt att vara ledig och kunna ta dagen lite som den kommer. Att bara skrota runt här hemma utan att ha så värst mycket inplanerat, det är att verkligen ha semester. Ingen väckarklocka som ringer, inga arbetskläder som ska vara nytvättade eller någon matlåda som ska packas.

Att jag var ganska trött de där sista dagarna på jobbet förstod jag när jag läste vad jag skrivit på mitt knäkebrödspaket på jobbet. Istället för att skriva dit mitt namn, så som jag brukar, så hade jag med tydliga bokstäver skrivit ordet ”knäckebröd”….

Gyllebo och Österlen är en fantastisk plats att vara på, inte minst på sommaren, så några större planer att resa iväg här ifrån det har vi inte. Vi njuter av det vi har här hemma – naturen, sjön och havet och den svenska sommaren.

Förhoppningsvis så kommer vädret att bjuda på några härliga dagar så vi kan åka ut en sväng med båten. Och blir det inte det, så kommer jag att njuta i alla fall.

I helgen var vi på Brösarp Gästis där Stefan utnyttjade sitt presentkort som han fått på sin 70-årsdag. Brösarps Gästis som blivit så fint efter den stora utbyggnaden och där man aldrig blir besviken. Med en stor ”doggybag” återvände vi hem med lunchen räddad nästkommande dag.

En tur till Kiviks hamn har det också blivit i helgen. Vi har så mycket fint runt om här hemma, och jag tröttnar aldrig på min hembygd. Det jag ibland kan tröttna på är när alla människor tvunget ska bunka ihop sig på en och samma plats enbart för att den blivit så ”rysligans” populär.

Ja, semesterkänslan börjar infinna sig mer och mer, och jag går runt här och pysslar med mina något eftersatta krukväxter, jag tar mig ett glas rosé ibland och bara mår förträffligt. Hemester när den är som bäst. Dock överraskades jag av den svårflörtade jul-azalean, som nå står i full blom.

Dagens citat:

Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på den.

Ha en härlig tisdag.

Kram från mig.

Dela gärna

Hemester Läs mer »

Sista helgen före ”jubbe-bubblan”

10 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 20 juli, 2026 / Avsked, boktips, Gyllebo, kivik, värmebölja / 3 minutes of reading

Hej och halloj

Jag är tillbaka efter mina kontorsveckor på jobbet, då jag inte orkat göra så mycket mer än att jobba, äta och sova. Jag blev lika sliten som jag föreställt mig innan. Trött av allt tänkande och grubblande på om det blev rätt och såklart av att ständigt titta på en datorskärm. Men nu är det över och det vankas semester för mig – i hela tre veckor.

Helgen innan jag skulle ta över ekonomin på jobbet så var det rena värmeböljan. Det började redan veckan innan, då vi hade nära 30 grader i varumottagningen och nästan inget syre där. Till och med katten Felix, som normalt älskar värme, såg lite tagen ut när det var som allra hetast här hemma.

Inte orkar man ställa sig och laga mat när det är sådär jättevarmt. Jag och Stefan passade på att gå ut och äta pizza och njuta av lugnet före allt som väntade på jobbet. De där pizzorna vid torget i Kivik är så himla goda tycker jag.

Det var även Andréa:s sista helg hemma i Sverige för den här gången. Hennes veterinärkompisar kom hit för att träffa henne och för att svalka sig i poolen.

De hade också sin fina hund Frasse med sig, en 16 år gammal herre som stundtals gick lite vilse i vårt hus. Eftersom han även var nästintill döv så fick vi alla hjälpa honom tillrätta lite då och då. Det var lite tur för honom med nedsatt hörsel, när våra tre hundflickor gav honom den ena utskällningen efter den andra.

När måndagen kom och det var dags att köra till jobbet, så smög jag likt en tjuv om natten bara tyst iväg, utan att ta adjö av Andréa, som samma dag skulle flyga mot Kanada igen. De här fruktansvärda avskeden klarar jag helt enkelt inte av mer. Det blir bara jobbigare och jobbigare tycker jag och att börja min tid på kontoret med söndergråtna ögon kändes inte heller särskilt bra.