Kallbadstiden närmar sig.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sakta närmar det sig den riktiga kallbadstiden nu.

Denna helgen som gått fick jag inte tid att gå iväg för några bad, men helgen dessförinnan njöt jag av en tidig morgon vid bryggan. Vi hade ju haft ett ganska milt och fint höstväder under en lång tid. Vattnet i sjön var ännu ljummet och hade inte krupit ner mer än till ca 11 grader.  Morgonen var höstmörk och lite mulen, men vinden var ljummen och det var inte alls så kallt som det kanske ser ut på mina foton.

Jag önskar att jag haft lite mer tid för morgondoppen, de är så välgörande och bra för både kropp och sinne. Men det kommer säkert en tid för det så småningom. Den här morgonen var det så avkopplande att sitta där på bryggan helt ensam och bara ha naturen och mina egna tankar att roa mig med.

Självklart saknade jag min badkompis Tina också så jättemycket, men även vår tid kommer så småningom igen.

Den här morgonen var det så vackert med alla höstlöven som sakta dalade ner i vattnet.

Vackert är det också när höstlöven samlas i orangefärgade driver i kanterna av grusvägen. Det är bara för en kort tid man kan njuta av det här. Efter frost och regn så går det fort att allting förvandlas till en gråsvart jordmassa bara. Så det gäller att passa på att glädjas av det så länge det varar.

Det var sådan skillnad på vilka träd som gjort sig redo för vintern. Några var nästan helt kala, medan andra ännu var gröna.

När jag kom hem till Dodevägen igen så lyste grannens vackra ullungrönn nästan upp som ett lysande stopptecken. Den var nog i sin vackraste skepnad just den här morgonen.

Dagens citat:

Om du studerar de tre första bokstäverna i ordet lektion så förstår du att undervisning ska vara roligt.

Hoppas ni får en rolig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Kallbadstiden närmar sig. Läs mer »

Dahlior, brev och boktips

4 kommentarer / Boktips, Familj, Trädgård / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Även om det ännu inte varit frost här hos oss, och egentligen knappt varit i närheten heller, så valde vi att gräva upp våra dahliaknölar i förra veckan. Som tur var så fick jag hjälp av Stefan eftersom jag brukar få rejält ont i ländryggen efter just den rörelsen som krävs när man gräver.

Jag har ett tjugotal knölar och för varje år så förökar vissa sorter sig alltid, medan andra försvinner.

I år tycker jag att blomningen varit några mindre än vanligt och jag har därför bestämt mig för att ”straffa” dem lite. Nästa år kommer det att bli mindre kogödsel och istället ska jag byta ut en del av jorden till ny och inte fullt så mycket gödning.

Trädgårdens färger har varit så fina i år, och den förhatliga rönnsumaken har haft så tjusig färg. Vad gör det då att den envisas med att breda ut sig överallt med rotskott i hela rabatten som jag envist måste hacka bort. Ett annat vackert träd är ullungrönnen som vi fått av våra grannar. Den växer så fint vid gästhuset där den verkligen pryder sin plats.

Brev från Kanada

En kväll kom Stefan in med ett riktigt brev till mig. Ett som kommit med brevbäraren i vår postlåda (något som ju är ganska sällsynt nuförtiden) Det var från min dotter i Kanada. Det var så fint och glädjefullt att få. Efter en höst som jag tyckt varit lite extra motig, så var det fint med ett brev skrivet på riktigt, med en kär dotters välkända handstil. Tack Andréa för dina peppande ord♥

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag tyckte ganska mycket om. Den heter ”Ljuset genom träden” och är skriven av Glendy Vanderah. Boken var bra, även om slutet blev lite för lyckligt för att vara riktigt trovärdigt. Men helt klart läsvärd.

Jag har även lyssnat på Måns Zelmerlövs självbiografi ”När allting faller”. Hela historien är så tragisk, och särskilt ur barnens perspektiv. Man kan ha många olika åsikter om det hela och om vems felet egentligen är och var. Men det är ju aldrig bara ens fel när två träter, och det hat och den utfrysning Måns nu får utstå tycker jag inte att han förtjänar. Han är bara en människa han också.

Ullared

Till hösten hör ju en Ullaredstur till för min del, och så även i år. Inköpen blev ganska mycket mindre än vanligt men att träffa kompisarna var precis lika kul som alltid.

 Dagens citat:

Mycket i livet är lättare sagt än gjort, men det är ingen ursäkt för att inte göra det som är sagt.

Ha en fin tisdag och kram på er alla.

Annika

 

Dela gärna
     

Dahlior, brev och boktips Läs mer »

Mitt Oktober 2026

4 kommentarer / Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej och halloj.

Så har en hel månad passerat igen och det är dags att summera höstmånaden som gått.

Vädret har varit helt fantastiskt, både varmt och vackert. Det har blivit en del naturupplevelser, även om jag önskat hinna vara ute betydligt mer i det underbara vädret. Men jobbet har kallat tre dagar i veckan, och det har känts lite motigare än vanligt faktiskt.

Vi avslutade September med att fira min svåger och svägerska, som firade 150 år tillsammans. Det blev ett härligt kalas på Farmors Lycka.

Mitt barnbarn Scott fyllde hela 7 år och vi firade honom en solig dag här hemma i Gyllebo. Pojkarna sladdade runder runt poolen och efter det blev det fika i orangeriet. En tur till Ullared med vännerna har det såklart också blivit, nästan inget handlat, men härligt att träffa kompisarna.

Så fick jag äntligen en doktorstid i förra veckan och kunde då även påbörja en kur med B12 och folsyra. Blodprover och utredning skulle det bli utlovade tant doktor. Jag hoppas nu att jag så sakta ska börja känna mig piggare och mer som mig själv igen.

Nu hälsar jag November månad välkommen, även om den kommande månaden är ett ganska oskrivet blad för mig. Några små saker finns i min planeringskalender, men mest vill jag hinna motionera och vara ute i skogen så mycket jag bara kan, jag vill strunta i måsten och mest bara vara.

Dagens citat:

Samarbeta med tyngdkraften. Låt det falla om det måste.

Ha en fin måndag.

Varm kram från mig

Annika

 

Dela gärna
     

Mitt Oktober 2026 Läs mer »

Årets eldigaste

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Varje höst brukar jag uppleva någon dag som är lite vackrare än alla andra höstdagar. En dag som liksom tar andan av mig helt och får mig att fundera på om allt egentligen är på riktigt. En dag som sticker ut bland alla andra höstdagar. I fredags tror jag att det var just den dagen, 2026 års eldigaste dag.

Morgonen var lite fuktig och disig när jag gav mig iväg ut i skogen. Det hade pratats om en annalkande storm, så jag ville verkligen passa på att njuta av alla höstlöven så länge de satt kvar på träden.

Morgonen var i början ganska molnig och solens strålar hade det ganska kämpigt i början.

När jag gick längs med Sjövägen så var det mörkt och från det hållet såg skogen nästan vårlik ut med sina blad som ännu behållit sin gröna färg.

Det var när jag gick ut på Munkagången och kunde se skogen från det hållet som  alla träden framträdde i sin eldigaste skepnad. Det var så fantastiskt vackert, nästan som om skogen stod i brand.

Gässen hade precis lyft i flockar över sjön, men i kanten fick jag syn på en ensam gås som skyggt simmade undan för att gömma sig. Det såg ut som om något satt fast under dess fjädrar, ungefär som en pinne som stack ut bakåt från vingen. Jag hoppas att det inte var något allvarligt fel på fågeln. Att se skadade djur i skogen berör mig alltid så djupt.

När man vandrar samma stigar år efter år så lär man sig efterhand var de vackraste träden står, vilka av träden som först fäller sina löv, osv. Och trots att jag känner skogen så väl vid det här laget, så tröttnar jag aldrig på att uppleva allting här på nytt. Varje ny dag är fantastisk i naturen och varje ny årstid tar alltid andan ur mig litegrann.

På något ställe i skogen hade hösten inte alls kommit särskilt långt och inte en tillstymmelse till gulnande löv syntes till. Istället kikade solen fram genom trädens stammar som om den viskade till mig  ”kom hit här, det är den här vägen du ska välja”.

Dagens citat:

Först när du inser att morgondagen inte är en dag till, utan en dag mindre, börjar du uppskatta livet och allt du har.

När vi föds får vi alla ett visst antal dagar att leva. Efter varje dag då man lägger huvudet på kudden på kvällen så har man förbrukat en av alla de där dagarna. Jag gjorde ett räkneexempel och räknade då ut att om jag får bli 85 år gammal så fick jag ungefär 31.000 dagar när jag föddes. Detta skulle innebära att om jag får bli 85 år gammal, så har jag nu ”bara” ca 8.600 dagar kvar… Det är ta mig tusan hög tid att börja vara rädd om de där dagarna nu och fylla dem med fina saker!!

Kanske en tankeställare för dig som läser också… Gör åtminstone så att varje dag räknas.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Årets eldigaste Läs mer »

Uppfriskande morgon vid Haväng

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Det är den tiden på året då Stefans fritid mest går åt till sånt som har med jakt att göra. Eller fritid och fritid – som glad pensionär så är ju all hans tid numera bara fritid. Själv är jag faktiskt en smula avundsjuk på honom. Jag har börjat längta mer och mer efter min egen pension nu och efter att kunna göra saker som bara är bra för knopp och kropp istället.

Men förra söndagen när Stefan jagade så var jag ledig. Ingen tvätt, ingen diger handlelista och inte heller så mycket städning att ta tag i.  Såklart passade jag då på att njuta av naturen med mina hundar.

Vi packade in oss i bilen och for till Haväng, dit vi anlände strax efter soluppgången. Hundarna var så glada och ivriga att de ylade och skällde nästan hela vägen dit. Vädret var så härligt den morgonen. Det var ganska kallt och havet skummade vitt och såg busigt ut.

Jag hade packat med mig en termos med varmt te i min ryggsäck. Morgonen var sådär vacker som den nästan bara kan vara där vid Haväng och både jag och hundarna njöt av den uppfriskande morgonluften.

Jag bestämde mig för att inte gå en alltför lång promenad. Min lilla nyopererade Lykke är ingen hund som visar när hon blir trött eller mår dåligt, utan hon tvingar sig alltid att gå tätt intill min sida oavsett hur hon mår. Min plan blev därför att gå en sväng upp till Lindgrens länga och pausa där för att dricka mitt varma te. Det skulle bli en alldeles lagom tur.

Trädens höstfärgade löv stod i så fin kontrast till den klarblå himmelen, och snart var vi framme vid den lilla välkända korsvirkeslängan. Där inne kan man förkovra sig i traktens historia, då det finns ett litet museum där som alltid är öppet. Men den här morgonen var jag mest bara sugen på att slå mig ner på en bänk och dricka lite varm dryck.

Nu skulle det dock visa sig att det inte skulle bli så mycket varm dryck för min del. Efter ett ihärdigt rotande i min ryggsäck kunde jag dystert konstatera att någon mugg inte fanns att uppbringa bland de saker jag tagit med mig. Vatten till hundarna och en skål hade jag fått med mig, men inget mer. Nej, det gick ju  rent inte att dricka hett te direkt ur termosen, inte heller funkade det att dricka ur den lilla rangliga hundskålen. Jag kunde bara förbanna min tankspriddhet och se fram emot det varma teet när jag kom hem istället.

I sakta mak fortsatte vi vår promenad och i ansiktet kunde jag känna hur solens strålar värmde alltmer.  Det var så vackert och hästarna som nyss släppts ut ur sitt stall såg även de ut som om de njöt av den ljuvliga höstmorgonen.

Den vackraste av buketter

Förra helgen då min dotter var hemma så fick jag en fantastisk höstbukett av henne. Ännu, efter mer än en vecka, står blommorna på pricken lika vackra som då jag fick dem. En fantastisk höstbukett som skänker mig mycket glädje♥

Dagens citat:

Du kan inte låsa upp nya dörrar om dina händer är fulla av gamla nycklar.

Ha en härlig måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Uppfriskande morgon vid Haväng Läs mer »

Höst- och ruskväder.

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade vi ett riktigt höstruskigt väder. Ingen hård vind förstås, som det ju hotas med den här helgen, men ett fint höstregn som vi så väl behövde.

Jag gillar att vara i skogen när det regnar, och jag tar gärna mina småhundar med mig ut på promenad. Dock var det ännu lite för tidigt för Lykke att ge sig ut på längre äventyr efter sin operation, särskilt när vädret var både vått och skitigt. Hela hundflocken fick vackert stanna hemma den här gången Alla tre för rättvisans skull.

Träden hade börjat ändra färg. Från en massa nyanser av gult till olika sorters rött, orange och rostbrunt. Det var en riktigt härlig tur i skogen.

Ännu har vi faktiskt inte haft några frostknäppar alls, här längst nere i det sydöstra hörnet av vårt land. Inte en endast liten minusgrad faktiskt. Också denna regntunga dag var förhållandevis mild för årstiden.

Även om det ser grått, vått och tråkigt ut när man sitter inomhus, så är det alltid helt ljuvligt att komma ut i skogen en runda. Man ångrar aldrig att man klädde på sig regnkläderna och gick ut.

Dagens citat:

Sommar och vintertid blev förklarat för en gammal indian. Han svarade: ”bara en vit man vill klippa av ett täcke 30 cm, sy fast det på motsatt sida och påstå att täcket blivit längre.”

Idag vaknar många upp lite mer utsövda än vanligt, medan andra kanske fått jobba 1 timme mer än de egentligen skulle. Välkommen vintertid – vad det nu ska tjäna till att ställa om klockorna egentligen.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Höst- och ruskväder. Läs mer »

Längesedan vi sågs

8 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Oj vad jag hade längtat efter att få träffa de små pojkarna igen. Tiden flyger ju som bekant och inte sedan i somras hade det funnits möjlighet för oss att träffa de små barnbarnen.

Scott hade ju också nyss fyllt hela 7 år. Han har blivit så stor och klok, vår fine lille Scott.

Förra fredagen slutade han lite tidigare i skolan så då passade Amanda på att kika hit med pojkarna.

Såklart hade vi förberett en liten paket till Scott när de kom, men också en peng så han skulle kunna köpa vad han önskade sig. Att veta vad barnen vill ha är inte längre det lättaste tycker jag.

Vädret var så härligt den här eftermiddagen. Vi passade på att ta eftermiddagsfikat ute i orangeriet.

Men tiden gick alltför fort den här härliga eftermiddagen, och snart var det dags för den lilla familjen att åka hem igen. Men nu är planen ju att ses redan nästa helg igen, då det vankas lite festligheter här i Gyllebo.

Älskade fina barnbarn, så mysigt att få ha er här för en liten stund♥

Dagens citat:

Det bäst för små barn är att ha det lite ordnat. Allra helst om de får ordna det själv.

~Pippi Långstrump~

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Längesedan vi sågs Läs mer »

Kallt, mörkt och vått

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nog känns det att hösten kryper på allt mer nu. Även om vi inte haft någon frost här nere i söder ännu, så har någon morgon ändå känts rejält kall.

Och som varje år så har badsuget börjat vakna till liv alltmer nu efterhand som temperaturen sjunker. Konstigt kan tyckas, men sådär är det för mig varje år.

En morgon när det var riktigt mörkt, kallt och vått efter nattens regn, så gick jag ner till bryggan för ett tidigt gryningsdopp. Om jag minns rätt så låg temperaturen i vattnet på 13 grader och jag njöt för fullt av min morgon.

Några av Gyllebos vanliga morgonvandrare passerade och någon stannade till och småpratade för en stund. Att det nu mest är bofasta kvar i området märks tydligt och inte heller är den lilla parkeringen i skogen så överfull med husbilar längre.

När jag nästan var hemma igen efter min morgontur så mötte jag ett glatt litet gäng, inte vilket gäng som helst, nej det var ju mitt eget lilla gäng – en ”gube” och tre små hundar!

Boktips

Jag har lyssnat klart på en bok. Den heter Systrarna på Sophiahemmet av Ruth Kvarnström – Jones. Den handlar om hur unga kvinnor fick sin utbildning till sköterskor under sekelskiftet. En intressant bok som belyser hur allting var vid den tiden och vilken hierarki som rådde inom vården. Den här boken kan nog vara extra intressant för de som själv jobbar inom vården.

Dagens citat:

Lyssna inte på dem som talar om för dig vad du ska göra. Lyssna på dem som uppmuntrar dig att göra det som känns rätt för dig.

Ha en bra måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Kallt, mörkt och vått Läs mer »

Härlig höstdag i Gyllebo

8 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen hade vi härliga höstdagar med solsken och riktigt fint höstväder.

Lykke som var nyopererad fick till sin stora sorg stanna hemma när jag gav mig ut för en tur i skogen. För rättvisans skull så valde jag att gå helt ensam utan några fyrbenta vänner alls den här gången. Inte utan att det kändes lite tomt och ensamt.

Bryggan låg där den brukar, vackert inbäddad i grönska. För vart år som går så tycker jag nog att den gigantiska gren som så vackert sträcker sig ut över sjön precis vid bryggan, kommer allt längre ner, som om jordens dragningskraft gör den allt tyngre. Jag tänker ibland på den där stora massiva grenen när jag sitter precis under den, att en vacker dag så kommer jag kanske att få den mitt i skallen, och då är det nog inte särskilt bra.

Höstfärgerna hade börjat att framträda allt mer i skogen nu. Genom åren har jag lärt mig vilka träd som får de vackraste höstlöven, för det är alltid samma träd som får de rödaste löven. Även om trädslagen är detsamma så kan det skilja mellan de olika träden. Till exempel är där en speciell lönn som alltid får de rödaste bladen av dem alla.

Vackra svampar hittar jag också alltid på mina vandringar. Det är konstigt, för när jag är på svampletning och tanken är att jag ska leta efter goda kantareller, då ser jag inte en svamp, men när jag bara vandrar för att njuta av vackra saker då hittar jag mängder av olika svampar, dock aldrig ätbara förstås.

Hösten är onekligen en underbar årstid och det råder så mycket mera lugn och frid i skogen nu än mitt i sommaren. Det märks inte minst på djuren och fågellivet som man ser betydligt mer nu, som om de blir mindre skygga när det inte är så mycket folk ute i skogen.

Såg ni honom här ovan på mitt foto förresten? Hägern – som avvaktande väntade på att jag skulle passera.

Dagens citat:

Jag tycker om människor som får mig att skratta, helt ärligt tror jag att det är det bästa som finns, att få skratta. Det botar en mängd sjukdomar, det är nog det viktigaste som finns hos en person.

Ha en skön och vilsam söndag.

Kram från mig, Annika

Dela gärna
     

Härlig höstdag i Gyllebo Läs mer »

Inte mitt år i år.

8 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading

Hej hej

Det här året har inte direkt varit mitt bästa år i livet. Men vissa år är mindre angenäma, det är bara att inse.

Vi har ju haft lite otur med vår äldsta hund Mollys hälsa under året. Först fick hon ju en komplicerad livmoderinflammation som höll på att kosta henne livet. Men, mot alla odds, så piggade hon på sig. Några månader senare drabbades hon igen av något neurologiskt som gjorde att hon fick konstiga smärtskov. Även detta tillstånd gick över och allt blev frid och fröjd för ett tag.

I förra veckan var det dags igen. Den här gången var det hunden Lykke som blev sjuk. Det var när hennes vanliga löp förvandlades till ett blodbad som jag insåg att det återigen var bråttom att få hjälp. Jag ringde djursjukhuset i Malmö som hälsade oss välkomna in. Tyvärr visade det sig att vi inte alls var särskilt välkomna, eller åtminstone kunde de inte göra någon undersökning den dagen eftersom de var fullbokade, trots att jag fått besked på att vi skulle komma men vi kunde få vänta på vår tur eftersom akuta fall gick först. Stefan och Lykke blev alltså hemskickade trots att vår lilla hund blödde ganska rikligt. Jag kände på mig att det inte kunde vänta, utan jag ringde de proffsigaste vi har här i Skåne, nämligen Awake i Helsingborg. ”Bara kom ni”, svarade de vänligt, när jag förtvivlat ringde dem. Stefan körde då direkt från Malmö till Helsingborg istället.

Lykke blev inlagd och på eftermiddagen opererades hon för livmoderinflammation. Det var tur att ni kom, sa de, det hade bara blivit värre. Världens bästa Awake! Allting gick bra även för Lykke. Hon börjar nu bli helt återställd igen och hennes tillstånd blev aldrig så kritiskt som det blev för Molly.

Nu hoppas vi att alla djuren håller sig friska och krya, så kommer våra bankkontona nog också att repa sig något vad det lider.

Ändå härlig tid

Hösten är här på riktigt, och det är så fint i skogen just nu. Jag försöker ge mig ut så mycket jag kan de dagar som jag är ledig.

En vacker förmiddagen blev det en skön springtur i lagom tempo.  På sina ställen var träden riktigt gröna ännu och man kunde nästan tro att det var en vacker vårdag istället. Åhhh, vad jag önskat att jag fått börja om med en vår nu direkt, det känns som om jag verkligen skulle behövt det. Min sommar började med extra mycket jobb och när semestern sedan kom så hade vi inget annat val än att mest bara se efter vår lilla sjuka hund. Sedan har livet rullat på med mest ”måsten och vardagsrutiner”, och livet har känts lite tyngre än vanligt och jag själv har varit något ur gängorna.

Men jag ska inte gnälla, det finns alltid de som har de värre.

Min finaste vän Tina, har äntligen blivit opererad och fått en ny axel. Hon har haft så himla ont, och jag är tacksam att hennes operation nu är över och hon kan återhämta sig och läka. Förra veckan var hon och jag ute och åt lunch,  och det var så fint att ses igen.

Bästa, finaste Tina♥

I trädgården har vi nu förberett det mesta inför vintern. Citronträd och andra frostkänsliga växter har flyttat in i orangeriet. Efter allt trädgårdsarbete njöt jag av lite vin och en mysig stund  för mig själv.

(och om du läser här Andréa, så är ditt dryga vin som du köpte till din födelsedag nu äntligen slut)

Kvar i trädgården återstår nu bara dahliorna. Men de får stå kvar i jorden så länge det inte börjat bli nattfrost ännu.

Dagens citat:

Det var aldrig meningen att vi skulle leva med andan i halsen. Det var meningen att vi skulle ha tid för varandra, skratt, närvaro och leva med och i takt med naturen. Vi hinner mer när vi saktar ner.

Ha en fin fredag

Kram Annika

Dela gärna
     

Inte mitt år i år. Läs mer »

Rulla till toppen