De dimhöljda hagarnas kossor.
Hejsan
En tidig morgon vaknade vi upp till en ganska kylig morgon. När jag gick hemifrån, en god stund före soluppgången, så visade termometern på ynka fyra grader. När solen sedan steg upp så sjönk det kanske ytterligare någon grad, vad vet jag. Det var i alla fall så kallt att morgonen krävde tunna fingervantar.


Och det var så kyligt att det bildades vackra dimslöjor ute i hagen där alla korna och hästarna gick. Morgonen var så otroligt vackert med den vita dimbanken i kontrast till betesdjuren. Borta i skogen kunde man ana de första fina höstfärgerna i trädens toppar. Woww, vi har verkligen en ljuvlig tid att gå till mötes nu. Den sköna hösten med alla sina färger.

Jag och Stefan har varit på våra föräldrars gravplatser och satt lite nya blommor inför hösten. Sommarens torka har inte varit nådig, så det kändes skönt att plantera lite nytt. Även vid kyrkogårdarna hade de första höstfärgerna börjat visa sig.


Ibland väller saknaden upp lite extra mycket efter föräldrarna. Det finns stunder då man längtar alldeles förfärligt mycket efter att bara kunna ringa sin mamma igen, eller höra Kurts härliga kommentarer när han punktligt ringde upp mig varje kväll.
Men jag är tacksam för allt de gav mig, i form av minnen, kunskap, värderingar och inte minst humorn. Min mamma Ingrid älskade djur och kanske katter lite extra mycket. När vi skaffade katten Felix fanns Ingrid ännu kvar i livet, och jag minns att hon tyckte väldigt mycket om honom.

Ingen av våra små hundar hann hon träffa, men jag tror att hon även hade tyckt om dem om hon hunnit träffa dem. Och jag vet att hon då tyckt extra mycket om Penny, med sin speciella personlighet.

Vissa tillfällen i livet saknar man dem bara så mycket.

Dagens citat:
Fotografering är inte min hobby, det är min terapi.
Ha en fin onsdag, månadens sista dag.
Kram Annika

De dimhöljda hagarnas kossor. Läs mer »


























































































