Septemberfeeling

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Efter en härlig helg i Stockholm har livet nu återgått till den normala lunken igen.

Någon dag innan vi var uppe i huvudstaden så var det dags för hunden Mollys besök hos neurologen i Helsingborg. Sakta men säkert hade Molly blivit allt bättre, men vi ville såklart ändå få henne undersökt och ha en plan om det onda skulle återkomma igen.

På Awakes djursjukhus i Helsingborg fick vi träffa den fantastiska veterinären Abtin, som konstaterade att Mollys problem förmodligen satt i nacken och delvis i ländryggen. I nuläget är Molly symptomfri och helt utan mediciner, men om smärtan och problemet skulle komma tillbaka så finns god lindring att ta till, och då ev. en röntgen för att med säkerhet veta exakt var det onda sitter. Men till dess ska hon bara leva livets glada dagar och vi hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen såklart.

Under sommaren har Mollys päls blivit så dålig, matt och livlös. Kanske beror det på den stora operation hon genomgick i våras och på att hon också haft så ont nu i sommar. Nu när hon blivit pigg och sig själv igen så passade jag på att klippa ner henne lite. Med ens såg hon ut som den valp hon en gång varit. Så himla gullig!

Höstkänsla

I fjor hade vi sommar långt in i september månad, men i år kom hösten tidigt och så plötsligt, från en dag till en annan,  känns det som.

Men hösten är en fantastisk årstid, och jag älskar lugnet som den för med sig. Att allting saktar in och livets förväntningar sänks ett snäpp.

På våra kvällsrundor blir vi mer och mer ensamma, och det är inte längre så många vi möter som hundarna måste skälla på. Jag gillar den här tiden, när sommargästerna åker hem, och allting blir tyst och stilla igen. Jag tycker även om mörkret som kommer, tiden då man får möjlighet att se himlens skådespel och alla stjärnor och himlakroppar. Den klara, höga luften och de kyligare nätterna, allt det är skönt tycker jag.

Hösten är en magisk tid, då trädgården slutspurtar och de vackraste färgerna kommer fram. Just nu blommar min blåa hibiskus som allra finast och jag bara älskar den!! Varje årstid har sitt underbara.

Dagens citat:

Att hela tiden fokusera på att maximera våra liv, är sannolikt ett av de allra bästa sätten att gå miste om livet.

Ha en härlig lördag

Annika

Dela gärna
     

Septemberfeeling Läs mer »

Emmy och jag på Blåvingeleden.

10 kommentarer / Natur / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen då Emmy var hemma hos oss och hälsade på så blev vi sugna på att ge oss ut och vandra. Valet föll då ganska snart på att åka till Drakamöllan och njuta av ljungens blomning.

Ska man åka till Drakamöllan så tycker jag att man ska åka dit just nu när ljungen står i full blom, Eller så ska man passa på att åka dit någon gång i början av Juli då det finns stor chans att njuta av de små bedårande blåa fjärilarna som gett sitt namn åt vandringsleden där – nämligen blåvingarna.

Ett inlägg med mycket blåvingar hittar ni om ni klickar HÄR.

Jag och Emmy valde att vandra den 9 km långa Blåvingeleden. Varje gång jag gått den innan så tycker jag alltid att det känns som om den är mycket längre. Den är ganska kuperad och många backar att ta sig uppför. Man kan även välja en kortare runda och då följer man den vita markeringen. Vill man njuta av blommande ljung så får man mycket av det även på den kortare vandringen.

 

Inga av hundarna fick följa med oss den här gången. Molly har inte riktigt kommit igång med längre runder sedan hon var sjuk, och för rättvisans skull så fick då allihopa stanna hemma med Stefan den här gången. Det känns verkligen märkligt att vara ute och vandra utan sina fyrfota vänner, så det var tur att jag hade en dotter vid min sida.

Blåvingeleden som vi vandrade sträcker sig genom flera naturreservat. Den går genom Maglehem, Lillehem, Kumlan och Drakamöllan. Vackra områden allihopa.

När vi till sist kom fram till Drakamöllans Gårdshotell och då närmade oss vår parkerade bil så insåg vi att det fyllts på med massor av besökare sedan vi anlände ganska tidigt på morgonen. Att det blivit ett riktigt populärt besöksmål var helt klart, och det kan man ju förstå.

Att ha en dotter hemma på besök är alltid så mysigt. Men allting har ju ett slut, även mysiga helger. Vips var det dags för Emmy att ta bussen hem till Malmö igen (buss fick det bli, för i vanlig ordning så var tåget inställt) Men först hann vi med en mysig frukost, vilket katten Felix också såg till att njuta av.

Dagens citat:

Liten övning till nutidsmänniskan:

Sätt dig ner en stund. Byt ut telefonen mot en kopp te. Ta en klunk. Titta ut genom ett fönster i mer än en minut. Repetera tio gånger.

Ja, så sant. Vi borde lägga bort telefonerna lite mer. Min dotter Emmy har valt att ta bort sina sociala medier helt sedan några år tillbaka. Lite sorgligt tycker jag, som saknar henne där, men säkert väldigt nyttigt för henne själv. Men min blogg läser hon, så puss till dig min fina tös♥

Ha det gott och kram

Annika

 

Dela gärna
     

Emmy och jag på Blåvingeleden. Läs mer »

Fredagsmys i orangeriet.

12 kommentarer / Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jisses så trött jag brukar vara när jag jobbat hela dagen och det äntligen blir dags för fredagsmys. Oftast hamnar jag då bara i soffan och ser väl mest ut som bilden här nedan …

(tack för den ”trevliga” bilden Emmy)

Men förra fredagen var det andra bullar, för då kom Emmy hem och vi hade planerat en myskväll i orangeriet. Lite vin, ostar, kex och annat smått och gott stod på menyn.

Vi hade tänt upp alla levande ljus därute och det dröjde inte särskilt länge förrän mörkret sänkte sig över Gyllebo. Alla hundarna gjorde oss sällskap, för vankas det godsaker då är de alltid beredda. Som värsta små scouterna är de – ”alltid redo”. Kanske bjuds det på någon smula, eller så råkar någon tappa nått på golvet – de är alltid på hugget de där tre.

Renovering av liten dörr till lekstuga

När Scott var riktigt liten så renoverade Stefan en liten lekstuga och gav till honom. Redan då sa Stefan att dörren bara var en enkel innerdörr och den skulle nog inte hålla för tid och evighet. Mycket riktigt, nu hade dörren börjat falla i sönder i nederkanten och det krävdes en riktig hantverkare för att åtgärda förfallet.

Stefan gjorde om dörren, och gjorde den en bit lägre (den skulle ju ändå mest passa småfolket) och fällde istället in ett fast fönster i ovankanten.

Jag tycker att det blev så himla gulligt med det lilla ljusinsläppet ovanför dörren, och jag tror att Nicolaj också blev glad över att stugan fått en hel dörr igen. Scott har nästan vuxit ifrån sin stuga, men även han vill säkert ha en hel dörr.

Det växer så det knakar.

I grannens trädgård har jag skördat hennes bönor nu. Eftersom de inte hann att bli färdiga innan hon reste tillbaka till Tyskland så blev det min uppgift att ta hand om dem. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med de där röda bönorna, så de fick följa med Emmy till Malmö där de nog hamnar i någon smaskig vegetarisk maträtt skulle jag tro.

Något annat som växt helt otroligt, det är min lilla vita julstjärna som jag köpte till advent i fjor. Allt det vita är förstås borta och istället har det blivit som en grön buske. Vi får se hur länge det orkar leva.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Smörblommor och Sot” av Karin Alfredsson. Det var en bok jag hört talas om och hade höga förväntningar på. Men i mitt tycke får den bara ett medelbetyg. Inte dålig, men inte superbra heller.

Dagens citat:

Sanningen har ingenting emot att bli utmanad, lögnen däremot gillar inte att bli ifrågasatt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Fredagsmys i orangeriet. Läs mer »

Mitt Juli och Augusti 2026

4 kommentarer / Allmänt, Månadssummering / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Så var sommaren 2026 över och till ända. Visst kan det komma brittsommar och varma sommardagar även i september, men mörkret på kvällarna kommer allt tidigare och hösten gör sig mer och mer påmind. Jag älskar hösten, så för mig är det en välkommen årstid.

Juni avslutade jag med att njuta av en vandring med Andréa, innan hon några dagar senare skulle återvända till sitt kära Kanada igen. På mig väntade då tjänsten på kontoret, och jag fick fokusera helt på mitt arbete under de tre första veckorna av Juli. När jag fick min efterlängtade semester så njöt vi av den första veckan på hemmaplan. Vi åt äggakaga i Brösarp, vandrade i Christinehofs ekopark och tog en tur med båten. Det var efter det som vår lilla hund Molly skulle bli så sjuk. Som om inte det var nog så kom katten Judith hem med en stor böld i ena frambenet och även hon fick åka till veterinären. Samtidigt blev Stefan också dålig och hans vaskulitsjukdom blossade upp med ett nytt skov i antågande. Ja, det sägs ju att en olycka kommer sällan ensam, och den här sommaren stämde det ju in hos oss.

Trots allt så hann vi njuta lite av sommaren. En konsert blev det för min del. Emmy kom hem och hälsade på en helg och vi gick på Fridens med vänner. Sommaren avslutade vi med en liten kräftskiva i Tomelilla och jag träffade Tina för att möta en ny dag vid Brösarps Backar.

Sommaren 2026 har varit väldigt torr och det är inte många droppar regn som fallit här på Österlen. Jag minns den torra sommaren 2018, men vet i sjutton om det här året inte slår det rekordet.

Nu hälsar jag September välkommen. En  månad jag hoppas ska gå i friskhetens tecken. Katten är bra igen, Molly mår också bra och ska på återbesök i Helsingborg nu i veckan. Stefan verkar också må bättre igen, tack och lov. Allt går på rätt håll igen.

På mig väntar först en helg i Stockholm med en tjejmil att springa.  Träningen har förstås blivit lite si och så nu i sommar, men med åldern växer pannbenet och med envishet så ska det nog gå bra. Efter den helgen får det gärna regna rejält, för det är ju vad vår natur som bäst behöver nu.

Dagens citat:

Med varje skratt,

med varje tår.

Med varje klapp

och varje sår.

Vi kan ge och

vi kan få.

Och vi kan

säga till livet

det kommer att gå

Ha en fin första september och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Mitt Juli och Augusti 2026 Läs mer »

Ålafiskarns pågar

8 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

 

Hejsan.

Det är fiskaretider nu och Stefan är ofta och hjälper sin bror med ålfisket. Att fiska ål är en gammal skånsk tradition som gått i arv från far till son i generationer.

Numera är allting som har med fisket väldigt uppstyrt och övervakat. Havsmyndigheten måste vara underrättad om tider mm och de gör även slumpmässiga stickprov ute på plats. Dryga böter väntas dem som på något vis fuskar eller inte håller sig till reglerna.

Lite tråkigt är det att de blivit så svårt för de små fiskarna (som inte tar särskilt mycket fisk och ål), medan de stora trålarna fullständigt dammsuger haven på fisk och allt annat som kommer i deras väg. För att inte tala om den skada som vattenkraftverken har på ålbeståndet. Jag tycker att man skulle värna mer om det kulturarv som ålfisket ändå är och låtit det fortsätta i den småskalighet som det nu bedrivs. Istället skulle man tagit i med krafttag för att få ordning på det som verkligen förstör våra hav. Med dagens bestämmelser så kommer ålfisket att dö ut, då det inte längre är tillåtet att gå i arv. Så efter det att min svåger slutar med sitt fiske här i Kivik  så är det ingen som får ta över efter honom.

Den här dagen då Stefan var och hjälpte till när sumpen skulle tömmas, så passade jag på att gå en sväng i nationalparken med hundarna. Det var en vacker sensommardag och det var verkligen fint där nere vid kåsen.

Undertiden som grabbarna var ute med båten så njöt jag och hundarna av en ledig dag i solen.

En gång i tiden kommer det att se tomt ut i Hällevik, om där inte längre ska ligga en båt förtöjd och  guppa. Det känns sorgligt tycker jag.

Kvällarna har varit ganska fina och behagliga den senaste tiden och hundpromenaderna har varit ett mysigt inslag i vardagen. Tyvärr har det nästan inte kommit en droppa regn här på väldigt länge, så allting är så himla torrt och börjar redan vissna ner.

I trädgården lider mycket av blommorna  och växterna, men dahlian i krukan vid dörren, har såklart fått vatten och tackar mig med härliga blommor.

Dagens citat:

Jag har ändrat ljudet på min väckarklocka till applåder, så att jag får de applåder jag förtjänar när jag går upp klockan halv fem varenda eviga morgon.

Nu ska ju erkännas att jag går ofta att lägger mig ganska tidigt på kvällen och jag vet inte om just det förtjänar några applåder, åtminstone inte när man är i min ålder. För mig är det en av de skönaste stunderna på dagen, när man kryper ner i sin säng efter en dags slit.

Ha en fin måndag och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna
     

Ålafiskarns pågar Läs mer »

Återhämtning, kräftskiva och lite boktips.

4 kommentarer / Boktips, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Tanken är väl att man ska vara pigg och utvilad när sommar och semester går mot sitt slut! Att energidepåerna ska vara välfyllda och inspirationen inför hösten ska flöda. Så är det inte riktigt för mig i år. Jag känner mig så himla trött och har istället börjat räkna ner tiden tills pensionen ska kunna infinna sig.

De flesta morgnar har jag också varit alltför trött för några gryningsdopp, men i måndags tog jag mig i kragen och tog mig upp ur sängen och ut i den tidiga morgonen. Det ångrade jag ju inte för en sekund.

Att trotsa tröttheten och komma ut i naturen, det är verkligen som en kick för måendet och välbefinnandet.

Morgonen var vacker och det var alldeles tyst och stilla. Luften kändes riktigt varm och ljummen och vattnets temperatur låg på dryga 18 grader. Jag simmade runt, plaskade och njöt en god stund. Att åter vara vid bryggan var nog den bästa tänkbara återhämtningen för trötta hjärnceller som mest bara ville pensionera sig.

Kräftskiva

Förra helgen var vi på en liten kräftskiva hos Amanda och Jimmy i Tomelilla. När Nicolaj fick höra talas om den stundande festen, så betackade han sig för att delta och var mycket bestämd när han delgav att han minsann inte skulle vara med på någon kräftskiva. Som tur var så hade han hunnit ändra sig när det väl var dags, och det var ju kul för oss alla. Vi fick en så mysig kväll tillsammans♥

Boktips

Så har det blivit några fler ljudböcker för mig.

Först ut är en bok som heter ”Den frusna trädgården” av Kristin Hannah

Nästa bok heter ” Bergens stjärnor” av Jojo Moyes.

Sist ut är en bok som heter ”Olivträdet” av Lucinda Riley

Läsvärda alla tre, eller hörbara ska jag kanske säga.

Dagens citat:

Bra vanor är lika beroendeframkallande som dåliga, men de bygger upp ditt liv istället för att riva ner det.

Motion och naturvistelse är goda vanor som är ren och skär återhämtning för själen.

Må bäst och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Återhämtning, kräftskiva och lite boktips. Läs mer »

Vi mötte en ny dag uppe på ”Backarna”

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan var det dags för min och Tinas underbara lilla tradition. Vi brukar ju åka till Brösarps Norra Backar när ljungen står som finast i blom och börja vår dag där.

Den här morgonen såg inte ut att få någon fantastisk soluppgång, men vi var helt överens, det skulle ändå komma att bli en fantastisk morgon.

Jag hämtade Tina vid fyra tiden, och så begav vi oss iväg. Det är alltid en så speciell känsla att komma fram tidigt i mörkret och sedan ta sig upp till rastplatsen som ligger så bedårande vackert med utsikt ut över hela Brösarps by.

Den här morgonen föll ett fint duggregn, men det var inget som direkt störde oss. Vi dukade upp vår frukost och njöt av allt gott och av den fantastiska utsikten.

Ljungen blommade så vackert och skiftade i en massa olika lila färger, det var allt från purpur till rosa toner.

När frukosten var uppäten och vi så smått började bli genomblöta, var det dags för oss att köra vidare till en annan plats.

Vi packade ihop våra saker och vandrade tillbaka ner till Glimmeboda gård, där vi parkerat bilen.

Nästa anhalt blev Vantalängan, som bara ligger ett stenkast bort.

Att vi fick ha hela platsen helt för oss själva, det var ändå ganska otippat. Nu i sommartider så brukar här alltid vara vandrare som slagit läger i något av vindskydden eller vanliga campare med tält. Det här med att smyga och vara tyst är ju inte min bästa gren precis, så det var nog tur att platsen var folktom.

Och nog fick vi rätt alltid – det blev en fantastisk morgon trots att solen inte ville visa sig.

Dagens citat:

Om man är tacksam för det lilla så ser man genast att det finns så mycket att vara tacksam för.

Det här var en morgon att vara tacksam för.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Vi mötte en ny dag uppe på ”Backarna” Läs mer »

Höstkänslan smyger på och en sommarkonsert.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Hösten har sakta börjat smyga på den senaste veckan, och jag är inte alls redo för det i år. Visserligen är hösten en helt underbar årstid som jag älskar väldigt mycket, men i år hann jag inte riktigt med att känna av sommaren.

Hur gärna jag än önskat mig mer av sommaren och min semester, så är det bara till att gunga med i vädret och den årstid som är just nu.

Trädgården bjuder på nya härliga höstblommor i år, och jag är glad över de plantor jag satte sent i fjor. Framöver ska jag sätta lite mer nytt, det är alltid så kul när det dyker upp nästa år.

”Solhattar” i flera olika färger samsas med en stor blodtopp, den som är roliga att plocka in i olika arrangemang. Torkan har förstås inte varit så snäll mot växterna i trädgården. Sammetshortensian har haft en tuff tillvaro och blommorna på den är så små, så små, i år.

Sommarkonsert i Skåne Tranås

Men en konsert med bästa gänget (som alltid) har jag hunnit med. Den här gången blev det en härlig sommarkväll i Skåne Tranås med Anna Hertzman och ”Pågarna På Skånska” (som består av Erik Ekström, Daniel Bentzen, Gustaf Brandt) De var så bra och  kvällen blev fantastisk.

Men även om det smyger på lite höstkänsla både här och där nu, så njuter jag av sommarblommorna i blomlådorna, humlorna och de överdådiga dahliorna. Vem vet, kanske kommer det en släng av sensommar igen i september. Jag hoppas!

Dagens citat:

Inte ens din värsta fiende kan tillföra dig så mycket skada som dina egna tankar.

Bäst att bara tänka snälla saker.

Ha en skön söndag och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Höstkänslan smyger på och en sommarkonsert. Läs mer »

Blomsterprakt, Friden och en skadad katt.

5 kommentarer / Hundar och katter, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Mina dahlior

Ja, nu blommar det nog som allra vackrast i dahliornas odlingsbädd. I år har jag inte heller behövt oroa mig särskilt mycket för snigelangrepp, för det har ju varit alldeles för torrt för att de rackarna ska trivas.

Jag försöker hela tiden att plocka så många buketter jag bara kan. Och det är verkligen en riktig lyx att kunna sätt in blommor både här och där i huset.

En rosa gladiolus har smugit sig in bland dahliorna i år, men den är och så tjusig så den får såklart också vara med.

Friden

Vacker blomsterprakt var det också på Friden, den populära restaurangen ”vid vägs ende”, som serverar vedugnsbakade pizzor.

Det var för snart två veckor sedan som vi var där med E & O. Kvällen var ljummen och skön och det blev en så mysig sommarkväll då vi njöt av god mat och gott sällskap. En av sommarens höjdpunkter.

Katten Judith

Och som om det inte hade räckte med en sjuk hund under semestern, så kom vår katt Judith hem, hoppandes på tre ben. Hon hade blivit rejält biten i ena frambenet och det var både svullet och inflammerat. Att ta en halvvild katt till en veterinär kändes i stunden ganska övermäktigt, men till vår stora förvåning gick det lätt och smidigt trots allt. Kanske förstod Judith att hon var tvungen att ge med sig för att få hjälp med sin skada.

Passande nog så har en ny veterinär öppnat i Kivik, och jag kan varmt rekommendera henne, Ida Borg. Hon var så hjälpsam och tog emot oss trots att det var söndag (såklart fick jag betala lite extra, men det var det verkligen värt)

Efter att ha öppnat upp såret så det kunde dränera sig själv, så fick vi åka hem med order om att tvätta och medicinera under kommande vecka. Judith skulle hållas instängd med tratt och börja gå på låda. I början var hon väldigt sur och trivdes inte alls i sin fängelsecell. Men efterhand så blev hon mildare och mjukare i sitt sätt. Tre gånger om dagen vankades det medicin i kattgodis, och det slank ner väldigt lätt. Jag började misstänka att hon drabbats av Stockholmssyndromet och började få mer positiva känslor till oss.

När sista dagen var kommen, då Judith skulle ”mucka” och släppas ut igen så var jag lite orolig över att hon skulle dra iväg och aldrig komma hem igen. Men det dröjde inte länge förrän hon åter satt vid dörren och ville in för att äta. Såret har läkt fint och allt är nu åter frid och fröjd med henne.

Mitt varmaste tack till Ida, Kiviksveterinären.

(Beträffande hunden Molly så är hon också på bättringsväg och allt börjar åter bli sig likt här hemma. Ett besök hos neurologen väntar i början av september och kanske får jag då veta vad hon egentligen drabbades av.)

Dagens citat:

Så bra vi skulle må om vi uppförde oss mot varandra, som vi uppför oss mot våra husdjur.

Har man djur så ska man banne mig ta hand om dem och se till så att de har det bra. Djuren är det bästa vi har.

Ha det gott.

Kram Annika

Dela gärna
     

Blomsterprakt, Friden och en skadad katt. Läs mer »

Den kära gamla bryggan.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Den här sommaren blev ingenting som jag tänkt mig. Det blev inte en massa tidiga gryningsdopp eller härliga vandringar. Eller åtminstone inte så många som vanligt. Knappt några alls faktiskt.

Men en morgon för några veckor sedan hade jag bokat in med min underbara vän. Ett gryningsdopp, bara hon och jag och naturen. Som jag längtat efter det.

Återigen klampade vi rakt in i någons boplats. Liksom förra gången jag gick ner till bryggan, så hade campare slagit upp tält alldeles intill vandringleden så vi nästan stod på näsan över deras tältpinnar. Besviket och lite surmulet blängde vi på tälten, men vi bestämde oss snabbt för att vandra vidare till ett annat vackert ställe. Allemansrätten råder ju, så där var inget att säga om den saken.

Vi stannade vid Munkagången där det också brukar vara fantastiskt vackert. Även där kunde vi njuta av den fantastiska soluppgången och av naturens stillhet.

Den här sommaren har det varit ovanligt mycket turister som gästat Gyllebo och dess område. Jag ska inte sticka under stol med att jag verkligen längtar tills hösten kommer nu och det åter blir lite tystare och lugnare här.

Den här morgonen njöt jag och Tina av soluppgången, de vilda änderna och vårt goda te. Men badet hoppade vi över. Att doppa sig borta vid badplatsen kändes inte så fräscht efter sommarens invasion av människor, det var vi rörande överens om.

Att det inte blev något bad, eller att bryggan var upptagen – allt det spelade egentligen ingen roll. Det var bara så fint att få sitta där med en kär vän vid min sida. Tina som är en av de personer jag litar mest på i hela världen. Det spelar liksom ingen roll om vi inte setts på ett tag, bara vetskapen om att hon finns, det känns fint i hjärtat.

Solen steg upp över Gylleboslott och en ny dag vaknade så sakta till liv igen.

Vi packade till sist ihop våra saker och gav oss hemåt, för där hemma väntade Stefan med sin specialfrukost som är väldigt snarlik en hotellfrukost. Japp, vi är nog lite bortskämda, Tina och jag.

Idag, den här morgonen så väntar ett nytt äventyr på oss. Kanske blir det inget fint väder eller någon vacker soluppgång – men det brukar alltid bli helt fantastiskt ändå. En härlig dag ligger framför oss igen.

Vi ses om en stund min vän♥

Dagens citat:

Många människor kommer att gå ut och in ur i ditt liv, men bara sanna vänner lämnar fotspår i ditt hjärta.

Hoppas ni andra också får en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Den kära gamla bryggan. Läs mer »

Rulla till toppen