Semester

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Min semester har inte bara varit sjukdom och elände med Molly. Nej den där första veckan som jag var ledig då hann vi njuta av sköna skogspromenader precis som jag planerat i förväg.

Jag och hundarna packade en dag med oss vatten och Mollys särskilda ryggsäck för att gå en lite längre tur i skogen runt sjön. Molly var hur pigg som helst och ville inte hoppa upp i ryggsäcken förrän mot slutet av rundan. Naturligtvis vilade vi ofta med dryckespauser, kel och gos.

En annan dag valde vi att gå en tur på motionsslingorna vid skjutbanan, de som startar precis bakom Dungen i Östra Vemmerlöv. Där har verkligen blivit så fint nu. Tavlan och de rejäla markeringarna är nya och uppdaterade och det finns ingen risk längre att man går vilse. Det har verkligen blivit en ansiktslyftning där.

Jag kan varmt rekommendera att åka dit och välja en lagom sträcka för ett motionspass. Och nytt för i år är att det finns även en trevlig genväg för de som så önskar.

Den där första semesterveckan hade vi inte så bråttom med att göra så mycket annat än bara ”ta dagen som den kom”.

Tänk, det är nog ändå tur att man inte vet hur allting kommer att bli och vad som väntar runt hörnet. Om jag då hade vetat att min lilla hund skulle bli sjuk och kräva så mycket tid av mig, så hade jag förmodligen passat på att hinna med alla ”måsten” här hemma istället. Men vem bryr sig egentligen om att jag inte hunnit städa riktigt i gästhuset, eller att trädgården får vänta ytterligare lite innan jag tar mig ann allt det där jag varit sugen på att förändra.

Den första semesterveckan bjöd på mycket mys här hemma i trädgården. Sådär i all sin enkelhet. Det var nog för att det var det som behövdes.

Dagens citat:

Jag vill inte ha tillbaka min energi för att jobba mer, utan för att leva mer.

Ha det fint och kram Annika

Dela gärna
     

Semester Läs mer »

Mellan hopp och förtvivlan

6 kommentarer / Djurliv, Hundar och katter, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Här på bloggen tog det stopp för ett tag. Jag gick på min efterlängtade semester och hade precis börja njuta av ledigheten och började planera för vad jag skulle fylla mina lediga dagar med….

Vi vaknade upp en morgon och la märke till att vår hund Molly inte alls var sig lik. Vid minsta lilla ansträngning eller stressmoment så hamnade hon i ett krampliknande tillstånd, där kroppen formade sig som en stel banan. Mina tankar for genast till den där natten då vi fick åka med henne akut till djursjukhuset för brusten livmoder…

Utan fördröjning ringde vi runt till djursjukhusen här i Skåne och det blev Awake i Helsingborg som kunde ta emot oss med kortast varsel.

Även om de hade lång väntetid just den här dagen så blev det tillslut vår tur. Efter lite undersökningar så trodde vår veterinär att det kunde röra sig om ett diskbråck. Vi åkte hem med rekommendationen om strikt vila och recept på  smärtstillande tabletter speciellt bra mot just diskbråck.

Hemma skulle vi få jobbiga och prövande dagar. Vi gjorde allt för att hålla Molly i stillhet. Även om vi bar på henne överallt, och försökte se till så hon inte skulle stressa upp sig i onödan, så kom de här skoven allt oftare och varade längre och längre.

Även om det inte var på det här viset jag hoppats att min semester skulle bli, så är jag så tacksam att jag varit ledig och har kunnat vaka över henne de här veckorna. Jag har kunnat dokumentera och studera hennes beteende och försöka förstå vad det är som gör att hon får sina anfall. Jag har kunnat trösta och gosa och ägna all min tid åt henne.

Mellan de onda skoven har Molly varit sitt gamla vanliga jag, och vi har slitets mellan hopp och förtvivlan. Vi har ömsom skrattat och ömsom gråtit. Ja det finns nästan inget värre än när våra älskade djur blir sjuka.

I ena stunden har jag nästan bestämt mig för att låta Molly ”vandra vidare” och slippa sina jobbiga anfall, för att i nästan stund bara le stort när hon kommit svassande med svansen högt för att vara tillbaka i sitt gamla, stolta jag.

I skrivande stund tycker vi att Molly blivit något bättre. Hennes smärtlindring har börjat göra verkan. Även om det inte är lösningen på hennes problem så känns det bra att göra hennes liv så smärtfritt som möjligt. Vi har en bokad tid hos en neurolog, men till dess är det lite väntetid. Vi får ta varje dag för sig och njuta så gott det bara går ändå.

Jag är tacksam att jag haft min dotter som jag kunnat ventilera alla mina tankar och oro med. Vi håller såklart tummarna att Molly kommer bli helt bra igen, men viktigast är att hon inte ska behöva lida i onödan.

Dagens citat:

Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och bara se vad som händer.

Hoppas ni har det riktigt bra och njuter av den fantastiska sommar som vi har.

Kram Annika

Dela gärna
     

Mellan hopp och förtvivlan Läs mer »

En liten tur och dahliorna börjar sätta fart.

8 kommentarer / Boktips, Österlen, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen tänkte vi åka till den kära gamla Kaffestugan i Alunbruket för att dricka kaffe och bara njuta av omgivningarna där. Nu skulle det visa sig att där var mer än proppfullt med människor som hade samma planer som vi. De hade helt enkelt fått sätta ut en skylt med informationen ”fullsatt”. Där var inget att göra åt den saken.

Vi passade åtminstone på att gå en sväng inne vid slottet med hundarna.

Vi gick genom skogen och plötsligt sa Stefan:

-va e di forr itt hus som ligger här mitt i skogen…?

Alltså, hur hade han kunnat missa… mitt älskade barndomshem. Vackra, fina Skoghem. Den plats där jag  bott de första 20 åren av mitt liv. Ja, jag är ganska säker på att jag faktiskt visat honom den här platsen förut, men hans minne är ganska kort.

Vi gick en sväng inne vid slottet innan vi for hemåt igen. Kaffet fick vi helt enkelt koka själv när vi kom hem.

Dahliorna

Hemma i trädgården börjar det hända saker med dahliorna nu. Många av dem står i full blom, även om några är lite senare och ännu inte riktigt har bekänt färg.

Den där röd och vita sorten, den som jag kanske tycker minst om, den har nu lyckats föröka sig och är en av de dahliorna som blommar allra rikligast. Det är bara att börja älska dem mest av alla helt enkelt.

Boktips

Så har jag lyssnat på några böcker till.

Först ut är ” Den hemliga gåvan” av Natasha Lester. Det är den av de tre böckerna som jag tyckte var allra bäst.

Den andra boken heter ”Skarakannibalens dotter” av Jamie-Lee Arrow. Det är en självbiografi skriven och uppläst av dottern. En hemsk historia.

Sist ut den här gången är en bok som heter ”Borta Bäst” av Sara Kadefors. En lite knasig bok, som jag trots allt inte kunde sluta lyssna på.

Dagens citat:

Det största problemet med kommunikation är att vi inte lyssnar för att förstå. Vi lyssnar för att kunna svara.

Njut och ha en fin onsdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

En liten tur och dahliorna börjar sätta fart. Läs mer »

Hemester

5 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej igen.

Det är så härligt att vara ledig och kunna ta dagen lite som den kommer. Att bara skrota runt här hemma utan att ha så värst mycket inplanerat, det är att verkligen ha semester. Ingen väckarklocka som ringer, inga arbetskläder som ska vara nytvättade eller någon matlåda som ska packas.

Att jag var ganska trött de där sista dagarna på jobbet förstod jag när jag läste vad jag skrivit på mitt knäkebrödspaket på jobbet. Istället för att skriva dit mitt namn, så som jag brukar, så hade jag med tydliga bokstäver skrivit ordet ”knäckebröd”….

Gyllebo och Österlen är en fantastisk plats att vara på, inte minst på sommaren, så några större planer att resa iväg här ifrån det har vi inte. Vi njuter av det vi har här hemma – naturen, sjön och havet och den svenska sommaren.

Förhoppningsvis så kommer vädret att bjuda på några härliga dagar så vi kan åka ut en sväng med båten. Och blir det inte det, så kommer jag att njuta i alla fall.

I helgen var vi på Brösarp Gästis där Stefan utnyttjade sitt presentkort som han fått på sin 70-årsdag. Brösarps Gästis som blivit så fint efter den stora utbyggnaden och där man aldrig blir besviken. Med en stor ”doggybag” återvände vi hem med lunchen räddad nästkommande dag.

En tur till Kiviks hamn har det också blivit i helgen. Vi har så mycket fint runt om här hemma, och jag tröttnar aldrig på min hembygd. Det jag ibland kan tröttna på är när alla människor tvunget ska bunka ihop sig på en och samma plats enbart för att den blivit så ”rysligans” populär.

Ja, semesterkänslan börjar infinna sig mer och mer, och jag går runt här och pysslar med mina något eftersatta krukväxter, jag tar mig ett glas rosé ibland och bara mår förträffligt. Hemester när den är som bäst. Dock överraskades jag av den svårflörtade jul-azalean, som nå står i full blom.

Dagens citat:

Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på den.

Ha en härlig tisdag.

Kram från mig.

Dela gärna
     

Hemester Läs mer »

Sista helgen före ”jubbe-bubblan”

10 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading

Hej och halloj

Jag är tillbaka efter mina kontorsveckor på jobbet, då jag inte orkat göra så mycket mer än att jobba, äta och sova. Jag blev lika sliten som jag föreställt mig innan. Trött av allt tänkande och grubblande på om det blev rätt och såklart av att ständigt titta på en datorskärm. Men nu är det över och det vankas semester för mig – i hela tre veckor.

Helgen innan jag skulle ta över ekonomin på jobbet så var det rena värmeböljan. Det började redan veckan innan, då vi hade nära 30 grader i varumottagningen och nästan inget syre där. Till och med katten Felix, som normalt älskar värme, såg lite tagen ut när det var som allra hetast här hemma.

Inte orkar man ställa sig och laga mat när det är sådär jättevarmt. Jag och Stefan passade på att gå ut och äta pizza och njuta av lugnet före allt som väntade på jobbet. De där pizzorna vid torget i Kivik är så himla goda tycker jag.

Det var även Andréa:s sista helg hemma i Sverige för den här gången. Hennes veterinärkompisar kom hit för att träffa henne och för att svalka sig i poolen.

De hade också sin fina hund Frasse med sig, en 16 år gammal herre som stundtals gick lite vilse i vårt hus. Eftersom han även var nästintill döv så fick vi alla hjälpa honom tillrätta lite då och då. Det var lite tur för honom med nedsatt hörsel, när våra tre hundflickor gav honom den ena utskällningen efter den andra.

När måndagen kom och det var dags att köra till jobbet, så smög jag likt en tjuv om natten bara tyst iväg, utan att ta adjö av Andréa, som samma dag skulle flyga mot Kanada igen. De här fruktansvärda avskeden klarar jag helt enkelt inte av mer. Det blir bara jobbigare och jobbigare tycker jag och att börja min tid på kontoret med söndergråtna ögon kändes inte heller särskilt bra.

Alltsedan hon reste har jag nu istället hittat små lappar på alla möjliga ställen i huset. Små tecken på att hon faktiskt varit hemma.

Boktips

Att lyssnar på ljudböcker till och från jobbet har varit en skön avkoppling och det har hunnit bli en del böcker för mig.

Jag har lyssnat på ”De sista Tanterna” av Fatima Bremmer.

Jag har även lyssnar på en bok som jag verkligen tyckte om. Den heter ”Hjortronmyren” av Ulrika Lagerlöf.

Sist ut har jag lyssnat på en bok som heter ”Dagarna som följde” av Mélissa Da Costa

Dagens citat:

Jag vill vara som en solros; så att jag även de mörkaste dagarna står stark och rak och sträcker mig mot ljuset.

Ja, vem vill inte vara som en solros.

Kram Annika

Dela gärna
     

Sista helgen före ”jubbe-bubblan” Läs mer »

Det blev den bästa dagen på länge.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Så kom den då, den där sista veckan som min dotter skulle vara hemma här hos oss i Sverige. Tiden hade gått så fort och det var såklart mycket som hon ville hinna med då hon var hemma. Som tur var så hade jag en ledig dag innan mitt utökade sommarschema skulle börja. Det blev en dag då jag hade möjlighet att tillbringa tid med min tös i lugn och ro.

Andréa ville ut och vandra, och hade bestämt träff med sin kompis på eftermiddagen. Det passade då bra att vi gick längs havet, från Vik med näsorna pekandes mott norr, och mot Kiviks Musteri där kompisen ju  jobbade.

Solen strålade och det var ganska varmt. Den första biten från Vik är rejält stenig och lite ”knölig” att gå, men i sakta tempo så gick det finfint.

Ett tag fick vi sällskap av ett litet gäng svanar. De var så vackra där de guppade och skiftades om att leta mat från havets botten.

I våra ryggsäckar hade vi packat med oss badkläder och vår plan var att hitta en fin plats där vi kunde ligga och sola och bada i någon timme.

Vi passerade den då nästan färdiga trappan vid Knäbäckshusens strand och gick ytterligare en liten bit norrut innan vi bestämde oss för att stanna och njuta för ett tag.

Där vid en blommande ros kastade vi av oss våra kläder och tog dagens första dopp. Vattnet var härligt kallt och svalkade så skönt. Jag hade kunnat stanna kvar där hela eftermiddagen och småpratat med Andréa och bara njutit av livet och av känslan av att ha all tid i världen.

Men vi hade en tid att passa. Efter en timme drog vi lite motvilligt på oss våra vandringskängor igen, och fortsatte norrut.

Vi gick genom nationalparken, på stigen längs med havet, och vi tyckte nog båda att det var skönt med trädens skugga och det lite hårdare underlaget för våra fötter. Visserligen var en bit av stigen rejält stenig och svårare att gå på, men inte värre än att vi lätt tog oss fram.

(för Andréa, som för ett par månader sedan besteg Kilimanjaro, så var en stig vid Stenshuvud rena barnleken kan jag tänka)

I gräset prasslade det plötsligt till, och i hopp om att få se en huggorm spejade Andréa både länge och väl ner i det torra gräset. Till sist kunde hon dock konstatera att det bara var en liten rädd skogsmus som orsakat prasslet.

Till slut kom vi fram vid Hälleviks kås och därifrån var det inte långt till Kiviks Musteri. Jag och Andréa beställde där ett par supergoda ”smørrebrød” som vi avnjöt i skuggan under ett parasoll. Sedan slutade Adréas vän, Elna sitt jobb för dagen och vi kunde lifta med henne hem.

Det här blev min bästa dag på länge♥

Dagens citat:

Allting händer av en anledning. Tänk inte för mycket. Förr eller senare kommer allt att bli ok!

Dags att sparka igång nästsista veckan innan jag äntligen kan pusta ut lite grann.

Ha det gott

Kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Det blev den bästa dagen på länge. Läs mer »

För tionde året gick vi ”Mot ALS”

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som så många gånger förr så samlades vi i Simrishamn på Annandag midsommar, för att gå den lilla vandringen ”Mot ALS”, och för att samla in pengar till forskningen till förmån för just den här fruktansvärda sjukdomen.

Det var den 10:e gången ALS-vandringen arrangerades. Ja, om vi nu räknar med det året då vi hade pandemi och det var förbjudet att samlas tillsammans. Men då fick var och en gå på valfri plats och efteråt swisha sina pengar.

Den här dagen var det ett strålande vackert väder. Solen gassade över Simrishamn när vi möttes vid fiskestugan i vanlig ordning.

Den första gången vi gick, så var min kusin Camilla med. Hon var då sjuk i ALS och det var hon som var drivande för att få igång den här insamlingen även i Simrishamn. Allt sedan dess har vi samlats och gått den lilla rundan, dels för att hålla Camillas minne levande, men också för att få in pengar till forskningen.

(bara en kort tid efter den här första vandringen så gick Camilla bort i sviterna av sin sjukdom)

(Vill ni läsa om den här första ALS vandringen så finns mitt inlägg HÄR) 

Den här vackra dagen i midsommartiden så var vi inte lika många som den första gången. Men vi var en liten skara av de närmaste, som efteråt samlades i solen för en kopp kaffe. Några av oss valde att bege sig till glasskiosken istället. Men att samlas en liten stund tillsammans känns så fint♥

Efteråt körde vi hem till Gyllebo där vi bara tog det lungnt resten av vår lediga söndag.

Dagens citat:

Det finns fyra saker som aldrig kommer tillbaka. Stenen du kastat, chansen du missat, orden du har sagt och tiden som har gått. Lev livet här och nu!

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Dela gärna
     

För tionde året gick vi ”Mot ALS” Läs mer »

Mitt Juni 2026

4 kommentarer / Månadssummering / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan

Juni månad har passerat och det känns som en tumlar kört över min hjärna, för jag är så trött.

Allting i familjen händer vid den här tiden, och såklart går tiden så mycket fortare då.

Maj avslutades med att vi firade Morsdag och då även Stefans 70-årsdag med mina döttrar. Sedan var det min födelsedag som kolliderade med Sweden Rock och Nicolajs stora dag. Vi fick fira lite som det bar sig, och min dag blev uppskjuten till en annan gång. Förhoppningsvis kan vi gå ut och äta någonstans senare allihopa.

Vi träffade goda vänner och grillade korv vid Vårhallen – det var en vacker sommarkväll.

I Brösarp firade vi vår Nationaldag och sedan var det studenttider, då jag fick äran att knäppa bilder på Ameliés studentfest. Plötsligt var det midsommar och den firade vi hos oss i Gyllebo enligt tradition.

Nu hälsar jag Juli månad välkommen. En månad som inleds med lite mer jobb för mig, då jag ska sköta saker på kontoret som jag inte känner mig helt bekväm med. Men en vecka har nu snart passerat utav tre, innan det är tid för min semester. Jag har ingenting inplanerat utan ska bara vila och återhämta mig då.

Dagens citat:

En bra chef får folk att växa. En dålig chef får folk att uppdatera sitt CV på lunchen.

Något CV har jag aldrig skrivit i hela mitt liv, och kommer nog inte att göra det heller. På min tid skrev man  ”Ansökningshandlingar” där man skröt lite lätt om sig själv och berättade vilka skolor man gått och vilka sommarjobb man haft. Hade man tur fick man komma på anställningsintervju. Jag tror nästan att det där fungerade bättre än dagens AI baserade urvalsmetoder när en tjänst ska tillsättas. Vad tror ni?

Ha en fin fredag.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Mitt Juni 2026 Läs mer »

Midsommarafton med lite orosmoln

4 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Sommaren har nu kommit med besked minsann, för jösses så varma dagar vi haft den här helgen.

Även midsommaren bjöd på underbart väder. Enligt tradition så firade vi midsommarafton här hemma i Gyllebo med våra goda vänner och våra familjer.

Jag hade längtat lite extra efter att fira midsommar med barnbarnen och deras familj, särskilt det här året då Andréa också var hemma i Sverige. I julas var ju pappa Jimmy sjuk, så nu laddade vi verkligen för midsommar tillsammans istället.

Tyvärr blev det inte riktigt som planerat. Lagom tills vi skulle samlas, så fick Amanda en allergisk chock och det slutade med ambulans och en tur för henne till akuten istället. Vi körde och hämtade pojkarna och så firade vi så gott vi kunde ändå vi andra.

Alla hade med sig lite olika goda saker till vår midsommarbuffé, så trots att jag glömde sätta fram skålen med räkor så tror jag ändå att alla blev både mätta och nöjda.

Efter maten var det ”hopp och lek” i poolen.

Sedan var det dags för jordgubbar och glass innan midsommarstången skulle kläs och dansen till ”Små grodorna” tog fart. Det visade sig dock att ingen av barnen ställde upp på dans – det gjorde de bara i skolan, sa de, för där var de tvungna. Men vi vuxna dansade och kvackade så det slog härliga till, för är det midsommar så är det.

 

Lagom till kaffet fick jag ett livstecken från Amanda, hon skrev att de var utsläppta från akuten och på väg hit. Härligt!! Väl här blev det ett snabbt dopp för Jimmy tillsammans med pojkarna, innan de åt ikapp med oss andra.

Förutom jordgubbstårta så mumsade vi på Holgers världsberömda bullar, Så himla goda!! Jag kan nog påstå att vi alla var riktigt mätta och belåtna efter det.

När mörkret föll över midsommarkvällen satt vi ute länge och spelade spel och hade det mysigt.

Men även en lång midsommarafton har sitt slut, och även om det varit en smula oroligt med en sjukling, så slutade det ju ändå gott allting.

Dagens citat:

Om vi festar och jag säger att jag kan göra en bakåtvolt så stoppa mig för guds skull, för det kan jag inte.

Den här dagen gjorde ingen några bakåtvolter alls, som tur var, det fick räcka med en sjukling i sällskapet. Men en gång i tiden har jag kunnat det där med volter minsann.

Ha det gott och kram

Annika

Dela gärna
     

Midsommarafton med lite orosmoln Läs mer »

Blomstertid och studentyra

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Man kan ju verkligen förstå varför man vid den här tiden på sommaren sjunger om ”den blomstertid”. Det blommar nästan som bäst ju. Just nu har blåregnet gjort sitt och bytts ut mot andra vackra blomster.  Även den röda rhododendron har blommat över och nu frossar vi i pioner, irisar och rosor istället.

Den underbart vackra rosen som jag fick på min 60-årsdag av en vän, blommor så tacksamt just nu. Och en extra vacker hortensia som Stefan fått på sin bemärkelsedag pryder också sin plats. Svartögat från i fjor har överlevt vintern, liksom en alldeles särskilt röd hortensia som jag fått ett år på morsdag, och som betyder lite extra.

Med det torra vädret är det också lätt att få mer ohyra på sina växter tycker jag. I grannens äppelträd verkar en sorts larver trivas alldeles extra bra och jag hoppas att de håller sig på den sidan häcken hela sommaren.

Studentyra

För ett par veckor sedan var jag på en studentfest i Simrishamn, där jag även fått äran att knäppa lite bilder under kvällen.

Det var en fantastiskt vacker kväll och som gjord för fest och stoj. Även om himlen öppnat sig  precis vid själva utsläppet, så var det skönt att kvällen blev så härlig.

Till dig fina Amelié vill jag tacka för en härlig kväll och önska dig all lycka till framöver. Att det kommer att gå bra för dig i livet, det råder det inga som helst tvivel om. Du är en fin tjej med en alldeles speciell och underbar humor, som jag känner igen och nog vet exakt varifrån du fått den…

Kram på dig♥

Ja nog är det en härlig och fin tid nu runt midsommar, då man helst skulle haft några timmar extra varje dygn. Åtminstone så mycket att man hann med att lukta på blommorna lite mer.

Boktips

Ett par ljudböcker har jag hunnit med på min väg till och från jobbet. Först ut är en bok som heter ”om morgondagen vet vi inget” av Eleonore Holmgren. En roman från sekelskiftet. Nästa bok heter ”Mina vänner” av Fredrik Backman. Klart läsvärda båda två.

Dagens citat:

En motvind kan bli en medvind, för någon som byter riktning.

Ha en fin onsdag och kram från mig

Annika

Dela gärna
     

Blomstertid och studentyra Läs mer »

Rulla till toppen