november 2019

En plats för stunden.

Hejsan.

Ingen plats ger en sådan energi som en plats vid havet.

Det spelar liksom ingen roll vilket väder det är här.

Havet skänker alltid samma frid. Nästan som om det besitter en urkraft för det mänskliga sinnet.

Platsen vid ensamma tallen. Två lediga stolar som inbjuder. En plats för stunden.

Tacksamt tar jag emot stunden.

Platsen vid Klammersbäck, så fantastiskt vacker och rogivande.

Dagens citat:

Det blir inte lättare senare. Det blir bara … senare …

Påminner mig själv: fortsätt skratta och le, så tror hjärnan att vi är glada…

Kram Annika

 

Julmarknadstider.

Hejsan.

Fast det är höst och adventstiden nu står och stampar framför dörren, så blommar det tappert i mitt lilla orangeri.

Jag har varligt plockat in alla blomster i det lilla huset. Jag har satt på en frostvakt för att ingen ska frysa ihjäl där inne när den Österlenska vargavintern kommer. Jag har nattat och jag har ”vintersömnat” pelargonerna. Men se, likt småungar på kvällskvisten, så vägrar de falla i sömn.

Fast det är ganska mysigt att ta en tjocktröja på sig och sitta där och filosofera. Jag brukar tända lite ljus och en väldoftande rökelse, så kanske är det inte så konstigt att mina pelargoner inte kan sova.

Trots att det blommar likt en vårdag i mitt orangeri så är det tid för alla julmarknader nu. Jag och Stefan lämnade Österlen bakom oss för en dag och besökte mysiga Svaneholm.

Så vackert och mysigt … och väldigt trångt.

Det var allt bra skönt att komma hem och slå sig ner i lugnet och bara lukta på blommorna igen.

Katten Felix har hittat ett nytt favoritställe i vårt hem. En plats som numera doftar gudomligt för honom. Barnpuder, babybajs och bröstmjölk. Det kan ju faktiskt inte bli bättre om man är en Felixkatt.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Ha det fint. Kram Annika

Slutet.

Hej.

Så var det dags för sagans sista kapitel. Sagan om min finaste vän – min Johnnyhund.

De spår vi båda lämnade efter oss på den öde stranden för bara en vecka sedan är nu redan bortspolade.

Den gråmulna dagen vid Vitemöllas strand kom att bli vår sista utflykt tillsammans.

Jag såg tydligt hur ont Johnny hade och hur ansträngande det var för honom att springa i den mjuka sanden när bakdelen inte vill som han. Men i vanlig ordning tjuvåt han tång så fort jag vände bort blicken och han försökte springa lika fort som vanligt där i vattenbrynet.

På stranden hittade han en ljusblå ballong och var överlycklig över att kunna visa mig sitt fynd. Stolt som alltid att vara till lags! Vinden var frisk och skön och vi fick en värdefull stund tillsammans.

Jag och Johnny har haft en ensam helg tillsammans. Alla som någon gång haft förmånen av att äga eller känna en ”flatte” vet hur de liksom ler och leker ända in i döden. Men jag såg igenom Johnnys fasad och hans försök till bus. Jag la märke till alla små tecken som vittnade om att något var fel, mycket fel i hans magrande kropp.

 I helgen tog jag så mitt livs värsta beslut, men också det som kändes mest rätt i mitt hjärta.

Den 25 november fick Johnny lugnt och fint somna in hos vår älskade veterinär Per.

Där och då, när han fått sin lugnande spruta, anade jag för en liten stund den gamla vanliga Johnny. Det liksom glimmade till i hans tillgivna ögon när medicinen motade bort smärtan. Johnny reste sig upp mot oss och viftade frenetiskt på sin svans. Så slickade han bort våra forsande tårar. Han nafsade Stefan, som han alltid brukade göra, i hakan och pussade mig med sin långa varma tunga. Ett kort ögonblick som jag aldrig någonsin kommer att glömma.  Sedan la han sig till ro vid våra fötter, som så ofta. Där somnade han in – lugnt och fint – för alltid.

Tack för allt min högt älskade Susedalens Right for you, ”Johnny”♥

Jag vill tacka Susedalens kennel, Marie och Johanna, för ert förtroende. Jag vill tacka världens bästa veterinär Per för allt genom åren. Jag vill tacka Simrishamns Brukshundklubb för den första uppfostran som unghund. Jag vill tacka Teddy, Marie och alla kompisar på vår väg till certifierad hemvärnshund. Jag vill tacka vårt kompani och våra soldatkompisar i hemvärnet. Så vill jag tacka mina tre döttrar och Stefan som stod bakom mig när jag tog mitt svåraste beslut. Nu med facit i hand ser jag så många tecken som vittnar om att ”Jonte” var så mycket sämre än han någonsin visade oss … Jag är så glad att jag tog beslutet för Johnnys skull, men gud ska veta att mitt hjärta nu har brustit och stundom blöder ymnigt…

Dagens citat:

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu – så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vill betona att Johnny var en frisk, stark och välmående hund under hela sitt tioåriga liv. På alla röntgentester och andra kontroller vi rutinmässigt gjort under hans levnad, har han fått högsta betyg. Det han drabbades av var en slags elakartad cancer som satt som små knutor i leden ovanför vänstertassens has. Dessa upptäckte min dotter i slutet av juni, då vi också fick besked på vad det var. En elak cancerform som bara växer och sprider sig i hela kroppen. För bara några veckor sedan märkte jag att i hela låret fanns plommonstora knutor. Han fick såklart smärtlindring för det onda och på slutet även CDB olja som lindring.

Personligen tycker jag att ingen hund förtjänar ett lidande för att man som hundägare vill skjuta upp den jobbiga dag som ändå kommer till slut. I slutändan är det hunden som får betala priset. Både jag och Stefan hade en stark känsla av att Johnny förstod och själv ville bli fri. Det är nu min stora tröst.

Kram Annika

 

Svalkande novemberdopp.

Hejsan.

Den där härlig morgonen då jag och hunden Johnny var ute på skjutfältet vid Ravlunda, så blev det såklart ett svalkande dopp i böljan den blå.

Stranden här är en av mina favoritstränder. Här kan man ofta få vara ganska ostörd.

Johnny började med att ta sikte på en stor tångruska som han fort tuggade i sig. Han är väl medveten om att han inte får äta saker ute, saker som han själv hittar. Därför skyndade han sig innan jag skulle hinna se det. Ögontjänare som han ju är och numera även lite lätt lomhörd.

Såklart fick det bli ett dopp i böljan den blå. Som vanligt badade Johnny precis som alltid, som en kärring. Halvmesigt och försiktigt sänkte han ner sin kropp i sjökanten. Och som han njöt!

Jag förbannade mig själv en smula, att jag inte tagit handduk med mig, för det såg så skönt och härligt ut. Men Johnny badade inte länge. Snart hade han fått vittring på något nytt spännande och travade lycklig iväg längs stranden.

En härlig morgon på en ensam strand med sin vän … en dag kan helt enkelt inte börja bättre.

Dagens citat:

Ett sätt att bli påmind om sin egen dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen.

Jag gör gärna både kullerbyttor och tar mig ett vinterbad för då känner man livet i kroppen.

Kram Annika

Ett stenkast till Verkeåns utlopp.

Hejsan.

När man är ute på Ravlunda skjutfält så är det nästan tvunget att stanna till vid Haväng och Verkeåns utlopp.

Ja ni vet ju redan, hur jag brukar tjata om det. Att det här är en av de platser som jag rankar som Österlens absolut vackraste.

Det var morgonen då Johnnyhunden fått galoppera lös ute på skjutfältet som vi även stannade till vid badplatsen.

Det spelar ingen roll vid vilken årstid man kommer hit. Den här platsen ger mig alltid ett sug i magen. Här är så fint!

Johnnys sug i magen uppstod mer av de två små stålgrå dvärgschnauzerhundar han fått vittring på en bit bort på sandstanden. Fort kopplade ägaren sina små juveler när hon fick syn på Johnnys halvgalna blick och långa tunga. Hon kunde ju inte veta att Johnny inte är fullt så galen som han kan se ut. Att han i själva verket är uppfylld av kärlek till allt och alla. En ganska hårdhänt kärlek visserligen.

Det var dags för oss att åka hem till Gyllebo igen. Johnny blev tacksamt inlyft i bilen där han somnade i samma stund som jag startade bilen. Och jag la ännu en underbar morgon till min samling.

Dagens citat:

Men om det skulle vara som vissa påstår att klimathotet är en bluff, skapar vi en värld med rent vatten, frisk luft, välmående barn och gröna regnskogar helt i onödan då?

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Höstens starkaste solstråle.

Hejsan.

Såklart lystes världen upp alldeles extra mycket när det kommer en ny liten familjemedlem in i mitt liv.

Om nu november hör till de gråaste och mörkaste månaderna här på Österlen, så har jag fått en ny underbar liten solstråle i mitt liv som gjort min höst självlysande.

I drygt en månad har han nu funnits här och förgyllt livet för oss alla.

Hans namn är Scott, och han kan lysa upp den gråaste av novemberdagar.

Som en liten prins har han gjort entré, och såklart har jag gett honom ett vackert smeknamn. ”Tjabo”, som hans majestät konungen själv (och en gammal kärlek från min ungdom.) Kärt barn ska ha många namn.

Dagens citat:

När jag var liten brydde jag mig inte om vad jag hade på mig. Jag gick bara med på vad mamma köpte till mig. När jag nu tittar igenom gamla fotoalbum inser jag att hon inte heller brydde sig.

Om någon undrar var de fina alpackatröjorna kommer ifrån, de som Scott och Amanda har på sig, så tror jag visst att de är inköpta i Chile av Scotts faster, Frida. Bara att åka dit och handla, för de är ju alldeles bedårande.

Ha det gott, kram Annika

Friheten på fältet.

Ingenstans känns friheten så stor som ute på Ravlunda skjutfält.

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag tog med mig hunden Johnny ut på Ravlunda skjutfält. Solen hade nyss gått upp över havet.

Jag körde långt norrut där inga fårskallar höll till. Jag ville ge Johnny den frihet det är att kunna springa lös omkring. Helt fri som vinden.

Johnny njöt för fulla muggar. I galopp susade han fram över vidderna. Som alltid hade han full koll på mig och på var jag höll hus. Han hade även koll på att jag den här morgonen hade lite extra lyxigt hundgodis i fickan, i form av hotdog. Det är det godiset vi bara brukar använda när det är ”viktig träning”. Alla dagar är numera viktiga.

Termometern visade på 8 grader och dagen kändes helt underbar.

På min telefon fick jag plötsligt ett sms från SOS Alarm. En gård vid Kivik stod i lågor och allmänheten varnades. Det förklarade den väldig rökutveckling jag kunde se på himlen den här morgonen. Johnny hade såklart redan markerat och gjort mig uppmärksam på den där röken söderut.

Efter en härlig springrunda kom Johnny fram till mig, som om han ville säga att det var dags att vila en stund. Eller så var det för att få lite av all den goa korven han visste fanns i min ficka. Det fick bli rast och vila i ”skruttibangbangbilen” en stund.

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Att slå sig till ro och ta det lugnt i livets slutskede är inget alternativ om man är en Johnnyhund. Nix, det är full fart ända in i kaklet. Sådär ska jag också försöka leva mitt liv om jag kan.

Ha det gott och kram

Annika

Novembermörker.

Hejsan.

Det är den mörka tiden nu. På Österlen är kanske november den dystraste månaden av dem alla. Snöfattigt med svarta upplöjda åkrar som dominerar landskapet. Vått och geggigt med jordiga transporter av sockerbetor.

Fast jag gillar förstås när mörkret kryper på. Då tänder jag upp en massa levande ljus istället.

Braskaminerna i huset skapar också en skön känsla och ett avstressande lugn. Det ger det där harmoniska som man behöver vid den här tiden på året.

Frisk luft en gång om dagen, oavsett väder och vind, är ett måste tycker jag. Här på Österlen går det finfint att löpträna året om, och det är ett stort plustecken.

Nej, den här mörka tiden får mig aldrig att må dåligt. Jag njuter för fulla muggar av den årstid som är just nu. Alltid! För det finns ju faktiskt ingen bättre månad än november, då man kan tillåta sig att slå sig till ro och bara mysa.

För varje årstid och månad har så mycket små guldkorn att fokusera på. Gör det, istället för att knorra över allt det där som är mindre bra. På så vis känns livet så mycket bättre. Det som kan få mig att må dåligt är andra människors tråkiga attityd, gnällande och respektlösa handlande. Det är så mycket tråkigare än lite novembermörker.

Dagens citat:

Karma har ingen meny. Du blir serverad det du förtjänar.

Tänk varje dag på att fokusera på det som är bra just idag.

Må gott och kram från mig.

Annika

Fyledalen bjöd på en mäktig dag.

Hejsan.

Här kommer de sista bilderna från dagen då vi vandrade i Fyledalen den där gyllene höstdagen.

Det var maken Stefan, hunden Johnny och jag.

Som alltid när vi är ute i skog och mark så har vi ögon och öron öppna för lite olika saker.

Stefan och Johnny har lite mer jakt, och ond bråd död i sinnet, medan jag drömmer mig bort till en mystisk sagovärld där det känns som om troll och prinsessor närsomhelst skulle kunna poppa upp ur de mossbeklädda stubbarna.

Oavsett hur olika vår tankar går, så är njutningen i skogen ändå densamma för oss.

Naturen, skogen och vidderna. Jag tror att alla vi människor behöver landa här lite då och då för att verkligen må som bäst. Åtminstone om man som jag, har naturen i blodet. Och såklart, för hunden Johnny så är det ju hans bästa plats av alla- skogen och naturen!

Dagens citat:

Om du försöker och misslyckas… Grattis! De flesta försöker inte ens.

En stort kram från mig

Annika

Tiden på väg att rinna ut.

Hej.

Den här hösten har gått så fort, så fort… Alldeles för fort! Tiden rinner sakta ut nu…

Det är nästan så jag glömt bort det där lilla provet vi tog från hunden Johnnys ben i somras. Eller nej, jag har inte alls glömt bort, jag har nog bara förträngt det hela en smula. För ännu kan jag se min dotters meddelande för min inre syn, när jag frågade henne om vad provsvaret egentligen betydde. Jag kan se hennes svar på min telefon med tjocka versaler; NEEEJJJJJ….

Hunden Johnny gillar inte tårar och sorgsna känslor. Han blir bekymrad och rädd när vi i familjen är ledsen. Han tycker bäst om när jag är glad, busig, bestämd, ja till och med arg – men inte ledsen! Så min oro och tårar  har resten av mina pälsklingar fått bära.

Jag och Johnny har haft en helt underbar höst tillsammans. Utan andra krav än att bara uppleva och njuta. Vi har varit på olika platser så ofta vi kunnat. Jag har velat ge honom nya intryck, dofter och mening, så smärtan inte skulle bli så påtaglig för honom. Kanske är det jag själv som egentligen haft mest smärta. Smärta i hjärtat.

För någon vecka sedan var det dags för Johnnys vaccination. Underbare veterinär Per såg Johnnys knuta och sedan mötte han min blick och jag förstod direkt. Jag förstod att tiden är på väg att rinna ut. Vi avstod sprutan vi planerat den kvällen…

Men riktigt än är det inte tid att ta adjö. Än har vi lite tid kvar… Men Gud ska veta att det gör ont…

På utsidan ser Johnny ännu frisk och nästan ungdomlig ut. Hans utseende och mentalitet skvallrar inte mycket om den dödliga sjukdom som växer i hans kropp. Han är nästan vackrare än någonsin. Men min plikt är att aldrig någonsin låta honom lida eller ha ont. Aldrig någonsin för min egen egoistiska skull. Det kommer att bli mitt livs värsta dag, men jag och Johnny är stridskamrater och jag ska följa med honom till slutet. Hur jävla ont det där än kommer att göra för mig. Som alltid krigar vi tillsammans, han och jag…

För Johnny finns bara kommandoordet ”framåt”…

Så nu kör vi hans sista tid…. FRAMÅT!!

Dagens citat:

Det påstås att det inte går att köpa lycka för pengar. Det där stämmer inte. Jag köpte Johnny för 9,500 kronor en gång i tiden. Det var ren och skär lycka!!

//Annika

Än har vi lite tid kvar tillsammans. Än hinner vi njuta en smula av vår värdefulla tid.

Kram Annika

 

Rulla till toppen