Tempen sjunker och hösten är här och nafsar.

Hej och halloj

Förra helgen när jag gick ut i skogen så kändes luften lite kyligare och lite klarare, hösten var bestämt på väg.

Det var inte direkt några kallbadstemperaturer i vattnet. 16 grader får väl räknas som relativt varmt, åtminstone var det fullt möjligt att simma runt en god stund. När solen steg upp blev det ett kort men väldigt vackert ljus över skogen och jag satt kvar och njöt en god stund.

Gässen var tillbaka i sjön och deras välkända läte rungade över nejden då de lyfte i stora flockar och passerade bryggan. Ett hösttecken så gott som något.

På andra sidan sjön hade vassens färg börjat skifta i ljusröda toner och var så vackert där det speglade sig i den blanka vattenytan.

Det var länge sedan jag vandrade på Åsstigen och just den här morgonen tyckte jag att det kunde vara så mysigt att njuta av en höstmorgon just där.

Ännu kändes skogen väldigt grön och frodig, men under den kommande månaden kommer naturen att byta skepnad och om fyra veckor ser allting i skogen med all säkerhet lite annorlunda ut.

Jag älskar att vara ute i naturen, och särskilt i oktober och november. Det är nästan lika härligt som på våren då.

Jag undrar om dagens barn egentligen njuter så mycket av naturen nuförtiden? Vet de överhuvudtaget vad en lönn-näsa är för något… Mycket har förändrats sedan jag själv var barn. Inte leker barn idag blindbock, sista paret ut eller bro, bro, breja… eller?

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Land” av Maggie O´Farrell. Det är en historisk roman som jag tyckte väldigt mycket om. Så sorglig och vacker på samma gång. Annorlunda och speciell

Dagens citat:

Hur kan man känna glädje över att stå på bergets topp om man aldrig varit längst nere i dalen.

Ha en skön och härlig söndag.

Kram Annika

 

Dela gärna

4 reaktioner på ”Tempen sjunker och hösten är här och nafsar.”

  1. När jag var ledare på barngymnastik på 90-talet, då hoppade vi twist. Det visste barnen inte vad det var. Så de gamla lekarna är nog på väg att försvinna. Vissa lever väl kvar, men hur ofta bollar barn? Det gjorde man ju mycket.
    Trevlig söndag!

    1. Ja, de gamla lekarna försvinner nog. Min faster bollade och jonglerade ändå upp i hög ålder, hon sa att det var bra träning för hjärnan. Själv är jag urdålig på det, så jag vet inte vad det säger om min hjärna egentligen… Kram kram

  2. Haha så cool du är vi har ett sådant träd och våra barnbarn vet vad det är för ett träd. Underbara foton som alltid! I morse var det så där krispigt i luften, kändes som frosten knackar på dörren snart. Den tiden, alla årstider har sin charm man måste se positivt på det, även om jag är en frusenkylling och älskar sommaren. Men är ju också så glad för julen med allt vad den bjuder på.
    Kram/MH

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen