Månad: december 2019

Ett litet avbrott.

Hejsan.

Så många morgnar.

Så många soluppgångar det har blivit under åren. Över hela Österlen.

Det var så väldigt länge sedan som jag hade semester på riktigt. Så länge sedan jag hade en lite längre sammanhängande ledighet, mer än någon ynka dag. Det är dags nu och det känns verkligen som jag behöver det just nu.

Jag ska ut och resa och det ska bli så spännande. Jag och bloggen får en skön återhämtning i någon vecka.

Bloggen får vila, men för er som vill hänga med mig så finns jag på Instagram. Jag ska försöka att uppdatera lite på instastory (den där lilla runda ”pluppen” längst upp på sidan) med bilder och filmer så får ni se vart resan bär.

Ni som vill, är såklart välkomna att hänga med mig där.

Vill ni följa mig, så hittar ni Gylleboannikas instagram HÄR

Annars ses vi kanske här igen strax före jul, och då har vi förhoppningsvis fått vinter på Österlen.

Var rädda om er i julstöket.

Dagens citat:

Ibland kan allt kännas upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Ha det riktigt bra och vill ni, så ses vi igen.

Kram Annika

Småhundar och barnbarn.

Hejsan.

Jag njuter varje dag, som vanligt. Jag njuter av naturen vi har inpå knuten här i Gyllebo.

Jag känner mig även lyckligt lottad som har småhundarna och ett ljuvligt litet barnbarn i min närhet.

Såklart fortsätter vi att utforska skog och mark, jag och mina små pomme-hundar. Även om de inte är riktigt lika förtjusta i regn och rusk som Johnny var, så hänger de tappert med på det mesta.

Och såklart har det blivit lussebullsbak här hemma i Gyllebo, nu när vi sparkat igång adventstiden. Dubbel sats som alltid!

Dagens citat:

Vi kan inte göra storverk bara små gärningar med stor kärlek.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Mitt November 2019

Hej.

November bjöd på den gråaste av färgskalor här på Österlen. Den solfattigaste november i mannaminne sas det. För mig blev det en hissnande åktur av livets alla känslor. En karusellfärd från gladades glädje, innerligaste lycka till dystert mörker och djupaste sorg.

Att säga farväl till Johnny var något av det absolut svåraste jag gjort i mitt liv. Han var en kompis som stod mitt hjärta lite närmre än alla andra fina hundar som passerat i mitt liv. Han kom att bli allting för mig. Min arbetskompis, mitt fritidsintresse, min stridskamrat, min trognaste vän, mitt allt. Av alla levande varelser har han varit den som jag spenderat mest tid tillsammans med under de gångna tio åren. Så kanske är det inte så konstigt att jag just nu mest känner mig tilltufsad och vingklippt och har lite svårt att hitta tillbaka till mitt vanliga glada jag.

Tacksamt har jag tagit emot den lycka det är att välkomna sitt första barnbarn. En innerlig glädje som lyser upp precis allting. Underbara lille Scott!!

Löptränat i allt det gråa har jag såklart gjort och jag kan summera 64 kilometer för den gångna månaden.

Nu hälsar jag december välkommen.

Dagens citat:

Du är borta men vi lever tusen liv tillsammans inuti mitt huvud.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

 

 

Scroll to Top