Gyllebo naturreservat

Septemberdofter.

Hejsan.

Ingen årstid luktar så gott som hösten.

För varje morgon lägger jag märke till hur dofterna nu blir starkare och tyngre.

Särskilt gott luktar det efter ett nattregn när molnen skingrar sig och solen tittar upp.

Den doften är tung och fylld med den ljuvligaste parfym. Svamp, ruttnande löv och mossa.

Tänk vad doften kan göra för den totala upplevelsen!

Dagens citat:

Är man tacksam för det lilla, så ser man genast att det finns ganska mycket att vara tacksam för.

Mina sinnen; syn, hörsel, känsel, lukt och smak; jag är så tacksam att jag har dem alla. Utan dem vore jag nog bara ett salladshuvud.

Kram Annika

Nu grönskar det.

Hejsan.

Nu stämmer det verkligen, det som man sjunger i visan, att det grönskar i dalens famn.

Just nu är det nog som allra finast i Gylleboskogen tror jag. Men till skillnad från orden i visan, om att det doftar äng och lid, så måste jag nog påstå att det mest luktar lök här.

Kanske är det härifrån uttrycket ”nu blommar löken” kommer. För nu blommar ramslöken så det står härliga till.

Och det är så vackert!!

Andra vackra skogsblommor har också slagit ut nu. Men att fotografera blommor med småhundarna är inte alltid så lätt. Som de små linslusarna de är, så smyger de alltid in i bild.

Tiden är verkligen den rätta för att ge sig ut på vandringsfärd, för som det sjungs i visan, så gror och sjuder det nu överallt.

Dagens citat:

Varje människa är sin egen natur liksom varje träd. Har du någonsin blivit arg på ett äppelträd för att det inte bär päron.

Ha en fin dag och fokusera på det som är gott i just ditt liv.

Kram Annika

Vitsippor.

Hejsan.

I Gylleboskogen finns det hav av vitsippor att njuta av just nu. I fjor var det lite sparsam blomning av någon anledning, men det tycks de ta igen i år med råge.

När jag ger mig ut på min tidiga morgonrunda runt sjön, så har sipporna oftast inte hunnit vakna till liv riktigt.

Vitsipporna är lite grann som vi människor. När kvällen kommer drar de ihop sig inför natten. Genom att slå ihop sina vita kronblad skyddar de sig inför natten. Ungefär som om de drar ett täcke över huvudet för att sova.

Om solen inte riktigt vill kika fram, eller om det blir kallt och blåsigt, då håller vitsipporna sig envist gömda bakom sina kronblad. Men när solen och värmen kommer då sträcker de sig ivrigt mot skyn. Alltid vända mot solen, i likhet med oss soltörstiga nordbor.

På vissa ställen har vitsipporna sällskap av gula små kompisar. Gulsipporna.

Att vara gulsippa måste vara lite tråkigt tycker jag. De får inte alls lika stor uppmärksamhet och kärlek som sina vita släktingar. Kanske är det för att de liksom försvinner i hav av andra gula blommor som till exempel svalört och maskros.

Jag försöker att ge dem ett tröstande ord när jag passerar dem på mina vandringar.

Dagens citat:

För människan finns blott tre stora händelser: att födas, att leva, att dö. Hon vet ej om att hon föds, hon lider av att dö och hon glömmer att leva.

Kom ihåg att leva varje dag. Att verkligen leva!

Kram Annika

 

Naturen och en vän.

Hejsan.

Inget är så läkande och stärkande för sinnet som att vistas ute i naturen.

När saker är jobbiga och knasiga brukar jag roa mig med att tänka på om allt vore omvänt. Tänk om det här viruset hade varit tvärtom… om vi varit tvungna att leva tätt intill varandra i stora folksamlingar, natt som dag, för att vara skyddade. Om det varit förbjudet att vistas ensamma ute i naturen. Bara de äldre kunde gå och handla normalt i affärerna…

Det är nog allt tur att vi har vår natur. Mer behövs egentligen inte. Naturen och en vän.

Jag är tacksam för de vänner som finns i mitt liv.

Ta hand om er alla, följ folkhälsomyndighetens råd och visa hänsyn. Tänk på att personer som är i riskgruppen kanske inte alltid har det skrivet i pannan direkt.

Dagens citat:

En sann vän bidrar mer till vår lycka än tusen fiender till vår olycka.

Kram Annika

Man ska vara glad för det lilla.

Hej hej.

Ni vet ju att jag så gärna vill att det ska bli lite vinter och lite snö här nere på Österlen innan den riktiga våren kommer på riktigt.

I förra veckan blev jag bönhörd och lite snöflingor singlade sakta ner från himlen.

Det var ju inte direkt lönt att varken valla några skidor eller leta upp pulkan uppe på loftet.

Men man ska ju vara glad för det lilla, så vi tog en promenad i ”vinterlandskapet”.

Innan jag hann hem igen så hade det vita pudret blåst bort och liksom sugits upp av marken. Nöjt tänkte jag på mina vinterdäck till bilen som ännu låg kvar på sin sommarförvaringsplats. Där kommer de nog att få ligga till nästa vinter. Ja, man ska vara glad för det lilla.

Dagens citat:

Av Johnny Joe Jones: Människor frågar hur jag kan vara så positiv efter ha förlorat båda mina ben… Jag bara frågar dem hur de kan vara så negativa med sina.

Det finns så många härliga förebilder som sprider positiv energi. Lägg märke till alla dem, så finns det inte så mycket utrymme för de negativa.

Ha en fin dag och kram Annika

Nu kan man smaka våren.

Hejsan.

Det händer så himla mycket ute i naturen vid den här tiden på året.

Med alla sinnena kan jag märka hur våren nalkas. Det hörs på fåglarnas allt starkare och ihärdigare sånger. Det hörs i bäckens vilda porlande och mina egna lite lättare steg på gruset i vägen.

Det syns i naturens färger, i knopparna som sväller och människors lite varmare leende.

Nu när maskarna förvandlat alla höstens löv till jord, kan jag känna doften av mull. Jag kan också ana en svag doft av hederlig skit, gödsel från bondens första vårbruk. Jag älskar att ta djupa andetag och fylla mina lungor med denna vårdoft.

 

Den första smaken av vår, det måste väl vara då man tar sin första lilla tugga på ett skirt ramslöksblad. Så starkt och så gott och så mycket smak av våren.

Att det är vår det kan jag känna i vinden som sveper mot huden i mitt ansikte. Fast mest känns det såklart i hjärtat. Vårkänslor, det finns inget bättre.

Med alla mina sinnen känner jag hur våren pockar på. Kropp och själ kommer i balans, och jag tror att det är likadant för de flesta levande varelser. Balanssinnet mår gott.  Med syn, hörsel, lukt, känsel och smak råder det inga tvivel – våren nalkas. Eller hur Herr Gessle?

Dagens citat:

Att begå misstag är oförlåtligt. Om man ändå begår misstag bör man lyckas med dem.

Ha en riktigt härlig måndag.

Kram Annika

Sportlov

Hej hej

Den här veckan har det varit sportlov i Skåne för alla uttröttade skolbarn. Någon vintersport där det krävs snö eller is, har det förstås inte gått att ägna sig åt här på hemmaplan. Om man nu inte väljer att hänga framför TV:ns skidtävlingar eller åka till en konstgjord isbana vill säga.

Här har det mest varit storm och regn omväxlande med små solglimtar ibland. Precis ett sånt sportlov som det nästan alltid brukar vara om man bor här på Österlen.

En enda gång minns jag att det var vinter som i en sagobok här i Gyllebo. Det var snö och kallt. Varenda Österlenunge hängde vid sjön och åkte skridskor för glatta livet dagarna i ända. Föräldrarna satt vid kanten med prickiga korvmackor gjorda på Skogaholmslimpa. Men det har jag bara fått uppleva en enda gång här i Gyllebo.

Det här sportlovet är alltså som sportlov är mest. Och för någon dag sedan kom Stefan in och förkunnade att tranorna nu landat i den stora hagen i Gyllebo. Lika punktliga varenda år.

Jag vet inte om det heter sportlov fortfarande. Ord ska ju hela tiden ändras och bytas ut för att bli bättre. Inte för att själva saken de beskriver på något vis blivit  annorlunda eller bättre, utan för att det helt enkelt måste ändras. Nu heter det nog vårvinterlov kanske. Det är ungefär som att det hette gymnastik när jag var barn. Det ordet anses numera som lite löjligt verkar det som, nu ska det istället heta idrott. Teckningen har bytts ut mot bild och höstlovet ska nu istället kallas läslov.

I skogen ploppar det ena vårtecknet efter det andra upp nu. Så kanske är det rätt att i stället kalla lovet för vårvinterlov faktiskt. I naturreservatet har man sågat bort nerfallna träd så att stigarna ska bli fria och framkomliga igen. Det är ett typiskt vårtecken tycker jag.

Om man jämför ljudet i skogen i november och i februari så är det stor skillnad. I november är det nästan helt knäppt tyst. Medan nu, i februari, så börjar fågelsången ta fart och man kan ana en annalkande vår.

Själv har jag passat på att fira lite sportlov med mitt lilla söta banbarn Scott. Shopping fick bli hans sportlovsaktivitet och den klarade han alldeles galant av. Även om mamma och mormor blev trötta och fick pausa med fika och mat stup i kvarten.

Dagens citat:

Siffrorna på banken är bara ett tecken på allt kul man inte haft.

Jag är INTE en förespråkare för materiell lycka, men att investera i upplevelser och tid tillsammans där man skapar minnen, det gillar jag.

Ha en fin dag och kram Annika

Stanna tiden.

Hej hej.

Får ni också den där känslan ibland? Känslan som slår ner som en bomb i bröstet och som säger ”snälla nån, vi måste stoppa tiden”

Jag tror att i hela mitt liv så har jag tyckt att min bästa tid är nu. Att jag är i mitt livs bästa period alldeles precis just nu. Sådär har jag nästan alltid tyckt, oavsett ålder, ända sedan jag var i  tio års åldern.

Ja, jag tycker till och med att åldern jag är i nu, måste vara den bästa. 55 år, pigg och glad. Så absolut, här kan jag stanna läääänge.

Mina små hundar är också i sina bästa år. Molly är 5 och Lykke 3,5 år

Min man Stefan är nio år äldre än vad jag är, så för honom går livet i full fart mot pension och ledighet. Det måste väl vara den bästa tiden av dem alla.

Fast det är väl tur att ingen kan stoppa tiden. För då hade jag varit tio år ännu. Jag hade varit klädd i 70-talskläder och farit fram på min brandgula crecsent-minicykel uppe i skogarna vid Christinehof. Då hade jag aldrig träffat på de underbara killar och män som kom att bli en del av mitt liv. Jag hade inte fått mina tre underbara döttrar. Och Scott, jag hade inte haft någon liten härlig Tjabokille. Det är allt tur att tiden går.

Jag älskar den här resan. Livets resa med alla sina destinationer. Tacksam för allt det som jag fått uppleva, men samtidigt nyfiken på det som finns bakom nästa krök. Ibland har jag tagit sorgliga avsked. Några reskompisar ska iväg mot andra mål, några enstaka resenärer har jag inte riktigt kommit överens med. Det finns reskompisar som har rest färdigt för alltid och dem har jag tårögt vinkat av vid deras slutdestination. Men min egen resa går vidare ett tag till hoppas jag och jag ser fram emot att välkomna nya kompisar på färden.

Livets resa… nej, jag vill egentligen inte stoppa tiden. Jag vill bara få ha hälsan och hålla mig frisk, så jag får en så angenäm färd som möjligt.

Dagens citat:

Fortsätt på din väg. Allt kommer till dig när det är dags.

Tack alla ni som på något vis varit mina reskompisar såhär långt.

Ha en fin dag och kram Annika

 

 

Scroll to Top