Gyllebo naturreservat

Den första skira grönskan

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För en vecka sedan prickade jag nog in morgonen då bokskogens första skira blad precis började skönjas. Morgonen var helt lugn och stilla, fåglarna sjöng och allt var stämningsfullt och fint.

Jag badade och njöt vid bryggan. Vattnet var över 10 grader varmt, så jag fick inse att säsongens vinterbad var över för den här gången. Men jag tycker ju att allting har sin tjusning. Att njuta av solens värmande strålar utan att klä sig i tjocka ytterplagg är såklart lika fantastiskt det. Alla årstider bär på sin egen magi.

I stilla mak promenerade jag på sjöstigen medan solens första strålar kikade fram. Vitsipporna hade börjat sjunga på sista versen och snart skulle skogens blad lägga marken i skugga och vegetationen i skogen skulle därmed förändras.

De där första limegröna bokbladen är så vackra. Men förutom att vara fina, så är de också både goda och ätliga faktiskt. Alldeles mjuka och lätt syrliga i smaken.

Solens strålar fick nästan skogen att se självlysande och röd ut som om det var höstfärgerna som kom igen efter vintern.

Att vandra runt sjön har jag gjort tusentals gånger, trots det blir jag mer och mer förundrad för varje gång som naturen byter skepnad. Det är som om sinnet blir känsligare för naturens underverk ju äldre jag blir.

Att låta sig förundras och känna tacksamhet – just det är en säker väg till en stillsam lycka. Mycket mer behövs egentligen inte.

Dagens citat:

Du behöver inte att alla tror på dig. Du behöver bara vara tapper och fortsätta tro på dig själv.

Ha en fin och härlig fredag.

Kram Annika

Den första skira grönskan Läs mer »

Soluppgång delux och ankbajs

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra veckan när jag bestämt träff med min kompis  tidigt i gryningen skulle det visa sig att vi skulle komma att få en av de vackraste morgnarna tillsammans på länge, åtminstone den här våren.

Morgonen började med lite smått rosafärgade moln långt borta över slottet, för att sakta förvandlas till den mest härliga rosa/violett sagohimmeln man kan tänka sig.

”Det blir alltid så fantastiskt väder när vi ses här”, sa vi till varandra, där vi satt sida vid sida och bara förundrades över skådespelet framför våra ögon. Sanningen är nog att alla väder egentligen är drömmiga, i alla fall i våra ögon.

I vanlig ordning tog vi våra dopp i sjön. Den här våren har varit ganska kall, men ändå låg temperaturen redan på 8,5 grad i vattnet. Nu på våren brukar vi heller inte vara ensamma i sjön. Små ankar kommer ofta och hälsar på och så även den här morgonen.

Ankor är inte särskilt duktiga på att hålla rent efter sig heller, så lite skurande av bryggan blev det för att vi skulle slippa anklortar mellan tårna. Naturbad i all ära, men lite ordning och renlighet vill vi ändå ha.

Vi satt en god stund och njöt av vårsångerna som fåglarna sjöng denna stilla fina morgon. Sedan bar det hem till ett dukat frukostbord hemma hos oss.

Dagens citat  … det är till dig Tina♥:

Jag samlar på sådana som dig. Än så länge har jag bara en.

Japp, det finns bara en enda Tina i världen, och jag är tacksam för att få kalla henne min vän.

Ha det gott.

Kram Annika

Soluppgång delux och ankbajs Läs mer »

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Njuter ni av påsken och ledigheten? Det gör jag, ja för fulla muggar!! I förgårnatt sov jag mer än 12 timmar i sträck, så jag antar att jag varit ganska trött.

Nu är det återigen tid för lite fotografering och bloggande. Så här kommer bilder från en alldeles fantastisk morgon vid Gyllebosjön. Den mesta isen hade smällt undan, även om det nattetid då varit flera minusgrader.

Morgonen då jag och Tina kom ner till bryggan var helt magisk. Dimman låg mystiskt över vattenytan som delvis var täckt av en tunn ishinna. Närmast vår brygga var det dock öppet vatten med en temperatur  som hade stigit till hela 2 grader.

Efter gryningsdoppet njöt vi av godsaker som vi plockade upp ur våra ryggsäckar, alltmedan solen arbetade sig upp över trädtopparna.

När morgonen ljusnat kom två små änder simmande och tittade lystet mot vårt håll. Kanske hade de tänkt sig lite godsaker av oss, men vi hade inte någon som var lämpligt för små ankmagar.

I takt med att dagen grydde så sjönk temperaturen. Jag och Tina packade ihop våra saker och gav oss iväg. Hemma hos oss väntade Stefan med gófrukost och tänd braskamin. Liiiiite bortskämda är vi nog, jag och Tina…

Wim Hof retreat

Som avslutning på kallbadssäsongen har jag varit på en Wim Hof dag hos Bea på Gislövs Westremark. Det var vår coach Björn Karlsson som höll i evenemanget och vi fick en ljuvlig dag med mindset, andning och kallbadets effekter. Alltihopa avslutades såklart med ett 2 minuters kallbad ute i den Österlenska östanvinden.

Vagusnerven är en av kroppens viktigaste nerver och den hjälper kroppen att gå från stress till lugn. Att bada kallbad göra att man tränar denna vagusnerv som är en stor del av det som kallas parasympatiska nervsystemet. Den där nerven fick sig en skön genomkörare den här vackra söndagen…

.. och vi fick alla en fantastisk dag

Dagens citat:

Att göra minnen. Att skapa dem, tillsammans. Det kanske ändå är det största. Och att sen påminna varandra om det. Efter några år eller så. Tänk vad det betyder egentligen. Att kunna säga ”kommer du ihåg när…”  Det är en sån gåva.

Tack för alla minnen vi delar, min vän Tina.

Ha det gott och kram från mig, Annika

 

Sista riktiga kallbadet och Wim Hof retreat i Gislöv Läs mer »

Isbrytare och färgen orange

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan

I helgen var det kanske sista gången som jag behövde ta yxa och ”ishackarattiraljer” med mig ner till sjön.  Det var kanske sista rycket med minusgrader och en väldigt vacker morgon vid bryggan väntade.

Isen hade byggts på under natten så det gällde att hacka. Vår vak hade krympt en smula för varje dag.

Exakt hur tjock isen var där var också så svårt att avgöra. Mycket är snö som ligger i en driva ovanpå och det gör nog så att isen därunder har isolerats från att frysa på ytterligare (jag tror att det är så i alla fall)

När klockan var lite över sju steg solen upp och det såg ut att bli en verkligt vacker vinterdag igen.

På ett ställe en bit ifrån bryggan kunde jag se hur människor vandrat ut på isen. Jag kände hur det knöt sig en smula i min mage, och jag undrade för mig själv hur folk egentligen vågar ge sig ut på en is sådär utan att ha en aning om hur tjock den är.

Orange

När jag gick ut den här morgonen så var himlen färgad i en vacker stark orange färg. Hemma på köksbordet stod en liten vas med orangefärgade tulpaner som nästan gick ton i ton med morgonhimlen.

Boktips

I den senaste boken som jag lyssnat på så hade färgen orange också en viss betydelse. Boken jag lyssnat på heter ”Ångrar dig” av Colleen Hoover. Jag tyckte först att boken var lite mycket ungdomsbok, men den växte efter hand, och jag gillade den till slut.

Dagens citat:

Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora.

Ha en härlig onsdag.

Kram från mig, Annika

Isbrytare och färgen orange Läs mer »

Vintersol mellan snöstormarna.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en gråmulen och ganska solfattig start på året så var det riktigt härligt att vakna upp till den bleka vintersolen.

Jag kände hur energin flödade och drog genast på mig varma kläder och gav mig ut för en härlig tur i naturreservatet. Snön låg ganska djup, och på stigen runt sjön hade inte så många människor gått och trampat före mig.

I trädkronorna kraxade två korpar olycksbådande över mitt huvud. Jag tycker att det är fina fåglar och känner respekt för deras stora intelligens.

Vinter höll verkligen sitt grepp om oss och Österlen. Jag älskar ju den här årstiden, liksom alla de andra, och kan inte säga att jag längtar ifrån den tid jag befinner mig i just nu. Såklart kan jag känna längtan efter något i framtiden, men oftast är det förknippat med någon händelse jag har inplanerad, något jag sett fram emot i livet eller en situation jag befinner mig i som är jobbiga som jag vill ska ta slut. Min längtan har nästan aldrig något med väder eller årstid att göra. För när det kommer till årstiden så gillar jag läget och känner mest bara tacksamhet.

Denna soliga vinterdag var det riktigt isigt och kallt vid bryggan. Isen där hade byggts på rejält, förmodligen av den hårda vind som legat på åt samma håll under en lång tid.

Återigen hade jag sett förfrågningar på Facebook om hur tjock isen var på sjön och undringar om det gick att åka skridskor där. Jag tänkte lagt upp ett foto på den del av sjön där vattnet låg öppet och skvalpade, men besinnade mig, jag behöver ju inte svara hela tiden.

Döm av min förvåning när jag anlände till badplatsen och ändå fick se några fiskare långt ute på isen, bara en bit ifrån det öppna vattnet. Jag må har blivit överdrivet skrämd för drunkningsolyckor då jag var barn (min mammas två bröder drunknade då de var små), men nog är det onödigt dumdristigt att ge sig ut på en osäker is.

Jag skakade lite på huvudet och hastade därifrån. Ute på fälten virvlade snön i en vild dans och sakta fylldes körbanan igen efter morgonens plogbil. För mig själv tänkte jag på de snöstaket som sattes upp på fälten då jag var ung. Varför finns inte de längre… Nåja, vi får vara tacksamma för att de orangefärgade snöpinnarna ännu finns kvar.

Dagens citat:

Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du drunknar bara om du inte tar dig upp igen.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Vintersol mellan snöstormarna. Läs mer »

Årets första födelsedag och en gammal veteran.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I vanlig ordning, när min dotter Amanda fyller år, så försökte hon få det hela att bara glömmas bort. När man som hon fyller år strax efter Trettonhelgen så känns det kanske inte så kul att ställa till med fest strax efter julhelgen. Då, när de flesta inte gjort annat än kalasat i nära nog en hel månad, så längtar man mest efter vardag och rutiner igen. Men som alltid gick det att övertala henne till ett litet kalas i alla fall.

Det var lillasyster Emmy som stod för övertalningsaktionen.

– Amanda, vi kan väl bara träffas och gå på ”Tajjanblajjan” i Tomelilla.

Tajjanblajjan är världens bästa thaimatrestaurang och det är alltid ett säkert kort då där finns något som vi alla gillar. Och så fick det bli. Ett långbord för hela familjen blev så mysigt.

Efteråt åkte vi hem till Jimmy och Amanda där det vankades kaffe, glass, friterade bananer och en skål marängsviss. Med lite tomtebloss i skålen blev det riktigt festligt, även om Scott nog trodde att det skulle smälla som en nyårsraket.

Nicolaj hade lärt sig att sträcka upp ett fulfinger i luften och han höll på med det i tid och otid, så även denna kväll. Såklart har vi i början skrattat lite åt honom, men nu har han fått förbud och får numera endast hålla upp ett av handens alla fingrar, nämligen tummen. Alltså, dessa små barn.

Isvaken

I förra veckan när vintern slagit till så höll jag regelbundet koll på vår lilla isvak. Flera morgnar blåste det en hård östanvind, så då fick badet vara, men vaken hackades upp såklart.

Då vi nu har vår gamla Volvo besiktigad och påställd igen, så blev det den som fick rulla en morgon då jag hade lite extra bråttom. Bilen är av årsmodell 97 och kommer bli en veteranbil nästa år har jag hört. När den var ny så var det nog en värstingbil, fullutrustad med farthållare och en massa andra finesser som jag egentligen inte använder. Tuffaste inredningsdetaljen är nog den kassettbandspelare som finns i original.

Dagens citat:

Vi bör ge, inte bara det vi har, vi måste också ge det vi är.

Visst är det härligt med människor som bjuder på sig själv. Det borde vi alla göra lite mer.

Kram Annika

Årets första födelsedag och en gammal veteran. Läs mer »

En vit fluffig Trettondag.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Under natten till trettondagen hade vi ett ihärdigt snöande. Jag hade ställt klockan så jag skulle komma upp tidigt och ner till bryggan den morgonen.

Det var så fantastiskt vackert när jag kom ner till sjön. Jag tände upp lite levande ljus och skottade undan på bryggan så det skulle bli lättare att ta sig fram till den lilla vaken.

Träden var tunga av all snö som lagt sig och det var också som om allting blivit ljuddämpat av den fluffiga snön.

Innan jag gick hemåt igen så gav jag fåglarna lite frön som jag hade med mig. Med åren har många småfåglar lärt sig att vi alltid bjuder dem på nötter eller andra godsaker, så nu kommer de och sitter i träden runtomkring när vi badar, i väntan på något gott.

Plogbilen hade ännu inte kört bort snön på skogsvägen som jag gått tidigare. Men på hemvägen gick det lite lättare att plumsa fram eftersom jag kunde följa mina egna spår tillbaka.

Naturen var så fantastiskt vacker med all den vita snön i stark kontrast till trädens kolsvarta stammar.

Shopping

Så har det också blivit lite shopping i dagarna efter jul. Det var Stefan som behövde nya skor. Lite gofika blev det också innan vi for hem igen. Där väntade vår lilla Judith som nu verkar märka att vi har lite extra koll på hennes förehavande. Det känns fint att hon kommer hem oftare.

Dagens citat:

Tre visa kvinnor,

skulle ha frågat efter vägen, de hade kommit i tid, de hade hjälpt till med förlossningen, haft med sig praktiska gåvor, städat stallet, kokat en gryta och det skulle ha blivit fred på jorden.

En ledig måndag väntar – härligt, härligt.

Kram Annika

En vit fluffig Trettondag. Läs mer »

En kall morgon med en liten isvak.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I måndags knäppte det till och vi fick riktigt kallt. Över hela landet har ”Kung Bore” härjat med snöfall och vinter så det varit en massa vädervarningar överallt.

När det är minusgrader här hos oss, så brukar det ju betyda att det blir is på sjön.

Faktiskt hade det under natten frusit till så pass mycket att jag kunde knacka hål för årets första isvak. Att bada isvak när man är ensam brukar jag försöka undvika av säkerhetsskäl, men ibland måste man ändå våga ta lite risker…  efter badet ringde jag hem till Stefan så han skulle veta att jag överlevt… Han hördes mest förvånad över att jag ringde🤣

Vattnet hade sjunkit till bara en enda fjuttig grad, och kan i princip inte bli så mycket kallare nu. Morgonen var otroligt vacker, och när det ljusnade så fortsatte jag min runda mot badplatsen och de andra bryggorna.

Vid ”Munkagången”, precis där som vattnet inte brukar frysa till förrän till allra sist, låg alla gässen ihop trängda och skränade och väsnades som småbarn.

I slottets hagar stod hästarna ”Stor och Liten” och såg ut att njuta av den friska och kalla morgonluften. När det nu ändå är vintermånader så passar det bra att det också är vinter på riktigt och inte någon halvdan gråmulen höstliknande årstid som inte gör oss människor särskilt glad. Men det är jag som tycker så. Jag vet ju att inte alla håller med mig i den frågan.

Julkort till Kanada.

Så kom mitt julkort äntligen fram till min dotter i Kanada. Det är ju inte så mycket att komma med, men jag tror ändå att det är kul att få något hemifrån. Hoppas din jul varit bra där borta min lilla tös i fjärran land.

Dagens citat:

En dag kommer dina barn bara att ha bilder på dig. Se till att du är med på dem. Oavsett hur du ser ut. De kommer inte bry sig om ditt hår, smink eller kropp. De vill bara se dig.

Visst är man så tacksam för de foto som finns på sina föräldrar, att ha dem nu är guld värt.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram Annika

En kall morgon med en liten isvak. Läs mer »

Vår speciella Judith och en joggingtur.

5 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 4 minutes of reading

Hejsan.

Efter att ha haft GPS på vår katt Judith under flera veckor nu, så har jag en ganska klar bild över var hennes revir är och var hon vanligtvis lägger sig att sova. Ofta väljer hon en sovplats under ett närliggande tralldäck, eller ett vedskjul eller liknande. Judith är en så speciell katt med hög integritet och självständighet. Hon trivs bäst med att gå sin egen väg och göra som hon vill.

Jag tycker ändå att jag vill ha Judith mer hemma och under större uppsikt. Till sommaren blir hon tolv år och det känns bra att ha lite mer kontroll på henne, hennes hälsa och hur hon mår. Ofta när det är vinter och kallt så kommer hon självmant hem lite oftare, även om hon då alltid är både sur och tvär.

Judiths historia

För er som inte vet hur vår katt kom in i vårt liv så kan ni läsa hennes historia här:

Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.

Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …

Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.

Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.

Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.

Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.

Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.

Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …

Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort mer…

Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.

Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.

Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Hon bedömdes vara ca 10 dagar gammal och hade nyss öppnat sina ögon. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.

På bringan hade hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.

Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.

Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.

Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.

Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig. 

Vår lilla, fina Judith!

Vinterjogging

Förra helgen blev det ett härligt vinterväder och sådär alldeles lagom för en joggingtur.

Med dobbar på springskorna gick det skapligt bra att ta sig runt på stigarna runt sjön. Vädret gjorde att livsandarna jublade och slog kullerbyttor, även om jag själv inte direkt slog några volter eller gjorde ”hopplasteg”. Men som alltid, jätteskönt bakefter.

Dagens citat:

Huruvida du kommer att lyckas beror bara till 15% på kompetens. 85% handlar om magiska ord som attityd, inställning och förväntan.

Ha en riktigt härlig lördag.

Kram kram från mig.

 

 

Vår speciella Judith och en joggingtur. Läs mer »

Fullmåne och en på miljonen

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen fortsatte vintern att smyga sig på med lite större allvar här på Österlen. Det var så väldigt vackert i lördagsmorse då jag och Tina bestämt oss för att träffas för ett tidigt gryningsbad. Fullmånen lyste upp vår väg genom skogen på ett magiskt vis.

Ett tunt lager snö hade fallit och på en del av sjön hade isen börjat lägga sig. Just vid ”vår” brygga” lägger sig isen nästan alltid sist.

Det låg väldigt många gäss i vattnet runt slottet, och under tiden vi satt där på bryggan med vårt varma te så lyfte de i olika flockar. Himlen såg mörk och vintrig ut, nästan så det gick att se ”Kung Bore” i de där mörka molnen.

Tina – en tjej på miljonen

Min underbara vän och badkompis Tina – hon är sannerligen en på miljonen. Med henne har jag så mycket roliga upplevelser och vi har så mycket gemensamt. Att vi båda älskar natur, vinterbad och kyla, det är en sak, men det är något med Tinas humor som liksom gifter sig med min egen. Vi har mycket allvar och seriösa saker att ventilera, men det finns alltid en smula humor på lut. Fina, underbara Tina ♥

När vi badat klart och druckit upp allt vårt te var det dags att gå hemåt igen. Stefan var ute på jakt, så vi gick hem till Tina och dukade fram en ljuvlig frukost.

Dagens citat:

Är du med vännerna? Var med vännerna! Är du för dig själv? Var för dig själv! Är du på jobbet? Var på jobbet! Är du här? Var här, och nu!

Ha en fin dag.

Kram Annika

Fullmåne och en på miljonen Läs mer »

Rulla till toppen