november 2023

Första iskristallerna är alltid vackrast.

Hejsan.

Nu har vi fått vinter på riktigt även hos oss längst nere i söder, och med ”vinter på riktigt” menar jag såklart snö. Den där första lilla pudersnön som kommer är alltid den vitaste och de första iskristallerna är de vackraste.

Hur vackert är det inte med de där frostnupna rosenknopparna när första köldknäppen  slår till?

Eller den första pudersnön som lägger sig likt ett florsockerpuder på den gröna och frodiga mossan i skogen.

I söndags var mina favoritpågar här hela dagen, och ni må tro att det var full rulle hela dagen. Att försjunka i naturens skönhet fanns det då rakt inte tid till den dagen. Nej, då var det lek och bus för hela slanten. Att sitta vid ett bord och låtsas prata i telefon med varandra var en av de lugnare lekarna som vi ägnade oss åt. Tänk så mycket kul man kan ha med bara sin fantasi. Älskade busfrö ♥

Fast morgonen efter fick jag och småhundarna lite skogskompensation istället. Jag tror att vi njöt hela gänget.

Det är nog så att, oavsett årstid, så är min bästa plats i skogen vid en liten sjö (när jag inte är mormor såklart!)

Dagens citat:

Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Ha en härlig torsdag.

Annika

Första iskristallerna är alltid vackrast. Läs mer »

Vintern knackar på.

Hej hej

I förra veckan så övergick hösten till vinter, åtminstone kändes det så. En morgon så var det bara vinter.

Temperaturen sjönk ner till nollgradigt och det ihärdiga regnet hade gjort marken rejält våt och fuktig. Som alltid vid den här väderleken (alltså vid barmark och strax under nollgradigt) så poppade fenomenet med håris upp i Gylleboskogen. (ett inlägg om det har jag skrivet förut och finns här —> håris ).  Även om det sägs vara ovanligt och inte ofta att man få se det, så är det nog gynnsamt vid sjön, för här finns det varje år i skogen.

Vattentemperaturen sjönk också en smula och morgonbadet nöp rejält i skinnet.

Antalet gäss i sjön tycks nästan öka för varje år som går. Deras kacklande läte är ett ljud jag kommit att älska.

När solen dök upp ovanför horisonten så la sig ett tunt täcke av rimfrost på varenda litet grässtrå. Det var så fint.

Vinterns första små iskristaller är lika vackra varje år.

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Ha en fin tisdag.

Annika

Vintern knackar på. Läs mer »

Städa, städa varje fredag också varje jul …

Hejsan.

Snart, snart – ja om bara några timmar – kommer två gullungar hit till oss i Gyllebo. Det är mina barnbarn Scott och Nicolaj som ska spendera sin söndag här när mamma och pappa är på jobbet.

Det ska bli så mysigt. Kanske kan vi vara ute och leka en lite stund. Här har bara kommit ett tunt täcke pudersnö så det kommer inte att gå att ha något snöbolls krig. Men vi hittar alltid på något. Förra gången pojkarna var här så städade vi och jag fick ovärderlig hjälp.

Hundarna var förstås inte riktigt lika förtjusta. Den brummande centraldammsugaren och små opålitliga pojkar fick dem att vara lite mer på sin vakt. Hundarna blir aldrig arga, men de väljer ofta att hålla sig ur vägen, och såklart lär jag grabbarna att djuren ska få vara ifred på sina sovplatser, ”bara klappa fint”…

För ett tag sedan njöt jag och hundarna av höstens allra sista vackra färger. Hägern satt återigen på sin favoritgren och blängde, nästan alla löven hade fallit till marken.

Pudersnön som vi fått nu har gjort att allting ser så mycket juligare ut. Man blir förundrad hur det kan förändras i naturen på  bara några dagar.

Tänk, kanske blir hela huset ”julastädat” i morgon. Ja, vi får se vad som väntar. Det är spännande varje dag.

Dagens citat:

Genom barnens ögon ser vi världen som den borde vara.

Ha det gott och hoppas att ni alla får en riktigt fin söndag.

Annika

Städa, städa varje fredag också varje jul … Läs mer »

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof.

Hejsan.

Jag hann inte mer än hem från min spavistelse förrän det var dags att packa om min lilla väskan och bege mig över till Polen istället.

I mars 2020 var jag med min kompis Petra på en så mysig weekendresa i Gdansk. Det var precis då när det började pratas om covid och smittspridningen började sprida sig från land till land. Den gången fick vår resa ett abrupt slut. Vårt flyg ställdes in, gränserna stängdes och vi fick ”kasta oss på” sista båten till Karlskrona.

Inläggen från den resan finns HÄR och HÄR.

Vi har hela tiden sagt att vi inte riktigt blev färdiga med vårt besök i Gdansk då, att vi tänkte resa tillbaka en gång till … någon gång… Nu var det alltså tid för oss att göra det där som vi inte riktigt hann med då.

Nu kom vi tillbaka till ett Gdansk som var betydligt mer levande, för trots att vädret var sådär novemberkallt och småregnigt så var där folk överallt och ingen tänkte längre på att hålla avstånd eller undvika att träffas. Sakta hade man börjat att förbereda staden för advent och julskyltning.

Vi hade bokat en lyxig lägenhet som låg centralt och bra. I källaren hade vi tillgång till ett varm och skönt spabad.

Vi upptäckte snart att vi kände igen det mesta av staden där vi strosade fram längs de vackra gatorna. Vi slank in och ut ur butiker och affärer och när vi behövde värma oss så njöt vi av varm choklad på något litet café.

Det vi inte hann med förra gången var att besöka Stutthof, det förintelseläger som togs i bruk den 2 september 1939 och befriades den 9 maj 1945.  Ett besök som var både tungt och overkligt, men som jag tycker att vi alla borde göra någon gång i livet. För att minnas vilken grymhet människor kan besitta.

Vi hade en väldigt duktig guide som berättade och förklarade för oss. Den lilla del som nu fanns kvar av området utgjorde bara en tiondel av hela det stora koncentrationslägret så som det var under andra världskriget.

Här mördades kallblodigt 85.000 arma människor efter att ha utstått de grymmaste förhållande man kan tänka sig.

Även om jag långtifrån kunde sätta mig in i hur det var att vara tillfångatagen här, så blev jag starkt påverkade av det jag fick se. Alla de skor som fångarna blivit fråntagna, tanken på den fruktansvärda kyla de tvingats utstå här. De knappa tvättmöjligheter som fanns till alla dessa utmärglade och sjuka människor som många led av magåkommor och infektioner.

Att gå i de dragiga och kalla barackerna och på riktigt inse hur alla dessa människor tvingats leva var en oerhörd stark upplevelse. Också att försöka sätta sig in hur det varit med alla de omänskliga experiment som genomfördes på fångarna här.

Starkaste upplevelsen var att besöka gaskammaren och krematoriet.

Efter att ha lyssnat på vår guide i över två timmar avslutade vi vårt besök i den byggnad där officerarna hade sitt högsäte.  Här fanns en mängd fotografier från området, men mina blicka vilade mest på det slitna parkettgolvet. Samma golv där dessa hemska nazister, bödlarna, haft sin arbetsplats, där de gått omkring med sina blankpolerade stövlar.

Av vår guide fick vi veta att det oftast sköts och dödades fler fångar inför storhelgerna, eftersom det då premierades med extra lediga dagar för vakterna.

Att besöka och minnas är så viktigt, och även om vi inte orkade göra särskilt mycket när vi återvände till Gdansk efter vårt besök på Stuffhof, så var vi eniga om att det var värt varenda krona att åka dit.

(nedan, två av fotografierna som fanns i officerarnas byggnad)

Tack min fina vän Petra för minnesvärda dagar i Polen ♥

Dagens citat:

Krigets första offer är sanningen.

Jag tänker ofta på just det här. Varför ingen reagerade då, på alla dessa stora koncentrationsläger. Det måste ju finnas människor utanför som sett någonting…. Det har visats sig att mycket handlade om falsk propaganda och rykte. Människor var rädda.

Låt oss aldrig glömma.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof. Läs mer »

Ästa vingård

Hejsan.

Mina underbara töser ordnade en så härlig spavistelse på Ästa vingård i förra veckan.

-mamma, boka de här dagarna i november, då ska vi ta ut dig på en överraskning… 

Det var länge sedan jag fick uppmaningen att reservera de här dagarna i min kalender. Visst lät det spännande, även om mitt kontrollbehov sattes en smula på prov. Men jag älskade verkligen det här!!!

Ästa vingård ligger ca 30 minuters bilfärd från Ullared. Vi körde tidigt hemifrån och passade även på att gå en sväng på Gekås först, innan det var dags för oss att checka in för en mysig vistelse med spa och god mat.

På kvällen var en trerätters middag bokad för oss. Det var fantastiskt god mat i en så mysig miljö.

Mätta och nöjda var det sedan spa som gällde för hela slanten. Det var bara att dra av oss middagsstassen och på med de fluffiga badrockarna istället.

Spaet på Ästa vingård föll mig verkligen i smaken. Det låg så vackert ute i naturen. Här fanns olika miljöer och bastur för alla sinnen. Det fanns en undervattensbastu, och så fanns det möjlighet till kallbad utomhus (det älskade jag)

Dagen efter åt vi en sååå god hotellfrukost och sedan njöt vi några timmar till i den fina spaavdelningen.

Men allting har ett slut, även roliga saker. När vädret var som kallas och busigast, då vände vi färden mot Österlen igen.

Tack, tack – TACK mina fina ungar för den här minnesvärda upplevelsen ♥

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Tänk så härligt och värdefullt minne att ha tillsammans. Jag känner mig så privilegierad och väldigt tacksam.

Kram Annika

Ästa vingård Läs mer »

Sög in det sista av hösten innan jag for på äventyr.

Hej hej

Jag är hemma igen, efter lite roliga äventyr. På den korta tiden som jag varit borta så har nästan alla vackra löv nu fallit till marken, och höstfärgerna är ett minne blott.

Precis innan jag for iväg så hade vi några härliga dagar då jag kanske insöp det sista av hösten för den här gången. Även om det mest regnade hela tiden, så fanns det några små glimtar med solsken att njuta av.

Hunden Lykke (som är en riktigt mammagris och oftast är som ett plåster på mig) fick en morgon följa med mig till mitt morgonbad. Bara hon. Troget låg hon vid mina kläder och vaktade när jag sa åt henne att stanna kvar där. Bättre badvakt hade jag nog inte kunnat önska mig.

Borta på andra sidan sjön kunde jag skymta hägern där han ståtligt satt en bit ovanför vassen och spejade efter någon lämplig frukost.

Hästarna gick fortfarande kvar i den stora hagen och det var så vackert där de syntes som svarta siluetter genom dimslöjorna som dansade.

Jag ska såklart knåpa ihop små inlägg från mina äventyr vad det lider. Tills dess får ni ha det så gott.

Dagens citat:

Så länge du har en dröm i ditt hjärta kommer livet att ha en mening.

Kram Annika

Sög in det sista av hösten innan jag for på äventyr. Läs mer »

Farsdag och barnarbete.

Hej hej

I helgen har det varit farsdag, en dag då jag tänkt lite extra mycket på min egen pappa Kurt. Jag minns hur mycket han tyckte om att fira den här dagen på ”gamla dar”. Såklart förstår jag att det var för att skingra ensamheten och få träffa oss alla, sina nära och kära. Kurt, du fattas mig så rysligt ♥

Mina egna döttrar är så duktiga och kommer alltid ihåg att fira ”sina pappor” vid den här tiden på året. Det här med presenter är då egentligen inte det viktiga, utan det är omtanken och att vi ses. Även om de alltid kommer med någon liten rolig sak förstås.

En bra farsdagspresent var också att hela gänget hjälptes åt med höstarbete i vår trädgård.

Varvat med bus och lek tog vi hand om en stor del av alla tjocka eklöv som den senaste veckan lagt sig som en matta över hela trädgården.

Att sedan pausa med lite fika utomhus smakade jättegott. Extra spännande tyckte pojkarna att det var när vi bland alla löven hittade en stendöd mus.

 

Sedan var det full rulle med lövräfsning igen, och till och med lille Nico hade fått kläm på vad jobbet gick ut på.

Dagens citat:

Om dina planer avser ett år framåt, plantera ris.

Om dina planer avser tio år framåt, plantera träd.

Om dina planer avser hundra år framåt, utbilda barn.

Dessa underbara barn – vårt hopp och vår framtid.

Ha det fint.

Annika

Farsdag och barnarbete. Läs mer »

Insuper höstens dramatik med alla sinnen.

Hejsan.

Den senaste veckan har bjudit på underbart höstväder.

Visst är det väl så att solen mest lekt kurragömma med oss. Och stundom har molnen inte riktigt kunnat hålla tätt, men temperaturen har varit så mild och behaglig och vinden har för det mesta hållit andan.

Jag har verkligen njutit av den här hösten med alla mina sinnen.

Att vandra i skogen med den tunga doften av förmultnande löv i näsborrarna är kanske det bästa jag vet. Att se de gyllene löven sakta, sakta singla ner och lägga sig tillrätta som en vacker marktäckande matta.

Vackra svampar som ser ut som illustrationer ur en trollsaga får min fantasi att flöda. Ja, jag kan nästan se små väsen sitta där under och skula för regnet. Hösten, nog är den lika vacker som den nymorgnad våren!?

Dagens citat:

Om det känns som om du håller på att förlora allting, kom då ihåg att träden förlorar alla sina blad varje år och ändå står de starka där och bara väntar på att bättre dagar ska komma.

Avvaktande – det är undersakttat.

Ha det gott.

Annika

Insuper höstens dramatik med alla sinnen. Läs mer »

Kryssar mellan regnskurarna.

Hejsan.

Först av allt – ett innerligt stort tack för alla fina kommentarer på mitt blogginlägg igår. Även om ingen direkt hade erfarenheter om det här med glaukom så känns det ändå bra att få lite tankar, omtankar och styrka. Jag kommer med största sannolikhet att avvakta de här operationerna och hoppas på att just mitt sjukdomsförlopp utvecklas sakta. Jag har vetat om min situation i många år, så att tänka mig som en gammal synskadad gumma (ja tom en blind tant med en ledarhund vid min sida), det har jag vant mig vid, men tills dess vill jag slippa smärtsamma komplikationer pga av operationer som inte tillhör de rutinmässiga.

Nu till något roligare…. Naturen!!!

Den senaste veckan har det regnat, regnat och åter regnat. Ljumma höstregn som faktiskt är ganska sköna. Mina gryningsdopp har jag dock skjutit upp någon timme, till lite senare på förmiddagen.

När väckarklockan ringt och väckt mig ur mina söta drömmar, och jag i halvvaket tillstånd kunnat ana hur regnet smattrat mot fönsterrutan då har det varit ett lätt val. Då var bästa alternativet att bara dra täcket över huvudet igen och tryna vidare.

Men så fort regnet avtog så längtade både jag och hundflickorna ut på en höstrunda i skogen. Då var det var bara att hoppa i regnkläderna och ge mig ut för att kryssa mellan regnskurarna.

För varje dag kan jag nu se hur det glesnar ut bland löven på träden, samtidigt som det röda täcket på marken blir allt tjockare. Den här tiden på året den är så himla fin tycker jag.

Med det blöta vädret kom också en massa roliga svampar fram. På en död trädstam växte svarta roliga svampar som jag tror är en slags limsvamp – svart bulgar – har jag googlat mig fram till. Visst ser de coola ut!

Roliga svampar och kängorna dekorerade med röda boklöv – det är tecken på att vi är mitt i november månad. Jag gillar verkligen november då naturen känns så nära och på riktigt.

När en ny regnskur var över oss, så fick jag lägga på ett kol och traska hemåt igen. De små hundflickorna är inte helt överförtjusta i geggigt väder. Hunden Penny brukar alltid vara ivrig och gå först i ledet, och hon är en stjärna på att gå klanderfritt i koppel. Men när det är regn och gegga då gör hon hela tiden konster så att hennes koppel trasslar in sig och kommer mellan hennes små ben och till och med bakom hennes svans. Jag har nu avslöjat hennes onda avsikter med det här koppeltrasslet och inser att hon gör det med vilje… Hon har helt enkelt lärt sig att när det klöddat till sig för många gånger med hennes koppel  så brukar hon bli buren sista biten hem. Säga vad man vill, men smarta små djur är det…

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna bakom sig.

Ha en fin söndag.

Annika

Kryssar mellan regnskurarna. Läs mer »

Glaukom – ett inlägg jag inte tänkt skriva.

Hejsan.

Nu kommer ett litet tråkigt inlägg om min ögonsjukdom och en smula oro. Det blir ett inlägg som jag egentligen aldrig tänkt skriva så här offentligt. Här vill jag mest bara ha fina bilder, positiva tankar och text och gärna ett stråk av humor. Det gör allting lite lättare om man ser saker med glatt och positivt sinne.

Ändå blir det ett inlägg om sjukdom idag…. för kanske finns det någon med samma ögonproblem som jag, kanske är någon annan i samma sits, eller kanske så vet någon någonting som jag kan få vägledning av.

Men för att göra en tråkig text lite roligare så har jag letat upp foto från några av alla mina underbara morgnar runt om här på Österlen.

Strax efter att jag fyllt fyrtio år så upptäckte man att jag hade högt tryck i båda ögonen, och man befarade då att jag hade något som heter glaukom (eller som man sa förr i tiden, grön starr) Min mamma berättade strax innan hon dog att vi troligtvis hade det i släkten, på hennes sida. Två äldre män som hon mindes, var både blinda.

Trots att jag var ovanligt ung för att drabbas av den här ögonsjukdomen så var läget då lugnt. Jag fick börja med den mildaste formen av ögondroppar och under flera år så var det ingenting som bekymrade mig så mycket. Jag droppade och gick på kontroller. Sjukdomen var inget som jag varken märkte av eller påverkades av. Jag levde på och tänkte så gott som aldrig på den här sjukdomen jag hade.

Glaukom finns i lite olika former, men den jag har kallas för öppenvinklig glaukom. Ögat består av kammarvätska som syresätter synnerven. Denna vätska ska dräneras ut och bytas, men med glaukom så gör den inte det i den takt den ska, så trycket i ögat blir för stort. Detta gör till sist att synnerven (som är själva kabeln mellan ögonen och hjärnan) kommer att förtvinas och dö, om man inte bromsar upp sjukdomsförloppet och behandlar det höga ögontrycket. Jag tänker mig det lite som att kabeln till TV:n mer och mer försvinner – resultatet blir då att tv:n funkar, men det kommer inte bli någon bild.

En annan nackdel som jag har, är att mina hornhinnor är extra tunna, detta är också en bidragande orsak till att mitt tryck måste ner ytterligare lite för att inte ställa till skada.

För ca 4 år sedan fick jag en ny ögonläkare som tog min glaukom på mycket större allvar. Jag fick då börja med flera olika ögondroppar och utöka till att ta dem två gånger om dagen. Mina kontroller blev också mycket tätare och man satte upp ett mål för hur lågt trycket måste bli. Jag droppade och hoppades…

Tyvärr fick de nya dropparna inte heller önskvärd effekt, så jag fick byta till ännu lite starkare. Jag ha läst och pluggat på, och vet nu att man i grova drag kan dela upp alla ögondroppar i fyra olika kategorier. Jag fick prova upp till tredje steget, men fick ändå inte ner trycket till önskvärt värde. De mildaste ögondropparna som jag tog i början hade inga direkt biverkningar som jag märkte. Jo förresten, en enda, och det var att mina ögonfransar blev extremt långa och täta, och just det kunde jag faktiskt leva med 🙂 Därefter blev biverkningarna värre, och nu senast fick jag väldigt låg puls och ojämn hjärtrytm och då vågade man inte fortsätta med de nya dropparna, ifall det var de som gav mig dessa biverkningar (just det väntar jag på en utredning om, men vissa kvarnar mal sakta).

(vad jag förstår så ges medicinen i fjärde kategorin väldigt sällan, då man av dem bla. får liten pupill och man blir väldigt begränsad av dem. Seendet påverkas såklart också, och mörkerseendet blir riktigt dåligt – huhhh ja, de vill väl ingen ta frivilligt)

Glaukom är en väldigt lömsk sjukdom, eftersom den inte känns och man märker oftast inte av den, åtminstone inte förrän man förlorat en stor del av synen. Glaukom gör så att synfältet krymper och för att kompensera detta så hjälper hjärnan till med att fylla i vad den tror där ska vara i blickfånget. Alltså märker man oftast ingenting förrän sjukdomen är långt framskriden.

Varje gång jag är hos ögonläkaren så får jag göra ett synfältstest för att ha koll på hur just mitt synfält ser ut. Det som har försvunnit går aldrig att få tillbaka. På mig är det ännu inte alls så stora bortfall, vilket jag är oerhört tacksam för.

Jag får ofta frågan om man inte kan operera min glaukom. Jo, det finns lite olika kirurgiska metoder man kan göra. Dock ska man inte förväxla dessa med en operation mot grå starr, som är ett enkelt ingrepp och en ren rutinoperation idag och som nästan alltid har ett lyckat resultat och inte ger mycket komplikationer heller.

Man kan göra en laserbehandling mot glaukom där man skjuter hål i ögat så att kammarvätskan på så vis kan dräneras ut lättare. Detta har jag redan provat, och tyvärr var det ingenting som gjorde någon skillnad på mitt tryck.

Senast då jag var hos ögonläkaren så tittade denne på mig och sa ”vi vet inte riktigt vad vi ska göra med dig”…  så pratade han om att en operation var det som återstod. Det är just det som nu gör mig skräckslagen.

Det finns lite olika tekniker som man kan operera på. Men som jag förstått så går de allihopa ut på att göra som ett dränage i ögat, strax sidan om iris och under ögonlocket. Antingen sätter man in en liten ventil, silikonrör eller så gör man som en lucka där kammarvattnet kan rinna ut. Om man googlar på dessa operationer så står det att komplikationer är vanliga, det står ingenting om hur aktiv man kan vara med sådant här i ögonen. Jag förmodar att min tid med kontaktlinser då för alltid är förbi. Jag vet inte om det går att bada och simma, jag vet inte heller hur känslig man blir för infektioner. Jag har läst att det kan vara risk för ärrbildning så operationen får göras om. Hur många gånger kan man då göra om det här? Ja, frågetecknen är många.

Glaukom är en obotlig sjukdom, det enda man försöker göra är att bromsa förloppet. De flesta får sjukdomen då de är äldre, så av naturliga skäl hinner sjukdomen inte utvecklas till blindhet då.

Jag har nu tänkt och grunnat så mycket på detta, och jag överväger trots doktorns senaste råd, att inte genomgå den här operationen. Det känns inte alls bra att skära och sätta in saker i ögat som kanske kommer skava, ge mig infektioner och andra bekymmer. Jag överväger istället att låta allting ha sin gång … Läskigt det med!!!

Idag har jag nästan fullgod syn, men jag har ingen aning om hur fort sjukdomen kan forcera… Ja, jag har nog tusen miljoner frågor innan jag är redo att låta någon sätta kniven i mina ögon.

 

Kanske är det så att någon känner någon … kanske vet man någon som gjort en glaukomoperation (djup sklerektomi  eller trabekulektomi) Jag är tacksam att få höra om personer i min ålder som gjort glaukomoperation av något slag. Hur har det gått sen?

Ni får gärna höra av er till mig på mail, annika.hantverkaren@gmail.com

Ja, det var det. Tack för ni orkade läsa. Men tyck nu för tusingen inte synd om mig, det vill jag absolut inte – jag vet ju att ni alla har era egna bekymmer och problem att tackla här i livet. Alla får sin beskärda del.

Nu är det dags att njuta av dagen, för ingen av oss vet egentligen så mycket om vår morgondag. Jag tänker att jag får oroa mig en stund om dagen, men sedan får det vara nog tills nästa dags oroastund.

Dagens citat:

Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och bara se vad som händer.

Kram Annika

 

Glaukom – ett inlägg jag inte tänkt skriva. Läs mer »

Rulla till toppen